# Kritik för bristfällig handläggning och dokumentation i samband med att personalen vid en psykiatrisk klinik underlåtit att informera en
underårig patients vårdnadshavare om barnets hälsotillstånd

JO 2018-12-21 dnr 6495-2016

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                     Sid
                                                                          2018-12-21               6495-2016              1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Kritik för bristfällig handläggning och dokumentation i samband med
                        att personalen vid en psykiatrisk klinik underlåtit att informera en
                        underårig patients vårdnadshavare om barnets hälsotillstånd


                          Beslutet i korthet: Ett barn i nedre tonåren vårdades på en psykiatrisk klinik. Enligt
                          barnets vårdnadshavare hade barnet i samband med en permission i hemmet berättat
                          att hon föregående kväll hade försökt ta sitt liv på kliniken. I en anmälan till JO
                          framförde barnets vårdnadshavare klagomål mot att kliniken inte, vare sig under den
                          aktuella kvällen eller dagen efter när hon hämtade barnet för permission, hade
                          informerat henne om vad som hänt.
                          I beslutet påminner JO om de olika steg som en sekretessprövning måste innefatta.
                          JO ställer sig mycket tveksam till om den ansvariga hälso- och sjukvårdspersonalen
                          kan ha gjort någon sådan prövning av de relevanta rekvisiten enligt föräldrabalken
                          och offentlighets- och sekretesslagen. Då kliniken inte heller har lyckats klargöra vilka
                          skäl som varit avgörande för bedömningen att information inte skulle lämnas till AA är
                          JO kritisk till klinikens hantering av dessa frågor.
                          Kliniken kan inte heller undgå kritik för bristande dokumentation. Enligt JO borde de
                          överväganden som gjordes om information till vårdnadshavaren och om barnets
                          fortsatta permissioner efter den aktuella händelsen ha dokumenterats i barnets
                          journal.
                          Avslutningsvis understryker JO vikten av att ansvarig hälso- och sjukvårdspersonal i
                          varje enskild situation är införstådd med vad som gäller i fråga om å ena sidan
                          sekretess till skydd för underåriga patienter och å andra sidan den rätt till information
                          som vårdnadshavarna kan ha.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 24 oktober 2016 framförde AA klagomål
                        mot avdelning 25 vid Gävle sjukhus inom Region Gävleborg. I sin anmälan
                        uppgav AA i huvudsak att hennes då 14-åriga dotter berättat att hon vid ett
                        tillfälle hade försökt ta sitt liv i samband med att hon vårdades på sjukhuset.
                        Personalen kontaktade dock inte AA och informerade om vad som hade hänt, inte
                        heller fick hon någon information dagen efter den aktuella händelsen när hon
                        hämtade dottern för en permission.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                          Dnr 6495-2016         Sid 2 (7)




Utredning
Inledningsvis begärde JO in och granskade journalhandlingar för den aktuella
perioden. Därefter begärde JO att regionstyrelsen inom Region Gävleborg
skulle yttra sig över det som AA hade framfört i sin anmälan.

Som sitt remissvar lämnade regionstyrelsen in ett yttrande som var undertecknat
av regiondirektören. Som en bilaga fanns ett yttrande upprättat av vårdenhets-
cheferna för vuxenpsykiatrin respektive barn- och ungdomspsykiatrin. I
yttrandena anfördes bl.a. följande:

      Yttrande från vårdenhetscheferna
      –––
      I sin anmälan uppger AA att hon efter en permission den 22/10 uppgett för personal
      på avdelningen att hon var orolig för sin dotter, som var mycket ledsen och att hon
      bett avdelningspersonalen hålla ett extra öga på henne. I journalen framgår att dottern
      (BB) varit upprörd i samband med att hon återvänt till avdelningen men att det lugnat
      sig. Senare under kvällen uppmärksammar personal att hon knutit en snara av ett
      snöre från sina joggingbyxor och det uppdagas också att hon tagit 4 extra tabletter
      Theralen 5 mg och har ytterligare 6 likadana tabletter kvar. BB uppger att hon tagit
      med dessa hemifrån. I samband med att man tillsammans med BB går igenom
      hennes rum för att säkerställa att hon inte har fler saker hon kan skada sig på hittas
      ytterligare en tablett av okänt ursprung, ett par vassa saker omhändertas tillfälligt.
      Sjuksköterskan kontaktar BUP:s jourlinje (ej läkare) för att rådgöra med denne.
      Denna person är i första hand ansvarig för att möta upp ev. inläggningar, men efter
      rådslag med denne bedöms det ej behövas några åtgärder.
      Dessvärre framgår inte av journalen vilka överväganden som gjorts efter detta, i
      journalen framgår endast att patienten haft huvudvärk under kvällen och fått
      Alvedon och sedan sovit.
      I journalen framkommer inte heller vilka ställningstaganden som gjorts avseende
      information till modern eller fortsatta permissioner. Vilken bedömning och
      ställningstaganden som gjorts framgår dock i det yttrande som följer längre ner i
      detta svar.
      Nedanstående sammanfattning är en beskrivning av den aktuella situationen av
      medarbetare som tjänstgjort vid de situationerna den 22/10 och 23/10.
      Redogörelse av leg. sjuksköterska CC, tjänstgörande på avdelning 25 den 22/10
      2016:
      "När middagen ska serveras hittas BB på toalettgolvet av personal. Sitter och gråter
      och har kastat en pall. Jag sätter mig med BB och samtalar en längre stund. I samtalet
      framkommer att BB är ledsen för att hon lämnat sin lillasyster hemma hos mamma.
      Systern ska ha varit mycket upprörd när de sa hej då till varandra. Vi samtalar om
      detta en längre stund och BB lugnar sig och följer med ut på avdelningen. Jag ber
      omvårdnadspersonalen att finnas i närheten av patienten.
      Senare under kvällen upptäcks att en medpatient på BUP har skurit sig i armen
      med ett rakblad. Strax efter det att rummet har genomsökts och patienten fått
      följa med ut på avdelningen går jag för att titta till BB. När jag kommer in i rummet
      står BB och gömmer sin arm bakom garderobsdörren. Hon vill först inte visa vad det
      är hon gömmer men efter en stund tar hon fram en mindre snara. Snaran är knuten av
      ett tunnare band och är mycket liten. Den är fäst med en lättare knut i garderobshand-
      taget. Vi samtalar kring detta och även skötare DD kommer. BB vill först inte att vi
      ska gå igenom rummet men efter en stund tar hon fram tabletter, rakhyvel och ett
      manikyrset. Efter det får vi söka igenom rummet och hittar en tablett av okänd
      härstamning. Uppmanar BB att hålla sig ute på avdelningen samt informerar övrig
      personal som jobbar på passet om vad som inträffat.
                                                                           Dnr 6495-2016          Sid 3 (7)




      Kontaktar sedan BUP-jouren och samtalar med denna. Informerar om vad som har
      inträffat att BB både har tagit tabletter samt knutit en snara. Vi resonerar tillsammans
      om att BB troligen blivit triggad av sin medpatient som skurit sig. Samt att de bör
      hålla sig på avdelningen under resten av kvällen. BUP-jouren anser inte att någon
      annan kontakt ska tas med läkare.
      Resten av kvällen sitter BB och medpatienten och spelar spel tillsammans. Anled-
      ningen till att vi ej kontaktar BB:s mamma är att vi vet att BB har en komplicerad
      relation till sin mamma samt att incident ej bedöms vara av allvarlig karaktär. BB är
      under resten av kvällen kontaktsökande och lugn."

      Yttrande av regiondirektören

      Handläggning av ärendet
      AA:s dotter har vårdats på Gävle sjukhus och efter en permission den 22 oktober
      2016 har AA uppmanat personalen att ha särskild uppmärksamhet på dottern som var
      mycket ledsen vid avlämnandet efter permissionen. Under kvällen på avdelningen
      upptäcker personalen att dottern knutit en snara av ett band samt att hon tagit tabletter
      som hon uppger att hon tagit med sig hemifrån. Ansvarig sjuksköterska på avdel-
      ningen kontaktar då BUP:s jourlinje för avstämning varvid man gör bedömningen att
      det inte föreligger något behov av att vidta ytterligare åtgärder. Dottern är därefter
      under återstående del av kvällen lugn. När AA hämtar dottern för permission
      kommande dag uppger hon att dottern då berättat att hon försökt hänga sig i garde-
      robsdörren.

