# Tingsrätternas fördelning av ungdomsmål - initiativärenden efter inspektioner

JO 2016-03-31 dnr 6615-2015

## Beslut

BESLUT
                                                                           Datum                     Dnr                      Sid
                                                                           2016-03-31                6615-2015 och          1 (15)
Justitieombudsmannen                                                                                 282-2016
Lars Lindström




                        Tingsrätternas fördelning av ungdomsmål – initiativärenden efter
                        inspektioner


                          Beslutet i korthet: Enligt 25 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om
                          unga lagöverträdare ska mål mot den som inte har fyllt 21 år handläggas av
                          juristdomare och nämndemän som särskilt har utsetts av domstolen. JO har i
                          anslutning till inspektioner granskat fördelningen av ungdomsbrottmål vid åtta
                          tingsrätter.
                          JO konstaterar att reglerna om koncentration av ungdomsbrottmål aldrig har fått något
                          riktigt genomslag. Skälen för en koncentration har ifrågasatts, och de reformer som
                          har ägt rum av tingsrätternas yttre och inre organisation gör att det enligt JO:s mening
                          nu finns skäl att avskaffa regeln om koncentration av ungdomsmålen. JO överlämnar
                          därför ett exemplar av sitt beslut till Justitiedepartementet.
                          Än så länge gäller emellertid regeln om koncentration av ungdomsmål, och det ingår i
                          JO:s uppdrag att se till att domstolarna tillämpar den. JO:s granskning har visat att två
                          av de inspekterade tingsrätterna, Gotlands tingsrätt och Haparanda tingsrätt, trots
                          påpekanden vid inspektionerna fortfarande inte fördelar ungdomsmålen på det sätt
                          som föreskrivs. Enligt JO:s mening har lagmännen vid dessa tingsrätter därför
                          åsidosatt sina skyldigheter i anställningen på ett sätt som utgör sådana
                          tjänsteförseelser som bör leda till en disciplinpåföljd. JO överlämnar därför ärendet till
                          Statens ansvarsnämnd för prövning av frågan om disciplinansvar för dessa båda
                          lagmän.
                          Södertörns tingsrätt fördelar inte heller ungdomsmålen på det sätt som föreskrivs i
                          lagen. Tingsrätten har inte tidigare fått något påpekande från JO om detta. JO
                          kritiserar nu tingsrätten för att den inte fördelar ungdomsmålen enligt lag och
                          förutsätter att tingsrätten snarast vidtar de åtgärder som behövs för att rätta till det.


                        1. JO:s inspektioner av Uddevalla, Gotlands, Skaraborgs,
                        Sundsvalls, Haparanda, Blekinge och Gävle tingsrätter
                        1.1 Inspektionerna och uppföljningen
                        Vid inspektioner 2012–2015 av Uddevalla, Gotlands, Skaraborgs, Sundsvalls,
                        Haparanda, Blekinge och Gävle tingsrätter konstaterade jag att tingsrätterna inte
                        fördelade ungdomsbrottmålen på det sätt som föreskrivs i 25 § första stycket
                        lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, LUL.
                        Jag förutsatte att tingsrätterna snarast skulle vida de åtgärder som behövdes för
                        att rätta till det (dnr 4372-2012, 2597-2013, 5451-2013, 967-2014, 2538-2014,



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                       www.jo.se
                                                          Dnr 6615-2015 och 282-2016        Sid 2 (15)




6003-2014 och 1830-2015). Som uppföljning av inspektionerna har jag nu
uppmanat de nämnda tingsrätterna att lämna in sina aktuella arbetsordningar
och yttra sig över arbetsordningens förenlighet med 25 § LUL.

1.2 Tingsrätternas svar till JO
Uddevalla tingsrätt har åtta ordinarie domare. I arbetsordningen, som
fastställdes den 17 juni 2014, sägs under punkt 10.1 att tingsrätten har domare
som särskilt utbildats för ungdomsmål. Lagmannen AA har i sitt yttrande med
anledning av JO:s begäran om yttrande anfört följande:

      En av våra domare har fått utbildning i handläggning av ungdomsmål av
      Domarakademien, två andra har genom humanjuristnätverk kontinuerligt uppe
      frågor som berör ungdomsmålen. En av de två sist nämnda ingår också i en
      regional referensgrupp med fokus på ungdomsmål.
      Vad gäller lydelsen av bestämmelsen i arbetsordningen kan jag inte se annat än
      att den är förenlig med 25 § LUL, även om det möjligen hade varit bättre med en
      skrivning där det anges att domarna är ”särskilt utsedda” eftersom inte alla har
      särskild utbildning.
      Beträffande tillämpningen så är det inte enkelt för en domstol med relativt få
      ordinarie domare att strikt upprätthålla kravet på att endast vissa domare
      handlägger ungdomsmålen. Utan att ha fört statistik ska jag ärligt säga att det
      inte är ovanligt att någon annan domare – pga. semestrar, andra ledigheter,
      rättegångar i stora mål, uppdrag som lärare för DV eller sjukdomar – får gå in.
      Kravet på snabb handläggning har naturligtvis betydelse och bidrar till att
      alternativen ibland begränsas kraftigt.
      Vi kommer nu, med anledning av att det varit ett nytt val av nämndemän, att gå
      ut med en förfrågan till de ny- och omvalda om de är intresserade av
      ungdomsmål för att fånga in dem som ska kunna utses. Vi har gjort detta tidigare
      och då noterat att de nämndemän som anmält intresse oftast är sådana personer
      som ägnat sig åt arbete med ungdomar i våra kommuner, vilket kan ställa till det
      ur jävssynpunkt. Detta sagt som en allmän reflexion.
Gotlands tingsrätt har tre ordinarie domare. I arbetsordningen, som fastställdes
den 1 april 2015, sägs i punkt 4.5 att samtliga domare (inklusive nämndemän)
uppfyller kraven i 25 § LUL om att handlägga och avgöra s.k. ungdomsmål.
Lagmannen BB har yttrat följande:
      Enligt min uppfattning är tingsrättens arbetsordning i detta avseende förenlig
      med vad som föreskrivs i 25 § första stycket LUL.
      Tilläggas kan följande. Bestämmelsen i 25 § första stycket LUL anger inte annat
      än att en ”ungdomsdomare” ska vara ”särskilt utsedd”. Arbetsordningens
      generella angivelse om att samtliga domare vid tingsrätten ”uppfyller kraven” är
      måhända inte det mest glasklara sättet att uttrycka att de är ”särskilt utsedda”.
      Men avsikten är glasklar; samtliga domare är särskilt utsedda att delta i
      avgörandet av ”ungdomsmål”. I sak skulle en annan ordning vara ohanterbar
      eller i vart fall vålla tingsrätten allvarliga bekymmer – vilket skulle medföra att
      rättssäkerheten blev lidande.
JO har därefter inhämtat uppgifter från BB som förklarat att tingsrätten inte har
någon fast fiskalsplats men att tingsrätten ibland tar emot fiskaler och att
fiskalerna som tas emot inte utses särskilt att handlägga ungdomsmål.
                                                           Dnr 6615-2015 och 282-2016        Sid 3 (15)




