# Socialstyrelsens handläggning av en ansökan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) om återkallelse av legitimation och föreläggande om läkarundersökning enligt lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS)

JO 2006-02-21 dnr 654-2004

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                      Sid
                                                                       2006-02-21         654-2004               1 (11)
Justitieombudsmannen                                                                      1007-2004
Kerstin André




                        Socialstyrelsens handläggning av en ansökan till Hälso- och
                        sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) om återkallelse av legitimation och
                        föreläggande om läkarundersökning enligt lagen (1998:531) om
                        yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS). Även
                        initiativärende mot den länsrätt som, efter att Socialstyrelsen överklagat
                        HSAN:s avslagsbeslut, hade förordnat om att Socialstyrelsen skulle
                        bestämma om genomförandet av läkarundersökningen

## Bakgrund

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) beslutade den 13 mars 2001 att
                        med stöd av 5 kap. 6 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och
                        sjukvårdens område (LYHS) föreskriva den legitimerade sjuksköterskan AA en
                        prövotid om tre år på den grunden att hon ansågs ”opålitlig ur drogsynpunkt”. AA
                        överklagade beslutet till Länsrätten i Stockholms län, som i dom den 26 november
                        2001 avslog överklagandet. I en anmälan till HSAN den 21 januari 2002 yrkade
                        Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Stockholm att HSAN skulle återkalla
                        AA:s legitimation som sjuksköterska i enlighet med 5 kap. 7 § första stycket 4
                        LYHS. Socialstyrelsen angav att hon var olämplig att utöva sitt yrke eftersom hon
                        inte hade etablerat läkarkontakt och inte heller samarbetat med styrelsen. I sitt svar
                        anförde AA att det lagrum som Socialstyrelsen åberopat inte var tillämpligt i
                        hennes fall eftersom återkallelse enligt den bestämmelsen kan ske endast om
                        prövotid har föreskrivits enligt 5 kap. 6 § första stycket. Där stadgas bl.a. att en
                        prövotid om tre år kan föreskrivas för den som fått legitimation att utöva ett yrke
                        inom hälso- och sjukvården om denne varit oskicklig vid utövning av sitt yrke eller
                        på annat sätt visat sig olämplig för yrket och varning inte framstår som en
                        tillräckligt ingripande åtgärd eller inte kan komma i fråga enligt vissa andra
                        bestämmelser i LYHS. Socialstyrelsen ändrade därefter sin talan och yrkade att AA
                        skulle föreläggas att undersökas av läkare och att hennes legitimation som
                        sjuksköterska skulle återkallas till dess frågan om återkallelse av legitimationen
                        hade prövats slutligt.

                        HSAN beslutade den 21 oktober 2002 att lämna Socialstyrelsens anmälan utan
                        åtgärd. I beslutet angav HSAN att en förutsättning för att ålägga AA
                        läkarundersökning var att det klart visats ett pågående missbruk och att hon på
                        grund härav inte kunde utöva yrket tillfredsställande. Enligt HSAN:s bedömning


 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                    Dnr 654-2004   Sid 2 (11)
                                                                       1007-2004




hade Socialstyrelsen inte visat detta. Det förhållandet att AA inte hade medverkat i
styrelsens åtgärder för att följa upp beslutet om prövotid var inte skäl nog att ålägga
henne att låta sig undersökas av läkare.

Socialstyrelsen överklagade beslutet. Länsrätten i Stockholms län biföll genom
dom den 20 januari 2003, med ändring av HSAN:s beslut i den delen,
överklagandet avseende frågan om läkarundersökning och förelade AA att
”undergå läkarundersökning på sätt Socialstyrelsen närmare bestämmer”.

AA överklagade länsrättens dom till Kammarrätten i Stockholm och yrkade bl.a.
att föreläggandet om läkarundersökning skulle upphävas. Socialstyrelsen bestred
bifall till överklagandet men medgav att länsrättens dom ändrades på så sätt att
ärendet visades åter till HSAN för fortsatt handläggning så att nämnden kunde
anvisa en läkare som skulle genomföra läkarundersökningen.

