# Kritik mot Bromma stadsdelsnämnd i Stockholms kommun för brister i motiveringen av ett beslut om ekonomiskt bistånd

JO 2012-02-08 dnr 6481-2010

BESLUT
                                                                           Datum                Dnr                      Sid
                                                                           2012-02-08           6481-2010               1 (5)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Kritik mot Bromma stadsdelsnämnd i Stockholms kommun för brister i
                        motiveringen av ett beslut om ekonomiskt bistånd

## Bakgrund

I en dom den 22 juli 2010 förklarade Kammarrätten i Stockholm att AA var
                        berättigad till bistånd för hela boendekostnaden avseende december 2008 och
                        januari–april 2009.

                        Efter kammarrättens dom ansökte AA om bistånd för bl.a. hyra avseende
                        september 2010. I ett beslut den 24 augusti 2010 avslog Bromma stadsdelsnämnd i
                        Stockholms kommun (delegationsbeslut) delvis AA:s ansökan om bistånd för
                        boendekostnaden. Nämnden fattade därefter likartade beslut beträffande AA:s
                        ansökningar om bistånd under hösten 2010.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde BB klagomål mot Bromma stadsdelsnämnd
                        angående handläggningen av AA:s biståndsärende. Hon anförde bl.a. att AA, trots
                        kammarrättens dom, inte hade fått bistånd som täckte hela boendekostnaden.

                        BB klagade även på Socialstyrelsen och var missnöjd med bl.a. styrelsens
                        granskning av AA:s ärende.

## Utredning

Inledningsvis inhämtades vissa handlingar från Kammarrätten i Stockholm,
                        Socialstyrelsen och Bromma stadsdelsförvaltning.

                        Mot bakgrund av vad kammarrätten hade anfört i domen den 22 juli 2010 uppkom
                        fråga om vilka närmare överväganden som Bromma stadsdelsnämnd hade gjort när
                        det gällde AA:s rätt till bistånd för hela boendekostnaden.

                        Stadsdelsnämnden anmodades därför att inkomma med yttrande om följande.

                                  1. Vilka överväganden det var som låg till grund för beslutet att den 24 augusti
                                     2010 neka AA bistånd för hela boendekostnaden. Av remissvaret skulle framgå
                                     om det efter kammarrättens dom hade framkommit några nya omständigheter
                                     som hade betydelse för bedömningen av AA:s rätt till bistånd.
                                  2. Huruvida motiveringen av det nämnda beslutet var tillfredsställande.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                          Dnr 6481-2010     Sid 2 (5)




I sitt remissvar anförde nämnden (sociala delegationen) bl.a. följande.

      - - - AA har valt att hyra en lägenhet med en månadshyra uppgående till 7.500 kr.
      Denna hyra överstiger av stadsdelsnämnden godkända nivåer. AA har själv valt den
      aktuella lägenheten – trots att handläggaren informerat henne innan hon flyttade in –
      om att boendet bedömdes vara för dyrt. Detta medförde att nämnden godkände en
      hyresnivå motsvarande genomsnittshyran, en nivå som ligger under den faktiska
      hyran. AA överklagade vårt beslut. Förvaltningsrätten delade stadsdels-
      förvaltningens bedömning. AA överklagade förvaltningsrättens dom till
      kammarrätten vilka ändrade förvaltningsrättens beslut till AA:s fördel och ansåg att
      hon hade rätt till den högre hyresnivån av det skälet att hon ansågs för sjuk för att
      flytta. Kammarrättens dom kom mitt under semesterperioden och besvärstiden hade
      vid stadsdelsnämndens möte i augusti löpt ut. Stadsdelsnämnden hade dock haft för
      avsikt att överklaga kammarrättens dom vidare till högre instans eftersom man ansåg
      den felaktig. Kammarrättens dom gäller en begränsad period och nämnden är av den
      uppfattningen att man inte kan utesluta att AA har resurser att hitta annat boende.
      Stadsdelsnämnden har dessutom erbjudit sig att hjälpa till med flytthjälp. I
      kammarrättens dom anges att hon för närvarande på grund av sjukdom helt saknar
      förmåga att flytta. Eftersom AA vägrar komma på besök har stadsdelsnämnden haft
      svårt att utreda om de uppgivna hälsoproblemen kvarstår. Stadsdelsnämnden har
      därför fortsatt att endast godta den lägre hyresnivån eftersom AA inte kan ansetts
      medverka i denna del av utredningen. Stadsdelsnämnden bedömer att eftersom AA
      inte fullt ut redogör för sin aktuella situation så har nämnden valt att fortsätta bevilja
      en lägre hyresnivå än den faktiska hyran med hänsyn till att denna bedöms som
      oskäligt hög.
Eftersom nämnden inte hade yttrat sig vad gällde frågan om motiveringen av
beslutet den 24 augusti 2010 var tillfredsställande, hemställde JO att nämnden
skulle inkomma med ett kompletterande yttrande.