Skaraborgs tingsrätt har tio ordinarie domare. Av arbetsordningen, som
fastställdes den 14 oktober 2011 och reviderades senast den 2 september 2015,
framgår att fem av de tio ordinarie domarna handlägger ungdomsmål. Vidare
framgår att det finns särskilt utsedda nämndemän för ungdomsmål. Lagmannen
CC har i sitt yttrande till JO skrivit att tingsrätten anser att nödvändiga åtgärder
vidtagits och att arbetsordningen med bilagor är förenlig med 25 § LUL.

Sundsvalls tingsrätt hade vid tiden för JO:s inspektion åtta ordinarie domare och
två tingsfiskaler. Tingsrättens arbetsordning fastställdes den 28 februari 2015.
Arbetsordningens 27 § har följande lydelse:

      Lagmannen förordnar genom särskilt beslut vilka ordinarie domare vid
      tingsrätten som ska handlägga ungdomsmål som omfattas av bestämmelsen i
      25 § första stycket lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
      lagöverträdare.
      Lagmannen kan genom särskilt beslut förordna att även en annan domare som
      tjänstgör vid tingsrätten får handlägga visst eller vissa ungdomsmål. Lagmannen
      kan också förordna att en erfaren tingsnotarie får handlägga ungdomsmål med
      tilltalad som fyllt arton år som rör brott på vilka endast böter kan följa och målet
      kan avgöras utan huvudförhandling.
      Lagmannen beslutar årligen bland de nämndemän som erhållit tillräcklig
      erfarenhet vilka som får anlitas för tjänstgöring i ungdomsmål.
Lagmannen DD har i sitt yttrande till JO anfört:

      Med tillämpning av arbetsordningen har lagmannen i särskilt beslut förordnat
      numera samtliga ordinarie domare vid tingsrätten att handlägga ungdomsmål.
      Tingsfiskaler som nått tillräcklig erfarenhet – vanligen tjänstgöring under minst
      ett år – förordnas särskilt att handlägga visst ungdomsmål [– – –]. Tingsnotarie
      som av lagmannen erhållit behörighet enligt 16–18 §§ tingsrättsinstruktionen kan
      i förekommande fall med tillämpning av 27 § andra stycket arbetsordningen
      förordnas särskilt att handlägga visst ungdomsmål.
      Med tillämpning av 27 § tredje stycket förordnar lagmannen årligen i ett särskilt
      beslut de nämndemän som får anlitas för tjänstgöring i ungdomsmål. För att
      komma i fråga för sådan tjänstgöring ska nämndemannen ha erhållit tillräcklig
      erfarenhet. Arbetsordningen kommer i denna del sannolikt att förtydligas genom
      att hittills tillämpade krav för förordnandet skrivs in, nämligen att
      nämndemannen genomgått en av domstolen anordnad utbildning innefattande
      handläggningen av s.k. ungdomsmål och därtill tjänstgjort aktivt som
      nämndeman under minst ett år.
      Tingsrätten anser att nuvarande arbetsordning uppfyller de krav på föreskrifter
      som förutsätts enligt 25 § LUL och att tingsrätten även i övrigt handlägger
      ungdomsmålen på sätt som anges i tillämplig lagstiftning.
Haparanda tingsrätt har tre domare. I arbetsordningen som gäller sedan den 1
juli 2015 finns under punkt 4.4 följande bestämmelse:
      Ungdomsbrottmål handläggs av särskilt utsedda domare; lagmannen EE,
      rådmannen FF och tf. rådmannen GG. Vid avgörande ska särskilt utsedda
      nämndemän delta; noterade i nämndemannaförteckningen.
Lagmannen EE har i sitt yttrande till JO anfört:
                                                           Dnr 6615-2015 och 282-2016       Sid 4 (15)




      Tingsrätten har i sin arbetsordning särskilt utsett domare och nämndemän för
      ungdomsmålen. I tingsrättens mening är detta väl förenligt med 25 § lagen
      (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.
JO har därefter inhämtat uppgifter från EE som förklarat att tingsrätten sedan
mitten av januari 2016, i stället för en ordinarie och en tillförordnad rådman, har
två ordinarie rådmän och att arbetsordningen ändrats på så sätt att de tre
ordinarie domarna vid tingsrätten nu är särskilt utsedda att handlägga
ungdomsmål.

Gävle tingsrätt har sju ordinarie domare. I arbetsordningen, som gäller sedan
den 14 april 2015, anges under punkt 3.7.1 att fyra av dessa domare handlägger
ungdomsmål. Lagmannen HH har i sitt yttrande till JO den 4 december 2015
anfört att detta är förenligt med 25 § LUL och tillagt följande:

