# Humanistiska nämnden i Örnsköldsviks kommun får kritik för dröjsmål med att överväga om ett beslut om flyttningsförbud fortfarande behövdes

JO 2018-06-15 dnr 646-2017

BESLUT
                                                                         Datum                 Dnr                     Sid
                                                                         2018-06-15            646-2017               1 (5)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Humanistiska nämnden i Örnsköldsviks kommun får kritik för
                        dröjsmål med att överväga om ett beslut om flyttningsförbud
                        fortfarande behövdes


                          Beslutet i korthet: När en vårdnadshavare begärde att ett barn som var placerat i ett
                          familjehem med stöd av bestämmelserna i socialtjänstlagen skulle flytta hem igen
                          beslutade nämnden om tillfälligt flyttningsförbud för barnet. Efter en ansökan av
                          nämnden beslutade förvaltningsrätten i en dom den 1 juli 2016 att barnet tills vidare
                          inte fick flyttas från familjehemmet. Domen gällde i den delen omedelbart.
                          Av 26 § LVU följer att nämnden ska överväga om ett beslut om flyttningsförbud
                          fortfarande behövs var tredje månad. I ärendet väcks frågan om hur man ska beräkna
                          tiden för när det första övervägandet ska göras. Enligt JO ska fristen räknas från den
                          dag då förvaltningsdomstolen beslutade om flyttningsförbud.
                          JO konstaterar att nämnden borde ha övervägt om flyttningsförbudet fortfarande
                          behövdes senast i månadsskiftet september/oktober 2016. Övervägandet gjordes
                          först den 16 november 2016. Nämnden får kritik för dröjsmålet med att överväga
                          flyttningsförbudet.

## Bakgrund

När AA:s dotter BB, född 2014, var en månad gammal beslutade Humanistiska
                        nämnden i Örnsköldsviks kommun om att placera henne i ett familjehem med
                        stöd av bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453), SoL.

                        Våren 2016 uppgav AA att hon ville ta hem BB. Humanistiska nämnden
                        beslutade i maj 2016 om s.k. tillfälligt flyttningsförbud för BB som innebar att
                        vårdnadshavarna inte fick flytta BB från familjehemmet. Förvaltningsrätten
                        fastställde beslutet. Nämnden ansökte sedan hos förvaltningsrätten om
                        flyttningsförbud enligt 24 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
                        vård av unga, LVU. I en dom den 1 juli 2016 (mål nr 1704-16) beslutade
                        Förvaltningsrätten i Härnösand att BB tills vidare inte fick flyttas från
                        familjehemmet.

                        Nämnden övervägde flyttningsförbudet den 16 november 2016 och fann då att
                        det fanns behov av fortsatt flyttningsförbud. Förbudet upphörde att gälla genom
                        ett beslut i februari 2017.



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                    Dnr 646-2017       Sid 2 (5)




Anmälan
I en anmälan till JO klagade AA på socialtjänsten i Örnsköldsviks kommun när
det bl.a. gällde hur socialtjänsten hade hanterat en fråga om umgänge mellan
henne och BB. Hon uppgav bl.a. följande: I samband med att hon ville att BB
skulle flytta hem eller byta familjehem beslutade en socialsekreterare att hon
och BB:s far inte fick träffa BB ensamma, utan att en kontaktperson skulle
närvara vid umgänget. Socialtjänsten vägrade att utöka umgänget och arbetade
inte för att BB skulle kunna flytta hem. Vid tidpunkten för anmälan till JO i
januari 2017 hade föräldrarna inget umgänge med BB.

Utredning
JO hämtade in vissa journalhandlingar från välfärdsförvaltningen i
Örnsköldsviks kommun som gällde BB. Därefter begärde JO att humanistiska
nämnden skulle yttra sig över det som AA framförde i sin anmälan. Yttrandet
skulle särskilt belysa följande frågeställningar:

1. Förvaltningsrätten i Härnösand biföll i början på juli månad 2016 nämndens ansökan
om flyttningsförbud enligt 24 § LVU.

