# Kritik mot en åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Halmstad, för långsam handläggning av en förundersökning där målsäganden var under 18 år m.m.

JO 2009-06-24 dnr 6610-2008

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                    Sid
                                                                       2009-06-24         6610-2008             1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot en åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i
                        Halmstad, för långsam handläggning av en förundersökning där
                        målsäganden var under 18 år m.m.

## Anmälan

Advokat AA begärde i en anmälan, som kom in till JO den 17 december 2008, att
                        JO skulle granska åklagares vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i
                        Halmstad, handläggning av en förundersökning.

                        Han uppgav att han var offentlig försvarare för en person, BB, som var misstänkt
                        för sexuellt ofredande. Vid ett förhör med BB den 13 maj 2008 konstaterade han
                        att det som påstods i ärendet inte utgjorde brott och i en skrivelse till åklagar-
                        kammaren ett par dagar senare framförde han detta och att förundersökningen
                        därför borde läggas ned. Något beslut i åtalsfrågan förelåg dock inte och hans
                        klient lider svåra yrkesmässiga och psykiska men av att utredningen inte lagts ned.
                        Den 6 november hade han skrivit till Riksåklagaren och begärt att åtgärder skulle
                        vidtas så att ett beslut fattades i ärendet. Riksåklagaren hade överlämnat skrivelsen
                        till Utvecklingscentrum Göteborg.

## Utredning

Handlingar i åklagarkammarens ärende AM-47993-08 och utvecklingscentrums
                        ärende ÅM 2008/6670 infordrades och granskades. Följande framkom.

                        I mars och april 2008 inkom till åklagarkammaren från polisen anmälningar
                        rörande förtal och sexuellt ofredande av personer som var under 18 år. Utrednings-
                        åtgärder vidtogs och den 13 maj delgavs BB misstanke om sexuellt ofredande.
                        Efter slutet av maj 2008 syntes inga ytterligare utredningsåtgärder ha vidtagits.

                        Vice överåklagaren CC överprövade i ett beslut den 22 januari 2009
                        kammaråklagaren EE:s vid åklagarkammaren i Halmstad indirekta beslut att inte
                        lägga ned förundersökningen och fann inte skäl till ändring. Hon påpekade dock att
                        ärendet borde handläggas med största skyndsamhet och beslut i åtalsfrågan fattas
                        snarast.

                        Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        handläggningstiden i ärendet.


 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                        Dnr 6610-2008     Sid 2 (4)



Åklagarmyndigheten (dåvarande vice riksåklagaren DD) kom in med yttrande, till
vilket hade fogats upplysningar från EE.

EE uppgav bl.a. följande beträffande handläggningen från maj 2008 av ärendena
K9350-08 och K10830-08 (båda rörande sexuellt ofredande).

