# Uttalanden om Kriminalvårdens förutsättningar att i anstalt avskilja intagna med hänsyn till deras egen säkerhet

JO 2025-11-27 dnr 6541-2024

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                      Sid
                                                                   2025-11-27               6541-2024              1 (11)



Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                   Uttalanden om Kriminalvårdens förutsättningar att i anstalt avskilja
                   intagna med hänsyn till deras egen säkerhet


                    Beslutet i korthet: Med utgångpunkt i ett enskilt ärende gör JO uttalanden om
                    Kriminalvårdens förutsättningar att avskilja intagna till skydd för deras egen säkerhet.
                    Hon poängterar bl.a. att det är av stor vikt att myndigheten arbetar för att möjligheten
                    till avskiljande på egen begäran enligt 6 kap. 4 § fängelselagen inte urvattnas på
                    grund av den rådande platsbristen.
                    Det framstår enligt JO som en ofrånkomlig konsekvens av överbeläggningen att
                    Kriminalvårdens säkerhetsbedömningar av intagna har blivit mer komplexa och
                    möjligheterna att anpassa placeringarna efter enskilda bedömningar är mer
                    begränsade. JO konstaterar i beslutet att det trots det besvärliga läget aldrig kan vara
                    godtagbart att intagna utsätts för konkreta risker att drabbas av våld av medintagna.
                    Av Kriminalvårdens årsredovisning för 2024 framgår att myndigheten på grund av det
                    ansträngda läget tvingas till ett mer omfattande medvetet risktagande när det gäller
                    placeringen av intagna. Den slutsatsen tycker JO sig också kunna dra utifrån upp-
                    gifter i tillsynen och uppdraget som nationellt besöksorgan. Hon framhåller att om det
                    drivs alltför långt kan ett sådant risktagande komma i konflikt med Sveriges
                    skyldigheter enligt artikel 3 i Europakonventionen att skydda de intagna från
                    omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Ytterst kan det dessutom
                    strida mot statens förpliktelser enligt artikel 2 i konventionen att skydda de intagnas
                    rätt till liv. Dessa skyldigheter innefattar en förpliktelse att ha särskild tillsyn över
                    frihetsberövade personer och vidta de åtgärder som rimligen kan krävas för att
                    skydda dem från livsfara eller fara för sin fysiska integritet.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO i juli 2024 framförde AA klagomål mot
                   Kriminalvården, anstalten Saltvik. Han uppgav bl.a. följande.

                   I början av mars 2024 kände han att han inte kunde vara kvar på den avdelning
                   som han var placerad på. Det började bli obehagligt att vara där. Han bad om att
                   bli förflyttad och förklarade situationen för personalen både muntligen och
                   skriftligen. Han fick inte flytta och efter några dagar fick han problem med en
                   annan intagen. Efter detta blev han avskild. Under tiden han var placerad i
                   avskildhet förklarade han för personalen att han inte kunde återvända till samma
                   avdelning eftersom han var i konflikt med flera intagna där. Efter ett par veckor


    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm    Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                     E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                       Dnr 6541-2024       Sid 2 (11)




blev han dock tillsagd att han skulle tillbaka. När han protesterade sade
personalen att det var lika bra att han följde med frivilligt annars skulle de bära
dit honom. När han kom till sin cell på avdelningen blev han direkt påhoppad av
medintagna. Han blev avskild på nytt samma dag.

Utredning m.m.
Jag beslutade att under 2024 genomföra en serie inspektioner av häkten och
anstalter för att undersöka vilka följder och risker Kriminalvårdens
dubbelbeläggning kan få för de intagna. Inspektionerna gjordes inom ramen för
JO:s särskilda uppdrag som nationellt besöksorgan, enligt protokollet till FN:s
konvention mot tortyr och annan omänsklig behandling (Opcat). Den 3–5
september 2024 inspekterades anstalten Saltvik (dnr O 19-2024).

Vid inspektionen förekom påståenden om att intagna hade placerats på
avdelningar trots att det funnits en påtaglig risk att de där skulle utsättas för hot
eller våld. Vidare framfördes att det var mycket svårt att få bli avskild på egen
begäran och att intagna efter olika incidenter kunde ”tvingas” tillbaka till
avdelningar även om de riskerade att bli angripna av medintagna. Både personal
och intagna lämnade uppgifter med denna innebörd. Vid granskning av
handlingar noterades att avskiljande enligt 6 kap. 4 § fängelselagen (2010:610),
FäL, i princip inte verkade förekomma i anstalten. På det avslutande mötet
förklarade anstaltsledningen att beläggningsläget och bristen på avskildhets-
platser innebar svårigheter att i alla lägen möjliggöra avskiljande eller den mest
lämpliga avdelningsplaceringen. En företrädare för anstalten uppgav att man
måste ”uttömma alla möjligheter” innan det går att få en intagen förflyttad till
en annan anstalt.