1.1. Har nämnden efter domen minst en gång var tredje månad övervägt om beslutet om
flyttningsförbud fortfarande behövs (26 § första stycket LVU)?

2. Såvitt framgår av journalanteckningarna är föräldrarnas umgänge med barnet
reglerat på så sätt att en s.k. kontaktperson ska vara med vid umgängestillfällena.

2.1. Finns det någon annan reglering av umgänget än att en kontaktperson ska vara
närvarande?

2.2. Har föräldrarna samtyckt till regleringen och hur har i så fall samtycket
dokumenterats?

2.3. Har nämnden fattat ett formellt beslut om reglering av umgänget med stöd av
31 § LVU och har i så fall föräldrarna underrättats om möjligheten att överklaga beslutet?

3. Finns det någon planering för att barnet ska flytta hem till föräldrarna?

I ett remissvar anförde nämnden bl.a. följande:

## Redogörelse för handläggningen

Socialtjänsten, Örnsköldsviks kommun, har en pågående placering i familjehem
      enligt 4:1 Socialtjänstlagen (SoL) gällande barnet BB sedan 141108 då BB var
      en månad gammal. Hon placerades hos sin mormor efter önskemål från mamma
      AA. Familjehemsplaceringen föregicks av en placering på Kärnhuset
      utredningshem där BB tillsammans med sin äldre syster, mamma och pappa
      vårdades 141013 –141107. I ärendet är en utredning inledd 170221 med
      anledning av att föräldrarna inte längre samtycker till SoL-placeringen.
      I ärendet har beslut fattats 160615 om att ansöka hos förvaltningsrätten om
      flyttningsförbud enligt 25 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga
      (LVU). Domen inkom till socialtjänsten 160704 och gällde omedelbart från
      160701. Därefter har beslut fattats om bistånd i form av umgängeskontaktperson
                                                                         Dnr 646-2017       Sid 3 (5)




      160628–160811. Biståndet avslutades på grund av att föräldrarna uttrycker att de
      inte vill ha övervakade umgängen och inte längre vill jobba för en hemflytt av
      BB. De ansöker i stället om ett nytt familjehem och utredning inleds 160808. I
      utredningen beviljas familjebehandling i syfte att behandlare ska delta i
      umgängen, observera föräldraförmåga samt ge råd och stöd i BB:s
      anknytningsprocess till föräldrarna. Detta för att möjliggöra en hemflytt.
      Biståndet har inte kunnat påbörjas. Ansökan om ett nytt familjehem avslås av
      socialutskottet 161228.
      Efter förvaltningsrättens dom 160701 har övervägande att flyttningsförbudet ska
      kvarstå gjorts 161116. En omprövning av flyttningsförbudet är gjort 170222 där
      socialutskottet beslutat att flyttningsförbudet ska upphöra.
      Någon reglering av umgänget har inte varit aktuellt. Trots att handläggare har
      försökt motivera föräldrarna att ha umgänge med sin dotter och erbjudit stöd i
      processen kring anknytning så har inte något umgänge mellan BB och hennes
      föräldrar kommit till stånd. I löpande dokumentation i BB:s akt framkommer att
      flera tillfällen för umgänge planerats som föräldrarna till en början samtyckt till
      men av olika skäl har varken föräldrar eller familjehem sedan bidragit till något
      genomförande. Konflikter mellan föräldrar och familjehem har försvårat dialog
      och genomförande. Utifrån detta har någon formell reglering av umgänget inte
      bedömts som nödvändig.
      I dagsläget är en utredning inledd i syfte att bedöma BB:s vårdbehov och om det
      kan tillgodoses inom ramen för fortsatt vård enligt SoL eller om vård enligt LVU
      bedöms nödvändig.