AA anförde i kammarrätten bl.a. att det i lagstiftning, förarbeten och rättspraxis
inte fanns stöd för att beslut om läkarundersökning och/eller återkallelse av
legitimationen kunde grunda sig på att Socialstyrelsen inte haft möjlighet att följa
upp yrkesutövaren under en prövotid eller att yrkesutövaren inte medverkat till
behandlingsåtgärder under prövotiden. Hon gjorde vidare gällande följande.
Domslutet om ”läkarundersökning på sätt Socialstyrelsen närmare bestämmer” var
fel eftersom Socialstyrelsen inte har något inflytande över hur läkarundersökningen
går till, utan denna uppgift åvilar HSAN. Detta framgår av förarbetena till den
tidigare gällande lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och
sjukvårdens område (prop. 1993/94 s. 98). Där anges bl.a. att ”HSAN anvisar
läkare som skall genomföra undersökningen”. Den nämnda lagen har sedan den 1
januari 1999 ersatts med LYHS. Därvid gjordes inte annat än redaktionella
ändringar av reglerna om läkarundersökning (paragrafen överfördes i oförändrad
form från 8 § disciplinpåföljdslagen till 5 kap. 9 § LYHS). Den normala gången i
ärenden om läkarundersökning är att länsrätten vid omprövning som utmynnar i
beslut om läkarundersökning återförvisar ärendet till HSAN för fortsatt
handläggning.

Socialstyrelsen gav den 12 mars 2003 i uppdrag till en läkare att undersöka AA och
avge ett utlåtande över hennes hälsotillstånd och möjlighet att utöva sitt yrke som
sjuksköterska. AA informerades om detta påföljande dag.

Kammarrätten beviljade den 27 mars 2003 prövningstillstånd och beslutade om
inhibition. Socialstyrelsen återkallade uppdraget till undersökande läkare den 7
april 2003. Den 9 oktober 2003 biföll kammarrätten överklagandet och upphävde
länsrättens dom såvitt avsåg föreläggandet att AA skulle genomgå
läkarundersökning.
                                                                  Dnr 654-2004   Sid 3 (11)
                                                                     1007-2004




Anmälan
AA framförde i en anmälan till JO (JO:s dnr 654-2004) klagomål mot
Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Stockholm och hemställde att JO skulle
granska Socialstyrelsens handläggning av hennes ärende i följande avseenden.

”1. Är det rätt att en myndighet initierar ett ärende i HSAN på så lösa grunder som
skett i mitt fall? De grunder som Socialstyrelsen inledningsvis åberopade för
återkallelse av legitimationen saknade lagligt stöd. Även om styrelsen – efter mina
egna påpekanden om bristerna i Socialstyrelsens anmälan – justerade såväl
yrkandena som grunderna vidhöll den att bristande kontakter med styrelsen skulle
kunna föranleda återkallelse av legitimationen i samtliga instanser som prövat
ärendet.

2. Det är anmärkningsvärt att Socialstyrelsen, som med sin erfarenhet av
handläggning av denna typ av ärenden och som borde veta bättre, tog fasta på
länsrättens uppenbart felaktiga beslut och utan lagstöd själv förordnade en läkare
att undersöka mig. Jag uppfattar det som mycket kränkande och stötande att en
myndighet kan gå tillväga på detta sätt.”

AA anförde bl.a. följande. Ärenden om återkallelse av legitimation,
läkarundersökning m.m. har mycket allvarliga konsekvenser för de yrkesutövare
som berörs. En återkallelse av legitimation som sjuksköterska innebär i princip ett
yrkesförbud. Ett beslut om läkarundersökning kan likaledes vara mycket
ingripande och kränkande för den som berörs. Av rättssäkerhetsskäl måste därför
yrkanden och grunder för sådana åtgärder ha stöd i lagstiftningen.

Initiativet
JO Nils-Olof Berggren beslutade att inleda ett initiativärende (JO:s dnr 1007-2004)
mot Länsrätten i Stockholms län rörande att domstolen hade förordnat att
Socialstyrelsen och inte HSAN skulle bestämma om genomförandet av
läkarundersökningen.

Därefter beslutade chefsjustitieombudsmannen Mats Melin i enlighet med 15 §
lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän att initiativärendet
skulle hänskjutas till mig för gemensam handläggning med ärende dnr 654-2004.

Utredning
Socialstyrelsen anmodades att inkomma med utredning och yttrande över vad som
framförts i anmälan till JO. Socialstyrelsen inkom med ett yttrande beslutat av
dåvarande generaldirektören BB.