I det nu aktuella ärendet hämtade JO inledningsvis in handlingar från anstalten
Saltvik. Kriminalvården uppmanades därefter att yttra sig över delar av AA:s
anmälan och besvara ett antal frågor, även utifrån vad som hade framkommit
vid inspektionen i september 2024.

I sitt yttrande anförde Kriminalvården, genom rättschefen, i huvudsak följande
(AA:s namn är utelämnat):

## Utredning

Uppgifter om omständigheterna har hämtats in från region Nord, som i sin tur
      hämtat in uppgifter från anstalten Saltvik och det klientadministrativa systemet
      (KVR). Berörda befattningshavare har fått möjlighet att lämna synpunkter.
      Uppgifter har även hämtats in från avdelningen för anstalt, häkte och frivård vid
      myndighetens huvudkontor.
      Av utredningen om uppgifterna i anmälan framgår sammanfattningsvis följande.
      AA togs in i anstalten Saltvik den 28 december 2023. Den 16 mars 2024
      placerades han i avskildhet enligt 6 kap. 7 § första stycket 2 fängelselagen
      (2010:610) eftersom det bedömdes föreligga risk för annans säkerhet till liv eller
      hälsa. Detta efter att personal hade observerat när AA utövade våld mot en
      medintagen.
                                                                   Dnr 6541-2024        Sid 3 (11)




Vid omprövning av avskildhetsbeslutet den 26 mars 2024 beslutades att AA
fortsatt skulle hållas avskild från andra intagna. Det bedömdes föreligga risk för
AA:s eller annans säkerhet till liv eller hälsa om han placerades i gemensamhet
med intagna på samma avdelning på anstalten. Inget nytt hade framkommit som
medförde att han kunde återgå till gemensamhet.
Den 3 april 2024 hävdes beslutet om avskildhet eftersom det inte längre ansågs
föreligga skäl för en sådan placering och AA återfördes till avdelningen. Senare
samma dag var AA inblandad i ett slagsmål på bostadsavdelningen och det
beslutades åter att han skulle placeras i avskildhet enligt 6 kap. 7 § första stycket
2 fängelselagen på grund av risk för hans säkerhet till liv eller hälsa.
Innan AA återfördes till avdelningen den 3 april 2024 genomförde anstalten en
noggrann utredning i ärendet och vidtog de åtgärder som bedömdes nödvändiga
för att han skulle kunna vistas i gemensamhet där. Utifrån den information som
anstalten inhämtat, som även inkluderade trovärdiga uppgifter från AA, och då
anstalten genomfört vissa andra omplaceringar bedömde anstalten att han kunde
återgå till samma avdelning. Anstaltens uppfattning var att våldsincidenten var
en isolerad händelse på avdelningen.
Efter att AA åter hade placerats i avskildhet den 3 april 2024 bedömde anstalten
att han inte kunde återföras till avdelningen och det fanns inte heller möjlighet att
placera honom på någon annan avdelning. Anstalten ansökte därför den 17 april
2024 om att han skulle omplaceras till en annan anstalt.

Rättslig reglering

Kriminalvårdens övergripande ansvar för säkerhet och behandling av intagna
Av 2 § förordningen (2023:797) med instruktion för Kriminalvården framgår att
myndighetens verksamhet ska bedrivas på ett säkert, humant och effektivt sätt.
Enligt 7 § samma förordning ska anstaltsorganisationen vara utformad så att den
tillgodoser dels olika behov av övervakning och kontroll, dels intagnas
rättigheter och olika behov av sysselsättning och annat innehåll i verkställigheten
samt främjar en ändamålsenlig planering av intagnas frigivning.
Enligt 1 kap. 4 § fängelselagen ska varje intagen bemötas med respekt för sitt
människovärde och med förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade
med frihetsberövandet.
Enligt 1 kap. 5 § fängelselagen ska verkställigheten utformas så att den intagnes
anpassning i samhället underlättas och så att negativa följder av
frihetsberövandet motverkas.
Enligt 1 kap. 6 § fängelselagen får verkställigheten inte innebära andra
begränsningar i den intagnes frihet än som följer av denna lag eller som är
nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. En
kontroll- eller tvångsåtgärd får endast användas om den står i rimlig proportion
till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den
användas.
JO har uttalat att Kriminalvården har i uppdrag att upprätthålla ordningen och
säkerheten i anstalterna. I detta ingår att skydda en intagen från våld och hot från
medintagna. (Se bl.a. JO 2018/19 s. 206, dnr 2214-2016.)

