# Initiativärende. Fråga om uppgifter som omfattas av sekretess har utbytts mellan självständiga verksamhetsgrenar inom Statens institutionsstyrelse i strid med bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

JO 2019-08-30 dnr 6547-2017

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2019-08-30              6547-2017              1 (11)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Initiativärende. Fråga om uppgifter som omfattas av sekretess har
                        utbytts mellan självständiga verksamhetsgrenar inom Statens
                        institutionsstyrelse i strid med bestämmelser i offentlighets- och
                        sekretesslagen (2009:400)


                          Beslutet i korthet: Vid JO:s inspektion av Statens institutionsstyrelses LVM-hem
                          Hornö i mars 2017 kom det fram att frågor som gällde de intagnas medicinering och
                          hälsa diskuterades vid möten där flera personalkategorier deltog. Med anledning av
                          iakttagelserna beslutade JO att utreda hur rutinen förhåller sig till bestämmelserna om
                          sekretess i 8 kap. 2 § OSL.
                          I beslutet uttalar JO att den hälso- och sjukvårdsverksamhet respektive
                          socialtjänstverksamhet som Statens institutionsstyrelse bedriver är två olika
                          verksamhetsgrenar som är självständiga i förhållande till varandra i den mening som
                          avses i OSL. Sekretess gäller därför mellan de olika verksamhetsgrenarna.
                          JO konstaterar att det då inte är tillåtet att uppgifter om enskildas hälsotillstånd eller
                          andra personliga förhållanden diskuteras vid exempelvis överlämningsmöten där olika
                          personalkategorier deltar utan att bestämmelserna om sekretess har beaktats.
                          Eftersom det finns visst utrymme för att ha olika uppfattningar om huruvida de aktuella
                          verksamhetsgrenarna är självständiga i förhållande till varandra riktar JO inte någon
                          kritik mot myndigheten för att uppgifter som omfattas av sekretess har utbytts i strid
                          med bestämmelserna i OSL.
                          Det är enligt JO i viss mån nödvändigt att information kan lämnas mellan de olika
                          verksamhetsgrenarna för att garantera att vården som ges är trygg och säker för den
                          enskilde. JO väcker därför frågan hos regeringen om en översyn av lagstiftningen i
                          fråga om det för vissa situationer behövs en bestämmelse som bryter sekretessen i
                          berörda avseenden.

## Initiativet

På uppdrag av JO Stefan Holgersson genomförde Opcat-enheten vid JO den
                        21 och 22 mars 2017 en inspektion av Statens institutionsstyrelses (SiS) LVM-
                        hem Hornö (JO:s ärende med dnr 1722-2017). Vid inspektionen kom det fram
                        att frågor som bl.a. gällde de intagnas medicinering och hälsa diskuterades vid
                        möten där flera personalkategorier deltog.

                        JO Stefan Holgersson beslutade att utreda saken inom ramen för ett särskilt
                        ärende.


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 6547-2017       Sid 2 (11)




Utredning
JO begärde att SiS skulle komma in med ett yttrande i fråga om hur
institutionens rutin i det nämnda avseendet förhåller sig till bestämmelsen om
sekretess i 8 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL.
Yttrandet skulle även belysa hur rutinen förhåller sig till den så kallade inre
sekretess som gäller i en myndighets verksamhet.

I ett remissvar anförde SiS bl.a. följande:

      SiS yttrande

      SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet
      Någon skyldighet för SiS att bedriva hälso- och sjukvård finns inte men eftersom
      många av de personer som vårdas inom SiS har omfattande hälsoproblem har
      SiS tagit på sig ett ansvar att bedriva viss hälso- och sjukvård. Klienter inom
      LVM-vården lider av ett allvarligt och långvarigt missbruk, men har dessutom
      ofta omfattande hälsoproblem, både i relation till deras missbruk men även i
      form av samsjuklighet. Om vården ska bli framgångsrik hos SiS är det viktigt att
      det vidtas åtgärder avseende samsjukligheten parallellt med missbruket. Även de
      ungdomar som vårdas på SiS särskilda ungdomshem har ofta hälsoproblem och
      behöver såväl somatiska som psykiatriska hälso- och sjukvårdsinsatser.
      Samtliga institutioner har sjuksköterskor anställda. Vidare har institutionerna
      psykologer som antingen är anställda av SiS eller som arbetar som konsulter.
      Majoriteten av institutionerna har konsultavtal med läkare. Ett antal institutioner
      inom ungdomsvården har överenskommelser med lokala kliniker för barn- och
      ungdomspsykiatri. De flesta institutioner har också en nära samverkan med
      primärvårdens läkare i närområdet. Hälso- och sjukvårdspersonal finns inte fysiskt
      tillgänglig på institutionerna alla tider på dygnet eller alla dagar i veckan.
      Utgångspunkten för SiS verksamhet är en helhetssyn på de klienter och ungdomar
      som vårdas på SiS institutioner och syftet är att deras sociala och medicinska
      behov ska tillgodoses på ett sammanhållet sätt. Därför deltar såväl
      behandlingspersonal som hälso- och sjukvårdspersonal i klientens/ungdomens
      behandlingsplanering så att de insatser som ges är samordnade och bildar en
      helhet.
      SiS är vårdgivare för den hälso- och sjukvård som bedrivs på myndighetens
      institutioner och har därmed det övergripande ansvaret för myndighetens hälso-
      och sjukvårdsverksamhet. SiS är indelat i tre verksamhetsområden: SiS
      ungdomsvård norr, SiS ungdomsvård söder och SiS missbruksvård. Arbetet inom ett
      verksamhetsområde styrs av en verksamhetsdirektör som är underställd
      generaldirektören och chef för institutionscheferna inom verksamhetsområdet.
      Verksamhetsdirektörerna ansvarar för att den hälso- och sjukvårdsverksamhet
      som bedrivs i respektive verksamhetsområde utifrån de medicinska och
      geografiska förutsättningar som föreligger inom verksamhetsområdet,
      organiseras på ett sätt som säkerställer att verksamheten tillgodoser kraven på
      hög patientsäkerhet och god kvalitet av vården samt främjar kostnadseffektivitet.
      Det är verksamhetsdirektören som utser verksamhetschefer för den hälso- och
      sjukvård som bedrivs inom respektive verksamhetsområde. Institutionscheferna
      är tillika verksamhetschefer. Verksamhetsdirektören anger verksamhetschefens
      uppgifter, ger direktiv för verksamhetschefens kvalitetsarbete och säkerställer
      framtagandet av lokala rutiner för det systematiska kvalitetsarbetet (Flik 3 SiS
      Riktlinjer/Juridik Hälso- och sjukvård inom SiS). Verksamhetschefens uppgifter
      framgår dels av de bestämmelser som reglerar verksamheten, dels av vad som
      överenskommits mellan vårdgivaren och verksamhetschefen.
      Verksamhetschefen ansvarar för patientsäkerheten på sin institution och för den
                                                                  Dnr 6547-2017         Sid 3 (11)




löpande verksamheten vid enheten och ska se till att denna fungerar på ett
tillfredsställande sätt. Till uppgifterna hör bland annat att se till att
 det medicinska omhändertagandet av patienten tillgodoser kraven på hög
  patientsäkerhet och god vård,
 samverkan och samordning med andra enheter fungerar på ett för patienten
  tillfredsställande sätt,
 det finns de direktiv och instruktioner som verksamheten kräver, och
 personalens kompetens upprätthålls.
Verksamhetschefen har det samlade ledningsansvaret för hälso- och
sjukvårdsverksamheten, och detta kan inte överlåtas till någon annan
befattningshavare (Flik 3 SiS Riktlinjer/Juridik Hälso- och sjukvård inom SiS).

Från Hornö inhämtat yttrande
Institutionschefen vid Hornö har uppgett följande.
   Det möte som hänvisas till i det uppkomna ärendet är överlämning mellan
   arbetsskift natt och dag, måndag till fredag. Överlämningen hålls kl. 08:00
   och pågår max 15 minuter, och inkluderar även riskbedömning. All personal,
   oavsett tjänsteroll, deltar i överlämningen i syfte att få en övergripande bild av
   den aktuella situationen på institutionen, utgångspunkt för dagens arbete och
   utefter överlämningen kunna planera sin arbetsdag.
   Nattsamordnaren rapporterar hur föregående kväll och natt har förflutit,
   måndag morgon redogörs hela helgen. Samordnaren beskriver för varje
   avdelning och klient om det förekommit några särskilda händelser, incidenter
   eller hot och våld. Man lyfter även om någon har extra tillsyn eller har skattat
   högt på BVC. Detta ligger sedan till grund för bedömningarna i ”Checklista
   vid överlämning” som är en form av riskbedömning som görs vid varje
   skiftbyte.
   Efter överlämningsmötet går varje enhet för sig till inlogg och mer ingående
   genomgång av hur man ska arbeta med klienterna och planering för hur
   dagens arbete ska läggas upp.
   Under överlämningsmötet sker inga diskussioner, utan det är
   informationsöverlämning i syfte att inkommande personal ska kunna ”ta
   över” arbetet på ett säkert sätt, både vad gäller vården av klienterna och
   arbetsmiljömässigt för personalen.
   För att klienterna ska få den vård de har rätt till på ett säkert sätt förekommer
   det att klienternas medicin eller hälsa nämns på överlämningen. Detta sker
   dock med hänsyn till sekretessen ytterst begränsat. Det som i så fall tas upp
   är om en klient är missnöjd med ett visst preparat eller inte ordineras ett
   preparat, att en klient uppvisar ett förändrat mående/beteende att det behövs
   särskilda vårdinsatser. Denna information är ytterst viktig för all vårdpersonal
   för att kunna ge rätt vård, bemötande och besked. Konsekvenserna av
   informationen, t.ex. behov av extrapersonal eller hämtning av vissa
   läkemedel, påverkar även andra personalgrupper, vilket gör informationen
   viktig också för dem.
–––

