# Kritik mot Riksarkivet för att man bl.a. tar ut en eftersökningsavgift för åtgärder som myndigheten är skyldig att vidta enligt
tryckfrihetsförordningen

JO 2019-06-05 dnr 6529-2017

## Beslut

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                      Sid
                                                                         2019-06-05             6529-2017              1 (12)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Riksarkivet för att man bl.a. tar ut en eftersökningsavgift
                        för åtgärder som myndigheten är skyldig att vidta enligt
                        tryckfrihetsförordningen


                          Beslutet i korthet: Anmälaren begärde hos Riksarkivet att få ta del av ett antal
                          bouppteckningar. För en av handlingarna tog Riksarkivet ut en avgift på 225 kronor
                          för söktid. Riksarkivet får enligt sin instruktion ta ut en avgift för
                          undersökningsuppdrag som går utöver serviceskyldigheten enligt förvaltningslagen
                          och har beslutat att en eftersökningsavgift ska tas ut om en förfrågan om uppgifter ur
                          arkivhandlingar kräver efterforskning.
                          En begäran om att få ta del av allmänna handlingar med stöd av
                          offentlighetsprincipen ska handläggas och besvaras i enlighet med bestämmelserna i
                          tryckfrihetsförordningen. Om en myndighet gör bedömningen att begäran faller
                          utanför ramen för de skyldigheter som myndigheten har enligt tryckfrihetsförordningen
                          kan begäran avslås. Om det är klart vilken handling som avses med en begäran har
                          en myndighet dock en långtgående skyldighet att söka efter handlingen i sitt arkiv.
                          Riksarkivet har på sin webbsida elektroniska formulär för beställning av handlingar
                          som förutsätter att en sökande accepterar att en eftersökningsavgift kan tas ut vid en
                          begäran om att få ta del av handlingar enligt tryckfrihetsförordningen.
                          Riksarkivet får kritik för utformningen av avgiftstaxan när det gäller
                          eftersökningsavgiften och för utformningen av webbformulären. Enligt JO framstår
                          taxan närmast som ett försök att kringgå principen om att arbetskostnaden för att ta
                          fram en handling från arkivet inte får ingå i avgifterna för kopior av allmänna
                          handlingar.
                          JO konstaterar att anmälaren inte gett Riksarkivet något undersökningsuppdrag och
                          att det redan av det skälet var fel att ta ut en eftersökningsavgift av honom.
                          Anmälaren hade vidare tydligt preciserat vilken handling han ville ta del av.
                          Utgångspunkten var därmed att Riksarkivet var skyldigt att ta fram den. Riksarkivet får
                          kritik för att en eftersökningsavgift togs ut av anmälaren.
                          I beslutet konstaterar JO också att lagstödet för Riksarkivet att ta ut en avgift på
                          4 kronor per sida för kopior av allmänna handlingar – utöver de första nio sidorna –
                          framstår som mycket tveksamt. Beslutet överlämnas därför till Kulturdepartementet.
                          Riksarkivet får vidare kritik för att man inte lämnade någon överklagandehänvisning i
                          det beslut man fattade om eftersökningsavgiften och för den efterföljande hanteringen
                          av anmälarens skrivelse med invändningar mot avgiften.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                 Dnr 6529-2017       Sid 2 (12)

## Anmälan och bakgrund

Anmälan m.m.
I en anmälan till JO förde AA fram klagomål mot Riksarkivet samt
riksarkivarien BB och sektionschefen vid landsarkivet i Härnösand, CC. Han
var bl.a. kritisk mot handläggningen av en begäran om att få ta del av allmänna
handlingar. Av anmälan och de handlingar som JO begärt in framgick – i de
delar som JO har valt att utreda – i huvudsak följande. Den 15 april 2016
mejlade AA till landsarkivet i Härnösand och begärde att få en kopia av
dödsbodelägarförteckningen i bouppteckningen för ett antal namngivna
personer. För varje person angav han födelsedatum, dödsdatum (utom i ett fall)
och den församling där personen hade avlidit. Samtliga handlingar, förutom två
som inte kunde återfinnas, lämnades ut i elektronisk form. Riksarkivet
fakturerade AA 357 kronor för hanteringen, varav 132 kronor för 33 kopior à 4
kronor och 225 kronor för söktid. AA bestred betalningsansvar för söktid med
hänvisning till att han inte hade beställt någon forsknings- eller
eftersökningsinsats eller accepterat kostnaden för en sådan och begärde att få ett
skriftligt beslut.

I ett skriftligt beslut den 26 oktober 2016 angav Riksarkivet att man inte fann
skäl att ompröva beslutet om eftersökningsavgift. Under rubriken Upplysningar
om aktuella bestämmelser om överklagande lämnade Riksarkivet information
om överklagande av beslut om kopiekostnader, men inte om överklagande av
beslutet om eftersökningsavgift.

Efter att fakturan på nytt skickats ut till AA i november invände han återigen
mot eftersökningsavgiften. I en skrivelse till AA den 15 december 2016
förklarade BB att Riksarkivets avgifter inte går att överklaga.

## Utredning

Utredning
JO uppmanade Riksarkivet att, mot bakgrund av bestämmelserna i
tryckfrihetsförordningen, avgiftsförordningen och förordningen med instruktion
för Riksarkivet, göra en utredning och yttra sig om följande.

 Viken är storleken på den avgift som Riksarkivet tar ut för kopior i
  pappersform av allmänna handlingar? Om avgiften är högre än den som
  anges i 16 § andra stycket avgiftsförordningen, vilken är den rättsliga
  grunden för det?
 Tar Riksarkivet ut en avgift när myndigheten lämnar ut elektroniska kopior
  av allmänna handlingar? Vilken är i så fall den rättsliga grunden för
  avgiftsuttaget?
 Riksarkivet har beslutat att en eftersökningsavgift ska tas ut om den enskilde
  inte kan precisera sin fråga så att uppgiften kan tas fram med hjälp av en
  sökingång och ett uppslag i en arkivvolym. Hur förhåller sig detta till
  offentlighetsprincipen?
 På Riksarkivets webbplats finns det elektroniska formulär för beställning av
  handlingar. I vissa formulär går det inte att ange att någon avgiftsgrundande
  söktid inte accepteras. Hur förhåller sig detta till offentlighetsprincipen?
                                                                        Dnr 6529-2017        Sid 3 (12)




 Vilken är den rättsliga grunden för avgiftsuttaget i det aktuella fallet, såväl
  vad gäller kopiorna som eftersökningsavgiften?
 Riksarkivets besked till AA om möjligheten att överklaga beslutet i den del
  som avsåg eftersökningsavgift och det rättsliga stödet för detta.

Riksarkivet (riksarkivarien BB) redovisade följande om den rättsliga grunden
för uttag av avgifter.
      Avgifter för kopior
      Myndigheterna ska enligt 15 § avgiftsförordningen ta ut avgifter för att de efter
      särskild begäran lämnar ut kopior eller avskrifter av allmänna handlingar. I 16 §
      avgiftsförordningen anges att om en beställning omfattar tio sidor eller mer, ska
      avgift tas ut för kopior av allmänna handlingar och för utskrifter av upptagningar
      för automatisk databehandling. Avgiften för en beställning av tio sidor är 50
      kronor. För varje sida därutöver är avgiften 2 kronor.
      Enligt undantaget i 34 § 1 i förordning (2009:1593) med instruktion för
      Riksarkivet, får Riksarkivet trots det som anges i 16 § avgiftsförordningen ta ut
      en avgift för kopia av allmän handling och för utskrift av upptagning för
      automatisk databehandling även om en beställning inte omfattar tio sidor. Vidare
      fastställs i 35 § förordningen att avgifternas storlek bestäms av Riksarkivet.
      Utarbetandet av vår avgiftslista sker i samråd med Ekonomistyrningsverket,
      ESV. Enligt Riksarkivets avgiftslista är avgiften för fotokopiering och skanning
      av enkel kvalitet av arkivalier 4 kronor per kopia för A3 eller A4 för enskilda
      (utan moms).
      Riksarkivet tar också ut samma avgift när vi lämnar ut elektroniska kopior av
      allmänna handlingar (skannade kopior via länk). Den rättsliga grunden för
      avgiften finns i 4 § 8 avgiftsförordningen, enligt vilken en myndighet får, om det
      är förenligt med myndighetens uppgift enligt lag, instruktion eller annan
      förordning, mot avgift tillhandahålla automatisk databehandlingsinformation i
      annan form än utskrift.
      Eftersökningsavgiften
      Enligt 33 § 1 st. 4 i instruktionen får Riksarkivet, inom ramen för full
      kostnadstäckning, ta ut avgifter för undersökningsuppdrag som går utöver
      serviceskyldigheten enligt 4 § förvaltningslagen.
      För att söka fram uppgifter i de arkiv vi förvarar tar vi ut en avgift om 225 kr per
      påbörjad kvart (900 kr i timmen). Avgiften debiteras även om de efterfrågade
      uppgifterna efter genomförd eftersökning inte kan återfinnas.
      Följande eftersökningsuppdrag är dock avgiftsfria för enskilda:
      •        Upplysningar om vilka arkiv vi har
      •        Allmänna frågor om arkivbestånd och arkivförhållanden
      •        Uppgifter ur arkivhandlingar som inte kräver efterforskning. Med detta
               avses att frågeställaren kan precisera sin fråga så att uppgiften kan tas
               fram med hjälp av en sökingång och ett uppslag i en arkivvolym.
När det gäller AA:s begäran anförde Riksarkivet följande.
      De uppgifter som AA efterfrågat är dödsbodelägarförteckningar ur
      bouppteckningar. En eftersökning av sådana uppgifter, om än begränsade, kan
      kräva en del arbetsinsatser som behöver förklaras.
      Riksarkivet är statlig arkivmyndighet och förvarar en mycket stor mängd arkiv
      från många olika arkivbildare som alla har sina olika sätt att ordna och registrera
      sina handlingar. För att återsöka bouppteckningar finns det, för vissa
                                                                        Dnr 6529-2017         Sid 4 (12)




      tidsperioder, upprättade digitala register där det går att söka på dödsdatum. Dessa
      är exempel på enklare eftersökningar.
      Trots det kan det i registren saknas vissa år eller innehålla luckor i uppgifterna. I
      de fall en bouppteckning inte går att återfinna genom registersökningar måste
      handläggaren söka efter handlingarna manuellt. För bouppteckningar innebär det
      att gå igenom småprotokollen från härads- eller rådhusrätterna. Ofta har
      domstolen upprättat ett separat register i form av inbundna böcker, lösblad som
      häftats ihop församlingsvis (s.k. dödlistor) eller i form av kortregister. Registren
      är uppbyggda på olika sätt, ibland alfabetiskt, ibland församlingsvis och
      alfabetiskt, ibland kronologiskt utifrån det datum bouppteckningen lämnades in.
      När det inte finns register som domstolarna har upprättat får handläggaren söka i
      de manuella register som finns tillsammans med småprotokollen. Ibland kan det
      ha dröjt flera år innan bouppteckningen lämnats in och då kan handläggaren
      behöva läsa småprotokollen från och med dödsåret och flera år framåt för att
      hitta den eftersökta bouppteckningen. Det handlar med andra ord om att gå
      igenom många volymer med olika struktur. En efterforskning kräver därför god
      kännedom om arkiven och de olika arkivbildarnas registerföring över tid.
      ———
      AA har efterfrågat bouppteckningar efter ett antal namngivna personer och har i
      alla fall utom ett även angett dödsdatum. I några fall, däribland bouppteckningen
      efter DD, har det saknats register som med en enkel sökning har hänvisat till rätt
      uppslag i en arkivvolym. Riksarkivet har därför debiterat frågeställaren för de
      ytterligare eftersökningar som har krävts för att återfinna den aktuella
      bouppteckningen genom sådan arkivforskning som har beskrivits ovan.
      Riksarkivet, Landsarkivet i Härnösand, har den 18 maj 2016 efterkommit hans
      begäran och lämnat ut kopior av handlingarna. Därmed anser vi att Riksarkivet
      tillgodosett AA:s rätt att ta del av allmänna handlingar enligt
      tryckfrihetsförordningen.
      Den handläggare som namngivits i anmälan (sektionschef CC) arbetar inte
      längre kvar på Riksarkivet. CC, som är en mycket erfaren handläggare, har när
      hon arbetade hos oss följt de riktlinjer och beslut som gäller för Riksarkivets
      tillhandahållande av handlingar ur arkiv som förvaras hos oss.
      Handläggningstiderna kan emellertid skilja mellan Riksarkivets avdelningar
      vilket är en fråga som vi arbetar med att åtgärda. Samtidigt pågår ett arbete med
      att se över webbformulären för förfrågningar om handlingar ur de arkiv som vi
      förvarar. I det pågående arbetet kommer Riksarkivet att se över informationen på
      webbsidan så att den blir tydligare, och säkerställa att det där ska framgå att man
      kan avstå från efterforskning om den kräver arbete för vilken vi tar ut en
      efterforskningsavgift.
När det gäller möjligheten att överklaga beslut om eftersökningsavgift uppgavs
följande.
      I dag saknas specialbestämmelser om överklagande av våra avgifter för
      undersökningsuppdrag enligt 33 § 1 st. 4. Riksarkivet har därför i samband med
      beslutet 2016-12-15 bedömt att i och med att vi enligt vår instruktion har rättslig
      grund för att ta ut avgifter för undersökningsuppdrag samt besluta om avgifternas
      storlek så innebär det att dessa beslut inte kan överklagas.
Enligt 4 § avgiftsförordningen får en myndighet tillhandahålla automatisk
databehandlingsinformation i annan form än utskrift bara om verksamheten är
av tillfällig natur eller av mindre omfattning. JO uppmanade Riksarkivet att
komplettera sitt yttrande och redogöra för vad kravet ”av tillfällig natur eller av
mindre omfattning” innebär för Riksarkivet.
                                                                      Dnr 6529-2017      Sid 5 (12)




Riksarkivet (tf. riksarkivarien EE) lämnade följande kompletterande uppgifter.

Vid bedömningen av andra stycket har Riksarkivet tagit fasta på villkoret ”eller
av mindre omfattning”. I Ekonomistyrningsverkets handledning Att ta betalt
med 4 § avgiftsförordningen (ESV 2015:45 s. 28) anges följande.

      För att bedöma vad som är verksamhet av mindre omfattning bör de samman-
      lagda intäkterna från försäljning av varor och tjänster (punkterna 1–10) ställas
      mot myndighetens totala förvaltningskostnader under budgetåret. Av ESV:s
      föreskrifter till 4 § framgår att om intäkterna under en längre tid än två år
      överstiger ett belopp som motsvarar fem procent av de totala kostnaderna ska
      verksamheten inte anses vara av mindre omfattning. Det är alltså fråga om
      verksamhet av mindre omfattning när verksamhetens intäkter högst uppgår till
      fem procent av de totala kostnaderna.
Riksarkivets bedömning är att den avgift som tas ut för elektroniska kopior
ryms inom fem procent av den totala kostnaden. Riksarkivets avgifter uppgår
till ungefär 2–3 procent per år. I detta ingår allt som Riksarkivet tar betalt för
med stöd av 4 § avgiftsförordningen och inte bara elektroniska kopior.

Rättsliga utgångspunkter
Allmänna handlingar
Grundläggande regler om allmänna handlingars offentlighet finns i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen (TF). Kapitlet genomgick den 1 januari 2019 vissa
språkliga och redaktionella ändringar, varvid flera av bestämmelserna fick nya
paragrafnummer (se SFS 2018:1801). Nedan hänvisas till de paragrafnummer
som numera gäller.

Enligt bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen (2 kap. 1–4 §§ TF) har var
och en rätt att ta del av en handling som förvaras hos en myndighet om den är
inkommen till myndigheten eller upprättad där, förutsatt att den inte omfattas av
sekretess (offentlighetsprincipen).

Med handling avses inte bara konventionella handlingar utan också
upptagningar som kan läsas, avlyssnas eller på något annat sätt uppfattas endast
med ett tekniskt hjälpmedel. En handling i den formen anses förvarad hos
myndigheten om den är tillgänglig för myndigheten med teknik som
myndigheten själv använder. En sammanställning av uppgifter ur en upptagning
för automatiserad behandling anses förvarad hos myndigheten om den kan ta
fram sammanställningen med rutinbetonade åtgärder. En sådan s.k. potentiell
handling omfattas också av offentlighetsprincipen. (Se 2 kap. 3 och 6 §§ TF.)

Utlämnande av allmänna handlingar
En allmän handling som får lämnas ut ska tillhandahållas genast eller så snart
det är möjligt. Det ska ske på stället och utan avgift. Den som begär det har
också rätt att mot en fastställd avgift få en kopia av handlingen. En myndighet
är dock inte skyldig att i större utsträckning än vad som följer av lag lämna ut
en upptagning för automatiserad behandling i någon annan form än en utskrift.
                                                                  Dnr 6529-2017      Sid 6 (12)




En begäran om att få en kopia av en allmän handling ska behandlas skyndsamt.
(Se 2 kap. 15 och 16 §§ TF.)

För det fall en begäran om att få ta del av en handling helt eller delvis inte kan
tillmötesgås ska den som har gjort framställningen underrättas om detta. Han
eller hon ska också informeras om möjligheten att begära myndighetens
prövning och om att det krävs ett skriftligt beslut av myndigheten för att
beslutet ska kunna överklagas. (Se 6 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen.)

JO har i ett flertal beslut behandlat den principiella skillnaden mellan en
framställning om utlämnande av allmän handling som grundas på
offentlighetsprincipen och den hantering som sker inom en myndighets
uppdragsverksamhet (se JO 2003/04 s. 450, dnr 3166-2001, JO:s beslut den
3 maj 1996, dnr 4626-1995, JO 1994/95 s. 571, dnr 1206-1993, JO 1991/92
s. 412, dnr 115-1990, JO 1991/92 s. 418, dnr 1507-1990, och JO 1991/92
s. 423, dnr 316-1991). I huvudsak gäller följande.

Det finns inget formkrav för en begäran om att få ta del av en allmän handling.
Som en allmän förutsättning för att en myndighet ska vara skyldig att hjälpa den
enskilde i enlighet med reglerna i tryckfrihetsförordningen gäller emellertid att
den enskilde kan precisera vilken handling som avses eller i vart fall kan lämna
så detaljerade upplysningar om handlingens innehåll att myndigheten utan
större svårigheter kan identifiera den. Myndigheten måste alltså få klart för sig
vilka handlingar som avses. Om en begäran är alltför obestämd för att den ska
kunna besvaras ska myndigheten, i enlighet med den serviceskyldighet som
följer av förvaltningslagen, aktivt bistå den enskilde t.ex. genom att med hjälp
av sina diarier och register identifiera handlingarna. Det är först när det blir
fråga om arkivforskning eller mera omfattande utredningsåtgärder som en
myndighet kan avslå en begäran enligt tryckfrihetsförordningen med hänvisning
till att begäran inte är tillräckligt preciserad.

Den ordning som gäller kräver att man klart skiljer mellan å ena sidan det fall
att sökanden med stöd av offentlighetsprincipen vill ha en kopia av en allmän
handling och å andra sidan situationer där någon önskar att få ett särskilt
uppdrag utfört. Om det står klart att sökanden grundar sin framställning på
offentlighetsprincipen ska begäran handläggas och besvaras i enlighet med
tryckfrihetsförordningens regelverk. Också i andra fall bör utgångspunkten vara
att regleringen i tryckfrihetsförordningen ska tillämpas om det inte klart framgår
att sökanden lämnar myndigheten ett forskningsuppdrag.

Avgiftsuttag
Regeringen har i avgiftsförordningen meddelat föreskrifter om statliga
myndigheters avgiftsuttag. Ekonomistyrningsverket får meddela de föreskrifter
som behövs för tillämpningen av förordningen (31 § avgiftsförordningen).

Avgiftsförordningen ska tillämpas om inte något annat följer av en annan
förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen (2 § avgiftsförordningen).
                                                                    Dnr 6529-2017       Sid 7 (12)




En myndighet får ta ut avgifter för varor och tjänster som den tillhandahåller
bara om det följer av en lag eller förordning eller av ett särskilt beslut av
regeringen (3 § avgiftsförordningen).

När det gäller avgiftsuttag hos Riksarkivet är följande bestämmelser av intresse
här.

En myndighet ska ta ut en avgift enligt bestämmelserna i 16–22 §§
avgiftsförordningen när den efter särskild begäran lämnar ut en kopia eller
avskrift av en allmän handling eller en utskrift av en upptagning för automatisk
databehandling (se 15 § avgiftsförordningen). Om en sådan beställning omfattar
tio sidor eller mer ska en avgift tas ut. Avgiften för en beställning av tio sidor är
50 kronor. För varje sida därutöver är avgiften 2 kronor. (Se 16 §
avgiftsförordningen.) Avgiften är beräknad med utgångspunkt i en
genomsnittlig timkostnad i statsförvaltningen och förväntad tidsåtgång för
framställning och distribution. Kostnader för kopiering, material och
expediering ska täckas, däremot inte kostnader för den tid som går åt för att ta
fram uppgifterna. (Se ESV 2005:27 – Avgift för kopia av allmän handling,
s. 13.)

Bestämmelserna i 15–16 §§ avgiftsförordningen omfattar inte elektroniska
kopior av allmänna handlingar. En myndighet kan dock med stöd av 4 § första
stycket 8 och andra stycket avgiftsförordningen ta ut en avgift för sådana kopior
(se mitt beslut den 11 april 2016, dnr 1149-2015, och där gjorda hänvisningar).
Enligt den bestämmelsen får en myndighet, om det är förenligt med
myndighetens uppgift och om tjänsten är av tillfällig natur eller av mindre
omfattning, mot en avgift tillhandahålla automatisk databehandlingsinformation
i någon annan form än utskrift. Ekonomistyrningsverket har meddelat
föreskrifter om vad som avses med ”mindre omfattning” (ESV 2015:45 s. 28, se
ovan vid redovisningen av Riksarkivets kompletterande yttrande). Myndigheten
får själv, upp till full kostnadstäckning, besluta om storleken på de avgifter som
tas ut enligt 4 § om inte regeringen har föreskrivit något annat (se 5 §
avgiftsförordningen).

I 32–35 §§ förordningen med instruktion för Riksarkivet (instruktionen) finns
bestämmelser om avgiftsuttag hos Riksarkivet. Riksarkivet får inom ramen för
full kostnadstäckning ta ut avgifter för bl.a. undersökningsuppdrag som går
utöver serviceskyldigheten enligt förvaltningslagen (se 33 § 4 instruktionen).
Trots det som anges i 16 § avgiftsförordningen får Riksarkivet ta ut en avgift för
en kopia av en allmän handling och för en utskrift av en upptagning för
automatisk databehandling även om en beställning inte omfattar tio sidor (se
34 § 1 instruktionen). Storleken på avgifterna bestäms av Riksarkivet (se 35 §
instruktionen).

Riksarkivets instruktion innehåller inte några bestämmelser om överklagande av
avgifter som beslutats med stöd av instruktionen.
                                                                 Dnr 6529-2017       Sid 8 (12)




Förvaltningslagen
Den 1 juli 2018 trädde en ny förvaltningslag i kraft som ersatte den tidigare
förvaltningslagen. Vid tidpunkten för Riksarkivets handläggning gällde den
tidigare lagen. Nedan redovisas bestämmelserna om serviceskyldighet och
överklagande i den lagen.

Serviceskyldigheten framgick i den tidigare förvaltningslagen av 4 §. Där
angavs att varje myndighet skulle lämna upplysningar, vägledning, råd och
annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rörde myndighetens
verksamhetsområde samt att hjälpen skulle lämnas i den utsträckning som var
lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och
myndighetens verksamhet. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att
serviceskyldigheten var vidsträckt men inte obegränsad. Myndigheten kunde
och borde anpassa sin service till den aktuella arbets- och resurssituationen, och
det ansågs finnas utrymme för en myndighet att säga nej till alltför långtgående
önskemål om hjälp och den måste kunna göra vissa begränsningar efter en mer
allmän lämplighetsbedömning (prop. 1985/86:80 s. 20 f. och 60).

Bestämmelser om överklagande fanns i 21–22 a §§ i den tidigare lagen. Det
angavs bl.a. att en myndighet, när den avgjorde ett ärende genom ett beslut som
gick parten emot och kunde överklagas, skulle underrätta parten om hur beslutet
kunde överklagas. Ett beslut kunde överklagas hos en allmän
förvaltningsdomstol av den som beslutet angick, om det gått honom eller henne
emot och var överklagbart.

Om en annan lag eller förordning innehöll någon bestämmelse som avvek från
förvaltningslagen gällde den bestämmelsen (se 3 § i den tidigare
förvaltningslagen).

Motsvarande bestämmelser finns i 4, 6, 33 och 40–42 §§ i den nu gällande
förvaltningslagen.

## Bedömning

Bedömning
Riksarkivets avgift för papperskopior
Riksarkivet tar ut en avgift på 4 kronor per sida från och med första sidan när
den lämnar ut papperskopior av allmänna handlingar i A3- och A4-format.
Frågan är om det finns rättslig grund för detta.

I 32–34 §§ instruktionen finns bestämmelser som ger Riksarkivet rätt att ta ut
avgifter av olika slag, bl.a. avgifter för kopior av allmänna handlingar i två
särskilt angivna fall. Enligt 35 § instruktionen bestäms avgifternas storlek av
Riksarkivet. Riksarkivet ger i sitt yttrande uttryck för uppfattningen att
bestämmelsen innebär en generell rätt för myndigheten att fastställa avgifter
som avviker från 16 § avgiftsförordningen. Ekonomistyrningsverket ger i sin
handledning uttryck för samma uppfattning (se ESV 2005:27 – Avgift för kopia
av allmän handling, s. 11).
                                                                   Dnr 6529-2017       Sid 9 (12)




Jag anser för egen del att denna uppfattning är svår att förena med
bestämmelserna i avgiftsförordningen och instruktionen. Ordalydelsen i 35 §
instruktionen innebär enligt min mening att Riksarkivet får bestämma storleken
på de avgifter som Riksarkivet har rätt att ta ut med stöd av instruktionen, bl.a.
för de första nio sidorna av kopior av allmänna handlingar. Rätten att ta ut en
avgift av enskilda för tio kopior eller fler följer däremot av avgiftsförordningen.

Denna tolkning av regelverket innebär därmed att Riksarkivet har rätt att
bestämma avgiftens storlek för de första nio sidorna, men att den avgift för en
enskilds uttag av tio sidor eller fler som följer av 16 § avgiftsförordningen gäller
även för Riksarkivet. En sådan ordning framstår möjligen som mindre logisk,
och jag har därför förståelse för den tolkning som Riksarkivet och
Ekonomistyrningsverket gjort.

En myndighets uttag av avgifter för allmänna handlingar måste emellertid ha ett
tydligt författningsstöd. Om avsikten har varit att Riksarkivet ska ha en generell
rätt att fastställa avgifter som avviker från 16 § avgiftsförordningen bör detta
förtydligas. Som bestämmelserna i förordningen med instruktion för Riksarkivet
nu är formulerade framstår den rättsliga grunden för Riksarkivets avgift på
4 kronor per sida som mycket tveksam. Mot den bakgrunden överlämnar jag
beslutet till Kulturdepartementet för kännedom.

Riksarkivets rätt att ta ut en avgift för elektroniska kopior
Mot bakgrund av det som framgår av Riksarkivets kompletterande yttrande
instämmer jag i Riksarkivets bedömning att det finns en rättslig grund för
myndigheten att ta ut en avgift när den lämnar ut elektroniska kopior av
allmänna handlingar.

Riksarkivets uttag av en eftersökningsavgift
Riksarkivet har beslutat att en eftersökningsavgift på 225 kronor per påbörjad
kvart ska tas ut för att söka fram uppgifter i arkiven. Det gäller dock inte om
frågeställningen är så preciserad att uppgiften kan tas fram med hjälp av en
sökingång och ett uppslag i en arkivvolym och inte kräver efterforskning. Som
rättslig grund för avgiften har Riksarkivet hänvisat till 33 § 4 instruktionen,
enligt vilken Riksarkivet får ta ut en avgift för undersökningsuppdrag som går
utöver serviceskyldigheten enligt förvaltningslagen.

Såvitt framgår av utredningen i ärendet tillämpar Riksarkivet avgiftstaxan så att
även den som gör en framställning om att få ta del av en allmän handling med
stöd av offentlighetsprincipen får betala en avgift enligt 33 § 4 instruktionen,
om det krävs efterforskning i arkiven för att ta fram den handling som begärts
ut. Jag vill med anledning av det understryka att en avgift enligt 33 § 4
instruktionen förutsätter att den enskilde har lämnat ett undersökningsuppdrag
till Riksarkivet. När en myndighet tar emot en begäran om att få ta del av
allmänna handlingar med stöd av offentlighetsprincipen ska begäran handläggas
och besvaras i enlighet med tryckfrihetsförordningens regelverk. Det innebär att
myndigheten kan avslå begäran om den gör bedömningen att ett efterkommande
                                                                  Dnr 6529-2017      Sid 10 (12)




av den faller utanför de skyldigheter som myndigheten har enligt
tryckfrihetsförordningen och – i förekommande fall – upplysa den enskilde om
möjligheten att i stället lämna myndigheten ett undersökningsuppdrag.

Riksarkivets beslut om när en eftersökningsavgift ska tas ut ger vidare uttryck
för att Riksarkivet i princip anser att myndigheten inte har en skyldighet att
hantera en förfrågan enligt tryckfrihetsförordningen om den kräver
efterforskning i arkiven, vilket naturligtvis inte är korrekt. Under förutsättning
att myndigheten har fått klarhet i vilken handling som avses med begäran har
den tvärtom en långtgående skyldighet att söka efter handlingen i sitt arkiv. Jag
återkommer till detta i mina uttalanden om avgiftsuttaget i AA:s ärende. Det
finns dock anledning att redan här understryka att det utrymme som enligt
2 kap. 6 § andra stycket TF finns för att avslå en begäran enligt
tryckfrihetsförordningen med hänvisning till att handlingen endast kan tas fram
med en arbetsinsats som går utöver vad som kan sägas vara rutinbetonad endast
gäller potentiella handlingar (jfr dock vad som sägs i Ekonomistyrningsverkets
handledning ESV 2005:27 – Avgift för kopia av allmän handling, s. 12).

Allmänt gäller att en myndighet inte får ta hänsyn till kostnaden för den tid det
tar att ta fram en allmän handling från arkivet när den fastställer vilken avgift
som ska tas ut av den som med stöd av tryckfrihetsförordningen har begärt en
kopia av handlingen (se t.ex. RÅ 1985 2:9 och JO 1989/90 s. 392, dnr 1400-
1988). Utgångspunkten för beräkning av de olika slag av avgifter som får tas ut
enligt 4 § avgiftsförordningen är visserligen att myndigheten inom ramen för
full kostnadstäckning kan ta betalt för samtliga kostnader som uppstår (se 5 §
avgiftsförordningen). Det kan dock enligt min mening inte komma i fråga att en
myndighet tar betalt för arbetskostnaden för att ta fram en handling från arkivet
om den skannar in handlingen och lämnar ut den elektroniskt. I stället ska
samma princip gälla som vid utlämnade av en papperskopia av handlingen.

Riksarkivet tar visserligen inte betalt för söktid med hänvisning till 4 §
avgiftsförordningen. Riksarkivets beslut om när en eftersökningsavgift ska tas
ut med stöd av 33 § 4 instruktionen – liksom utformningen av webbformulären,
vilken behandlas i det följande – framstår dock enligt min mening närmast som
ett sätt att kringgå principen om att arbetskostnaden för att ta fram en allmän
handling från arkivet inte får ingå i avgiftsunderlaget.

Riksarkivet ska kritiseras för utformningen av sin avgiftstaxa i den del som
avser eftersökningsavgift.

Utformningen av myndighetens webbformulär för beställning av
arkivhandlingar
På Riksarkivets webbplats finns ett antal webbformulär som kan användas för
att beställa olika slag av handlingar från myndigheten. Flera av formulären
inleds med rutan ”Upplysning om kostnader”. Där anges bl.a. att
forskningsavgiften är 225 kronor per 15 minuter. För att kunna skicka in
formuläret måste man kryssa i att man accepterar kostnader enligt avgiftslistan.
                                                                   Dnr 6529-2017      Sid 11 (12)




Vidare har man möjlighet att begränsa söktiden – och därmed
forskningsavgiften – till minst 15 minuter och högst 60 minuter.

Jag har naturligtvis inga synpunkter på att en myndighet tillhandahåller
webbformulär för den som vill begära ut en allmän handling. Utformningen av
den del av formulären som jag nu har redogjort för är dock inte godtagbar. Dels
ger formuläret intryck av att forskningsavgiften är en del av den avgift som får
tas ut vid handläggningen av en begäran om att få ta del av allmänna handlingar
enligt tryckfrihetsförordningen, dels kan den enskilde inte ange att han eller hon
inte accepterar någon forskningsavgift. Utformningen av formulären ger alltså
felaktigt intryck av att rätten att ta del av allmänna handlingar är förenad med
långt större kostnader än vad som är fallet.

Riksarkivet ska kritiseras för utformningen av webbformulären.

Uttaget av en eftersökningsavgift i AA:s ärende
AA har inte lämnat Riksarkivet något undersökningsuppdrag. Redan av det
skälet har det saknats grund för Riksarkivet att ta ut en eftersökningsavgift av
honom. Om Riksarkivet gjorde bedömningen att de eftersökningsåtgärder som
krävdes låg utanför de skyldigheter som Riksarkivet har enligt
tryckfrihetsförordningen skulle Riksarkivet ha avslagit AA:s begäran och
upplyst honom om möjligheten att lämna ett undersökningsuppdrag till
Riksarkivet.

Av utredningen framgår att den aktuella eftersökningsavgiften togs ut på grund
av att det beträffande bouppteckningen efter DD saknades register som med en
enkel sökning hänvisade till rätt uppslag i en arkivvolym. Jag vill med
anledning av detta framhålla följande.

Om det står klart vilken handling som avses med en begäran har en myndighet
enligt tryckfrihetsförordningen en långtgående skyldighet att ta fram handlingen
ur sitt arkiv. Riksarkivet har anfört att myndigheten är statlig arkivmyndighet
och förvarar en mycket stor mängd arkiv från många olika arkivbildare som alla
har sina olika sätt att ordna och registrera sina handlingar. Jag ifrågasätter inte
att det många gånger kan vara förenat med särskilda svårigheter för Riksarkivet
att leta upp en handling i arkiven. Att det kan vara svårt att hitta en viss
handling i arkiven är dock som utgångspunkt inte ett skäl för att avslå en
begäran enligt tryckfrihetsförordningen.

AA begärde att få en kopia av bouppteckningen efter DD och angav
födelsedatum, dödsdatum och den församling där DD hade avlidit. AA hade
alltså tydligt preciserat den handling han ville ta del av. De åtgärder Riksarkivet
behövde vidta för att ta fram handlingen har inte gått utöver de skyldigheter
som myndigheten har enligt tryckfrihetsförordningen.

Riksarkivet ska sammanfattningsvis kritiseras för att myndigheten tog ut en
eftersökningsavgift av AA.
                                                                    Dnr 6529-2017       Sid 12 (12)




Överklagande av eftersökningsavgiften
Riksarkivet lämnade i sitt beslut den 26 oktober 2016 om avgift för
undersökningsuppdrag inte någon överklagandehänvisning som tog sikte på
eftersökningsavgiften. En förutsättning för att en myndighet enligt 1986 års
förvaltningslag skulle vara skyldig att lämna en överklagandehänvisning var att
beslutet gått parten emot och kunde överklagas. Det kan naturligtvis vara svårt
för en myndighet att i det enskilda fallet avgöra om dessa förutsättningar är
uppfyllda. I tveksamma fall bör emellertid en överklagandehänvisning lämnas
(se t.ex. JO 2004/05 s. 236, dnr 88-2003). Riksarkivet skulle enligt min
uppfattning ha lämnat en överklagandehänvisning avseende beslutet att inte
ompröva debiteringen av eftersökningsavgiften.

När Riksarkivet på nytt skickade ut en faktura avseende eftersökningsavgiften
till AA i november 2016 invände han i ett mejl återigen mot avgiften och fick
då beskedet att Riksarkivets avgifter inte går att överklaga. I sitt yttrande till JO
har Riksarkivet uppgett att den bedömningen har sin grund i att det saknas
specialbestämmelser om överklagande av avgifter för undersökningsuppdrag
enligt 33 § 4 instruktionen.

Att förordningen med instruktion för Riksarkivet saknar särskilda bestämmelser
om överklagande av avgifter som tas ut med stöd av instruktionen kan inte
läggas till grund för slutsatsen att sådana avgiftsbeslut inte får överklagas.
Tvärtom innebär det som utgångspunkt att förvaltningslagens allmänna regler
om överklagande av förvaltningsbeslut gäller.

Riksarkivet skulle enligt min mening ha hanterat AA:s skrivelse med
invändningar mot avgiften som ett överklagande i stället för att ge beskedet att
beslutet om att ta ut en eftersökningsavgift inte kunde överklagas. Det är den
domstol som ska pröva ett överklagande som avgör om ett beslut får överklagas.
Riksarkivets uppgift var i denna situation att göra en prövning av om
överklagandet skulle anses ha kommit in i rätt tid.

Det är viktigt att den som är missnöjd med ett myndighetsbeslut får korrekt
information om sina möjligheter att överklaga och att ett överklagande hanteras
i enlighet med de regler som gäller för överklaganden. Risken är annars
överhängande att den enskilde lider rättsförlust. Riksarkivet ska kritiseras för att
man inte lämnade någon överklagandehänvisning i beslutet den 26 oktober
2016 och för den efterföljande hanteringen av AA:s skrivelse med invändningar
mot avgiften.

Ärendet avslutas.
