# Försäkringskassan kritiseras för fortsatt långa handläggningstider i ärenden om merkostnadsersättning och för att inte ha underrättat om väsentlig försening. Även uttalanden om tillämpningen av 11 och 12 §§ förvaltningslagen

JO 2023-05-31 dnr 6473-2021

[B]

## BESLUT

Datum                 Dnr                    Sid
                                                                          2023-05-31            6473-2021             1 (8)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Försäkringskassan kritiseras för fortsatt långa handläggningstider i
                        ärenden om merkostnadsersättning och för att inte ha underrättat om
                        väsentlig försening. Även uttalanden om tillämpningen av 11 och
                        12 §§ förvaltningslagen


                          Beslutet i korthet: Försäkringskassan handlade ett ärende om merkostnads-
                          ersättning under nästan 14 månader. Det finns inget som tyder på att myndigheten
                          under handläggningen underrättade den enskilde om väsentlig försening.
                          Försäkringskassan får kritik för den långa handläggningstiden och för att inte ha
                          underrättat om väsentlig försening.
                          JO uttalar att det är mycket bekymmersamt att Försäkringskassan under flera år har
                          haft stora problem med långa handläggningstider i ärenden om merkostnads-
                          ersättning. Trots att utvecklingen numera går åt rätt håll ser JO allvarligt på att
                          enskilda under en längre tid har fått bära konsekvenserna av myndighetens
                          prioriteringar och oförmåga att tillräckligt snabbt hitta verkningsfulla åtgärder.
                          I beslutet gör JO även vissa uttalanden om tillämpningen av 11 och 12 §§
                          förvaltningslagen (2017:900), FL. Uttalandena rör förhållandet mellan
                          bestämmelserna, hur underrättelseskyldigheten i 11 § FL förhåller sig till
                          serviceskyldigheten i 6 § FL och vid vilken tidpunkt en underrättelse om väsentlig
                          försening ska lämnas när förseningen beror på myndighetens arbetssituation.

## Anmälan

I en anmälan till JO den 19 augusti 2021 klagade AA på Försäkringskassan och
                        uppgav bl.a. att hon dittills hade väntat 14 månader på att få ett beslut om
                        merkostnadsersättning. Vid tidpunkten för ansökan beräknade Försäkrings-
                        kassan handläggningstiden i ärenden om merkostnadsersättning till mellan
                        7 och 9 månader. Den beräknade handläggningstiden förlängdes därefter till
                        12 månader utan att hon informerades om det. Myndigheten har inte kunnat ge
                        något besked om när hennes ärende kan komma att avgöras.

## Utredning

JO hämtade in handlingar från Försäkringskassan och begärde därefter att
                        myndigheten skulle yttra sig över anmälan. Försäkringskassan uppmanades




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:            08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                      Dnr 6473-2021        Sid 2 (8)




även att redogöra för hur handläggningstiderna i ärenden om merkostnads-
ersättning har utvecklats sedan JO:s beslut den 21 januari 2020 (dnr 5973-2019
och 6129-2019) samt att besvara ett antal frågor.

Försäkringskassan redogjorde för handläggningen i AA:s ärende och anförde
därefter bl.a. följande i sitt remissvar den 13 december 2021.

