# Omsorgs- och socialnämnden i Lidingö kommun får kritik för att ha fattat ett beslut om vistelseförbud för en anhörig till en boende på ett vård- och omsorgsboende

JO 2019-01-31 dnr 647-2017

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                      Sid
                                                                          2019-01-31               647-2017               1 (11)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Omsorgs- och socialnämnden i Lidingö kommun får kritik för att ha
                        fattat ett beslut om vistelseförbud för en anhörig till en boende på ett
                        vård- och omsorgsboende


                          Beslutet i korthet: En maka till en boende på ett vård- och omsorgsboende
                          meddelades ett beslut som innebar att hon inte fick vistas i sin makes bostad och i
                          tillhörande gemensamhetsutrymmen samt i övriga lokaler där kommunen bedrev vård
                          och omsorg. Beslutet fattades av en enhetschef och en verksamhetschef och hade
                          inte stöd i någon delegationsordning. Maken hyrde sin bostad genom ett
                          hyreskontrakt med kommunen. Med hyresrätten följde även en rätt för maken att
                          vistas i utrymmen som var gemensamma för de boende.
                          JO uttalar att en anhörig till en boende på ett vård- och omsorgsboende ska ges goda
                          möjligheter att besöka honom eller henne. Om det finns behov av att begränsa den
                          möjligheten måste inte bara den boendes rättigheter i egenskap av hyrestagare
                          beaktas, utan inskränkningar i besöksrätten som utgör ett intrång i den boendes eller
                          den anhöriges rättigheter enligt Europakonventionen ska ha stöd i lag.
                          Enligt JO innebar beslutet i detta fall dels en begränsning i makens nyttjanderätt till
                          sin hyresrätt, dels ett intrång i makans rätt till familjeliv enligt Europakonventionen. JO
                          konstaterar att det inte fanns lagstöd för att besluta att makan inte fick vistas i makens
                          bostad eller i tillhörande gemensamhetsutrymmen. Med stöd i de principer som
                          allmänt har ansetts gälla för en enskilds tillträde till en myndighets lokaler kunde
                          makan i och för sig förbjudas att vistas i andra lokaler där kommunen bedrev vård och
                          omsorg. Ett beslut om vistelseförbud är ett beslut i kommunallagens mening, som ska
                          begränsas i tiden. Det var därför en uppgift för nämnden att fatta beslut i saken.
                          Nämnden kan delegera rätten att besluta i en sådan fråga till t.ex. en anställd.
                          Nämnden får kritik för att den utan rättsligt stöd fattade ett beslut som innebar
                          begränsningar i makens nyttjande av sin hyresrätt, för att beslutet om vistelseförbud
                          för makan omfattade makens bostad med tillhörande gemensamhetsutrymmen, för att
                          beslutet inte fattades av behöriga tjänstemän och för att det inte tidsbegränsades.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade advokaten AA i egenskap av ombud för BB på
                        socialtjänsten i Lidingö kommun.

                        Han uppgav bl.a. följande: BB:s make hade en demenssjukdom och var beviljad
                        bistånd till boende. Han bodde i en hyreslägenhet på ett vård- och



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                        Dnr 647-2017         Sid 2 (11)




omsorgsboende för äldre, som drivs av Lidingö kommun. En enhetschef och en
verksamhetschef beslutade bl.a. den 23 september 2016 att BB inte fick vistas i
sin makes bostad. Beslutet innebar en kränkning av BB:s och makens rätt till
familjeliv. Åtgärden var oproportionerlig. Beslutet, som inte var begränsat i
tiden, kunde inte överklagas.

Beslutet, som hade fattats gemensamt av en områdes-/verksamhetschef och en
enhetschef, hade i aktuell del följande lydelse:

## Beslut

Du får inte vistas i lokalerna i […] samt andra lokaler där Lidingö stad bedriver
      vård och omsorg.
      Beslutet är fattat utifrån 3 kap. 2 § arbetsmiljölagen (1977:1 166) och det gäller
      från och med 2016-09-23 och tills vidare.