Länsrätten i Stockholms län anmodades att yttra sig beträffande grunderna för att
domstolen ålade Socialstyrelsen och inte HSAN att bestämma om genomförandet
av läkarundersökningen. Länsrätten överlämnade ett yttrande av dåvarande
lagmannen CC.
                                                                          Dnr 654-2004     Sid 4 (11)
                                                                             1007-2004




Socialstyrelsen anförde följande.
      /–––/
      Under år 1996 och 1999 anmäldes AA till Socialstyrelsen av dåvarande vårdgivare
      för att hon misstänktes ha varit drogpåverkad under tjänstgöring. Hon förnekade
      missbruk. I beslut den 14 mars 2000 ålade Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
      (HSAN) AA att låta sig undersökas av läkare. I utlåtandet den 16 juni 2000 anförde
      undersökande läkare att AA varit inblandad i upprepade incidenter och tillbud
      varigenom hon utsatt sig och patienterna för fara. Läkaren ansåg att AA var opålitlig
      ur drogsynpunkt och att en fortsatt regelbunden uppföljning med urinprovskontroller
      varje vecka under en längre tidsperiod var att rekommendera om hon framöver
      skulle utöva sitt yrke som legitimerad sjuksköterska. HSAN beslutade den 13 mars
      2001 om prövotid för AA. Beslutet gällde omedelbart. Länsrätten fastställde i dom
      den 26 november 2001 HSAN:s beslut.
      Socialstyrelsen lyckades inte få kontakt med AA för att kunna följa upp prövotiden.
      Hon tog inte heller på eget initiativ kontakt med Socialstyrelsen och visade inte
      heller på annat sätt att hon försökt komma till rätta med de missbruksproblem som
      låg till grund för prövotiden. Något samarbete med AA under prövotidens första år
      kom härigenom inte till stånd.
      Eftersom Socialstyrelsen inte kunde etablera kontakt med AA såg sig
      tillsynsmyndigheten tvingad att vidta tillsynsåtgärder. Mot denna bakgrund yrkade
      Socialstyrelsen den 21 januari 2001 (rätteligen 2002; JO:s anm.) att hennes
      legitimation skulle återkallas. På grund av förbiseende gjordes denna anmälan till
      HSAN på felaktiga grunder vilket uppmärksammades i samband med
      kommunikation i ärendet. Yrkandet ändrades då till att HSAN skulle förelägga AA
      att låta sig läkarundersökas och att hennes legitimation skulle återkallas för tiden till
      dess frågan om återkallelse hade prövats slutligt (5 kap. 9 § 1 och 2 st. LYHS). Mot
      bakgrund av det som framkommit i den utredning som legat till grund för beslutet
      om prövotid och då Socialstyrelsen inte hade haft möjlighet att följa upp prövotiden
      för AA med tillsynsåtgärder fanns det grundad anledning anta att legitimationen
      borde återkallas enligt 5 kap. 7 § 1 st. 2 punkten LYHS. Såvitt Socialstyrelsen kände
      till var hennes opålitlighet ur drogsynpunkt helt obehandlad. Socialstyrelsen ansåg
      därför att det fanns grundad anledning anta att hon på grund av missbruk inte kunde
      utöva sitt yrke tillfredsställande. AA kunde då föreläggas att låta sig undersökas av
      läkare. HSAN beslutade dock den 21 oktober 2002 att lämna Socialstyrelsens
      yrkande utan åtgärd. Då bedömningen var att det fanns möjligheter till bifall i högre
      instans överklagade Socialstyrelsen beslutet till länsrätten. I dom den 20 januari
      2003 biföll länsrätten överklagandet men slog fast att AA skulle genomgå
      läkarundersökning på det sätt Socialstyrelsen närmare skulle bestämma. Någon
      sådan möjlighet har dock inte Socialstyrelsen men väl HSAN. Detta förbiseende av
      länsrätten föranledde dock Socialstyrelsen att utse en läkare som skulle undersöka
      AA.
      Den 27 mars 2003 beviljade Kammarrätten i Stockholm AA prövningstillstånd och
      förordnade att länsrättens avgörande inte skulle gälla tillsvidare eller till dess
      kammarrätten förordnade annat. Socialstyrelsen återkallade uppdraget till
      undersökande läkare den 7 april 2003. I svaromålet till kammarrätten bestred
      Socialstyrelsen bifall, men medgav i och för sig att länsrättens dom skulle ändras på
      så sätt att ärendet visades åter till HSAN så att nämnden och inte Socialstyrelsen
      skulle anvisa en läkare som genomförde läkarundersökningen. Den 9 oktober 2003
      upphävde kammarrätten länsrättens dom såvitt avsåg föreläggandet att AA skulle
      genomgå läkarundersökning. Kammarrätten hänvisade till att hon uppgivit att hon
      idag inte hade några missbruksproblem och att hon till stöd för detta åberopat ett
      tjänstgöringsintyg. Utredningen gav enligt kammarrätten inte stöd för att AA idag
      skulle ha ett pågående missbruk och att hon på grund av detta inte skulle kunna
      utöva sitt yrke tillfredsställande. Därmed fanns det enligt kammarrätten inte grundad
                                                                     Dnr 654-2004     Sid 5 (11)
                                                                        1007-2004




anledning anta att hennes legitimation borde återkallas. Mot bakgrund av detta fanns
det inte heller skäl att förelägga henne att genomgå läkarundersökning. Den 13 mars
2004 löpte prövotiden för AA ut.
AA riktar kritik dels mot att Socialstyrelsen överhuvudtaget initierade ett ärende
angående hennes behörighet, dels att fel grund för yrkandet om återkallelse angavs
och slutligen att Socialstyrelsen följde länsrättens felaktiga anvisning om
läkarundersökning.