Placering i anstalt och omplacering
Enligt 2 kap. 1 § fängelselagen får en intagen inte placeras så att han eller hon
underkastas mer ingripande övervakning och kontroll än som är nödvändigt för
att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. Vid beslut om placering
ska, i den utsträckning det är möjligt, hänsyn tas till den intagnes behov av
sysselsättning, omvårdnad och en lämplig frigivningsplanering.
–––
                                                                  Dnr 6541-2024       Sid 4 (11)




Av 10 § fängelseförordningen (2010:2010) framgår att vid bedömning enligt
2 kap. 1 § första stycket fängelselagen ska följande särskilt beaktas 1) risken för
rymning, fritagning, fortsatt brottslighet, missbruk och annan misskötsamhet,
och 2) behovet av att undvika en olämplig sammansättning av intagna och att i
övrigt kunna bedriva en ändamålsenlig verksamhet i anstalt.
Enligt 2 kap. 2 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1)
om fängelse, FARK Fängelse, ska vid placering, i den utsträckning det är
möjligt, beaktas den intagnes behov av åtgärder som kan underlätta hans eller
hennes anpassning i samhället eller övergången till ett liv i frihet eller som kan
motverka negativa följder av frihetsberövandet.
Enligt 2 kap. 3 § FARK Fängelse ska en intagen omplaceras till en annan anstalt
eller avdelning om graden av övervakning och kontroll där han eller hon är
placerad inte motsvarar vad som är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten
ska kunna upprätthållas. Omplacering ska även, i den utsträckning det är möjligt,
ske om det behövs för att tillgodose den intagnes behov enligt 2 kap. 1 § andra
stycket fängelselagen och 2 §.
Av allmänna råd till den ovan nämnda bestämmelsen i FARK Fängelse framgår
följande. Att graden av övervakning och kontroll inte motsvarar vad som är
nödvändigt för att upprätthålla ordningen eller säkerheten kan motivera
omplacering till såväl högre som lägre grad av övervakning och kontroll. Vid
bedömningen av vad som är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller
säkerheten ska beaktas vad som anges i 10 § fängelseförordningen. Omplacering
på grund av den intagnes behov bör normalt beviljas endast för behov som har
identifierats i verkställighetsplanen.
Av allmänna råd till 2 kap. 1 § första stycket fängelselagen i FARK Fängelse
framgår att ett beslut om placering ska föregås av en helhetsbedömning i varje
enskilt fall. Denna bedömning får inte mynna ut i att en intagen placeras under
högre eller lägre grad av övervakning och kontroll än som är nödvändigt för att
ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. Av allmänna råd till 10 § 2
fängelseförordningen i FARK Fängelse framgår bl.a. att en olämplig samman-
sättning av intagna kan uppkomma t.ex. när det gäller intagna som är dömda i
samma mål eller som är medlemmar i eller har annan koppling till samma eller
rivaliserande kriminella nätverk, om en intagen riskerar att utsättas för övergrepp
av en annan intagen eller om en intagen kan befaras påverka en annan intagen att
allvarligt störa ordningen eller säkerheten.
I avsnitt 6 i Kriminalvårdens handbok för placering i anstalt (2012:8) framgår att
vid hot- eller våldssituationer mellan intagna bör alltid utgångspunkten vara att
den eller de som utövar hot eller våld omplaceras, inte den som har utsatts.

Avskiljande till skydd för den intagnes säkerhet
Enligt 6 kap. 4 § fängelselagen får en intagen, om det är lämpligt, medges att på
egen begäran hållas avskild från andra intagna. Ett medgivande till avskildhet
enligt första stycket ska omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst
en gång i månaden.
Av förarbetena till den bestämmelsen framgår bl.a. följande. Skäl för att placera
den intagne i avskildhet kan t.ex. föreligga om den intagne upplever hot mot sin
person. Skäl mot en sådan placering kan föreligga om isoleringen kan befaras ha
negativ inverkan, t.ex. på hans eller hennes psykiska hälsa. För att en intagen ska
kunna hållas avskild på egen begäran förutsätts att Kriminalvården har praktiska
förutsättningar att hålla den intagne avskild, t.ex. med hänsyn till anstaltens
tillgång till avskildhetsplatser. Om den uppkomna situationen kan lösas på ett
annat sätt än att hålla den intagne avskild från andra intagna, t.ex. genom att
placera honom eller henne på en avdelning med verksamhet för intagna med
särskilda behov, bör en sådan åtgärd väljas i första hand. (Se prop. 2009/10:135
s. 137 f.)
                                                                   Dnr 6541-2024        Sid 5 (11)




