# Kritik mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Halmstad, för långsam handläggning av ärenden där målsäganden
och/eller den misstänkte var under 18 år m.m.

JO 2010-12-10 dnr 6459-2009

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                       Sid
                                                                         2010-12-10             6459-2009               1 (31)
Chefsjustitieombudsmannen                                                                       6460-2009
Mats Melin




                        Kritik mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i
                        Halmstad, för långsam handläggning av ärenden där målsäganden
                        och/eller den misstänkte var under 18 år m.m.


                          Beslutet i korthet: Efter en inspektion vid åklagarkammaren i Halmstad beslutade jag att
                          granska handläggningstiden m.m. i åtta ärenden där den misstänkte och/eller måls-
                          äganden var under 18 år. I ett av ärendena, i vilket ingen åtgärd syntes ha vidtagits från
                          åklagarens sida under ett drygt år efter det att ett slutdelgivet förundersökningsprotokoll
                          inkommit och där tidsfristen i 2 a § FUK hade överskridits med drygt två år, inledde jag
                          förundersökning om tjänstefel. Sedan åklagaren hörts och delgetts misstanke om brott
                          fann jag emellertid inte längre anledning att fullfölja förundersökningen. Jag riktar i
                          beslutet kritik i varierande grad mot de handläggande åklagarna för att ärendena inte har
                          handlagts med erforderlig skyndsamhet. I beslutet riktar jag även kritik mot kammar-
                          chefen. Jag är också kritisk till att ett ärende gällande misstänkt misshandel av ett barn
                          avslutades utan att åtgärder vidtogs för att så långt möjligt försäkra sig om att det inte
                          fanns anledning att fullfölja förundersökningen.

## Initiativen

I samband med en inspektion vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i
                        Halmstad, i oktober 2009 granskades bl.a. ärenden med misstänkta och/eller
                        målsäganden under 18 år. Granskningen gav anledning att ifrågasätta hand-
                        läggningstiden i ett flertal ärenden. Jag beslutade emellertid att begränsa min mer
                        ingående granskning till åtta ärenden.

## Utredningen

Handlingar i åklagarkammarens ärenden 405A-4366-06, 405A-995-07, 405A-999-
                        07, AM-134603-07, AM-10297-08, AM-127636-08, AM-138964-08 och AM-
                        181211-08 tillfördes JO:s ärenden.

                        Vid genomgång av handlingarna noterades att i ärende 405A-995-07, som rörde
                        misstanke om sexuellt ofredande och i vilket målsägande var under 18 år, hade en
                        person antecknats som skäligen misstänkt i maj 2007. När ett slutdelgivet för-
                        undersökningsprotokoll redovisades till åklagaren i augusti 2008 hade fristen i
                        2 a § förundersökningskungörelsen (1947:948), förkortad FUK, överskridits med
                        ett år. Därefter hade, såvitt framgick av handlingarna, ingen ytterligare åtgärd




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                       Dnr 6459-2009        Sid 2 (31)
                                                                           6460-2009



vidtagits innan åtal väcktes ett drygt år senare. Kammaråklagaren AA hade varit
förundersökningsledare.

På grund av vad som kommit fram fann jag anledning att anta att tjänstefel enligt
20 kap. 1 § brottsbalken, förkortad BrB, hade begåtts och beslutade därför att
inleda förundersökning rörande sådant brott.

Förhör hölls med AA, som underrättades om misstanke om tjänstefel enligt
följande gärningspåstående.

      En förundersökning ska enligt 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken
      bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Av 2 a § FUK, följer att en
      förundersökning där målsäganden vid tiden för anmälan inte har fyllt 18 år ska
      bedrivas särskilt skyndsamt, om brottet riktats mot målsägandens liv, hälsa, frihet
      eller frid och det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. För-
      undersökningen ska vara avslutad och beslut fattat i åtalsfrågan så snart det kan ske
      och inom tre månader efter den tidpunkt då det finns någon som är skäligen miss-
      tänkt för brottet. Enligt 1 a § andra stycket FUK har förundersökningsledaren ansvar
      för förundersökningen i dess helhet och ska se till att utredningen bedrivs effektivt
      och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till vara.
      AA har sedan den 5 mars 2007 varit förundersökningsledare i ärendet 405A-995-07.
      Förundersökningen rör bl.a. ett sexuellt ofredande där målsäganden var under 18 år
      vid tiden för anmälan. AA antecknade en person som skäligen misstänkt den 31 maj
      2007. Sedan några utredningsåtgärder vidtagits inkom den 3 augusti 2007 vissa
      handlingar till åklagarkammaren från polisen. Samtidigt angavs att polisen
      avvaktade vidare direktiv. Därefter vidtogs inga åtgärder i ärendet förrän den 18 juni
      2008. Ett slutdelgivet förundersökningsprotokoll kom in till AA den 28 augusti 2008
      och hon fattade beslut i åtalsfrågan den 30 september 2009. Den ovan angivna
      tidsfristen i 2 a § FUK, som hade överskridits med ett år redan då
      förundersökningsprotokollet redovisades till AA, kom därmed att överskridas med
      drygt två år.
      AA har genom att dels inte vara tillräckligt aktiv i sitt förundersökningsledarskap
      sedan hon antecknat en person som skäligen misstänkt, dels inte fatta beslut i
      åtalsfrågan förrän ett drygt år efter det att det slutdelgivna förundersöknings-
      protokollet redovisats, åsidosatt sin skyldighet att se till att förundersökningen
      bedrivs effektivt och i enlighet med föreskriven tidsfrist. Hon har därmed upp-
      såtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning åsidosatt vad som gällt för
      uppgiften som åklagare.
      Gärningen är inte att anse som ringa.
AA vitsordade de faktiska omständigheterna men förnekade brott. Hon uppgav
därutöver bl.a. följande. Hon är relationsvåldsspecialist och teamledare för
kammarens relationsvåldsteam. Arbetssituationen var under den aktuella tiden
mycket ansträngd. Hon påtalade detta, liksom det faktum att hon och de andra
åklagarna i hennes team inte kunde hålla lagstadgade frister, för kammarledningen
vid ett flertal tillfällen. Under år 2007 och 2008 fanns det inte på kammaren några
särskilda bevakningsrutiner för ärenden i vilka målsäganden var under 18 år.
Utöver hennes pressade arbetssituation, samverkade flera omständigheter till att
den aktuella förundersökningen drog ut på tiden. Även polisen hade en mycket
ansträngd arbetssituation. Parallellt med den aktuella anmälan utreddes även annan
brottslighet mot den misstänkte och hon bedömde att utredningarna behövde
samordnas. I september 2008 uppkom misstanke om att målsäganden varit utsatt
för brott även av andra misstänkta. För att kunna bedöma målsägandens tro-
                                                                   Dnr 6459-2009   Sid 3 (31)
                                                                      6460-2009



värdighet, ansåg hon att det var viktigt att utreda dessa brottsmisstankar innan åtal
väcktes i det aktuella ärendet.

Med hänsyn till vad som kommit fram under utredningen fann jag efter förhöret
inte längre anledning att anta att AA eller någon annan person som står under min
tillsyn hade gjort sig skyldig till tjänstefel vid sin befattning med ärendet. Jag
beslutade därför att lägga ned förundersökningen.

När det gäller övriga ärenden noterades vid en genomgång av handlingarna
följande.

405A-4366-06: Ärendet var omfattande och innehöll misstanke om totalt 114 brott.
Förundersökningsledare var kammaråklagaren BB. Två anmälningar, K39869-08
och K39870-08, avsåg misshandel och olaga hot mot två pojkar i 15årsåldern,
varav den ene var den misstänktes son. Den misstänkte hördes som skäligen
misstänkt den 30 december 2008 och anmälningarna kom in till kammaren samma
dag. Två dagar senare begärdes den misstänkte häktad för dessa och andra brott.
Han försattes på fri fot vid häktningsförhandlingen. Härefter finns inte några
diarieförda direktiv eller påminnelser avseende dessa anmälningar förrän den 1
oktober 2009, då BB beslutade att den misstänkte skulle hämtas till förhör och
delges misstanke om skadegörelse i samband med misshandeln samt slutdelges
förundersökningen.

405A-999-07: Ärendet omfattade flera misstänkta personer och brottsmisstankar,
främst avseende skadegörelse i form av klotter. Av brottsmisstankarna avsåg 16
stycken en och samma misstänkt, CC, född i december 1988. Ärendet hade
handlagts av olika åklagare, fr.o.m. den 1 mars 2008 av kammaråklagaren DD.

Den första anmälan i ärendet, K4572-07, kom in till åklagarkammaren i mars 2007
och avsåg stöld. Två pojkar som var 16 respektive 17 år var skäligen misstänkta.
Förundersökningsprotokoll redovisades till åklagarkammaren den 14 november
2007 och beslut i åtalsfrågan fattades den 26 januari 2009.

Två anmälningar, K3905-05 och K983-07, avseende brott begångna innan CC
fyllt 18 år, kom in till kammaren i april respektive juni 2007. Förundersöknings-
protokoll i dessa och flera andra ärenden redovisades till kammaren i april 2008.
I februari 2009 beslutade DD att förundersökningarna skulle kompletteras genom
att den misstänkte skulle delges misstanke om grov skadegörelse i stället för flera
fall av skadegörelse. Förhör med den misstänkte hölls i maj och juni 2009. I
september 2009 beslutade DD att ärendet skulle slutdelges.

AM-134603-07: Den 4 december 2007 inkom ett ärende gällande misshandel av en
13 år gammal pojke. Ärendet lottades på BB. Hon inledde den 6 februari 2008
förundersökning och satte upp en person som skäligen misstänkt. Under februari
och april 2008 hölls flera förhör i ärendet. I augusti 2008 inkom en förfrågan från
polisen om vidare direktiv och BB gav direktiv i oktober och november 2008.
Förundersökningsprotokoll redovisades i april 2009. I juni 2009 beslutade BB att
förundersökningen skulle kompletteras. I slutet av augusti 2009 diariefördes ett
                                                                 Dnr 6459-2009   Sid 4 (31)
                                                                     6460-2009



direktiv och i oktober 2009 diariefördes en påminnelse. Det framgår dock inte om
dessa expedierades till polisen.

AM-10297-08: Ett ärende rörande sexuellt övergrepp mot barn kom in till
kammaren den 16 januari 2008 och lottades på BB. Målsäganden var född år 1995.
I mars 2008 inkom en förhörsutskrift till åklagarkammaren från polisen. Den 8
april 2008 inledde BB förundersökning och antecknade en pojke född år 1992 som
skäligen misstänkt. Dagen efter diariefördes ett direktiv. Det framgår dock inte om
direktivet expedierades till polisen. I slutet av juni 2008 höll polisen ett förhör,
vilket inte synes ha redovisats till åklagarkammaren. BB har antecknat i akten att
hon lämnade en påminnelse till polisen i juni 2009. Påminnelse är emellertid inte
diarieförd. I oktober 2008 diariefördes ytterligare en påminnelse. Det framgår inte
om påminnelsen expedierades till polisen.

AM-127636-08: Den 18 augusti 2008 inkom ett ärende rörande misshandel och
olaga hot och kammaråklagaren EE övertog förundersökningsledarskapet.
Målsägande var två flickor i femtonårsåldern. Den misstänkte hade delgetts
misstanke om brotten den 15 augusti 2008. I oktober 2008 och september 2009
expedierade EE direktiv till polisen.

AM-138964-08: Ett ärende om misshandel och olaga hot kom in till kammaren
den 5 september 2008 och lottades på AA. Målsäganden var 12 år. Av anmälan
framgick att målsäganden kommit till polisstationen tillsammans med sin pappa
och anmält att hans mamma och moster misshandlat och hotat honom. AA inledde
förundersökning avseende misshandel och gav direktiv till polisen att bl.a. höra
målsäganden och dennes pappa. Ett år senare, sista september 2009, hördes pappan
och uppgav då bl.a. att han inte hade kontakt med sin son sedan en längre tid
tillbaka och att han inte hade sett något av den anmälda misshandeln. Samma dag
lade AA ned förundersökningen med motiveringen att brott inte kunde strykas.
Något målsägandeförhör kom aldrig att hållas.

AM-181211-08: Den 18 november 2008 inkom ett ärende om sexuellt utnyttjande
av barn. Målsägande var två flickor, födda år 1999 och 2000. Dagen efter inledde
AA förundersökning, antecknade pappan till en av flickorna som skäligen
misstänkt och gav direktiv. Efter att flera utredningsåtgärder vidtagits i november
och december 2008, beslutade AA den 29 september 2009 att lägga ned
förundersökningen.

–––––––––––––––––––––––––

Sedan jag lagt ned förundersökningen gällande tjänstefel anmodades Åklagar-
myndigheten att lämna upplysningar och yttrande angående handläggningstiden i
ärendena samt

       beträffande samtliga åtta ärenden, om berörda förundersökningsledare
        underrättat kammarchefen om att lagstadgade tidsfrister överskridits eller
        skulle komma att överskridas i ärendena och i så fall när samt vilka
        åtgärder som kammarchefen då vidtagit, och
                                                                  Dnr 6459-2009    Sid 5 (31)
                                                                      6460-2009



       vilka bevakningsrutiner kammarledningen haft beträffande pågående
        ärenden med unga lagöverträdare respektive unga målsägande, samt

       anledningen till att målsäganden inte förhördes i ärende AM-138964-08
        och vilka överväganden som gjordes inför beslutet att lägga ned för-
        undersökningen.

Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren FF) kom in med ett remissvar jämte
yttranden från chefsåklagaren GG och BB, AA, DD och EE, se bilaga 1-6.

AA bereddes även tillfälle att komplettera de upplysningar hon lämnat vid förhöret
och kom in med ett yttrande.

Bedömning
Inledning
Av 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken, förkortad RB, framgår att en för-
undersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. När det,
som i de aktuella ärendena, är fråga om en förundersökning där antingen den miss-
tänkte och/eller målsägande inte fyllt 18 år, ställs det upp ett krav på särskild
skyndsamhet och tidsfrister gäller också för handläggningen.

En förundersökning mot den som inte fyllt 18 år och som gäller brott på vilket
fängelse kan följa ska bedrivas med särskild skyndsamhet. Förundersökningen ska
avslutas och beslut i åtalsfrågan fattas så snart det kan ske och senast inom sex
veckor från dagen för delgivning av brottsmisstanke enligt 23 kap. 18 § första
stycket RB. Tidsfristen får överskridas endast om det är nödvändigt med hänsyn
till att den misstänkte ska delta i medling med anledning av brott, utredningens
beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter (4 § lagen [1964:167] med sär-
skilda bestämmelser om unga lagöverträdare, förkortad LUL).