      Skälen för beslutet
      […] är inte allmän plats. Det finns därför ingen rätt för andra än de boende, och
      de som har boendet som arbetsplats, att vistas där. De boende har dock rätt att
      låta andra vistas i sina egna lägenheter i den utsträckning de önskar och i den
      utsträckning det inte stör övriga boende på ett oacceptabelt sätt.
      –––
      Vi bedömer mot bakgrund av detta att det inte längre är din makes vilja att du
      ska ha tillträde till hans lägenhet.
      Mot bakgrund av ovanstående får du alltså inte vistas inom […] i de lokaler där
      Lidingö stad bedriver vård och omsorg. Det gäller inte bara vård och omsorgs-
      boendet utan även lokaler för servicehus, växelvård, dagverksamheter, social-
      psykiatri m.m. Beslutet ska gälla tills vidare, men kommer att omprövas om vi
      bedömer att situationen förändras.
      Detta beslut kan inte överklagas.

Utredning
JO tog del av Stockholms tingsrätts dom den 30 januari 2014 i mål
nr FT 14262-13. Sedan begärde JO att Omsorgs- och socialnämnden i Lidingö
kommun skulle yttra sig över det som AA hade anfört i anmälan till JO.
Yttrandet skulle även belysa frågan om områdes-/verksamhetschefen och/eller
enhetschefen var behöriga att fatta ett beslut om vistelseförbud.

I ett remissvar anförde omsorgs- och socialnämnden bl.a. följande (de
omnämnda bilagorna har utelämnats):

      1. Bakgrund
      BB:s make, […], har meddelats beslut om bistånd avseende boende och
      omvårdnad med anledning av demenssjukdom. […] har hyrt en lägenhet vid
      Högsätra vård- och omsorgsboende med tillhörande gemensamhetsutrymmen
      under perioden 2012-05-18-2017-03-31.
      BB har under hela hyresförhållandet utgjort ett allvarligt arbetsmiljöproblem som
      Nämnden haft svårt att lösa. BB har varit missnöjd med de medicinska- och
      övriga omvårdnadsinsatser som tillhandahålls inom vård- och omsorgsboendet som
      helhet och hon har även ansett sig vara den person som bäst känner till makens behov
      av medicinsk vård. BB har framfört sin kritik mot personalen på ett aggressivt
                                                                      Dnr 647-2017        Sid 3 (11)




och hotfullt sätt och hon har vägrat att lämna lokalerna efter tillsägelse varför polis
har behövt tillkallas vid flera tillfällen. Med anledning av problemen har
Arbetsmiljöverket den 18 februari 2013 beslutat att en väktare med
ordningsvaktsförordnande måste finnas i arbetslokalerna när BB är där samt att
vård inte får bedrivas i […] lägenhet när BB vistas i lägenheten, bilaga l. Beslutet
ändrades under hösten 2013 och sedan dess har personalen istället utrustats med
personliga överfallslarm vilket innebär att väktare kan tillkallas vid behov, bilaga
2. Flera polisanmälningar har också skett där BB utretts för försök till våld mot
tjänsteman, olaga hot och misshandel men förundersökningarna har lagts ned p g a
att brott inte kunnat styrkas, se exempel bilaga 3-5.
Personalen har trots åtgärderna känt sig hotade och sökt sig bort från den specifika
enheten vilket gjort att personalomsättningen varit hög. Både […] och övriga
vårdtagare har drabbats av att ofta få ny personal: Situationen har också förvärrats av
att BB skaffat en blogg där hon offentligt lagt ut sekretessbelagd information om […]
sjukdomstillstånd och om personalens sjukvårdsinsatser.
På grund av situationen har beslut om vistelseförbud meddelats för BB vid ett par
tillfällen. Vid det första tillfallet den 4 februari 2013 så förbjöds BB att vistas i
gemensamma utrymmen i större utsträckning än vad som behövdes för att hon skulle
kunna ta sig till och från […] lägenhet. Med anledning av beslutet deponerade BB
del av […] hyra hos länsstyrelsen under åberopande av att hyresrätten inte kunde
nyttjas fullt ut och efter stämning bedömde tingsrätten att en reducering av hyran var
befogad. Beslutet om vistelseförbud upphävdes under hösten 2013 i samband med att
väktarförordnandet upphävdes och personalen utrustades med överfallslarm.
BB har trots kritiken avseende vården inte velat att […] flyttar från Högsätra
vård- och omsorgsboende. Hon har dock motsatt sig att […] ska vara listad hos den
läkarorganisation/läkare som är knuten till vårdboendet, utan har själv valt annan
läkare som […] måste transporteras till. Hon har också krävt att journalerna ska
spärras mellan vårdinrättningarna och att all vårdkontakt ska gå genom henne.
BB har följt med […] vid läkarbesöken och själv tagit hand om de
behandlingsmeddelanden som lämnats. Trots flera möten där BB informerats om
att legitimerad personal måste få ta del av de skriftliga
behandlingsmeddelandena, för att kunna fullgöra ordinerade uppgifter, så har
dokumentationen inte lämnats ut. Process har pågått i Kammarrätten avseende
BB:s begäran att få ut […] journal, vilket Nämnden avslagit, huvudsakligen p g a
att hon offentliggör sekretessbelagd information.
Under hösten 2016 uppträdde BB alltmer aggressivt och situationen bedömdes
ohållbar. Beslut fattades därför om vistelseförbud för BB avseende hela Högsätra
vård- och omsorgsboende samt övriga tillhörande lokaler. Beslutet fattades av
områdeschef/verksamhetschef CC och enhetschef DD. Lidingö stad bestämde
också att någon hyra tills vidare inte skulle utgå för […] lägenhet.
Med anledning av att det kunde befaras att […] rättigheter inte togs tillvara och
att hans vilja inte kunde säkerställas, så initierade Överförmyndaren inom
Lidingö stad en ansökan om förvaltare för […] under hösten 2016. BB motsatte sig
ansökan. Stockholms tingsrätt beslutade om förvaltare den 21 december 2016 och
BB överklagade beslutet. Den förordnade förvaltaren sa emellertid upp sitt
uppdrag redan efter en månad med anledning av att han trakasserats av BB på hennes
blogg. En ny förvaltare tillsattes från och med den 8 mars 2017 och även detta beslut
överklagades av BB. Den nya förvaltaren beslutade relativt omgående att […]. skulle
flytta från Högsätra vård- och omsorgsboende och den 31 mars 2017 flyttade […] till
[…].
Trots de vistelseförbud som meddelats har BB varit bibehållen sin rätt att träffa
[…] utanför Högsätra vård- och omsorgsboende och hon har erbjudits hjälp med
både utevistelser och besök i hemmet. BB har emellertid inte visat något intresse för
detta.
BB har gjort flera anmälningar om vården till IVO (Inspektionen för vård och
omsorg), men något beslut har inte fattats som föranlett Nämnden att vidta åtgärder.
                                                                    Dnr 647-2017         Sid 4 (11)