Enligt 6 kap. 7 § första stycket 2 fängelselagen får en intagen hållas avskild från
andra intagna om det är nödvändigt med hänsyn till att det finns en risk för den
intagnes eller någon annans säkerhet till liv eller hälsa eller för allvarlig
skadegörelse på egendom som tillhör eller har upplåtits till Kriminalvården. Ett
beslut om avskildhet enligt första stycket ska omprövas så ofta det finns
anledning till det, dock minst var tionde dag.
Av förarbetena till den bestämmelsen framgår bl.a. följande. Med stöd av
bestämmelsen kan en intagen som är utsatt för hot från en annan intagen hållas
avskild från andra intagna även om åtgärder i första hand bör vidtas mot den som
utövar hotet, t.ex. genom att han eller hon förflyttas eller hålls avskild. (Se a.
prop. s. 140)
–––
Av allmänna råd till 6 kap. 4 § fängelselagen i FARK Fängelse framgår att skäl
för att hålla den intagne avskild kan t.ex. vara att den intagne upplever hot mot
sin person. Om en sådan åtgärd kan befaras ha negativ inverkan på den intagne,
t.ex. på hans eller hennes psykiska hälsa, kan det utgöra skäl mot avskildhet.
I avsnitt 3.3.1 i Kriminalvårdens handbok om gemensamhet och avskildhet i
anstalt (2012:1) framgår att skäl för att placera den intagne i avskildhet enligt
6 kap. 4 § fängelselagen kan t.ex. finnas om den intagne själv upplever hot mot
sin person, men dessa inte kan bekräftas. Om förutsättningarna för avskildhet
med stöd av 6 kap. 7 § första stycket 2 fängelselagen däremot är uppfyllda, t.ex.
om övrig utredning bekräftar den hotbild som den intagne upplever, bör anstalten
grunda sitt beslut på den bestämmelsen och inte på den intagnes egen begäran.
När det gäller avskiljande enligt 6 kap. 7 § första stycket 2 fängelselagen framgår
det av avsnitt 3.4.3 i samma handbok att om en intagen är utsatt för hot från en
annan intagen bör åtgärder i första hand vidtas mot den som utövar hotet, t.ex.
genom att han eller hon hålls avskild eller förflyttas.
[…]

Kriminalvårdens bedömning av AA:s klagomål
AA var inblandad i ett slagsmål samma dag som han återfördes till avdelningen
efter placering i avskildhet, dvs. den 3 april 2024. Det har dock kommit fram att
anstalten utredde ärendet och dessutom vidtog vissa åtgärder innan han
återfördes till avdelningen. Anstaltens bedömning var att det inte längre fanns
skäl för att AA skulle vara placerad i avskildhet, samt att han kunde återgå till att
vistas i gemensamhet på samma avdelning som tidigare. Anstalten får därmed
anses ha vidtagit de åtgärder som kan förväntas av den.

Svar på JO:s frågor

Vilka åtgärder vidtar anstalten Saltvik för att trots det ansträngda beläggningsläget
skydda intagna från hot och våld från andra intagna?
Anstalten Saltvik genomför grundliga utredningar för att bedöma vilken
placering som är lämplig för en intagen. Utgångspunkten är självklart att
säkerställa att den intagnes säkerhet till liv och hälsa inte äventyras. I
utredningen ingår att kontrollera uppgifter som är kända för Kriminalvården,
bl.a. eventuella misskötsamheter, daganteckningar i KVR, utfallet av eventuella
tidigare verkställigheter, brottets art och klientkonstellationen på anstalten. Även
uppgifter från intagna är viktiga. Till stöd finns även Kriminalvårdens
underrättelsetjänst. Trots de utredningar som genomförs går det emellertid inte
alltid att hindra att hot och våld förekommer mellan intagna.
                                                                            Dnr 6541-2024       Sid 6 (11)




      Vilka rutiner tillämpar anstalten Saltvik för att möjliggöra avskiljande till skydd för
      den intagnes säkerhet, d.v.s. enligt 6 kap. 4 § eller 7 § första stycket 2
      fängelselagen, när detta är motiverat?
      Det ansträngda beläggningsläget gör att anstaltens avskildhetsavdelningar till
      stor utsträckning är fullbelagda. Föreligger det risk för en intagnes säkerhet till
      liv eller hälsa placeras den intagne dock i avskildhet med stöd av 6 kap. 7 §
      första stycket 2 fängelselagen. På grund av beläggningsläget finns däremot inte
      möjlighet för anstalten att placera intagna i avskildhet på egen begäran enligt
      6 kap. 4 § fängelselagen utan att det föreligger en sådan risk.

