# Kritik mot en rådman vid Värmlands tingsrätt för bristande dokumentation sedan en persons skyddade namn synts på en presentationsskärm under en huvudförhandling

JO 2020-06-30 dnr 6464-2019

## Beslut

BESLUT
                                                                        Datum                 Dnr                     Sid
                                                                        2020-06-30            6464-2019             1 (10)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Kritik mot en rådman vid Värmlands tingsrätt för bristande
                        dokumentation sedan en persons skyddade namn synts på en
                        presentationsskärm under en huvudförhandling


                        Beslutet i korthet: AA närvarade vid en huvudförhandling i ett brottmål som åhörare.
                        Hon hade tidigare förekommit som målsägande under förundersökningen och hade bytt
                        namn. Det nya namnet förekom i ett förundersökningsprotokoll som åklagaren gav in i
                        samband med att åtal väcktes och enligt uppgift i en handling som åklagaren samtidigt
                        lämnade in hade AA skyddade personuppgifter.
                        Vid förhandlingen kom det nya namnet av misstag att synas en kort stund på
                        presentationsskärmarna i samband med att åklagaren lade fram viss skriftlig bevisning.
                        I en paus under förhandlingen blev rättens ordförande uppmärksammad på det
                        inträffade av åklagaren. Dagen därpå förde rådmannen in sekretessmarkeringar på de
                        handlingar där AA:s nya namn förekom och beskrev med en kortare text vad som hade
                        inträffat.
                        I beslutet gör JO uttalanden om tingsrättens ansvar för skyddade personuppgifter. JO
                        konstaterar – i likhet med tingsrätten – att AA:s nya namn inte hade lagts fram vid
                        förhandlingen. Rådmannen får kritik för att sekretessmarkeringarna inte innehöll någon
                        tillämplig sekretessbestämmelse och för den bristfälliga dokumentationen av det
                        inträffade.


                        Anmälan och inledande utredning
                        I en anmälan till JO klagade AA på Värmlands tingsrätt och anförde följande:

                        Hennes skyddade personuppgifter röjdes under en huvudförhandling i ett
                        brottmål där hon var åhörare. Detta skedde genom att hennes nya och skyddade
                        namn visades upp på tingsrättens projektor under huvudförhandlingen. Det var
                        på grund av en av de tilltalade i målet, BB, som hon hade bytt namn.

                        JO begärde först in en kopia av dagboksbladet, anteckningarna från
                        huvudförhandlingen och domen i tingsrättens mål. Därefter begärde JO in två
                        förundersökningsprotokoll och en handling benämnd Involverade personer i
                        protokoll. Av materialet framgick bl.a. följande:




 Riksdagens ombudsmän                        E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                   Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                            Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A            Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                    Dnr 6464-2019      Sid 2 (10)




På s.1 i ett av förundersökningsprotokollen, aktbilaga X, fanns bl.a. AA:s namn
upptaget under rubriken Målsägande. På ett särskilt försättsblad till protokollet
fanns en sekretessmarkering daterad den 8 augusti 2019, med följande text:

      Enligt åklagaren har målsäganden på sida 1 fått byta identitet på grund av hot
      och i denna handling står hennes nya identitet som då kan kopplas samman med
      hennes gamla. Uppgifterna har inte lagts fram vid förhandling. Tingsrätten
      uppmärksammades på detta förhållande av åklagaren under hand i samband med
      huvudförhandlingen. Sekretessmarkeringen gjordes därefter.
En sekretessmarkering daterad samma dag – tillsammans med texten ”Se
anteckning i ab X” – var gjord även på den separata handlingen Involverade
personer i protokoll, aktbilaga Y. Denna handling innehöll vad som framstår
som en förtryckt text med ordalydelsen ***Skyddade personuppgifter finns***.
Längre ned i handlingen fanns en tabell med uppgiften ***Skyddad
personuppgift*** och därefter stod ”Målsägande” och AA:s för- och efternamn
samt personnummer.

Enligt en stämningsansökan som hade bifogats domen åberopade åklagaren i
anslutning till ett par åtalspunkter med en målsägande, som hade viss
anknytning till AA, skriftlig bevisning i form av fotografier och sms.
Bevisningen fanns på s. 15–54 i förundersökningsprotokollet, aktbilaga X.

