# Uttalanden om vilka krav som bör ställas på dokumentationen av ett beslut om hämtning till förhör

JO 2026-03-20 dnr 6534-2025

[P]

## BESLUT

Datum                     Dnr
                                                                   2026-03-20                6534-2025             Sid 1 (9)



Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                   Uttalanden om vilka krav som bör ställas på dokumentationen av ett
                   beslut om hämtning till förhör


                    Beslutet i korthet: JO har på eget initiativ utrett vilka krav som bör ställas på
                    dokumentationen av ett beslut om hämtning till förhör. Utgångspunkten för
                    utredningen har ytterst varit enskildas intresse av att bli behandlade på ett lagenligt
                    och i övrigt rättssäkert sätt samt att ge tillräckliga förutsättningar för en
                    efterhandskontroll av t.ex. JO.
                    JO konstaterar att det av beslutet om hämtning till förhör, eller i vart fall av
                    myndighetens handlingar i ärendet, ska framgå de omständigheter som
                    beslutsfattaren lagt till grund för sin bedömning, t.ex. vad som föranlett att det
                    skäligen kunde befaras att förhörspersonen inte skulle följa en kallelse eller att han
                    eller hon med anledning av en kallelse skulle försvåra utredningen. Om
                    beslutsfattaren lägger någon ytterligare omständighet till grund för beslutet, som inte
                    framgår av handlingarna i ärendet, måste det antecknas.
                    En särskild fråga är enligt JO i vilken mån beslutsfattarens närmare överväganden om
                    huruvida det funnits förutsättningar för att hämta en person till förhör behöver
                    redovisas. JO uttalar att frågan får avgöras med hänsyn till hur situationen ter sig i det
                    enskilda fallet. Typiskt sett bör överväganden dokumenteras när hämtningen gäller en
                    person som inte är misstänkt för brott, när ett barnperspektiv behöver anläggas eller
                    när proportionalitetshänsyn av något annat skäl är särskilt framträdande.

## Initiativet

I ett beslut den 12 juni 2025 uttalade jag mig om vilka krav som bör ställas på
                   en åklagares dokumentation av anhållningsbeslut (JO 2025 s. 288,
                   dnr 7836-2024 och 1656-2025). Jag konstaterade i beslutet bl.a. att det av
                   rättssäkerhets- och legitimitetsskäl bör ställas högre krav på dokumentationen
                   av ett anhållningsbeslut än vad som dittills gällt.

                   Jag har därefter beslutat att utreda vilka krav som bör ställas på
                   dokumentationen av ett beslut om husrannsakan enligt rättegångsbalken
                   respektive hämtning till förhör. I detta beslut behandlas frågan om
                   dokumentationen av ett beslut om hämtning till förhör. Dokumentationen av ett
                   beslut om husrannsakan enligt rättegångsbalken behandlas i JO:s ärende med
                   dnr 6533-2025.



    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm    Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                     E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                       Dnr 6534-2025       Sid 2 (9)




Utredning
Inriktningen av JO:s utredning
JO uppmanade Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten,
Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Tullverket och Kustbevakningen att yttra
sig och redovisa relevant rättslig reglering samt sin bedömning av vilka krav
som bör ställas på dokumentationen av ett beslut om hämtning till förhör.
Redovisningen skulle särskilt beröra dokumentationen av de omständigheter
som lagts till grund för tvångsåtgärden men även andra rekvisit för hämtning till
förhör skulle belysas i fråga om dokumentation.

Myndigheternas yttranden
Åklagarmyndigheten
Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren AA) redogjorde i yttrandet för rättslig
reglering och redovisade därefter följande bedömning.