      Tingsrätten har fortfarande inte några särskilda ungdomsnämndemän, vilket inte
      är förenligt med 25 § LUL, men efter årsskiftet kommer vi att ha
      ungdomsnämnder. Anledningen till att tingsrätten, trots JO:s kritik vid
      inspektionen, inte har tillsatt ungdomsnämnder är att det under hösten skulle bli
      nyval avseende nämndemännen. Tingsrätten kommer att ha utbildning för alla
      nämndemän och i samband med det kommer samtliga att tillfrågas angående
      uppdrag som nämndeman i ungdomsmål. De som då visar intresse kommer att få
      särskild utbildning.
Blekinge tingsrätt har sex ordinarie domare. I arbetsordningen, som gäller sedan
den 1 maj 2015 och reviderades den 20 oktober 2015, sägs under punkt 4.9
följande om tillämpningen av 25 § LUL:
      Rådmännen i Blekinge tingsrätt och nämndemän enligt en särskild lista är att
      anse som särskilt utsedda att handlägga ungdomsmål.
      Mål där åtal väckts mot den som har fyllt 18 år och som rör brott på vilket endast
      böter kan följa får även handläggas av behörig tingsnotarie med nämnd vid
      huvudförhandling och av behörig tingsnotarie utan nämnd om målet avgörs på
      handlingarna.
      Behöriga tingsnotarier i Blekinge tingsrätt är att anse som särskilt utsedda att på
      handlingarna avgöra ungdomsmål som rör brott där det ingår fängelse i
      straffskalan, men där det endast är aktuellt att döma till böter.
      Tingsnotarier ska inte handlägga mål där tillämpning av 34 kap. brottsbalken är
      aktuellt.
Dåvarande lagmannen JJ har yttrat sig enligt följande:
      Blekinge tingsrätts arbetsordning är reviderad så att den numera är förenlig med
      25 § första stycket lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
      lagöverträdare. Samtliga rådmän har utsetts av domstolen att handlägga mål mot
      den som ej har fyllt 21 år. Lagmannen är inte särskilt utsedd. För nämndemännen
      har en lista över särskilt utsedda sådana upprättats.

2. JO:s inspektion av Södertörns tingsrätt
2.1 Tingsrättens arbetsordning och JO:s remiss
Södertörns tingsrätt har i sin arbetsordning under punkt 8.5 följande föreskrifter
om ungdomsbrottmål:
                                                           Dnr 6615-2015 och 282-2016        Sid 5 (15)




      Samtliga ordinarie domare är utsedda att handlägga mål och ärenden om brott
      där den misstänkte inte har fyllt 21 år. Tingsfiskaler får handlägga ungdomsmål
      efter särskild prövning. Prövningen bör göras av chefsrådmannen eller
      ungdomsdomaren på avdelningen och ske i samråd med tingsfiskalen.
      Tingsnotarier handlägger som huvudregel inte ungdomsmål och inte under några
      omständigheter ungdomsmål med annat än böter i straffskalan.
      Samtliga nämndemän är utsedda att delta vid avgörande av ungdomsmål.
Vid en inspektion av Södertörns tingsrätt den 14–16 december 2015 beslutade
jag att ta upp tingsrättens fördelning av ungdomsbrottmål till utredning i ett
särskilt ärende. Tingsrätten uppmanades att lämna upplysningar om och
redovisa sin bedömning av om ungdomsmålen vid tingsrätten handläggs av
särskilt utsedda domare och nämndemän på det sätt som föreskrivs i 25 § första
stycket LUL.

2.2 Tingsrättens svar på remissen
Tingsrätten (lagmannen KK) svarade bl.a. följande:

      Domare

      Varför har tingsrätten särskilt utsett samtliga ordinarie domare att döma i
      ungdomsmål?
      Södertörns tingsrätt är en stor domstol som har ett mycket stort antal
      ungdomsmål. De ungdomsmål som omfattas av den aktuella bestämmelsen kan
      vara såväl enkla och begränsade som svåra och omfattande. Tingsrätten har mot
      den bakgrunden valt att organisera sig på ett sätt som medför att handläggningen
      i varje enskilt ungdomsmål ska hålla en hög kvalitet, väl motsvarande
      lagstiftarens intentioner, och vara effektiv, bl.a. i den meningen att fristerna ska
      kunna hållas.
      För en stor del av ungdomsmålen finns en frist om två veckor för när målet som
      senast ska sättas ut till huvudförhandling. I regel har de åtalade ungdomarna
      också försvarare i målet. I storstockholmsområdet är dock försvararna i stor
      utsträckning tidigt uppbokade för förhandlingar. För att kunna tillmötesgå den
      tilltalades val av försvarare och hålla fristerna måste i stället tingsrätten vara
      flexibel när det gäller vilka dagar målet kan sättas ut på. Med ett större antal
      domare att fördela dessa mål på ökar alltså förutsättningarna att klara fristen och
      tillgodose den unges val av försvarare. Som en följd av detta klarar tingsrätten
      också bättre av att fördela arbetet mellan domarna på ett sådant sätt att
      arbetsmiljön och arbetsbelastningen blir acceptabel.
      Genom att inte utesluta ett antal ordinarie domare från att döma i ungdomsmål
      kan tingsrätten i stället satsa på att bygga upp och behålla kompetensen hos
      samtliga ordinarie domare. Eftersom tingsrättens ordinarie domare under många
      år handlagt en ansenlig mängd ungdomsmål har de naturligtvis förvärvat en
      gedigen erfarenhet på området. Om en grupp i och för sig lämpliga domare
      utesluts från arbetsuppgiften framöver kommer dessa att tappa sin kompetens
      och erfarenhet på området. Tingsrättens sätt att arbeta brett med specialiseringen
      får också till följd att kvaliteten i dömandet upprätthålls även under
      semesterperioder eller när många ungdomsmål pågår samtidigt i domstolen.
      Av förarbetena framgår inte hur stor andel av en domstols alla domare som bör
      vara särskilt utsedda för att intentionen i lagstiftningen ska anses uppfylld. Som
      redovisas nedan har tingsrätten i sitt sätt att hantera frågan tagit fasta på
      lagstiftningens avsikt när det gäller den eftersträvade kvaliteten och de goda
      effekterna utåt, dvs. i förhållande till de unga och deras föräldrar (prop.
      2000/01:56).
                                                    Dnr 6615-2015 och 282-2016       Sid 6 (15)