Huvudförhandlingen hölls den 5 och 7 augusti 2019. Inget av det som AA hade
fört fram i sin anmälan till JO återfanns emellertid i anteckningarna från
huvudförhandlingen eller i målets dagboksblad. Muntliga upplysningar
hämtades därför in från rådmannen CC, som var rättens ordförande vid
förhandlingen. Tjänsteanteckningen som upprättades efter samtalet framgår av
tingsrättens remissvar, se nedan.

JO:s remiss och tingsrättens remissvar
JO uppmanade tingsrätten att lämna upplysningar om och yttra sig över
följande:

a) Det som AA hade fört fram i sin anmälan, dvs. vad som ägde rum vid
   förhandlingen och hur det bedömdes och hanterades med beaktande av
   regleringen i 43 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL,
b) den uteblivna dokumentationen av det inträffade i domstolens register och
   anteckningarna från huvudförhandlingen med beaktande av regleringen i 6
   kap. 1 och 3 §§ rättegångsbalken, RB, och
c) utformningen av sekretessmarkeringarna och hur dessa förhöll sig till
   regleringen i 5 kap. 5 § 1 OSL.

Tingsrätten (lagmannen DD) lämnade följande remissvar:

      Handläggningen i tingsrätten
      Värmlands tingsrätt hade den 5 och den 7 augusti 2019 huvudförhandling i
      mål B […]. Ordförande var rådmannen CC.
                                                                 Dnr 6464-2019       Sid 3 (10)




I tingsrättens målhanteringssystem Vera finns som målsägande inlagd en person
under sitt gamla namn. Hon har skyddade personuppgifter, vilka inte kan utläsas
i Vera. I JO:s remiss kallas hon AA, vilket namn används i detta yttrande.
AA var inte part i målet och hördes inte vid tingsrättens huvudförhandling.
I ett av förundersökningsprotokollen (aktbil. X) finns AA:s sekretesskyddade
namn angivet på s. 1. Förundersökningsprotokollet är sekretessmarkerat av
tingsrätten den 8 augusti 2019. På sekretessmarkeringen finns följande text.
   Enligt åklagaren har målsäganden på sida 1 fått byta identitet på grund av hot
   och i denna handling står hennes nya identitet som då kan kopplas samman
   med hennes gamla.
   Uppgifterna har inte lagts fram vid förhandling. Tingsrätten
   uppmärksammades på detta förhållande av åklagaren under hand i samband
   med huvudförhandlingen.
   Sekretessmarkeringen gjordes därefter.
Även i den av polisen upprättade handlingen Involverade personer i protokoll
(aktbil. Y) finns målsägandens sekretesskyddade namn angivet. Även denna
handling är sekretessmarkerad av tingsrätten den 8 augusti 2019. På sekretess-
markeringen hänvisas till texten vid sekretessmarkeringen av aktbil. X.
AA har gjort en anmälan till JO riktad mot Värmlands tingsrätt. I anmälan har
hon uppgett att hennes identitet röjdes i tingsrätten, genom att hennes namn lades
upp på en projektor när hon var åhörare. Hon har anfört att tilltalad var den
person som föranlett att hon har skyddade personuppgifter och att den tilltalade
kunde se hennes skyddade namn.
Anteckningarna från huvudförhandlingen och dagboksbladet saknar uppgifter
om det som AA fört fram i sin anmälan.
I JO:s remiss till tingsrätten finns en tjänsteanteckning av JO med följande
innehåll.
   2019-11-19
   Telefonsamtal med CC, rådman på Värmlands tingsrätt, som uppger i
   huvudsak följande.
   Anmälaren var inte part i målet och hördes inte. Under en paus efter aktuell
   åtalspunkt kom åklagaren fram till henne och sa att några åskådare hade
   upplyst honom om att en målsägandes hemliga namn hade röjts under
   förhandlingen. Hon förstod på åklagaren att det skulle ha hänt i samband med
   att han skulle visa åberopade sidor i förundersökningsprotokollet på sin dator
   på en projektor och första sidan med namn på målsägande m.fl. råkade då
   komma upp. Hon hann själv inte se att den sidan visades. På något annat sätt
   har namnet inte visats upp. Efter förhandlingen gjorde hon
   sekretessmarkeringen på förundersökningsprotokollet och den anteckning
   som finns på försättsidan. Hon gjorde då bedömningen att uppgiften inte hade
   lagts fram i målet och inte hade åberopats. Hon gjorde i samband med detta
   även en sekretessmarkering på aktbilaga Y.
   […]
Tjänsteanteckningen återspeglar på ett korrekt sätt vad som skedde.