      Det finns inga generella regler i RB [rättegångsbalken, JO:s anm.] om
      dokumentation av tvångsmedelsbeslut fattade av åklagare. Som framgår ovan
      [i redogörelsen för den rättsliga regleringen, här utelämnad, JO:s anm.] är detta
      främst motiverat av åklagarens roll och funktion i det straffprocessuella
      systemet. Av hänsyn främst till den enskildes rättssäkerhet har lagstiftaren dock
      ställt upp vissa krav på dokumentation, som dock främst tar sikte på
      frihetsberövanden. Härutöver har lagstiftaren överlämnat åt Åklagarmyndigheten
      att meddela de föreskrifter, allmänna råd och övriga riktlinjer och anvisningar
      som behövs för att uppnå enhetlighet och följdriktighet vid åklagarnas
      rättstillämpning. I ÅFS [Åklagarmyndighetens författningssamling, JO:s anm.]
      2005:30 har Åklagarmyndigheten meddelat föreskrifter om dokumentation av
      tvångsmedel. Av föreskrifterna framgår att beslut om tvångsmedel ska
      dokumenteras av beslutsfattande åklagare och att det ska framgå vem som har
      fattat beslutet, tidpunkten för beslutet och, i förekommande fall, vem som har
      varit föredragande i ärendet. Av dokumentationen ska framgå vilket tvångsmedel
      som beslutats, vilket brott som legat till grund för det och ändamålet med
      tvångsmedlet.
      Härutöver kan det, i enskilda fall, finnas behov av ytterligare dokumentation.
      Bland annat är det viktigt att eventuella villkor av beslutet framgår, exempelvis
      att beslutet förfaller om det inte verkställs inom en viss angiven kortare tid.
      Den som fattar beslut om tvångsmedel har ett övergripande ansvar för
      verkställigheten och beslutsfattaren bör därför vid behov komplettera beslutet
      med direktiv för hur verkställigheten ska genomföras. Om det uppstår oväntade
      situationer eller problem vid verkställandet ankommer det på den som verkställer
      beslutet att kontakta beslutsfattaren.
      JO har i flera beslut påtalat vikten av att en beslutsfattare dokumenterar de
      omständigheter som legat till grund för ett beslut om hämtning till förhör. Även
      riksåklagaren har i flera yttranden och tillsynsbeslut påtalat vikten av att bl.a.
      skälen och övervägandena för beslut om hämtning till förhör/tvångsmedel i vissa
      situationer dokumenteras i exempelvis tvångsmedelsblanketten i Cåbra
      [Åklagarväsendets ärendehanteringssystem för brottmål, JO:s anm.]. I vilka fall
      sådan mer utförlig dokumentation behövs och hur utförlig den då bör vara måste
      dock enligt min bedömning avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda
      ärendet. Dokumentationsbehovet bör i den delen inte sträcka sig längre än till
      sådana omständigheter som har varit av direkt betydelse för beslutsfattandet i det
      enskilda ärendet, exempelvis i situationer då överväganden kring ändamåls-
      behovs- och proportionalitetsprinciperna eller Barnkonventionen gör sig särskilt
      gällande. Det ökar även möjligheterna att i efterhand kunna följa ärendet.
                                                                          Dnr 6534-2025        Sid 3 (9)




      De krav som enligt gällande rätt ställs på åklagarens skyldighet att dokumentera
      ett beslut om hämtning till förhör uppfyller enligt min bedömning de
      grundläggande krav på rättssäkerhet och legitimitet som bör ställas på
      dokumentation av tvångsmedelsbeslut. Eftersom behovet av ytterligare
      dokumentation varierar från fall till fall lämpar det sig enligt min uppfattning
      inte för tvingande reglering. Inom ramen för en nyligen initierad översyn av
      ÅFS 2005:30 kommer jag dock att överväga att tydliggöra i vilka situationer det
      kan finnas behov av ytterligare dokumentation.
Ekobrottsmyndigheten
Ekobrottsmyndigheten (generaldirektören BB) redogjorde i yttrandet för rättslig
reglering och redovisade därefter följande bedömning.

