# Kritik mot Statens institutionsstyrelse (SiS), LVM-hemmet Rebecka, för handläggningen av ett ärende enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM)

JO 2012-03-12 dnr 6484-2010

BESLUT
                                                                         Datum                Dnr                     Sid
                                                                         2012-03-12           6484-2010              1 (7)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Kritik mot Statens institutionsstyrelse (SiS), LVM-hemmet Rebecka, för
                        handläggningen av ett ärende enligt lagen (1988:870) om vård av
                        missbrukare i vissa fall (LVM)


                          Beslutet i korthet: En förvaltningsdomstols dom, där en ansökan om att en ung kvinna
                          skulle beredas vård med stöd av 4 § LVM bifölls, saknade ett förordnande om att beslutet
                          om tvångsvård skulle gälla omedelbart. Samma dag som domen inkom till Södermalms
                          stadsdelsförvaltning i Stockholm sände en tf enhetschef vid förvaltningen domen till
                          Statens institutionsstyrelse, SiS, som anvisade en plats för kvinnan på LVM-hemmet
                          Rebecka. Samme tf enhetschef begärde därefter biträde av polis för att föra kvinnan till
                          LVM-hemmet. Institutionschefen vid LVM-hemmet beslutade samma dag om inskrivning
                          av kvinnan vid hemmet. Några dagar senare fördes kvinnan till LVM-hemmet och en
                          jourhavande befattningshavare beslutade om intagning av henne vid hemmet.
                          LVM-hemmet Rebecka kritiseras för att AA togs in och mot sin vilja bereddes vård vid
                          LVM-hemmet trots att domen om vård inte var verkställbar.

## Bakgrund

Under en inspektion av Södermalms stadsdelsnämnd i Stockholms kommun den
                        17–20 november 2009 (JO:s dnr 6383-2009) granskade JO bl.a. akten i ett ärende
                        rörande AA angående vård enligt LVM. Vid granskningen framkom bl.a. följande.

                        Stadsdelsnämnden ansökte den 26 februari 2009 hos dåvarande Länsrätten i
                        Stockholms län, numera Förvaltningsrätten i Stockholm, om att AA skulle beredas
                        vård med stöd av 4 § LVM. I en dom den 19 mars 2009 biföll länsrätten nämndens
                        ansökan. Länsrätten förordnade inte att beslutet om tvångsvård skulle gälla
                        omedelbart. Domen var således inte verkställbar i denna del.

                        Domen kom in till stadsdelsförvaltningen den 24 mars 2009. En t.f. enhetschef vid
                        stadsdelsförvaltningen sände samma dag per telefax domen jämte nämndens
                        utredning till SiS, som anvisade en plats för AA på LVM-hemmet Rebecka. T.f.
                        enhetschefen vid stadsdelsförvaltningen begärde därefter biträde av polis, s.k.
                        polishandräckning, för att föra AA till LVM-hemmet ”via St: Göran BAS”.
                        Institutionschefen BB beslutade samma dag om inskrivning av AA vid hemmet.

                        Den 27 mars 2009 fördes AA till LVM-hemmet och CC, i egenskap av
                        jourhavande befattningshavare, beslutade om intagning av AA vid LVM-hemmet.



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                   Dnr 6484-2010    Sid 2 (7)



AA överklagade länsrättens dom till Kammarrätten i Stockholm, som i dom den 20
maj 2009 fastställde beslutet om tvångsvård. Domen vann laga kraft den 16 juni
2009.

Initiativet
Mot bakgrund av vad som kommit fram om verkställigheten av länsrättens beslut
om tvångsvård beslutade dåvarande JO Kerstin André att ta upp saken till
utredning i ett särskilt ärende (JO:s dnr 6513-2009).

Utredning
Akterna rörande AA inhämtades från stadsdelsnämnden, SiS och Kammarrätten i
Stockholm.

Det som kom fram vid granskningen av akterna gav anledning att anta att
befattningshavare som stod under JO:s tillsyn hade gjort sig skyldig till tjänstefel
enligt 20 kap. l § brottsbalken. JO beslutade därför den 16 december 2009 att
inleda förundersökning angående sådant brott. Förundersökningen omfattade
inledningsvis befattningshavare vid stadsdelsförvaltningen och SiS. Den 28 april
2010 utvidgades förundersökningen till att avse även tre ledamöter vid
Kammarrätten i Stockholm som hade prövat överklagandet av länsrättens dom om
vård enligt LVM.