Bedömning

Hur förhåller sig Hornös rutin till 8 kap. 2 § O SL?
Utgångspunkten för SiS verksamhet är en helhetssyn på de klienter och
ungdomar som vårdas på SiS institutioner. Syftet med SiS hälso- och
sjukvårdsverksamhet är att klienternas/ungdomarnas sociala och medicinska
behov ska tillgodoses på ett sammanhållet sätt i en integrerad verksamhet.
Socialtjänstverksamheten och hälso- och sjukvårdsverksamheten utgör viktiga
                                                                    Dnr 6547-2017        Sid 4 (11)




komplement till varandra och målet är att de insatser som genomförs ska vara
samordnade och bilda en helhet.
En förutsättning för att SiS ska kunna ge en integrerad och patientsäker vård är
att hälso- och sjukvårdspersonalen och behandlingspersonalen kan samverka
kring klienten eller den unge. Under de förutsättningar som hälso- och
sjukvården bedrivs på SiS, dvs. att hälso- och sjukvårdspersonalen inte finns
fysiskt tillgänglig dygnet runt och alla dagar i veckan, måste behandlingspersonal
t.ex. känna till om den enskilde har en sjukdom som kräver särskild tillsyn eller en
särskild åtgärd. I det självmordspreventiva arbetet runt en klient eller en ungdom
måste information kunna lämnas till behandlingspersonal avseende vilken
bedömning som gjorts av läkare eller psykolog för att kunna utöva en säker
tillsyn. Hälso- och sjukvårdspersonalen måste å sin sida t.ex. få rapport om
positiva resultat från drogtester som tagits med stöd av LVU, LVM eller LSU
eftersom det kan innebära en allvarlig fara att administrera läkemedel till
patienter som är påverkade av alkohol eller narkotika. För att säkerställa en god
och säker hälso- och sjukvård för den enskilde är det viktigt att hälso- och
sjukvårdspersonalen medverkar i klientens behandlingsplanering.
Hälso- och sjukvårdsverksamheten och socialtjänstverksamheten utgör olika
verksamhetsgrenar i förhållande till varandra. Det gäller olika
sekretessbestämmelser för de olika verksamheterna och det förs olika journaler för
socialtjänstverksamheten och hälso- och sjukvårdsverksamheten. Personalen måste
därför ha klart för sig vilka arbetsuppgifter som hör till respektive verksamhet.
Däremot råder det inte någon organisatorisk gräns mellan de olika verksamheterna
på institutionerna. Institutionschefen är även verksamhetschef och har därmed det
samlade ledningsansvaret för hälso- och sjukvårdsverksamheten på institutionen.
Den yttersta beslutanderätten tillkommer således en för båda verksamhetsgrenarna
gemensam befattningshavare. Med utgångspunkt från bl.a. de uttalanden som KU
gjorde i bet. 1979/80:37 samt OSEK:s resonemang i SOU 2003:99, bedömer SiS att det
krav på självständighet som uppställs i 8 kap. 2 § OSL inte är uppfyllt. Därmed
finns det inte heller någon särskild sekretessgräns mellan socialtjänstverksamheten
och hälso- och sjukvårdsverksamheten. Skyddet för klienternas/ungdomarnas
integritet skyddas i stället av reglerna om s.k. inre sekretess. SiS anser således att
Hornös rutin för rapportering-överlämning är förenlig med bestämmelsen om
sekretess i 8 kap. 2 § OSL.