2. Av BB anförda grunder för anmälan
BB har som grund för sin anmälan till JO anfört följande.
    2.1 Beslutet om vistelseförbud innebär en kränkning av BB och […] rätt till
        familjeliv (JO 6758-2010) och utgör ett oproportionerligt ingrepp sett
        till de problem som beslutsfattare uppger sig ha.
    2.2 Stockholms tingsrätt har i dom fastslagit att BB äger rätt att vistas i
        lokalerna.
    2.3 Besluten är att uppfatta som trakasserier från Lidingö stad.
    2.4 […] är avskuren från all kontakt med vänner.
    2.5 Lidingö stad har brustit i ärendehanteringen och har inte motiverat sitt
        beslut om vistelseförbud eller erbjudit alternativa lösningar.

3. Nämndens inställning till de anförda grunderna
    3.1 Beslutet har varit en nödvändig åtgärd med hänsyn till personalen och
        BB har med lätthet kunnat förändra hela situationen genom att ändra sitt
        hotfulla beteende. BB har inte fråntagits rätten att träffa […] utanför
        boendet och hon har erbjudits hjälp med både utevistelser och vistelser i
        hemmet. BB har emellertid inte visat något intresse för detta.
    3.2 Det Stockholms tingsrätt anger i sin dom är att […] haft rätt till reducerad
        hyra i en situation när han inte haft rätt till besök av BB. Lidingö stad
        har i samband med beslutet om vistelseförbud reducerat […] hyra till
        0 kr från och med den l september 2016.
    3.3 Besluten är konsekvenser av BB:s beteende till skydd för personalen
        och övriga vårdtagare och det har inte alls varit fråga om trakasserier.
    3.4 Som angetts ovan under punkt 3.l så har […] inte alls varit avskuren några
        kontakter. Varken BB eller hennes syster […] har emellertid visat något
        intresse av att träffa […] utanför boendet.
    3.5 Beslutet om vistelseförbud har föregåtts av flera samtal med BB och
        beslutet har motiverats vid samtal och mail. Hon har då efterfrågat
        detaljer om vad som sagts och gjorts med datum och klockslag och
        sådan dokumentation finns tyvärr inte. Enkelt uttryckt har BB framfört
        kritik på ett hotfullt sätt varje gång hon besökt […], vilket kunnat ske flera
        gånger per dag och alla tider på dygnet. Vidare har hon satt sig själv i
        främsta rummet utan hänsyn varken till […], övriga boende eller till
        personalen. BB har skapat konflikter i stället för att försöka medverka till
        att konflikter undviks. BB är den person som med lätthet hade kunnat få
        hela den uppkomna situationen att ändras, genom att upphöra med sitt
        hotfulla beteende eller genom att medverka till att […] flyttar till ett
        annat boende.