      Den 5 respektive 6 maj gavs skriftliga direktiv i K 9350-08 och K 10830-08.
      Därefter hölls ett flertal förhör och samtliga förhör inkom till åklagarkammaren i
      slutet av maj. Någon gång efter sommarsemestern med anledning av skrivelserna
      från advokat AA, vilka inkom till åklagarkammaren i juni och augusti 2008, hade
      jag ett personligt sammanträffande med utredaren för genomgång av
      utredningsläget. Min bedömning var att ärendet K 9350-08 var juridiskt svårbedömt
      både vad avsåg rubriceringen av BB:s agerande vad gäller anmälningarna om
      sexuellt ofredande och även om agerande kunde inrymma ytterligare brotts-
      misstankar med tanke på innehållet i MSN-konversationen där BB i sin egenskap av
      lärare lämnat vissa upplysningar. Arbetssituationen på åklagar-kammaren medgav
      varken innan sommaren eller därefter att jag hade möjlighet att ge ärendet den
      prioritering som krävdes med hänsyn till målsägandens ålder såvitt avsåg
      anmälningarna om sexuellt ofredande. Redan i maj månad hade en fjärdedel av
      kammarens kammaråklagare slutat samtidigt som antalet inkomna ärenden till
      kammaren hade ökat stort. Arbetsbelastning blev och fortsatte under hösten att vara
      extremt hård vilket medförde att andra mer prioriterade ärenden hela tiden fick
      hanteras före. I december 2008 inkom från Utvecklingscentrum i Göteborg, efter
      anmälan från advokat AA till Riksåklagaren, en begäran om överprövning av mitt
      indirekta beslut att inte lägga ned förundersökningen. Utvecklingscentrum i
      Göteborg, som inte fann skäl att ändra mitt beslut, har uttalat att besked huruvida
      beslut i ärendet har fattats ska lämnas till dem senast den 27 februari 2009. Med
      anledning av detta har jag den 5 februari 2009 gett utredare muntliga direktiv i
      ärendet vid ett personligt sammanträffande samt förvissat mig om att utredaren kan
      arbeta med ärendet så att besked kan lämnas till Utvecklings-centrum inom
      föreskriven tid. Samtidigt beslutade jag att lägga ned förunder-sökningen i K 10830-
      08. Planeringen är att förundersökningen ska vara slutförd senast den 27 februari
      2009.
DD upplyste att kammarchefen uppgett att arbetsbördan vid kammaren under år
2008 var så hög att riksåklagaren tillät kammaren att nyrekrytera personal, trots då
rådande anställningsstopp. Hon anförde sedan under rubriken bedömning följande.

      En åklagare har den 8 april 2008 bedömt att BB var misstänkt för sexuellt ofredande
      mot en målsägande som var under arton år. Tidsfristen enligt 2 a § för-
      undersökningskungörelsen har således börjat löpa och beslut i åtalsfrågan skulle
      enligt huvudregeln ha fattats senast den 8 juli 2008. Beslut i åtalsfrågan har ännu
      inte fattats i denna del. Ytterligare en anmälan mot BB angående sexuellt ofredande
      mot en målsägande under arton år har inkommit den 23 april 2008. Åklagaren har
      den 5 februari 2009 beslutat att lägga ned denna förundersökning, utan att BB har
      delgivits misstanke om brott.
      Det kan inledningsvis konstateras att fram till slutet av maj 2008 har åklagaren och
      polisen arbetat aktivt med ärendet. Under sommaren har den offentliga försvararen
      inkommit med några skrivelser vilka har föranlett åklagaren att någon gång efter
      sommarsemestern ha ett personligt sammanträffande med utredningsmannen för en
      genomgång av utredningsläget. Detta sammanträffande synes inte ha diarieförts eller
      dokumenterats på annat sätt, vilket i sig är en brist. Med hänsyn till att det vid denna
      genomgång förflutit mer än tre månader sedan BB bedömdes som skäligen
      misstänkt hade det varit lämpligt om åklagaren då agerat för att försöka slutföra
      utredningen mer skyndsamt.
      Därefter synes inga utredningsåtgärder ha vidtagits i ärendet förrän den 5 februari
      2009 då åklagaren har lämnat muntliga direktiv i ärendet samt förvissat sig om att
      utredningsmannen kommer att kunna arbeta med ärendet. Åklagarens avsikt är att
                                                                          Dnr 6610-2008     Sid 3 (4)



