# Kritik mot Socialnämnden i Norrköpings kommun för handläggningen i samband med verkställandet av en tingsrätts interimistiska beslut om umgängesstöd

JO 2021-02-25 dnr 6560-2019

## Beslut

BESLUT
                                                                            Datum                      Dnr                     Sid
                                                                            2021-02-25                 6560-2019              1 (7)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Kritik mot Socialnämnden i Norrköpings kommun för handläggningen
                        i samband med verkställandet av en tingsrätts interimistiska beslut
                        om umgängesstöd


                          Beslutet i korthet: En tingsrätt beslutade interimistiskt den 25 juli 2018 att AA skulle
                          ha rätt till umgänge med BB i viss omfattning i närvaro av umgängesstöd. Något
                          umgänge kom dock inte till stånd och i oktober 2018 lämnade en enhetschef inom
                          socialtjänsten in ett yttrande till tingsrätten. I yttrandet uppgav enhetschefen bl.a. att
                          tingsrättens beslut inte kunde verkställas.
                          Socialnämnden i Norrköpings kommun har i sitt remissvar uppgett att handläggningen
                          av ärendet gick rätt till och har hänvisat till att tingsrätten i skälen för sitt beslut den 25
                          juli 2018 erinrat om att ”umgängesstödet beslutar i varje enskilt fall om umgänget
                          lämpligen bör ske”.
                          I beslutet uttalar JO att socialnämnden är skyldig att utse en viss person att medverka
                          vid umgänget när domstolen har beslutat om umgänge med umgängesstöd. Det är
                          fråga om en ren verkställighetsåtgärd och det är inte meningen att nämnden ska göra
                          en egen bedömning av det beslutade umgängets lämplighet. JO uttalar vidare att om
                          nämnden bedömer att ett umgänge med umgängesstöd bör avbrytas, t.ex. för att
                          barnet mår dåligt eller riskerar att fara illa om umgänget fortsätter, har nämnden
                          naturligtvis en skyldighet att agera. Nämnden har i den situationen vissa
                          handlingsalternativ som är reglerade i lag och förordning.
                          JO konstaterar att nämnden i det här fallet inte valde något av de handlingsalternativ
                          som föreskrivs i lag och förordning. Umgänget avbröts i stället innan det ens hade
                          påbörjats och bedömningen grundades, enligt vad som kommit fram, enbart på
                          omständigheter som fanns tillgängliga vid tidpunkten för tingsrättens beslut. JO uttalar
                          att agerandet saknar rättsligt stöd och att nämndens skyldighet att verkställa
                          tingsrättens beslut inte påverkades av hur tingsrätten i det här fallet hade uttryckt sig i
                          skälen för beslutet. Enligt JO är innebörden av nämndens agerande att tingsrättens
                          beslut helt och hållet åsidosattes samt att nämnden, utan stöd i lag, satte sig över den
                          bedömning som tingsrätten hade gjort. JO uttalar att det inte är acceptabelt och att
                          nämnden förtjänar kritik för handläggningen.
                          Nämnden får också kritik för det yttrande som i oktober 2018 upprättades och
                          lämnades in till tingsrätten av en enhetschef inom socialtjänsten. JO uttalar att det
                          saknas rättsligt stöd för åtgärden samt att yttrandet i delar närmast framstår som en
                          partsinlaga. JO konstaterar att handläggningen inte har skett i enlighet med de krav
                          på saklighet och opartiskhet som uppställs i 1 kap. 9 § regeringsformen.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A               Fax:           08-21 65 58                                        www.jo.se
                                                                       Dnr 6560-2019   Sid 2 (7)

## Anmälan och bakgrund

Bakgrund
Sommaren 2018 pågick det en tvist mellan CC och BB vid Norrköpings
tingsrätt om vårdnad, boende och umgänge. Tvisten rörde deras gemensamma
son AA.

Den 25 juli 2018 beslutade tingsrätten interimistiskt att CC skulle ha ensam
vårdnad om AA samt att AA skulle ha rätt till umgänge med BB under en och
en halv timme varannan tisdag i närvaro av umgängesstöd.

Anmälan
I en anmälan till JO klagade DD, i egenskap av ombud för BB, på socialtjänsten
i Norrköpings kommun och uppgav bl.a. att tingsrättens beslut den 25 juli 2018
om umgängesstöd inte hade verkställts.