Synpunkter från berörd befattningshavare
Undertecknad har inför upprättandet av detta yttrande diskuterat händelsen med
rådmannen CC. Hon anser att händelsen ovan har beskrivits på ett korrekt sätt.
Som framgår har hon redan lämnat upplysningar i telefon med JO:s handläggare.
Hon har uppgett att hon inte har något att tillägga.
                                                                    Dnr 6464-2019         Sid 4 (10)




Tingsrättens yttrande om händelsen, delfråga a)
JO har uppmanat tingsrätten att lämna upplysningar om och yttra sig över
a) det som förs fram i anmälan, dvs. vad som ägde rum vid förhandlingen och
   hur det bedömdes och hanterades med beaktande av regleringen i 43 kap. 5 §
   OSL.
Det som ägde rum vid förhandlingen beskrivs ovan.
Tingsrätten yttrar sig bara över sin egen handläggning. Tingsrätten yttrar sig inte
över åklagarens agerande.
Vid huvudförhandlingen lånade åklagaren, som alltid, tingsrättens
presentationsanläggning. Vad en åklagare visar upp på projektionsduken kan inte
tingsrätten påverka innan visningen har skett. Tingsrätten hade inte kunnat agera
på annat sätt vid huvudförhandlingen.
Enligt 43 kap. 5 § OSL upphör sekretessen för en uppgift att gälla, om uppgiften
”läggs fram” vid en offentlig förhandling. Ordföranden gjorde, sedan hon
uppmärksammats på att den sekretessbelagda uppgiften hade visats på
projektionsduken, bedömningen att uppgiften inte hade lagts fram. Om den

## Bedömning

bedömningen är riktig, har uppgiften inte blivit offentlig.
I förarbetena till den gamla sekretesslagen (prop. 1979/80:2, del A, s. 304–305)
finns följande uttalande avseende rekvisitet ”förebringas”, som i den nya
sekretesslagen har ersatts av ”läggs fram”.
   En uppgift bör enligt min mening anses förebringad vid förhandling, om den
   i något sammanhang har åberopats under förhandlingen och alltså ingår i
   processmaterialet. En uppgift som lämnats muntligen vid förhandlingen är
   självfallet alltid att anse som förebringad. Uppgifter i handlingar som kommit
   in till domstolen före förhandlingen eller i handlingar som part eller annan
   ger in vid förhandlingen bör anses förebringade, om handlingen i den delen
   åberopas vid förhandlingen. Till den del en handling inte uppläses eller
   åberopas vid förhandlingen är däremot uppgifterna inte att anse som
   förebringade. Enbart den omständigheten att en sekretessbelagd uppgift finns
   i en handling som är tillgänglig vid en offentlig förhandling är alltså inte
   tillräcklig för att sekretessen skall upphöra att gälla. (Ang. gällande rätt se
   JO:s beslut den 19 september 1978, dnr 1198-77.)
   Av vad jag nu har anfört följer att det är av stor vikt att det görs klart vilka
   uppgifter som faller inom tillämpningsområdet för första stycket av
   förevarande paragraf. När det gäller andra uppgifter än sådana som lämnas
   muntligen torde det i praktiken många gånger bli en bedömningsfråga, om
   uppgifterna skall anses förebringade vid förhandlingen eller inte.
   Bedömningen måste i första hand göras av domstolen…
Propositionsuttalandet har upprepats i olika sammanhang. Som exempel kan
nämnas JO 1985/86 s. 318, där JO gör bl.a. följande uttalande.
   Om en del av en handling inte läses upp eller åberopas vid förhandlingen
   består dock sekretessen beträffande den delen. Enbart den omständigheten att
   en sekretessbelagd uppgift finns i en handling, som är tillgänglig vid offentlig
   förhandling, är alltså inte tillräcklig för att sekretessen skall upphöra att gälla.
Tingsrätten konstaterar att åklagaren inte har läst upp den sekretessbelagda
uppgiften. Inte heller har åklagaren, utan att ha läst upp den, åberopat uppgiften.
Det skulle föra långt att trots det anse att uppgiften har lagts fram när åklagaren
av misstag har råkat visa uppgiften på projektionsduken. Det är självklart att
många uppgifter kan läsas på projektionsduken som åklagaren inte har för avsikt
att presentera. Det uppvisade dokumentet innehåller helt enkelt fler uppgifter än
som är relevant för målet. Det skulle enligt tingsrätten vara en långtgående
slutsats att hävda att alla uppgifter som syns på projektionsduken har lagts fram.
Tingsrätten delar alltså ordförandens bedömning att uppgiften inte har lagts fram.
Denna bedömning har stöd även i förarbetena.
                                                                 Dnr 6464-2019        Sid 5 (10)