Socialstyrelsens bedömning
Socialstyrelsens tillsyn syftar främst till att förebygga skador och eliminera risker i
hälso- och sjukvården. Myndigheten ska genom sin tillsyn stödja och granska
verksamheten och hälso- och sjukvårdspersonalens åtgärder. Om Socialstyrelsen
anser att det finns skäl för disciplinpåföljd, föreskrift om prövotid eller återkallelse
av legitimation m.m. är myndigheten skyldig att anmäla detta till HSAN.
Allmänheten har rätt att kunna hysa tilltro till en legitimerad yrkesutövare. Reglerna
om återkallelse av en legitimation har till syfte att ge allmänheten ett skydd mot
yrkesutövare som inte längre förmår utöva yrket på ett tillfredsställande sätt.
Återkallelse är att se som en skyddsåtgärd och inte som en sanktion. Prövotiden bör
betraktas som ett första led i en sådan skyddsåtgärd. När det gäller ingripande mot
hälso- och sjukvårdspersonal står två intressen mot varandra; patientsäkerheten och
den legitimerades rättssäkerhet. Den närmare avvägningen mellan dessa båda
intressen måste avgöras av rättstillämpningen (prop. 1978/79:220, 1993/94:149,
1997/98:109). När det gäller föreskrift om prövotid på grund av sjukdom eller någon
liknande omständighet har lagstiftaren (prop. 1997/98:109 s. 116) förutsatt att
Socialstyrelsen måste ha en särskild tillsyn över den legitimerade. Socialstyrelsen
bör ägna särskild uppmärksamhet åt dem som har föreskrift om prövotid, och ett
föreläggande om prövotid bör därför följas upp med tillsynsåtgärder från styrelsens
sida (prop. 1997/98:109 s. 120).
För att en föreskrift om prövotid på grund av missbruk ska kunna fylla sitt syfte är
det nödvändigt att den legitimerade genomgår någon form av behandling och
därefter visar att hon eller han kommit till rätta med sitt missbruk. Om
Socialstyrelsen ska kunna följa upp detta krävs att den legitimerade har kontakt med
och samarbetar med myndigheten.
Med hänsyn till vad som förevarit i ärendet vidhåller Socialstyrelsen att beslutet att
överhuvudtaget initiera ett ärende om hennes behörighet var riktigt. I den hantering
av ett sådant ärende som sedan kan följa är det inte omöjligt att domstolar kan
komma till olika bedömningar utan att en myndighet för den skull kan sägas ha
handlat direkt felaktigt. Den oriktiga grunden för yrkandet om återkallelse måste
betraktas som ett rent förbiseende från myndighetens sida. När det gäller länsrättens
felaktiga anvisning om läkarundersökning gjordes bedömningen att direkta åtgärder
var nödvändiga av patientsäkerhetsskäl.
Socialstyrelsens generella erfarenhet är att ärenden angående legitimerade
yrkesutövares behörighet p.g.a. ifrågasatt missbruk är tunga att handlägga. I det
aktuella ärendet försvårades denna situation ytterligare av att AA inte ville
samarbeta med tillsynsmyndigheten.
Länsrätten i Stockholms län anförde följande.
Saken hos JO, såvitt gäller länsrätten, är frågan om verkställighet av ett föreläggande
att genomgå läkarundersökning.
Ärendet hos HSAN gällde två frågor:
• föreläggande om läkarundersökning och
• interimistisk återkallelse av legitimation.
HSAN avslog båda yrkandena. Ärendet var därmed avslutat hos HSAN.
                                                                          Dnr 654-2004     Sid 6 (11)
                                                                             1007-2004