      JO har … i flera beslut anfört att det ur rättssäkerhets- och kontrollsynpunkt är
      av stor vikt att beslut om tvångsmedel dokumenteras klart och noggrant med
      bl.a. angivande av samtliga grunder för beslutet (se bl.a. JO 2009/10 s. 72
      [dnr 1516-2007, JO:s anm.]).
      I nu aktuell remiss hänvisas också till ett JO-beslut den 12 juni 2025
      (dnr 7836-2024 och 1656-2025), där JO anför bl.a. att åklagaren, vid beslut om
      anhållande, som ett minimum alltid bör ange vilka omständigheter […] som
      ligger till grund för brottsmisstanken och varför han eller hon anser att ett eller
      flera av de s.k. särskilda häktningsskälen föreligger. Samtidigt betonas att
      motiveringen kan vara relativt kortfattad. Hur utförlig dokumentationen bör vara
      av övriga förutsättningar för anhållningsbeslutet, exempelvis i fråga om
      proportionalitet och – i förekommande fall – varför det är av synnerlig vikt att
      den misstänkte tas i förvar, får enligt vad som anförs i beslutet avgöras utifrån
      omständigheterna i det enskilda fallet. I beslutet hänvisar JO också till
      legitimitetsskäl och betonar särskilt vikten av att kontroll i efterhand inte får
      försvåras eller omöjliggöras på grund av bristfällig dokumentation (med
      hänvisning till fler uttalanden av JO i samma fråga).
      Ekobrottsmyndigheten instämmer givetvis i att det är viktigt att det i efterhand
      kan göras en ändamålsenlig granskning av myndighetens beslut om tvångsmedel.
      Det gäller även beslut om … hämtning till förhör. Frågan är hur en granskning i
      efterhand kan genomföras på ett ändamålsenligt sätt och om ett utökat
      dokumentationskrav (särskilt mot bakgrund av JO:s uttalanden att redogörelsen
      av åklagarens överväganden skulle kunna vara relativt kortfattade) bättre kan
      tillgodose behovet av underlag för en sådan granskning.
      Åklagares beslut om tvångsmedel fattas i olika situationer och i olika skeden av
      en förundersökning. Besluten fattas ibland direkt i ärendehanteringssystemet
      Cåbra och ibland registreras de i efterhand. Inom ramen för
      Åklagarmyndighetens verksamhet fattas beslut om tvångsmedel ofta i samband
      med jourverksamhet (inklusive den s.k. dagjouren). Vid Ekobrottsmyndigheten
      ser verksamheten typiskt sett annorlunda ut och beslut om tvångsmedel fattas
      oftast inför ett i förväg planerat tillslag (även om det också vid
      Ekobrottsmyndigheten fattas mer brådskande beslut). Tvångsmedelsanvändning
      vid Ekobrottsmyndigheten kan alltså många gånger planeras och beslutas med
      beaktande av kända och dokumenterade omständigheter. Det betyder att
      proportionalitet och hänsyn vägs in tidigt i beslutsprocessen. Vilka överväganden
      åklagaren dokumenterar i beslut om … hämtning till förhör varierar, beroende på
      omständigheterna i det enskilda fallet.
      När åklagare vid Ekobrottsmyndigheten fattar beslut om tvångsmedel finns
      därmed i regel skriftligt underlag i ärendet. Detta skriftliga underlag kan vara
      mer eller mindre omfattande och även kompletteras av muntlig information. I
      vissa fall finns dock inte någon skriftlig information alls att tillgå, utan åklagaren
      får endast en muntlig föredragning. Underlag som helt eller delvis presenteras
      muntligen dokumenteras för att kunna granskas i efterhand. Rutinen i dag är att
      åklagaren antecknar omständigheter av betydelse som presenterats muntligt i
                                                                        Dnr 6534-2025      Sid 4 (9)