Tingsrättens yttrande om händelsen, delfråga b)
JO har vidare uppmanat tingsrätten att lämna upplysningar om och yttra sig över
b) den uteblivna dokumentationen av det inträffade i domstolens register och
   anteckningarna från huvudförhandlingen med beaktande av regleringen i 6
   kap. 1 och 3 §§ RB.
Varken i anteckningarna från huvudförhandlingen eller i tingsrättens diarieföring
(det som i Vera kallas Händelser) har det inträffade dokumenterats.
Frågan är om det inträffade borde ha dokumenterats. En naturlig följd av
bedömningen att uppgiften inte har lagts fram, kan synas vara att händelsen inte
behövde dokumenteras. Det inträffade är å andra sidan en händelse som kan få
stor betydelse för den vars sekretessbelagda namnuppgift röjdes.
Av 6 kap. 1 § RB kan inte utläsas att händelsen skulle ha dokumenterats. Det
inträffade omfattas inte av uttryckssättet ”de åtgärder som vidtagits med målet”.
Inte heller av 6 kap. 3 § RB framgår att händelsen skulle ha dokumenterats.
Närmast kommer man i paragrafens första stycket punkt 9, där det anges att vid
ett sammanträde ska antecknas det som i övrigt har förekommit vid
sammanträdet, i den mån det kan ha betydelse för parterna eller för högre rätt att
det antecknas. Den vars namnuppgift röjdes var inte part. Det är svårt att se hur
händelsen hade betydelse för part eller för högre rätt.
I 6 kap. 3 § RB anges även att det vid ett sammanträde ska antecknas den

## Utredning

utredning som läggs fram (första stycket punkt 7). Tingsrättens uppfattning är
som framgår ovan att namnuppgiften inte är en utredning som har lagts fram.
Det saknas alltså lagstöd för slutsatsen att händelsen skulle ha dokumenterats.
Inget hindrar i och för sig att en domstol dokumenterar fler händelser än vad
lagen kräver. Slutsatsen är dock långtgående att en domstol utan lagkrav är
skyldig att göra det. Var går i så fall gränsen för den oreglerade
dokumentationsskyldigheten?

Tingsrättens yttrande om händelsen, delfråga c)
JO har även uppmanat tingsrätten att lämna upplysningar om och yttra sig över
c) utformningen av sekretessmarkeringarna och hur dessa förhåller sig till
   regleringen i 5 kap. 5 § 1 OSL.
Av 5 kap. 5 § 1 OSL framgår att en sekretessmarkering ska ange tillämplig
sekretessbestämmelse. Även av 2 kap. 20 § TF framgår att tillämplig
sekretessbestämmelse ska anges. Skälet till att det uppställs krav på att en
sekretessmarkering ska innehålla tillämplig sekretessbestämmelse är att
motverka att sådana handlingar får en anteckning i andra fall än när det finns
lagliga förutsättningar för det (prop. 1975/76:160 s. 209).
Tingsrättens sekretessmarkering av förundersökningsprotokollet (aktbil. X) och
av handlingen Involverade personer i protokoll (aktbil. Y) innehåller ingen
lagrumshänvisning. Detta strider mot 2 kap. 20 § TF och mot 5 kap. 5 § 1 OSL.
Tingsrätten har alltså i detta avseende gjort fel. Vid bedömningen av felets allvar
bör framhållas att en myndighet inte är skyldig att sekretessmarkera och att
sekretessmarkeringen i sig inte har någon rättsverkan utan endast är tänkt som en
varningssignal. Det ska även framhållas att det fanns lagliga förutsättningar för
sekretess, vilket är anledningen till att kravet på lagrumshänvisning finns.

