# Kritik mot Södermalms stadsdelsnämnd i Stockholms kommun för handläggningen av ett ärende enligt lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall (LVM)

JO 2012-03-12 dnr 6513-2009

BESLUT
                                                                          Datum                  Dnr                     Sid
                                                                          2012-03-12             6513-2009              1 (4)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Kritik mot Södermalms stadsdelsnämnd i Stockholms kommun för
                        handläggningen av ett ärende enligt lagen (1988:870) om vård av
                        missbrukare i vissa fall (LVM)


                          Beslutet i korthet: I en ansökan till förvaltningsdomstol om att en ung kvinna skulle
                          beredas vård med stöd av 4 § LVM saknades ett yrkande om omedelbar verkställighet.
                          Domstolen biföll ansökan om vård. Inget förordnande om omedelbar verkställighet av
                          beslutet meddelades i domen. Samma dag som domen inkom till Södermalms
                          stadsdelsförvaltning i Stockholm sändes en begäran om handräckning till polisen för att
                          kvinnan skulle föras till ett LVM-hem. Till följd av denna begäran fördes kvinnan till LVM-
                          hemmet där hon några dagar senare togs in.
                          Den enhetschef vid förvaltningen som, trots att hon undertecknade ansökan om vård och
                          förde nämndens talan i domstolen, inte uppmärksammade att det saknades ett yrkande
                          om omedelbar verkställighet kan, med hänsyn till att det rörde en så viktig fråga, inte
                          undgå kritik för sin försumlighet. Den tf enhetschef som skickade handräckningsbegäran
                          till polisen och som därvid tog del av domen, men inte uppmärksammade att det
                          saknades ett förordnande om omedelbar verkställighet, kritiseras för att han förbisåg en
                          så viktig förutsättning för verkställighet av domen.
                          I två andra beslut denna dag uttalar sig JO om dels Statens institutionsstyrelses och
                          LVM-hemmets handläggning av ärendet rörande kvinnan (dnr 6484-2010), dels
                          Kammarrätten i Stockholms handläggning av kvinnans överklagande av
                          förvaltningsdomstolens dom (dnr 6485-2010).

## Bakgrund

Under en inspektion av Södermalms stadsdelsnämnd i Stockholms kommun den
                        17–20 november 2009 (JO:s dnr 6383-2009) granskade JO bl.a. akten i ett ärende
                        rörande AA angående vård enligt LVM. Vid granskningen framkom bl.a. följande.

                        Nämnden ansökte den 26 februari 2009 hos dåvarande Länsrätten i Stockholms län,
                        numera Förvaltningsrätten i Stockholm, om att AA skulle beredas vård med stöd av
                        4 § LVM. I en dom den 19 mars 2009 biföll länsrätten nämndens ansökan.
                        Länsrätten förordnade inte att beslutet om tvångsvård skulle gälla omedelbart.
                        Domen var således inte verkställbar i denna del.

                        Domen kom in till stadsdelsförvaltningen den 24 mars 2009. Samma dag begärde
                        t.f. enhetschefen BB med stöd av 45 § LVM biträde av polis för att föra AA till



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                      Dnr 6513-2009     Sid 2 (4)




LVM-hemmet Rebecka. Den 27 mars 2009 fördes AA av polis till LVM-hemmet
där hon togs in.

AA överklagade länsrättens dom till Kammarrätten i Stockholm, som i dom den 20
maj 2009 fastställde beslutet om tvångsvård. Domen vann laga kraft den 16 juni
2009.

Initiativet
Mot bakgrund av vad som kommit fram om verkställigheten av länsrättens beslut
om tvångsvård beslutade dåvarande JO Kerstin André att ta upp saken till
utredning i ett särskilt ärende (JO:s dnr 6513-2009).

Utredning
Akterna rörande AA inhämtades från stadsdelsnämnden, Statens
institutionsstyrelse (SiS) och Kammarrätten i Stockholm.

Det som kom fram vid granskningen av akterna gav anledning att anta att
befattningshavare som stod under JO:s tillsyn hade gjort sig skyldig till tjänstefel
enligt 20 kap. 1 § brottsbalken. JO beslutade därför den 16 december 2009 att
inleda förundersökning angående sådant brott. Förundersökningen omfattade
inledningsvis befattningshavare vid stadsdelsförvaltningen och SiS. Den 28 april
2010 utvidgades förundersökningen till att avse även tre ledamöter vid
Kammarrätten i Stockholm som hade prövat överklagandet av länsrättens dom om
vård enligt LVM.

Under förundersökningen hölls förhör med flera befattningshavare vid
stadsdelsförvaltningen, SiS och kammarrätten. När det gäller misstankarna mot
befattningshavare vid stadsdelsförvaltningen hölls förhör med socialsekreteraren
BB och enhetschefen CC som båda delgavs misstanke om ansvar för tjänstefel.
Under förundersökningen hölls även förhör enligt 23 kap. 6 § rättegångsbalken
med AA, bitr. juristen DD och socialsekreteraren EE.

Genom ett beslut den 3 juni 2010 avfördes CC som misstänkt från
förundersökningen. Sedan förundersökningen avslutats fann JO André i ett beslut
den 2 november 2010 inte skäl att väcka åtal mot BB. JO André fann inte heller
skäl att väcka åtal mot någon befattningshavare vid SiS eller kammarrätten. Den
fortsatta granskningen ägde rum inom ramen för tre tillsynsärenden som gällde
stadsdelsförvaltningen (dnr 6513-2009), SiS (dnr 6484-2010) och kammarrätten
(dnr 6485-2010).

Stadsdelsnämnden anmodades att inkomma med yttrande över nämndens
handläggning av ärendet rörande AA.

Nämnden anförde bl.a. följande (bilagorna här uteslutna).

      Av de utredningar som genomförs inom enheten för vuxna leder ett ytterligt fåtal till
      en ansökan om vård enligt LVM. Det tjänsteutlåtande som förvaltningen förelägger
      nämndens sociala delegation med förslag om vård enligt LVM följer en mall som
                                                                       Dnr 6513-2009     Sid 3 (4)




      finns i verksamhetsstödet (paraplyet). Se bilaga 2. De tre punkterna i ”Förslag till
      beslut” är avsedda att täcka olika alternativ som kan förekomma i ett beslut. Om
      någon punkt inte är tillämplig tas den helt enkelt bort. Det är mycket, mycket
      ovanligt att punkten 2 (vården ska gälla omedelbart) inte är tillämplig. I det aktuella
      fallet fanns ingen tvekan hos vare sig handläggare eller arbetsledning om att punkten
      skulle gälla. Förvaltningen kan inte finna någon förklaring till att den saknas annat
      än att den måste ha raderats av misstag när uppgifterna i mallen fylldes i.
      Förvaltningen fick kännedom om misstaget först i november 2009 genom JO:s
      granskning av ärendet. Misstaget hade inte heller upptäckts av AA själv eller hennes
      advokat, inte av placeringsenheten vid SiS (statens institutionsstyrelse) eller LVM-
      hemmet Rebeckahemmet. Rebecka-hemmet hade till och med begärt och fått
      handräckning för att återföra AA till hemmet vid ett tillfälle då hon avvikit.
      AA:s tid under tvångsvård blev inte längre på grund av det aktuella misstaget men
      den påbörjades tidigare än vad det fanns beslut om. Förvaltningen beklagar givetvis
      djupt det inträffade. Förutom den ”lathund” som används vid handläggningen finns
      nu även en checklista att följa för att ett liknande misstag inte ska upprepas.

Bedömning
Vård inom socialtjänsten ges missbrukare i samförstånd med honom eller henne
enligt reglerna i socialtjänstlagen (2001:453). En person med missbruksproblem
ska dock beredas vård oberoende av eget samtycke under de förutsättningar som
anges i LVM. Bestämmelserna om när tvångsvård ska beslutas finns i 4 § LVM.

Om socialnämnden efter utredning anser att det finns skäl att bereda någon
tvångsvård ska nämnden ansöka om sådan vård hos förvaltningsrätten. Har rätten
beslutat om tvångsvård ska socialnämnden se till att beslutet verkställs genom att
den enskilde bereds vård i ett LVM-hem eller på sjukhus.