      fritextfältet i den digitala tvångsmedelsblanketten. De åklagare som leder
      förundersökningar av mer omfattande karaktär fattar normalt sett
      tvångsmedelsbeslut i det egna ärendet.
      Som framgår ovan varierar situationerna vid beslutsfattandet gällande
      tvångsmedel. En granskning av om … ett beslut om hämtning till förhör varit
      rättsligt grundat och haft fog för sig bör ske med utgångspunkt i samtliga
      omständigheter som varit tillgängliga för beslutsfattaren vid beslutstillfället.
      Detta är av särskild vikt eftersom åklagaren vid beslutet även ska beakta
      omständigheter som talar mot att åtgärden ska vidtas. För säkerställande av en
      ändamålsenlig granskning i efterhand (av t.ex. JO) bör enligt
      Ekobrottsmyndighetens mening därför krävas att det av dokumentationen
      framgår vad som har beslutats och hur genomförande ska ske, vilket brott som
      beslutet grundas på samt vem som har fattat beslutet och när. Av ärendet i dess
      helhet bör det framgå vilket underlag som beslutsfattaren hade vid
      beslutstidpunkten, så att det går att göra en granskning i efterhand baserat på
      samma underlag.
      I ovan nämnda beslut från juni 2025 redogör JO för en inspektion vid
      Ekobrottsmyndighetens första ekobrottskammare i Stockholm som gjordes i
      november 2024 (dnr 8015-2024). JO anmärker i beslutet på att han, för att kunna
      bedöma riktigheten i beslut om anhållande i frånvaro, varit tvungen att ta del av
      all dokumentation i ärendet. Enligt Ekobrottsmyndighetens mening föreligger det
      dock ingen motsättning mellan detta och möjligheten att bedöma riktigheten av
      ett beslut. Tvärtom är en granskning där JO tar del av åklagarens beslutsunderlag
      i dess helhet, enligt Ekobrottsmyndighetens mening, ur rättssäkerhetssynpunkt
      att föredra framför en ordning där endast en förhållandevis kort och i vissa fall
      hastigt nedskriven beslutsmotivering granskas. Detta gäller inte endast när
      beslutet har behövt fattas i ett brådskande läge, utan även i mer omfattande och
      komplicerade utredningar som pågått under viss tid. Även i sådana utredningar
      (som inte sällan förekommer vid Ekobrottsmyndigheten) kan det vara svårt att …
      skriva ned en kort och koncis sammanfattning som ger en rättvis bild av
      utredningsläget och de närmare överväganden som ligger till grund för
      åklagarens beslut. Det bör inte heller krävas att beslutsfattaren skriftligen
      redovisar hur denne har värderat de olika delarna som ingått i underlaget, vilket
      kan vara mycket omfattande, eller om denne har ansett att vissa delar i
      underlaget varit av särskild betydelse för det beslut som fattats (jfr domskäl).
Polismyndigheten
Polismyndigheten (juristen CC) redogjorde – efter att bl.a. samtliga
polisregioner och Nationella operativa avdelningen beretts tillfälle att lämna
synpunkter – i yttrandet för rättslig reglering och redovisade därefter följande
bedömning.

      Beslut om hämtning är en sådan åtgärd under förundersökningen som ska
      dokumenteras enligt 20 § FUK [förundersökningskungörelsen, JO:s anm.]. Vad
      som ska dokumenteras i beslutet är dock inte närmare reglerat. Som framgår av
      refererade uttalanden ovan [i Polismyndighetens redogörelse för den rättsliga
      regleringen, utelämnad här, JO:s anm.] bör de omständigheter som ligger till
      grund för beslutet anges.
      Det är naturligtvis viktigt av rättssäkerhetsskäl att tvångsåtgärder dokumenteras
      noggrant. Detta är särskilt viktigt vid intrång i enskildas integritet, vilket ett
      beslut om hämtning till förhör innebär. Utförlig och tydlig dokumentation
      möjliggör också en senare kontroll av beslutets rättsenlighet.
      Polismyndigheten ser att det i vissa situationer – exempelvis när beslut om
      hämtning till förhör rör annan än misstänkt – kan föreligga skäl att dokumentera
      ärendet mer utförligt än vad som annars följer av gällande
      dokumentationsskyldighet. Detta för att säkerställa rättssäkerhet, transparens och
                                                                         Dnr 6534-2025        Sid 5 (9)




      möjlighet till efterhandskontroll. Denna möjlighet finns i Durtvå
      [Polismyndighetens anmälnings- och utredningssystem, JO:s anm.] genom bl.a.
      fritextfält.
      Polismyndigheten anser att nuvarande reglering är väl avvägd och ser inte att
      ytterligare krav på dokumentation bör ställas.
      Det är dock naturligtvis viktigt att de nu gällande kraven efterlevs i praktiken.
      Polisregion Väst har pekat på att det kan finnas brister i … Durtvå och det är
      givetvis något som i så fall behöver åtgärdas. Polismyndigheten anser dock inte
      att det finns skäl att kräva att samtliga omständigheter tas med i beslutet, utan det
      bör räcka att informationen finns sparad i systemet (jfr JO:s beslut den 12 juni
      2025, dnr 7836-2024 och 1656-2025).
      Sammanfattningsvis anser Polismyndigheten att nuvarande reglering gällande
      dokumentation är ändamålsenliga och tillräckliga ur ett rättssäkerhetsperspektiv.
Säkerhetspolisen
Säkerhetspolisen (chefsjuristen DD) redogjorde i yttrandet för rättslig reglering
och redovisade därefter följande bedömning.

