# Kritik mot Kriminalvården, frivården Vänersborg för bristfällig dokumentation av en muntlig s.k. orosanmälan

JO 2015-12-08 dnr 6591-2014

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                    Sid
                                                                          2015-12-08              6591-2014             1 (8)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Kritik mot Kriminalvården, frivården Vänersborg för bristfällig doku-
                        mentation av en muntlig s.k. orosanmälan


                          Beslutet i korthet: Frivården Vänersborg gjorde en anmälan enligt 14 kap. 1 § första
                          stycket socialtjänstlagen (2001:453) gällande oro för sonen till en dömd person som
                          hade ansökt om intensivövervakning med elektronisk kontroll (IÖV). Den s.k. orosan-
                          mälan gjordes muntligt, och det dokumenterades i den dömdes journal när anmälan
                          gjordes, vilket barn den avsåg och vem som tog emot anmälan. Det framgår dock inte
                          vilka uppgifter anmälan grundade sig på eller vilka uppgifter som lämnades till social-
                          tjänsten. I beslutet uttalar JO att utgångspunkten är att en orosanmälan bör göras
                          skriftligen. Om en orosanmälan ändå görs muntligt måste Kriminalvården dokumen-
                          tera i den dömdes journal att en muntlig anmälan gjorts. Enligt JO måste Kriminalvår-
                          den också anteckna huvuddragen i skälen till att anmälan görs. Det måste framgå vad
                          som gör att Kriminalvården känner till att ett barn far illa eller vad som gör att Krimi-
                          nalvården misstänker att barnet far illa. Det ska också framgå vilka uppgifter som för-
                          medlats till socialtjänsten. JO konstaterar att frivårdens anteckning inte uppfyller kra-
                          ven på vad som ska dokumenteras när en orosanmälan görs muntligt. Frivården kriti-
                          seras för den bristfälliga dokumentationen.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 18 november 2014 klagade AA bl.a. på
                        Kriminalvårdens handläggning av ett ärende om intensivövervakning med
                        elektronisk kontroll (IÖV). Han anförde i huvudsak följande:

                        Han greps i juli 2011 och dömdes så småningom till sex månaders fängelse.
                        Någon gång i maj 2014 gjorde BB från frivården Vänersborg ett hembesök hos
                        honom med anledning av att han hade ansökt om IÖV. BB ansåg att AA
                        uppfyllde alla kriterier för IÖV, och kontakt togs med Arbetsförmedlingen och
                        tänkbara praktikplatser. Vid denna tid pågick det en vårdnadstvist mellan AA
                        och hans sons mor. BB fick ett telefonsamtal från någon som utgav sig för att
                        vara mor till AA:s son och som berättade fruktansvärda historier om AA och
                        dennes familj. Hans sons mor har dock intygat att hon inte har pratat med någon
                        från Kriminalvården. Mot bakgrund av de uppgifter som framkom vid
                        telefonsamtalet avslog BB AA:s ansökan om IÖV och gjorde en s.k.
                        orosanmälan till Socialtjänsten på Orust. BB ”rev upp allt” för att få tag på




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                  Dnr 6591-2014       Sid 2 (8)




AA:s skyddade adress och medverkade vid ett oannonserat besök tillsammans
med socialtjänsten.