      Bedömning och åtgärd
      Händelsen har efter kontakt med BUP-jouren inte bedömts vara av allvarlig karaktär
      och har därför inte föranlett någon läkarkontakt. Efter händelsen på kvällen har
      dottern varit lugn. Mot bakgrund härav och med beaktande av att dottern har en
      komplicerad relation till sin mamma har den bedömningen gjorts att det inte fanns
      något behov av att informera henne om det som inträffat på kvällen.
AA kommenterade remissvaret.

Rättsliga utgångspunkter
Den som har vårdnaden om ett barn ansvarar för barnets personliga
förhållanden och ska enligt 6 kap. 1 och 2 §§ föräldrabalken se till att barnets
behov av omvårdnad blir tillgodosett. En vårdnadshavare har rätt och skyldighet
att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Det är således
vårdnadshavaren som, i egenskap av den unges ställföreträdare i personliga
angelägenheter, normalt utövar den unges befogenheter när det gäller rätten att
ta del av och förfoga över uppgifter som omfattas av sekretess till skydd för
barnet.

Enligt 6 kap. 11 § föräldrabalken ankommer det dock på vårdnadshavaren att i
takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets
synpunkter och önskemål. Det innebär att vårdnadshavarens bestämmanderätt
över barnet tunnas ut när barnet blir äldre och mognare för att successivt flyttas
över till barnet själv. När ett barn har uppnått en viss mognad och utveckling
kan föräldrarna inte alltid längre göra gällande att de har rätt att få veta vad
barnet har berättat för t.ex. en läkare eller en socialsekreterare (se prop.
1988/89:67 s. 36). Någon fast åldersgräns finns inte angiven i lag, vilket innebär
att bedömningen av barnets mognad i varje enskilt fall blir avgörande för om
                                                                   Dnr 6495-2016    Sid 4 (7)




det är vårdnadshavaren, barnet eller de båda som bestämmer i en viss situation.
I fråga om barn i tonårsåldern kan bedömningen bli svårare. I dessa fall torde
man kunna utgå från att barnet bör åtnjuta ett visst skydd för sin integritet
gentemot sina föräldrar. Vid bedömningen har man också anledning att väga in
de aktuella uppgifternas innehåll och den typ av ärende det är fråga om (se t.ex.
JO 1998/99 s. 464).

Av 3 kap. 1 och 2 §§ patientlagen (2014:821), PL, framgår att en patient ska få
information om bl.a. sitt hälsotillstånd. Om patienten är ett barn ska denna
information även ges till vårdnadshavare (3 kap. 3 § PL). Information får dock
inte lämnas ut om sekretess eller tystnadsplikt hindrar detta (3 kap. 5 § PL).
Enligt 6 kap. 6 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska den som har ansvaret för
hälso- och sjukvården av en patient se till att patienten och hans eller hennes
närstående ges information enligt 3 kap. PL.

Sekretess gäller inom hälso- och sjukvården för uppgift om en enskilds
hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider men
(25 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400], OSL).

Sekretess till skydd för en enskild, om den enskilde är underårig, gäller även i
förhållande till hans eller hennes vårdnadshavare (12 kap. 3 § OSL). Av
bestämmelsen framgår dock att sekretessen inte gäller gentemot vårdnads-
havaren i den utsträckning som vårdnadshavaren enligt 6 kap. 11 §
föräldrabalken har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör den
underåriges personliga angelägenheter. I äldre förarbeten till motsvarande
sekretessbestämmelser uttalas att de förpliktelser som innefattas i
vårdnadsskyldigheten förutsätter att vårdnadshavaren har insyn i barnets
angelägenheter och att det, med hänsyn till förhållandet dem emellan, är viktigt
att relevanta uppgifter lämnas ut till föräldrarna (prop. 1988/89:67 s. 36).

Om bedömningen resulterar i att vårdnadshavaren har bestämmanderätt över
barnet gäller som huvudregel inte sekretess i förhållande till vårdnadshavaren,
vilket innebär att uppgifter får lämnas ut till honom eller henne. Det innebär
också att hälso- och sjukvårdspersonalen måste hålla vårdnadshavaren
underrättad om sådant som hon eller han behöver veta för att kunna fullgöra
sina skyldigheter som vårdnadshavare. Även när vårdnadshavaren på detta sätt
bedöms förfoga över barnets sekretess finns det emellertid vissa undantagsfall
där en uppgift inte får lämnas ut till vårdnadshavaren, främst om det kan antas
att barnet lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren (12 kap.
3 § första stycket 1 OSL).