      Socialstyrelsen överklagade till länsrätten i bägge delarna. Länsrätten avslog
      överklagandet såvitt gällde interimistisk återkallelse av legitimation men förelade
      klaganden att undergå läkarundersökning på sätt Socialstyrelsen närmare bestämde.
      Frågan om utformning av verkställighetsföreskrifter är i allmänhet i svensk rätt inte
      författningsreglerad, så heller icke såvitt avser föreläggande om läkarundersökning
      enligt den aktuella bestämmelsen. Tillämpningsregler har i stället på område efter
      område fått utbildas genom rättspraxis. Ett uttryck för denna ordning är också att
      länsrätten överlämnar till offentlig part som fått bifall till sin talan att initiera
      erforderliga verkställighetsåtgärder.
      Verkställighetsfrågor som gäller läkarundersökning uppkommer i en rad måltyper
      vid länsrätten, t.ex. LVM- och körkortsmål.
      Lagstiftning genom motivuttalanden anses i svensk rätt närmast som något som
      lagstiftaren inte bör tillåta sig. Det motivuttalande, vartill hänvisas i JO:s
      remisshandlingar, görs i samband med omreglering av en annan fråga (återkallelse
      av legitimation då föreläggande om läkarundersökning inte följs). Det är intaget i ett
      avsnitt som redogör för gällande rätt och den särskilda mening, vartill hänvisats, har
      närmast karaktär av upplysning om HSAN:s tillämpning av gällande rätt.
      HSAN:s tillämpning av gällande rätt kan aldrig bli förpliktande för
      överprövningsinstanserna. Föredragande statsrådets omnämnande därav kan heller
      inte bli formellt förpliktande vid en domstolsprövning, särskilt inte som det är så
      allmänt hållet att man inte kan utläsa uttalandets räckvidd, t.ex. om det är avsett att
      täcka in alla situationer hos HSAN eller tillämpningen vid överprövning.
      Som länsrätten ser det har det vid länsrättens prövning i första hand varit fråga om
      en lämplighetsprövning i en situation där saken varit avslutad hos HSAN och där
      HSAN inte i något annat hänseende utgör verkställande myndighet av länsrättens
      beslut. En genomförd läkarundersökning skulle ha lett antingen till att saken
      avskrevs hos Socialstyrelsen eller att styrelsen haft att göra en ny anmälan till
      HSAN.
      Vid länsrättens prövning skulle motivuttalandet självfallet ha vägts in om det vid
      tillfället hade varit känt för rättens ledamöter. Vilken utgången därvid skulle ha
      blivit låter sig inte i efterhand bedömas.
      En redogörelse av rådmannen DD, som var rättens ordförande vid handläggningen
      av det aktuella målet, fogas till detta yttrande som bilaga.
DD anförde följande.

      Jag beklagar att jag inte uppmärksammade förarbetsuttalandet angående
      genomförandet av läkarundersökning.
      När jag formulerade mig i verkställighetsfrågan var min tanke att sökande/klagande
      offentlig part – i detta fall Socialstyrelsen – som fått bifall till sin talan vidtar
      erforderliga verkställighetsåtgärder. Det är möjligt att jag också påverkades av att
      HSAN, till skillnad från andra myndigheter som beslutar i första instans, inte är den
      enskildes motpart i processen. HSAN hade för övrigt slutbehandlat och skiljt sig
      från ärendet. Socialstyrelsens befogenheter enligt 6 kap. lagen (1998:531) om
      yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område kan också ha spelat in. Någon
      rättsutredning fann jag inte anledning att företa i frågan.
      Min formulering i verkställighetsdelen är avsiktligt allmänt hållen och gjordes med
      tanke på att inte binda upp Socialstyrelsen utan att ge denna fria händer att initiera
      vidare verkställighetsåtgärder. Även om jag haft kännedom om förarbetsuttalandet
      är det möjligt att jag ändå hade formulerat mig i termer av att Socialstyrelsen hade
      att agera vidare i frågan.
AA kommenterade Socialstyrelsens yttrande.
                                                                      Dnr 654-2004    Sid 7 (11)
                                                                         1007-2004




I ett beslut den 21 februari 2006 anförde JO André följande.

Rättslig reglering
I 5 kap. LYHS regleras frågor om disciplinpåföljd och återkallelse av legitimation
m.m. för personer som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen i deras yrkesutövning
inom hälso- och sjukvården (1 §).

Hälso- och sjukvårdspersonal kan under vissa förutsättningar åläggas
disciplinpåföljd i form av en erinran eller en varning (3 §).

En prövotid om tre år kan föreskrivas för den som fått legitimation att utöva ett
yrke inom hälso- och sjukvården, om denne varit oskicklig vid utövning av sitt
yrke eller på annat sätt visat sig olämplig för yrket och varning inte framstår som
en tillräckligt ingripande åtgärd eller inte kan komma i fråga enligt vissa andra
bestämmelser i LYHS (6 § första stycket).

Prövotid kan även föreskrivas en legitimerad yrkesutövare som på grund av
sjukdom eller någon liknande omständighet befaras inte komma att kunna utöva
sitt yrke tillfredsställande (6 § andra stycket).