Under förundersökningen hölls förhör med flera befattningshavare vid stadsdels-
förvaltningen, SiS och kammarrätten. När det gäller misstankarna mot befattnings-
havare vid SiS hölls förhör med institutionschefen BB, som beslutat om
inskrivning, och avdelningsansvariga CC, som beslutat om intagning. Båda delgavs
misstanke om ansvar för tjänstefel.

Sedan förundersökningen avslutats fann JO André i ett beslut den 2 november 2010
inte skäl att väcka åtal mot vare sig BB eller CC. JO André fann inte heller skäl att
väcka åtal mot någon befattningshavare vid stadsdelsförvaltningen eller
kammarrätten. Den fortsatta granskningen ägde rum inom ramen för tre
tillsynsärenden som gällde stadsdelsförvaltningen (dnr 6513-2009), SiS (dnr 6484-
2010) och kammarrätten (dnr 6485-2010).

SiS anmodades att inkomma med ett yttrande inriktat på förfarandet vid
inskrivningen och intagningen av AA vid LVM-hemmet Rebecka.

SiS anförde i ett remissvar som hade beslutats av generaldirektören DD bl.a.
följande (de åberopade bilagorna är här uteslutna).

## Utredning

SiS har tagit del av i ärendet aktuella förhör med BB och CC. Synpunkter har
      inhämtats från tf institutionschefen Raoul Svensson vid SiS LVM-hem Rebecka och
      Placeringsenheten vid SiS huvudkontor. Därutöver har SiS tagit del av utdrag från
      myndighetens klientadministrativa system, KIA, avseende AA samt
      Placeringsenhetens akt avseende AA.
                                                                         Dnr 6484-2010      Sid 3 (7)

## Yttrande

Den 24 mars 2009 inkom en ansökan till SiS om plats för AA från Södermalms
      stadsdelsnämnd i Stockholms stad (stadsdelsnämnden). Stadsdelsnämndens ansökan
      innehöll ett läkarintyg, en dom från Länsrätten i Stockholms län om vård med stöd
      av 4 § LVM samt en utredning enligt 7 § LVM. I stadsdelsnämndens utredning
      angavs att AA inledningsvis skulle placeras på SiS LVM-hem Rebecka.
      Institutionschefen fattade den 24 mars 2009 beslut om inskrivning av AA på SiS
      LVM-hem Rebecka. Ett sådant beslut om inskrivning innebar att en plats
      reserverades åt AA på det aktuella LVM-hemmet. Den 27 mars 2009 fattades beslut
      om intagning av AA på SiS LVM-hem Rebecka av tjänstgörande beredskap. AA
      anlände till LVM-hemmet efter att en begäran om polishandräckning från
      stadsdelsnämnden hade verkställts.
      SiS LVM-hem Rebecka har inte haft några egna lokala riktlinjer för beslut om
      inskrivning och intagning, utan har använt sig av SiS interna föreskrifter (Råd &
      Riktlinjer/LVM). För vid tiden gällande version av de interna föreskrifterna, se
      bilaga 1.
      Sedan SiS fick kännedom om förhållandena i aktuellt ärende har åtgärder vidtagits
      på så sätt att myndighetens interna föreskrifter justerats och förtydligats, se bilaga 2.
      Ändringarna har gjorts för att undvika att liknande misstag begås i framtiden.
      Av SiS nuvarande interna föreskrifter (Råd & Riktlinjer/ LVM) framgår bl.a.
      följande.
      Efter ansökan från socialnämnden beslutar institutionschefen vid berörd institution
      enligt SiS arbets- och delegationsordning om inskrivning av klienten (3 kap. 10 §
      socialtjänstförordningen [2001:937], SoF). Innan sådant beslut fattas ska
      institutionschefen förvissa sig om att SiS platsanvisning samt giltiga beslut om
      omhändertagande eller vård föreligger. När det gäller en dom om beredande av vård
      måste institutionen förvissa sig om att domen gäller omedelbart eller vunnit laga
      kraft.
      ---
      Det är viktigt att vid intagning kontrollera att domen gäller omedelbart. Om domen
      inte gäller omedelbart får intagning inte ske förrän den vunnit laga kraft. (Flik 4 s. 1)
      ---
      Ett omedelbart omhändertagande upphör när rätten avgör frågan om vård. Om rätten
      anser att omhändertagandet ska bestå måste rätten i ett beslut om vård förordna om
      omedelbar verkställighet, dvs. att domen gäller omedelbart.
      Institutionen måste således alltid kontrollera att domen gäller omedelbart eller
      vunnit laga kraft innan intagning sker. I normalfallet förordnar rätten att domen ska
      gälla omedelbart och det framgår då av domslutet. Om det inte framgår får inte
      institutionen ta in klienten för vård förrän domen vunnit laga kraft. (Flik 4 s. 4)
      Det stora flertalet av LVM-ärenden som aktualiseras hos SiS utgörs av omedelbara
      omhändertaganden enligt 13 § LVM där ett verkställbart beslut finns redan från
      början. Ett ärende som initieras genom att socialnämnden ansöker om plats med stöd
      av 4 § LVM är långt ifrån lika vanligt som de ärenden som inletts med ett beslut om
      omedelbart omhändertagande.
      I förevarande fall skulle LVM-hemmet ha säkerställt att länsrättens dom gällde
      omedelbart innan beslut om intagning av AA fattades. SiS beklagar naturligtvis det
      inträffade. Misstag tycks dock ha begåtts hos flera myndigheter, vilket emellertid
      inte förtar det ansvar som åligger SiS.
Efter genomgång av remissvaret anmodades SiS i en förnyad remiss att besvara
följande frågor.