I de ovan nämnda lagförarbetena uttalas att barn ibland kan ha behov av ett
sekretesskydd även i förhållande till sin vårdnadshavare, t.ex. i situationer där
barn och vårdnadshavare står i motsatsförhållande till varandra och där det i
vissa fall, oavsett barnets ålder, skulle vara till skada för barnet att lämna ut
sekretesskyddande uppgifter till föräldrarna (prop. 1988/89:67 s. 37 f.). Det kan
                                                                    Dnr 6495-2016        Sid 5 (7)




vara fallet i t.ex. vårdnads- och umgängestvister, vid behandling av sådana
störningar hos barnet som har sitt ursprung i familjeförhållandet samt i
omhändertagandesituationer. Dock betonas att det ska kunna antas att den unge
tar allvarlig fysisk eller psykisk skada av att en uppgift lämnas till vårdnads-
havaren. Det är inte tillräckligt att den unge tycker att det är obehagligt eller tror
att vårdnadshavaren kommer att vidta åtgärder som han eller hon motsätter sig
men som inte anses medföra betydande men.

Om en bedömning enligt 6 kap. 11 § föräldrabalken resulterar i att vårdnads-
havarens bestämmanderätt över barnet anses så uttunnad att han eller hon inte
längre bestämmer över barnet, gäller sekretess i förhållande till vårdnads-
havaren. Ett utlämnande av uppgifter till vårdnadshavaren förutsätter då i första
hand en prövning enligt 25 kap. 1 § OSL, dvs. på samma sätt som om
uppgifterna skulle lämnas ut till en utomstående person (se t.ex. Sandén,
Sekretess och tystnadsplikt inom offentlig och privat hälso- och sjukvård – Ett
skydd för patientens personliga integritet, s. 276 f.).

Även i situationer där en vårdnadshavare inte ensam kan förfoga över
sekretessen till skydd för den underårige kan emellertid uppgifter i vissa fall
lämnas till vårdnadshavaren med stöd av 10 kap. 2 § OSL. Där föreskrivs att en
myndighet kan lämna ut sekretessbelagda uppgifter om det är nödvändigt för att
den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. I förarbetena
uttalas bl.a. att bestämmelsen visserligen ska tillämpas restriktivt, men att den
kan bli tillämplig om en myndighet anser det nödvändigt att lämna ut
sekretesskyddade uppgifter om ett barn till en vårdnadshavare för att
myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter (prop. 1988/89:67 s. 39). Som
exempel nämns situationen där de sociala myndigheterna för att kunna hjälpa en
ung person som missbrukar narkotika måste informera föräldrarna om den
unges missbruk. Likaså kan en skola behöva lämna ut uppgifter till vårdnads-
havaren för att kunna fullgöra den elevvårdande verksamheten i fråga om en
elev som har missbruksproblem eller missköter sig i skolan, även om
uppgifterna är sekretessbelagda.

Enligt 3 kap. 6 § patientdatalagen (2008:355) ska en patientjournal innehålla de
uppgifter som behövs för en god och säker vård av patienten. Om uppgifterna
finns tillgängliga ska en patientjournal bl.a. alltid innehålla väsentliga uppgifter
om vidtagna och planerade åtgärder samt uppgifter om den information som
lämnats till patienten, hans eller hennes vårdnadshavare och övriga närstående.

Bedömning
Den huvudsakliga fråga som jag har haft att ta ställning till i detta ärende är om
hälso- och sjukvårdspersonal borde ha informerat BB:s vårdnadshavare AA om
dotterns aktuella hälsotillstånd och en händelse som inträffade kvällen den
22 oktober 2016, åtminstone inför BB:s permission den 23 oktober. Enligt AA
hade dottern berättat att hon försökt ta sitt liv.
                                                                  Dnr 6495-2016       Sid 6 (7)




Av de journalhandlingar som jag har haft tillgång till framgår bl.a. att en läkare
den 17 oktober 2016, dvs. några få dagar före den aktuella händelsen, bedömde
suicidrisken för BB som ”HÖG” då hon vid en suicidbedömning hamnade på
7 av 10 poäng på den s.k. suicidstegen. Med början den 22 oktober bedömdes
dock att BB kunde ha kortare permissioner i hemmet. Av journalen framgår
vidare att AA före den aktuella händelsen fortlöpande fick information från
hälso- och sjukvårdspersonal och att hon under den aktuella vårdperioden var
delaktig i dotterns vård och insatt i hennes hälsotillstånd. Det framgår inte av
journalen att BB vid något tillfälle under vårdperioden skulle ha uttryckt att hon
inte ville att hennes mor skulle informeras om hennes hälsotillstånd eller om det
som hände under kvällen den 22 oktober. I patientjournalen finns en kortfattad
anteckning om att BUP-jouren kontaktades efter händelsen.