Legitimation att utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården skall återkallas bl.a. om
den legitimerade varit grovt oskicklig vid utövningen av sitt yrke eller på annat sätt
visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket (7 § första stycket 1), om den
legitimerade på grund av sjukdom, eller någon liknande omständighet inte kan
utöva sitt yrke tillfredsställande (7 § första stycket 2), eller om den legitimerade
ålagts prövotid enligt 6 § första stycket och under prövotiden på nytt varit oskicklig
vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat sig olämplig att utöva yrket (7 §
första stycket 4).

I ett ärende enligt 7 § första stycket 1 eller 4 får legitimationen återkallas för tiden
till dess frågan om återkallelse har prövats slutligt, om det finns sannolika skäl för
återkallelse och det är påkallat från allmän synpunkt (8 § första stycket).

Om det finns grundad anledning att anta att legitimationen bör återkallas enligt 7 §
första stycket 2, får den legitimerade yrkesutövaren föreläggas att låta sig
undersökas av den läkare som anvisas honom eller henne (9 § första stycket).

Om ett föreläggande om läkarundersökning har beslutats, får legitimationen
återkallas för tiden till dess frågan om återkallelse av legitimationen har prövats
slutligt (9 § andra stycket).

Har den legitimerade yrkesutövaren inte följt ett föreläggande om
läkarundersökning inom ett år från det att han eller hon fick del av detta, får
legitimationen återkallas (9 § tredje stycket).

Bestämmelser om Socialstyrelsens tillsyn finns i 6 kap. LYHS. Av 1 § framgår att
hälso- och sjukvården och dess personal står under tillsyn av Socialstyrelsen.
                                                                      Dnr 654-2004     Sid 8 (11)
                                                                         1007-2004




Om Socialstyrelsen anser att det finns skäl för disciplinpåföljd, föreskrift om
prövotid, återkallelse av legitimation m.m. enligt 5 kap. LYHS skall styrelsen
anmäla detta hos HSAN (6 kap. 18 §).

HSAN:s verksamhet regleras i 7 kap. LYHS. Frågor om disciplinpåföljd enligt
denna lag prövas av HSAN. Ansvarsnämnden prövar även frågor som avses i 5
kap. 6–13 §§ (1 §).

Frågor om överklagande av ansvarsnämndens beslut behandlas i 8 kap. LYHS.
HSAN:s beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kammarrätten (9 §).

Beslut av ansvarsnämnden som inte innebär att ett ärende avgörs, får överklagas
endast i samband med överklagande av det slutliga beslutet i ärendet (8 kap. 12 §
första stycket). Ett beslut som inte är slutligt får dock överklagas särskilt bl.a. när
nämnden förelagt någon att genomgå läkarundersökning enligt 5 kap. 9 § första
stycket (8 kap. 12 § andra stycket 4).

Om inte något annat föreskrivits, är Socialstyrelsen motpart till den yrkesutövare
som överklagat ansvarsnämndens eller domstols slutliga beslut enligt LYHS (8
kap. 14 § första stycket första meningen). Bestämmelsen i 7 a §
förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL, om förvaltningsmyndighets
partsställning gäller inte i fråga om mål där ansvarsnämnden fattat beslut enligt
LYHS (8 kap. 14 § andra stycket). Enligt 7 a § FPL skall, om en enskild överklagar
en förvaltningsmyndighets beslut, den myndighet som först beslutade i saken vara
den enskildes motpart sedan handlingarna i ärendet överlämnats till domstolen.

Bedömning
De ovan redovisade bestämmelserna om disciplinpåföljd och återkallelse av
legitimation hade direkta motsvarigheter i de lagar som föregick LYHS, dvs. lagen
(1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. och lagen
(1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område.
Möjligheten att föreskriva prövotid infördes dock genom LYHS.

AA har i sin anmälan till JO ifrågasatt Socialstyrelsens beslut att initiera ärendet
rörande hennes behörighet.

Socialstyrelsen är den centrala myndighet som främst har att bevaka det allmänna
intresset av att hälso- och sjukvårdspersonalen sköter sina åligganden.
Socialstyrelsen har därför getts rätt att anmäla disciplinärenden och andra ärenden
– t.ex. ärenden om återkallelse av legitimation – till HSAN och har ställning av part
i förfarandet i samtliga instanser. När det gäller Socialstyrelsens möjligheter att
särskilt följa vissa yrkesutövares verksamhet är det styrelsen själv som har att
avgöra hur denna tillsyn bör organiseras. Vad beträffar yrkesutövare som har
föreskrivits prövotid har i förarbetena till LYHS (prop. 1997/98:109) angetts att
Socialstyrelsen bör ägna särskild uppmärksamhet åt dessa personer, och att ett
                                                                   Dnr 654-2004    Sid 9 (11)
                                                                      1007-2004




föreläggande om prövotid därför bör följas upp med tillsynsåtgärder från styrelsens
sida. Hur tillsynen skall gå till får enligt regeringens uppfattning anpassas till det
enskilda fallet (s. 120).