Till anmälan hade det bl.a. fogats ett yttrande som en enhetschef inom
Norrköpings umgängesstöd i oktober 2018 hade upprättat och lämnat in till
tingsrätten i det där pågående familjemålet mellan CC och BB.

## Utredning

Utredning
JO begärde att Socialnämnden i Norrköpings kommun skulle yttra sig över
anmälan.

Nämnden kom genom socialdirektör EE in med ett remissvar och uppgav bl.a.
följande:

      Beskrivning av handläggningen
      I det interimistiska beslut som tingsrätten fattade den 25 juli 2018
      förordnade tingsrätten att vårdnaden om den i ärendet aktuella pojken skulle
      tillkomma mamman ensam, att pojken skulle ha rätt till umgänge med sin
      pappa i närvaro av umgängesstöd samt att pappans yrkande om
      telefonumgänge skulle avslås. Umgänget skulle enligt beslutet äga rum vid
      ett tillfälle varannan vecka, påbörjas så snart som möjligt efter eventuella
      informationssamtal och studiebesök samt avslutas senast 22 januari 2019.
      I beslutet erinrades det dock om att umgängesstödet i varje enskilt fall
      beslutar om umgänget lämpligen bör ske.
      Utifrån tingsrättens interimistiska beslut fattade familjerättsenheten i
      Norrköpings kommun den 2 oktober 2018 beslut om umgängesstöd enligt 6 kap.
      15 c § föräldrabalken, vilket kommunicerades med Norrköpings
      umgängesstöd samma dag.
      Den 20 oktober skickade Norrköpings umgängesstöd en skrivelse till
      Norrköpings tingsrätt. I skrivelsen framfördes att verksamheten inte kunde
      verkställa tingsrättens interimistiska beslut om umgänge för pojken och hans
      pappa med närvaro av umgängesstöd, detta med hänsyn dels till barnets
      bästa och dels till personalens säkerhet. Detta skedde med stöd av den
      skrivning som tingsrätten meddelat i sitt interimistiska beslut.
      Norrköpings umgängesstöd grundade sin bedömning på utredningar som har
      gjorts utifrån 11 kap. l och 2 §§ socialtjänstlagen under perioden 2017-03-16
      till 2018-07-17 samt på iakttagelser gjorda vid tidigare umgängen med
      umgängesstöd mellan pojken och hans pappa under perioden 2017-08-21 till
      2017-10-02.
                                                                        Dnr 6560-2019    Sid 3 (7)




      −−−
      Sammantaget […] gjorde Norrköpings umgängesstöd bedömningen
      att de inte kunde verkställa tingsrättens interimistiska beslut om umgänge.
      Detta ställningstagande bedömdes ha stöd i den erinran som gjorts i det
      interimistiska beslutet om att umgängesstödet i varje enskilt fall beslutar om
      umgänget lämpligen bör ske.
      −−−

      Socialnämndens samlade bedömning av handläggningen
      Ställningstagandet i oktober 2018 att inte verkställa tingsrättens
      interimistiska beslut om umgänge bedömdes dock ha stöd i den erinran som
      gjorts i tingsrättens beslut om att umgängesstödet i varje enskilt fall beslutar
      om umgänget lämpligen bör ske.
      −−−
      Socialnämndens samlade bedömning är att handläggningen av ärendet har
      skett korrekt.
DD kommenterade remissvaret.

## Bedömning

Bedömning
Bakgrund
Den 25 juli 2018 beslutade Norrköpings tingsrätt interimistiskt bl.a. att AA
skulle ha rätt till umgänge med BB under en och en halv timme varannan tisdag
i närvaro av umgängesstöd.

I enlighet med tingsrättens beslut fattade familjerättsenheten i Norrköpings
kommun den 2 oktober 2018 beslut om umgängesstöd. Något umgänge kom
dock aldrig till stånd och den 20 oktober 2018 lämnade en enhetschef inom
Norrköpings umgängesstöd in ett yttrande till tingsrätten där hon bl.a. uppgav
att det med hänsyn till AA:s bästa och personalens säkerhet inte var möjligt att
verkställa tingsrättens beslut om umgängesstöd.