Avslutningsvis
Tingsrätten beklagar att det vid en av tingsrättens huvudförhandlingar har visats
en sekretessbelagd personuppgift. Även om tingsrätten, bortsett från
sekretessmarkeringens utseende, inte har uppfattningen att den hade bort agera
på annat sätt, har JO-anmälan uppmärksammat vikten av att hemliga
                                                                       Dnr 6464-2019        Sid 6 (10)




      personuppgifter behandlas på ett korrekt sätt. Felaktig hantering kan få allvarliga
      konsekvenser för den person som skyddas av sekretessen. Detta kommer
      tingsrätten att följa upp i sin internutbildning.
AA fick möjlighet att kommentera remissvaret.

Rättslig reglering m.m.
Tingsrätten har i sitt remissvar redogjort för den rättsliga regleringen i
tryckfrihetsförordningen, TF, offentlighets- och sekretesslagen, OSL, och
rättegångsbalken, RB, som är relevant för ärendet. Jag hänvisar till redogörelsen
men vill tillägga följande.

Enligt 21 § andra stycket förundersökningskungörelsen (1947:948), FUK, ska
bl.a. målsägandens namn antecknas fullständigt i förundersökningsprotokollet.
En uppgift om att en målsägande har bytt namn under förundersökningen
behöver dock enligt samma bestämmelse tredje stycket antecknas i protokollet
endast om uppgiften har betydelse för brottsutredningen. JO har nyligen tolkat
innebörden av det sistnämnda på det sättet att, om målsäganden har bytt namn
under förundersökningen, det nya namnet behöver antecknas endast om det har
betydelse för utredningen (se JO:s beslut den 4 juni 2020, dnr 3531-2018,
jfr JO 2016/17 s. 387).

Uppgifter om t.ex. en målsägande som inte har antecknats i protokollet ska
antecknas på en särskild handling. Om informationen i den särskilda handlingen
har betydelse för rättens handläggning av målet, ska handlingen ges in till
domstolen när målet inleds där, se 21 § och 21 a § FUK.

Om förundersökning har ägt rum ska åklagaren som utgångspunkt, när åtal
väcks, till rätten ge in förundersökningsprotokollet och skriftliga handlingar
som åberopas som bevis. Sådant som inte rör åtalet bör dock inte ges in. Detta
framgår av 45 kap. 7 § RB.

Den 1 juli 2000 genomfördes ändringar i framför allt rättegångsbalken som
syftade till en effektivisering av förfarandet i allmän domstol (prop. 1999/00:26,
SFS 2000:172). Bland annat förenklades reglerna om protokollföring och
dokumentation. Ett nytt sjätte kapitel infördes och vissa bestämmelser flyttades
till förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol, ärende-
förordningen. Genom reformen skulle domstolarna få ett ökat utrymme att
själva bestämma t.ex. hur olika uppgifter skulle dokumenteras (a. prop. s. 75 f.).
Det ansågs dock fortfarande värdefullt med en bestämmelse som uttryckligen
angav att det som i övrigt förekommer vid ett sammanträde bör antecknas, i den
mån det kan ha betydelse för parterna eller för högre instans att anteckningen
görs. Det skulle framförallt gälla sådant som avviker från den vanliga gången
vid ett sammanträde enligt den rättegångsordning som förutses i
rättegångsbalken och skulle bl.a. tillgodose det behov som kan finnas vid en
granskning i efterhand av det som skett i målet (se 6 kap. 3 § första stycket 9
RB och a. prop. s. 77).
                                                                    Dnr 6464-2019      Sid 7 (10)




Av 5 § ärendeförordningen framgår bl.a. att domstolen under handläggningen
av ett mål fortlöpande ska registrera vilka handlingar som kommer in till
domstolen, vilka åtgärder den utför i målet och vad som i övrigt förekommer i
det. Förordningen gäller vid handläggning av mål och ärenden i tingsrätt,
hovrätt och Högsta domstolen.