      fatta beslut i åtalsfrågan i mars 2009. Det är naturligtvis inte tillfredsställande att
      beslut i åtalsfrågan inte har fattats omkring elva månader efter det att BB bedömts
      vara skäligen misstänkt, detta inte endast med tanke på målsägandens ålder utan
      även med hänsyn till den misstänktes yrke.
      Åklagaren har angett att anledningen till att hon inte kunnat prioritera ärendet på det
      sätt som krävs med hänsyn till målsägandenas ålder beror på hennes mycket
      ansträngda arbetssituation. Åklagaren har anfört att arbetsbelastningen under år 2008
      varit extremt hård vilket har medfört att andra mer prioriterade ärenden hela tiden
      har fått hanteras före det nu aktuella ärendet. Det är inte känt om åklagaren har
      påtalat för kammarchefen att hon inte hann arbeta med det aktuella ärendet. Det är
      naturligtvis viktigt att chefen uppmärksammas när det uppkommer svårigheter av
      sådant slag.
      Jag kan bekräfta kammarchefens bild av att arbetssituationen vid kammaren under år
      2008 var mycket ansträngd. Precis som kammarchefen har påpekat gjorde
      riksåklagaren ett undantag från det då rådande anställningsstoppet och tillät
      kammaren att nyrekrytera personal.
      Avslutningsvis vill jag peka på att Åklagarmyndigheten på olika sätt arbetar med att
      förkorta handläggningstiderna. Som exempel kan nämnas att riksåklagaren och
      rikspolischefen vid ett gemensamt chefsmöte under hösten 2008 påtalat att hand-
      läggningstiderna i ungdomsmål och mål med målsäganden under 18 år måste
      förbättras.
AA yttrade sig över remissvaret. Därefter inhämtades att åtal väcktes i ärendet den
23 mars 2009.

Bedömning
En förundersökning ska enligt 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken bedrivas
så skyndsamt som omständigheterna medger. Om målsäganden vid tiden för
anmälan inte fyllt 18 år, det anmälda brottet riktats mot målsägandens liv, hälsa,
frihet eller frid och det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än sex månader
ställs det i 2 a § förundersökningskungörelsen (1947:948, FUK) upp ett särskilt
krav på skyndsamhet. En sådan förundersökning ska också vara avslutad och beslut
i åtalsfrågan fattat så snart det kan ske och inom tre månader efter den tidpunkt då
det finns någon som är skäligen misstänkt för brottet. Denna tidsfrist får
överskridas endast om det är motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet
eller andra särskilda omständigheter.

Av utredningen framgår att BB den 8 april 2008 antecknades som skäligen
misstänkt för sexuellt ofredande. Målsäganden var under 18 år. Beslut i åtalsfrågan
skulle därmed, med iakttagande av tremånadersfristen i 2 a § FUK, ha fattats senast
den 8 juli 2008. Åtal väcktes dock först den 23 mars 2009, således drygt 8 månader
senare.

Som Åklagarmyndigheten framhållit har utredningsarbetet bedrivits aktivt fram till
slutet av maj månad 2008. EE har uppgett att hon sedan, efter sommaren 2008,
hade ett möte med utredningsmannen. Några direktiv synes emellertid inte ha getts
då. Därefter vidtogs inga utredningsåtgärder förrän i början av februari 2009 och
under februari och mars 2009 slutfördes förundersökningen. EE har förklarat
avbrottet i handläggningen med att arbetssituationen vid kammaren var sådan att
hon inte hann med ärendet utan behövde prioritera andra ärenden. Hon har dock
inte uppgett att hon informerat kammarchefen om detta förhållande.
                                                                     Dnr 6610-2008    Sid 4 (4)



En förundersökning som denna, med det särskilda krav på skyndsamhet och den
tidsfrist som gällt, ställer stora krav på aktivitet från åklagarens sida. Det är, även
med beaktande av den arbetssituation som rått vid åklagarkammaren, helt
oacceptabelt att en sådan utredning, under så lång tid som det här varit fråga om,
blir liggande utan åtgärd. EE borde ha drivit utredningen framåt med betydligt
större aktivitet och – när hon insåg att gällande skyndsamhetskrav inte kunde
upprätthållas och att tidsfristen inte skulle kunna iakttas – ha påtalat för
kammarchefen att hon inte hann med utredningen. Sammanfattningsvis är jag
starkt kritisk till hennes handläggning av ärendet i detta avseende.

Vad som i övrigt framkommit i ärendet föranleder inte någon ytterligare åtgärd
eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