      1. Anser SiS att det ska ske en kontroll av att ett beslut om vård enligt LVM är
         verkställbart innan beslut om inskrivning vid ett LVM-hem fattas?
                                                                        Dnr 6484-2010     Sid 4 (7)



      2. Om svaret på fråga 1 är ja, vilken betydelse har denna kontroll vid det beslut om
         intagning i LVM-hemmet som senare ska fattas?
Av yttrandet skulle även framgå SiS:s syn på hur besluten om inskrivning och
intagning förhåller sig till varandra och vilken rättsverkan respektive beslut har.

SiS:s generaldirektör anförde i ett remissvar följande.

## Yttrande

/---/

      Fråga 1
      I SiS tidigare interna föreskrifter angavs bl.a. att ”Platsanvisning och
      inskrivningsbeslut ska vara klart innan länsrättens handläggning.” Ett beslut om
      inskrivning fattades enligt detta synsätt bl.a. för att kunna reservera en plats åt LVM-
      klienten. I syfte att minska risken för ett olaga frihetsberövande föreskriver SiS
      numera att man även innan ett beslut om inskrivning, ska förvissa sig om att SiS
      platsanvisning samt giltiga beslut om omhändertagande eller vård föreligger. Det
      framgår också att ”När det gäller en dom om beredande av vård måste institutionen
      förvissa sig om att domen gäller omedelbart eller vunnit laga kraft.” SiS anser
      således numera att det ska ske en kontroll av att ett beslut om vård enligt LVM är
      verkställbart redan innan beslut om inskrivning vid ett LVM-hem fattas.

      Fråga 2
      Ett beslut om intagning kan inte fattas i SiS klientadministrativa system förrän ett
      beslut om inskrivning har fattats. Genom SiS ändrade föreskrifter sker nu kontroller
      vid två tillfällen.
      Beslutet om inskrivning är mer av en administrativ karaktär och är det första beslut
      som fattas. En person kan skrivas in utan att fysiskt befinna sig på en SiS institution.
      Vad gäller ett beslut om intagning så innebär det i praktiken att personen fysiskt
      kommer till en institution.

Rättslig reglering
Vård inom socialtjänsten ska ges missbrukare i samförstånd med honom eller
henne enligt reglerna i socialtjänstlagen (2001:453). En person med
missbruksproblem ska dock beredas vård oberoende av eget samtycke under de
förutsättningar som anges i LVM. Bestämmelserna om när tvångsvård ska beslutas
finns i 4 § LVM.

Förvaltningsrätten, tidigare länsrätten, beslutar om vård efter en ansökan från
socialnämnden (5 och 11 §§ LVM).

Enligt 43 § andra stycket LVM får rätten förordna att ett beslut om vård som rätten
meddelat ska gälla omedelbart. För det fall rätten inte meddelar ett sådant
förordnande får beslutet inte verkställas innan avgörandet har vunnit laga kraft.

Har rätten beslutat om tvångsvård ska socialnämnden se till att beslutet verkställs
genom att den enskilde bereds vård i ett LVM-hem eller på sjukhus.

Av 25 § LVM framgår att om beslut har fattats om tvångsvård eller omedelbart
omhändertagande enligt LVM ska SiS efter anmälan av socialnämnden anvisa plats
i ett LVM-hem. SiS beslutar om intagning i och om utskrivning från ett LVM-hem.
                                                                  Dnr 6484-2010   Sid 5 (7)



Bestämmelser om inskrivning i hem för vård och boende finns i 3 kap.
socialtjänstförordningen (2001:937).