Om målsäganden vid tiden för anmälan inte fyllt 18 år ska förundersökningen
bedrivas särskilt skyndsamt, om brottet riktas mot målsägandens liv, hälsa, frihet
eller frid och det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. För-
undersökningen ska vara avslutad och beslut fattat i åtalsfrågan så snart det kan ske
och inom tre månader efter den tidpunkt då det finns någon som är skäligen miss-
tänkt för brottet. Tidsfristen får överskridas endast om det är motiverat med hänsyn
till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter (2 a § FUK).

Av förarbetena till 4 § LUL och 2 a § FUK framgår att fristerna endast undantags-
vis får överskridas. Personalbrist eller att andra uppgifter anses böra ges företräde
är inte godtagbara skäl för att överskrida fristerna (se SOU 2000:42 s. 85 f. samt
prop. 1994/95:12 s. 62 f. och 96 f.).

I förundersökningar av nu angivet slag ska, med något undantag, åklagare alltid
vara förundersökningsledare (se 3 § LUL och Åklagarmyndighetens föreskrifter
och allmänna råd [ÅFS 2005:9] om ledning av förundersökning i brottmål). Av 1 a
§ andra stycket FUK framgår att det är förundersökningsledarens ansvar att se till
                                                                    Dnr 6459-2009     Sid 6 (31)
                                                                        6460-2009



att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till
vara.

Jag har under de senaste åren vid upprepade tillfällen haft anledning att kritisera
polis och åklagare för handläggningen av ärenden där den misstänkte eller måls-
äganden är under 18 år (se t.ex. dnr 576-2008, 390-2009, 2812-2009 och 7085-
2009, besluten finns tillgängliga på JO:s hemsida, www.jo.se).

Jag vill också redan inledningsvis framhålla att lagstiftaren av flera skäl har ansett
det angeläget att dessa förundersökningar bedrivs med särskild skyndsamhet. Vad
gäller brott som begås av unga är det särskilt viktigt att tiden mellan brottet och
reaktionen inte blir alltför lång utan att sambandet mellan brottet och reaktionen
står klart för den unge (se prop. 1994/95:12 s. 26). Till detta kommer att det ofta
är en stor påfrestning för ett barn att vara föremål för en brottsutredning. Att
utredningen bedrivs med särskild skyndsamhet är därför lika viktigt när resultatet
av den blir att förundersökningen läggs ned.

Aspekten att det är påfrestande för ett barn att vara inblandad i en brottsutredning,
gäller naturligtvis även då det är målsäganden som är underårig. Även för måls-
ägandens föräldrar kan förundersökningen innebära en påfrestning och de kan
under utredningstiden ha svårigheter att fungera i sin föräldraroll – speciellt om en
av föräldrarna eller någon närstående person är misstänkt som förövare. Till detta
kommer att barn tenderar att glömma snabbare än vuxna (se SOU 2000:42 s. 85).

Med hänsyn bl.a. till det nu anförda kan det inte nog understrykas att det be-
träffande ärenden med unga misstänkta och/eller unga målsäganden måste ställas
särskilt stora krav på aktivitet från förundersökningsledarens sida.

Handläggningen av de granskade ärendena
Iakttagelserna vid inspektionen gav anledning att ifrågasätta handläggningstiden i
ett flertal ärenden med misstänkta och/eller målsäganden under 18 år. Jag beslutade
emellertid att begränsa min mer ingående granskning till åtta ärenden.

Granskningen ger anledning till följande synpunkter från min sida.

Dokumentation och diarieföring
I flera av ärendena finns brister i dokumentation och diarieföring. I ett av ärendena,
405A-4366-06, är bristerna så allvarliga att det inte har gått att bilda sig en exakt
uppfattning om hur ärendet har handlagts. Åklagarmyndigheten har anfört att
diarieföringen och dokumentationen har varit påtagligt bristfällig och i vissa fall
direkt missvisande samt att det inte gått att bringa klarhet i var delar av akten
fysiskt befinner sig. Den brist på ordning som rått i detta ärende är enligt min
mening helt oacceptabel och jag utgår från att det numera har bringats ordning i
ärendet.

Även om dokumentation och diarieföring inte varit det primära föremålet för min
granskning, vill jag i detta sammanhang poängtera vikten av att alla åtgärder som
vidtas i ett ärende dokumenteras och diarieförs på rätt sätt. Givetvis ska också
                                                                   Dnr 6459-2009   Sid 7 (31)
                                                                      6460-2009



akten och däri ingående handlingar förvaras på ett sådant sätt att den utan svårighet
kan återfinnas.

Handläggningstiden
Åklagarna har som främsta förklaring till de långa handläggningstiderna angett att
arbetssituationen på kammaren har varit mycket ansträngd. De har även uppgett att
de, i generella ordalag eller rörande ett specifikt ärende, har påtalat för kammar-
ledningen att de inte klarade av att hålla föreskrivna frister. Flera av åklagarna har
också pekat på att det under stora delar av aktuell tidsperiod saknades rutiner vid
kammaren för att identifiera och bevaka ärenden med särskilda skyndsamhetskrav.

Den handläggande åklagaren bär det primära ansvaret för att skyndsamhetskrav
efterlevs och tidsfrister inte överskrids. Det är, inte minst i tider av hög arbets-
belastning, särskilt viktigt att åklagaren har i vart fall en övergripande kontroll på
de ärenden som han eller hon har ansvar för och regelbundet följer upp behovet av
åtgärder i de olika ärendena samt på bästa sätt prioriterar mellan dessa. Då måste
givetvis ärenden där särskilda skyndsamhetskrav och tidsfrister gäller ges hög
prioritet. Att rutinerna vid kammaren varit bristfälliga eller att kammarchefen på ett
övergripande plan har fått kännedom om att tidsfrister överskrids medför således
inte att handläggande åklagare kan undgå kritik om det visar sig att handläggningen
inte skett i överensstämmelse med gällande rätt. Jag återkommer nedan till frågan
om kammarledningens ansvar.

När det gäller de enskilda åklagarnas ansvar har AA varit förundersökningsledare i
ärende 405A-995-07, AM-181211-08 och AM-138964-08.

Ärende 405A-995-07 är det ärende i vilket jag inledningsvis nämnde att för-
undersökning inletts men efter förhör med AA lagts ned. Jag vill emellertid betona
att om det i en situation som den aktuella finns anledning att avvakta
genomförandet av annan förundersökning innan beslut i åtalsfrågan fattas måste
förundersökningsledaren verka för att den utredningen bedrivs med stor
skyndsamhet. Den sammanlagda handläggningstiden i ärendet har uppgått till två
år och sex månader. En så utdragen handläggningstid är – även med beaktande av
omständigheterna i det aktuella ärendet och vad som upplysts om arbetssituationen
vid åklagarkammaren – helt oacceptabel.

I ärende AM-181211-08, som rörde misstanke om att två flickor blivit utsatta för
sexuella övergrepp av den ena flickans pappa, dröjde det cirka nio månader från det
att samtliga förundersökningsåtgärder var genomförda till dess att AA fattade
beslut i åtalsfrågan. Hon har uppgett att anledningen till dröjsmålet främst var att
en förundersökning avseende våldtäkt mot barn, med samma två flickor som
målsägande, pågick med annan person som misstänkt. Ärendena var komplicerade
i bevishänseende och hon bedömde att de båda utredningarna skulle samordnas
samt behövde tid för att analysera bevisläget. Jag delar i och för sig Åklagar-
myndighetens uppfattning att omständigheterna i ärendet har varit sådana att tids-
fristen i 2 a § FUK fått överskridas. Som jag nyss sagt måste förundersöknings-
ledaren emellertid verka för att den andra förundersökningen bedrivs med stor
                                                                    Dnr 6459-2009    Sid 8 (31)
                                                                        6460-2009



skyndsamt i en situation som den aktuella. Mot bakgrund av brottets karaktär och
av att den misstänkte var den ena målsägandes pappa, anser jag att beslut i åtals-
frågan borde ha fattats tidigare. Det är inte rimligt att de inblandade, efter det att
ärendet i princip var färdigutrett, tvingades vänta omkring nio månader på beslut.

Ärende AM-138964-08 gällde misstankar om att en tolv år gammal pojke blivit
misshandlad och hotad av sin mamma och moster. Efter det att AA gett direktiv om
att pojken och hans pappa skulle höras vidtog hon under ett års tid inte några
åtgärder som syftade till att se till att polisen vidtog utredningsåtgärderna.
En sådan handläggning är givetvis helt oacceptabel (jfr ÅFS 2007:5, Åklagar-
myndighetens föreskrifter och allmänna råd om bevakning och uppföljning vid
Åklagarmyndigheten av pågående förundersökningar), inte minst när det finns
misstanke om att en ung person far illa i sitt hem. Hennes åtgärd att lägga ned
förundersökningen utan att höra målsäganden återkommer jag till nedan.

Sammanfattningsvis förtjänar AA allvarlig kritik för bristande aktivitet i de
ärenden hon ansvarat för. I ärende AM-181211-08 har också förekommit brister i
dokumentation och diarieföring.

I ärendena 405A-4366-06, AM-134603-07 och AM-10297-08 har BB varit
förundersökningsledare. Jag har ovan nämnt de brister som uppmärksammats i
frågan om dokumentation och diarieföring i ärende 405A-4366-06. Jag har för-
ståelse för att bristerna medfört att Åklagarmyndigheten inte kunnat bilda sig en
mer exakt uppfattning om hur ärendet handlagts. Myndigheten har dock kunnat
konstatera att en utredning rörande brott mot två pojkar i 15-årsåldern synes ha
varit färdig nio månader innan förundersökningsprotokollet redovisades och åtal
väcktes. Tidsfristen hade då överstigits med drygt ett halvår. Vidare har noterats att
färdiga förundersökningsprotokoll avseende relativt okomplicerade utredningar
blivit liggande lång tid, i ett fall ett år och tre månader, innan beslut i åtalsfrågan
fattats.

Det har i ärendena AM-134603-07 och AM-10297-08 dröjt två respektive tre
månader innan beslut om att förundersökning skulle inledas har fattats och fristerna
har sedan överskridits med omkring ett och ett halvt år. Det har även i dessa
ärenden förekommit brister i dokumentation och diarieföring.

Det förstnämnda av dessa ärenden avsåg misstanke om att en 13-årig pojke
misshandlats i sitt hem. BB har förklarat att den långa handläggningstiden delvis
beror på att målsäganden, i samband med att anmälan gjordes, blev omhändertagen
enligt LVU och att hon ville låta pojken ”landa” i sin nya miljö innan han hördes
en andra gång. Detta är visserligen en sådan omständighet som, enligt min
uppfattning, kan medföra att fristen i 2 a § FUK får överskridas. I det aktuella
ärendet gick det emellertid ett år och åtta månader mellan de två måls-
ägandeförhören, vilket är fullständigt oacceptabelt. Ett så långt dröjsmål medför i
stället att den unge först under lång tid inte får något besked om vad som hänt med
anledning av anmälan och att det sedan så långt efteråt kan vara svårt att i detalj
minnas vad som hänt samtidigt som minnen kring det inträffade rivs upp.
                                                                    Dnr 6459-2009   Sid 9 (31)
                                                                       6460-2009



För dröjsmålen i ovan nämnda ärenden samt bristerna i dokumentation och
diarieföring förtjänar BB allvarlig kritik.

I ärende 405A-999-07, som avsåg ett stort antal misstankar rörande i huvudsak
skadegörelse, var flera av de misstänkta under 18 år. Från den 1 mars 2008 har DD
varit förundersökningsledare. Det har framkommit att ärendet varit mycket
omfattande och att successiva brottsanmälningar inkommit under ett drygt års tid
fram till juni 2008. Jag instämmer i Åklagarmyndighetens bedömning att ärendet
varit sådant det funnits skäl att överskrida den i 4 § LUL föreskrivna
sexveckorsfristen. Efter sommaren 2008 har det emellertid varit längre uppehåll i
handläggningen bl.a. på grund av åklagarens arbetssituation. Utredningsåtgärder
som begärdes i början av år 2009 och därefter har även dragit ut orimligt på tiden.
Åtal väcktes först i mars 2010. Den sammanlagda handläggningstiden har således
blivit oacceptabelt lång.

Det har av DD:s uppgifter framgått att hon, av förbiseende, först 10 månader efter
det att hon övertog ärendet i mars 2008 uppmärksammade att det fanns
förundersökningsprotokoll som redovisats 14 månader tidigare avseende
medmisstänktas brottslighet. Jag instämmer givetvis i vad Åklagarmyndigheten
angett om vikten av att det vid kammaren finns rutiner för överlämnande respektive
övertagande av ärenden.

DD har vidare uppgett att hon under hösten 2008 påtalade för såväl vice
chefsåklagaren som chefsåklagaren att hon inte hann med ärendet. Hon har
emellertid inte uppgett vilka besked hon fick annat än att hon i januari 2009, efter
att ha påtalat problemet för chefsadministratören, fick en ”fredad vecka” för att
kunna handlägga ärendet och fatta beslut i åtalsfrågan. Inte heller GG har berört
saken. Jag har inte funnit det meningsfullt att ytterligare försöka utreda detta. Jag
återkommer nedan till chefsåklagarens ansvar.

DD kan inte undgå kritik för sitt ovan nämnda förbiseende. När de gäller
dröjsmålet i övrigt borde DD i vart fall efter januari 2009 mer aktivt försökt se till
att de åtgärder hon begärt kom till stånd. I ärendet har också förekommit brister i
dokumentation och diarieföring.

När det slutligen gäller ärende AM-127636-08, som rörde misshandel och olaga
hot avseende två flickor i femtonårsåldern, återstod endast ett fåtal utrednings-
åtgärder när ärendet lottades in på åklagarkammaren i augusti 2008. Det dröjde
först ett par månader innan EE gav direktiv. Som hon själv uppgett borde hon
också när hon gav direktiv uppmärksammat polisen på att ärendet skulle
handläggas skyndsamt och, som jag ser det, även på att fristen snart skulle löpa ut.
Ärendet blev i stället liggande nästan ett år utan att hon vidtog åtgärder för att
skynda på utredningen. Det finns således anledning att rikta kritik även mot EE.

Sammanfattningsvis kan jag således konstatera att det finns anledning att rikta
kritik i varierande grad mot handläggningen av samtliga de ärenden som varit
föremål för min granskning. Jag har funnit oacceptabla dröjsmål från åklagarnas
                                                                     Dnr 6459-2009   Sid 10 (31)
                                                                        6460-2009



sida med att fatta beslut om att inleda förundersökning, lämna direktiv, påminna
polisen om givna direktiv samt fatta beslut i åtalsfrågan.