Hur möter tingsrätten kravet på den särskilda kvalitet och kompetens som krävs i
målen?
Det är av vikt att den särskilda kompetens och erfarenhet som krävs för att
handlägga ungdomsmål och utdöma relevanta påföljder säkras och görs
tillgänglig på varje avdelning inom tingsrätten. Riksrevisionen betonade i sin
rapport 2009-06-16, Hanteringen av unga lagöverträdare (RiR 2009:12), vikten
av att säkra kompetensen vid handläggning av ungdomsmål och pekade bl.a. på
att kompetenssäkring kan ske genom att domstolarna utser särskilt lämpade
ungdomsdomare som bör ges särskild utbildning och som bör handlägga
majoriteten av ungdomsmålen (se rapporten s. 48).
Södertörns tingsrätt har i syfte att säkra kompetensen i ungdomsmål skapat en
referensgrupp för specialisering i brottmål där den tilltalade är mellan 15 och 21
år, den s.k. ungdomsdomargruppen. Gruppen består av en ordinarie domare –
ungdomsdomaren – från varje avdelning på tingsrätten. De domare som deltar i
gruppen anlitas i möjligaste mån för att handlägga svåra eller omfattande
ungdomsmål och i övrigt har de i uppgift att agera som stöd och kunskapskälla åt
sina kollegor.
Ungdomsdomargruppen sammankallas några gånger om året eller vid behov för
genomgång av praxis och allmänt erfarenhetsutbyte. Sammankallande är en
chefsrådman som under många år arbetat med ungdomsbrottmål, först med
lagstiftningsfrågor på Justitiedepartementet och därefter på olika sätt inom
domstolsväsendet. Domarna i gruppen deltar också i de möten tingsrätten håller
två gånger om året med företrädare för socialtjänst, åklagare, polis, frivården
m.m. (se nedan). Ungdomsdomarna förväntas även delta i de särskilda
utbildningar som anordnas i ungdomsmål av Domstolsakademin eller fristående
aktörer. De håller också i den domstolsinterna utbildning i handläggning av
ungdomsmål som regelbundet ges på tingsrätten för samtliga personalkategorier.
För att underlätta hanteringen och rutinerna kring ungdomsmålen har tingsrätten
tagit fram två promemorior som stöd. En längre som innehåller utförligare
information om handläggningen riktad till domare och en kortare som innehåller
moment som närmast rör handläggarnas uppgifter.
På tingsrättens intranät publiceras löpande även material som kan vara till nytta
vid avgörande av ungdomsmål samt protokoll från samverkansmötena med
externa aktörer.
Några av de domare som ingår i ungdomsdomargruppen deltar också i det
humanjuridiska nätverk som finns i Stockholm och som bl.a. behandlar frågor
kring ungdomsmål. Några är dessutom med i det nationella nätverk för
ungdomsmål som bildades 2015 i Domstolsverkets regi.
Från tingsrätten har även ett antal domare och handläggare deltagit i det
erfarenhetsutbyte, ERFA, kring hanteringen av ungdomsmål som
Domstolsverket har anordnat.
Tingsrätten kallar som nämnts ovan två gånger per år representanter från
ungdomspolisen, åklagarkamrarna, socialförvaltningen, frivården m.fl. till s.k.
samrådsmöten. Syftet med dessa möten är att alla intressenter ska få information
om aktuella frågor och kunna lyfta gemensamma generella frågor. I mötena finns
också ett utbildningsinslag.
Som redogjorts för ovan är ungdomsdomarna mycket aktiva och drivande när det
gäller att inhämta kunskap om allt som kan gagna en högkvalitativ
ungdomsmålshantering. Förutom att döma i de svåraste och mest omfattande
ungdomsmålen är en viktig uppgift för ungdomsdomarna att vidareförmedla
information och ny kunskap till övriga ordinarie domare. Detta sker såväl på
tingsrättsnivå som på avdelningsnivå. Förutom att domarna på tingsrätten går
Domstolsakademins kurser på området hålls således på tingsrätten regelbundna
utbildningstillfällen för alla domare rörande påföljder för unga lagöverträdare
och därmed sammanhängande frågor. Vidare lyfts aktuella frågor kring rättsfall
                                                      Dnr 6615-2015 och 282-2016         Sid 7 (15)




och lagändringar som rör ungdomsmålen på tingsrättens återkommande
praxismöten. Ungdomsdomarna informerar och uppdaterar också sina kolleger
kontinuerligt på avdelningsmöten, på domarmöten och i andra sammanhang. De
fungerar naturligtvis därutöver som bollplank och diskussionspartner i allehanda
frågor som kan uppkomma i denna typ av mål. Härtill kommer, som redan
nämnts, att de ordinarie domarna med hänsyn till det stora antalet ungdomsmål
som handläggs på domstolen har en gedigen erfarenhet av att handlägga denna
typ av mål.
Sammantaget kan konstateras att de ordinarie domarna på tingsrätten med den
valda organisationen har eller får den kompetens och det stöd som i förarbetena
angetts som angeläget i ungdomsmålen.

Nämndemän
Tingsrätten har hållit utbildningstillfällen för samtliga nämndemän rörande
ungdomsmål. Syftet är att nämndemännen ska förstå vad som skiljer dessa mål
från övriga brottmål, hur påföljdssystemet i stora drag är konstruerat såvitt avser
unga lagöverträdare och något om de särskilda problem m.m. som kan krävas för
att avgöra frågor i ungdomsmål. Utbildningen hålls av den domare som även
utbildar tingsrättens domare och nya utbildningstillfällen ges löpande. Tilläggas
bör också att tingsrätterna i Stockholmsområdet nyligen tagit fram en
regiongemensam utbildning såväl för nya nämndemän som för mer erfarna. Båda
utbildningarna innehåller avsnitt om handläggningen av ungdomsmål.
[– – –]

Tingsrättens slutsats
Av lagtexten framgår att domare och nämndemän ska vara särskilt utsedda av
domstolen att handlägga ungdomsmål. Detta gäller inte om det rör mål där
endast böter kan följa eller om det möter hinder. Det finns inte något krav på
lämplighet. Det bakomliggande skälet för denna reglering är att säkerställa en
hög kvalitet på handläggningen.
Tingsrättens sätt att organisera och hantera ungdomsmålen följer såväl lagtextens
ordalydelse som dess intentioner. Tingsrätten har visserligen inte uteslutit några
ordinarie domare från att handlägga ungdomsmål, förutsatt att de ansetts
lämpliga att döma i ungdomsmål. I stället bedriver tingsrätten ett löpande och
aktivt arbete för att se till att de särskilt utsedda ordinarie domarna på tingsrätten
väl ska uppfylla de krav som lagstiftaren tänkt för dessa mål. I tidigare
förarbeten (se prop. 1994/95:12) har det framförts som särskilt viktigt att
ordföranden vinnlägger sig om att vara klar, tydlig och pedagogisk samt att
ordföranden och nämnden är väl insatta i kriminella ungdomars problem för att
finna den adekvata påföljden. När det gäller det förstnämnda, dvs. kravet på att
ordföranden ska vara klar, tydlig och pedagogisk, har tingsrätten under lång tid
arbetat med bemötandefrågor innefattande bl.a. hur ordföranden bör uppträda
och agera mot parter i förhandlingssituationen, också i förhållande till ungdomar.
Tingsrätten har vidare under flera år bedrivit ett arbete med att modernisera
språket i domar och beslut, allt för att våra avgöranden ska vara lätta att begripa
och tillgängliga för alla.
Vad som förs fram i förarbetena om personkontinuitet, dvs. vikten av att den
unge om han eller hon återkommer efter att ha begått nya brott möter samma
person (se prop. 1994/95:12), är inte realistiskt på en så stor domstol som
Södertörns tingsrätt, även om domstolen skulle utesluta ett antal domare från
dessa mål.
Vad som i samma förarbeten sägs om att det, med ett begränsat antal domare i
ungdomsmål, är lättare att låta dessa få särskild utbildning i olika frågor som har
med ungdomar att göra, har tingsrätten tillgodosett genom att ha en mycket hög
ambition i fråga om utbildning och fortbildning, viss specialisering,
handläggningspromemorior, stöd i arbetet av vissa utpekade ungdomsdomare
                                                           Dnr 6615-2015 och 282-2016         Sid 8 (15)