      ___

## Försäkringskassans slutsatser

Generellt om handläggningstiderna för merkostnadsersättning (M EK)
      I Försäkringskassans handlingsplan som togs fram under hösten 2019 bedömdes
      handläggningstiderna kunna nå en normal nivå inom två år, vilket var den plan
      som presenterades i remissyttrandena dnr 5973-2019 och dnr 6129-2019.
      Försäkringskassan har sedan dess reviderat tidpunkten för måluppfyllelse enligt
      handlingsplanen. Den 15 februari 2021 redovisade Försäkringskassan en
      reviderad handlingsplan (FK 2021/000685) som svar på regeringsuppdraget att
      komma tillrätta med de långa handläggningstiderna för MEK. Försäkrings-
      kassans målsättning i denna reviderade handlingsplan är att ärendebalansen ska
      vara avarbetad senast under 2023 och att handläggningstiden för nya
      ansökningar som inkommer därefter ska vara i snitt 90 dagar. Försäkringskassan
      har löpande återrapporterat status till regeringen och vid den senaste
      återrapporten, den 18 oktober 2021 (FK2021/009598), har tidpunkten för
      måluppfyllelse om 90 dagars handläggningstid tidigarelagts till tredje kvartalet
      2022.
      Sedan februari 2020 fram till november 2021 har den genomsnittliga
      handläggningstiden för avslutade ärenden i MEK ökat med cirka 100 dagar. I
      oktober 2021 var den genomsnittliga handläggningstiden för ett avslutat MEK-
      ärende 356 dagar, jämfört med 255 dagar i februari 2020. Ökningen beror på att
      det främst är ärenden med lång kötid som har avslutats under den aktuella
      perioden, eftersom myndigheten fokuserat på att avarbeta sin stora ärendebalans.
      När ärenden med lång kötid avarbetas leder det av naturliga skäl till att den
      genomsnittliga handläggningstiden för avslutade ärenden blir lång. Under
      avarbetningsperioden kommer därför handläggningstiderna att vara fortsatt
      långa.
      För att uppnå målsättningen att minska ärendebalansen och sänka
      handläggningstiderna för nya MEK-ärenden till i snitt 90 dagar har
      Försäkringskassan kontinuerligt sedan 2019 genomfört åtgärder inom fyra
      huvudsakliga fokusområden. Åtgärderna avser att rekrytera och utbilda nya
      medarbetare, maximera tillgänglig tid för handläggning, kontinuerligt utveckla
      produktiviteten och rättssäkerheten samt att minska antalet ogrundade
      ansökningar där den försäkrade inte uppfyller kriterierna för att beviljas
      ersättning. Fokusområdena har varit de samma sedan 2019.
      Till följd av genomförda åtgärder och ett lägre inflöde av nya ärenden har antalet
      ärenden i kö minskat snabbare under 2021 än prognostiserat. Försäkringskassans
      nuvarande bedömning är därför att handläggningstiderna kommer att börja
      minska inom kort men att de likväl kommer att vara långa till dess att befintlig
      balans av ärenden är avarbetad, vilket i nuläget bedöms inträffa under tredje
      kvartalet 2022. Försäkringskassan kommer att fortsätta med de insatser som
      påbörjats fram till dess att målet för ärendebalansen och handläggningstiderna
      har uppnåtts, med undantag för rekrytering av nya medarbetare. Den extra
      finansiering som Försäkringskassan fått för perioden 2021-2023 minskar under
      2022 och sedan ytterligare 2023 vilket innebär att fortsatt rekrytering inte är
      aktuell för kommande år. Bemanningen kommer tvärtom att minska från och
      med 2022.
                                                                          Dnr 6473-2021      Sid 3 (8)