Nämnden har i sitt remissvar uppgett att handläggningen av ärendet gick rätt till
och har hänvisat till att tingsrätten i skälen för sitt beslut den 25 juli 2018 hade
skrivit följande:

      Det erinras om att umgängesstödet beslutar i varje enskilt fall om umgänget
      lämpligen bör ske.


Nämndens hantering av tingsrättens beslut om umgängesstöd
När domstolen beslutar om umgänge med en förälder som barnet inte bor
tillsammans med får rätten enligt 6 kap. 15 c § föräldrabalken, FB, om barnet
har behov av det, besluta att en person som utses av socialnämnden ska
medverka vid umgänget (umgängesstöd). Ett beslut om umgängesstöd ska gälla
för en viss tid. Socialnämnden ska efter rättens beslut om umgängesstöd utse en
viss person att medverka vid umgänget.

JO har i flera beslut understrukit att domstolen löser en rättstvist mellan två
föräldrar när den avgör frågor om umgänge enligt 6 kap. 15 a § FB och att
                                                                 Dnr 6560-2019       Sid 4 (7)




sådana rättstvister inte utan stöd i lag får avgöras av andra myndigheter än
domstolar (11 kap. 5 regeringsformen, RF). Det finns inte några lagregler som
gör det möjligt för en domstol att delegera uppgiften att fatta beslut om
umgänge till någon annan person eller myndighet. Förordnanden som innebär
att domstolen överlämnar till socialförvaltningen att bestämma tidpunkten för
umgänget eller lämnar öppet under vilka dagar eller på vilka platser umgänget
ska äga rum – eller där detta ska bestämmas i samråd med föräldrarna och
umgängesstödet – har därför inte ansetts lagligen grundade (se JO:s beslut den
19 januari 2021, dnr 1325-2020, och däri gjorda hänvisningar).

Genom regleringen i RF och FB har lagstiftaren skapat en tydlig
ansvarsfördelning mellan myndigheterna; domstolen beslutar om umgänge med
umgängesstöd och socialnämnden verkställer domstolens beslut eller dom. Det
är fråga om en ren verkställighetsåtgärd och det är inte meningen att nämnden
ska göra en egen bedömning av det beslutade umgängets lämplighet (se prop.
2009/10:192 s. 14 och JO 2020/21 s. 521 samt JO:s beslut den 17 maj 2018, dnr
3428-2016, och däri gjorda hänvisningar). En annan sak är att nämnden
naturligtvis har en skyldighet att agera om den bedömer att ett umgänge med
umgängesstöd bör avbrytas, t.ex. för att barnet mår dåligt eller riskerar att fara
illa om umgänget fortsätter. Nämnden har i den situationen vissa
handlingsalternativ som är reglerade i lag och förordning.

Nämnden kan föreslå föräldrarna att väcka talan om ändring av umgänget och,
om föräldrarna inte agerar, kan nämnden själv väcka en sådan talan (se 6 kap.
15 a § FB och prop. 2005/06:99 s. 89 f.). Det kan också bli aktuellt för nämnden
att inleda en utredning enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL (se
prop. 2009/10:192 s. 31).

När ett beslut om umgänge med umgängesstöd, såsom i det här fallet, har
meddelats som ett interimistiskt beslut i ett pågående mål, ser nämndens
handlingsalternativ lite annorlunda ut. I stället för möjligheten att väcka talan
enligt 6 kap. 15 a § FB, ska nämnden göra en framställning enligt 5 kap. 2 §
socialtjänstförordningen (2001:937) hos domstolen om att beslutet bör ändras
(se SOU 2007:52 s. 227). Innan nämnden lämnar in en sådan framställning till
domstolen måste nämnden ge föräldrarna en möjlighet att ta del av och
kommentera den (se JO:s beslut den 30 juni 2020, dnr 9119-2019, s. 50 och däri
gjorda hänvisningar). Det kan också bli aktuellt för nämnden att inleda en
utredning enligt 11 kap. 1 § SoL.