Hur förhåller sig Hornös rutin i förhållande till den s.k. inre sekretessen
Av Hornös yttrande framgår att all personal, oavsett tjänsteroll, deltar i den
rapportering-överlämning som sker mellan arbetsskift natt och dag. Syftet är att
alla som arbetar på institutionen ska planera sin arbetsdag efter
kärnverksamhetens behov. Det förekommer att klienternas hälsa eller
medicinering nämns under en sådan överlämning. Det sker dock med hänsyn till
den inre sekretessen mycket begränsat. Informationen är ytterst viktig för den
personal som deltar i vården eller behandlingen av klienten men även andra
personalkategorier behöver sådana uppgifter för att kunna ge rätt bemötande.
Vidare kan information behöva lämnas till personalsekreterare eftersom det kan
påverka behovet av extrapersonal samt till fastighetstekniker som kan behöva hämta
ut vissa läkemedel.
Även om det inte finns någon sekretessgräns inom en institution så gäller den
inre sekretessen vid allt informationsutbyte mellan personalen. Det innebär att
personalen endast får ta del av sekretessbelagda uppgifter i den utsträckning som
behövs för att personalen ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Den som lämnar
information vid ett möte där all personal deltar måste alltid göra en bedömning av
vilken information som kan och ska delges alla och vilken information som får
lämnas vid ett senare tillfälle (till den personal som är direkt berörd). Hornös rutin
för överlämning-rapportering kan uppfattas som att det inte finns utrymme för att
göra en sådan individuell bedömning. Hornö kommer därför att förtydliga rutinen
i detta avseende. SiS avser också att uppmärksamma samtliga institutionschefer
(inom såväl LVM- som LVU-vården) på att de interna rutinerna för rapportering-
                                                                      Dnr 6547-2017         Sid 5 (11)




      överlämning inte får vara utformade på ett sådant sätt att personalen lämnar
      uppgifter som omfattas av sekretess i större omfattning än vad som är
      nödvändigt i det enskilda fallet.

      Avslutning
      Som framgått av det ovan sagda är den vård som SiS bedriver mångfacetterad och
      innefattar flera skilda hänsyn. Dessa hänsyn måste tas kontinuerligt varje dag och
      för varje ungdom och klient och löpande anpassas till dennes förutsättningar att
      tillgodogöra sig den vård som SiS ska tillhandahålla. Som också framgått innefattar
      denna vård både socialtjänst och hälso- och sjukvård. På ungdomshemmen ingår
      även skola. SiS är huvudman för denna utbildning. För att tillgodose varje
      ungdoms samlade behov finns multidisciplinära team bestående av
      representanter för verksamheten för alla ungdomar. Dessa team gör en
      sammantagen bedömning av den enskildes behov av insatser. Utgångspunkten
      för att vården ska kunna utformas i det syfte vården ska ha är att vårdens skilda
      områden och hänsyn är samordnade till en helhet. Vore det på annat sätt skulle
      förutsättningarna för SiS möjlighet att ge integrerad vård rubbas på ett påtagligt
      och för den vårdbehövande negativt sätt. Den information som lämnas från vart
      och ett av områdena är de uppgifter som är relevanta för vårdens dagliga
      bedrivande. SiS vill i sammanhanget framhålla att bestämmelserna i 25 kap. 12 §
      och 26 kap. 9 § OSL gäller uppgiftslämnande mellan olika myndigheter vilket
      torde innebära att de endast är tillämpliga i förhållandet mellan SiS och andra
      vårdgivare respektive kommunens socialtjänst. Det är därför nödvändigt för
      effektivitet och patientsäkerhet att SiS verksamhet är samordnad i en integrerad
      organisation.

Rättslig reglering
Vård vid LVM-hem
Socialnämnden ska aktivt sörja för att en missbrukare får den hjälp och vård
som han eller hon behöver för att komma ifrån missbruket. Vård inom
socialtjänsten ska ges en missbrukare i samförstånd med honom eller henne
enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453). Under vissa
förutsättningar ska dock en missbrukare ges vård oberoende av eget samtycke
(tvångsvård). Bestämmelser om sådan tvångsvård finns i lagen (1988:870) om
vård av missbrukare i vissa fall, LVM.

LVM-vård lämnas genom hem som är särskilt avsedda för det enligt lagen, s.k.
LVM-hem. För missbrukare som behöver stå under särskilt noggrann tillsyn
finns det LVM-hem som är anpassade för en sådan tillsyn. SiS är huvudman för
LVM-hemmen.

Inom SiS missbruksvård bedrivs både socialtjänstverksamhet och viss hälso-
och sjukvårdsverksamhet.