      Till följd av de långa handläggningstiderna i MEK har Försäkringskassan
      publicerat information på sin hemsida FK.se om att ett ärende för närvarande har
      en genomsnittlig handläggningstid på upp till tolv månader. Ett ärende i MEK får
      därför, med hänsyn till rådande omständigheter, anses väsentligt försenat enligt
      11 § förvaltningslagen först när tolv månader har passerat. På grund av det stora
      antalet ansökningar i förhållande till tillgänglig handläggningskapacitet har det
      inte varit möjligt att söka ut nyinkomna ärenden för att informera om den
      förväntade handläggningstiden individuellt. Försäkringskassan har istället lagt
      sina tillgängliga resurser på att utreda de ärenden som har längst handlägg-
      ningstid, för att på så vis successivt minska ärendebalansen och handläggnings-
      tiderna. Rådande rutin för handläggning innebär att utredarna tilldelas det äldsta
      ärendet som står näst på tur i myndighetens ärendehanteringssystem. När ett
      ärende är aktuellt för handläggning tar utredaren kontakt med den enskilde för att
      bland annat lämna aktuell information rörande handläggningstiden i det enskilda
      ärendet. Enskilda som kontaktar Försäkringskassan under handläggningstiden
      ska få så utförlig information som möjligt rörande planeringen i deras ärende
      samt att det går att begära avgörande inom fyra veckor i ett ärende där handlägg-
      ningstiden överstiger sex månader, enligt 12 § förvaltningslagen.
      Den aktuella anmälan
      I AA:s ärende tog det cirka 14 månader innan ett beslut meddelades. Även om
      det finns förklaringar till den långa väntetiden är det givetvis otillfredsställande
      och beklagligt att det dröjt så länge innan AA fått sin sak prövad.
      Försäkringskassan menar att det självklart är önskvärt att enskilda får en
      personlig kontakt tidigt i sitt ärende. Givet den befintliga ärendebalansen har
      Försäkringskassan dock valt att prioritera tillgänglig tid till konkret handläggning
      av ärendena för att reducera väntetiderna. Av dokumentationen efter samtalet
      som AA haft med kundtjänst framgår inte om Försäkringskassan vid den
      tidpunkten informerat om den förväntade handläggningstiden av hennes ärende
      eller om möjligheten till så kallad dröjsmålstalan enligt 12 § förvaltningslagen.
      Försäkringskassan ber om ursäkt för de brister som förekommit i ärendet och de
      olägenheter som den fördröjda handläggningen inneburit för AA.
AA fick möjlighet att kommentera remissvaret.

Bedömning
Handläggningstiden i ärenden om merkostnadsersättning
Enligt 9 § förvaltningslagen (2017:900), FL, ska ett ärende handläggas så
enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten
eftersätts.

Från rättssäkerhetssynpunkt är det viktigt att ärenden handläggs på ett sätt som
innebär att de blir tillräckligt utredda, att parternas intressen tillgodoses på ett
rimligt sätt, att sakligt korrekta avgöranden alltid eftersträvas och att besluten är
motiverade. För att enskildas rätt ska tas till vara krävs också att ärendena
regelmässigt avgörs utan oskälig fördröjning (se prop. 2016/17:180 s. 106). En i
sammanhanget närmast självklar utgångspunkt är att en myndighet inte själv
kan välja vilka av dessa krav som den vid varje tidpunkt anser sig kunna
uppfylla eller i vilken grad myndigheten i varje enskilt fall anser sig behöva
leva upp till kraven. Det vilar således ett stort ansvar på myndigheterna att
organisera sin verksamhet på ett sådant sätt att de förvaltningsrättsliga kraven
uppfylls (se JO 2022/23 s. 351).
                                                                    Dnr 6473-2021     Sid 4 (8)




Om beslutet i ett ärende har stor inverkan på den enskildes personliga eller
ekonomiska förhållanden har den enskilde normalt anledning att ställa höga
krav på snabbhet vid handläggningen. Det gäller t.ex. när den enskilde är
beroende av ett beslut om ekonomiskt stöd från det allmänna för sin försörjning.
Att behöva vänta lång tid på ett myndighetsbeslut som gäller en sådan fråga kan
skapa både otrygghet och personligt lidande för den enskilde. (Se bet. KU
1985/86:21 s. 9–10 samt prop. 2016/17:180 s. 20 f. och 107 f.)

Merkostnadsersättning är en sådan ersättning som kan vara av stor betydelse för
den enskildes ekonomi. Det är därför mycket bekymmersamt att Försäkrings-
kassan under flera år haft stora problem med långa handläggningstider i denna
ärendetyp. Den 21 februari 2020 riktade jag i två beslut kritik mot myndigheten
för långsam handläggning i ärenden om merkostnadsersättning där handlägg-
ningstiden hade uppgått till nio respektive tio månader (dnr 5973-2019 och
6129-2019).

Efter mina beslut den 21 februari 2020 har det fortsatt att komma in
anmälningar till JO där enskilda har klagat på långa handläggningstider i
ärenden om merkostnadsersättning. Det var också bakgrunden till att jag valde
att återigen, inom ramen för detta ärende, utreda frågan och låta Försäkrings-
kassan göra generella uttalanden.