4. Beslutsfattarnas behörighet
Besluten om vistelseförbud har varit temporära lösningar på svårbemästrade problem.
Beslutanderätten har inte stöd i någon delegationsordning, men Nämnden har
hållits underrättad om hanteringen av ärendet.

5. Nämndens sammanfattande bedömning av handläggningen
Högsätra vård- och omsorgsboende har ställts inför ett arbetsmiljöproblem som
varit svårt att hantera. Omsorgstagarna har rätt till den hälso- och sjukvård som
kommunen ansvarar för enligt 12 kap l § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30)
samtidigt som de också har rättigheter i sitt boende enligt 12 kap jordabalken.
Nämnden är också arbetsgivare och ska enligt 3 kap 2 § arbetsmiljölagen vidta alla
åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa eller
olycksfall. En utgångspunkt ska därvid vara att allt sådant som kan leda till
ohälsa eller olycksfall ska ändras eller ersättas så att risken för ohälsa eller
olycksfall undanröjs.
                                                                            Dnr 647-2017         Sid 5 (11)




      BB har uppträtt aggressivt och hotfullt mot personalen vilket lett till att de blivit
      rädda för henne och känt olust inför sitt arbete. Många har sökt sig bort från den
      specifika enheten och det har medfört en hög personalomsättning vilket varken har
      varit bra för vårdtagarna eller för personalen.
      BB:s kritik över den vård som bedrivs inom Högsätra vård- och omsorgsboende
      är inte berättigad. BB har anmält både vårdinsatser och vistelseförbudet till IVO
      men något beslut har inte fattats som föranlett Nämnden att vidta åtgärder.
      Trots många försök till samtal med BB så har situationen inte kunnat lösas på
      frivillig väg. BB har fortsatt sin aggressiva kritik och inte velat samarbeta eller
      medverka till förändringar. Nämnden har inte bedömt det möjligt att säga upp […]
      från boendet eftersom han med sin demenssjukdom i realiteten saknar möjlighet att
      påverka situationen och därmed inte kan anses ha orsakat de störningar som
      förekommit.
      Personalen har arbetat med handlingsplaner för verksamheten och besluten om
      ordningsvakter och om överfallslarm har varit temporära åtgärder som inte varit
      hållbara över tid. Besluten om vistelseförbud har också varit temporära i syfte att få
      BB att inse allvaret i sitt beteende. Det senaste beslutet har fattats i kombination
      med att Överförmyndaren initierat en ansökan om förvaltare för […], vilken
      tingsrätten beviljat. En förvaltare har möjlighet att objektivt se till […] bästa och
      förvaltaren har därvid bedömt det vara bäst för […] att han flyttar till ett boende där
      det finns större möjligheter att hantera hans situation. Det har inte varit förvaltarens
      avsikt att ”flytta problemet” till ett annat boende utan målsättningen har varit att
      problemet ska få en permanent lösning.
      Nämnden är av uppfattningen att personalen vid Högsätra vård- och omsorgsboende
      har hanterat situationen efter bästa förmåga i syfte att lösa ett allvarligt
      arbetsmiljöproblem som även drabbat […] och övriga vårdtagare.
AA kommenterade remissvaret.

BB kommenterade remissvaret och lämnade in ytterligare skrivelser i ärendet.

Bedömning
Grundläggande principer och värdegrund för socialtjänstens verksamhet
för äldre
En övergripande och grundläggande princip för socialtjänsten är att
verksamheten ska bygga på respekt för människors självbestämmande och
integritet. Insatser för den enskilde ska utformas och genomföras tillsammans
med honom eller henne (1 kap. 1 § tredje stycket och 3 kap. 5 §
socialtjänstlagen [2001:453], SoL).