Bedömning
Tingsrättens ansvar för skyddade personuppgifter
Handlingar som innehåller skyddade personuppgifter eller annars sekretess-
reglerade uppgifter ska hanteras på ett sådant sätt att någon obehörig inte får
tillgång till dem. Det är därför viktigt att domstolen har rutiner för hanteringen
av mål och handlingar som kan antas innehålla sådana uppgifter. Vidare måste
ordföranden vid en förhandling vara särskilt observant och i förekommande fall
lyfta frågan om stängda dörrar med parterna. Med den digitala teknik som
numera används flitigt i domstolarna, där uppgifter och bilder görs synliga på
skärmar för alla i en rättssal, kan det vidare uppstå situationer där ordföranden
vid en förhandling inför öppna dörrar behöver göra sig själv och parterna
uppmärksamma på detta så att uppgifterna inte syns eller råkar visas upp. Om
ett misstag i hanteringen av en sekretessbelagd uppgift trots allt inträffar, är det
vidare angeläget att den domare som är ansvarig för målet agerar snabbt och
korrekt, särskilt om det inträffade får eller kan antas få betydelse för den som
berörs.

Av utredningen framgår att AA hade varit aktuell som målsägande under
förundersökningen och enligt tingsrättens remissvar fanns hon registrerad i
målhanteringssystemet Vera, men det fanns ingen uppgift i systemet om att
hennes personuppgifter var skyddade. I aktbilaga Y, Involverade personer i
protokoll, återfanns en förteckning över parter och andra personer som hade
varit involverade i förundersökningen, och i protokollet, aktbilaga X, stod AA:s
nya namn. Som tidigare redovisats angavs ***Skyddade personuppgifter
finns*** överst på förstasidan i aktbilaga Y och vid AA:s personuppgifter fanns
anmärkningen ”Skyddad personuppgift”.

Något åtal som berörde AA väcktes inte och hon skulle inte heller av annat skäl
höras i målet. Men genom att handlingen kom in och registrerades i målet borde
tingsrätten ha uppmärksammat frågan om skyddade personuppgifter. Jag har
visserligen förståelse för att domstolen inte omedelbart gjorde en koppling
mellan det namn som AA var inlagd under i Vera sedan tidigare och det nya
namn som hon bar. Under alla förhållanden är det emellertid domstolen – och
ytterst den för målet vid varje tidpunkt ansvariga domaren – som ska se till att
t.ex. personuppgifter som finns i handlingar hanteras korrekt, dvs. att det görs
en sekretessprövning och i förekommande fall en sekretessmarkering på
handlingen eller på annat sätt i målhanteringssystemet Vera (jfr 15 § första
stycket förordningen [1996:381] med tingsrättsinstruktion, TI, samt 2 kap. 20 §
TF och 5 kap. 5 § första stycket OSL).
                                                                   Dnr 6464-2019       Sid 8 (10)




Lades uppgiften om AA:s nya namn fram vid förhandlingen?
Som tingsrätten anfört upphör en sekretessbestämmelse som gäller för en
uppgift i ett mål att, med vissa undantag, vara tillämplig om uppgiften läggs
fram vid en offentlig förhandling i målet (43 kap. 5 § OSL). Uttrycket ”läggs
fram” används i den år 2009 införda offentlighets- och sekretesslagen och
ersatte det i sekretesslagen (1980:100) använda uttrycket ”förebringas”. Någon
egentlig diskussion om ändringen återfinns inte i förarbetena, men lagen
genomgick språkliga förändringar (se prop. 2008/09:150 s. 373 f.). Det finns
därför inget som tyder på annat än att innebörden av uttrycken är densamma.
Sålunda framgår det av de äldre förarbetena att en uppgift anses förebringad vid
en förhandling, om uppgiften har åberopats under den och alltså ingår i process-
materialet. En uppgift som då har lämnats muntligen är alltid att anse som
förebringad. Om det däremot är fråga om uppgifter i handlingar bör de anses
förebringade, om handlingen i den delen åberopas vid förhandlingen. Till den
del handlingen inte blir uppläst eller annars åberopas vid förhandlingen är
uppgifterna däremot inte att anse som förebringade. Den omständigheten att en
sekretessbelagd uppgift finns i en handling som är tillgänglig vid en offentlig
förhandling är alltså inte tillräcklig för att sekretessen ska upphöra att gälla.
(Se prop. 1979/80:2, del A, s. 304 f.)