Var vidtagna utredningsåtgärder tillräckliga för att kunna konstatera att
förundersökningen skulle läggas ned?
Ärende AM-138964-08 gällde som angetts ovan misstankar om att en 12 år
gammal pojke blivit misshandlad av sin mor och moster. Efter att AA inlett
förundersökning och lämnat direktiv, bl.a. att förhör med pojken och
hans pappa skulle hållas, vidtogs inga åtgärder i ärendet förrän efter ett år. Då
hördes pojkens pappa, varefter AA lade ned förundersökningen med motiveringen
att brott inte gick att styrka.

AA har uppgett att anledningen till att hon lade ned förundersökningen utan att
målsäganden hörts var att det gått så lång tid sedan brottet att det inte längre var
meningsfullt att hålla något sådant förhör. Jag har ovan kritiserat
AA för att hon inte påmint polisen om sina direktiv och verkat för att
utredningsåtgärderna genomfördes. Om hon hade gjort det hade förhoppningsvis
inte den nu aktuella situationen uppkommit.

Åklagarmyndigheten har ansett det vara en utpräglad bedömningsfråga att avgöra
om förundersökningen i den uppkomna situationen borde läggas ned. Min upp-
fattning är emellertid att innan beslut tas att inte höra en ung person i ett sådant fall
måste åklagaren försöka klarlägga barnets situation för att utröna om det finns
anledning att fortsätta förundersökningen. Detta kan ske t.ex. genom att höra
personer i barnets närhet eller genom kontakt med socialtjänsten. När ett sådant
underlag väl erhållits finns det däremot utrymme för olika bedömningar i frågan
om förundersökningen bör fortsätta. Jag är således kritisk till att förundersökningen
lades ned utan att vidare åtgärder hade vidtagits.

Kammarledningens ansvar
Som framgått gav inspektionen vid åklagarkammaren anledning att ifrågasätta
handläggningstiden i ett flertal ärenden. Jag har ovan kunnat konstatera att inget av
de nu granskade ärendena har handlagts med tillräcklig skyndsamhet. Även andra
brister, t.ex. avseende diarieföringen, har uppmärksammats.

Av åklagarnas och kammarchefens yttranden har framkommit att situationen på
kammaren har varit påtagligt besvärlig med en mycket tung arbetsbörda. Denna
bild bekräftas enligt Åklagarmyndigheten av den områdesansvarige överåklagaren.

Det åligger den handläggande åklagaren att underrätta kammarledningen när ett
ärende inte kan handläggas med tillräcklig skyndsamhet. Två av åklagarna har,
som jag har uppfattat det, uppgett att de gett kammarledningen information om
visst ärende. I övrigt synes åklagarnas information till kammarledningen ha varit
av mer övergripande slag. GG har upplyst att han har varit väl medveten om att
åklagarna haft prioriterade ärenden som de inte haft tid att hantera, men att han inte
känt till situationen i varje enskilt ärende. Han har uppgett att han hela tiden hållit
Åklagarmyndigheten informerad om kammarens situation.
                                                                    Dnr 6459-2009   Sid 11 (31)
                                                                       6460-2009



I kammarchefens övergripande ansvar för åklagarkammarens verksamhet ligger
en skyldighet att på eget initiativ skaffa sig kunskap om bl.a. förekomsten av äldre
ärenden och behovet av att vidta åtgärder på enskilda rotlar. Särskilt under sådana
förhållanden som rått vid åklagarkammaren i Halmstad – med hög arbetsbelast-
ning, stora balanser och tydliga signaler från flera åklagare att de inte förmådde
hantera sina ärenden i enlighet med föreskrivna frister – är det viktigt att kammar-
ledningen skaffar sig en god överblick och kontroll över pågående ärenden. Här-
efter åligger det kammarledningen att vidta erforderliga åtgärder i de ärenden som
inte handläggs med tillräcklig skyndsamhet och att göra nödvändiga prioriteringar.

Vidare är det viktigt att det finns goda rutiner för rotelvård och bevakning av
ärenden med tidsfrister. Ytterst är kammarchefen ansvarig även för detta. Flera
åklagare har i sina upplysningar angett att det under en stor del av aktuell tids-
period inte fanns några särskilda bevakningsrutiner för ärenden med målsägande
under 18 år. GG har bekräftat detta samt uppgett att man under våren 2009 införde
särskilda märknings- och bevakningsrutiner för mål med unga lagöverträdare och
unga målsägande samt skärpte rutinerna för rotelgenomgång.

Sammanfattningsvis kan sägas att kammarledningen under stora delar av aktuell
period har brustit i sitt ansvar både när det gäller att i tillräcklig mån skaffa sig
vetskap om i vilka ärenden frister överskreds och att se till att erforderliga åtgärder
vidtogs i dessa ärenden samt när det gäller att skapa goda rutiner för rotelvård och
bevakning av ärenden med tidsfrister. GG förtjänar därmed kritik.

Avslutande synpunkter
Som framgått av ovanstående redogörelser för de granskade ärendena kan i några
fall ansvaret för delar av de uppkomna dröjsmålen tillskrivas polisen. Jag har
dock inom ramen för denna granskning inte funnit tillräckliga skäl att initiera en
granskning av polisens handläggning.

Jag noterar att Åklagarmyndigheten i verksamhetsplanen för 2010 fastställt att ett
viktigt mål för de allmänna kamrarna är att stadgade beslutsfrister följs upp
avseende ärenden med unga lagöverträdare och ärenden där målsäganden är under
18 år. Kamrarna ska vidta åtgärder för att hålla fristerna i dessa ärenden. Varje
kammare har därmed i uppdrag att utarbeta rutiner för hur ledningen, gemensamt
med de enskilda åklagarna, ska ansvara för att följa upp och bevaka frister i de
ärenden där sådana gäller. Åklagarmyndigheten har också gett den områdes-
ansvarige överåklagaren i uppdrag att särskilt följa åklagarkammaren i Halmstad
vad avser kammarens rutiner för rotelvård samt för bevakning och hantering av
bl.a. äldre ärenden och ärenden i vilka tidsfrister gäller. Detta arbete inleddes den 1
juni 2010.

Vid min granskning har jag funnit allvarliga brister i handläggningen av flera
ärenden. Jag har funnit anledning att kritisera såväl enskilda åklagare som
kammarchefen. Jag har även efter inspektionen fått in förhållandevis många nya
anmälningar från enskilda avseende åklagarkammaren i Halmstad. Jag önskar
därför att JO senast den 15 april 2011 får uppgift om kammarens balans per den 31
                                                                        Dnr 6459-2009     Sid 12 (31)
                                                                            6460-2009



mars 2011 av ärenden i vilka 4 § LUL och/eller 2 a § FUK är tillämplig samt upp-
gift om i hur många av dessa ärenden som fristerna överskridits. Vidare önskas en
redogörelse för den områdesansvarige överåklagarens iakttagelser och åtgärder
med anledning av det uppföljningsuppdrag som denne erhållit.

Vad som i övrigt framkommit föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något
uttalande från min sida. Med dessa uttalanden avslutas ärendet.

–––

Bilaga 1 till JO:s beslut i ärende 6459-2009 och 6460-2009
FF anförde i huvudsak följande.

## Bakgrund

När det gäller handläggningen hänvisas till respektive åklagares upplysningar med
      följande tillägg och förtydliganden.
      405A-4366-06
      Den första anmälan i ärendet inkom till åklagarkammaren den 14 november 2006.
      Ärendet har sedan kommit att omfatta totalt 134 brottsmisstankar. För flertalet har
      åtal väckts. Enligt diariet pågår förundersökning fortfarande avseende en brotts-
      misstanke, som gäller vapenbrott, medan de andra är avslutade. Vid kontakter med
      åklagarkammaren har det framkommit att ett antal brottsmisstankar avslutats
      felaktigt – åtal är väckt beträffande dessa men dom har inte meddelats.
      Inledningsvis gjordes bedömningen att upplysningar och yttrande till JO skulle
      kunna lämnas på grundval av upplysningar från den handläggande åklagaren och
      efter en genomgång av uppgifterna i diariet. Efter att bl.a. kompletterande upp-
      lysningar hämtats in visade det sig emellertid svårt att yttra sig på detta material.
      Kontakt togs därför med kammaren för att infordra handlingarna i ärendet. Enligt
      upplysningar från vice chefsadministratören finns endast delar av akten i åklagar-
      kammarens lokaler. Resterande delar – som är synnerligen omfattande och mot-
      svarar ett par kartonger – finns sannolikt på den ort där åklagaren tidigare hade sitt
      tjänsteställe. Det är vidare oklart var vissa delar av akten finns. Mot bl.a. denna
      bakgrund har det bedömts ogörligt att inhämta hela akten till riksåklagarens kansli.
      405A-995-07
      Åklagaren har upplyst att hon inte kan minnas om hon informerat kammarchefen om
      just detta ärende.
      405A-999-07
      Ärendet, som under förundersökningens gång har handlagts av olika åklagare, har
      varit mycket omfattande – totalt har det avsett 23 brottsmisstankar, 17 anmälningar
      och sex misstänkta personer varav flera varit under 18 år när brotten begicks. Av
      brottsmisstankarna har 16 stycken avsett en och samma s.k. huvudmisstänkt, född i
      december 1988. Endast två av dessa misstankar avsåg brott begångna innan den
      misstänkte fyllt 18 år. De brottsmisstankarna tillhörde dem som skrevs av den 30
      mars 2010. Några brottsmisstankar har avsett brott begångna i Stockholm vilka den
      9 oktober 2008 har flyttats över och samordnats med detta ärende. I ärendet har en
      stor mängd beslag hanterats. Även andra tvångsmedelsbeslut har fattats.
      Den första anmälan i ärendet kom in till åklagarkammaren den 7 mars 2007 och
      avsåg stöld. Två pojkar, 16 respektive 17 år, var misstänkta. De delgavs misstanke
      den 29 mars respektive den 2 april 2007. Det var förundersökningsprotokoll
      avseende detta brott som inkom till åklagarkammaren den 14 november 2007 och
      där beslut att inte väcka åtal fattades den 26 januari 2009. Av handlingarna framgår
      att den då ansvariga åklagaren redan i november 2007 påbörjat arbete med
      stämningsansökan och att hon i samband med det begärt visst kompletterande
      material av polisen.
                                                                Dnr 6459-2009       Sid 13 (31)
                                                                    6460-2009



Anmälan avseende övergrepp i rättssak inkom rätteligen den 28 april 2008. Beslut
att inte väcka åtal i denna del fattades den 29 mars 2010.
Utöver den huvudmisstänkte åtalades ytterligare en person, född 1981, den 30 mars
2010.
Såvitt framgår av diariet har direktiv lämnats i ärendet den 7 mars, den 21 mars, den
13 april, den 14 maj, den 25 maj, den 8 juni, den 6 juli, den 13 september och den 18
oktober 2007, den 27 juni 2008 samt den 19 februari (i samband med beslut om
komplettering), den 7 maj och den 28 september 2009.
Åklagaren har upplyst att hon minns att hon, i samband med diskussionen om
samordning med ett ärende i Göteborg, muntligen informerade kammarchefen om
själva samordningen och att det var ett omfattande ungdomsärende där fristerna
överskreds. När det i juni 2008 blev så att Åklagarkammaren i Halmstad fick ta över
Göteborgsärendet berättade åklagaren åter om ärendet.
Under hösten 2008 informerade hon löpande kammarledningen om ärendet, att
fristerna överskreds och att hon inte hade tid att hantera ärendet.
AM-134603-07
Anmälan gjordes av socialnämnden den 28 november 2007 och inkom till åklagaren
den 4 december.
Förundersökning inleddes den 6 februari 2008 varvid en person bedömdes vara
skäligen misstänkt. Skriftliga direktiv upprättades denna dag men de synes inte ha
expedierats till polisen. Samma dag hölls också förhör med målsäganden.
Vittnesförhör hölls den 27 och 29 februari samt den 8, 15 och 17 april 2008.
Den 21 augusti 2008 inkom en förfrågan från polisen angående ärendets gång.
Den 2 oktober och den 12 november 2008 expedierades direktiv till polisen.
Förhör med den misstänkte hölls den 13 november 2008.
Den 14 och den 18 november 2008 inkom förhör och annan utredningshandling från
polisen.
I mars 2009 begärdes och förordnades offentlig försvarare.
Förundersökningsprotokoll redovisades den 14 april 2009.
Den 9 juni 2009 inkom förordnande av målsägandebiträde.
Den 16 juni 2009 diariefördes beslut att förundersökningen skulle kompletteras.
Enligt åklagarens upplysningar hade beslutet fattats den 4 juni.
Den 26 augusti 2009 diariefördes direktiv daterade den 4 juni. Det framgår inte om
och i så fall när direktiven har expedierats.
En påminnelse färdigställdes den 6 oktober 2009. Det framgår inte om och i så fall
när denna har expedierats.
Nytt målsägandeförhör hölls den 25 november 2009 och inkom till åklagaren den 30
november 2009.
Tilläggsprotokoll inkom den 28 december 2009.
Den 14 januari 2010 beslutade åklagaren, på grund av preskription, att inte väcka
åtal.
AM-10297-08
Anmälan om sexuellt övergrepp mot barn, en flicka född 1995, gjordes den 14
januari 2008. Även den misstänkte gärningsmannen var ung, född 1992. I samband
med anmälan hölls ett förhör. Anmälan inkom till åklagaren den 16 januari 2008.
Den 4 mars 2008 inkom förhörsutskrift från polisen.
Förundersökning inleddes den 8 april 2008 för sexuellt övergrepp mot barn varvid
en person bedömdes vara skäligen misstänkt och direktiv lämnades dagen därpå. Av
direktiven framgår att åklagaren då bedömde att den pojke som formellt sattes upp
                                                                 Dnr 6459-2009      Sid 14 (31)
                                                                     6460-2009



som skäligen misstänkt möjligen hade varit under 15 år vid brottstiden men att det
fanns uppgifter om att det var en vuxen person som i själva verket kunde betraktas
som gärningsman.
Den 30 juni 2008 hölls två förhör. Dessa synes inte ha redovisats till åklagaren.
Åklagaren skickade den 16 juni 2009 en påminnelse till polisen. Detta har dock inte
diarieförts.
Direktiv lämnades den 4 november 2009. Dessförinnan synes åklagaren ha haft
telefonkontakt med utredningsmannen.
Mellan den 4 och 10 november 2009 hölls flera förhör samt vidtogs andra
utredningsåtgärder. Handlingarna inkom till åklagaren den 10 november varefter
åklagaren den 13 november beslutade att lägga ned förundersökningen.
AM-127636-08
Den misstänkte delgavs misstanke, och har alltså bedömts vara skäligen misstänkt,
den 15 augusti 2008.
Åklagaren har upplyst att hon inte har informerat kammarchefen om att tidsfristen
skulle komma att överskridas eller överskridits i just detta ärende.
AM-138964-08
Åklagaren har upplyst att hon inte kan minnas om hon informerat kammarchefen om
just detta ärende.
AM-181211-09
Åklagaren har upplyst att hon inte kan minnas om hon informerat kammarchefen om
just detta ärende.