Den 26 augusti 2014 överklagade AA Kriminalvårdens avslagsbeslut till för-
valtningsrätten. Den 15 september 2014 fick han förvaltningsrättens dom. För-
valtningsrätten underkände Kriminalvårdens grund för avslag och återförvisade
ärendet till Kriminalvården för handläggning. Han hade vid denna tid börjat
vistas en del i sin sons mors bostad, och den 18 september 2014 stormade poli-
sen in i denna bostad och belade honom med handfängsel. I efterhand har han
fått veta att Kriminalvården efterlyste honom den 3 september 2014. Polisen
förde honom till häktet Jönköping, men han fick inte med sig sina mediciner.
Det är livsfarligt att hastigt avbryta medicineringen med ett av de preparat han
använde. Hans mor och hans syster kontaktade ett flertal personer inom polisen
och Kriminalvården för att försöka få honom frisläppt. När AA:s syster ringde
till häktet på natten för att få reda på hur han mådde blev hon utskälld och tjäns-
temannen lade på luren ”i örat” på henne. Från Kriminalvården fick hans mor
beskedet att de inte fått förvaltningsrättsdomen förrän den 19 september 2014.
Hans mor fick löfte om att frågan om IÖV skulle snabbutredas. Den 20 septem-
ber 2014 förflyttades han dock till anstalten Brinkeberg.

AA ifrågasätter varför han efterlystes av polis utan att Kriminalvården försökt
kontakta honom via brev eller telefon. Han ifrågasätter också varför han place-
rades i häkte och i anstalten Brinkeberg trots att Kriminalvården kände till för-
valtningsrättens dom.

AA framförde vidare klagomål mot polis, åklagare och socialtjänsten.

Utredning
Granskning av handlingar
JO hämtade in och granskade handlingar, bl.a. Förvaltningsrätten i Göteborgs
dom den 11 september 2014 i mål 8892-14, utdrag ur kriminalvårdens klient-
administrativa system (KLAS) och beslut om inställelse i anstalt daterade den
26 juni 2013 respektive den 19 september 2014.

I KLAS-utdraget från frivården Vänersborg finns en daganteckning skapad den
17 juni 2014. Av anteckningen framgår att Kriminalvården den dagen gjort en
orosanmälan gällande AA:s son [sonens förnamn och personnummer] till
Socialtjänsten, Orust kommun [handläggarens namn och telefonnummer].

Begäran om yttrande från Kriminalvården
JO begärde att Kriminalvården skulle yttra sig över det som anförts i anmälan
till JO när det gäller Kriminalvården. JO begärde att det av yttrandet särskilt
skulle framgå följande:

1. Hur frivården Vänersborg dokumenterat en s.k. orosanmälan.
                                                                     Dnr 6591-2014        Sid 3 (8)




2. Hur Kriminalvården säkerställer att den enskilde, i samband med avslag på
   ansökan om intensivövervakning (s.k. fotboja), informeras om att beslutet
   innebär en skyldighet för den enskilde att inställa sig i anstalt.

Kriminalvårdens remissvar
I sitt remissvar anförde Kriminalvårdens huvudkontor, genom stf. enhetschefen
CC, följande:

## Sakförhållanden

Underlag har inhämtats från Kriminalvården region Väst och region Öst som i
      sin tur inhämtat uppgifter från frivården Vänersborg och frivården Jönköping.
      Av utredningen framgår följande.
      AA dömdes den 26 februari 2013 till fängelse sex månader. Domen vann laga
      kraft den 26 mars samma år. Han ansökte den 17 april 2013 om intensivövervak-
      ning med elektronisk kontroll (IÖV). Eftersom han sedan återtog ansökan
      avskrev frivården Halmstad hans ansökan den 12 juni 2013. Den 26 juni 2013
      beslutade placeringsgruppen vid Kriminalvårdens huvudkontor att AA skulle
      inställa sig på anstalten Tygelsjö senast den 16 augusti 2013.
      Den 10 juli 2013 ansökte AA på nytt om IÖV. Eftersom han hade flyttat hand-
      lades ärendet nu av frivården Jönköping. Han medverkade dock inte i utred-
      ningen och frivården Jönköping avslog därför hans ansökan den 30 december
      2013. Beslutet expedierades till AA den 2 januari 2014. Frivården Jönköping har
      en upprättad rutin som utförligt beskriver de olika momenten i processen med att
      befordra en dom till verkställighet och som även beskriver ansvars- och
      arbetsfördelning. Av rutinbeskrivningen framgår bl.a. att ett placeringsunderlag
      ska upprättas av handläggaren i samband med att den dömdes ansökan om IÖV
      avslås. I samband med att avslaget på ansökan om IÖV expedieras till den
      dömde bifogas även en kopia av placeringsunderlaget.
      Mot bakgrund av att ett placeringsunderlag tidigare upprättats av frivården
      Halmstad och expedierats till AA samt att Kriminalvården den 26 juni 2013 fat-
      tat beslut om inställelse i anstalt bifogade frivården Jönköping, tillsammans med
      sitt avslagsbeslut, en återutskrift av tidigare beslut om inställelse. AA begärde
      omprövning av frivården Jönköpings beslut och kriminalvården, region Öst,
      beslutade den 7 februari 2014 att inte ändra frivården Jönköpings beslut. För-
      valtningsrätten i Jönköping avslog den 15 april 2014 AA:s överklagande. Domen
      vann laga kraft den 26 augusti 2014.
      Den 20 mars 2014 ansökte AA för tredje gången om IÖV. Han hade nu återigen
      flyttat varför ärendet nu handlades av frivården Vänersborg. Eftersom AA har
      skyddad identitet har frivården skickat breven till honom via Skatteverket. Han
      har därefter själv lämnat ut sin adress för att frivården ska kunna utreda förut-
      sättningarna för IÖV. Den 23 maj 2014 gjorde frivården Vänersborg, genom BB,
      ett hembesök hos AA för att gå igenom förutsättningarna för IÖV. Några andra
      hembesök har inte gjorts. Den 17 juni 2014 gjorde frivården en s.k. orosanmälan
      till socialtjänsten i Orust kommun gällande AA:s son. Orosanmälan har samma
      datum dokumenterats i en daganteckning i det klientadministrativa systemet
      KLAS.
      Frivården Vänersborg beslutade den 1 juli 2014 att avslå ansökan om IÖV. När
      en ansökan om IÖV avslås lämnar frivården Vänersborg muntlig information till
      den dömde om att denne har rätt att begära omprövning av beslutet och vänta på
      svar eller välja att själv ställa in sig till anstalt. AA begärde omprövning av
      beslutet och Kriminalvården region Väst beslutade den 4 augusti 2014 att inte
      ändra frivårdens beslut. AA överklagade Kriminalvårdens beslut till förvalt-
      ningsrätten i Göteborg som den 11 september 2014 upphävde och återförvisade
      ärendet till kriminalvården för ny handläggning och nytt beslut.
                                                                    Dnr 6591-2014        Sid 4 (8)




Placeringsgruppen vid Kriminalvårdens huvudkontor beslutade den 3 september
2014 att AA skulle införpassas till närmaste slutna anstalt eller häkte. Den 18
september 2014 greps han och införpassades till häktet Jönköping. I samband
med ankomst till häktet fick AA tillfälle att underrätta närstående, sin mor, per
telefon om var han befann sig. När det gäller påståendena avseende hur AA:s
anhöriga, mor och syster, bemötts av personal i samband med att de per telefon
kontaktat häktet kan konstateras att det av utredningen i ärendet framgår att per-
sonal i sin helhet tillbakavisar uppgifterna beträffande att AA:s anhöriga skulle
skällts ut i telefon och att personal skulle ha lagt på luren. Vidare framgår att AA
vid ankomst till häktet inte hade med sig någon föreskriven medicin och att
kontakt tagits med häktets sjuksköterska i nära anslutning till inskrivning i häk-
tet, den 18 september 2014.
Den 19 september 2014 beslutade placeringsgruppen att AA skulle placeras på
anstalten Brinkeberg och han transporterades dit dagen därpå. Den 24 september
2014 beslutade frivården Vänersborg att bifalla AA:s ansökan om IÖV och han
skrevs ut från anstalten samma dag.