Socialstyrelsen har i sitt remissvar anfört att om en föreskrift om prövotid på grund
av missbruk skall kunna fylla sitt syfte är det nödvändigt att den legitimerade
genomgår någon form av behandling och därefter visar att ett missbruk inte längre
föreligger. Om styrelsen skall kunna följa upp den legitimerade under prövotiden
krävs att denne har kontakt med och samarbetar med styrelsen. Eftersom
Socialstyrelsen inte lyckades få någon sådan kontakt med AA ansåg sig styrelsen
tvingad att vidta tillsynsåtgärder och gjorde därför en anmälan till HSAN.

Jag har i ärendet inte någon uppgift om huruvida Socialstyrelsen haft någon
kontakt med AA:s arbetsgivare under prövotiden för att försöka få en uppfattning
om hur AA skötte sitt arbete som sjuksköterska. För det fall en legitimerad är
anställd torde det vara arbetsgivaren som har den bästa möjligheten – och
självfallet även ett ansvar – att kontinuerligt övervaka hur arbetstagaren utövar sitt
yrke under prövotiden. Av HSAN:s beslut den 2 oktober 2002 framgår att AA hade
uppgett att hon har känt en viss tveksamhet inför att till Socialstyrelsen lämna
uppgifter om sin arbetsgivare. Jag anser mig kunna dra den slutsatsen att det inte
har funnits någon möjlighet för Socialstyrelsen att genom arbetsgivaren kontrollera
hur prövotiden utfallit.

En tillsynsmyndighet har en betydande frihet att själv bestämma hur den skall
bedriva sin tillsyn. Olika bedömningar måste göras utifrån förhållandena i det
enskilda fallet. JO är återhållsam med att uttala sig i bedömningsfrågor. Det som
har kommit fram i detta ärende ger mig inte anledning att frångå den principen. Jag
finner således inte skäl att rikta någon kritik mot Socialstyrelsens beslut att hos
HSAN initiera ett ärende rörande AA:s behörighet. Även om det framstår som
något märkligt att styrelsen inledningsvis framställde sitt yrkande med hänvisning
till fel lagbestämmelse finner jag inte anledning att vidare uppehålla mig vid den
saken.

Vad sedan gäller de frågor som, med anledning av utformningen av länsrättens
dom i det aktuella målet, har uppkommit rörande vilken myndighet som skall
anvisa läkare vill jag anföra följande.

I sin dom förelade länsrätten AA att undergå läkarundersökning på sätt som
Socialstyrelsen närmare skulle bestämma. Länsrätten har i yttrandet anfört att
domstolen vid handläggningen av målet inte fann anledning att företa någon
rättsutredning för att kunna ta ställning till vilken myndighet som skulle verkställa
beslutet om läkarundersökning. I remissyttrandet har länsrätten framfört flera
synpunkter angående bedömningen av denna fråga.

Som förut har framgått ankommer det på HSAN att, efter en framställan från
Socialstyrelsen, pröva om en legitimerad skall föreläggas att genomgå
                                                                    Dnr 654-2004   Sid 10 (11)
                                                                      1007-2004




läkarundersökning. Socialstyrelsen har således inte någon möjlighet att själv
besluta om sådan undersökning. Vilken myndighet som skall anvisa läkare som
skall genomföra undersökningen och i övrigt handlägga ärendet om en sådan
undersökning, framgår inte av någon bestämmelse i LYHS eller av någon annan
föreskrift i hälso- och sjukvårdslagstiftningen.

I förarbetena till den tidigare gällande disciplinpåföljdslagen anförde regeringen att
HSAN anvisar läkare som skall genomföra läkarundersökning (prop. 1993/94:149
s. 98). Uttalandet gjordes i anslutning till förslaget till lagstiftning om att
legitimation skall kunna återkallas om föreläggande om läkarundersökning inte
följs. Disciplinpåföljdslagen ersattes av LYHS den 1 januari 1999. I samband
därmed gjordes endast redaktionella ändringar av reglerna om läkarundersökning.
Reglerna överfördes således i princip oförändrade från 8 § disciplinpåföljdslagen
till 5 kap. 9 § LYHS. Frågan om verkställigheten av beslut om läkarundersökning
berördes inte och den synes inte heller ha tagits upp senare i något
lagstiftningssammanhang. Enligt min mening finns det anledning att fästa vikt vid
uttalandet att HSAN anvisar läkare som skall genomföra läkarundersökning och att
beakta det tillsammans med övrigt bedömningsunderlag rörande den aktuella
frågan.