För äldreomsorgens del uttrycks i 5 kap. 4 § SoL en värdegrund som ska vara
vägledande i verksamheten. Enligt den bestämmelsen ska omsorgen om äldre
inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande.
Socialnämnden ska verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo
självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv meningsfull tillvaro i
gemenskap med andra.

Upplåtelse av en bostad i ett särskilt boende för äldre
Socialnämnden ska verka för att äldre människor får goda bostäder och ge dem
som behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service.
                                                                   Dnr 647-2017      Sid 6 (11)




Kommunen ska inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för
äldre människor som behöver särskilt stöd (5 kap. 5 § andra stycket SoL).

En bostad i ett särskilt boende för äldre beviljas den enskilde som en
biståndsinsats enligt 4 kap. 1 § SoL. Om en nämnd upplåter en bostad åt en
enskild i ett sådant boende kan det uppstå ett hyresförhållande mellan den
enskilde och nämnden. Bestämmelserna i 12 kap. jordabalken (JB), hyreslagen,
är då tillämpliga på hyresförhållandet. Hyreslagen reglerar hyresvärdens och
hyresgästens skyldigheter gentemot varandra, och bestämmelserna är tvingande
till förmån för hyresgästen. Parterna kan avtala om andra inskränkningar i
hyresrätten under förutsättning att de inte strider mot tvingande lagstiftning.

Vill hyresvärden att hyresvillkoren ska ändras ska det ske i en särskild ordning
(12 kap. 54 § JB). Om det av ett hyresförhållande följer en rätt att använda
utrymmen som är avsedda att användas gemensamt av hyresgästerna, får inte
heller en sådan rätt upphävas eller ändras i annan ordning än vad som gäller för
ändring av hyresvillkor. Det gäller även om rätten inte är särskilt reglerad i
avtalet mellan parterna (12 kap. 2 § tredje stycket JB).

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna
Inledningsvis bör även artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen)
nämnas. Enligt lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna gäller
Europakonventionen som lag i Sverige.

Enligt artikel 8 i Europakonventionen har var och en rätt till respekt för sitt
privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. En offentlig myndighet
får inte inskränka åtnjutandet av denna rättighet annat än med stöd i lag och om
det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till vissa särskilt
angivna intressen, bl.a. förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för
hälsa eller för andra personers fri- och rättigheter.

Särskild lagreglering saknas om att begränsa en anhörigs besök hos en
boende på ett särskilt boende för äldre
Det finns ingen bestämmelse i socialtjänstlagen eller i någon annan lag som ger
en socialnämnd möjlighet att begränsa rätten för en anhörig till en boende på ett
vård- och omsorgsboende för äldre att besöka den boende eller att begränsa den
boendes möjlighet att ta emot ett besök. Lagen (1996:981) om
besöksinskränkningar vid viss tvångsvård är inte tillämplig på särskilda
boenden för äldre (se prop. 1995/96:196 s. 11 och 12).

Den lagen kom till efter att Europarådets kommission för de mänskliga rättig-
heterna (kommissionen) i en rapport den 14 april 1994 uttalade att Sverige
brutit mot artikel 6 och artikel 8 i Europakonventionen i ett mål som rörde
besöksinskränkningar för en förälder på ett vårdhem. Kommissionen ansåg att
                                                                       Dnr 647-2017        Sid 7 (11)




besöksinskränkningarna hade utgjort ett intrång i förälderns familjeliv som
saknat stöd i lag samt att föräldern i egenskap av god man för sin vuxne son
hade haft en självständig rättighet att besöka sonen i vårdhemmet och därmed
måste kunna få besöksrestriktioner prövade av en domstol (prop. 1995/96:196 s.
8–10).

Besöksinskränkningar för socialtjänstens boenden för service för äldre
diskuterades i förarbetena till lagen. Regeringen konstaterade att besöks-
inskränkningar alltid är ett ingrepp i den enskildes integritet som bör användas
sparsamt. När det gällde besöksinskränkningar inom socialtjänstens område
uttalade regeringen följande (prop. 1995/96:196 s. 11):