Aktuella författningsbestämmelser
Av 11 § lagen (1994:451) om intensivövervakning (IövL) framgår att om den
dömde har ansökt om att få undergå verkställighet av dom på fängelse utanför
anstalt, får han inte tas in i en kriminalvårdsanstalt för att påbörja verkställighet-
en innan ansökan slutligt prövats.
Den dömde får dock dessförinnan tas in i en kriminalvårdsanstalt för verkställig-
het av straffet, om
1. ansökan har gjorts efter den dag han enligt föreläggande som avses i 10 §
första stycket lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. senast skulle ha
inställt sig vid en kriminalvårdsanstalt för verkställighet av straffet,
 2. han tidigare har gjort en ansökan om att få undergå verkställighet av straffet
utanför anstalt,
3. det är uppenbart att ansökan inte gäller ett fall som avses i 1 § denna lag,
 4. det är uppenbart att ansökan inte kan bifallas på grund av bestämmelsen i 2 §
andra stycket, eller
5. han är häktad.
Av 2 § första stycket lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. (StidL)
framgår att om den som dömts till fängelse icke inom föreskriven tid har fullföljt
talan i målet såvitt angår den ådömda påföljden, får domen verkställas i denna
del utan hinder av att åklagare eller målsägande fullföljt talan mot domen.
Av 10 § StidL framgår att om den som skall undergå fängelse icke är häktad eller
intagen i kriminalvårdsanstalt när domen enligt 2 § första stycket får verkställas,
skall Kriminalvården förelägga honom att senast viss dag inställa sig vid den
kriminalvårdsanstalt, där domen skall verkställas.
Om den dömde inte efterkommer eller inte kan nås av föreläggande enligt första
stycket eller om fara föreligger för detta, skall polismyndigheten i den ort där
han vistas på begäran av Kriminalvården låta förpassa honom till anstalten.
Av 11 § StidL framgår att den som skall förpassas till kriminalvårdsanstalt för att
undergå påföljd får i anslutning härtill tillfälligt förvaras i allmänt häkte eller
polisarrest i avvaktan på beslut om anstaltsplacering eller om det behövs med
hänsyn till transportförhållandena.
Av 5 kap. 1 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om häkte (FARK
Häkte) framgår att en intagen ska, i anslutning till att han eller hon tas in i häkte,
tillfrågas om sitt hälsotillstånd. Den intagne ska så snart som möjligt ges möjlig-
het att få sin hälsa undersökt av en sjuksköterska, om en sådan undersökning inte
har genomförts i ett annat häkte eller i en anstalt. En intagen som har en
                                                                          Dnr 6591-2014         Sid 5 (8)




      pågående medicinsk behandling ska dock alltid ges möjlighet att träffa sjuk-
      sköterska.
      Enligt 5 kap. 2 § FARK Häkte ska en intagen som har förskrivits viss medicin få
      tillgång till den enligt förskrivningen. Enligt tillhörande allmänna råd innebär att
      den intagne ska få tillgång till sin medicin inte att han eller hon alltid har rätt att
      inneha den enligt bestämmelserna om personliga tillhörigheter i 2 kap.
      Av 14 kap. 1 § första stycket socialtjänstlagen (2001:453) framgår att följande
      myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast anmäla till socialnämn-
      den om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa:
      1. myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom,
       2. andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk under-
      sökningsverksamhet, socialtjänsten, Kriminalvården, Polismyndigheten och
      Säkerhetspolisen,
      3. anställda hos sådana myndigheter som avses i 1 och 2, och
       4. de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet och
      fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet
      inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område.