Rättslig reglering
I 23 kap. 4 § rättegångsbalken (RB) stadgas att förundersökningen ska bedrivas så
skyndsamt som omständigheterna medger. Av 1 a § förundersökningskungörelsen
(1947:948) framgår att förundersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i
dess helhet och att utredningen bedrivs effektivt. De som biträder förundersöknings-
ledaren ska få behövliga direktiv för sitt arbete.
Enligt 2 a § förundersökningskungörelsen (FUK) ska en förundersökning där
målsäganden vid tidpunkten för anmälan inte fyllt 18 år bedrivas särskilt skyndsamt,
om brottet riktats mot bl.a. målsägandens hälsa och det för brottet är föreskrivet
fängelse i mer än sex månader. Förundersökningen ska vara avslutad och beslut
fattat i åtalsfrågan så snart det kan ske och senast inom tre månader efter den tid-
punkt då det finns någon som är skäligen misstänkt för brottet. Tidsfristen får
överskridas endast om det är motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet
eller andra särskilda omständigheter.
Den föreskrivna tremånadersfristen kan således i undantagsfall överskridas. I den
utredning som låg till grund för införandet av 2 a § förundersökningskungörelsen
anförs som exempel på när fristen får överskridas att utredningen är omfattande, att
det är flera personer inblandade som måste förhöras flera gånger eller att många
barnförhör behöver hållas. Personalbrist eller förekomsten av ett stort antal ärenden
av förturskaraktär utgör inte skäl att överskrida fristen (SOU 2000:42 s. 85 f. och
s. 91).
Enligt 4 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare
(LUL) ska en förundersökning mot den som inte fyllt 18 år och som gäller brott på
vilket fängelse kan följa bedrivas med särskild skyndsamhet. Förundersökningen ska
avslutas och beslut i åtalsfrågan fattas så snart det kan ske och senast inom sex
veckor från dagen för delgivning av brottsmisstanke enligt 23 kap. 18 § första
stycket RB. Tidsfristen får överskridas endast om det är nödvändigt med hänsyn till
att den misstänkte ska delta i medling med anledning av brott eller utredningens
beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter.
Även sexveckorsfristen kan alltså i vissa fall överskridas. Av förarbetena framgår att
fristen får överskridas endast om det är absolut nödvändigt, t.ex. om det är fråga om
                                                                   Dnr 6459-2009     Sid 15 (31)
                                                                       6460-2009



en mycket omfattande brottsutredning såsom vid ligabrottslighet med många miss-
tänkta och ett stort antal brott som är svårutredda. Ett annat exempel är att man
under förundersökningens gång upptäcker nya brott som den unge misstänks för
eller att den unge under det att förundersökningen pågår begår nya brott. Ytterligare
exempel är att det är nödvändigt att genomföra tekniska undersökningar som tar
lång tid. Det förhållandet att det för tillfället råder brist på utredningspersonal eller
att andra uppgifter anses böra ges företräde innebär däremot inte att fristen får
överskridas. Utredningen ska slutföras så snart det kan ske, vilket innebär att hela
tidsfristen får utnyttjas endast om det är nödvändigt (se prop. 1994/95:12 s. 62 f. och
96 f.).
Av 2 § Åklagarmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (ÅFS 2007:5) om
bevakning och uppföljning vid Åklagarmyndigheten av pågående förundersökningar
framgår att åklagaren vid behov ska följa upp ärende genom att vidta åtgärder för att
driva förundersökningen framåt med tillräcklig skyndsamhet. Åklagaren får inte
dröja med att vidta sådana åtgärder längre tid än tre månader från det att utrednings-
åtgärder senast vidtogs eller åklagaren genom direktiv, påminnelser eller på annat
sätt verkade för att driva förundersökningen framåt.
Om de åtgärder åklagaren har vidtagit inte lett till att förundersökningen drivits
framåt med tillräcklig skyndsamhet ska åklagaren enligt 4 § underrätta kammar-
chefen om detta. Av de allmänna råden framgår att en underrättelse bör lämnas om
åklagaren under en längre tid genom påminnelser och på andra sätt vid tre tillfällen
försökt att driva utredningen framåt utan resultat eller om förundersökningen inte
drivits framåt under en tid av åtta månader. När kammarchefen har mottagit en
sådan underrättelse ska han eller hon, enligt 5 §, vidta de åtgärder som är lämpliga.

Bedömning

Handläggningstiden m.m.
405A-4366-06
Av diariet, åklagarens upplysningar och övriga inhämtade uppgifter framgår att
ärendet varit synnerligen omfattande och mycket svåröverskådligt. Ärendet rör 134
brottsmisstankar och diariet innehåller 334 handlingsnummer. Akten synes ha varit
uppdelad och huvuddelen finns enligt uppgift för närvarande inte tillgänglig i
åklagarkammarens lokaler utan förvaras, som det verkar, på annan ort där
handläggande åklagare tidigare hade sitt tjänsteställe.
Vidare har det kommit fram att diarieföringen och dokumentationen har varit
påtagligt bristfällig och i vissa fall direkt missvisande. Följande exempel kan
nämnas. Beträffande flertalet stämningsansökningar framgår inte om och i så fall
när de expedierats till tingsrätten. Som exempel kan vidare nämnas att det be-
träffande misstankar om bl.a. misshandel och olaga hot mot unga målsägande samt
diverse andra brott (K39869-08, K39870-08 och K39872-08) har diarieförts att
förundersökningsprotokoll har kommit in den 12 oktober 2009 och att beslut om att
väcka åtal fattats den 16 oktober 2009. Det kan inte utläsas av diariet om någon
stämningsansökan har upprättats eller expedierats. Nästa anteckning beträffande
dessa brottsmisstankar är att laga kraftvunnen dom har inkommit och brottsmiss-
tankarna har avslutats. Vid närmare kontroll har detta visat sig felaktigt. Någon dom
har inte meddelats avseende dessa brott. Enligt diariet finns det också andra åtal som
väckts, där dom ska ha meddelats trots att någon huvudförhandling inte synes ha
hållits efter det att åtal väcktes. Vid kontakter med vice chefsadministratören har
upplysts att inte någon av dessa stämningsansökningar ligger bland instämda mål.
Det har dock visat sig att det vid tingsrätten finns öppna åtal, där huvudförhandling
inte har hållits. Var åklagarkammarens handlingar finns rörande denna del av
ärendet är för närvarande oklart. Till detta kommer att brottsmisstankar mot den
huvudmisstänkte handlagts i ytterligare tre ärenden varvid det har upplysts att en del
åtgärder som även avsett det nu aktuella ärendet har diarieförts och dokumenterats i
något av de andra ärendena.
                                                                   Dnr 6459-2009     Sid 16 (31)
                                                                       6460-2009



Sammantaget har det därför inte varit möjligt att bilda sig en mer exakt uppfattning
om hur ärendet har handlagts. Mitt allmänna intryck är dock att handläggningen i
stort inte präglats av den skyndsamhet som varit önskvärd. I ett par avseenden finns
dock förutsättningar att göra mer preciserade bedömningar.
Vid genomgång av diariet och de handlingar som finns sparade elektroniskt har
 jag särskilt noterat att en del av ärendet avsett brott mot unga målsägande, de
anmälningar som nämnts ovan avseende misshandel och olaga hot mot två pojkar i
15-årsåldern varav den ene var den misstänktes son. Denne har i samband med
anmälan också begärt och beviljats besöksförbud innebärande förbud för hans far att
ta kontakt med honom. Den misstänkte har hörts som skäligen misstänkt den 30
december 2008 och anmälningarna har inkommit till åklagaren samma dag. Den 1
januari 2009 har, såvitt framgår av diariet, den misstänkte begärts häktad för dessa
och andra brott. Han försattes på fri fot vid häktningsförhandlingen. Då synes
utredningen i princip ha varit klar. Förundersökningsprotokoll redovisades, som
nämnts, den 12 oktober 2009 varefter åtal väcktes den 16 oktober. Några diarieförda
direktiv eller påminnelser avseende dessa anmälningar finns inte i ärendet utöver ett
direktiv som är daterat den 3 februari 2010, då åtal redan hade väckts.
Det kan konstateras att tidsfristen enligt 2 a § FUK har löpt ut den 30 mars 2009 och
alltså har överskridits med drygt ett halvår. Såvitt jag kan se har något skäl att
överskrida fristen inte funnits utan åklagaren borde följaktligen ha vidtagit åtgärder
för att se till att utredningen skyndsamt kunde slutföras. Sedan förundersöknings-
protokoll väl redovisats har åklagaren dock omgående fattat beslut i åtalsfrågan.
Det bör lyftas fram att det också finns flera exempel, utöver det nu nämnda, på att
beslut i åtalsfrågan fattats kort efter det att förundersökningsprotokoll kommit in till
åklagaren.
Av handlingarna i den del av akten som jag har kunnat granska framgår emellertid
också att det finns redovisade förundersökningsprotokoll som blivit liggande lång tid
innan beslut i åtalsfrågan fattats. Exempelvis väcktes åtal den 23 januari 2009 – av
en annan åklagare än rotelinnehavaren – avseende vapenbrott, grovt brott, olaga hot,
rattfylleri, narkotikabrott, ringa brott och olovlig körning som redovisats i förunder-
sökningsprotokoll den 26 oktober 2007. Att ett färdigt förundersökningsprotokoll
avseende en relativt okomplicerad utredning blir liggande så länge som ett år och tre
månader är naturligtvis inte acceptabelt.
Avslutningsvis vill jag, såvitt avser detta ärende, anföra följande. Avsikten med ett
diarium är att visa ärendets behöriga gång. Det som kommit fram angående brister i
fråga om diarieföring, dokumentation och ordning i ärendet och de därav följande
svårigheterna att följa ärendets gång, är ett tydligt exempel på vikten av att alla
åtgärder som vidtas i ett ärende diarieförs och dokumenteras på rätt sätt samt att
akten och däri ingående handlingar förvaras på ett sådant sätt att den utan svårighet
kan återfinnas. Det måste vara möjligt för t.ex. en ny åklagare att kunna lita på att
diariet ger en rättvisande bild av ärendets innehåll och det får inte råda någon
tveksamhet om vad akten innehåller eller vilken status ärendet har. Den brist på
ordning som rått i detta ärende är enligt min uppfattning helt oacceptabel.
Jag har fått information om att förändringar har skett vid Åklagarkammaren i Halm-
stad efter JO:s inspektion. Det ligger inom den områdesansvarige överåklagarens
uppgifter att följa upp kamrarnas rutiner för rotelvård samt för bevakning och
hantering av bl.a. äldre ärenden och ärenden där tidsfrister gäller. Detta är också
något som för närvarande ägnas särskild uppmärksamhet. Iakttagelserna i detta
ärende och vad som i övrigt kommit fram gör emellertid att jag har funnit skäl att ge
den områdesansvarige överåklagaren i uppdrag att särskilt följa Åklagarkammaren i
Halmstad i de nämnda avseendena och vidta de åtgärder som bedöms nödvändiga.
Detta arbete kommer att inledas vid det kammarbesök som sedan tidigare är planerat
att genomföras den 1 juni 2010.
405A-999-07
Flera av de misstänkta i ärendet har varit under 18 år vid brottstiden. Det faktum
att åklagaren tilldelats en hel arbetsvecka för åtalsarbete i ärendet visar på ärendets
                                                                   Dnr 6459-2009     Sid 17 (31)
                                                                       6460-2009



omfattning och komplexitet. De flesta brottsmisstankarna har avsett skadegörelse,
som kommit att rubriceras som grova brott, i form av klotter och anmälningar
har successivt, under en period om ett år och tre månader, inkommit till åklagar-
kammaren. Av åklagarens upplysningar framgår att den huvudmisstänkte,
åtminstone i slutet av utredningstiden, varit svår att nå. Sammantaget menar jag
att det är uppenbart att ärendet varit sådant att den föreskrivna sexveckorsfristen, i
de delar den gällt i ärendet, fått överskridas.
Den totala handläggningstiden för ärendet har varit mycket lång. Mot bakgrund av
ärendets omfattning och karaktär är det svårt att ha en bestämd uppfattning om vad
som varit en rimlig sammanlagd utredningstid. Det är också svårt att ta ställning till
om varje anmälan, sedd i sitt sammanhang, har handlagts med tillräcklig skyndsam-
het. Jag vill i denna del föra fram följande.
Av diariet framstår det som att, efter en första förhållandevis intensiv period, det har
varit glest mellan åklagarens direktiv. Åklagaren har emellertid upplyst att det även
förekommit muntliga, informella kontakter samt olika genomgångar med polisen.
Dessa har inte diarieförts vilket är en brist. Därtill kommer att det fortlöpande
tillkommit nya anmälningar i ärendet samt att åklagaren också under utredningarnas
gång fattat ett flertal beslut i tvångsmedels- och förundersökningsfrågor. Ett stort
antal förhör har hållits och andra utredningsåtgärder har vidtagits. Jag nöjer mig i
denna del med att återigen konstatera att den sammanlagda utredningstiden varit
mycket lång.
Det har framkommit att ett par förundersökningsprotokoll, avseende unga miss-
tänkta, som kommit in i november 2007 blev liggande till januari 2009 innan beslut
i åtalsfrågorna fattades. Ett sådant dröjsmål är naturligtvis helt oacceptabelt. Av
åklagarens upplysningar framgår att det inträffade beror på förbiseende och det torde
åtminstone delvis ha sin förklaring i att en ny åklagare den 1 mars 2008 tagit över
ärendet, något som ger anledning att framhålla vikten av att det vid kamrarna finns
rutiner för hur överlämnande respektive övertagande av ärenden ska gå till. När en
åklagare tar över ett ärende är det givetvis viktigt att han eller hon – på samma sätt
som när ett nytt ärende kommer in – skaffar sig en överblick över innehållet, bl.a.
för att sådant som är brådskande inte ska bli liggande. I de fall en åklagare lämnar
över ett ärende eller en hel rotel till en annan åklagare har naturligtvis den över-
lämnande åklagaren ett ansvar för att uppmärksamma den nya åklagaren på sådant
som kräver skyndsam handläggning. Ytterst är det kammarledningens ansvar att
skapa förutsättningar för att överlämnande och övertagande av ärenden fungerar så
att situationer som den nu aktuella kan undvikas.
När det gäller ”huvudutredningen”, där förundersökningsprotokoll redovisades den
30 april 2008 och där huvuddelen av besluten i åtalsfrågorna fattades först den 30
mars 2010 kan följande sägas. Inledningsvis, under våren och sommaren 2008 torde
dröjsmålet ha orsakats av försök att samordna ärendet med ett pågående ärende i
Göteborg. Sedan september 2008 har emellertid, såvitt framgår av åklagarens upp-
lysningar, avsikten varit att åtal skulle väckas för de brott som redovisats i detta
ärende. Anledningen till att så inte skedde under hösten 2008 synes vara åklagarens
ansträngda arbetssituation i kombination med ärendets omfattning. Åklagaren har
uppgett att hon informerat sin chef om detta. I december 2008 redovisades ytter-
ligare ett förundersökningsprotokoll.
Att åtal inte kunde väckas i januari 2009, när åklagaren fått en arbetsvecka avsatt
för ärendet, utan åklagaren bedömde att utredningen behövde kompletteras är
naturligtvis olyckligt och kom att leda till att handläggningen fördröjdes med över
ett år. Även om den misstänkte var svår att nå och polisen två gånger fick skicka
ärendet till Stockholm för att förhör skulle hållas där, anser jag att den tidsutdräkt
beslutet om komplettering har lett till är orimligt lång. Enligt min mening borde
åklagaren – särskilt mot bakgrund av att det var ett ungdomsärende som redan var
mycket gammalt – ha vidtagit fler åtgärder för att skynda på handläggningen och,
om det inte gav resultat, tidigare övervägt huruvida de kompletteringar som begärts
verkligen skulle genomföras.
                                                                   Dnr 6459-2009     Sid 18 (31)
                                                                       6460-2009