      Enligt socialtjänstlagens s.k. portalparagraf skall servicen och vården ytterst
      inriktas på att frigöra enskilda individers och gruppers resurser. Verksamheten
      skall bygga på respekt för människors självbestämmande och integritet.
      Socialtjänstens insatser för enskilda människor skall också utformas och
      genomföras tillsammans med dem som direkt berörs. När det gäller omsorgerna
      om äldre människor och personer med funktionshinder framhålls vikten av
      självbestämmande och normalisering.
      –––
      Det är mot denna bakgrund som frågan om besöksrestriktioner skall övervägas.
      Även när syftet är det bästa innebär besöksrestriktioner alltid en inskränkning av
      människors integritet och självbestämmande. Besöksrestriktioner bör inte kunna
      beslutas inom särskilda boendeformer för service och vård för äldre personer och
      personer med funktionshinder enligt socialtjänstlagen.
Regeringen var alltså av uppfattningen att besöksinskränkningar över huvud
taget inte bör förekomma när det gäller särskilda boendeformer för service och
vård för äldre personer. Möjligheten att besluta om besöksinskränkningar för
sådana boendeformer har inte heller därefter lagreglerats.

Arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön
På ett vård- och omsorgsboende för äldre måste hänsyn även tas till de som har
boendet som sin arbetsplats. Arbetsgivaren har ett ansvar för arbetstagarnas
arbetsmiljö.

En arbetsgivare ska vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att en
arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall (3 kap. 2 § arbetsmiljölagen
[1977:1160], AML). Arbetsmiljöverkets föreskrifter Arbetarskyddsstyrelsens
kungörelse med föreskrifter om åtgärder mot våld och hot i arbetsmiljön (AFS
1993:2) innehåller bestämmelser som gäller arbete där det kan finnas risk för
våld eller hot om våld. Enligt 2 § i föreskrifterna ska arbetsgivaren utreda de
risker för våld eller hot om våld som kan finnas i arbetet samt vidta de åtgärder
som utredningen ger anledning till.

Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, har i ett avgörande (HFD 2012 ref. 62)
prövat lagligheten av en kommuns beslut att av arbetsmiljöskäl vägra en
grundskoleelevs personliga assistenter att utföra assistansarbete åt eleven i
skolan. HFD uttalade att den som ytterst ansvarar för arbetsmiljön i en skola har
en skyldighet enligt arbetsmiljölagen att vidta åtgärder för att se till att personal
                                                                     Dnr 647-2017      Sid 8 (11)




och elever har en god arbetsmiljö. Enligt HFD kan det finnas behov av att gripa
in mot personer som annars har bedömts att ha rätt att vistas i skolan men som
genom sin närvaro har visat sig ha en alltför negativ påverkan på arbetsmiljön.
HFD ansåg inte att kommunens beslut stod i strid med lag.

Allmänna principer om tillträde till en myndighets lokaler/beslut om
förbud för en enskild att vistas i en myndighets lokaler
JO har flera gånger uttalat sig om allmänhetens tillträde till en myndighets
lokaler (se bl.a. JO 2011/12 s. 594, dnr 3909-2010, JO 2013/14 s. 466, dnr
6758-2010, och JO 2017/18 s. 484, dnr 7209-2015, med de hänvisningar som
görs i de besluten).

Sjukhem och liknande inrättningar är inte platser dit allmänheten har fritt
tillträde. Den som bedriver verksamheten har därför möjlighet att ställa upp de
tillträdes- och ordningsregler som ska gälla för lokalerna. Det innebär i
praktiken att endast den som har ett berättigat intresse av tillträde till lokalerna
har rätt att vistas där. Den som inte iakttar reglerna eller uppträder på ett
ordningsstörande sätt kan också avvisas från lokalerna.

JO har i några fall inte invänt mot att en myndighet under vissa förhållanden har
begränsat en enskilds besök eller förbjudit en enskild under en viss tid att vistas
i en myndighets lokaler (se bl.a. JO 2013/14 s. 466, dnr 6758-2010, som gällde
vistelseförbud för en anhörig till en patient som vårdades på en sjukvårds-
inrättning, och JO 2017/28 s. 484, dnr 7209-2015, som gällde förbud för
vårdnadshavare att besöka en skola).

I ett ärende har JO uttalat att ett beslut om att en anhörig till en patient på en
sjukvårdsinrättning bara fick besöka patienten vid särskilt angivna tider utgjorde
ett intrång i vårdtagarens och den anhöriges rätt till familjeliv. JO konstaterade i
det beslutet att det finns oklarheter när det gäller de rättsliga förutsättningarna
för att meddela besöksinskränkningar inom den frivilliga vården. JO väckte
därför frågan hos regeringen om en översyn av lagstiftningen på området (JO
2018/19 s. 114, dnr 3999-2016).