      Har anstalten Saltvik återfört intagna till eller låtit dem stanna kvar på en
      avdelning trots kännedom om att det funnits en påtaglig hotbild, i syfte att
      "uttömma möjligheterna" och därigenom få underlag för att kunna få dem
      förflyttade till andra anstalter?
      Anstalten har inte återfört intagna till eller låtit dem stanna kvar på en avdelning
      trots kännedom om att det funnits en påtaglig hotbild i det syfte som framgår av
      JO:s fråga. Finns det skäl för avskildhet med anledning av risk för en intagnes
      säkerhet till liv eller hälsa, placeras den intagne i avskildhet. Går det inte att
      återplacera den intagne i gemensamhet på anstalten, initierar anstalten ett ärende
      om förflyttning till annan anstalt.

      Vilka förutsättningar har Kriminalvården för att i rådande läge förflytta intagna
      mellan olika anstalter när detta bedöms nödvändigt för deras säkerhet?
      Kriminalvården arbetar aktivt med att försöka placera intagna så att ordning och
      säkerhet inte äventyras. Kriminalvården har emellertid mycket begränsade
      möjligheter att förflytta intagna på grund av den ansträngda beläggnings-
      situationen inom myndigheten. Som exempel kan anges att mellan vecka 10 och
      22 år 2024, dvs. den period som omfattar den nu aktuella anmälan, pendlade
      beläggningsgraden på anstaltsplatser i säkerhetsklass 1 mellan 121 och 127
      procent. Möjligheten att förflytta intagna begränsas därtill ytterligare av
      pågående konflikter mellan kriminella nätverk och grupperingar.

      Vilka åtgärder måste ett enskilt verksamhetsställe vidta innan frågan om
      omplacering kan aktualiseras efter en konkret hotbild mot en intagen? Vad görs på
      nationell nivå för att denna möjlighet fortfarande ska finnas tillgänglig trots
      beläggningssituationen?
      Anstalten bör initialt placera den intagne i avskildhet för att utreda hotbilden.
      Därefter kan verksamhetsstället initiera en omplacering om det bedömer att det
      finns risk för att den intagne utsätts för hot eller våld av en annan intagen. På
      nationell nivå arbetar Kriminalvården med att skapa fler platser i häkte och
      anstalt, vilket bl.a. skulle möjliggöra större flexibilitet vid situationer som den nu
      aktuella.
AA kommenterade remissyttrandet.

Rättsliga utgångspunkter
Kriminalvården har redogjort för relevant rättslig reglering. Jag vill tillägga
följande.

Av artikel 2 i den europeiska konvention om skydd för de mänskliga
rättigheterna och grundläggande friheterna, Europakonventionen, följer bl.a. att
envars rätt till liv ska skyddas genom lag. Enligt artikel 3 i konventionen får
ingen utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning. Artiklarna anses medföra att staten i vissa fall har en positiv
förpliktelse att se till att ge enskilda människor skydd. I linje med detta kan
                                                                      Dnr 6541-2024       Sid 7 (11)




ansvaret att skydda en persons rätt till liv innebära en skyldighet att förhindra att
denne på ett oförsvarligt sätt utsätts för livsfara. Staten har ett särskilt ansvar för
tillsyn av dem som befinner sig i fängelse eller häkte eller som på annat sätt är
berövade friheten. (Se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis [2023,
Version 6, JUNO], särskilt s. 70, 78 f. och 94.)

Europadomstolen har i flera fall ansett att en överträdelse av artikel 2 har skett
när en intagen dödats av andra intagna, och myndigheterna inte vidtagit
tillräckliga skyddsåtgärder trots att man känt till eller borde ha känt till att den
intagne svävade i fara (se t.ex. Paul och Audrey Edwards mot Förenade
Kungariket, no. 46477/99 och Česnulevičius mot Litauen, no. 13462/06).

Domstolen har vidare slagit fast att statens positiva förpliktelser enligt artikel 3
innebär att nationella myndigheter har en skyldighet att vidta alla åtgärder som
rimligen kan begäras för att förhindra verklig och omedelbar fara för frihets-
berövade personers fysiska integritet som myndigheterna hade eller borde ha
haft kännedom om. Sådan fara kan bestå i en risk för våld eller övergrepp från
medintagna (se t.ex. D.F. mot Lettland, no. 11160/07 och Tautkus mot Litauen,
no. 29474/09).