Även om Försäkringskassan har vidtagit ett flertal åtgärder för att korta ned
handläggningstiderna kan jag konstatera att de problem som uppmärksammades
i de tidigare besluten har kvarstått under lång tid. I den handlingsplan som togs
fram under hösten 2019 och redovisades i mina tidigare ärenden bedömdes
handläggningstiderna kunna nå en normal nivå senast under 2021. Vid
tidpunkten för remissvaret i detta ärende, i december 2021, bedömde
Försäkringskassan i stället att den befintliga balansen skulle vara avarbetad först
under tredje kvartalet 2022. Prognosen hade således försämrats sedan hösten
2019. Vid min inspektion av Försäkringskassan i november 2022 framkom att
balansen då ännu inte var avarbetad och myndigheten bedömde att målet skulle
nås det första kvartalet 2023. Jag konstaterade att problemen med långa
handläggningstider hade kvarstått under nästan fyra års tid, vilket är allvarligt,
och uppgav att jag skulle fortsätta att följa utvecklingen på området (se JO:s
protokoll den 2 februari 2023, dnr 8033-2022).

Av Försäkringskassans senaste återrapportering till regeringen1 den 6 februari
2023 framgår bl.a. att de ärenden som avslutades i december 2022 hade en




1
    Svar på regeringsuppdrag, Rapport – Återrapporteringskrav omvårdnadsbidrag och
merkostnadsersättning, dnr FK 2023/000896.
                                                                 Dnr 6473-2021      Sid 5 (8)




något längre genomsnittlig handläggningstid än vad myndigheten bedömde var
rimligt.

Jag kan konstatera att utvecklingen går åt rätt håll men att Försäkringskassan
fortfarande inte fullt ut kommit till rätta med de långa handläggningstiderna i
ärenden om merkostnadsersättning. Enskilda har under en längre tid fått bära
konsekvenserna av myndighetens prioriteringar och oförmåga att tillräckligt
snabbt hitta verkningsfulla åtgärder, vilket jag ser allvarligt på.

Åtgärder om handläggningen försenas
Av 11 § FL framgår att om en myndighet bedömer att avgörandet i ett ärende
som har inletts av en enskild part kommer att bli väsentligt försenat, ska
myndigheten underrätta parten om detta. I en sådan underrättelse ska
myndigheten också redovisa anledningen till förseningen.

I 12 § FL finns regler om s.k. dröjsmålstalan. Av första stycket framgår att om
ett ärende som har inletts av en enskild part inte har avgjorts i första instans
senast inom sex månader, får parten skriftligen begära att myndigheten ska
avgöra ärendet. Myndigheten ska inom fyra veckor från den dag då en sådan
begäran kom in antingen avgöra ärendet eller i ett särskilt beslut avslå begäran.

I det här ärendet aktualiseras flera frågor som berör förvaltningslagens
bestämmelser om åtgärder vid långsam handläggning. Jag kommer därför att
göra vissa generella uttalanden om framför allt tillämpningen av 11 § FL. Jag
har även gjort uttalanden om tillämpningen av 11 och 12 §§ FL i två andra
beslut i dag (dnr 4900-2022 samt 7262-2022 och 7266-2022).

Hur förhåller sig 11 och 12 §§ FL till varandra?
Bestämmelserna har kommit till för att stärka enskildas rätt till en snabb och
effektiv prövning av sina ärenden. Genom 11 § FL är myndigheten skyldig att
på eget initiativ underrätta den enskilde om en väsentlig försening och
orsakerna till denna i det enskilda ärendet. Bestämmelsen i 12 § FL förutsätter i
stället att den enskilde tar initiativet och ger honom eller henne möjlighet att
agera för att få till stånd ett beslut i ärendet.

En begäran enligt 12 § FL får göras tidigast efter sex månader från det att
ärendet inleddes. Bestämmelsen innehåller alltså en fast tidsgräns (spärrtid) för
när den enskilde kan agera och begära att ärendet avgörs (se JO:s beslut denna
dag, dnr 4900-2022). I 11 § FL är tidsgränsen i stället flytande, vilket innebär
att myndigheten i varje enskilt fall måste bedöma vid vilken tidpunkt den ska
agera genom att underrätta den enskilde om en väsentlig försening.