Som anförs i remissvaret finns inga anteckningar om de överväganden som
gjordes i fråga om information till modern eller om fortsatta permissioner. I
remissvaret har det dock anförts att den sjuksköterska som arbetade vid tillfället
bedömde att det inte fanns något behov av att kontakta AA och informera om
händelsen eftersom man visste att dottern hade ”en komplicerad relation” till sin
mor och eftersom händelsen inte ansågs vara av allvarlig karaktär. I remissvaret
anförs också att BUP-jouren inte ansåg att det var nödvändigt att kontakta
någon läkare och att dottern var lugn efter händelsen.

Jag får konstatera att utredningen tyvärr inte ger något tillfredsställande svar på
vad som utgjorde det egentliga skälet till att vårdnadshavaren inte informerades.
Det är således oklart om hälso- och sjukvårdspersonalen underlät att informera
AA på grund av att man bedömde att händelsen var så pass oviktig att det helt
enkelt inte fanns något behov av att informera, eller om personalen gjorde en
sekretessprövning och då bedömde att AA inte skulle informeras på grund av att
dottern och AA hade en komplicerad relation.

Enligt min mening framstår det som osannolikt att den aktuella händelsen kan
ha ansetts så obetydlig att man redan av den anledningen ansåg att vårdnads-
havaren inte behövde informeras. Med tanke på den förestående permissionen i
hemmet borde det tvärtom ha varit angeläget att AA fick information om sin
dotters aktuella psykiska hälsotillstånd och det som hade hänt på avdelningen
kvällen före. Det har i ärendet inte kommit fram något som motsäger denna
bedömning.

När det gäller sekretessprövningen kan först sägas att jag inte uppfattar
förhållandena som sådana att det på grund av den då 14-åriga BB:s ålder eller
mognad skulle ha bedömts råda sekretess för de aktuella uppgifterna i
förhållande till vårdnadshavaren AA. Om så ändå var fallet kunde det ha över-
vägts om informationen borde lämnas med stöd av 10 kap. 2 § OSL, för att
patientsäkerheten inte skulle riskeras genom den planerade permissionen.

För det fall vårdnadshavaren AA i stället enligt föräldrabalkens bestämmelser
ansågs råda över sekretessen har det inte framkommit att det fanns något sådant
                                                                     Dnr 6495-2016       Sid 7 (7)




motsatsförhållande mellan dottern och AA att dottern skulle ha lidit betydande
men om AA hade informerats om det som hänt. Det är oklart vad personalen
menar med att mor och dotter hade ”en komplicerad relation”, men utifrån det
som har kommit fram i ärendet framstår detta inte som ett tillräckligt skäl för att
underlåta att informera AA.

Jag ställer mig sammantaget mycket tveksam till om den ansvariga hälso- och
sjukvårdspersonalen kan ha gjort någon sådan prövning av de relevanta
rekvisiten enligt föräldrabalken och OSL som jag nyss redogjort för. Som
konstaterats ovan har kliniken inte heller förmått klargöra vilka skäl som varit
avgörande för bedömningen att information inte skulle lämnas till AA. Det är
naturligtvis inte tillfredsställande. Jag är kritisk till klinikens hantering av dessa
frågor.

De överväganden som gjordes i fråga om information till modern om det
inträffade borde enligt min mening ha dokumenterats i BB:s journal. Några
sådana anteckningar finns dock inte. Av journalen framgår inte heller hur
ansvarig hälso- och sjukvårdspersonal resonerade kring BB:s fortsatta
permissioner i hemmet efter den aktuella händelsen. Sådana uppgifter borde
lämpligen ha dokumenterats i det här fallet. Kliniken kan inte undgå kritik
också för bristande dokumentation.

Avslutningsvis kan jag inte nog understryka vikten av att ansvarig hälso- och
sjukvårdspersonal i varje enskild situation är införstådd med vad som gäller i
fråga om å ena sidan sekretess till skydd för underåriga patienter och å andra
sidan den rätt till information som vårdnadshavarna kan ha.