När det gäller särskilda boenden för äldre kan inte en enskilds rätt till tillträde
till lokalerna enbart avgöras utifrån allmänna principer om tillträde till en
myndighets lokaler. I de fall då de boende på ett vård- och omsorgsboende hyr
sina lägenheter enligt egna hyreskontrakt måste nämnden beakta
bestämmelserna i hyreslagen. Hyreslagen innehåller ingen bestämmelse som
reglerar en hyresgästs rätt att ta emot besök. Som regel bestämmer alltså en
hyresgäst vem han eller hon vill ta emot som gäst i sin bostad. Hyresgästen har
då ett ansvar för att se till att hans eller hennes gäster inte orsakar de som bor i
omgivningen sådana störningar som kan försämra deras bostadsmiljö och som
därför inte skäligen bör tålas (12 kap. 25 § JB). Om hyresgästen inte iakttar
denna skyldighet kan han eller hon förlora sin lägenhet (jämför JO 2006/07
s. 277, dnr 3711-200, och JO:s beslut den 23 september 2015 i ärende med dnr
959-2014).
                                                                 Dnr 647-2017      Sid 9 (11)




Beslut i kommunallagens mening
För en socialnämnd gäller enligt 10 kap. 1 § SoL vad som föreskrivs om
nämnder i kommunallagen (2017:725). En nämnd beslutar i frågor som rör
förvaltningen, och kan delegera åt en anställd hos kommunen att besluta på
nämndens vägnar i ett visst ärende (6 kap. 3 § och 7 kap. 5 § kommunallagen).

Medlemmar av en kommun har rätt att få lagligheten av kommunens beslut
prövad genom att överklaga dem hos förvaltningsrätten, s.k. laglighetsprövning
(13 kap. 1 § kommunallagen). Rätten till laglighetsprövning gäller inte om
beslutet är av rent verkställande art (13 kap. 2 § 2 samma lag). Bestämmelserna
överensstämmer med regleringen i kommunallagen (1991:900), som gällde vid
tidpunkten för handläggningen i det ärende som jag nu ska pröva.

JO har tidigare uttalat att beslut om tillträdesförbud till t.ex. skolor och
besöksförbud samt besöksinskränkningar till sjukvårdsinrättningar som gäller
för viss tid utgör beslut i kommunallagens mening (se bl.a. JO 2017/18 s. 484,
dnr 7209-2015, JO 2013/14 s. 466, dnr 6758-2010, och JO 2018/19 s. 114, dnr
3999-2016).

Bedömningen i det här fallet
BB:s make bodde i ett vård- och omsorgsboende för äldre genom ett beslut om
bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL. Boendet drivs av Lidingö kommun. BB:s make
bodde där i en egen lägenhet som han hyrde genom ett hyreskontrakt med
kommunen. Det har inte kommit fram annat än att det med hyreskontraktet även
följde en rätt för honom att vistas i de gemensamma utrymmen som tillhörde
boendet.

Anhöriga till personer som vistas på ett vård- och omsorgsboende bör givetvis
ges goda möjligheter att besöka de boende i hemmet och då även vistas i
utrymmen som är gemensamma för de som bor där. Om det finns behov av att
begränsa den möjligheten måste inte bara den boendes rättigheter i egenskap av
hyrestagare beaktas, utan inskränkningar i besöksrätten som utgör ett intrång i
den boendes eller den anhöriges rättigheter enligt Europakonventionen ska ha
stöd i lag.

I det här fallet fattade en verksamhetschef och en enhetschef gemensamt ett
beslut som innebar ett förbud för BB att vistas i hela vård- och omsorgsboendet
och i övriga lokaler där kommunen bedrev vård och omsorg. Beslutet gällde
utan någon begränsning i tiden. Såsom beslutet har utformats omfattade det
alltså även förbud för BB att vistas i makens bostad. Beslutet innebar samtidigt
en begränsning av makens rätt att bestämma vem han ville ha som gäst i sin
bostad.