      För Säkerhetspolisens egen del finns inget behov av att ha några andra krav än
      vad som gäller idag avseende dokumentation av tvångsmedelsbesluten. Det går
      utmärkt bra och dessutom snabbt att i varje läge ta till sig innehållet i
      dokumentationen och förstå omständigheterna och den rättsliga bedömningen
      som ligger bakom besluten. Myndigheten har inte heller uppfattat att det finns
      några sådana behov hos åklagare eller försvarare. Mot den bakgrunden är det
      också myndighetens uppfattning att en kontroll av tvångsmedelsbesluten i
      efterhand inte kräver förändringar i dokumentationskraven. En
      efterhandskontroll kräver ett djupare studium av t.ex. omständigheterna i ärendet
      än vad som är rimligt att dokumentera i själva tvångsmedelsbeslutet.
      I sammanhanget kan även nämnas att JO har t.ex. tidigare funnit att när
      omständigheter till grund för en husrannsakan gått att utläsa av handlingar i
      ärendet har detta underlag varit tillräckligt för att bedöma om det funnits lagstöd
      för åtgärden (Protokoll från inspektion av Åklagarmyndigheten, Västerorts
      åklagarkammare i Stockholm den 29–30 maj 2024 dnr 3559-2024).
      Sammanfattningsvis är det Säkerhetspolisens uppfattning att de uppgifter som
      redovisas i aktuella tvångsmedelsbeslut tillsammans med övriga handlingar är
      fullt tillräckliga i dokumentationshänseende. Ytterligare krav behöver inte
      ställas.
Tullverket
Tullverket (överdirektören EE) redogjorde i yttrandet för rättslig reglering och
redovisade därefter följande bedömning.

      Tullverket konstaterar att beslutsfattaren har möjlighet att anteckna grunden för
      sitt beslut i den särskilda blankett som är framtagen inom myndigheten.
      Beslutsfattaren kan härutöver även ange andra överväganden kring beslutet i en
      promemoria när det finns ett behov av det. När det gäller utformning av beslut
      om hämtning till förhör så motsvarar förfarandet enligt Tullverket de krav som
      kan ställas på dokumentationen.
      I syfte att förenkla förfarandet ytterligare för beslutsfattare inom Tullverket så
      initierar myndigheten i samband med detta ärende ett arbete för att kunna föra in
      anteckningar kring andra rekvisit för hämtning till förhör direkt i den särskilda
      blanketten.
                                                                        Dnr 6534-2025        Sid 6 (9)




Kustbevakningen
Kustbevakningen (chefsjuristen FF) redogjorde i yttrandet för rättslig reglering
och redovisade därefter följande bedömning.

      Det kan konstateras att regleringen om hämtning till förhör är relativt komplex i
      den meningen att olika befattningshavare (undersökningsledare respektive
      förhörsledare) kan fatta beslut om hämtning men på olika grunder. Vidare följer
      att det gäller olika regler beroende på vilken roll den hämtade har i
      förundersökningen samt hur långt det är mellan den hämtade och förhörsplatsen.
      Redan det faktum att regleringen ger möjlighet till flera olika typer av hämtning
      till förhör ställer krav på att man i efterhand måste kunna avgöra vilken reglering
      som tillämpats i det enskilda fallet.
      Kustbevakningen delar den bedömning som JO fört fram gällande
      dokumentationskrav avseende anhållningsbeslut i JO 7836-2024 respektive
      JO 1656-2025. Även när det gäller beslut om hämtning till förhör bör det således
      ställas krav på beslutsfattaren att alltid ange vilka omständigheter som ligger till
      grund för beslutet och varför han eller hon anser att rekvisiten för den aktuella
      ”hämtningstypen” är uppfyllda i det enskilda fallet.

Rättslig reglering
I beslutet om dokumentationen av ett anhållningsbeslut redogjorde jag för syftet
med dokumentation av tvångsmedel och varför det ur kontroll- och
rättssäkerhetssynpunkt är av så stor vikt. Jag hänvisar till det avsnittet.