Hälso- och sjukvårdssekretess och socialtjänstsekretess
Sekretess för uppgifter inom socialtjänstens område regleras i 26 kap. OSL.
Inom SiS missbruksvård bedrivs även hälso- och sjukvårdsverksamhet. För den
verksamheten gäller i stället hälso- och sjukvårdssekretess enligt 25 kap. OSL.

Sekretess gäller för en uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden inom hälso- och sjukvården om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller
                                                                  Dnr 6547-2017     Sid 6 (11)




henne lider men (25 kap. 1 § OSL). Detsamma gäller för en enskilds personliga
förhållanden inom socialtjänsten (26 kap. 1 § OSL). Båda bestämmelserna
innehåller ett s.k. omvänt skaderekvisit, vilket innebär att sekretesskyddet för
uppgifterna är starkt.

Vissa sekretessbrytande bestämmelser
Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om en
sådan uppgiftsskyldighet följer av en lag eller en förordning (10 kap. 28 §
OSL).

Inom hälso- och sjukvården hindrar inte sekretessen att en uppgift om en
enskild eller närstående till honom eller henne lämnas från en myndighet inom
hälso- och sjukvården till en myndighet inom socialtjänsten, om det behövs för
att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd om han eller
hon t.ex. fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel
(25 kap. 12 § OSL). En motsvarande bestämmelse för uppgifter inom
socialtjänsten finns i 26 kap. 9 § OSL.

En förutsättning för att de aktuella bestämmelserna ska tillämpas är att
informationen behövs för att den enskilde ska få nödvändig vård, behandling
eller annat stöd. Syftet med bestämmelsen är att göra det möjligt för dessa
myndigheter att i undantagsfall utbyta uppgifter med varandra för att kunna
bistå en person trots att personens samtycke inte kunnat hämtas in. Av
förarbetena framgår att möjligheten att lämna ut uppgifter ska användas med
urskiljning och varsamhet (prop. 1990/91:111 s. 41.).

Av 10 kap. 2 § OSL följer vidare att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas
till en enskild eller till en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den
utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet.

Sekretessgränser inom en myndighet
En uppgift som omfattas av sekretess får inte röjas för enskilda eller för andra
myndigheter, om inte något annat anges i OSL eller i en lag eller förordning
som OSL hänvisar till. Sekretess gäller även mellan olika verksamhetsgrenar
inom en myndighet, när de är att betrakta som självständiga i förhållande till
varandra (8 kap. 1 och 2 §§ OSL). I sådana fall gäller alltså en sekretessgräns
mellan dessa verksamheter.

Verksamhetsgrenar som är självständiga i förhållande till varandra
Om olika delar av en myndighets verksamhet tillämpar helt olika
sekretessbestämmelser är det fråga om olika verksamhetsgrenar i OSL:s mening
(prop. 2008/09:150 s. 359).

Kravet på att verksamhetsgrenarna ska vara självständiga i förhållande till
varandra för att en sekretessgräns ska uppstå mellan grenarna infördes efter ett
förslag från konstitutionsutskottet (KU 1979/80:37 s. 12 och 13) när riksdagen
behandlade förslaget till sekretesslagen (1980:100). Konstitutionsutskottet
                                                                 Dnr 6547-2017       Sid 7 (11)




anförde att frågan om när olika verksamhetsgrenar är självständiga i förhållande
till varandra får avgöras med ledning av förarbetsuttalandena till bestämmelsen
i 2 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen (i dess lydelse före den 1 januari 2019,
nuvarande 2 kap. 11 § tryckfrihetsförordningen) Riksdagen beslutade i enlighet
med konstitutionsutskottets förslag.

Av den angivna bestämmelsen i tryckfrihetsförordningen följer att en handling
som lämnas mellan två olika organ inom samma myndighetsorganisation endast
blir en allmän handling hos mottagaren om organen uppträder självständiga i
förhållande till varandra. I förarbetena till bestämmelsen uttalade regeringen att
omständigheter som är av betydelse för att avgöra om ett organ intar en sådan
självständig ställning kan vara att det självständigt förvaltar viss egendom, har
viss handlingsfrihet inom en angiven ekonomisk ram eller i övrigt kan vidta
vissa faktiska åtgärder självständigt och på eget ansvar (prop. 1975/76:160 s.
152).

Frågan om det finns en sekretessgräns mellan olika verksamhetsgrenar inom en
myndighet har behandlats i flera förarbeten (se bl.a. prop. 2003/04:152 s. 248
och 249, prop. 2004/05:176 s. 56 och 57, prop. 2005/06:200 s. 147 och 148,
prop. 2006/07:108 s. 45 och 46 samt prop. 2007/08:126 s. 162 och 163). I
förarbetena till OSL anförde regeringen att bedömningen av om det finns olika
verksamhetsgrenar ska göras på samma sätt som tidigare och att sekretess gäller
mellan verksamhetsgrenarna bara om de också är att betrakta som självständiga
i förhållande till varandra (prop. 2008/09:150 s. 359 och 360).