## Kriminalvårdens bedömning

Av 11 § första stycket IövL följer att om någon ansökt om att verkställa ett fäng-
      elsestraff genom IÖV så får han eller hon inte tas in i anstalt förrän ansökan slut-
      ligt prövats. Detta innebär att för det fall att ansökan avslås kan verkställigheten i
      anstalt inte påbörjas förrän tiden för överklagande gått ut eller, om ett överkla-
      gande sker, då det finns ett lagakraftvunnet domstolsavgörande. Förvaltningsrät-
      ten i Jönköpings dom vann laga kraft den 26 augusti 2014 och ansökan var såle-
      des slutligt prövad vid denna tidpunkt. Det fanns därför inget hinder för att i
      enlighet med 10 § StidL begära AA förpassad till närmaste slutna anstalt eller
      häkte för verkställighet av fängelsestraffet. Det kan i sammanhanget också note-
      ras att det, i enlighet med 11 § andra stycket 2 IövL, inte heller fanns något for-
      mellt hinder att begära AA förpassad redan när han ansökte om IÖV för andra
      gången.
      Av utredningen i ärendet framgår att frivården Jönköping har en upprättad rutin-
      beskrivning som utförligt beskriver de olika momenten i processen med att
      befordra en dom till verkställighet och som även beskriver ansvars- och arbets-
      fördelning. I aktuellt ärende framgår att frivården Jönköping i samband med att
      man den 2 januari 2014 expedierade beslut om avslag på IÖV till AA även
      bifogade en kopia av Kriminalvårdens tidigare beslut om inställelse i anstalt med
      tillhörande bilaga. Det utgår inte enligt gällande rutiner någon skriftlig informa-
      tion om att den dömde har en skyldighet att inställa sig i anstalt efter att ansökan
      om IÖV slutligt prövats, utan denna information meddelas i förekommande fall
      muntligt. Kriminalvården avser att under 2015 se över processen för doms
      befordran till verkställighet gällande IÖV, inklusive vilken skriftlig information
      som ska gå ut till den dömde.
      Det är av största vikt att personal inom Kriminalvården bemöter både intagna
      och anhöriga med aktning och respekt. Av utredningen i ärendet framgår att AA
      vistades i häktet Jönköping från den 18 september 2014 till den 20 september
      2014 och att det inte framkommer några uppgifter som tyder på att personalen
      under denna tid skulle frångått de uppsatta rutiner som gäller i samband med
      omhändertagande av frihetsberövade personer. Det finns heller ingenting i utred-
      ningen som tyder på att den personal som arbetar i häktets centralvakt med att
      bl.a. svara på inkommande telefonsamtal skulle ha uppträtt på ett olämpligt sätt i
      samband med att AA anhöriga kontaktat häktet.
AA gavs tillfälle att kommentera remissvaret.
                                                                   Dnr 6591-2014       Sid 6 (8)




Rättslig reglering
Kriminalvården har i sitt remissvar redogjort för flera av de bestämmelser som
har betydelse i ärendet. För egen del finner jag skäl att redogöra för bestämmel-
serna om journalföring i ärenden om intensivövervakning med elektronisk kon-
troll.

Bestämmelser om journal finns i 19–22 §§ Kriminalvårdens föreskrifter och
allmänna råd om intensivövervakning med elektronisk kontroll, KVFS 2011:6.
Enligt 19 § ska Kriminalvården i journalen dokumentera alla beslut som har
fattats, viktiga händelser och väsentliga uppgifter om vidtagna eller planerade
åtgärder som gäller den dömde. Uppgifter om omständigheter i övrigt som är av
betydelse för verkställigheten ska också antecknas. Dokumentationen ska ske så
snart som möjligt.

Bedömning
Förpassning till häkte
Var det fel att begära AA förpassad?
Av utredningen framgår att placeringsgruppen den 3 september 2014 beslutade
att AA skulle förpassas till närmaste slutna anstalt eller häkte. Förvaltnings-
rätten i Jönköping hade vid det tillfället i en dom prövat AA:s överklagande av
Kriminalvårdens beslut gällande hans andra ansökan om IÖV. Domen vann
laga kraft den 26 augusti 2014, och ansökan var således slutligt prövad vid
denna tidpunkt. Att domen vann laga kraft innebar alltså att AA var skyldig att
inställa sig i anstalt enligt det beslut om inställelse som hade fattats den 26 juni
2013. AA inställde sig inte i anstalt. Som Kriminalvården konstaterat fanns det
därför inget hinder mot att i enlighet med 10 § lagen (1974:202) om beräkning
av strafftid m.m. begära AA förpassad till närmaste slutna anstalt eller häkte för
verkställighet av fängelsestraffet. Det finns alltså inte någon anledning för mig
att kritisera placeringsgruppen för beslutet att begära AA förpassad.