Det ska i sammanhanget understrykas att nämnden får grunda sin bedömning av
frågan om verkställigheten av domstolens beslut om umgänge med
umgängesstöd bör avbrytas endast på sådana omständigheter som har kommit
fram efter domstolens avgörande. Det får alltså inte förekomma att nämnden
överprövar domstolens beslut och gör en egen bedömning i frågan. För att
nämnden ska kunna avbryta verkställigheten krävs det också att de nya
                                                                   Dnr 6560-2019       Sid 5 (7)




omständigheterna är av allvarligare slag (se JO:s beslut den 30 juni 2020, dnr
9119-2019, s. 53).

I det här fallet valde nämnden inte något av de handlingsalternativ som jag har
redogjort för ovan. I stället synes nämnden enbart ha konstaterat att tingsrättens
beslut inte kunde verkställas. Umgänget hade vid det här tillfället inte påbörjats
och enligt vad som kommit fram grundades nämndens bedömning på uppemot
ett år gamla iakttagelser från tidigare umgängestillfällen samt på uppgifter i
utredningar som fanns tillgängliga vid tidpunkten för tingsrättens beslut. Det var
alltså inte fråga om att nämnden i en akut situation avbröt ett pågående eller
nära förestående umgänge med hänsyn till nya allvarliga omständigheter. Något
rättsligt stöd för nämndens agerande finns inte.

Nämnden har i sitt remissvar hänvisat till hur tingsrätten skrivit i skälen för sitt
beslut den 25 juli 2018. Nämnden synes mena att tingsrätten härigenom gav
enhetschefen för Norrköpings umgängesstöd rätten att själv avgöra om AA
skulle ha umgänge med BB i närvaro av umgängesstöd. Jag instämmer inte i
den tolkningen som i realiteten innebär att tingsrätten i så fall, i strid med
bestämmelsen i 11 kap. 5 § RF, skulle ha överlåtit rätten att fatta beslut i frågan
om umgänge med umgängesstöd till någon annan. Det innebär också att
tingsrätten skulle ha gett enhetschefen och nämnden en rätt att kringgå de
bestämmelser som reglerar nämndens handlingsalternativ när den bedömer att
ett umgänge med umgängesstöd bör avbrytas. Någon sådan möjlighet har
naturligtvis inte tingsrätten.

Tingsrättens beslut den 25 juli 2018 innebar en absolut skyldighet för nämnden
att, i enlighet med bestämmelserna om umgängesstöd i FB, utse en viss person
att närvara vid umgänget mellan AA och BB. Den skyldigheten påverkades
överhuvudtaget inte av vad tingsrätten i det här fallet hade skrivit i skälen för
beslutet och nämnden borde omgående ha fullgjort sin skyldighet och verkställt
beslutet. Så blev dock inte fallet och innebörden av nämndens agerande är att
tingsrättens beslut helt och hållet åsidosattes samt att nämnden, utan stöd i lag,
satte sig över den bedömning som tingsrätten hade gjort. Följden blev att något
umgänge med umgängesstöd mellan AA och BB aldrig kom till stånd. Det är
inte acceptabelt och nämnden förtjänar kritik för handläggningen.

Yttrandet till tingsrätten i oktober 2018
Enligt 1 kap. 9 § RF ska domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra
som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet beakta allas likhet
inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Kravet på saklighet och
opartiskhet brukar benämnas objektivitetsprincipen.

Bestämmelsen i 1 kap. 9 § RF omfattar inte enbart hur en sak rent faktiskt har
handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller något annat
handlande från en myndighet. Även hur myndighetens agerande har uppfattats
är av betydelse. Redan risken för att andra kan uppfatta att saklighet och
                                                                    Dnr 6560-2019     Sid 6 (7)




opartiskhet inte iakttas är tillräckligt för att handlandet ska kunna anses strida
mot 1 kap. 9 § RF (se JO 2019/20 s. 60 och däri gjorda hänvisningar).

I 6 kap. FB finns bestämmelser om när domstolen kan och ska begära in
uppgifter från socialnämnden i familjemål. Domstolen ska t.ex. inför ett beslut
om umgänge med umgängesstöd inhämta ett yttrande från nämnden (6 kap. 15 c
§ FB). I ett sådant yttrande ska nämnden ange sin inställning till om umgänge
med umgängesstöd är praktiskt genomförbart. Nämnden ska däremot inte yttra
sig över om ett umgänge med umgängesstöd är lämpligt (se prop. 2009/10:192
s. 30). I vissa situationer finns det också en skyldighet för nämnden att göra en
framställning till domstolen (5 kap. 2 § socialtjänstförordningen).