Hämtning till förhör under en förundersökning regleras i 23 kap. 7 §
rättegångsbalken, RB. Enligt lagtexten kan hämtning aktualiseras i tre olika
situationer. Den första gäller att förhörspersonen har kallats till ett förhör men
inte inställt sig till det. För det andra kan hämtning under vissa förutsättningar
användas, utan föregående kallelse, om det skäligen kan befaras att den som ska
höras inte skulle följa en kallelse eller att personen skulle försvåra utredningen
om han eller hon fick kännedom om det planerade förhöret. Den tredje
situationen där hämtning får användas är om åtgärden är av synnerlig vikt för
utredningen. Hämtning till förhör av den som ska höras som vittne eller annars
utan att vara misstänkt för brott bör äga rum endast när det föreligger skäl av
särskild vikt för en sådan åtgärd (se även 6 § andra stycket
förundersökningskungörelsen, FUK).

Vid ett beslut om hämtning till förhör ska alla de grundläggande principerna för
tvångsmedelsanvändning, såsom ändamåls-, proportionalitets- och
behovsprinciperna, beaktas.

Utgångspunkten är att ett beslut om hämtning ska fattas av den som leder
förundersökningen. I undantagsfall, framför allt i brådskande situationer, får en
förhörsledare besluta om hämtning. (Se 6 § första stycket FUK.)

Vid en förundersökning ska det föras protokoll över det som har förekommit
som är av betydelse för utredningen (se 23 kap. 21 § första stycket RB).
Närmare bestämmelser om förundersökningsprotokollet finns i
förundersökningskungörelsen. Av 20 § FUK framgår bl.a. att beslut om
                                                                   Dnr 6534-2025      Sid 7 (9)




uppgifter som rör användning av tvångsmedel ska antecknas i
förundersökningsprotokollet.

Ett beslut om hämtning till förhör är alltså en sådan åtgärd under
förundersökningen som ska dokumenteras (se även t.ex. ÅFS 2005:30). Det är
beslutsfattaren som ska dokumentera beslutet. Samtliga omständigheter som har
legat till grund för beslutet ska anges. (Se Lindberg, Straffprocessuella
tvångsmedel, 2022, version 5, JUNO, s. 231 med där angivna hänvisningar.)

JO har i flera fall funnit brister i dokumentationen av ett beslut om hämtning till
förhör, t.ex. när det gäller vilka omständigheter som har legat till grund för
beslutet (se bl.a. JO 1988/89 s. 47, dnr 3012-1986 m.fl. och mina beslut
den 9 januari 2020, dnr 239-2018, den 14 oktober 2020, dnr 7674-2018,
den 15 april 2021, dnr 1451-2019, och den 19 oktober 2022, dnr 5081-2020,
samt protokollet från JO:s inspektion av Åklagarmyndigheten,
Åklagarkammaren i Sundsvall, dnr 1595-2017). Det är inte ovanligt att
omständigheter som har legat till grund för en tvångsåtgärd preciseras först
sedan JO inlett en utredning, vilket naturligtvis är oacceptabelt (se t.ex.
JO 2018/19 s. 415, dnr 7330-2016).

Bedömning
Jag vill börja med att säga att min granskning har varit inriktad på
dokumentationen av beslutet om hämtning till förhör, och inte hur
verkställigheten av åtgärden ska dokumenteras. Vidare har min utgångspunkt
varit ett kontroll- och rättssäkerhetsperspektiv. Det kan därför finnas andra
aspekter som talar för att fler uppgifter än de som redovisas nedan behöver
dokumenteras.

I dagens straffprocess är det en självklarhet att myndigheter och enskilda
tjänstemän kan visa att de beslut som fattats är rättsligt grundade och har fog för
sig. Det gäller inte minst tvångsmedelsbeslut, såsom hämtning till förhör.
Vidare förutsätter den demokratiska kontroll som bl.a. JO är satt att utföra att
det finns fullgoda möjligheter att i efterhand granska de åtgärder som vidtagits.

Det är en etablerad ordning att det av ett beslut om hämtning till förhör ska
framgå vem som har fattat beslutet och när. Om beslutsfattaren anser att
hämtningen ska genomföras på ett visst sätt eller med några begränsningar,
måste det anges (se t.ex. mitt beslut den 14 oktober 2020, dnr 7674-2018). Har
en förhörsledare fattat beslutet ska det framgå varför åtgärden brådskade.