Möjligheten till dröjsmålstalan förutsätter inte att myndigheten först har lämnat
en underrättelse enligt 11 § FL om väsentlig försening, och inte heller att en
sådan borde ha lämnats. För tillämpningen av 12 § FL är det oväsentligt vad
ärendet handlar om, och vad orsaken är till att det handlagts under minst sex
månader utan att ha avgjorts. Information om hur handläggningen fortlöper kan
                                                                  Dnr 6473-2021     Sid 6 (8)




dock ha betydelse för om den enskilde väljer att begära att myndigheten avgör
ärendet. I vissa situationer kan det även vara lämpligt att myndigheten
informerar om innehållet i 12 § FL i samband med att den lämnar en
underrättelse om väsentlig försening.

Hur förhåller sig underrättelseskyldigheten till serviceskyldigheten?
Enligt 6 § FL ska en myndighet se till att kontakterna med enskilda blir smidiga
och enkla samt utan onödigt dröjsmål lämna den enskilde sådan hjälp att han
eller hon kan ta till vara sina intressen.

Regleringen i 11 § FL kompletterar den allmänna bestämmelsen om
myndigheternas serviceskyldighet enligt 6 § FL. Det förekommer att
myndigheter vidtar olika åtgärder för att försöka upplysa allmänheten om den
tid som ett slutligt avgörande normalt kan förväntas ta för vissa ärendetyper.
Sådana upplysningar kan ses som preciseringar av det allmänna
skyndsamhetskravet i 9 § FL som gäller all handläggning. Myndigheterna kan
då ange t.ex. det lagkrav som i förekommande fall gäller för en viss ärendetyp
eller redovisa de serviceåtaganden som myndigheten gjort. När myndigheterna
har möjlighet att göra rimliga uppskattningar om sina handläggningstider
framstår det som lämpligt att de också offentliggör sådan generell information,
t.ex. på sin webbplats. (Se prop. 2016/17:180 s. 110 och 296.)

Utifrån serviceskyldigheten kan myndigheten lämna generell information om
sin handläggning av ärenden och den förväntade handläggningstiden i vissa
ärendetyper. Det kan ske vid vilken tidpunkt som helst och utan att det har
någon direkt koppling till ett visst ärende. Det är också fråga om service från
myndighetens sida när den ger allmänna svar på enskildas frågor om bl.a.
handläggningstider. Information som lämnas utifrån serviceskyldigheten kan
däremot inte ersätta en underrättelse om väsentlig försening, när det ställs krav
på det enligt 11 § FL.

I 11 § FL ställs det högre krav på myndigheten än när den agerar utifrån sin
serviceskyldighet enligt 6 § FL. För att uppfylla de krav som ställs i
bestämmelsen måste underrättelsen avse ett individuellt ärende, lämnas
individuellt och på myndighetens initiativ. Det innebär exempelvis att det inte
är tillräckligt att lämna generell information på myndighetens webbplats och
normalt sett inte heller att informera om väsentlig försening först med anledning
av att en enskild tagit kontakt med myndigheten. Information enligt 11 § FL ska
också förklara vad förseningen i det enskilda fallet beror på.

Vid vilken tidpunkt ska en underrättelse om väsentlig försening lämnas?
Jag har tidigare uttalat att en underrättelse om väsentlig försening ska lämnas
när det kan bedömas att den faktiska handläggningstiden kommer att markant
överstiga den förväntade handläggningstiden och detta främst beror på att
myndighetens handläggning varit passiv en längre period (jfr JO:s beslut den 27
oktober 2020, dnr 221-2019).
                                                                    Dnr 6473-2021       Sid 7 (8)