AM-134603-07
Det kan inledningsvis konstateras att sedan anmälan i detta ärende, som gällde
misshandel mot en pojke som var knappt 13 år gammal, kom in till åklagaren den 4
december 2007 har det dröjt två månader innan förundersökning inleddes, en person
sattes upp som skäligen misstänkt och direktiv upprättades den 6 februari 2008.
Detta är naturligtvis ett alldeles för långt dröjsmål för ett ärende som kräver skynd-
sam handläggning. Det är också en brist att det av diariet inte går att utläsa om
direktiven, såväl dessa första som några av de senare upprättade, expedierats till
polisen.
Det har inte, utifrån handlingarna i akten, diarieuppgifter och åklagarens upp-
lysningar, gått att med säkerhet klarlägga vilka överväganden åklagaren gjort i
ärendet samt när olika åtgärder vidtagits.
Av det som kommit fram är det emellertid uppenbart att åklagaren inte varit så aktiv
i sitt förundersökningsledarskap som hon borde och att utredningstiden till följd av
det blivit oacceptabelt lång. Det kan därvid konstateras att tremånadersfristen enligt
2 a § FUK har löpt ut den 6 maj 2008 och att beslut att inte väcka åtal fattats först
den 14 januari 2010.
AM-10297-08
I detta ärende, som gällde misstankar om att en ung pojke begått sexuella övergrepp
mot en flicka född 1995, har den totala handläggningstiden uppgått till ungefär ett år
och åtta månader. Särskilt mot bakgrund av att både målsäganden och den miss-
tänkte var unga har det, enligt min mening, varit angeläget att utreda ärendet med
största skyndsamhet. Det är uppenbart att ärendet inte har handlagts med den
skyndsamhet som har krävts. Bl.a. har det dröjt för lång tid innan förundersökning
inleddes och direktiv lämnades. Vidare dröjde det över ett år innan åklagaren, då
inga utredningsåtgärder redovisats, påminde polisen om ärendet. Sammantaget har
handläggningstiden blivit oacceptabelt lång och åklagaren borde självfallet långt
tidigare än hon gjorde ha vidtagit åtgärder för att driva utredningen framåt. I ärendet
har också förekommit brister i diarieföringen.
AM-127636-08
Ärendet gäller bl.a. misshandel och olaga hot vid ett tillfälle mot två flickor i
femtonårsåldern. Tremånadersfristen har löpt ut den 15 november 2008. Åtal
väcktes den 4 november 2009. Fristen har alltså överskridits med nästan ett år.
Av åklagarens upplysningar framgår att hon inte uppmärksammat att en särskild
tidsfrist gällt för ärendet. Åklagaren har i samband med att direktiv lämnades noterat
att målsägandena var underåriga och hon borde då, som hon själv säger, ha upp-
märksammat polisen på att ärendet krävde skyndsam handläggning.
Eftersom åklagaren tillhörde ett team som normalt inte handlägger sådana ärenden
och då ärendetypen inte heller synes ha framgått av märkning på aktomslaget eller
liknande, kan jag ha viss förståelse för det inträffade. Det måste ändå framhållas att
det naturligtvis alltid är viktigt att en åklagare är uppmärksam på förhållanden som
kan utgöra grund för särskilt skyndsam handläggning. I detta sammanhang finns det
anledning att också betona vikten av att det vid åklagarkamrarna finns rutiner för
identifiering, hantering och bevakning av ärenden med unga misstänkta eller unga
målsägande. Jag noterar med tillfredsställelse att sådana rutiner nu har införts vid
Åklagarkammaren i Halmstad vilket ger bättre förutsättningar att i framtiden
undvika situationer som den aktuella. Som tidigare nämnts har jag också gett den
områdesansvarige överåklagaren i uppdrag att vidta de eventuellt ytterligare åtgärder
som kan vara nödvändiga.
Som åklagaren själv ger uttryck för är det, särskilt då en tidsfrist gällt, inte på något
sätt godtagbart att ett ärende blir liggande så länge som nästan ett år utan att någon
åtgärd vidtas. Jag delar åklagarens uppfattning att hon, i enlighet med ÅFS 2007:5,
genom påminnelser eller på andra sätt borde ha verkat för att skynda på utredningen.
Naturligtvis borde detta ha skett långt tidigare än vad som kom att bli fallet.
AM-138964-08
Ärendet gällde misstankar om att en 12 år gammal pojke blivit misshandlad av sin
                                                                    Dnr 6459-2009      Sid 19 (31)
                                                                         6460-2009



mor och moster. Sedan förundersökning inletts och åklagaren lämnat direktiv, bl.a.
innebärande att målsägandeförhör skulle hållas, synes inte något ha hänt i ärendet på
drygt ett år. Att ett ärende om barnmisshandel blir liggande så länge är naturligtvis
oacceptabelt, även om det i detta fall inte innebär att någon frist har överskridits
eftersom ingen har bedömts vara skäligen misstänkt i ärendet. Utredningen har ändå
omfattats av kravet på särskild skyndsamhet i 2 a § FUK. Som åklagaren själv
uppger borde hon självfallet ha vidtagit åtgärder för att skynda på utredningen.
Åklagaren har i sina upplysningar redogjort för vilka överväganden hon tror sig ha
gjort inför beslutet att lägga ned förundersökningen och anledningen till att måls-
äganden inte förhördes innan hon fattade sitt beslut. Jag vill för egen del anföra
följande. Enligt Åklagarmyndighetens handbok ”Handläggning av ärenden rörande
övergrepp mot barn” bör målsägandeförhör med ett barn hållas inom två veckor
från det att åklagaren beslutade att inleda förundersökning eller tog över förunder-
sökningsledarskapet. Skälen för att barnförhör bör hållas så tidigt som möjligt är
bl.a. att barn tenderar att glömma fortare än vuxna och att det finns en risk för att de
påverkas av andra samtal som hinner äga rum före förhöret. I detta fall har åklagaren
bedömt att det gått så lång tid att det inte längre var meningsfullt att hålla något
målsägandeförhör. Detta är en utpräglad bedömningsfråga där jag inte finner
anledning att ha någon synpunkt på åklagarens överväganden. Däremot är det
naturligtvis ytterst olyckligt att den aktuella situationen kom att uppstå till följd av
den långa handläggningstiden.
AM-181211-08
Detta ärende gällde sexuellt utnyttjande av barn mot två flickor där en person
bedömdes vara skäligen misstänkt den 19 november 2008. Enligt huvudregeln
skulle beslut i åtalsfrågan således ha fattats senast den 19 februari 2009. Beslut
att lägga ned förundersökningen fattades emellertid först den 29 september 2009.
Tremånadersfristen har alltså överskridits med drygt sju månader. Anledningen till
detta synes – utöver åklagarens ansträngda arbetssituation – främst ha varit att en
förundersökning avseende våldtäkt mot barn, med samma två flickor som måls-
ägande, den 12 januari 2009 inletts mot en annan person. De båda utredningarna har
samordnats. Åklagaren har vidare upplyst om att ärendet i bevishänseende var
mycket komplicerat. Sammantaget synes omständigheterna, enligt min uppfattning,
ha varit sådana att tidsfristen fått överskridas.
Av handlingarna och åklagarens upplysningar framgår att utredningsåtgärder
fortlöpande har vidtagits i ärendet. Åklagaren synes också ha varit omsorgsfull i sin
handläggning. Mot bakgrund av ärendets karaktär anser jag ändå att utredningen, i
vart fall efter januari 2009, borde ha bedrivits med större skyndsamhet och jag delar
åklagarens uppfattning att hon borde ha fattat beslut i ärendet tidigare än hon gjorde.
Jag har också noterat att en del utredningsåtgärder inte har diarieförts vilket är en
brist.

Allmänna överväganden – underrättelse till kammarledningen och kammarledningens ansvar m.m.
Som framgått ovan är min uppfattning att inte något av de ärenden som nu är
föremål för granskning har handlagts med tillräcklig skyndsamhet. I flera fall har
lagstadgade frister överskridits, åklagare har dröjt med att vidta åtgärder för att föra
utredningen framåt och färdiga förundersökningsprotokoll har blivit liggande länge
utan att beslut fattats i åtalsfrågan.
Av åklagarnas upplysningar och kammarchefens yttrande har framgått att
situationen på Åklagarkammaren i Halmstad under stora delar av den tid som nu
är aktuell har varit påtagligt besvärlig med en mycket tung arbetsbörda. Den bild
kammarchefen ger av det besvärliga läget vid kammaren bekräftas av den områdes-
ansvarige överåklagaren. Ett stort antal ärenden eller personalbrist anses visserligen
inte vara godtagbara skäl för att överskrida fristerna enligt 4 § LUL eller 2 a § FUK,
men det kan konstateras att sådana omständigheter varit starkt bidragande orsaker
till att handläggningen av ärendena har dragit ut på tiden. Balanserna har numera
minskat vid kammaren och arbetsläget har förbättrats men det som kommit fram
visar att situationen ännu inte är tillfredsställande. Det finns därför anledning att
                                                                         Dnr 6459-2009        Sid 20 (31)
                                                                              6460-2009



      särskilt följa utvecklingen vid kammaren genom det uppdrag till den områdes-
      ansvarige överåklagaren som tidigare nämnts.
      Det primära ansvaret för att skyndsamhetskraven efterlevs och att tidsfristerna inte
      överskrids har naturligtvis den handläggande åklagaren, medan kammarchefen har
      ett övergripande ansvar för att åklagarkammarens verksamhet bedrivs i enlighet med
      gällande regler samt att rutiner och förutsättningar skapas för detta.
      Som jag i andra sammanhang har framhållit åligger det den handläggande åklagaren
      att underrätta kammarledningen när svårigheter av nu aktuellt slag uppkommer. En
      av åklagarna har upplyst om att hon informerat kammarledningen om situationen i
      ett visst ärende, 405A-999-07, och i samband med en rotelgenomgång har kammar-
      ledningen, enligt uppgift från åklagaren, fått information om ärendet 405A-4366-06.
      I övrigt synes åklagarnas information till kammarledningen ha varit mer över-
      gripande. Kammarchefen har också bekräftat att han varit väl medveten om att
      åklagarna haft prioriterade ärenden som de inte haft tid eller möjlighet att hantera
      men uppgett att han inte haft kännedom om situationen i varje enskilt ärende.
      Enligt min uppfattning torde det inte alltid vara nödvändigt för en åklagare att, i
      situationer som denna, lämna detaljerade upplysningar om varje enskilt ärende utan
      det centrala är att kammarchefen får tillräcklig information om de ärenden som inte
      hinns med, för att kunna vidta erforderliga åtgärder samt vid behov göra nödvändiga
      prioriteringar och eventuella omfördelningar. Varken i ÅFS 2007:5 eller i övrigt
      ställs några formella krav på att denna typ av upplysningar till kammarchefen – till
      skillnad mot underrättelser enligt 4 § ÅFS 2007:5 – ska dokumenteras eller diarie-
      föras i ärendet.
      I kammarchefens övergripande ansvar för åklagarkammarens verksamhet ligger
      också ett ansvar för att på eget initiativ skaffa sig kunskap om bl.a. förekomsten av
      gamla ärenden och behovet av att vidta åtgärder på enskilda rotlar. Detta kan t.ex.
      ske genom att kammarledningen tar ut och går igenom statistik och balanslistor
      samt att uppföljning sker utifrån det som kommer fram. Särskilt under sådana för-
      hållanden som rått vid Åklagarkammaren i Halmstad, med hög arbetsbelastning och
      stora balanser, är det viktigt att såväl handläggande åklagare som kammarledningen
      har en god överblick och kontroll över pågående ärenden för att på bästa sätt kunna
      prioritera mellan olika arbetsuppgifter och då i största möjliga utsträckning förhindra
      att t.ex. ärenden med tidsfrister blir liggande.
      Jag vill i detta sammanhang nämna att Åklagarmyndigheten, i verksamhetsplanen
      för 2010, fastställt att ett viktigt mål för de allmänna kamrarna är att lagstadgade
      beslutsfrister följs upp avseende ärenden med unga lagöverträdare och där måls-
      äganden är under 18 år. Kamrarna ska vidta åtgärder för att hålla fristerna i dessa
      ärenden. Varje kammare har därmed i uppdrag att utarbeta rutiner för hur ledningen,
      gemensamt med de enskilda åklagarna, ska ansvara för att följa upp och bevaka
      frister i de ärenden där sådana gäller.
–––