      Handläggarens synpunkter
      Handläggarens synpunkter i ärendet är att föräldrarna är mycket ambivalenta i
      sina åsikter kring vad som är BB:s bästa och deras åsikter gällande dottern har
      ändrats med kort varsel från dag till dag.
      Trots att föräldrarna har blivit erbjuden olika typer av stödinsatser vid flera
      tillfällen, utifrån deras önskemål och behov, för att möjliggöra umgängen och
      hemflytt har föräldrarna valt att avsluta insatserna och ställt in umgängena innan
      de påbörjats.
      Handläggarens bedömning är att föräldrarna har svårt att se sin egen del i
      konflikten gentemot familjehemmet samt de inställda umgängena. Föräldrarna
      visar ett mycket lågt ansvar och intresse gentemot BB då de inte arbetar för
      fungerande umgängen eller ett möjliggörande av hemflytt. Detta var också
      anledningen till att flyttningsförbudet hävdes 170222 då syftet med
      flyttningsförbudet var att möjliggöra en trygg hemflytt av BB.
      Trots att övervägandet är sent daterat, har en utredning varit öppen och
      genomförts under tiden. Utredningen har sett över möjligheter till ett fungerande
      umgänge och bedömningar kring BB:s bästa har gjorts regelbundet. Kontinuerlig
      kontakt har även förts med föräldrarna och familjehem under utredningstiden.

      Myndighetens bedömning av handläggningen
      Socialtjänsten, Örnsköldsviks kommun, anser att ärendet är handlagt i enlighet
      med BB:s bästa. Hennes behov av anknytning och trygghet har tillgodosetts även
      om socialtjänsten haft anledning att granska förutsättningarna i familjehemmet.
      Fokus har riktats mot att möjliggöra en trygg hemflytt och innan dess utveckla en
      god anknytning mellan BB och hennes föräldrar, vilket beviljat stöd syftat till.
      Handläggningsprocessen bedöms ha komplicerats av AA:s ständigt växlande
      önskemål om förändringar gällande vården, umgänget och hemflytt.
AA fick tillfälle att kommentera remissvaret.
                                                                    Dnr 646-2017      Sid 4 (5)




Bedömning
Övervägande om flyttningsförbud fortfarande behövs
När ett barn vårdas i ett familjehem på frivillig grund med stöd av
bestämmelserna i SoL är utgångspunkten att vården ska upphöra när
vårdnadshavaren begär det. Socialnämnden ska dock ta ställning till bl.a. om
barnet kan flytta hem omedelbart och om det behövs några insatser från
socialtjänstens sida för att underlätta en återförening mellan vårdnadshavaren
och barnet (prop. 1989/90:28 s. 88). Om nämnden bedömer att barnet inte bör
flytta hem till vårdnadshavaren, ska nämnden överväga om vården i stället ska
ges med stöd av LVU eller om nämnden ska ansöka om s.k. flyttningsförbud
enligt bestämmelsen i 24 § LVU. Enligt den bestämmelsen får
förvaltningsrätten, efter ansökan av socialnämnden, för viss tid eller tills vidare
förbjuda den som har vårdnaden om barnet att ta honom eller henne från
familjehemmet. Socialnämnden får under vissa förutsättningar även besluta om
tillfälligt flyttningsförbud i avvaktan på domstolens prövning (27 § första
stycket LVU). Bestämmelserna om flyttningsförbud ska skydda barnet från en
hemtagning av honom eller henne vid en olämplig tidpunkt eller alltför snabbt.
Genom ett beslut om flyttningsförbud ges socialnämnden möjlighet att
förbereda barnets hemflyttning så att den kan ske på ett så bra sätt som möjligt
för barnet (prop. 1979/80:1 del A s. 314 och s. 541).

Minst en gång var tredje månad ska socialnämnden överväga om
flyttningsförbudet fortfarande behövs. När ett sådant förbud inte längre behövs
ska socialnämnden besluta att förbudet ska upphöra (26 § LVU).

I det nu aktuella fallet begärde AA att BB skulle flytta hem igen. Nämnden
beslutade då om tillfälligt flyttningsförbud för BB den 23 maj 2016. Efter en
ansökan av nämnden beslutade förvaltningsrätten i en dom den 1 juli 2016 att
BB tills vidare inte fick flyttas från familjehemmet. Domen gällde i den delen
omedelbart. Nämnden övervägde flyttningsförbudet den 16 november 2016 i
samband med att nämnden gjorde ett övervägande om vården.