Frågan har bl.a. även belysts av Offentlighets- och sekretesskommittén i
betänkandet Ny sekretesslag (SOU 2003:99). När det gällde de statliga
myndigheterna anförde kommittén att i den mån det anges i myndighetens
instruktion att det inom myndigheten ska finnas en särskild enhet för en viss
verksamhet, har den verksamhet som bedrivs inom enheten i regel ansetts vara
en självständig verksamhetsgren. Detsamma har gällt i den mån det i en
proposition eller ett annat förarbetsuttalande har angetts att en viss verksamhet
ska vara att anse som självständig inom en myndighet. Oftast torde det enligt
kommittén dock vara upp till myndigheten själv att bestämma vilka avdelningar
eller enheter som ska finnas och vilka uppgifter som ska handläggas inom
dessa. Utan någon särskild anvisning i myndighetsinstruktionen anses sällan
myndighetens organisatoriska åtgärder medföra att det uppstår självständiga
verksamhetsgrenar inom myndigheten. I betänkandet förordade kommittén att
de olika självständiga verksamhetsgrenar som finns inom en myndighet skulle
komma till uttryck i myndighetens instruktion (se s. 260 och 282 i betänkandet).
                                                                   Dnr 6547-2017      Sid 8 (11)




Bedömning
Den hälso- och sjukvårdsverksamhet som SiS bedriver utgör från
sekretessynpunkt en självständig verksamhetsgren i förhållande till
övriga verksamheter inom SiS
SiS är vårdgivare för den hälso- och sjukvård som bedrivs vid SiS LVM-hem.
Institutionschefen vid LVM-hemmen är verksamhetschef för hälso- och
sjukvården. Inom SiS missbruksvård utgör socialtjänstverksamheten och hälso-
och sjukvårdsverksamheten olika verksamhetsgrenar i OSL:s mening, eftersom
de hanterar helt olika sekretessbestämmelser. Frågan är om de också är
självständiga i förhållande till varandra på så sätt att sekretess gäller mellan de
olika verksamhetsgrenarna.

SiS har i sitt remissvar anfört att syftet med SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet
är att de sociala och medicinska behov som de som vårdas inom SiS har ska
tillgodoses på ett sammanhållet sätt i en integrerad verksamhet. Det finns inte
någon organisatorisk gräns mellan verksamheterna eftersom institutionschefen
även är verksamhetschef för hälso- och sjukvården. Den yttersta
beslutanderätten tillkommer därmed en för båda verksamhetsgrenarna
gemensam befattningshavare. Enligt SiS är den hälso- och sjukvårdsverksamhet
och den socialtjänstverksamhet som myndigheten bedriver därmed inte
självständiga i förhållande till varandra, och det finns därför inte heller någon
sekretessgräns mellan verksamhetsgrenarna. Sekretess gäller därför inte mellan
dessa.

Som framgår av Offentlighets- och sekretesskommitténs betänkande anses
sällan en myndighets organisatoriska åtgärder medföra att det uppstår
självständiga verksamhetsgrenar inom myndigheten, om det inte finns en
särskild anvisning i instruktionen om att myndigheten ska bedriva en viss
verksamhet. Förordningen (2007:1132) med instruktion för Statens
institutionsstyrelse innehåller inte någon anvisning om att myndigheten ska
bedriva hälso- och sjukvård. Det sätt på vilket SiS har organiserat sin
verksamhet talar också i viss mån emot att det är fråga om självständiga
verksamhetsgrenar (jfr KU 1979/80:37 s. 12 och 13).

Vid bedömningen av om det är fråga om självständiga verksamhetsgrenar bör
ledning även hämtas i den sekretessbrytande bestämmelsen i 26 a § LVM, och i
förarbetena till den bestämmelsen. Enligt den bestämmelsen ska den som tillhör
hälso- och sjukvårdspersonalen och är verksam vid ett LVM-hem under vissa
förutsättningar underrätta SiS om han eller hon får kännedom om att en intagen
har en sådan smittsam sjukdom som utgör en allmänfarlig sjukdom.
Motsvarande bestämmelser för de särskilda ungdomshem som SiS ansvar för
finns i 12 a § andra stycket lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga, LVU, och i 19 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten
ungdomsvård, LSU.
                                                                       Dnr 6547-2017        Sid 9 (11)




När de aktuella bestämmelserna infördes i LVM och LVU anförde regeringen
bl.a. följande (prop. 1995/96:23 s. 32).