      samt att vara aktiva aktörer i externa och domstolsinterna sammanhang.
      Tingsrätten har därutöver, mot bakgrund av tingsrättens sätt att arbeta med en
      beredningsorganisation, satsat på en förhöjd kompetens även på
      handläggarsidan.
      De domare som tingsrätten utsett för ungdomsmålen har således den erfarenhet
      och kompetens som krävs. Som en följd av detta klarar tingsrätten också de
      frister som finns i målen och kan tingsrätten i större utsträckning än annars
      tillgodose de tilltalades önskemål om en särskild försvarare. Genom den rådande
      ordningen möter tingsrätten även de krav som ställs på en god arbetsmiljö, rimlig
      arbetsbelastning och en större möjlighet för domarna att förena arbetsliv med
      bl.a. föräldraskap.

3. Rättslig reglering
3.1 1995 års regler
Den 1 mars 1995 infördes nya regler om domstolarnas handläggning av
ungdomsbrottmål i 25 § LUL. Reglerna hade följande lydelse (SFS 1994:1760):

      Mål i tingsrätt och hovrätt mot den som inte har fyllt tjugoett år skall, om det inte
      möter hinder, handläggas av lagfarna domare som, med avseende på intresse och
      fallenhet för arbete med unga lagöverträdare, är särskilt lämpade för uppgiften.
      Detsamma skall gälla i fråga om nämndemän som anlitas för tjänstgöring i
      sådana mål.
      I mål som rör brott på vilket endast böter kan följa får andra än dem som avses i
      första stycket anlitas.
De mål som handlades av domare enligt paragrafen skulle enligt 4 §
förordningen (1994:1763) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare
i tingsrätt och hovrätt fördelas på en eller flera särskilda ungdomsrotlar. Det
gällde dock inte vid de hovrätter och de mindre tingsrätter där det skulle orsaka
olägenheter att införa sådana rotlar.

I förarbetena till de nya reglerna (prop. 1994/95:12 s. 53 och 82 f.) anges att det
finns en rad fördelar med att det vid domstolarna finns särskilda domare som
handlägger ungdomsmål. En sådan domare får särskild kunskap om och stor
erfarenhet av ungdomsmål. Det sägs också att det är särskilt viktigt att
ordföranden vinnlägger sig om att vara klar, tydlig och pedagogisk. Vidare är
det av stor betydelse att såväl ordföranden som rättens övriga ledamöter är väl
insatta i kriminella ungdomars problem för att finna den adekvata påföljden.
Ytterligare en fördel med ett begränsat antal domare i ungdomsmål är att det
kan vara lättare att låta dessa få särskild utbildning i olika frågor som har med
ungdomar att göra. Slutligen anges att fördelarna med personkontinuitet, dvs. att
den unge om han eller hon återkommer efter att ha begått nya brott möter
samma person, gäller också i fråga om domare. Det anges vidare att de
argument som regeringen har gett uttryck för när det gäller specialiseringen av
polis och åklagare i stora delar även har bärkraft när det gäller handläggningen i
domstol.

3.2 Utvärderingen av 1995 års regler
Reglerna utvärderades efter några år av en särskild utredare som redovisade
utvärderingen i betänkandet Handläggning av ungdomsmål – en utvärdering av
                                                      Dnr 6615-2015 och 282-2016      Sid 9 (15)




1995 års ungdomsmålsreform (SOU 1999:108). Sammanfattningsvis framgick
följande. Några tingsrätter anförde att specialiseringen hade inneburit en viss
effektivisering, att kvaliteten på handläggningen hade höjts och att målen
handlades med betydligt större engagemang. Många tingsrätter anförde
emellertid att specialiseringen inte hade inneburit någon förändring för
ungdomsmålens handläggning. De flesta tingsrätter svarade att bestämmelsen
att särskilt lämpade domare skulle handlägga ungdomsmål inte tillämpades, att
samtliga domare var lämpliga eller att vissa hade utsetts utan att det hade
angetts några skäl till det. Vidare anförde det stora flertalet tingsrätter att det
inte valdes ut några särskilda nämndemän eller att alla nämndemän ansågs
lämpliga eller att åtminstone ingen kunde anses olämplig. Nästan alla tingsrätter
uppgav dock att man ansåg sig ha tillgång till tillräckligt många lämpliga
nämndemän. Tingsrätterna lämnade också främst synpunkter på olika praktiska
svårigheter som ansågs förknippade med specialiseringen inom domstolarna.
Det framfördes att det är en nackdel att andra domare som ska rycka in under
t.ex. semestertider inte har ungdomsmålen aktuella för sig, vilket kan ge en
kvalitetssänkande effekt. Andra påpekanden som gjordes var att det är svårt att
ordna en särskild ungdomsrotel på de mindre tingsrätterna, att det är svårt att
samla en särskild ungdomsnämnd till extra ting, att det är psykiskt påfrestande
att döma i enbart ungdomsmål, att det kan vara problem att hitta domare som är
särskilt lämpade, att det principiellt kan ifrågasättas varför endast vissa domare
ska anses lämpliga samt att det finns en risk att systemet med särskilda
ungdomsdomare är svårt att förena med en förändrad domstolsorganisation med
t.ex. storrotlar.