SiS beslutar om inskrivning i bl.a. ett LVM-hem (3 kap. 10 § första stycket
socialtjänstförordningen). Om socialnämnden ansöker om inskrivning ska nämnden
till sin ansökan foga sin utredning i ärendet (3 kap. 12 § socialtjänstförordningen).
Om det för den som ansökan avser finns ett beslut om omhändertagande eller om
vård enligt LVM, ska en kopia av eller annan underrättelse om det verkställbara
beslutet fogas till ansökan (3 kap. 13 § socialtjänstförordningen).

Bedömning
I en dom den 19 mars 2009 beslutade länsrätten att AA skulle beredas vård enligt
LVM. Länsrätten förordnade inte att domen med stöd av 43 § andra stycket LVM
skulle gälla omedelbart. Att det saknades ett sådant förordnande innebar att beslutet
om vård inte fick verkställas innan domen vunnit laga kraft. Stadsdelsnämnden
ansökte den 24 mars 2009 hos SiS om en plats för AA vid ett LVM-hem. Efter att
SiS hade anvisat en plats för AA vid LVM-hemmet Rebecka beslutade
institutionschefen BB samma dag om inskrivning av AA. Den 27 mars 2009 fördes
AA av polis till LVM-hemmet. CC beslutade då om intagning av AA.

I JO:s tillsynsärende uppkom fråga om BB och/eller CC hade gjort sig skyldiga till
tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken genom att besluta om inskrivning
respektive intagning av AA vid LVM-hemmet trots att det inte fanns en
verkställbar dom. Enligt bestämmelsen om tjänstefel kan den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet
åsidosätter vad som gäller för uppgiften dömas för tjänstefel. Om gärningen med
hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med
myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa
ska inte dömas till ansvar.

Att AA blev föremål för vård vid hemmet innan domen vann laga kraft berodde
ytterst på att SiS inte kontrollerade om det i domen fanns ett förordnade om att
domen skulle gälla omedelbart. Förundersökningen avseende handläggningen vid
SiS inriktades på om en sådan kontroll skulle ha gjorts vid inskrivningen eller vid
intagningen av AA vid LVM-hemmet.

Under förundersökningen uppgav BB bl.a. att det inte hade någon betydelse vid
inskrivningen av AA att domen inte hade vunnit laga kraft ”eftersom samma
inskrivningsbeslut fattas för samtliga som placeras på institutionen, vare sig dom är
omhändertagna med stöd av SoL eller § 13 eller § 4 LVM”. Vidare anförde han att
det yttersta ansvaret för att någon enskild inte tas emot vid behandlingshemmet
utan verkställbart beslut har den som fattar beslut om intagning. CC anförde bl.a.
att när hon fattade beslutet om intagning utgick hon från att en kontroll av om det
fanns förutsättningar för tvångsvård hade gjorts i samband med beslutet om
inskrivning.
                                                                     Dnr 6484-2010   Sid 6 (7)



Efter det att förundersökningen hade avslutats beslutade JO André, som nämnts
inledningsvis, att inte väcka åtal mot BB eller CC. Jag finner inte anledning att nu
göra någon annan bedömning i åtalsfrågan.

Det förhållandet att frågan om straffrättsligt ansvar för befattningshavare vid SiS
inte längre är aktuell innebär dock inte att SiS:s handläggning har varit
invändningsfri.

Det är ett grundläggande rättssäkerhetskrav att en person inte blir frihetsberövad
utan att det finns ett beslut eller en dom om tvångsvård som får verkställas. För att
undvika att någon felaktigt tas in för tvångsvård vid ett hem som drivs av SiS
måste det givetvis kontrolleras att det finns ett verkställbart beslut om vård. Det
finns varken i LVM eller i någon annan författning någon uttrycklig bestämmelse
om att LVM-hemmet eller någon central enhet inom SiS ska göra den kontrollen.
Det ligger dock, enligt min mening, i sakens natur att LVM-hemmet måste förvissa
sig om att domen är verkställbar innan en person bereds tvångsvård. Det är helt
oacceptabelt att AA togs in och mot sin vilja bereddes vård vid LVM-hemmet
Rebecka trots att domen om vård inte var verkställbar. För detta ska LVM-hemmet
kritiseras.