Bilaga 2 till JO:s beslut i ärende 6459-2009 och 6460-2009
GG:s upplysningar
      Jag hänvisar rörande de enskilda ärendens handläggning till vad de ansvariga
      åklagarna har anfört, och vill därutöver tillägga följande.
      För att teckna en bakgrund till varför detta har inträffat vill jag peka på följande;
      Ärendeinflödet till Åklagarkammaren i Halmstad har under den senaste fem-
      årsperioden ökat med 30 %. 2005 inkom 4610 ärenden, 2006 inkom 4979 ärenden,
      2007 inkom 5253 ärenden, 2008 inkom 5731 ärenden och under 2009 inkom 6020
      ärenden. Under 2008 ökade ärendeinflödet med 478 ärenden eller närmare 10 %.
      Under 2007 beslutades det att en kammaråklagare skulle överflyttas till Åk
      Helsingborg. Jag godkände detta eftersom rekryteringen till ytterligare en vice
      chefsåklagare pågick och jag antog att rekryterings och tillsättningsförfarandet
                                                                  Dnr 6459-2009     Sid 21 (31)
                                                                      6460-2009



skulle vara klart före årsskiftet 2007/2008. Av olika skäl tog tillsättningsförfarandet
tid och tjänsten som ny vice chefsåklagare på kammaren tillsattes inte förrän den 1
maj 2008. Den rotel som kammaråklagaren som förflyttades till Helsingborg haft
avslutades och fördelades på kammarens övriga åklagare.
Med hänsyn till ärendetillströmningen och den ökande förväntade ärendetill-
strömningen redogjorde jag vid budgetdialogen inför verksamhetsåret 2008 hur jag
såg på verksamheten. Jag förklarade vilken ärendetillströmning vi förutsåg (det har
visat sig att jag underdrev) och att arbetsbelastningen på kammarens åklagare redan
vid årsskiftet 2007/2008 var mycket hög.
Under april och maj 2008 slutade fyra kammaråklagare vid kammaren för att gå till
andra arbetsuppgifter. Dessa fyra motsvarade då nära 25 % av kammarens åklagare.
På motsvarande sätt som under hösten avslutades deras rotlar och fördelades på
kammarens kvarvarande åklagare. Lottningen ändrades även såtillvida att ungdoms-
mål fördelades ut på de flesta av kammarens åklagare. Arbetsbelastningen under
våren och försommaren 2008 var så hög att flera åklagare hade över 30 ärenden
färdiga för beslut och uppåt 70 ärenden under utredning. Vi tvingades också ställa in
ordinarie ting. I denna situation som kammaren då befann sig i beslutade Riks-
åklagaren om anställningsstopp.
Jag hade tät kontakt med Åklagarmyndigheten och förklarade att kammarens
situation var helt ohållbar och att vi inte klarade att hålla fristerna i ungdomsmål
och mål med unga målsäganden och att kammarens arbetstryck utgjorde en allvarlig
fara för personalens arbetsmiljö. Åklagarmyndigheten gav också dispens för an-
ställningsstoppet och vi kunde anställa två åklagaraspiranter under hösten 2008.
Inledningsvis förbättrade detta inte vår arbetssituation eftersom dessa aspiranter
måste ha handledare. Under hösten 2008 stöttade också Åklagarkammaren i Borås
vår verksamhet genom att ta tingsförhandlingar i Varberg. Senare under hösten fick
vi lov att ta in pensionerade åklagare och att rekrytera ytterligare en åklagare som
började den 1 december 2008.
Under senhösten 2008 hade arbetssituationen lugnat sig så pass att vi kunde påbörja
en balansavarbetning på kammaren. Denna avarbetning accelererade under våren
2009 då vi kunde anställa en pensionerad åklagare som på heltid under tre månader
kunde hjälpa till med att avarbeta våra balanser.
Under våren 2009 förändrade vi också rutinerna på kammaren genom att vi i och
med personalförstärkningarna åter kunde avdela ett antal åklagare som ungdoms-
åklagare. Vi införde också särskilda märknings och bevakningsrutiner för mål med
unga lag överträdare och unga målsägande (Fuk § 2a) och skärpte rutinerna för
rotelgenomgång. Under hösten 2009 bedömde jag att vi närmade oss en rationell
arbetsbalans på kammaren men jag var ju också medveten om att den balans vi hade
var tyngre än vad antalet ärenden gav sken av (viktpoängen på kammarens balans
var mycket högre än viktpoängen på andra kammare med ungefär likartad balans,
vilket betyder grövre ärenden)
Jag kan inte säga att jag varit medveten om situationen i alla de ärenden som efter-
frågas i remissen, men jag har varit väl medveten om att de flesta åklagare på
kammaren haft prioriterade ärenden som de inte haft tid eller möjlighet att hand-
lägga. Det har under 2008 och början av 2009 inte funnits möjlighet att avsätta all
den tid som behövts. Det har helt enkelt inte funnits personal att tillgå. Dessutom har
kammaren under aktuell period haft flera ärenden där det av ärendets omfattning
och av säkerhetsskäl varit nödvändigt med två åklagare. Kå AA, BB och EE har alla
handlagt sådana ärenden under aktuell period.
Sammanfattningsbevis så är det naturligtvis olyckligt och beklagligt att de ärenden
som är föremål för remiss inte har handlagts på ett sätt som lagstiftaren förutsett och
att handläggningen dragit ut på tiden. Jag har som kammarchef varit medveten om
situationen och har hela tiden hållit Åklagarmyndigheten underrättad om att så varit
fallet. Som jag nämnde ovan har kammaren infört nya rutiner för att bevaka hand-
läggningen av unga lagöverträdare och unga målsäganden och vi har också skärpt
rutinerna för rotelgenomgång. Kammaren har också fått personalförstärkningar.
                                                                         Dnr 6459-2009     Sid 22 (31)
                                                                             6460-2009



–––

Bilaga 3 till JO:s beslut i ärende 6459-2009 och 6460-2009
AA:s upplysningar

      Yttrande till JO i ärende AM 138964-08

      Kronologisk redogörelse för vad som hänt i ärendet
      Aktuell anmälan inkom till Åklagarkammaren i Halmstad den 5 september 2008 och
      blev lottad på mig.
      Av anmälan framgår att målsäganden den 1 september 2008 inkom till polisstationen
      i Varberg tillsammans med sin pappa och gjorde en anmälan om bl.a. misshandel
      som skulle ha ägt rum någon gång under tiden 20-29 juli 2008 i Varberg. Det skulle
      ha varit målsägandens mamma och moster som misshandlat honom. Målsäganden
      var född 1996. I anmälan fanns det inga uppgifter om att anmälningsupptagaren
      noterat skador på målsäganden.
      Jag beslutade den 10 september 2008 att inleda förundersökning för misshandel.
      Jag lämnade även den 10 september 2008 direktiv till polisen om att förhör skulle
      genomföras med målsäganden. Förhöret skulle videoinspelas med hänsyn till
      målsägandens ålder. Förhör skulle även genomföras med målsägandens pappa
      angående vad han känner till om händelsen, varför det dröjt med anmälan och om
      eventuella skador som han iakttagit på sin son.
      Den 30 september 2009 får jag del av ett förhör som genomförts samma datum
      med målsägandens pappa. Av det förhöret framgick att han sedan en längre tid
      tillbaka inte hade någon kontakt med sin son. Sonen bodde numera hos sin mamma
      tillsammans med sina bröder. På fråga uppgav han att han inte hade sett någonting
      av den misshandel som anmälts. Han var på semester när den skulle ha ägt rum. Han
      hade inte sett några skador på sin son. Han kände inte till om det är någon annan
      som bevittnat misshandeln. Det fanns inga uppgifter i förhöret med pappan om att
      sonen skulle ha sagt till honom att han fått skador.
      Den 30 september 2009 beslutade jag att nedlägga förundersökningen med
      motiveringen att det inte längre finns anledning att fullfölja förundersökningen.
      På det utredningsmaterial som nu föreligger går det inte att bevisa att den eller de
      som varit misstänkta har gjort sig skyldiga till brott. Ytterligare utredning kan inte
      antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt.
      Jag hade inte lagt in någon som skäligen misstänkt i ärendet.

      Överväganden inför beslutet att lägga ned förundersökningen
      Jag minns inte detta ärende. Jag tror att när jag fick del av förhöret med pappan och
      tog del av övriga handlingar i ärendet har jag resonerat som så att eftersom det hade
      gått relativt lång tid sedan anmälan, att det numera skulle vara mycket svårt att
      kunna styrka brott, även om man skulle ha hört målsäganden.
      Varför inte mina direktiv följdes om att förhör skulle genomföras med målsäganden
      kan jag inte svara på. Jag vet inte om det är så att man inte fått tag i målsäganden
      eller om det varit problem med att få honom att inkomma till förhör.
      Rent allmänt kan jag säga att min uppfattning är att förhör i möjligaste mån ska äga
      rum med barn som är målsägande, om de inte är så unga att de inte har ett tillräckligt
      utvecklat språk. Min uppfattning är även att förhör med målsäganden under 15 år
      bör videoinspelas.

      Angående handläggningstiden
      Av det direktiv jag lämnat framgår det att jag noterat att målsäganden var under
      18 år. Jag borde i enlighet med de interna bestämmelser om rotelvård som gäller
      inom åklagarmyndigheten ha skickat påminnelse i ärendet för att påskynda hand-
      läggningen av ärendet.
                                                                   Dnr 6459-2009        Sid 23 (31)
                                                                       6460-2009



Anledningen till att så inte skett är att min arbetsbelastning har varit så hög under
aktuell tidsperiod. Jag tillhör relationsvåldsteamet vid kammaren.
Under oktober 2007 slutade en åklagare på kammaren och under 2008 slutade fyra
stycken åklagare på kammaren och en åklagare var föräldraledig. Detta gjorde att
arbetstrycket på kammaren blev mycket stort. Dessa åklagares ärenden fördelades på
de åklagare som fanns kvar på kammaren. Jag fick för min egen del bl.a. ta över ett
antal ärenden som gällde misstankar om vålds- och sexualbrott.
En av åklagarna i relationsvåldsteamet fick även lottningsstopp under september -
november månad 2008 för att bistå en kollega i teamet för grova våldsbrott. Det
föranledde att vi blev en färre i relationsvåldsteamet, vilket gjorde att arbetstrycket
ökade än mer på övriga åklagare i teamet.
Senare under 2008 var det en annan åklagare i relationsvåldsteamet som fick
lottningsstopp och ett antal ärenden från den åklagarens rotel lades över på bl.a. mig.
Under 2009 skulle jag som relationsvåldsspecialist vi kammaren medverka i
Rikspolisstyrelsens utbildning avseende BiNR-brott i nära relation. Utbildningen
föranledde en del planering tillsammans med de utbildningsansvariga från Polis-
myndigheten i Halland. Utbildningen började i april månad 2009 och pågick till den
9 juni 2009, sammanlagt 17 dagar. Ytterligare utbildningsgenomgång i november
månad 2009, sammanlagt 4 dagar. Den utbildningen tog mycket av min tid. Det var
som regel två utbildningstillfällen per dag mellan 8-12 och 13-17 och två dagar per
vecka. Under aktuell tid hade jag även lottning och sessioner.
Den 11 maj 2009 lottades jag på ett ärende som kom att bli mycket omfattande och
med häktade. Det var ett ärende som flyttades över från en annan kammare. Flera av
målsäganden i ärendet var under 18 år. Det genomfördes ett stort antal förhör med
målsäganden som videoinspelades. Åtal väcktes den 10 september 2009 och den 16
september 2009. Huvudförhandlingen påbörjades den 18 september 2009 och
avslutades den 5 oktober 2009 vid Halmstads tingsrätt.
Under 2008 fanns det på kammaren inte några särskilda bevakningsrutiner för
ärenden med målsäganden under 18 år. Dessa akter var vid denna tidpunkt inte
märkta på något sätt. Kammaren hade inte några bevakningsrutiner för ärenden med
målsäganden under 18 år. Det är under 2009 som det beslutades att en gul/grön
tejpremsa ska sättas på akten för att uppmärksamma åklagaren på att det är ett
ärende med målsäganden under 18 år.
Vid kammarmöten under bl.a. 2008 påtalades det för kammarledningen om det
orimliga i vår arbetssituation, att tidsfrister inte kunde hållas och vi efterlyste
prioriteringar. Detta påtalades även vid möten som vi teamledare hade tillsammans
med kammarledningen. Vi hade även med anledning av arbetsbelastningen ett
särskilt fackmöte där vi enades om synpunkter som framfördes till kammarledningen
vid ett kammarmöte. Jag har även vid samtal med kammarchefen påtalat att jag och
andra i relationsvåldsteamet inte hinner med och att lagstadgade tidsfrister över-
skrids. Min uppfattning är att kammarledningen var införstådd med den mycket
höga arbetsbelastning som rådde för flera åklagare på kammaren och att de försökte
att få tillskott av ytterligare åklagare till kammaren.

Yttrande till JO i ärende AM 181211-09

Kronologisk redogörelse för vad som hänt i ärendet
Anmälan K 35779-08 inkom till Åklagarkammaren i Halmstad den 18 november
2008 och den 19 november 2008 inkom från polisen anmälan från Socialnämnden i
Falkenbergs kommun. Av anmälan från socialnämnden framgick att målsäganden
HH, född 1999, hade lämnat vissa uppgifter till sin mamma om vad som skulle ha
hänt när hon och hennes kamrat JJ, född 2000, hade sovit över hos KK (pappa till
målsäganden JJ).
Den 19 november 2008 beslutade jag att inleda förundersökning och lämnade
samma datum direktiv om att förhör skulle genomföras med målsäganden HH och
att förhöret skulle videoinspelas. Även att förhör skulle genomföras med måls-
                                                                 Dnr 6459-2009     Sid 24 (31)
                                                                     6460-2009