Information om konsekvenserna av beslut och domar
Jag har ovan konstaterat att placeringsgruppen hade stöd i lagen för att fatta
beslut om att begära AA förpassad. Jag kan dock ha förståelse för att AA
ifrågasätter att han begärdes förpassad och att polisen verkställde detta beslut.

Vid tidpunkten då polisen omhändertog AA och förde honom till häktet – den
18 september 2014 – var situationen följande: AA hade fått avslag på sin tredje
ansökan om IÖV och hade efter begäran om omprövning överklagat till
förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten hade i en dom den 11 september 2014
underkänt Kriminalvårdens grund för avslag, upphävt beslutet och återförvisat
ärendet till Kriminalvården för handläggning. Det är därför begripligt att det
inte var uppenbart för AA att den lagakraftvunna domen om hans andra ansö-
kan om IÖV innebar att han var skyldig att inställa sig i anstalt enligt ett beslut
om inställelse som fattats den 26 juni 2013, dvs. över ett år tidigare. Av utred-
ningen framgår visserligen att frivården Jönköping den 2 januari 2014 expedie-
rade ett beslut om avslag på AA:s andra ansökan om IÖV och då bifogade en
                                                                      Dnr 6591-2014        Sid 7 (8)




kopia av inställelsebeslutet från juni 2013. Därefter begärde dock AA ompröv-
ning av avslagsbeslutet om den andra ansökan och ansökte dessutom den 20
mars 2014 på nytt om IÖV (den tredje ansökan). När det gäller frivården
Vänersborgs rutiner för information till den dömde vid avslag på ansökan om
IÖV framgår följande: Om en ansökan om IÖV avslås lämnar frivården
Vänersborg muntlig information till den dömde om att denne har rätt att begära
omprövning av beslutet och vänta på svar eller välja att själv inställa sig i
anstalt. Det framgår inte av utredningen vilken information frivården Väners-
borg lämnade till AA när hans tredje ansökan om IÖV avslogs. Om AA fick
den information som frivården Vänersborg brukar lämna är det inte orimligt att
tänka sig att AA uppfattade det som att han kunde välja att antingen inställa sig
i anstalt eller att vänta på besked om hur det gick med hans begäran om
omprövning. Eftersom AA:s begäran om omprövning (av den tredje ansökan)
så småningom resulterade i att förvaltningsrätten återförvisade ärendet till
Kriminalvården är det lätt att föreställa sig att han inte insåg att han borde ha
inställt sig i anstalt och att det fanns risk för att inställelsebeslutet från juni 2013
skulle verkställas med tvång.

AA:s ärende aktualiserar frågor om hur en enskild ska kunna förstå konsekven-
serna av Kriminalvårdens beslut och förvaltningsdomstolarnas domar. De
bestämmelser som reglerar en doms befordran till verkställighet och IÖV är
komplicerade, och beslut fattas dessutom av olika verksamhetsställen inom
Kriminalvården (frivården och numera placeringssektionen). I AA:s fall kom-
plicerades situationen sannolikt av att det samtidigt pågick två processer om
AA:s möjligheter att verkställa sitt fängelsestraff genom IÖV. Dessa processer
pågick dessutom vid två olika frivårdskontor (Vänersborg respektive
Jönköping), vid två olika regionkontor (region Väst respektive region Öst) och
vid två olika förvaltningsrätter (Göteborg respektive Jönköping).