Vidare ska det av beslutet, eller i vart fall av myndighetens handlingar i ärendet,
framgå de omständigheter som beslutsfattaren lagt till grund för sin bedömning,
t.ex. vad som föranlett att det skäligen kunde befaras att förhörspersonen inte
skulle följa en kallelse eller att han eller hon med anledning av en kallelse
skulle försvåra utredningen. Om beslutsfattaren lägger någon ytterligare
omständighet till grund för beslutet, som inte framgår av handlingarna i ärendet,
måste det antecknas. För det fall omständigheterna inte anges i beslutet,
                                                                     Dnr 6534-2025       Sid 8 (9)




underlättas en efterhandskontroll om det exempelvis lämnas en hänvisning till
specifika handlingar eller anteckningar i ärendet (se protokollen från mina
inspektioner av Åklagarmyndigheten, Västerorts åklagarkammare i Stockholm,
dnr 3559-2024 och Ekobrottsmyndigheten, Första ekobrottskammaren i
Stockholm, dnr 8015-2024).

En särskild fråga är i vilken mån beslutsfattarens närmare överväganden om
huruvida det funnits förutsättningar för att hämta en person till förhör behöver
redovisas. De förhållanden som råder då hämtning till förhör aktualiseras kan
vara av varierande slag. Frågan får därför avgöras med hänsyn till hur
situationen ter sig i det enskilda fallet. Typiskt sett bör överväganden
dokumenteras när hämtningen gäller en person som inte är misstänkt för brott,
när ett barnperspektiv behöver anläggas (se t.ex. mitt beslut den 5 februari 2026,
dnr 551-2025 och 1103-2025) eller när proportionalitetshänsyn av något annat
skäl är särskilt framträdande. Intresset av en rättssäker och transparent
handläggning kan naturligtvis medföra att även andra förhållanden talar för att
överväganden bör dokumenteras.

Övervägandena kan dokumenteras exempelvis i en promemoria, ett direktiv
eller i ett fritextfält och behöver inte vara mer omfattande än vad
omständigheterna föranleder. I normalfallet räcker det att beslutsfattaren
kortfattat skriver ned de överväganden som han eller hon faktiskt har gjort. Om
det finns särskilda föreskrifter som rör beslutet ska dessa givetvis följas (se t.ex.
ÅFS 2005:30).

Jag inledde denna granskning i syfte att skapa en mer enhetlig ordning för
dokumentationen av beslut om hämtning till förhör. Någon uttrycklig
författningsreglering finns inte och uttalanden av t.ex. JO och i den juridiska
litteraturen kan tolkas på olika sätt. Min utgångspunkt har ytterst varit enskildas
intresse av att bli behandlade på ett lagenligt och i övrigt rättssäkert sätt samt att
ge tillräckliga förutsättningar för en efterhandskontroll av t.ex. JO.

Hämtning till förhör innebär en begränsning i en grundlagsskyddad rättighet.
Beslut som dokumenteras i enlighet med vad jag nu har uttalat är ägnade att
tillgodose intressena bakom dokumentationsskyldigheten. En något mer utförlig
dokumentation skulle i vissa enskilda fall kunna påverka skyndsamheten och
effektiviteten i en brottsutredning. Enligt min mening vägs det dock upp av de
positiva effekterna för förtroendet för de brottsutredande myndigheterna och
deras verksamhet som dokumentationen medför.

Särskilt mot denna bakgrund ser jag positivt på Åklagarmyndighetens pågående
översyn av föreskriften om dokumentation av straffprocessuella tvångsmedel
och det utvecklingsarbete som Tullverket har initierat för att beslutsfattare på ett
enklare sätt ska kunna dokumentera vad som legat till grund för ett beslut om
hämtning till förhör.

Ärendet avslutas.
                                                                  Dnr 6534-2025   Sid 9 (9)




Beslutet har fattats av JO Per Lennerbrant. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Seniora rättssakkunniga Lovisa Johansson har föredragit ärendet och
byråchefen Nils Västberg har deltagit i beredningen.