I LVU finns det inte någon bestämmelse om hur man ska beräkna tiden för när
det första övervägandet ska göras. Man kan diskutera om tiden ska beräknas
från t.ex. den dag då nämnden fattade ett beslut om tillfälligt flyttningsförbud.
Jag anser för egen del att fristen för det första övervägandet ska räknas från den
dag då domstolen beslutade om flyttningsförbud. Med den utgångspunkten
skulle nämnden ha övervägt om flyttningsförbudet för BB fortfarande behövdes
senast vid månadsskiftet september/oktober 2016. Övervägandet gjordes först
den 16 november 2016.

Ett flyttningsförbud är en tvångsåtgärd som är mycket ingripande för de
berörda. Det är viktigt att överväganden sker med den kontinuitet som
lagstiftaren har bestämt. Övervägandet är en uppgift för nämnden, och får bara
delegeras åt en särskild avdelning som består av ledamöter eller ersättare i
nämnden. Det är alltså inte tillräckligt att en utredning har genomförts under
                                                                       Dnr 646-2017        Sid 5 (5)




tiden eller att en utredare regelbundet har gjort en bedömning av barnets bästa.
För dröjsmålet med att överväga om flyttningsförbudet fortfarande behövdes
kan nämnden inte undgå kritik.

Reglering av umgänge vid beslut om flyttningsförbud
När ett barn bor i ett familjehem har socialnämnden ett särskilt ansvar för att
främja barnets kontakter med bl.a. vårdnadshavare. Vårdnadshavare ska få råd,
stöd och annan hjälp som de behöver i ett sådant fall. Om vården ges på frivillig
grund har socialnämnden ingen möjlighet att ensidigt bestämma om hur
umgänget mellan barnet och vårdnadshavaren ska utövas.

Under den tid som ett flyttningsförbud gäller får dock socialnämnden, om det är
nödvändigt med hänsyn till ändamålet med flyttningsförbudet, besluta hur
barnets umgänge ska utövas med t.ex. en vårdnadshavare. Ett sådant beslut kan
överklagas (31 och 41 §§ LVU).

Ofta torde socialförvaltningen komma överens med vårdnadshavaren om hur
umgänget ska utövas i dessa fall. En sådan överenskommelse bör dokumenteras
på ett lämpligt sätt. Om det inte är möjligt att nå en överenskommelse med
vårdnadshavaren kan umgänget behöva regleras genom ett beslut enligt 31 §
LVU.

Nämnden beviljade föräldrarna en insats i form av att en kontaktperson skulle
närvara vid umgänget mellan BB och föräldrarna. Nämnden verkar vara av
uppfattningen att AA accepterade insatsen. Enligt nämnden valde hon dock att
avstå från umgänge med BB, och stödet upphörde då. Även konflikter mellan
föräldrarna och familjehemmet försvårade enligt nämnden umgänget.

Av utredningen i ärendet framgår att umgänget mellan BB och AA av flera
orsaker inte har fungerat på ett tillfredsställande sätt, och förvaltningen tycks
inte ha kunnat komma överens med AA om hur umgänget skulle gå till.
Nämnden har i sitt remissvar redogjort för de svårigheter som har funnits i
kontakten med föräldrarna. Även de journalanteckningar som jag har tagit del
av ger en bild av att AA har givit olika besked om sin inställning till umgänget
med BB. Mot den bakgrunden ger det som har kommit fram i den här delen inte
anledning för mig att ha några synpunkter på nämndens bedömning av att det
inte var nödvändigt att reglera umgänget i ett beslut. Jag vill dock påminna
nämnden om dess ansvar för att främja BB:s kontakter med sina föräldrar. Det
blir naturligtvis särskilt viktigt i ett fall som det aktuella, där det finns konflikter
mellan föräldrarna och familjehemmet som kan försvåra barnets relation till
sina föräldrar.

Övrigt
Det som AA i övrigt har anfört ger inte anledning till någon åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas
