# Uttalanden om vilka krav som bör ställas på dokumentationen av ett beslut om husrannsakan enligt rättegångsbalken

JO 2026-03-20 dnr 6533-2025

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr
                                                                    2026-03-20               6533-2025              Sid 1 (9)



Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                   Uttalanden om vilka krav som bör ställas på dokumentationen av ett
                   beslut om husrannsakan enligt rättegångsbalken


                    Beslutet i korthet: JO har på eget initiativ utrett vilka krav som bör ställas på
                    dokumentationen av ett beslut om husrannsakan enligt rättegångsbalken.
                    Utgångspunkten för utredningen har ytterst varit enskildas intresse av att bli
                    behandlade på ett lagenligt och i övrigt rättssäkert sätt samt att ge tillräckliga
                    förutsättningar för en efterhandskontroll av t.ex. JO.
                    JO konstaterar att det av beslutet om husrannsakan, eller i vart fall av myndighetens
                    handlingar i ärendet, ska framgå de omständigheter som beslutsfattaren lagt till grund
                    för sin bedömning, t.ex. vad som föranlett att en viss person är skäligen misstänkt för
                    ett brott. Om beslutsfattaren lägger någon ytterligare omständighet till grund för
                    beslutet, som inte framgår av handlingarna i ärendet, måste det antecknas.
                    En särskild fråga är enligt JO i vilken mån beslutsfattarens närmare överväganden om
                    huruvida det funnits förutsättningar för husrannsakan behöver redovisas. JO uttalar
                    att frågan får avgöras med hänsyn till hur situationen ter sig i det enskilda fallet.
                    Typiskt sett bör överväganden dokumenteras när husrannsakan ska göras hos någon
                    som inte är misstänkt för brottet, när ett barnperspektiv behöver anläggas eller när
                    proportionalitetshänsyn av något annat skäl är särskilt framträdande.

## Initiativet

I ett beslut den 12 juni 2025 uttalade jag mig om vilka krav som bör ställas på
                   en åklagares dokumentation av anhållningsbeslut (JO 2025 s. 288,
                   dnr 7836-2024 och 1656-2025). Jag konstaterade i beslutet bl.a. att det av
                   rättssäkerhets- och legitimitetsskäl bör ställas högre krav på dokumentationen
                   av ett anhållningsbeslut än vad som dittills gällt.

                   Jag har därefter beslutat att utreda vilka krav som bör ställas på
                   dokumentationen av ett beslut om husrannsakan enligt rättegångsbalken
                   respektive hämtning till förhör. I detta beslut behandlas frågan om
                   dokumentationen av ett beslut om husrannsakan. Dokumentationen av ett beslut
                   om hämtning till förhör behandlas i JO:s ärende med dnr 6534-2025.




    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm     Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                      E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                        Dnr 6533-2025       Sid 2 (9)




Utredning
Inriktningen av JO:s utredning
JO uppmanade Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten,
Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Tullverket och Kustbevakningen att yttra
sig och redovisa relevant rättslig reglering samt sin bedömning av vilka krav
som bör ställas på dokumentationen av ett beslut om husrannsakan enligt
rättegångsbalken. Redovisningen skulle särskilt beröra dokumentationen av de
omständigheter som lagts till grund för tvångsåtgärden men även andra rekvisit
för en husrannsakan skulle belysas i fråga om dokumentation.

Myndigheternas yttranden
Åklagarmyndigheten
Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren AA) redogjorde i yttrandet för rättslig
reglering och redovisade därefter följande bedömning.

      Det finns inga generella regler i RB [rättegångsbalken, JO:s anm.] om
      dokumentation av tvångsmedelsbeslut fattade av åklagare. Som framgår ovan
      [i redogörelsen för den rättsliga regleringen, här utelämnad, JO:s anm.] är detta
      främst motiverat av åklagarens roll och funktion i det straffprocessuella
      systemet. Av hänsyn främst till den enskildes rättssäkerhet har lagstiftaren dock
      ställt upp vissa krav på dokumentation, som dock främst tar sikte på
      frihetsberövanden. Härutöver har lagstiftaren överlämnat åt Åklagarmyndigheten
      att meddela de föreskrifter, allmänna råd och övriga riktlinjer och anvisningar
      som behövs för att uppnå enhetlighet och följdriktighet vid åklagarnas
      rättstillämpning. I ÅFS [Åklagarmyndighetens författningssamling, JO:s anm.]
      2005:30 har Åklagarmyndigheten meddelat föreskrifter om dokumentation av
      tvångsmedel. Av föreskrifterna framgår att beslut om tvångsmedel ska
      dokumenteras av beslutsfattande åklagare och att det ska framgå vem som har
      fattat beslutet, tidpunkten för beslutet och, i förekommande fall, vem som har
      varit föredragande i ärendet.
      Dokumentationen av ett beslut om husrannsakan ska uppfylla två grundläggande
      krav, nämligen att grunden för beslutet och omfattningen – uppgift om var och
      för vilket ändamål som husrannsakan ska göras samt vem och/eller vad som ska
      eftersökas – framgår. Härutöver kan det naturligtvis, i det enskilda fallet, finnas
      behov av ytterligare dokumentation. Bland annat är det viktigt att eventuella
      villkor eller begränsningar av beslutet framgår, exempelvis att beslutet bara
      gäller en del av en bostad eller att beslutet bara får verkställas vissa tider på
      dygnet.
      Den som fattar beslut om tvångsmedel har ett övergripande ansvar för
      verkställigheten och beslutsfattaren bör därför vid behov komplettera beslutet
      med direktiv för hur verkställigheten ska genomföras. Vid beslut om
      husrannsakan är det dock sällan möjligt att förutse alla frågor som kan uppstå vid
      verkställigheten och beslutfattaren måste därför anpassa och utforma beslutet
      utifrån de förutsättningar som är kända vid beslutstidpunkten. Om det uppstår
      oväntade situationer eller problem vid verkställandet ankommer det på den som
      verkställer beslutet att kontakta beslutsfattaren.
      JO har i flera beslut påtalat vikten av att en beslutsfattare dokumenterar de
      omständigheter som legat till grund för beslutet. Även riksåklagaren har i flera
      yttranden och tillsynsbeslut påtalat vikten av att bl.a. skälen och övervägandena
      för beslut om husrannsakan (tvångsmedel) i vissa situationer dokumenteras i
      exempelvis tvångsmedelsblanketten i Cåbra [Åklagarväsendets
      ärendehanteringssystem för brottmål, JO:s anm.]. I vilka fall sådan mer utförlig
      dokumentation behövs och hur utförlig den då bör vara måste dock enligt min
                                                                        Dnr 6533-2025       Sid 3 (9)




      bedömning avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda ärendet.
      Dokumentationsbehovet bör i den delen inte sträcka sig längre än till sådana
      omständigheter som har varit av direkt betydelse för beslutsfattandet i det
      enskilda ärendet, exempelvis i situationer då överväganden kring ändamåls-
      behovs- och proportionalitetsprinciperna eller Barnkonventionen gör sig särskilt
      gällande. Det ökar även möjligheterna att i efterhand kunna följa ärendet.
      De krav som enligt gällande rätt ställs på åklagarens skyldighet att dokumentera
      ett beslut om husrannsakan uppfyller enligt min bedömning de grundläggande
      krav på rättssäkerhet och legitimitet som bör ställas på dokumentation av
      tvångsmedelsbeslut. Eftersom behovet av ytterligare dokumentation varierar från
      fall till fall lämpar det sig enligt min uppfattning inte för tvingande reglering.
      Inom ramen för en nyligen initierad översyn av ÅFS 2005:30 kommer jag dock
      att överväga att tydliggöra i vilka situationer det kan finnas behov av ytterligare
      dokumentation.
Ekobrottsmyndigheten
Ekobrottsmyndigheten (generaldirektören BB) redogjorde i yttrandet för rättslig
reglering och redovisade därefter följande bedömning.

      Som framgår av redogörelsen ovan [här utelämnad, JO:s anm.] finns det i dag
      inte någon författningsreglerad skyldighet att dokumentera vilka överväganden
      som legat till grund för beslut om husrannsakan. JO har dock i flera beslut anfört
      att det ur rättssäkerhets- och kontrollsynpunkt är av stor vikt att beslut om
      tvångsmedel dokumenteras klart och noggrant med bl.a. angivande av samtliga
      grunder för beslutet (se bl.a. JO 2009/10 s. 72 [dnr 1516-2007, JO:s anm.]).
      I nu aktuell remiss hänvisas också till ett JO-beslut den 12 juni 2025 (dnr
      7836-2024 och 1656-2025), där JO anför bl.a. att åklagaren, vid beslut om
      anhållande, som ett minimum alltid bör ange vilka omständigheter […] som
      ligger till grund för brottsmisstanken och varför han eller hon anser att ett eller
      flera av de s.k. särskilda häktningsskälen föreligger. Samtidigt betonas att
      motiveringen kan vara relativt kortfattad. Hur utförlig dokumentationen bör vara
      av övriga förutsättningar för anhållningsbeslutet, exempelvis i fråga om
      proportionalitet och – i förekommande fall – varför det är av synnerlig vikt att
      den misstänkte tas i förvar, får enligt vad som anförs i beslutet avgöras utifrån
      omständigheterna i det enskilda fallet. I beslutet hänvisar JO också till
      legitimitetsskäl och betonar särskilt vikten av att kontroll i efterhand inte får
      försvåras eller omöjliggöras på grund av bristfällig dokumentation (med
      hänvisning till fler uttalanden av JO i samma fråga).
      Ekobrottsmyndigheten instämmer givetvis i att det är viktigt att det i efterhand
      kan göras en ändamålsenlig granskning av myndighetens beslut om tvångsmedel.
      Det gäller även beslut om husrannsakan ... Frågan är hur en granskning i
      efterhand kan genomföras på ett ändamålsenligt sätt och om ett utökat
      dokumentationskrav (särskilt mot bakgrund av JO:s uttalanden att redogörelsen
      av åklagarens överväganden skulle kunna vara relativt kortfattade) bättre kan
      tillgodose behovet av underlag för en sådan granskning.
      Åklagares beslut om tvångsmedel fattas i olika situationer och i olika skeden av
      en förundersökning. Besluten fattas ibland direkt i ärendehanteringssystemet
      Cåbra och ibland registreras de i efterhand. Inom ramen för
      Åklagarmyndighetens verksamhet fattas beslut om tvångsmedel ofta i samband
      med jourverksamhet (inklusive den s.k. dagjouren). Vid Ekobrottsmyndigheten
      ser verksamheten typiskt sett annorlunda ut och beslut om tvångsmedel fattas
      oftast inför ett i förväg planerat tillslag (även om det också vid
      Ekobrottsmyndigheten fattas mer brådskande beslut). Tvångsmedelsanvändning
      vid Ekobrottsmyndigheten kan alltså många gånger planeras och beslutas med
      beaktande av kända och dokumenterade omständigheter. Det betyder att
      proportionalitet och hänsyn vägs in tidigt i beslutsprocessen. Vilka överväganden
                                                                          Dnr 6533-2025        Sid 4 (9)




      åklagaren dokumenterar i beslut om husrannsakan … varierar, beroende på
      omständigheterna i det enskilda fallet.
      När åklagare vid Ekobrottsmyndigheten fattar beslut om tvångsmedel finns
      därmed i regel skriftligt underlag i ärendet. Detta skriftliga underlag kan vara
      mer eller mindre omfattande och även kompletteras av muntlig information. I
      vissa fall finns dock inte någon skriftlig information alls att tillgå, utan åklagaren
      får endast en muntlig föredragning. Underlag som helt eller delvis presenteras
      muntligen dokumenteras för att kunna granskas i efterhand. Rutinen i dag är att
      åklagaren antecknar omständigheter av betydelse som presenterats muntligt i
      fritextfältet i den digitala tvångsmedelsblanketten. De åklagare som leder
      förundersökningar av mer omfattande karaktär fattar normalt sett
      tvångsmedelsbeslut i det egna ärendet.
      Som framgår ovan varierar situationerna vid beslutsfattandet gällande
      tvångsmedel. En granskning av om ett beslut om husrannsakan … varit rättsligt
      grundat och haft fog för sig bör ske med utgångspunkt i samtliga omständigheter
      som varit tillgängliga för beslutsfattaren vid beslutstillfället. Detta är av särskild
      vikt eftersom åklagaren vid beslutet även ska beakta omständigheter som talar
      mot att åtgärden ska vidtas. För säkerställande av en ändamålsenlig granskning i
      efterhand (av t.ex. JO) bör enligt Ekobrottsmyndighetens mening därför krävas
      att det av dokumentationen framgår vad som har beslutats och hur genomförande
      ska ske, vilket brott som beslutet grundas på samt vem som har fattat beslutet
      och när. Av ärendet i dess helhet bör det framgå vilket underlag som
      beslutsfattaren hade vid beslutstidpunkten, så att det går att göra en granskning i
      efterhand baserat på samma underlag.
      I ovan nämnda beslut från juni 2025 redogör JO för en inspektion vid
      Ekobrottsmyndighetens första ekobrottskammare i Stockholm som gjordes i
      november 2024 (dnr 8015-2024). JO anmärker i beslutet på att han, för att kunna
      bedöma riktigheten i beslut om anhållande i frånvaro, varit tvungen att ta del av
      all dokumentation i ärendet. Enligt Ekobrottsmyndighetens mening föreligger det
      dock ingen motsättning mellan detta och möjligheten att bedöma riktigheten av
      ett beslut. Tvärtom är en granskning där JO tar del av åklagarens beslutsunderlag
      i dess helhet, enligt Ekobrottsmyndighetens mening, ur rättssäkerhetssynpunkt
      att föredra framför en ordning där endast en förhållandevis kort och i vissa fall
      hastigt nedskriven beslutsmotivering granskas. Detta gäller inte endast när
      beslutet har behövt fattas i ett brådskande läge, utan även i mer omfattande och
      komplicerade utredningar som pågått under viss tid. Även i sådana utredningar
      (som inte sällan förekommer vid Ekobrottsmyndigheten) kan det vara svårt att
      inför ett beslut om husrannsakan skriva ned en kort och koncis sammanfattning
      som ger en rättvis bild av utredningsläget och de närmare överväganden som
      ligger till grund för åklagarens beslut. Det bör inte heller krävas att
      beslutsfattaren skriftligen redovisar hur denne har värderat de olika delarna som
      ingått i underlaget, vilket kan vara mycket omfattande, eller om denne har ansett
      att vissa delar i underlaget varit av särskild betydelse för det beslut som fattats
      (jfr domskäl).
Polismyndigheten
Polismyndigheten (juristen CC) redogjorde – efter att bl.a. samtliga
polisregioner och Nationella operativa avdelningen beretts tillfälle att lämna
synpunkter – i yttrandet för rättslig reglering och redovisade därefter följande
bedömning.

      Av 28 kap. 9 § RB framgår att ett beslut om husrannsakan ska dokumenteras.
      Det är ändamålet och vad som förekommit vid husrannsakan som ska anges. I
      27 § polislagen anges vidare vad som ska framgå av protokollet.
      Tvångsmedel innebär ett intrång i enskildas integritet och det är därför viktigt ur
      såväl rättssäkerhets- som kontrollsynpunkt att beslut om tvångsmedel
                                                                        Dnr 6533-2025        Sid 5 (9)




      dokumenteras på ett utförligt sätt. Av protokollet ska det tydligt framgå vilka
      brottsmisstankar som föranlett åtgärderna och vilka omständigheter som legat till
      grund för beslutet (se t.ex. JO 2009/10 s. 72, dnr 1516-2007). Dokumentationen
      gör det även möjligt att i efterhand kontrollera om till exempel förutsättningar
      funnits för husrannsakan.
      Polismyndigheten kan konstatera att de uppgifter som ska anges i Durtvå
      [Polismyndighetens anmälnings- och utredningssystem, JO:s anm.] motsvarar de
      krav på dokumentation som lagstiftaren ställer vid husrannsakan.
      Polismyndigheten anser att dessa krav är tillräckliga och att inga ytterligare krav
      på dokumentation bör ställas. Polismyndigheten ser i dagsläget inga behov av att
      ytterligare skärpa kraven på dokumentation utan att nuvarande
      dokumentationskrav uppfyller kraven på rättssäkerhet och insyn vid användning
      av tvångsmedlet husrannsakan.
      Det är dock naturligtvis viktigt att de nu gällande kraven efterlevs i praktiken hos
      den som dokumenterar. Polisregion Väst har pekat på att det kan finnas brister i
      myndighetens anmälnings- och utredningssystem och det är givetvis något som i
      så fall behöver åtgärdas.
      När det gäller särskilt de omständigheter som lagts till grund för tvångsåtgärden
      (utröna omständigheter som kan ha betydelse för utredning om brott,
      eftersökande av föremål som är underkastade beslag och eftersökande av person)
      är de alternativ i form av kryssrutor i Durtvå fullt tillräckliga. Utöver samtliga
      uppgifter som ska fyllas i finns dessutom möjlighet att använda sig av extra
      motivering i fritext vid ett enskilt tvångsmedelsbeslut.
      Mot denna bakgrund anser Polismyndigheten att nuvarande krav och rutiner för
      dokumentation är ändamålsenliga och tillräckliga ur ett rättssäkerhetsperspektiv.
Säkerhetspolisen
Säkerhetspolisen (chefsjuristen DD) redogjorde i yttrandet för rättslig reglering
och redovisade därefter följande bedömning.

      För Säkerhetspolisens egen del finns inget behov av att ha några andra krav än
      vad som gäller idag avseende dokumentation av tvångsmedelsbesluten. Det går
      utmärkt bra och dessutom snabbt att i varje läge ta till sig innehållet i
      dokumentationen och förstå omständigheterna och den rättsliga bedömningen
      som ligger bakom besluten. Myndigheten har inte heller uppfattat att det finns
      några sådana behov hos åklagare eller försvarare. Mot den bakgrunden är det
      också myndighetens uppfattning att en kontroll av tvångsmedelsbesluten i
      efterhand inte kräver förändringar i dokumentationskraven. En
      efterhandskontroll kräver ett djupare studium av t.ex. omständigheterna i ärendet
      än vad som är rimligt att dokumentera i själva tvångsmedelsbeslutet.
      I sammanhanget kan även nämnas att JO har t.ex. tidigare funnit att när
      omständigheter till grund för en husrannsakan gått att utläsa av handlingar i
      ärendet har detta underlag varit tillräckligt för att bedöma om det funnits lagstöd
      för åtgärden (Protokoll från inspektion av Åklagarmyndigheten, Västerorts
      åklagarkammare i Stockholm den 29–30 maj 2024 dnr 3559-2024).
      Sammanfattningsvis är det Säkerhetspolisens uppfattning att de uppgifter som
      redovisas i aktuella tvångsmedelsbeslut tillsammans med övriga handlingar är
      fullt tillräckliga i dokumentationshänseende. Ytterligare krav behöver inte
      ställas.
Tullverket
Tullverket (överdirektören EE) redogjorde i yttrandet för rättslig reglering och
redovisade därefter följande bedömning.

      Tullverket konstaterar att beslutsfattaren har möjlighet att anteckna grunden för
      sitt beslut i den särskilda blankett som är framtagen inom myndigheten.
                                                                         Dnr 6533-2025       Sid 6 (9)




      Beslutsfattaren kan härutöver även ange andra överväganden kring beslutet i en
      promemoria när det finns ett behov av det. När det gäller utformning av beslut
      om husrannsakan så motsvarar förfarandet enligt Tullverket de krav som kan
      ställas på dokumentationen.
      I syfte att förenkla förfarandet ytterligare för beslutsfattare inom Tullverket så
      initierar myndigheten i samband med detta ärende ett arbete för att möjliggöra
      införandet av anteckningar kring andra rekvisit för husrannsakan direkt i den
      särskilda blanketten.
Kustbevakningen
Kustbevakningen (chefsjuristen FF) redogjorde i yttrandet för rättslig reglering
och redovisade därefter följande bedömning.

      Det kan konstateras att regleringen om husrannsakan är relativt komplex i den
      meningen att olika befattningshavare (undersökningsledare respektive ”vanlig”
      kustbevakningstjänsteman) kan fatta beslut om husrannsakan men på olika
      grunder. Vidare följer att det gäller olika regler beroende på vilket brott
      misstanken avser, vilken typ av utrymme som ska undersökas, sannolikheten för
      att det som eftersöks ska anträffas och tidpunkten på dygnet. Redan det faktum
      att regleringen ger möjlighet till flera olika typer av husrannsakan ställer krav på
      att man i efterhand måste kunna avgöra vilken reglering som tillämpats i det
      enskilda fallet.
      Kustbevakningen delar den bedömning som JO fört fram gällande
      dokumentationskrav avseende anhållningsbeslut i JO 7836-2024 respektive JO
      1656-2025. Även när det gäller beslut om husrannsakan bör det således ställas
      krav på beslutsfattaren att alltid ange vilka omständigheter som ligger till grund
      för beslutet och varför han eller hon anser att rekvisiten för den aktuella
      ”husrannsakningstypen” är uppfyllda i det enskilda fallet.

Rättslig reglering
I beslutet om dokumentationen av ett anhållningsbeslut redogjorde jag för syftet
med dokumentation av tvångsmedel och varför det ur kontroll- och
rättssäkerhetssynpunkt är av så stor vikt. Jag hänvisar till det avsnittet.

Husrannsakan enligt rättegångsbalken regleras i balkens 28 kapitel, och kan
vara antingen reell eller personell. En reell husrannsakan syftar framför allt till
att söka efter egendom medan en personell husrannsakan syftar till att anträffa
en eftersökt person. Beroende på t.ex. om husrannsakan riktas mot den som är
skäligen misstänkt eller inte, eller om undersökningen vidtas hos den eftersökte
eller hos annan, ställs olika krav för beslut om husrannsakan. Det ställs vidare
särskilda krav t.ex. om åtgärden ska vidtas nattetid.

Vid ett beslut om husrannsakan ska alla de grundläggande principerna för
tvångsmedelsanvändning, såsom ändamåls-, proportionalitets- och
behovsprinciperna, beaktas.

Ett beslut om husrannsakan, som inte ska fattas av rätten, kan fattas av en
åklagare eller undersökningsledare (se 28 kap. 4 § första stycket
rättegångsbalken, RB). Under vissa förutsättningar får även en polis eller en
tull- och kustbevakningstjänsteman, som inte är undersökningsledare, besluta
om husrannsakan. I de allra flesta fall krävs då att det föreligger fara i dröjsmål.
                                                                   Dnr 6533-2025      Sid 7 (9)




(Se 28 kap. 5 § RB, 8 kap. 17 § tullbefogenhetslagen och 3 kap. 8 §
kustbevakningslagen.)

Vid en förundersökning ska det föras protokoll över det som har förekommit
som är av betydelse för utredningen (se 23 kap. 21 § första stycket RB).
Närmare bestämmelser om förundersökningsprotokollet finns i
förundersökningskungörelsen (FUK). Av 20 § FUK framgår bl.a. att beslut om
uppgifter som rör användning av tvångsmedel ska antecknas i
förundersökningsprotokollet.

I protokollet över en husrannsakan ska anges ändamålet med åtgärden och vad
som har förekommit vid husrannsakan (se 28 kap. 9 § första stycket RB).

JO har vid upprepade tillfällen funnit brister i dokumentationen av ett beslut om
husrannsakan, bestående i t.ex. att det inte gått att utläsa vilka omständigheter
som legat till grund för beslutet (se t.ex. JO 1988/89 s. 47, dnr 3012-1986 m.fl.,
JO 1997/98 s. 165, dnr 4365-1996, JO 2018/19 s. 415, dnr 7330-2016 och
JO 2020/21 s. 370, dnr 5316-2018, samt mina beslut den 9 januari 2020,
dnr 239-2018, och den 25 februari 2021, dnr 856-2019). Det är inte ovanligt att
omständigheter som har legat till grund för en tvångsåtgärd preciseras först
sedan JO inlett en utredning, vilket naturligtvis är oacceptabelt (se t.ex.
JO 2018/19 s. 415).

Bedömning
Jag vill börja med att säga att min granskning har varit inriktad på husrannsakan
enligt rättegångsbalken. Granskningen har gällt dokumentationen av beslutet
om husrannsakan, och inte hur verkställigheten av åtgärden ska dokumenteras.
Vidare har min utgångspunkt varit ett kontroll- och rättssäkerhetsperspektiv.
Det kan därför finnas andra aspekter som talar för att fler uppgifter än de som
redovisas nedan behöver dokumenteras. Mina uttalanden omfattar inte heller
beslut om husrannsakan som fattas av en domstol.

I dagens straffprocess är det en självklarhet att myndigheter och enskilda
tjänstemän kan visa att de beslut som fattats är rättsligt grundade och har fog för
sig. Det gäller inte minst tvångsmedelsbeslut, såsom en husrannsakan. Vidare
förutsätter den demokratiska kontroll som bl.a. JO är satt att utföra att det finns
fullgoda möjligheter att i efterhand granska de åtgärder som vidtagits.

Det är en etablerad ordning att det av ett beslut om husrannsakan ska kunna
utläsas vem som har fattat beslutet och när. Det ska också framgå var och för
vilket ändamål som husrannsakan ska göras, och vad eller vem som ska
eftersökas. Därutöver ska eventuella villkor och begränsningar anges. För det
fall en polis eller annan tjänsteman har fattat beslutet på grund av fara i
dröjsmål ska det framgå varför det brådskade med åtgärden. Om det finns flera
grunder för beslutet ska samtliga anges. (Se Lindberg, Straffprocessuella
tvångsmedel, 2022, version 5, JUNO, s. 698 f. och s. 713.)
                                                                     Dnr 6533-2025       Sid 8 (9)




Vidare ska det av beslutet, eller i vart fall av myndighetens handlingar i ärendet,
framgå de omständigheter som beslutsfattaren lagt till grund för sin bedömning,
t.ex. vad som föranlett att en viss person är skäligen misstänkt för ett brott. Om
beslutsfattaren lägger någon ytterligare omständighet till grund för beslutet, som
inte framgår av handlingarna i ärendet, måste det antecknas. För det fall
omständigheterna inte anges i beslutet, underlättas en efterhandskontroll om det
exempelvis lämnas en hänvisning till specifika handlingar eller anteckningar i
ärendet (se protokollen från mina inspektioner av Åklagarmyndigheten,
Västerorts åklagarkammare i Stockholm, dnr 3559-2024 och
Ekobrottsmyndigheten, Första ekobrottskammaren i Stockholm,
dnr 8015-2024).

En särskild fråga är i vilken mån beslutsfattarens närmare överväganden om
huruvida det funnits förutsättningar för en husrannsakan behöver redovisas. De
förhållanden som råder då husrannsakan aktualiseras kan vara av varierande
slag. Frågan får därför avgöras med hänsyn till hur situationen ter sig i det
enskilda fallet. Typiskt sett bör överväganden dokumenteras när husrannsakan
ska göras hos någon som inte är misstänkt för brottet, när ett barnperspektiv
behöver anläggas (se t.ex. mitt beslut den 5 februari 2026, dnr 551-2025 och
1103-2025) eller när proportionalitetshänsyn av något annat skäl är särskilt
framträdande. Intresset av en rättssäker och transparent handläggning kan
naturligtvis medföra att även andra förhållanden talar för att överväganden bör
dokumenteras.

Övervägandena kan dokumenteras exempelvis i en promemoria, ett direktiv
eller i ett fritextfält och behöver inte vara mer omfattande än vad
omständigheterna föranleder. I normalfallet räcker det att beslutsfattaren
kortfattat skriver ned de överväganden som han eller hon faktiskt har gjort. Om
det finns särskilda föreskrifter som rör beslutet ska dessa givetvis följas (se t.ex.
ÅFS 2005:30).

Jag inledde denna granskning i syfte att skapa en mer enhetlig ordning för
dokumentationen av beslut om husrannsakan. Någon uttrycklig
författningsreglering finns inte och uttalanden av t.ex. JO och i den juridiska
litteraturen kan tolkas på olika sätt. Min utgångspunkt har ytterst varit enskildas
intresse av att bli behandlade på ett lagenligt och i övrigt rättssäkert sätt samt att
ge tillräckliga förutsättningar för en efterhandskontroll av t.ex. JO.

En husrannsakan innebär en begränsning i en grundlagsskyddad rättighet.
Beslut som dokumenteras i enlighet med vad jag nu har uttalat är ägnade att
tillgodose intressena bakom dokumentationsskyldigheten. En något mer utförlig
dokumentation skulle i vissa enskilda fall kunna påverka skyndsamheten och
effektiviteten i en brottsutredning. Enligt min mening vägs det dock upp av de
positiva effekterna för förtroendet för de brottsutredande myndigheterna och
deras verksamhet som dokumentationen medför.
                                                                   Dnr 6533-2025       Sid 9 (9)




Särskilt mot denna bakgrund ser jag positivt på Åklagarmyndighetens pågående
översyn av föreskriften om dokumentation av straffprocessuella tvångsmedel
och det utvecklingsarbete som Tullverket har initierat för att beslutsfattare på ett
enklare sätt ska kunna dokumentera vad som legat till grund för ett beslut om
husrannsakan.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Per Lennerbrant. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Seniora rättssakkunniga Lovisa Johansson har föredragit ärendet och
byråchefen Nils Västberg har deltagit i beredningen.