Även om det är självklart att LVM-hemmet måste kontrollera att en dom är
verkställbar innan en person bereds tvångsvård är det inte lika självklart att slå fast
om kontrollen ska göras i samband med beslutet om inskrivning eller i samband
med beslutet om intagning. Frågan behandlades vid den aktuella tidpunkten inte i
SiS interna råd och riktlinjer för LVM-vården. Inte heller fanns det vid LVM-
hemmet någon lokal instruktion som reglerade saken.

Genom beslutet om intagning får SiS huvudansvaret för att genomföra vården och
för beräkning av vårdtiden. I fråga om beslutet om inskrivning anfördes vid
tillkomsten av den nuvarande lagstiftningen om tvångsvård av missbrukare att
inskrivningen reglerar förhållandet mellan socialnämnden och LVM-hemmet.
Beslutet om inskrivning innebär att det vid hemmet finns en plats för den enskilde
(prop. 1987/88:147 s. 104). Som SiS har anfört i sitt kompletterande remissvar har
beslutet måhända en karaktär av administrativt beslut. Man kan dock inte av det
anförda dra slutsatsen att beslutet om inskrivning inte skulle ha någon rättsverkan
mot den enskilde. Efter det att SiS centralt har anvisat plats vid ett visst LVM-hem
slås det genom LVM-hemmets beslut om inskrivning fast att det är vid det hemmet
som personen i fråga ska beredas vård. Genom bestämmelsen i 45 § 4. LVM ges
SiS, dvs. LVM-hemmet, möjlighet att begära handräckning av polis för att hämta
någon som ska tas in vid hemmet. Beslutet om inskrivning förefaller därför kunna
få en rättsverkan i förhållande till den enskilde.

Lagstiftningen ger, som redan nämnts, inte något klart svar på frågan när det ska
kontrolleras att ett beslut om vård är verkställbart. Man kan anföra skäl för att
kontrollen ska göras när beslutet om intagning fattas, men det finns även skäl som
talar för att den formella kontrollen ska ske redan vid inskrivningen. Eftersom det
inte finns tydliga författningsbestämmelser och då SiS inte heller behandlade
frågan i sina interna råd och riktlinjer vid den aktuella tiden är det svårt att klandra
                                                                    Dnr 6484-2010   Sid 7 (7)



någon enskild befattningshavare vid LVM-hemmet för att det inte gjordes någon
kontroll av domen innan AA bereddes vård vid hemmet.

Av remissvaret framgår att SiS har omarbetat sina interna råd och riktlinjer och att
det numera framgår bl.a. att institutionerna inför ett beslut om inskrivning måste
förvissa sig om att domen gäller omedelbart eller har vunnit laga kraft. Vidare
framgår att det är viktigt att hemmen inför intagning kontrollerar att domen gäller
omedelbart. SiS uppger i sitt remissvar att det nu, genom de ändringar som gjorts,
kontrolleras vid två tillfällen om det finns förutsättningar för att ta emot en enskild
för vård.

SiS:s nya riktlinjer torde visserligen minska risken för att någon i framtiden tas in
för tvångsvård utan att det finns ett beslut om vård som får verkställas. De kan
samtidigt ses som ett uttryck för den osäkerhet som råder i fråga om vem som bär
ansvaret om någon trots allt skulle bli föremål för tvångsvård utan laglig grund.
Frågan har även uppmärksammats av JO i ett ärende som gällde intagning av en
flicka vid ett s.k. särskilt ungdomshem trots att det inte fanns en dom om vård med
stöd av 3 § lagen (1992:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU),
se JO:s ämbetsberättelse 2010/11 s. 368 (särskilt s. 383).

Det som har kommit fram i detta och det tidigare ärendet väcker frågan om det inte
borde tydliggöras, i socialtjänstförordningen eller andra föreskrifter, vilket ansvar
SiS har för att kontrollera att det finns förutsättningar för tvångsvård av den
enskilde. Jag sänder därför en kopia av detta beslut till Socialdepartementet för
kännedom.

Jag finner även skäl att för kännedom tillställa Socialstyrelsen, som har tillsyn över
bl.a. LVM-hemmen, en kopia av beslutet.

Jag har i ett särskilt beslut denna dag uttalat kritik mot två befattningshavare vid
Södermalms stadsdelsförvaltning för deras handläggning av ärendet avseende AA
(dnr 6513-2009). Vidare har JO Lars Lindström i ett beslut denna dag uttalat sig
om handläggningen vid Kammarrätten i Stockholm av AA:s överklagande (dnr
6485-2010).

Med den kritik som riktats mot LVM-hemmet Rebecka avslutas ärendet 6484-
2010.