Av de europeiska fängelsereglerna framgår att vid placering av en intagen ska
behovet av bl.a. skydd och säkerhet beaktas. Det ska även finnas rutiner som
säkerställer de intagnas säkerhet och som minimerar risken för våld eller andra
händelser som skulle kunna äventyra säkerheten. (Se artikel 17.2 och 52.2 i
bilagan till Europarådets ministerkommittés rekommendation Rec[2006]2-rev
till medlemsstaterna avseende de europeiska fängelsereglerna.)

Bedömning
Anmälan till JO
AA har beskrivit hur han tydligt förmedlade till anstaltens personal att han löpte
en överhängande risk att bli angripen av andra intagna om han återfördes till
samma avdelning som han tidigare hade lämnat. Kriminalvården har i sitt
remissyttrande kort konstaterat att AA var ”inblandad i ett slagsmål på bostads-
avdelningen” samma dag som han kom tillbaka dit. För fullständighetens skull
bör det nämnas att det i avskildhetsbeslutet som fattades avseende AA efter
denna incident är antecknat att ”Anstaltens övervakningskameror har registrerat
att ett antal medintagna går in på [AA:s] bostadsrum och som vi misstänker slår
honom”.

Jag noterar att Kriminalvården i endast allmänna ordalag har bemött AA:s
klagomål i den här delen. Myndigheten har bl.a. angett att anstalten genomförde
en noggrann utredning innan han återfördes och vidtog de åtgärder som
bedömdes nödvändiga, innefattande vissa omplaceringar. Den information som
anstalten inhämtade inkluderade ”trovärdiga uppgifter från [AA]”. Jag utgår
ifrån att dessa uppgifter i och för sig inbegrep det som AA har beskrivit i sin
                                                                    Dnr 6541-2024      Sid 8 (11)




anmälan, dvs. att han befann sig i konflikt med flera intagna på avdelningen och
riskerade att utsättas för våld av dem.

Det är som utgångspunkt svårt för JO att i efterhand uttala sig om huruvida en
säkerhetsbedömning som gjorts i ett enskilt fall har varit korrekt. Sådana
bedömningar kan också innefatta underrättelseinformation av mer eller mindre
känslig karaktär. Jag har inte funnit tillräckliga skäl att närmare undersöka de
åtgärder som vidtogs innan AA återfördes till avdelningen eller de upplysningar
som inhämtades inför det beslutet. Det innebär att jag inte anser mig ha grund
för att uttala kritik mot anstalten Saltvik för den bedömning som gjordes, trots
den incident som alltså då snart inträffade. Däremot vill jag med anledning av
det som framkommit i ärendet, och i min tillsyn i övrigt, göra vissa uttalanden
både avseende anstalten Saltvik och Kriminalvården i stort när det gäller
förutsättningarna för att avskilja intagna med hänsyn till deras egen säkerhet.

Avskiljande till skydd för den intagnes egen säkerhet
Avskiljande till skydd för den intagnes egen säkerhet kan som Kriminalvården
har beskrivit i sitt yttrande ske både enligt 6 kap. 4 § FäL och 6 kap. 7 § första
stycket 2 samma lag. Den förstnämnda bestämmelsen reglerar avskiljande på
den intagnes egen begäran medan den sistnämnda gäller, såvitt nu är aktuellt,
avskiljande med hänsyn till att det finns en risk för den intagnes säkerhet till liv
eller hälsa.

I Kriminalvårdens handbok om gemensamhet och avskildhet i anstalt (2012:1)
sägs att bestämmelsen i 6 kap. 7 § första stycket 2 i första hand bör tillämpas
om den hotbild som den intagna upplever bekräftas av övrig utredning. Om så
inte är fallet kan 6 kap. 4 § i stället användas. Jag har i grunden inte några
synpunkter på denna tolkning av förhållandet mellan de två bestämmelserna
men vill utveckla min syn på tillämpningen.