Om det fanns skäl för nämnden att besluta om ett sådant omfattande förbud för
BB är en bedömningsfråga. JO är återhållsam med att ha synpunkter på sådana
frågor, och det finns inte anledning för mig att frångå den principen i det här
ärendet. Min granskning är i stället inriktad på den formella handläggningen.
                                                                    Dnr 647-2017      Sid 10 (11)




Beslutet innebar inte bara en begränsning i makens nyttjande av sin hyresrätt.
Eftersom beslutet även begränsade BB:s möjlighet att besöka sin make i dennes
bostad är det uppenbart att beslutet också har utgjort ett intrång i BB:s rätt till
familjeliv. Såsom jag har redogjort för innehåller jordabalkens regler om hyra
ingen bestämmelse om förbud för en hyresgäst att ta emot gäster i sin bostad
eller i tillhörande gemensamhetsutrymmen. Det har inte heller påståtts att det
fanns någon sådan begränsning i hyresavtalet. Det finns varken i AML eller i
någon annan lag stöd för att göra inskränkningar i dessa rättigheter. Det fanns
alltså inte förutsättningar för nämnden att meddela förbud för BB att vistas i
makens bostad eller i därtill hörande gemensamhetsutrymmen. Nämnden ska
kritiseras för att beslutet om vistelseförbud för BB omfattade makens bostad
och därtill hörande gemensamhetsutrymmen.

Om nämnden ansåg att det fanns skäl att vidta åtgärder för att skydda BB:s
make hade socialnämnden fått överväga att väcka frågan om kontaktförbud för
BB att besöka eller på annat sätt ta kontakt med maken enligt lagen (1988:688)
om kontaktförbud. Frågor om kontaktförbud prövas av allmän åklagare och tas
upp på begäran av den som förbudet är avsett att skydda eller när det annars
finns skäl till det (7 § i den nämnda lagen). Ett sådant beslut kan överklagas.

Möjligheten för kommunen att förbjuda BB att vistas i andra lokaler där
kommunen bedriver vård och omsorg får avgöras utifrån de principer som
allmänt har ansetts gälla för en enskilds tillträde till en myndighets lokaler.
Under vissa förhållanden kan det finnas skäl att begränsa en enskilds tillträde
till sådana lokaler för viss tid. Det kan t.ex. gälla om någon, som annars har ett
berättigat intresse av att få vistas i lokalerna, agerar på ett sådant sätt som
medför svåra arbetsmiljöproblem. Ett sådant förbud kan alltså fattas bl.a. utifrån
bestämmelserna i AML om arbetsgivarens ansvar att förebygga att arbetstagare
utsätts för ohälsa eller olycksfall.

Ett beslut om vistelseförbud är i många fall ingripande för den enskilde.
Nämnden måste därför noga överväga om åtgärden är nödvändig, och åtgärden
bör endast få vidtas om skälen för förbudet uppväger det intrång eller men i
övrigt som det innebär för de som berörs. Finns det mindre ingripande åtgärder
som kan tillgodose de intressen som förbudet syftar till ska de givetvis användas
i första hand. Ett sådant förbud bör inte heller göras mer omfattande än vad som
är absolut nödvändigt.

I likhet med vad JO tidigare har uttalat anser jag att ett beslut som avser förbud
för en enskild att vistas i en myndighets lokaler under en period är ett beslut i
kommunallagens mening, som ska tidsbegränsas. Det är därför en uppgift för
nämnden att fatta beslut i en sådan fråga. Det finns dock inget som hindrar att
nämnden delegerar beslutanderätten till t.ex. en anställd hos kommunen (se
7 kap. 5 § och 6 kap. 38 § kommunallagen).

Nämnden har i detta fall uppgett att beslutet, som gällde tills vidare, inte hade
stöd i någon delegationsordning. Områdes-/verksamhetschefen och/eller
                                                                     Dnr 647-2017       Sid 11 (11)




enhetschefen var alltså inte behöriga att fatta beslutet. Nämnden kan inte undgå
kritik för att den låtit berörda tjänstemän fatta beslut i saken och för att beslutet
inte tidsbegränsades.

Sammanfattande synpunkter
Sammanfattningsvis ska nämnden kritiseras för att den utan rättsligt stöd fattade
ett beslut som innebar begränsningar i makens nyttjande av sin hyresrätt, för att
beslutet om vistelseförbud för BB omfattade makens bostad med tillhörande
gemensamhetsutrymmen, för att det inte fattades av behöriga tjänstemän och för
att det inte tidsbegränsades.

Övrigt
Det som i övrigt har anförts ger inte anledning till någon ytterligare åtgärd eller
något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