I det kompletterande remissvaret anförde nämnden (sociala delegationen) följande.

      Stadsdelsnämnden anser att beslutsformuleringen är tillfredsställande utifrån de
      omständigheter som föreligger i ärendet, dvs. att hyresnivån på 7.500 kr/mån. är för
      hög i förhållande till den försäkringskassans rekommenderade nivå för
      genomsnittshyran för ensamstående som uppgår till 5.125 kr/mån.
BB bereddes tillfälle att kommentera remissvaren.

Jag har haft tillgång till bl.a. Kammarrättens i Stockholm beslut den 28 mars 2011 i
mål nr 7202 – 7205-10, som avser prövning av AA:s rätt till bistånd för hyra
avseende september 2010.

Bedömning
Bromma stadsdelsnämnd avslog delvis AA:s ansökan om bistånd för
boendekostnad avseende december 2008 och januari – april 2009. Som skäl angavs
att en hyra om 7 500 kr för en person inte kunde anses skälig.

Länsrätten i Stockholms län avslog AA:s överklaganden av biståndsbesluten
genom domar den 1 juni 2009.

AA överklagade länsrättens domar till Kammarrätten i Stockholm och anförde bl.a.
att hon på grund av sjukdom var för svag och utmattad för att söka efter ett nytt
boende och ombesörja en flytt. I en dom den 22 juli 2010 biföll kammarrätten
                                                                          Dnr 6481-2010      Sid 3 (5)




överklagandet och förklarade att AA var berättigad till bistånd för hela
boendekostnaden avseende december 2008 och januari – april 2009. Kammarrätten
anförde bl.a. följande.

      AA har på grund av ohälsa särskilt behov av kontinuitet i boendet. Hon kan antas ha
      begränsade möjligheter att bli godkänd som hyresgäst.
      De i kammarrätten åberopade intygen styrker enligt rättens uppfattning att AA för
      närvarande på grund av sjukdom helt saknar förmåga att vidta de åtgärder som
      erfordras för att flytta till en billigare bostad. Detta oavsett om hon beviljas flytthjälp
      eller inte. Kammarrätten finner att det föreligger särskilda skäl till att godta hela
      boendekostnaden vid beräkning av bistånd.
Den 23 augusti 2010 betalade stadsdelsnämnden ut ett kompletterande bistånd till
AA i enlighet med kammarrättens dom.

AA ansökte om bistånd för sin hyra avseende september 2010. Genom ett beslut
den 24 augusti 2010 avslog nämnden (delegationsbeslut) delvis AA:s ansökan.
Under rubriken ”Beslutsformulering” anfördes följande.

      Avslag på ansökan enligt kap 4:1§ SoL om FSS till del av hyra 2375:- då en hyra på
      7500:- för en person inte kan anses skälig.
Stadsdelsnämnden har givetvis varit formellt bunden av kammarrättens dom endast
vad gäller den tidsperiod som domen omfattar. Ur kammarrättens dom har
nämnden dock kunnat utläsa hur domstolen ansåg att biståndsparagrafen i
socialtjänstlagen (2001:453) borde tillämpas i AA:s fall. Eftersom nämnden lät
domen vinna laga kraft, faller det sig naturligt att nämnden, om inga nya
omständigheter kommit fram, skulle lägga kammarrättens bedömning till grund för
kommande beslut. Nämnden kan annars lätt misstänkas för att mer eller mindre
medvetet tilllämpa socialtjänstlagen felaktigt och därigenom tvinga den
biståndssökande att varje gång ett nytt beslut har fattats överklaga hos allmän
förvaltningsdomstol för att få sin rätt tillgodosedd. Att nämnden hade för avsikt att
överklaga kammarrättens dom, men försummat denna möjlighet på grund av att
domen meddelats under en semesterperiod, ändrar inte det som sagts. Det synes
inte heller efter kammarrättens dom ha framkommit några nya omständigheter som
hade betydelse för bedömningen av AA:s rätt till bistånd.