Ingen av de situationer som jag har redogjort för ovan var aktuell när
enhetschefen för Norrköpings umgängesstöd i oktober 2018 lämnade in ett
yttrande till tingsrätten i det där pågående målet om vårdnad, boende och
umgänge. Även i den här delen har nämnden i sitt remissvar hänvisat till hur
tingsrätten skrev i skälen för sitt beslut den 25 juli 2018. Nämnden synes mena
att tingsrätten härigenom berättigade enhetschefens agerande. Jag instämmer
inte i den tolkningen och anser att det är en alltför långtgående slutsats. Det är
fråga om ett uttalande som tingsrätten gjorde i skälen för sitt beslut och kan inte
tas som intäkt för att tingsrätten därigenom avsåg att ge en enskild tjänsteman
rätt att kringgå de bestämmelser som reglerar nämndens möjligheter att yttra sig
till domstolen i ett pågående mål. Någon sådan möjlighet har naturligtvis inte
heller tingsrätten.

När ett yttrande, trots avsaknad av rättsligt stöd, upprättas och lämnas in till
domstolen i ett familjemål av någon från socialtjänsten finns det en stor risk för
att nämnden kan uppfattas som partisk redan genom att yttrandet upprättas. Det
gäller oavsett vem som skriver yttrandet. Utrymmet för en enskild tjänsteman
att skriva ett yttrande i ett sådant mål, utan att nämnden uppfattas som partisk,
är därför ytterst begränsat. Enligt min mening bör därför inte enskilda
tjänstemän, på eget initiativ, skriva yttranden som är avsedda att användas i
tvister som gäller vårdnad, boende och umgänge enligt FB (se JO 2019/20 s.
574). Jag är därför, redan av den anledningen, kritisk mot att det aktuella
yttrandet upprättades.

När det gäller det aktuella yttrandets innehåll, kan jag konstatera att det inte är
begränsat till en redogörelse för faktiska omständigheter, utan att det innehåller
uttalanden i de frågor som var föremål för prövning i tingsrättens beslut den
25 juli 2018; bl.a. frågan om lämpligheten i att AA skulle ha umgänge med BB i
närvaro av umgängesstöd. Flera av de bedömningar och omständigheter som
redovisas i yttrandet var tvistiga och i delar framstår yttrandet närmast som en
partsinlaga.

Det är svårt att uppfatta yttrandet på annat sätt än som ett ställningstagande mot
BB, och jag har stor förståelse för att det gav BB skäl att ifrågasätta inte bara
enhetschefens utan även nämndens objektivitet. I det sammanhanget är det av
                                                                  Dnr 6560-2019       Sid 7 (7)




mindre betydelse om de omständigheter och bedömningar som redovisas i
yttrandet var korrekta i sak. Det är inte heller något som jag har tagit ställning
till. Handläggningen har inte skett i enlighet med de krav på saklighet och
opartiskhet som uppställs i 1 kap. 9 § RF, och nämnden förtjänar kritik både för
att yttrandet upprättades och för att det lämnades in till tingsrätten.

Avslutande synpunkter
För att socialnämnden ska kunna fullgöra sitt uppdrag är det, inte minst i ett
pågående familjemål, av stor vikt att enskilda har förtroende för nämnden. Det
är därför mycket allvarligt när domstolens beslut inte följs och när enskilda
tjänstemän agerar på ett sätt som ger den ena föräldern skäl att ifrågasätta
nämndens objektivitet. Det är något som helt enkelt inte får förekomma.

Av remissvaret framgår att nämnden inte har några invändningar mot
handläggningen i det här fallet, utan att nämnden anser att det har gått rätt till.
Det ger mig skäl att ifrågasätta om nämnden har tillräckliga kunskaper om
innebörden av objektivitetsprincipen samt om nämndens uppgifter och
skyldigheter i ett mål enligt FB. Jag förutsätter att nämnden omgående vidtar
åtgärder, i form av bl.a. utbildningsinsatser, för att något liknande inte ska
inträffa igen. Med detta sagt anser jag mig kunna avsluta ärendet med den kritik
som har uttalats ovan.

Vad DD i övrigt har uppgett ger inte anledning till någon åtgärd från min sida.