3.3 2001 års regler
Regeringen bedömde efter utvärderingen att det inte längre borde anges något
lämplighetskrav för domare och nämndemän som handlägger ungdomsbrottmål
i lagtexten. Däremot fanns det enligt regeringen flera fördelar med att
handläggningen av ungdomsbrottmål var koncentrerad till vissa domare och
rotlar. En specialisering gav enligt regeringen goda effekter utåt, i förhållande
till de unga och deras föräldrar. Vidare höjdes kvaliteten på handläggningen när
den var koncentrerad till vissa rotlar. Rotelinnehavaren får enligt regeringen stor
kunskap om de särskilda regler som gäller för just ungdomsbrottmålen och för
ungdomars situation. Dessutom torde en specialisering underlätta framtida ut-
och fortbildningsinsatser. Skälen för att behålla specialiseringen för domarnas
del gällde enligt regeringen i hög grad också i fråga om nämndemän. Den
särskilda erfarenhet av kriminella ungdomars särskilda problem m.m. som
kunde krävas för att avgöra frågor i ungdomsmål gällde enligt regeringen också
för nämndemännen. Fördelarna med personkontinuitet, dvs. att den unge om
han eller hon återkommer efter att ha begått nya brott möter samma person,
gällde enligt regeringen även för nämndemännen (prop. 2000/01:56 s. 21 f.).

Sammanfattningsvis föreslog regeringen således att kravet på att det skulle vara
särskilt lämpade domare och nämndemän som handlade ungdomsbrottmål
                                                           Dnr 6615-2015 och 282-2016         Sid 10 (15)




ersattes med en bestämmelse om att de lagfarna domare och nämndemän som
handlade sådana mål skulle vara särskilt utsedda för uppgiften.

Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag. 25 § LUL fick sin
nuvarande lydelse den 1 juli 2001 (SFS 2001:152):

      Mål i tingsrätt och hovrätt mot den som inte har fyllt tjugoett år skall, om det inte
      möter hinder, handläggas av lagfarna domare som särskilt har utsetts av
      domstolen att handlägga sådana mål. Detsamma skall gälla i fråga om
      nämndemän som anlitas för tjänstgöring i sådana mål.
      I mål som rör brott på vilket endast böter kan följa får andra än dem som avses i
      första stycket anlitas.
Bestämmelsen om ungdomsrotlar i 4 § förordningen (1994:1763) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare behölls oförändrad. Efter att JO påpekat
att bestämmelsen hade förlorat sin betydelse sedan rotelbegreppet försvunnit
från förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion upphävde regeringen
bestämmelsen den 1 juni 2013 (SFS 2013:199).

4. JO:s bedömning
4.1 Hur ska 25 § LUL tillämpas?
25 § LUL föreskriver alltså att ungdomsmålen ska handläggas av juristdomare
som särskilt har utsetts av domstolen. Av förarbetena till 2001 års lagstiftning
framgår klart att tanken med bestämmelsen var att åstadkomma en
specialisering av ungdomsbrottmålen genom en koncentration till vissa domare.
Uppenbarligen åstadkommer man inte detta genom att fördela ungdomsmålen
till alla domstolens domare. Domstolen kan därför inte tillämpa bestämmelsen
så att den utser alla domare som är anställda vid tingsrätten – alltså de ordinarie
domarna, de som under en längre tid vikarierar för ordinarie domare och de
fiskaler som tjänstgör på utbildningsplatser – att handlägga ungdomsbrottmål.

Däremot framgår det varken av 25 § LUL eller av lagförarbetena hur långt den
föreskrivna koncentrationen ska drivas. Ju färre domare som delar på
ungdomsmålen, desto närmare till hands ligger det att säga att tingsrätten
uppfyller lagens krav på koncentration till vissa domare. Lagstiftaren har inte
gett några riktlinjer i frågan, utan det är domstolarnas ansvar att tillämpa lagen
med beaktande av att lagstiftaren velat åstadkomma en specialisering av
ungdomsmålen genom en koncentration till vissa domare.

Enligt 25 § LUL ska de särskilda ungdomsdomarna användas i ungdomsmålen
om det inte möter hinder. Det finns alltså en möjlighet att använda andra
domare. I förarbetena till 1995 års regler sägs att möjligheten att låta ett
ungdomsmål handläggas av en annan domare än den särskilda domaren är
avsedd att användas restriktivt, i fall där det inte är praktiskt möjligt för den
särskilda domaren att själv handlägga målet, t.ex. vid sjukdom eller i
semestertider (prop. 1994/95:12 s. 103).

Reglerna i 25 § LUL gäller också nämndemän.
                                                        Dnr 6615-2015 och 282-2016        Sid 11 (15)




4.2 Nu finns det skäl att upphäva 25 § LUL
Specialisering för domare har under lång tid förekommit på olika sätt inom
Sveriges Domstolar. Den specialisering som finns i dag kan delas in i tre
huvudtyper: specialisering genom att vissa måltyper handläggs på
specialdomstolar och nämnder, specialisering genom koncentration av vissa
måltyper till någon eller några domstolar och specialisering genom intern
uppdelning av målen inom en viss domstol. Det är den sistnämnda typen av
specialisering, s.k. domstolsintern specialisering, som är i fokus i detta ärende.

En ökad grad av specialisering har länge varit en del i arbetet med att reformera
domstolarna. I regeringens handlingsplan för reformeringen av
domstolsväsendet (skr. 1999/2000:106) behandlas frågan om specialisering
inom domstolsväsendet. Där anges att reformeringen av domstolsväsendet ska
bedrivas med utgångspunkt i de krav som medborgarna har rätt att ställa på
snabbhet, kvalitet och service och med beaktande av domstolarnas särskilda
roll. Ett medel som anges för att uppnå dessa mål är att ge förutsättningar för en
mer långtgående specialisering av domarnas arbetsuppgifter (s. 8). En
bibehållen hög kvalitet i dömandet förutsätter enligt regeringen att domarna kan
få särskild erfarenhet och särskilda kunskaper på olika områden. Regeringen
angav slutligen att en mer långtgående specialisering än i dag behövs för att
möta de behov som följer av bl.a. internationaliseringen och komplexiteten i
samhället (s. 9).