ägandens föräldrar. Målsäganden skulle även tillfrågas om ifall hon önskade ett
målsägandebiträde.
Den 19 november 2008 genomförde kriminalinspektör LL förhör med målsäganden
HH. Förhöret videoinspelades.
Den 19 november 2008 genomfördes även förhör med målsäganden HH:s mamma
MM. Det framkom då att målsägandens föräldrar var separerade och att
målsäganden bodde tillsammans med sin mamma och dennes nye man. Förhör
genomfördes därför inte med målsägandens pappa.
Den 19 november 2008 beslutade jag att KK skulle läggas in som skälig misstänkt
för brott mot målsäganden HH.
Den 24 november 2008 lämnade jag in en framställan om förordnande av måls-
ägandebiträde för HH.
Den 24 november 2008 genomförde samma förhörsledare ytterligare ett förhör med
målsäganden HH. Även detta förhör videoinspelades.
Den 24 november 2008 genomfördes ett förhör med NN, kontaktperson för måls-
äganden HH på dennes skola.
Den 24 november 2008 beslutade jag att KK skulle läggas in som skälig misstänkt
för sexuellt utnyttjande av barn mot målsäganden JJ.
Den 25 november 2008 lämnade jag in en begäran om att en särskild företrädare
skulle förordnas för målsäganden JJ. Samma datum beslutade Varbergs tingsrätt om
förordnande av särskild företrädare för barn.
Den 25 november 2008 genomförde kriminalinspektör LL förhör med målsäganden
JJ. Förhöret videoinspelades.
Den 26 november 2008 genomfördes förhör med målsäganden JJ:s mamma OO.
Den 27 november 2008 genomfördes ytterligare ett förhör med målsäganden JJ.
Förhöret videoinspelades.
Den 27 november 2008 inkom från Varbergs tingsrätt förordnande av målsägande-
biträde för HH.
Den 3 december 2008 genomfördes ett förhör med målsägande HH:s mamma MM.
Det förhöret berörde hennes kännedom om en annan händelse som målsäganden
berättat om. Den händelsen som senare föranleder att anmälan K 670-09 upprättas.
Den 8 december 2008 hörs KK och delges misstanke om våldtäkt mot barn
alternativt sexuellt utnyttjande av barn avseende målsäganden HH och sexuellt
utnyttjande av barn avseende JJ.
Den 29 december 2008 genomfördes förhör med PP. Hon hördes om ifall hon kände
till vem QQ är som målsäganden talat om i förhör och hans efternamn.
Av uppgifter som framkom vid förhör med målsäganden HH och JJ om att de skulle
ha blivit utsatta för brott vid en annan tidpunkt och av en annan person registrerades
den 9 januari 2009 anmälan K 670-09. Även den anmälan lottades på mig och det
ärendet fick diarienummer AM 5500-09.
Jag beslutade den 12 januari 2009 att inleda förundersökning. Brottsmisstanken
avsåg våldtäkt mot barn.
Den 12 januari 2009 beslutade jag att QQ skulle läggas in som skälig misstänkt.
Den 14 januari 2009 genomfördes förhör med QQ:s hustru RR.
Den 14 januari 2009 genomfördes förhör med QQ och han delgavs misstanke om
våldtäkt mot barn.
Den 15 januari 2009 inkom i skrivelse i ärende AM 181211-08 från målsägande-
biträdet advokat SS.
                                                                          Dnr 6459-2009     Sid 25 (31)
                                                                              6460-2009



      Jag besvarade samma datum hans skrivelse per telefon till honom. Jag informerade
      då honom om att det vid förhör med målsäganden framkommit ytterligare brotts-
      misstankar mot en annan person.
      Den 2 april 2009 inkom det från förhörsledaren förfrågan om direktiv.
      Jag hade därefter muntligen kontakt med förhörsledaren LL och vi kom överens om
      att vi skulle boka en tid för genomgång av ärendet. Vi bestämde tidpunkten för
      mötet till den 11 maj 2009.
      Den 8 maj 2009 inkom skrivelse från målsägandebiträdet advokat SS. Enligt en
      tjänsteanteckning den 29 juni 2009 hade jag haft kontakt med advokat SS och
      informerat honom om förundersökningens bedrivande och bevisproblemen i ärendet.
      Vi diskuterade även ifall det kunde vara meningsfullt att genomföra ytterligare
      förhör med målsäganden.
      Den 11 maj 2009 ägde mötet rum på polishuset i Varberg, videorummet. Jag och
      förhörsledarna kriminalinspektör LL och kriminalinspektör TT var närvarande. Vi
      tittade tillsamman på samtliga videoförhör med målsäganden och gick igenom vad
      som framkommit av övriga förhör och utredningsåtgärder.
      Jag fick även uppgift om att QQ tidigare skulle ha varit åtalad vid Varbergs tingsrätt
      för sexuellt ofredande mot en flicka. Jag införskaffade och tog del av domen i mål nr
      B 2147-04. Jag lät även införskaffa förundersökningsprotokollet (anmälan K 8081-
      04) som legat till grund för åtalet och tog del av detta. Ärende nr C 5-11-1424-04.
      Det åtalet hade ogillats. Domen var av stort intresse då den gärningen hade likheter
      med vad målsäganden nu hade berättat om.
      Efter att jag ånyo gått igenom förundersökningsmaterialet i båda ärendena beslutade
      jag den 29 september 2009 att nedlägga förundersökningen avseende AM 181211-
      09 och AM 5500-09. Beslutsmotiveringen var att det inte längre finns anledning att
      fullfölja förundersökningen. På det utredningsmaterial som nu föreligger går det inte
      att bevisa att den eller de som varit misstänkta har gjort sig skyldiga till brott. Ytter-
      ligare utredning kan inte antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt.

      Anledningen till långsam handläggning
      Detta ärende var enligt min mening mycket komplicerat ur bevishänseende. Jag
      behövde tid för att analysera bevisläget och bedöma om det fanns möjlighet att
      kunna styrka brott såvitt avsåg misstankarna mot KK och QQ eller någondera av
      dem.
      Av innehållet i de direktiv jag lämnat kan konstateras att jag uppmärksammat att
      målsäganden i ärendena var under 18 år. Jag har haft en kontinuerlig kontakt med
      förhörsledaren och muntligen lämnat direktiv i ärendet. Jag borde ha fattat beslut i
      ärendena med större skyndsamhet. Anledningen till att så inte skett är att min arbets-
      belastning har varit så hög under aktuell tidsperiod. Tiden för att kunna få gå igenom
      förundersökningsmaterialet och värdera de olika utsagorna fanns inte, då
      arbetsbelastningen var så hög och inflödet av nya ärenden var stort avseende
      relationsärenden. Jag tillhör relationsvåldsteamet vid kammaren.
–––

Bilaga 4 till JO:s beslut i ärende 6459-2009 och 6460-2009
BB:s upplysningar

      Angående 405A-4366-06
      Som framgår av ärendebeteckning är detta ett ärende som konverterats från det
      tidigare diarieföringssystemet Brådis. Redan då det konverterades till Cåbra var
      det stort och spretigt. Flera olika misstänkta förekom i olika konstellationer. Några
      av dessa förkom även på andra diarienummer i andra konstellationer. Särskilt den
      enda nu återstående misstänkte UU har varit, och är alltjämt mycket flitigt före-
      kommande; det finns också nya diarienummer där han förekommer.
                                                                    Dnr 6459-2009     Sid 26 (31)
                                                                        6460-2009



I rubricerade ärende finns sammanlagt 132 brottsmisstankar registrerade gentemot
UU.
Anledningen till att detta ärende har blivit liggande så länge är dess svåröverskåd-
lighet, ständiga tillväxt samt sambanden med andra ärendenummer och misstänkta.
För att gå igenom ärendet krävs mycket tid, och då det varit en mycket tung arbets-
belastning på kammaren, särskilt under 2009, har det varit mycket svårt att få
tillfälle att arbeta ostört med detta ärende tillräckligt länge för att göra det klart.
Undertecknad tillhör relationsvålds- och - sexbrottsteamet som under 2009 varit
särskilt underbemannat. Samtidigt har vi haft många mycket stora tids-, arbets- och
mentalt energikrävande mål med frihetsberövanden, för egen del har jag haft flera
sådana mål parallellt pågående.
Den ständiga tillströmningen av anmälningar i målet 405A-4366-06 gjort att när
direktiv har lämnats har sedan flera nya anmälningar hunnit inkomma innan polisen
har utfört de begärda åtgärderna. UU har också varit svår att nå.
Åklagarkammaren har vid två tillfällen – 2009-01-01 och 2009-12-30 – begärt UU
häktad för att kunna sätta streck i ärendetillströmningen, men det har avslagits av
tingsrätten. Tvångsmedlen har gällt i de andra diarienumren, men syftet har
naturligtvis varit att fatta beslut i lagföringsfrågan avseende samtliga öppna K-
anmälningar som gällt UU.
Skriftliga direktiv som har diarieförts i detta ärende har lämnats 070710, 070714,
081003, 090911, 100203, 100208 och 100330. Då är också att märka att mer
generella direktiv syftande på samtliga öppna K-anmälningar kan ha lämnats i de
övriga ärendena.
Direktiv har också lämnats muntligt vid flera tillfällen, tyvärr har inte alla diarieförts
då de ofta skett vid möten där dator kopplad till Cåbra inte funnits tillgänglig.
Övriga ärendenummer:
405A-649-06 (7 brottsmisstankar avseende UU samt 7 ytterligare misstänkta)
AM-801-08 (8 brottsmisstankar avseende UU samt 6 ytterligare misstänkta)
AM-209929-09 (5 brottsmisstankar avseende UU samt 4 ytterligare misstänkta)

Avseende AM-134603-07
Ovanstående avsåg en anmälan om misshandel gentemot en pojke född 1994 och
uppvuxen med en aspergersdiagnosticerad mor. Utpekad var moderns sambo. När
anmälan gjordes hade pojken sagt i skolan att han blev slagen av mammans sambo
med pinnar. Där hade man uppfattat att detta skulle skett i anslutning till att det
sades. Man hade också många andra uppgifter om som visade att pojkens uppväxt-
miljö var ohälsosam, bland annat att mamman ville placera honom i särskola trots att
han var normalintelligent. Då hans utveckling var i fara i hemmet och pojken blev
omhändertagen enligt LVU.
När pojken hördes berättade han mycket litet och visade tydligt att han alltjämt var
lojal mot sin mamma och i viss mån mot hennes sambo. Dock berättade han om att
visst våld skulle ha förekommit, oklart när det skulle varit.
Då pojken enligt skolpersonalen visade att han var på väg att utvecklas väl beslutade
jag i samråd med utredarna att låta ärendet vila något så att pojken skulle ”landa” i
sin nya miljö. Tanken med detta var att han skulle bli mer trygg så att förmådde
berätta om vad han varit utsatt för, om det nu var så att han blivit misshandlad av
mammans sambo. Detta samtal finns tyvärr inte diariefört eller dokumenterat, utan
skedde muntligt någon gång i slutet av 2008.
Då han sedan efter ett knappt år hördes på nytt lämnade han i stort sett samma upp-
gifter men tidsbestämde dem så pass att det mesta var preskriberat. Här uppstod
dock ett missförstånd, då jag felaktigt fick uppfattningen att han också talat om
misshandel under senare tid som då inte skulle varit preskriberad. Det gick till så
att jag frågade utredaren efter förhöret (som jag inte haft möjlighet att vara med på)
                                                                        Dnr 6459-2009      Sid 27 (31)
                                                                              6460-2009



      om pojken hade berättat om misshandel. Jag uttryckte mej inte i klartext och sade
      inte ”brott som inte är preskriberade”, utan antog att utredaren förstod att jag
      menade detta då det varit hela tanken med att hålla ett nytt förhör vid tillfället. Hon
      svarade ja på min fråga utan att uppfatta att jag syftat på ej preskriberade brott, och
      poängterade att man också vid husrannsakan hittat de pinnar i bostaden som pojken
      talat om. Med detta missförstånd i tankarna tog jag del av förhöret och uppfattade
      inte tidsaspekten riktigt. Utredningen slutredovisades men jag beslutade om ett
      kompletterande förhör där den misstänktes försvarare fick möjlighet att ställa frågor.
      När jag sedan fick hela utredningen och noggrannare tog del av förhören med pojken
      insåg jag mitt misstag och konstaterade att det han berättat om låg så pass långt
      tillbaka i tiden att det helt klart var preskriberat. Ärendet avskrevs.

      Kronologi
      080206 Direktiv om första förhör gavs
      Dessa direktiv verkar inte ha gått fram till polisen, möjligen på grund av att jag gjort
      något fel vid den elektroniska överföringen
      081002 Direktiven skickades igen med vissa tillägg
      I slutet av 2008 muntlig överenskommelse om att avvakta
      090414 Nytt förhör som hållits inkom
      Därefter muntliga direktiv om slutredovisning
      090414 Slutredovisades första gången 090604, nya direktiv om komplettering
      muntligt samma dag
      090616 Beslutet om komplettering infört i Cåbra
      091130 Tagit del av kompletterande utredningshandlingar, därefter muntliga direktiv
      att slutredovisa igen
      091228 förundersökningen redovisades
      100114 Beslut att inte väcka åtal

      Angående AM-10297
      Anmälan inkom 080116.
      I detta ärende lämnades direktiv 080409 till den ordinarie utredaren.
      Tidsutdräkten mellan anmälan och direktiv berodde bland annat på att undertecknad
      då var sysselsatt med en stor och tung utredning avseende serievåldtäkter, där
      huvudförhandlingen fick göras om i tingsrätten.
      Påminnelse skickades 090616 då ingenting verkade ha skett. Handlingar inkom
      091110. De begärda utredningsåtgärderna var gjorda, men de hade inte skickats över
      till åklagaren. Detta berodde på att den ordinarie utredaren var utlånad till annan
      enhet på polisen, och ingen hade lagt märke till att de inte skickats över.
      Ärendet avskrevs 09111.3
_______________

BB inkom härefter med ett kompletterande yttrande.

      Angående AM-134603-07
      Angående antal förhör som har hållits: Jag har uttryckt mig felaktigt efter att först ha
      tänkt felaktigt. Endast två förhör har hållits med pojken som är målsägande. De är de
      två som finns i huvudprotokollet och tilläggsprotokollet.
      Samtalet med förhörsledaren hölls troligen någon månad innan tilläggsprotokollet
      redovisades, dvs runt månadsskiftet nov-dec 2009. Detta är jag dock osäker på då
      det inte är dokumenterat.
                                                                         Dnr 6459-2009      Sid 28 (31)
                                                                              6460-2009



      Vad gäller mitt påstående om att man gjort husrannsakan och påträffat pinnar visar
      det sig vara ett ytterligare ett missförstånd av mig. Tyvärr hade jag av tidsbrist inte
      kontrollerat detta ordentligt, då förundersökningsprotokollet inte fanns kvar i
      Cåbra-systemet. Jag har nu kontrollerat saken och inser att jag missminde mig.
      Förekomsten av pinnar ägnade att slåss med hade framkommit i förhöret med den
      misstänkte; han berättade själv att han hade några naturpinnar sådana som måls-
      äganden beskrivit, i bostaden. Dessa sade han att han fått från ett dödsbo, och att han
      hade sparat dem därför att de påminde honom om pinnar som han själv blev slagen
      med som barn. Dessa pinnar blev som sagt aldrig tagna i beslag.
      Det är riktigt att ett förundersökningsprotokoll inkom 090414, att jag kallat det
      ”förhör” beror ju på att det inte var det slutgiltiga förundersökningsprotokollet,
      eftersom jag bestämde mig för att komplettera det. Detta var måhända felaktigt
      uttryckt.