Mot bakgrund av det anförda finns det enligt min mening starka skäl att ifrågasätta
att stadsdelsnämnden redan en månad efter kammarrättens dom nekade AA bistånd
för hela boendekostnaden. Eftersom nämnden emellertid i formell mening var
oförhindrad att avslå ansökan anser jag mig inte ha grund för att kritisera nämnden
för dess beslut. Jag kan dock inte underlåta att notera att Förvaltningsrätten i
Stockholm genom en dom den 3 december 2010 bl.a. förklarade att AA var
berättigad till bistånd för hela boendekostnaden avseende september 2010. I domen
anförde förvaltningsrätten bl.a. att det måste anses finnas särskilda skäl mot att
kräva att AA ska byta bostad. Stadsdelsnämnden överklagade förvaltningsrättens
dom till Kammarrätten i Stockholm, som den 28 mars 2011 beslutade att inte
meddela prövningstillstånd.
                                                                    Dnr 6481-2010    Sid 4 (5)




Även om jag inte riktat någon kritik mot att stadsdelsnämnden den 24 augusti 2010
delvis avslog AA:s ansökan om bistånd för boendekostnaden har jag invändningar
mot motiveringen av det aktuella beslutet.

Förvaltningslagen (1986:223) innehåller få regler om utformningen av
förvaltningsmyndigheters beslut. Vad som föreskrivs i detta avseende inskränker
sig i huvudsak till att myndigheterna ska uttrycka sig lättbegripligt (7 §) och att de i
allmänhet ska motivera sina beslut (20 §, jfr även 11 kap. 8 § socialtjänstlagen).

Enligt 20 § förvaltningslagen ska ett beslut varigenom en myndighet avgör ett
ärende innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser
myndighetsutövning mot någon enskild, t.ex. ett beslut om ekonomiskt bistånd.
Skälen får dock utelämnas helt eller delvis – såvitt här är av intresse – om beslutet
inte går någon part emot eller om det av någon annan anledning är uppenbart
obehövligt att upplysa om skälen. Bestämmelsen omfattar även de beslut som
endast delvis går den sökande emot, s.k. partiella avslagsbeslut.

Ett avslag, helt eller partiellt, på en biståndsansökan ska alltså som regel komma
till uttryck i ett skriftligt beslut med en tydlig motivering. Det är angeläget att den
som har ansökt om bistånd förstår varför myndigheten beslutat som den har gjort,
inte minst för att kunna bedöma om beslutet ska överklagas.

Av nämndens beslut går det endast att utläsa att skälet till att AA nekades bistånd
för hela boendekostnaden var att en hyra om 7 500 kr för en person inte kunde
anses vara skälig. Tidigare hade dock frågan i ärendet gällt om AA på grund av
sjukdom var förhindrad att flytta. När stadsdelsnämnden, redan en månad efter att
kammarrätten hade förklarat att AA var berättigad till bistånd för hela
boendekostnaden, delvis avslog AA:s biståndsansökan för just denna kostnad borde
det givetvis av beslutsmotiveringen ha framgått hur beslutet förhöll sig till
kammarrättens dom. Någon sådan förklaring finns inte i beslutet. Det har därför
inte varit möjligt för AA att förstå varför nämnden gjorde en annan bedömning än
den kammarrätten hade gjort.

Nämnden har i remissvaret anfört att skälen till avslaget var att det inte kunde
uteslutas att AA hade resurser att hitta ett annat boende och att nämnden erbjudit
AA flytthjälp samt att AA inte kunde anses ha medverkat i utredningen då hon
vägrat att komma på besök och det därför hade varit svårt att utreda om de i
kammarrätten uppgivna hälsoproblemen kvarstod. Om ansökan avslogs på den
grunden att AA, enligt nämndens mening, inte hade medverkat i utredningen borde
detta självfallet ha framgått av beslutet.

I det första remissvaret har nämnden, trots begäran härom, över huvud taget inte
berört frågan om motiveringen av beslutet varit tillfredsställande. Efter en förnyad
remiss har nämnden anfört att ”beslutsformuleringen är tillfredsställande utifrån de
omständigheter som föreligger i ärendet”. Det är anmärkningsvärt att nämnden inte
ens i samband med upprättandet av remissvaren till JO synes ha insett att det finns
uppenbara brister i motiveringen av beslutet.
                                                                 Dnr 6481-2010   Sid 5 (5)




När det gäller BB:s klagomål mot Socialstyrelsen vill jag endast anföra följande.
En tillsynsmyndighet har betydande frihet att själv bestämma om och hur en
tillsynsutredning ska bedrivas. JO är som regel återhållsam med att uttala sig om de
bedömningar och ställningstaganden som en tillsynsmyndighet har gjort i sin
granskningsverksamhet. Det som BB har framfört ger mig inte skäl att frångå den
principen.

Vad BB i övrigt har anfört föranleder inte någon ytterligare åtgärd från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som har uttalats mot stadsdelsnämnden.