Som länsrätten har anfört är frågan om utformningen av verkställighetsföreskrifter
inte i allmänhet författningsreglerad i svensk rätt. I stora delar saknas allmänt
gällande föreskrifter om verkställighetsfrågorna. Formerna för verkställigheten har
i stället fått utbildas i rättspraxis med stöd av förvaltningsrättsliga principer. Det
torde kunna fastslås att när en förvaltningsmyndighet har fattat beslut som första
instans är det enligt rättspraxis normalt en uppgift för denna myndighet att vidta de
verkställighetsåtgärder som följer av såväl myndighetens egna beslut som de beslut
som kan fattas av en överinstans efter överklagande. Detta talar för att det är
HSAN som skall anvisa läkare.

En särskild omständighet beträffande den nu aktuella måltypen är att de allmänna
intressena vid prövningen i allmän förvaltningsdomstol inte, såsom normalt är
fallet inom förvaltningsprocessen, företräds av den myndighet som har beslutat i
första instans, dvs. HSAN, utan av Socialstyrelsen, som är motpart till den
yrkesutövare som har överklagat ansvarsnämndens beslut. Detta kan dock inte
anses tala emot att det bör ankomma på HSAN att anvisa läkare.

Det framstår vidare som ologiskt att hävda att det skulle ankomma på
Socialstyrelsen att anvisa läkare efter länsrättens förordnande medan HSAN:s
beslut om samma sak skulle verkställas av ansvarsnämnden.

Sammanfattningsvis talar övervägande skäl för att HSAN skall anvisa läkare efter
länsrättens beslut om läkarundersökning. Av Socialstyrelsens yttrande framgår att
styrelsen har samma uppfattning. Mot bakgrund av att frågan är oreglerad och
                                                                      Dnr 654-2004    Sid 11 (11)
                                                                         1007-2004




relativt komplicerad finner jag dock inte tillräckliga skäl för att kritisera länsrätten
för dess utformning av domslutet i detta hänseende.

AA har även ifrågasatt det riktiga i att Socialstyrelsen tog fasta på länsrättens
beslut och uppdrog åt en läkare att undersöka henne och avge ett utlåtande.
Socialstyrelsen har i remissvaret uppgett att när det gäller länsrättens felaktiga
anvisning gjordes bedömningen att direkta åtgärder var nödvändiga av
patientsäkerhetsskäl. Socialstyrelsen synes ha varit medveten om att länsrättens
förordnande inte var korrekt. Därvid inställer sig frågan om hur en myndighet skall
agera när en domstols förordnande är felaktigt eller av annat skäl inte kan
verkställas. De alternativ som rent allmänt står till buds kan bl.a. vara att kontakta
domstolen och påtala felet. En myndighet som har ställning som part kan också
överklaga domstolens dom. Om myndigheten inte intar partsställning eller bedömer
att den inte skulle kunna ha framgång med ett överklagande, t.ex. på grund av
bestämmelsen i 33 § andra stycket FPL om att beslutet måste ha gått den klagande
emot, kan det i vissa fall vara lämpligt att kontakta motparten och upplysa om den
bedömning som man har gjort av rättsläget.

Enligt min uppfattning var det i den här situationen inte möjligt för Socialstyrelsen
att anvisa en läkare som skulle utföra läkarundersökningen. Socialstyrelsen har
trots att den haft samma uppfattning ändå gjort det och åberopat att direkta åtgärder
var nödvändiga av patientsäkerhetsskäl. Socialstyrelsens agerande måste
ifrågasättas. Genom länsrättens förordnande försattes Socialstyrelsen emellertid i
en svårlöst situation. Å ena sidan måste Socialstyrelsen beakta en domstols
uttryckliga förordnande, det patientsäkerhetsintresse som styrelsen skall värna om
samt den särskilda uppmärksamhet som styrelsen skall ägna den som har
föreskrivits prövotid. Å andra sidan står mot dessa förhållanden det faktum att
Socialstyrelsen ansåg att det inte ankom på styrelsen att anvisa läkare.

Efter en samlad bedömning av vad som har kommit fram i ärendena finner jag inte
tillräckliga skäl att uttala kritik mot Socialstyrelsens handläggning i denna del.

Mot bakgrund av de oklarheter som har framkommit rörande verkställighet av
förordnande om läkarundersökning finner jag anledning att för kännedom
överlämna en kopia av beslutet till Regeringskansliet (Socialdepartementet).