      Angående 405A-4366-06
      Detta ärende har vuxit som en hydra, och blivit mer och mer oformligt och
      svåröverskådligt, vilket varit det som orsakat svårigheterna att ta itu med hand-
      läggningen. Omfattningen gör att det blir mycket tidskrävande att sätta sig ner att gå
      igenom allt som finns för att få ett slut på ärendet, och denna tid har aldrig funnits.
      Som sagt har jag försökt få den mest brottsaktive av de misstänkte, UU, häktad för
      att få ett slut på ärendet, men det har inte lyckats. Man får då hålla i minnet att han
      också funnits på två andra diarienummer, varför häktningsframställan finns i annat
      ärende. De personer som varit misstänkta är mycket brottsaktiva. Det är omöjligt att
      ge en kortfattad redogörelse för ärendet, så jag bifogar utskrifter från diariebladen
      och brottsmisstankarna. Bifogar även de direktiv som lämnats skriftligt.

      Angående information till kammarledningen om överskridande av tidsgränser
      Från relationsvåldsteamets sida har denna information gått till så att teamledaren
      återkommande vid möten med kammarledningen, påpekat att vi är alltför få
      åklagare i teamet, arbetsanhopningen är alltför stor och att det är omöjlig att hålla
      tidsfrister. Teamledaren AA har sedan delgivit mig att kammarledningen inte visat
      något intresse för denna information, utan såsom jag har förstått det närmast viftat
      bort den. Detta har fått mig att dra slutsatsen att kammarledningen inte ville ha
      någon information. Dock har vid ett tillfälle kammarledningen haft en genomgång
      på min rotel; detta torde ha varit någon gång under hösten 2008 eller vintern-våren
      2009. De blev informerade om att 405a-4366-06 vuxit sig enormt stort och
      oformligt. De färdiga förundersökningsprotokoll som fanns då åtgärdades av VV.
      Eftersom trycket har varit enormt för min del under 2009; flera frihetsberövade i
      flera parallella komplicerade utredningar som krävt att jag hela tiden hållit mig
      uppdaterad för att kunna lämna fortlöpande direktiv; har arbetsanhopningen varit
      sådan att jag tappat kontrollen och greppet om vad som funnits på roteln utöver i de
      mål där det funnits frihetsberövanden. Att då utan att ha den tiden (och med
      utmattningsdepressionen hängande över axlarna) reda ut exakt vilka ärenden som
      blivit för gamla är omöjligt. Om man har för många ärenden tappar man nämligen
      kontrollen, särskilt om man inte alls hinner jobba med de flesta av dem. Att jag haft
      för många ärenden har kammarledningen hela tiden vetat.
–––

Bilaga 5 till JO:s beslut i ärende 6459-2009 och 6460-2009
DD:s upplysningar

      Ärende 405a-999-07
      Brottsmisstankarna mot den som varit huvudmisstänkt i ärendet har i huvudsak
      avsett skadegörelse (klotter) i ett större antal fall över ett par års tid. Anmälningar
      om brott begångna under åren 2005-2008 inkom till åklagarkammaren under tiden
                                                                   Dnr 6459-2009     Sid 29 (31)
                                                                       6460-2009



från och med den 21 mars 2007 till och med den 26 juni 2008. Ett par misstänkta har
förekommit och även några andra brottsmisstankar än skadegörelse. En misstänkt
kvarstår i ärendet och han delgavs första gången misstanke om brott den 24 februari
2007 i samband med gripande. Därefter har husrannsakan skett med omfattande
beslag och flera olika tekniska undersökningar har genomförts hos SKL avseende
bl.a. färganalys och datorer. Den 30 maj 2007 inkom förordnande av offentlig
försvarare för misstänkt.
Den åklagare som inledningsvis var lottad på ärendet skulle vara föräldraledig och
blev sjuk en tid innan dess. När den nuvarande rotelinnehavaren tillträdde sin tjänst
den 1 mars 2008 var skrivbordet fullt av stora högar med akter som skulle hanteras
samtidigt som kammaren förlorade ytterligare fyra kammaråklagare fram till maj
2008 och hela myndigheten införde anställningsstopp. Arbetsläget under 2008 var
extremt ansträngt, förtvivlat. Under denna tid bedrevs förundersökningsarbetet i
ärendet efter bästa förmåga med direktiv, informella telefonsamtal angående olika
frågor med utredaren, genomgång av utredningen och av beslag hos polisen, nya
misstankar och nedläggning av misstankar. Den huvudmisstänkte blev även föremål
för utredning av brottsmisstankar hos åklagarna i Göteborg och kontakter skedde
med kå WW, för samordning. Renodling av 405a-999-07 beträffande inblandade
misstänkta skedde i syfte att kunna överlämna Halmstads ärende till Göteborg för
gemensam lagföring. Huvudförundersökningen i 405a-999-07 redovisades till
åklagarkammaren den 30 april 2008. Yttrande från socialtjänsten var redan inhämtat.
I juni 2008 inkom ytterligare misstankar om skadegörelse och övergrepp i rättssak i
anledning av den genomförda förundersökningen som utreddes och redovisades i
förundersökningsprotokoll som inkom den 2 december 2008.
Vid telefonkontakt med Åklagarkammaren i Göteborg den 16 maj 2008 med en
åklagaraspirant, Chi, som bevakade ärendet var deras utredning ännu inte klar och
ny kontakt för samordning av överlämnandet skulle ske i början av juni. I mejl den
19 juni 2008 skrev den nya ansvariga åklagaren, kå XX, bl.a. att Halmstads
utredning var bättre och att det enligt hans uppfattning var att vore lämpligare att
Göteborgs ärenden flyttades över till Halmstad som också hade hemvistforum och
äldsta ärendet. Planen var därvid att vi med hänsyn till semestrar etc. några veckor in
i juli skulle skriva var sin stämningsansökan till Varbergs tingsrätt, vilket dock inte
skedde. Vid förnyad kontakt med Åklagarkammaren i Göteborg efter sommaren den
9 september 2008 var kå WW tillbaka i tjänst och kunde konstatera att det var
problem med deras utredning som ännu inte var färdig att åtala. Vid detta telefon-
samtal överenskoms att Halmstad inte längre skulle vänta på Göteborgs utredning
(sannolikt skulle den förundersöknings begränsas) utan istället åtala de brott som låg
färdiga.
Under hösten 2008 var arbetsläget alltjämt mycket ansträngt i Halmstad, ärenden
med frihetsberövade fick prioriteras och det var många förhandlingsdagar. 405a-
999-07 var så pass omfattande att det, trots flera försök, inte gick att läsa in och få
ett helhetsgrepp om det på strödagar samtidigt som andra arbetsuppgifter skulle
skötas. Jag påpekade flera gånger under hösten 2008 för vice cå och vid åtminstone
ett tillfälle för cå att jag hade ett stort väldigt gammalt ungdomsmål liggande som
jag inte han hantera. Runt årsskiftet tog jag även upp problemet med kammarens
chefsadministratör som ordnade (jag fick uppfattningen att hon vidtalade cå) så att
jag fick en fredad vecka 19-23 januari 2009 för att kunna handlägga och åtala i
ärendet.
När jag bereddes tillfälle att sitta ner och arbeta igenom den nära två decimeter
tjocka akten med flera ingående mappar fann jag till min fasa förundersöknings-
protokoll avseende andra brott inkomna den 5 och 14 november 2007 gällande två, i
marginalen till vissa skadegörelser, medmisstänkta. I det ena fallet ansåg jag mig
inte kunna påräkna en fällande dom och beslöt den 26 januari 2009 att inte väcka
åtal och beträffande det andra utfärdade jag ett strafföreläggande som godkändes den
30 januari 2009.
Vid genomgång av de samlade utredningarna i övrigt under den avsatta tiden gjorde
jag bedömningen att brottsligheten avseende skadegörelse i sin helhet skulle
                                                                       Dnr 6459-2009        Sid 30 (31)
                                                                           6460-2009



      rubriceras som grov skadegörelse med hänsyn till omfattningen, planläggningen,
      systematiken och delvis även värdet. Eftersom misstänkt inte var delgiven misstanke
      om detta, och enligt min bedömning inte heller formellt delgiven misstanke om vissa
      ingående brott eller hörd om dessa, var jag tvungen att besluta om komplettering av
      förundersökningen den 19 januari 2009. Polisen fick direktiv om komplettering i
      beslutet. Under den vecka jag fått avsatt för ärendet fortsatte jag arbetet med att
      förbereda stämningsansökan.
      Misstänkt har under ärendets gång blivit allt mer svår att nå och förmå att komma till
      polisen. Vid tiden för kompletteringarna vistades han i Stockholm och kom inte ner
      till Varberg varför polisen i Varberg fick skicka ärendet på remiss till Stockholm.
      Det förhör med delgivning av misstankarna om grov skadegörelse som genomfördes
      i Stockholm den 6 maj 2009 bedömdes av mig som klart ofullständigt varför ärendet
      på nytt fick skickas på remiss. Misstänkt blev i förhör, genomfört den 21 juni 2009
      och inkommet till åklagarkammaren i Halmstad den 9 september 2009, ändå inte
      klart delgiven samtliga misstankar. Efter visst övervägande lämnades den 29
      september 2009 direktiv om slutdelgivning för att ärendet inte skulle bli liggande
      ytterligare. Vid informellt samtal med polisen runt årsskiftet och vid telefonsamtal
      den 30 mars 2010 hade inte misstänkt blivit slutdelgiven utredningen med komplet-
      teringarna. Beslutet om komplettering har, för att ärendet skall kunna avgöras, fått
      återkallas den 30 mars 2010. Det har således inte blivit möjligt att åtala för de grova
      skadegörelserna på sätt som var avsett. Ett åtal omfattande färre brott har väkts den
      30 mars 2010 för de brott som misstänkt varit korrekt delgiven och hörd om till-
      sammans med talan om förverkande av klotterverktyg och åtal i ett överflyttat
      ärende i övrigt har brottsmisstankarna avslutats.
–––

Bilaga 6 till JO:s beslut i ärende 6459-2009 och 6460-2009
EE:s upplysningar

      Yttrande till JO i ärende am 127636-08

      Kronologisk redogörelse för vad som hänt i ärendet
      Ärendet inkom till Åklagarkammaren i Halmstad den 18 augusti 2008. Ärendet
      lottades på mig. Brottsmisstankarna avsåg bl a misshandel och olaga hot där
      målsägarna var under 18 år. Målsägarna, den misstänkte och samtliga vittnen var
      hörda i ärendet.
      Den 17 oktober 2008 beslutade jag att förundersökningsledarskapet skulle övertas av
      mig. Jag lämnade samma dag direktiv till polisen om några få utredningsåtgärder
      (inhämtande av skadeståndsanspråk och journalutdrag) och att ärendet därefter
      kunde slutdelges.
      Den 29 september 2009 tillskrev jag polisen och önskade besked om utrednings-
      läget.
      Den 12 oktober 2009 tillskrev jag polisen och bad dem att handlägga ärendet med
      förtur.
      Den 27 oktober 2009 lämnade jag påminnelse till polisen om att beakta
      skyndsamhetskravet.
      Den 29 oktober 2009 inkom förundersökningsprotokoll.
      Den 4 november 2009 väckte jag åtal.
      Tingsrätten har under november 2009 förordnat målsägandebiträde och offentlig
      försvarare. Målet är inte utsatt till huvudförhandling.

      Anledningen till långsam handläggning
      Ärendet har först legat två månader hos mig innan jag beslutade överta för-
      undersökningen och lämna direktiv, därefter har det legat ytterligare nästan ett år
                                                                  Dnr 6459-2009     Sid 31 (31)
                                                                       6460-2009



utan att jag skickat någon påminnelse till polisen. I samband med att jag övertog
förundersökningen och lämnade direktiv i oktober 2008 har jag noterat att måls-
ägarna var under 18 år och borde uppmärksammat polisen om att ärendet skulle
handläggas skyndsamt. Jag har därmed åsidosatt både den lagstadgade tidsfrist som
gällt i ärendet och de interna regler om s.k. rotelvård som vi har inom åklagar-
myndigheten. Det är naturligtvis helt oacceptabelt men min arbetsbelastning var så
hög att jag inte uppmärksammade att jag lottats på ett ärende där särskild tidsfrist
gällt och att tidsfristen överskreds. På grund av den höga arbetsbelastningen har jag
inte heller haft möjlighet att iaktta reglerna för rotelvård.
Jag tillhör ett team som inte regelmässigt handlägger ärenden där målsäganden är
under 18 år. Från april eller maj 2008, då flera erfarna kammaråklagare samtidigt
lämnade sina tjänster för andra anställningar, ändrades lottningen så att jag kom att
handlägga sådana ärenden. Dessa akter var vid denna tidpunkt inte märkta på något
särskilt sätt. Kammaren hade ingen bevakningsrutin för ärenden med målsägande
under18 år och jag hade inget eget system som säkerställde att tidsfristen hölls.
Det har senare införts en rutin där en flerfärgad tejpremsa på aktomslaget upp-
märksammar åklagaren på att det är ett ärende med målsägande under 18 år.
Min och andra åklagares arbetssituation var mycket ansträngd från halvårsskiftet
2008 fram till sommaren 2009. 25 % av kammarens åklagare slutade vilket
resulterade i att deras ärenden lottades ut på de åklagare som fanns kvar. Lottningen
ändrades också vilket resulterade i att jag från april eller maj månad 2008 fick börja
handlägga ungdomsärenden. Jag var också handledare för en aspirant som började
hösten 2008.
I mars 2008 lottades jag på ett ärende med häktade som kom att bli mycket om-
fattande. Jag var ensam åklagare fram till dess att huvudförhandlingen skulle på-
börjas i tingsrätten och ärendet upptog stor del av min arbetstid. Åtal väcktes i slutet
av augusti 2008, huvudförhandlingen i tingsrätten kom att omfatta 18 rättegångs-
dagar och 13 dagar i hovrätten. Förhandlingen i hovrätten avslutades den 27 februari
2009. Samma dag väckte jag åtal i ett annat omfattande ärende med flera häktade
som sammanlagt kom att omfatta 11 huvudförhandlingsdagar i tingsrätten fram till
den 20 april 2009. Utöver detta har jag parallellt med det senast nämnda målet
handlagt två större förundersökningar avseende grov brottslighet med flera häktade
och med flera huvudförhandlingsdagar vardera. Del av hösten 2008 hade jag
reducerad lottning.
Min uppfattning är att kammarledningen var införstådd med den mycket höga
arbetsbelastning som rådde för samtliga åklagare på kammaren och att de i sin tur
mycket aktivt verkade för att få tillskott av ytterligare åklagare. Vi åklagare påtalade
vid kammarmöten under 2008 det orimliga i vår arbetssituation, att tidsfrister inte
kunde hållas och efterlyste prioriteringar. Vi hade också med anledning av arbets-
belastningen ett särskilt fackmöte där vi enades om synpunkter som framfördes till
kammarledningen vid ett kammarmöte.