Det som kommit fram i utredningen ger mig inte anledning att kritisera Krimi-
nalvården. Jag konstaterar dock att om man som enskild inte förstår innebörden
av beslut och domar kan följderna – som i AA:s fall – bli mycket kännbara.
AA:s ärende tydliggör behovet av att se över vilken information som ges till den
dömde under processen för en doms befordran till verkställighet när den dömde
ansökt om IÖV. Jag noterar att Kriminalvården har planerat att se över denna
process och även vilken skriftlig information som ska ges till den dömde. Jag
välkomnar denna översyn.

Bemötande från häktespersonalen
Kriminalvården har tillbakavisat påståendet om att häktespersonalen inte bemött
AA:s anhöriga på ett bra sätt. Det är inte meningsfullt att försöka utreda frågan
ytterligare. Jag konstaterar att det som kommit fram i utredningen inte ger stöd
för någon kritik.
                                                                 Dnr 6591-2014       Sid 8 (8)




Frivården kritiseras för bristfällig dokumentation av orosanmälan
Det finns inte något formellt krav på hur en s.k. orosanmälan enligt 14 kap. 1 §
första stycket socialtjänstlagen (2001:453) ska göras. JO har dock i flera beslut
pekat på att en anmälan från någon som är anmälningsskyldig bör göras skrift-
ligt. Ett av skälen till det är att de åtgärder av socialnämnden som anmälan kan
medföra är ingripande (se JO 2012/13 s. 268 och 2007/08 s. 261). I brådskande
fall kan anmälan göras muntligt, men den bör då bekräftas skriftligen i efter-
hand (se JO 1996/97 s. 268).

Utgångspunkten är alltså att en orosanmälan bör göras skriftligen. Om en oros-
anmälan ändå görs muntligt måste Kriminalvården dokumentera i den dömdes
journal att en muntlig anmälan gjorts. Eftersom Kriminalvården enligt lag är
skyldig att göra en orosanmälan måste en sådan åtgärd rimligtvis omfattas av
det som ska dokumenteras enligt 19 § Kriminalvårdens föreskrifter och
allmänna råd om intensivövervakning med elektronisk kontroll.

Av utredningen framgår att frivårdens orosanmälan till Orust kommun gällande
AA:s son gjordes muntligt och att det antecknades i KLAS att anmälan gjorts.
Av anteckningen framgår när anmälan gjordes, vilket barn den avsåg och vem
som tog emot anmälan. Det framgår dock inte vilka uppgifter anmälan grundade
sig på eller vilka uppgifter som lämnades till socialtjänsten.

När en orosanmälan görs muntligt måste Kriminalvården, enligt min mening,
också anteckna huvuddragen i skälen till att anmälan görs. Det måste framgå
vad som gör att Kriminalvården känner till att ett barn far illa eller vad som gör
att Kriminalvården misstänker att barnet far illa. Det ska också framgå vilka
uppgifter som förmedlats till socialtjänsten. Att detta antecknas är nödvändigt
för att man i ett senare skede ska kunna ta ställning till om en ny orosanmälan
ska göras. Om Kriminalvården efter det att en orosanmälan gjorts får kännedom
om förhållanden som gör att det finns misstanke om att barnet far illa måste
Kriminalvården kunna avgöra om det är nya uppgifter som inte tidigare anmälts
till socialtjänsten. I annat fall kan Kriminalvården inte veta om den redan har
fullgjort sin anmälningsskyldighet enligt socialtjänstlagen eller om en anmälan
ska göras. Min slutsats blir alltså att daganteckningen i KLAS inte uppfyller
kraven på vad som ska dokumenteras när en orosanmälan görs muntligt. Jag är
kritisk till frivårdens bristfälliga dokumentation.

Övrigt
Det som AA anfört i övrigt föranleder inte någon kommentar.

Ärendet avslutas.