      Enligt gällande sekretessbestämmelser kan hälso- och sjukvårdspersonal
      anställda eller anlitade av ett sådant hem normalt inte lämna uppgifter vidare till
      övrig personal om att någon av patienterna har en smittsam sjukdom. Den
      enskilde kan dock lämna sitt samtycke till att uppgiften lämnas ut. För andra
      intagnas och personalens säkerhet bör ett sådant sekretessgenombrott få ske även
      om den enskilde inte lämnat sitt samtycke i de fall det behövs med hänsyn till
      smittrisken. De som oberoende av eget samtycke blivit intagna på särskilda
      ungdomshem eller på LVM-hem skall naturligtvis vara garanterade att inte där
      utsättas för risk att smittas av allvarliga sjukdomar. Även av den anledningen är
      det viktigt att föreståndaren kan vidta nödvändiga åtgärder. Med hänsyn till den
      enskildes integritet bör uppgiftslämnandet begränsas till de fall där det är av
      särskild vikt att hindra smittspridning. Sekretessgenombrott bör därför kunna ske
      endast i de fall det är fråga om en samhällsfarlig sjukdom.
Bestämmelsen om att SiS ska informeras om att en intagen har en smittsam
sjukdom är alltså sekretessbrytande, och införandet byggde på uppfattningen att
sekretess vid ett LVM-hem eller ett särskilt ungdomshem gäller mellan
hemmens socialtjänstverksamhet och hälso- och sjukvårdsverksamhet.
Innebörden av ett sådant synsätt är att verksamheterna är att anse som
självständiga i förhållande till varandra.

Bestämmelserna utformades med förebild från en i huvudsak motsvarande
bestämmelse som gäller för Kriminalvården. Numera finns bestämmelser om
sådan skyldighet för hälso- och sjukvårdspersonal inom Kriminalvården i 18 §
häktesförordningen (2010:2011) och 28 § fängelseförordningen (2010:2010).
Inom Kriminalvården betraktas kriminalvårdsverksamheten och den hälso- och
sjukvårdsverksamhet som Kriminalvården bedriver som självständiga i
förhållande till varandra. Sekretess gäller alltså mellan dessa olika
verksamhetsgrenar (se prop. 2004/05:176 s. 58).

SiS har i sitt remissvar inte berört de angivna sekretessbrytande bestämmelserna
i LVM, LVU och LSU. För egen del anser jag att det redan av det som anförts
ovan om bestämmelsen i 26 a § LVM följer att den hälso- och sjukvård som SiS
bedriver inom myndigheten från sekretessynpunkt är en självständig
verksamhetsgren i förhållande till övrig verksamhet.

Uppgifter kan i många fall lämnas mellan verksamhetsgrenarna genom att en
intagen vid t.ex. ett LVM-hem lämnar sitt samtycke till det. Om personalen
inom hälso- och sjukvården bedömer att det skulle vara av värde för
behandlingen av den enskilde att en uppgift om hans eller hennes hälsotillstånd
eller andra personliga förhållanden lämnas till den övriga personalen inom SiS
bör detta diskuteras med den enskilde, och den enskilde bör tillfrågas om han
eller hon samtycker till att sådana uppgifter lämnas vidare.

I annat fall innebär det sagda att uppgifter som omfattas av sekretess inom SiS
hälso- och sjukvårdsverksamhet i princip endast kan lämnas till andra
                                                                   Dnr 6547-2017       Sid 10 (11)




verksamhetsgrenar inom myndigheten efter en sedvanlig sekretessprövning eller
om det finns en tillämplig sekretessbrytande bestämmelse som tillåter det.
Motsvarande gäller givetvis om det är uppgifter inom SiS socialtjänst-
verksamhet som behöver lämnas till hälso- och sjukvårdsverksamheten.

I vilka fall uppgifter kan lämnas ut efter en sekretessprövning måste avgöras
efter en skadeprövning i varje enskilt fall. Skaderekvisitet medger i många fall
att uppgifter lämnas om uppgifterna behövs i rent vårdsyfte (prop. 1978/80:2
Del A s. 168).

Bestämmelsen i 26 a § LVM är, som anförts ovan, ett exempel på när det enligt
lag följer en uppgiftsskyldighet som under vissa förutsättningar bryter
sekretessen.