Enligt 43 § LVM får rätten förordna att beslut som rätten meddelat ska gälla
omedelbart. För det fall rätten inte meddelar ett sådant förordnande får beslutet om
vård inte verkställas innan avgörandet har vunnit laga kraft.

Det ligger i sakens natur att beslut om vård enligt LVM i normalfallet bör
verkställas omedelbart. Normalt torde också socialnämnderna begära hos rätten att
ett sådant förordnande ska meddelas. I det nu aktuella fallet har så inte skett. Enligt
remissvaret har detta berott på ett misstag i samband med att ansökan om vård
upprättats.

Av länsrättens dom framgår enligt min mening tydligt att AA omgående behövde
beredas vård. Länsrätten meddelade dock inte något förordnande om omedelbar
verkställighet av beslutet om vård. Det är inte klarlagt varför något sådant
förordnande inte meddelades. En bidragande orsak torde emellertid ha varit att det
saknades ett yrkande i saken från stadsdelsnämnden. Den som beslutar om att
ansöka om vård, i detta fall stadsdelsnämndens sociala delegation, har givetvis ett
ansvar för att ansökan utformas på ett korrekt sätt. När det gäller den formella
handläggningen av olika ärenden måste dock nämndens ledamöter, som ofta är
lekmän, kunna förlita sig på tjänstemännen vid nämndens förvaltning (jfr 3 kap. 3
§ andra stycket socialtjänstlagen).
                                                                   Dnr 6513-2009    Sid 4 (4)




CC undertecknade den ansökan om vård som presenterades för nämnden och som
sedan gavs in till domstolen. Vidare var det hon som förde nämndens talan i
länsrätten. Att CC, trots att hon tagit så aktiv del i handläggningen av ärendet, inte
uppmärksammade att det saknades ett yrkande om omedelbar verkställighet
framstår som anmärkningsvärt. Inget tyder visserligen på annat än att det var fråga
om ett enstaka misstag. Med hänsyn till att det rörde en så viktig fråga kan hon
likväl inte undgå kritik för sin försumlighet.

Att det inte fanns ett förordnande om omedelbar verkställighet i länsrättens dom
innebar att beslutet om vård inte fick verkställas. Trots detta skickade BB en
begäran om handräckning till polisen för att AA skulle föras till ett LVM-hem. Till
följd av denna begäran om handräckning fördes AA till LVM-hemmet Rebecka där
hon togs in.

Som nämnts inledningsvis uppkom fråga om BB gjort sig skyldig till tjänstefel
enligt 20 kap. 1 § brottsbalken genom att begära polishandräckning trots att det inte
fanns en verkställbar dom. Enligt bestämmelsen om tjänstefel kan den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller
underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften dömas för tjänstefel. Om
gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband
med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som
ringa, ska inte dömas till ansvar.

Efter det att förundersökningen hade avslutats beslutade JO André att inte väcka
åtal mot BB. Jag finner inte anledning att nu göra någon annan bedömning i
åtalsfrågan. Det förhållandet att frågan om straffrättsligt ansvar inte längre är
aktuell innebär dock inte att BB:s agerande varit invändningsfritt.

BB var t.f. enhetschef när länsrättens beslut om vård kom in till stadsdelsnämnden.
Det ankom på honom att ta ställning till frågan om verkställighet av domen. BB tog
del av domen men uppmärksammade inte att beslutet saknade ett förordnande om
omedelbar verkställighet och begärde därför polishandräckning av AA för att hon
skulle föras till LVM-hemmet Rebecka. Att förbise en så viktig förutsättning för
verkställigheten av domen måste anses klandervärt. BB förtjänar kritik för den
bristfälliga handläggningen.

Jag har i ett särskilt beslut denna dag uttalat mig om SiS:s och LVM-hemmets
handläggning av ärendet avseende AA (dnr 6484-2010). Vidare har JO Lars
Lindström i ett beslut denna dag uttalat sig om handläggningen vid Kammarrätten i
Stockholm av AA:s överklagande (dnr 6485-2010).

Med den kritik som uttalats ovan avslutas ärendet 6513-2009.