Domstolsverket gjorde för några år sedan en kartläggning av tingsrätternas
arbetsformer som redovisas i publikationen DV-rapport 2010:5. Där sägs
följande om specialisering:

      Nästan tre fjärdedelar av tingsrätterna har uppgett att det hos dem förekommer
      någon form av specialisering inom den dömande verksamheten. Konkurser är det
      enskilt vanligaste specialområdet; omkring hälften av tingsrätterna har angett
      dessa som föremål för specialisering. Nästan lika vanligt verkar det vara med
      specialisering inom ekobrottmål. Vidare är det ganska vanligt med specialisering
      av fastighets- och/eller fastighetsdomstolsmål.
      På ett mindre antal domstolar förekommer enligt enkätsvaren specialisering inom
      s.k. humanjuridik, arbetsrätt, sjö- och transporträtt, utsökningsärenden, ärenden
      om företagsrekonstruktion, skuldsaneringsärenden, mål med internationell
      anknytning, miljö/miljöbrottmål samt tryckfrihetsmål.
      Vid ett fåtal tingsrätter förekommer specialisering inom andra områden, bl.a.
      ungdomsmål, entreprenadmål, hyresmål, offentlig upphandling, djurskydd, mål
      om rikets säkerhet, mål om hemliga tvångsmedel, arbetsmiljömål,
      immaterialrättsliga mål, näringslivstvister och konkurrensmål. Det förekommer
      också att domstolsärenden och tvistemål behandlas som specialområden.
Ett problem med den specialisering som föreskrivs i 25 § LUL är att reglerna
inte har fått genomslag trots att de funnits i mer än 20 år. Vid utvärderingen av
1995 års regler svarade de flesta tingsrätter att bestämmelsen att särskilt
lämpade domare skulle handlägga ungdomsmål inte tillämpades. Det stora
flertalet tingsrätter svarade också att det inte valdes ut några särskilda
nämndemän eller att alla nämndemän var lämpliga eller att åtminstone ingen
                                                       Dnr 6615-2015 och 282-2016     Sid 12 (15)




kunde anses olämplig. En enkät som redovisas i DV-rapport 2003:3 visade att
bara fyra av landets sex hovrätter speciallottade ungdomsmål; de återstående två
hovrätterna fördelade således ungdomsmålen i strid med 25 § LUL (rapporten
s. 12). I den rapport från 2010 som jag redovisat i det föregående uppges att
specialisering i fråga om ungdomsmål bara förekom vid ett fåtal tingsrätter. Av
de åtta tingsrätter som detta ärende handlar om var det ingen som fullt ut följde
lagen när jag inspekterade dem. Och trots anmärkningarna vid inspektionerna är
det två av tingsrätterna som fortfarande fördelar ungdomsmålen i strid med
lagen.

Det finns alltså ett utpräglat motstånd hos domstolarna mot att tillämpa regeln
om koncentration av ungdomsbrottmålen. Sannolikt ifrågasätter man skälen för
specialisering. Huvuduppgiften för domstolen i ungdomsmål liksom i alla andra
brottmål är att bedöma om den tilltalade är skyldig eller oskyldig. Det är svårt
att se att den uppgiften kan motivera en koncentration till vissa domare.
Påföljderna i ungdomsbrottmål avviker visserligen från de påföljder som vuxna
kan dömas till, men det är fråga om bedömningar av bl.a. brottets straffvärde,
brottets art, billighetsskäl, vårdbehov och betydelsen av återfall som varje
domare är väl bekant med. Det är klart att det är viktigt att domaren i ett
ungdomsmål är klar, tydlig och pedagogisk, men det är lika viktigt i andra mål
som handläggs vid en muntlig förhandling.

Ett av de skäl som åberopades till stöd för en koncentration av ungdomsmålen
var vikten av s.k. personkontinuitet. Om den unge återkommer efter att ha
återfallit i brott skulle han eller hon möta samma domare. När reglerna infördes
fanns det närmare 100 tingsrätter i landet, och de flesta av dem var små. Nu
finns det 48 tingsrätter. Möjligheten för den som återfaller i brott att få träffa
samma domare har minskat avsevärt och bedöms nog numera knappast vara ett
tungt skäl för koncentration av ungdomsmålen.

Som framgått finns det nackdelar med en koncentration av ungdomsmålen.
Tingsrättsarbetet sköts till stor del vid muntliga förhandlingar. De flesta av
dessa är planerade lång tid i förväg, medan andra – företrädesvis
förhandlingarna i ungdomsbrottmål och i brottmål där den tilltalade är häktad –
enligt lag måste sättas ut med kort varsel. Det blir svårare att sköta en tingsrätt
om inte alla domare kan dela på handläggningen av de brådskande målen. Det
gäller inte minst små tingsrätter, och det är förstås ingen tillfällighet att
Gotlands och Haparanda tingsrätter trots min kritik vid inspektionerna inte
utsett särskilda ungdomsdomare på det sätt som föreskrivs i 25 § LUL.

Det finns alltså skäl både för och emot en koncentration. Oavsett hur man
bedömer bärkraften i dessa skäl måste frågan ställas varför riksdagen ska
bestämma att ungdomsbrottmålen ska koncentreras till vissa domare medan
domstolarna själva får bestämma om hanteringen av t.ex. familjemål, mål om
våld i familjen och ekobrottmål. Under de år som har gått sedan regeln om
koncentration av ungdomsmålen infördes har tingsrätterna fått avsevärt ökade
                                                       Dnr 6615-2015 och 282-2016      Sid 13 (15)




möjligheter att bestämma om sin egen organisation. Det pågår ständigt
diskussioner i domstolarna om det bästa sättet att utföra uppdraget, och det finns
många exempel på lyckade projekt om bl.a. specialisering. Ett utmärkt sådant
exempel är den ambitiösa hantering av ungdomsbrottmålen som beskrivs i

## Utredning

yttrandet från Södertörns tingsrätt. Förhållandena har även i detta hänseende
ändrats sedan 25 § LUL infördes, och nu är det svårt att förstå varför riksdagen
och inte domstolarna själva ska bestämma om hanteringen av just
ungdomsbrottmål.

Sammanfattningsvis konstaterar jag att reglerna om koncentration av
ungdomsbrottmål aldrig har fått något riktigt genomslag. Skälen för en
koncentration har ifrågasatts, och de reformer som ägt rum av tingsrätternas
yttre och inre organisation gör att det enligt min mening nu finns skäl att
avskaffa regeln om koncentration av ungdomsmålen. Jag överlämnar därför ett
exemplar av detta beslut till Justitiedepartementet.