Vad som föreskrivs i bestämmelser i OSL om uppgiftslämnande till andra
myndigheter och överföring av sekretess mellan myndigheter tillämpas enligt
8 kap. 2 § OSL också mellan olika verksamhetsgrenar som är självständiga i
förhållande till varandra inom en myndighet. Sekretessen hindrar därför t.ex.
inte att en uppgift om en enskild eller en närstående till honom eller henne
lämnas mellan SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet och socialtjänstverksamhet
om det behövs för att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat
stöd om han eller hon t.ex. fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller
flyktiga lösningsmedel (25 kap. 12 § OSL). Utgångspunkten är dock att hälso-
och sjukvården ska diskutera frågan om utlämnande av uppgifter med den
enskilde och att hans eller hennes synpunkt ska respekteras. Undantaget från
sekretessen ska användas med försiktighet (prop. 1990/91:111 s. 41 och prop.
2007/08:70 s. 135 och 136). Enligt 10 kap. 2 § OSL utgör sekretess inte heller
något hinder mot att en uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den
utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Bestämmelsen
innebär att sekretesskyddade uppgifter kan lämnas ut såväl till andra
myndigheter som till en självständig verksamhetsgren inom den egna
myndigheten om det är nödvändigt för att fullgöra den egna verksamheten.
Bestämmelsen ska tillämpas restriktivt (prop. 1979/80:2 Del A s. 465 och 494).

LVM-hemmet Hornös rutin är inte förenlig med bestämmelserna i OSL
Eftersom det råder sekretess mellan SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet och
socialtjänstverksamhet är det inte tillåtet att uppgifter om enskildas
hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden som rör hälso- och
sjukvårdsverksamheten diskuteras vid exempelvis överlämningsmöten där olika
personalkategorier deltar utan att bestämmelserna om sekretess har beaktats.

Eftersom det finns visst utrymme för att ha olika uppfattningar om huruvida de
aktuella verksamhetsgrenarna är självständiga i förhållande till varandra vill jag
inte kritisera SiS för att uppgifter som omfattas av sekretess har utbytts i strid
med bestämmelserna i OSL. Med hänsyn till det som har kommit fram i
remissvaret finns det inte heller anledning att utgå från annat än att det utbyte av
uppgifter som skett ändå har gjorts med urskiljning och efter övervägande i det
                                                                   Dnr 6547-2017       Sid 11 (11)




enskilda fallet. Det finns därför inte heller anledning för mig att kritisera SiS på
någon annan grund.

Jag förutsätter dock att SiS beaktar det som jag nu har anfört och överväger
behovet av att vidta åtgärder.

Behov av en översyn av lagstiftningen
I beslutet har jag redogjort för min uppfattning i frågan om huruvida SiS hälso-
och sjukvårdsverksamhet respektive socialtjänstverksamhet utgör olika
verksamhetsgrenar som är självständiga i förhållande till varandra. Enligt min
mening gäller sekretess mellan den hälso- och sjukvårdsverksamhet och
socialtjänstverksamhet som SiS bedriver om det inte finns någon
sekretessbrytande bestämmelse som medger att uppgifter lämnas mellan de
olika verksamhetsgrenarna. För vissa situationer finns sekretessbrytande
bestämmelser i 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § samt 10 kap. 2 § OSL. De angivna
bestämmelserna är dock avsedda att tillämpas med försiktighet och bör alltså
inte användas för att regelmässigt lämna information mellan verksamhetsgrenar
inom en myndighet. Det är enligt min mening i viss mån nödvändigt att
information kan lämnas mellan de olika verksamhetsgrenarna för att garantera
att vården som ges är trygg och säker för den enskilde. Av integritetsskäl är det
givetvis angeläget att uppgifter bara lämnas i de fall där behovet av ett
informationsutbyte är särskilt motiverat. Med utgångspunkten att
verksamhetsgrenarna även fortsättningsvis ska anses vara självständiga i
förhållande till varandra finns det dock enligt min mening anledning att göra en
översyn av lagstiftningen på området för att utreda om det för vissa situationer
behövs en bestämmelse som bryter sekretessen.

Med hänvisning till det ovanstående får jag härmed, enligt 4 § lagen (1986:765)
med instruktion för riksdagens ombudsmän, väcka frågan om en översyn av
lagstiftningen i de hänseenden som berörts. Jag lämnar därför över en kopia av
detta beslut till regeringen (Justitiedepartementet och Socialdepartementet).

Jag finner också anledning att skicka en kopia av detta beslut till Socialstyrelsen
och till Inspektionen för vård och omsorg för kännedom.

Ärendet avslutas.