Av ordalydelsen i 6 kap. 4 § följer att avskildhet på egen begäran får medges
om det är lämpligt. Intagna har således inte någon ovillkorlig rätt till en sådan
placering utan den aktuella anstalten ska göra en prövning i varje enskilt fall.
I förarbetena till bestämmelsen anges vidare att det för att en intagen ska kunna
hållas avskild på egen begäran förutsätts att Kriminalvården har praktiska
förutsättningar för detta, t.ex. med hänsyn till anstaltens tillgång till
avskildhetsplatser (se prop. 2009/10:135 s. 137 f.). Även om uttalandet inte
rimligen bör tolkas som ett generellt stöd för att bestämmelsen ska kunna sättas
åt sidan vid hög beläggning, så ger det uttryck för att tillämpningen av
6 kap. 4 § i viss mån är beroende av de faktiska förhållandena i en anstalt. I
sammanhanget vill jag dock framhålla att myndigheten har en skyldighet att
fortlöpande anpassa antalet anstaltsplatser till behovet och utforma anstalts-
organisationen så att den tillgodoser olika behov av övervakning och kontroll
(se 7 § förordningen [2023:797] med instruktion för Kriminalvården).

Sedan en tid råder en stor platsbrist inom Kriminalvården. Utifrån remissvaret
och de iakttagelser som gjordes vid min inspektion i september 2024 drar jag
                                                                    Dnr 6541-2024       Sid 9 (11)




slutsatsen att anstalten Saltvik i princip helt har avskaffat möjligheten till
avskildhet på egen begäran mot bakgrund av beläggningssituationen. Detta är
problematiskt, eftersom man därigenom också har tagit bort ett viktigt verktyg
för att undvika våldsincidenter mellan intagna och trygga säkerheten för
enskilda individer.

Det får anses vara allmänt känt att det särskilt i anstalter med högre säkerhets-
klass finns en kultur bland de intagna av att inte berätta för personalen om
medintagnas handlande. Detta bekräftades i samtal med såväl intagna som
kriminalvårdspersonal i de besökta anstalterna under den nämnda inspektions-
serien (se rapport från JO:s Opcat-enhet ”Dubbelbeläggningens konsekvenser
för intagna i anstalt”, s. 43). Om en anstalt regelmässigt kräver att en intagen
”bekräftar” en hotbild mot sig för att få bli avskild – t.ex. genom att berätta från
vem eller vilka ett hot härrör – kan denne riskera att försättas i ett svårt läge.
Det är just av denna anledning som det är angeläget att möjligheten till
avskildhet på egen begäran finns tillgänglig, i vart fall i situationer där en
intagen kan lämna trovärdiga uppgifter om en hotbild utan att för den delen vilja
eller våga precisera uppgifterna närmare.

I min tillsyn har jag sett flera exempel på att bristande tillgång till avskildhet på
egen begäran tycks ha lett till våldssituationer. JO tog t.ex. i maj och juli 2025
emot anmälningar från intagna i anstalterna Salberga och Saltvik som bl.a.
gällde att de hade utsatts för hot och våld av medintagna efter att ha nekats
sådan avskildhet (se JO:s dnr 5213-2025 och 7525-2025). Mot bakgrund av den
nyligen genomförda inspektionsserien och att snarlika frågor var under
utredning i detta ärende så undersöktes inte klagomålen närmare.
Anmälningarna skickades emellertid till både verksamhetsställena och
Kriminalvårdens huvudkontor för kännedom när ärendena skrevs av.

Sammanfattningsvis är det av stor vikt att Kriminalvården arbetar för att
motverka en utveckling i landets anstalter där möjligheten till avskiljande enligt
6 kap. 4 § FäL urvattnas på grund av platsbrist och andra faktiska förhållanden.

Beläggningssituationen och riskerna för allvarliga våldsincidenter
Utöver placering i avskildhet är såväl inre differentiering som omplacering av
intagna centrala verktyg för att undvika olämpliga klientkonstellationer samt
hot- och våldssituationer. Det är dock uppenbart att den ansträngda
beläggningssituationen inom Kriminalvården innebär väsentliga svårigheter för
myndigheten att använda dessa alternativ.

I Kriminalvårdens årsredovisning för 2024 beskrivs en trend med ett ökat antal
rapporterade incidenter av våld och hot under året. I flera regioner kunde man se
en koppling mellan denna trend och kapacitetsökningen. Våldet mellan intagna
föreföll enligt myndigheten även ha blivit grövre vilket innebar ökade risker för
dödlig utgång. Den övergripande bedömningen var att våldet mellan intagna
hade en tydlig koppling till förtätning och dubbelbeläggning. Förtätningen ledde
till fler konfliktytor och att flera intagna tvingades samsas på mindre ytor ökade
                                                                     Dnr 6541-2024       Sid 10 (11)




friktionen. Platsbristen och bristen på avskildhetsplatser gjorde det också
svårare att flytta intagna. (Se Kriminalvården, Årsredovisning 2024, s. 76 f.)