JO har när det gäller innebörden av ”förebringa” uttalat bl.a. att det är likgiltigt
om den sekretessbelagda uppgiften lämnas muntligen eller om den handling, där
uppgiften finns, blir uppläst eller på annat sätt åberopas vid förhandlingen,
se JO 1985/86 s. 318. Av beslutet framgår vidare att enbart den omständigheten
att en sekretessbelagd uppgift finns i en handling som är tillgänglig vid en
offentlig förhandling inte medför att sekretessen upphör att gälla. JO underströk
att domstolen noga bör redovisa i vilka delar tillgängligt material har lästs upp
eller åberopats vid förhandlingen. Betydelsen av uttrycket ”läggs fram” i
nuvarande 43 kap. 5 § OSL har kommenterats på liknande sätt i doktrinen
(se t.ex. Alfvén Nickson, Offentlighets- och sekretesslagen, 43 kap. 5 §, Karnov
(JUNO) och Heuman m.fl., Sekretess m.m. hos allmän domstol, en handbok,
femte upplagan, s. 110 och s. 120 f.).

Av utredningen framgår att den del av förundersökningsprotokollet där AA:s
nya namn förekom varken åberopades eller lästes upp under huvudförhand-
lingen. I stället blev hennes namn på första sidan av förundersöknings-
protokollet synligt en kort stund på skärmarna i rättssalen i samband med att
åklagaren avsåg att förevisa och åberopa viss skriftlig bevisning med hjälp av
presentationsutrustningen. Detta har uppenbarligen berott på ett misstag från
åklagarens sida. Enligt min mening ligger det närmast till hands att betrakta det
inträffade som en sådan situation där en sekretessbelagd uppgift finns i en
handling som visserligen är tillgänglig vid den offentliga förhandlingen men
som varken läses upp eller åberopas. Jag delar alltså tingsrättens bedömning att
AA:s namn inte lagts fram vid förhandlingen och att någon sekretessbestäm-
melse som kan ha gällt för uppgiften inte har upphört att vara tillämplig. Jag
konstaterar vidare att tingsrätten, genom ordföranden, har gjort en bedömning i
                                                                   Dnr 6464-2019      Sid 9 (10)




denna fråga. Detta framgår av det som antecknades den 8 augusti 2019 i
sekretessmarkeringen till aktbilaga X.

Tingsrättens dokumentation av det inträffade och utformningen av
sekretessmarkeringarna
Som tingsrätten konstaterat i sitt remissvar har sekretessmarkeringarna på
aktbilagorna X och Y saknat tillämplig sekretessbestämmelse, och därmed har
de inte utformats i enlighet med vad som föreskrivs i 2 kap. 20 § TF och 5 kap.
5 § OSL. Jag vill i denna del tillägga följande.

Det finns ingen skyldighet för en domstol att sätta en sekretessmarkering på en
allmän handling, även om det kan antas att en uppgift i den inte får lämnas ut på
grund av en sekretessbestämmelse. Det är alltså domstolen själv som bestämmer
om en handling ska sekretessmarkeras eller inte. Inget hindrar dock att en
sekretessmarkering förses med en precisering av vilka uppgifter som bedöms
vara föremål för sekretessen, t.ex. uppgifter om en målsägandes identitet (se
Heuman s. 29 och JO 2000/01 s. 50).

Under handläggningen av ett mål kan de förhållanden som medfört att en
sekretessbestämmelse ansetts tillämplig på vissa uppgifter ändras. Om en
sekretessmarkering då blir inaktuell ska den tas bort. Vidare ska sekretess-
markeringar ses över när handläggningen av ett mål avslutas. Sålunda ska en
sekretessmarkering finnas kvar bara om en sekretessbestämmelse då fortfarande
är tillämplig på uppgifterna, dvs. om det i domen eller det slutliga beslutet finns
ett förordnande om s.k. fortsatt sekretess eller om markeringen avser en
handling som aldrig har lagts fram vid en förhandling (se Heuman s. 31).