I förarbetena till förvaltningslagen anges att tillämpningsområdet för 11 § FL
bör begränsas till att avse helt klara fall. Om myndigheten har angett en
normaltid för ärendetypen bör denna tid i och för sig kunna tjäna som en
utgångspunkt för bedömningen. Men bedömningen behöver inte helt och hållet
vara knuten till en normal handläggningstid för den aktuella ärendetypen. Vid
bedömningen bör myndigheten även kunna ta hänsyn till omständigheter som är
hänförliga till det konkreta fallet, t.ex. att parten redan i sin ansökan presenterat
ett gediget material eller tvärtom att parten har lämnat in en mycket bristfällig
ansökan. I viss utsträckning bör bedömningen i ett visst fall också kunna
relateras till den betydelse som ett snabbt avgörande normalt kan förväntas ha
för den enskilde, t.ex. om den fråga som prövas är av direkt och påtaglig
betydelse för den enskildes personliga eller ekonomiska ställning. (Se prop.
2016/17:180 s. 111.)

Frågan om när en underrättelse ska lämnas måste, enligt min mening, bedömas
utifrån det allmänna krav på snabb handläggning som finns i 9 § FL. Även
syftet med 11 § FL – att hålla den enskilde informerad om hur handläggningen
fortskrider – behöver beaktas. Enligt min erfarenhet är det inte ovanligt att
myndigheter uppger att försenad handläggning beror på arbetsanhopning som
t.ex. uppkommit på grund av resursbrist eller förändringar i regelverk. Min
uppfattning är att omständigheter som är hänförliga till myndighetens
arbetssituation som huvudregel inte bör påverka tidpunkten för när en
underrättelse ska lämnas. Tvärtom måste en myndighet som har problem med
långa handläggningstider lämna tydlig information om det till enskilda. Jag
anser att en myndighet måste underrätta den enskilde så snart den bedömer att
handläggningstiden kommer att bli markant längre än vad som är rimligt och
godtagbart.

Försäkringskassan uppger i sitt remissvar att ett ärende om merkostnads-
ersättning vid tidpunkten för svaret hade en genomsnittlig handläggningstid på
upp till tolv månader, och att avgörandet i ett sådant ärende därför inte kunde
anses väsentligt försenat enligt 11 § FL förrän tolv månader passerat. Det var
alltså först därefter som myndigheten ansåg sig skyldig att underrätta om en
försening. Försäkringskassan har dock uppgett att myndighetens målsättning är
att handläggningstiden för ansökningar om merkostnadsersättning ska uppgå till
i genomsnitt 90 dagar. Jag uppfattar det därmed som att myndigheten anser att
90 dagar är en rimlig och godtagbar handläggningstid för ärendetypen. Det
betyder i så fall att en underrättelse om väsentlig försening ska lämnas senast
vid den tidpunkt då myndigheten bedömer att en handläggningstid på 90 dagar
kommer att markant överskridas.

Handläggningen i AA:s ärende
Av utredningen i ärendet framgår att AA:s ansökan om merkostnadsersättning
kom in till Försäkringskassan den 23 juli 2020. Det har inte framkommit något
som tyder på att ärendet skulle ha varit särskilt komplicerat eller krävt några
omfattande utredningsåtgärder. Det var dock först efter att AA den 19 augusti
                                                                    Dnr 6473-2021       Sid 8 (8)




2021 begärde att Försäkringskassan skulle besluta i ärendet som myndigheten
påbörjade handläggningen. Beslut fattades den 15 september 2021, och den
totala handläggningstiden i ärendet uppgick därmed till nästan 14 månader. Det
är naturligtvis helt oacceptabelt att ett ärende blir liggande utan åtgärd i över ett
år. Det finns heller inget i utredningen som tyder på att Försäkringskassan
någon gång under handläggningen underrättade AA om den väsentliga
förseningen.

Försäkringskassan förtjänar kritik för bristerna i handläggningen.

Övrigt
Det som i övrigt framkommit i ärendet ger inte anledning till någon åtgärd eller
något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.




Thomas Norling



Ärendet har föredragits av Sara Uhrbom. Byråchefen Anneli Svensson har
deltagit i beredningen.