Det framstår som en ofrånkomlig konsekvens av överbeläggningen att
Kriminalvårdens säkerhetsbedömningar av intagna nu är mer komplexa.
Möjligheterna att anpassa placeringar efter enskilda bedömningar är också mer
begränsade jämfört med vad som var fallet när det fanns ”luft i systemet”.
Så sent som 2019 framhöll myndigheten att en beläggningsnivå som ligger nära
100 procent innebär stora risker för det dynamiska säkerhetsarbetet. En
normalbeläggning på runt 90 procent ansågs då ge möjlighet att differentiera
klienter, omplacera och bryta negativa konstellationer (se Kriminalvårdens
promemoria, Ökat klientflöde, Kriminalvårdens samlade bedömning och förslag
till åtgärder, 2019-02-27, samt JO 2021/22 s. 261, dnr O 19-2019). Som framgår
av myndighetens yttrande i det nu aktuella ärendet låg beläggningsgraden på
anstaltsplatser i klass 1 under den tidsperiod som AA:s anmälan avser, dvs. fem
år senare, på över 120 procent.

Även i detta tveklöst mycket besvärliga läge kan det självfallet aldrig vara
godtagbart att intagna inom Kriminalvården utsätts för konkreta risker att
drabbas av våld från medintagna. Myndigheten har helt tillbakavisat att
anstalten Saltvik har tagit sådana risker för att ”uttömma möjligheter” och få
underlag för omplaceringar till andra anstalter. Jag noterar detta men kan
samtidigt konstatera att de beskrivningar som befattningshavare på olika nivåer
lämnade vid min inspektion tydde på att situationen inte var riktigt så enkel.
Som framgått har JO också i tiden därefter fått anmälningar mot anstalten med
påståenden om att intagna måste stanna kvar på eller återförs till avdelningar
trots att de närmare har förklarat att de varit rädda för att där bli angripna. Det är
mycket oroväckande.

I den nyss nämnda årsredovisningen uppger Kriminalvården att myndigheten
numera tvingas göra ett mer omfattande medvetet risktagande när det gäller
placeringen av intagna (se s. 75). Den slutsatsen tycker jag mig också kunna dra
utifrån uppgifter i min tillsyn och i mitt uppdrag som nationellt besöksorgan
(det s.k. Opcat-uppdraget). Den här utvecklingen är synnerligen bekymmersam
eftersom den närmast med nödvändighet innebär en ökad risk för allvarliga
våldsincidenter och därmed fara för intagnas trygghet till liv och hälsa. Om ett
sådant risktagande drivs allt för långt kan detta komma i konflikt med Sveriges
skyldigheter enligt artikel 3 i Europakonventionen att skydda de intagna från
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. (Se också JO:s beslut
den 23 oktober 2025, dnr 9493-2024, och den 18 juni 2025, dnr 9204-2024, som
rör liknande förhållanden.) Ytterst kan det även strida mot statens förpliktelser
enligt artikel 2 att skydda de intagnas rätt till liv. Det skulle givetvis vara
fullkomligt oacceptabelt om en intagen miste livet till följd av våld från en
medintagen, och det i efterhand visade sig att Kriminalvården inte hade agerat
på konkreta risker som myndigheten känt till eller borde ha känt till. Som
tidigare redovisats innefattar statens skyldigheter enligt konventionen att ha
                                                                   Dnr 6541-2024    Sid 11 (11)




särskild tillsyn över frihetsberövade personer och vidta de åtgärder som
rimligen kan krävas för att skydda dem från livsfara eller fara för sin fysiska
integritet.

Kriminalvården befinner sig i en exceptionell expansionsfas med omfattande
om- och nybyggnationer. Det är viktigt att myndigheten inom ramen för dessa
skapar utrymme för avskildhetsplaceringar, inre differentiering och
omplaceringar när sådana åtgärder är nödvändiga. Detta gäller inte minst mot
bakgrund av att Kriminalvården planerar för att minska sin bemanningstäthet i
kostnadsbesparande syfte, något som i sig kan innebära risker för att hot- och
våldssituationer inte uppmärksammas (se myndighetens rapport ”Åtgärder för
att dämpa kostnadsutvecklingen och minska dygnskostnaden i anstalt och
häkte”, KV 2024-21368, s. 42 f.).

Jag kommer att fortsätta att följa Kriminalvårdens arbete med dessa frågor.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Katarina Påhlsson. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Anton Lindgren har föredragit ärendet och byråchefen Catrine
Björkman har deltagit i beredningen.