AA:s klagomål till mig innebar att vissa handlingar begärdes in från domstolen.
Det var svårt att få en klar bild av det inträffade, inte minst då någon särskild
dokumentation inte fanns i anteckningarna från huvudförhandlingen om det som
hade förts fram i anmälan. Det framgick inte heller av dagboksbladet. AA var
inte part i målet och skulle inte heller höras utan var endast närvarande vid
huvudförhandlingen som åhörare. Jag delar i och för sig tingsrättens bedömning
att bestämmelsen i 6 kap. 3 § första stycket 9 RB inte kan anses ha medfört
någon skyldighet för tingsrätten att dokumentera den inträffade händelsen i
anteckningarna från huvudförhandlingen. Samtidigt kan jag konstatera att det
var under förhandlingen som AA:s namn kom upp på skärmarna och att
ordföranden – sedan hon under en paus gjorts uppmärksam på detta – hade att
göra en bedömning av händelsen. Vidare hade AA varit målsägande i målet och
hon uppfattade att hennes nya namn offentliggjordes för BB. Hon menade alltså
att det inträffade fick stora konsekvenser för henne och att detta berodde på
tingsrätten. Det fanns därför enligt min mening anledning för tingsrätten att på
ett tydligt sätt dokumentera händelsen.

Även om det alltså inte fanns någon skyldighet att göra dokumentationen i
anteckningarna från huvudförhandlingen, hade domstolen möjlighet att göra
det. Det hade t.o.m. kunnat anses vara lämpligt med hänsyn till att gången vid
                                                                 Dnr 6464-2019      Sid 10 (10)




förhandlingen avvek från den vanliga (se prop. 1999/00:26 s. 77). I vart fall har
enligt min mening en dokumentationsplikt förelegat enligt 5 § ärendeförord-
ningen. Sålunda ska en domstol fortlöpande registrera bl.a. vilka åtgärder som
domstolen utför i ett mål och vad som i övrigt förekommer i det. Tydliga och
väldokumenterade åtgärder ger förutsättningar att följa handläggningen av ett
mål för såväl parterna som den som arbetar med det vid domstolen och är vidare
värdefullt för en granskning av t.ex. en överinstans. Utförligt dokumenterade
åtgärder underlättar också för allmänheten vid t.ex. rätten till insyn genom
framställningar om utlämnande av allmänna handlingar samt vid en sådan
extern tillsyn som min egen. Och i det här fallet torde dessutom AA ha haft ett
särskilt intresse av att det som berörde henne dokumenterades.

CC blev i egenskap av ordförande i samband med huvudförhandlingen
uppmärksammad på det inträffade av åklagaren. Detta ledde till att hon dagen
därpå dels förde in sekretessmarkeringarna på aktbilagorna X och Y, dels med
en kortare text i markeringen på aktbilaga X beskrev det inträffade. Det
framgick emellertid inte att det var CC som hade gjort detta. Markeringarna
kom dessutom att endast bli försättsblad till redan diarieförda handlingar och
saknade egna aktbilagenummer. Anteckningarna innehöll inte heller all den
information som var nödvändig för att förstå vad som hade hänt. Det var först
genom de muntliga upplysningarna som hämtades in under den inledande
utredningen här hos JO som relevansen av uppgifterna och ändamålet med
sekretessmarkeringarna stod klara för mig. Som jag tidigare varit inne på kan
och ska en sekretessmarkering tas bort om grunden för den upphör. Jag har
förstått att försättsblad med sekretessmarkeringar i sådant fall försvinner ur
Vera på grund av målhanteringssystemets utformning. Jag anser därför att det
hade varit mer lämpligt att upprätta och aktbilagera en särskild
tjänsteanteckning, undertecknad av den ansvariga domaren, med en beskrivning
av det inträffade och den bedömning som gjordes med anledning av det.

Sammanfattning
Även om jag ansett att det fanns anledning för domstolen att i samband med att
handlingen Involverade personer i protokoll gavs in uppmärksamma frågan om
skyddade personuppgifter, ger utredningen inte grund för kritik mot rådmannen
CC för att AA:s nya namn av misstag syntes på presentationsskärmen under
huvudförhandlingen. Jag finner vidare att CC agerade korrekt när hon genast
tog ställning till det inträffade och till följd av sin bedömning
sekretessmarkerade uppgifterna i aktbilagorna X och Y. CC kan dock inte
undgå kritik för att sekretessmarkeringarna inte innehöll den enligt henne
tillämpliga sekretessbestämmelsen och för den bristfälliga dokumentationen av
det inträffade.

Ärendet avslutas.