4.3 Åtgärder från JO:s sida
4.3.1 Utgångspunkter
Min uppgift är enligt 13 kap. 6 § första stycket regeringsformen att utöva tillsyn
över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra föreskrifter.
Oavsett vad jag tycker om regeln i 25 § LUL är den fortfarande gällande lag.
Det ingår alltså i mitt uppdrag att se till att domstolarna tillämpar den.

Som framgått anser jag att regleringen i 25 § LUL innebär följande: Tingsrätten
ska särskilt utse de juristdomare och de nämndemän som ska döma i
ungdomsmålen. Det är inte tillåtet att utse alla juristdomare som är anställda vid
tingsrätten och det är inte tillåtet att utse alla nämndemän. Hur många av
tingsrättens juristdomare respektive nämndemän som ska utses är en fråga som
varje tingsrätt har att bedöma med utgångspunkt från syftet med lagstiftningen.

4.3.2 Uddevalla, Skaraborgs, Sundsvalls, Gävle och Blekinge tingsrätter
Skaraborgs tingsrätt och Gävle tingsrätt har utsett ungdomsdomare helt i
enlighet med syftet med regleringen i 25 § LUL. Som jag tolkar redovisningen
från Uddevalla tingsrätt är så fallet även där.

Sundsvalls tingsrätt och Blekinge tingsrätt har utsett nästan alla juristdomare till
ungdomsdomare. Det kan ifrågasättas om det innebär en meningsfull
koncentration av hanteringen, men jag finner inte tillräckliga skäl att
underkänna den bedömning som tingsrätterna har gjort.

Uddevalla, Skaraborgs, Sundsvalls, Gävle och Blekinge tingsrätter har utsett
eller avser att utse särskilda ungdomsnämndemän.

Det finns alltså inte tillräcklig anledning för mig att vidta några åtgärder med
anledning av redovisningen från Uddevalla, Skaraborgs, Sundsvalls, Gävle och
Blekinge tingsrätter.
                                                      Dnr 6615-2015 och 282-2016     Sid 14 (15)




4.3.3 Gotlands och Haparanda tingsrätter
När det gäller Gotlands tingsrätt gör jag följande överväganden: Vid min
inspektion av tingsrätten den 21–23 maj 2013 anmärkte jag på att ungdoms-
brottmålen inte handlades av särskilt utsedda domare och nämndemän på det
sätt som föreskrivs i 25 § LUL. Jag uttalade att jag förutsatte att tingsrätten
snarast skulle vidta de åtgärder som behövdes för att rätta till det. Som framgått
fördelar tingsrätten fortfarande ungdomsmålen i strid med föreskrifterna i 25 §
LUL. I sin egenskap av lagman är BB enligt 1 § förordningen (1996:381) med
tingsrättsinstruktion ansvarig för att tingsrättens verksamhet bedrivs i enlighet
med gällande rätt. Enligt min mening har BB, genom att inte se till att
ungdomsmålen handläggs av särskilt utsedda juristdomare och nämndemän i
enlighet med vad som föreskrivs i 25 § LUL, åsidosatt sina skyldigheter i
anställningen på ett sätt som utgör en sådan tjänsteförseelse som enligt 14 §
lagen (1994:260) om offentlig anställning, LOA, bör leda till en
disciplinpåföljd.

Jag gör följande överväganden när det gäller Haparanda tingsrätt: Vid min
inspektion av tingsrätten den 20–22 maj 2014 anmärkte jag på att tingsrättens
dåvarande arbetsordning inte innehöll några föreskrifter om att
ungdomsbrottmålen ska handläggas av särskilt utsedda domare och nämndemän
på det sätt som föreskrivs i 25 § LUL. Jag uttalade att jag förutsatte att
tingsrätten snarast skulle vidta nödvändiga åtgärder för att rätta till det.
Tingsrätten har nu rättat till problemet i fråga om nämndemännen. Däremot
strider fördelningen mellan juristdomare fortfarande mot bestämmelsen i 25 §
LUL. I sin egenskap av lagman är EE enligt 1 § förordningen (1996:381) med
tingsrättsinstruktion ansvarig för att tingsrättens verksamhet bedrivs i enlighet
med gällande rätt. Enligt min mening har EE, genom att inte se till att
ungdomsmålen handläggs av särskilt utsedda juristdomare i enlighet med vad
som föreskrivs i 25 § LUL, åsidosatt sina skyldigheter i anställningen på ett sätt
som utgör en sådan tjänsteförseelse som enligt 14 § LOA bör leda till en
disciplinpåföljd.

Enligt 34 § LOA är det Statens ansvarsnämnd som ska ta ställning till frågan
om disciplinansvar. Med stöd av 6 § tredje stycket lagen (1986:765) med
instruktion för Riksdagens ombudsmän beslutar jag därför att överlämna
ärendet till Statens ansvarsnämnd för prövning av frågan om disciplinansvar för
BB och EE. Någon annan påföljd än en varning är enligt min mening inte
påkallad.

4.3.4 Södertörns tingsrätt
Södertörns tingsrätt har utsett alla ordinarie juristdomare till ungdomsdomare;
det är bara tingsfiskalerna som är undantagna. I enlighet med min bedömning av
fördelningen i Sundsvalls tingsrätt och Blekinge tingsrätt ifrågasätter jag om det
innebär en meningsfull koncentration av hanteringen, men jag finner inte
tillräckliga skäl att underkänna tingsrättens bedömning. Däremot har tingsrätten
                                                    Dnr 6615-2015 och 282-2016   Sid 15 (15)




inte utsett särskilda ungdomsnämndemän, vilket strider mot bestämmelsen i
25 § LUL.

Tingsrätten har inte tidigare fått något påpekande från JO om fördelningen av
ungdomsbrottmål. Nu förtjänar tingsrätten kritik för att den inte har utsett
särskilda ungdomsnämndemän, och jag förutsätter att tingsrätten snarast vidtar
åtgärder för att rätta till problemet.

__________________



Ärendet gentemot Södertörns tingsrätt avslutas (dnr 282-2016).

Ärendet gentemot de övriga tingsrätterna hålls öppet tills JO:s anmälan för
vidtagande av disciplinär åtgärd i fråga om lagmännen BB och EE har prövats
av Statens ansvarsnämnd (dnr 6615-2015).
