# Kritik mot Lunds universitet för bristande hänsyn till kraven på proportionalitet och diskretion när universitetet under en utredning av uppgivna trakasserier kontaktade Polismyndigheten, som också var den anklagade studentens arbetsgivare

JO 2026-06-17 dnr 6615-2025

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                      Sid
                                                                   2026-06-17               6615-2025              1 (10)



Chefsjustitieombudsmannen
Erik Nymansson




                   Kritik mot Lunds universitet för bristande hänsyn till kraven på
                   proportionalitet och diskretion när universitetet under en utredning
                   av uppgivna trakasserier kontaktade Polismyndigheten, som också
                   var den anklagade studentens arbetsgivare


                    Beslutet i korthet: Lunds universitet inledde en utredning av uppgivna trakasserier
                    efter att ha fått uppgifter om en obehaglig och hotfull situation i samband med
                    undervisningen på en viss utbildning. Enligt uppgifterna hade en student – som var
                    delvis tjänstledig polis – ställt obehagliga frågor och uppträtt som att han övervakade
                    andra studenter. Det påstods att vissa studenter kände sig otrygga och hotade. Enligt
                    universitetet var det nödvändigt för utredningen att få klarhet i om det skedde någon
                    polisiär verksamhet i universitetets lokaler. Universitetet kontaktade därför
                    Polismyndigheten och det hölls även ett möte med myndigheten där det klargjordes
                    att så inte var fallet. Kontakten med Polismyndigheten togs innan den student som
                    klagomålen avsåg kontaktades. I det disciplinärende som inleddes med anledning av
                    det inträffade friades studenten helt.
                    Enligt chefsJO har det ålegat universitetet att överväga om en kontakt med
                    Polismyndigheten var förenlig med den s.k. proportionalitetsprincipen och
                    skyldigheten att agera med den diskretion som krävs i en situation som den aktuella,
                    särskilt då Polismyndigheten även var den anklagade studentens arbetsgivare.
                    För det fall att universitetet t.ex. önskade utreda om studenten hade agerat i tjänsten
                    har det inte framkommit några skäl till varför universitetet inte kunde ha frågat honom
                    om detta innan man övervägde att kontakta Polismyndigheten. Det har inte heller
                    framkommit om universitetet beaktade de olägenheter en kontakt med
                    Polismyndigheten kunde komma att få för studenten eller övervägde några mindre
                    ingripande åtgärder. Annat har inte framkommit än att det borde ha varit möjligt att
                    utreda förekomsten av polisiär verksamhet utan att nämna studenten.
                    Enligt chefsJO har det under aktuella förhållanden inte varit förenligt med kraven på
                    proportionalitet och diskretion att kontakta Polismyndigheten. Universitetet kritiseras
                    för detta.
                    ChefsJO gör även vissa uttalanden rörande universitetets dokumentationsskyldighet
                    och ansvar för studenters studiemiljö.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på Lunds universitet och en studierektor samt
                   anförde bl.a. följande.



    Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm     Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                    E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                   Dnr 6615-2025     Sid 2 (10)




Han studerar vid universitetet och är samtidigt delvis tjänstledig från sin tjänst
som polis. I oktober 2024 inkom en anmälan till universitetet från anonyma
studenter som gjorde gällande att hans närvaro som polis gjort dem otrygga.
Påståendena – som rörde att han skulle ha åsiktsregistrerat, bedrivit spionage,
m.m. – var vaga, subjektiva och grundlösa. I den efterföljande
disciplinutredningen friades han helt från alla anklagelser. Hans anmälan gäller
bl.a. att hans arbetsgivare Polismyndigheten kontaktades av universitetet innan
han själv informerades om ärendet. Detta skedde utan att det fanns några styrkta
eller prövade grunder utan endast grundlösa påståenden riktade mot honom på
grund av hans yrke som polis.

Utredning
JO begärde att Lunds universitet skulle yttra sig över det som fördes fram i
anmälan rörande universitetets kontakter med anmälarens arbetsgivare och
besvara ett antal frågor.

Lunds universitet yttrade sig genom rektorn som förde fram bl.a. följande.
Universitetet hade fått kännedom om påstådda trakasserier och behövde utreda
omständigheterna kring den aktuella studentens agerande. Att få klarhet i om
det skedde någon polisiär verksamhet i universitetets lokaler bedömdes vara en
nödvändig del i utredningen. Universitetet konstaterar dock att det var en
utmanande situation med flera aktörer inblandade och att det förmodligen hade
varit mer lämpligt att, för att få en mer heltäckande bild av situationen, ha hört
den aktuella studenten innan kontakt togs med Polismyndigheten.

AA kommenterade yttrandet.

JO ställde vissa kompletterande frågor till universitetet och inhämtade vissa
handlingar.

Rättsliga utgångspunkter
Skyldigheten att utreda uppgivna trakasserier inom högskolan
Om en utbildningsanordnare får kännedom om att en student anser sig i
samband med verksamheten ha blivit utsatt för trakasserier, är
utbildningsanordnaren skyldig att utreda omständigheterna kring de uppgivna
trakasserierna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan
krävas för att förhindra trakasserier i framtiden (se 2 kap. 7 §
diskrimineringslagen [2008:567], DL).

Vilka utredningsåtgärder utbildningsanordnaren är skyldig att vidta får bedömas
från fall till fall och är beroende av händelseförloppet i det enskilda fallet,
liksom av utbildningsanordnarens rättsliga och faktiska möjligheter att gå till
botten med saken. Utbildningsanordnaren bör dock utan dröjsmål ta reda på de
närmare omständigheterna. Detta bör ske i första hand genom samtal med den
som anser sig trakasserad. Lämpligen bör frågan även utredas genom samtal
med den eller de som utpekas som trakasserande. Utbildningsanordnarens
                                                                    Dnr 6615-2025      Sid 3 (10)




agerande måste ske med den diskretion som situationen kräver och det är av
vikt att utredningen bedrivs på ett sakligt och objektivt sätt.
Utbildningsanordnaren bör bilda sig en egen uppfattning om riktigheten i de
uppgivna trakasserierna. I utredningsskyldigheten kan det dock inte anses ingå
att också ta slutlig ställning till vem som talar sanning, i de fall helt oförenliga
uppgifter lämnas och förhållandena även i övrigt är för oklara. De inblandade
bör kunna hänvisas till de utredningsmöjligheter som kan erhållas genom
samhällets försorg i form av brottsutredningar. I utbildningsanordnarens
utredningsskyldighet ingår dock att följa utvecklingen och medverka i det
utredningsarbete som kan följa. Förutom den inledande utredningsskyldigheten
är utbildningsanordnaren också skyldig att i förekommande fall av trakasserier
vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra trakasserier i
framtiden. Om en student utsätter en annan student för trakasserier kan han eller
hon t.ex. bli föremål för disciplinära åtgärder enligt vad som följer av 10 kap.
1 § första stycket fjärde punkten högskoleförordningen (1993:100), HF. Anser
utbildningsanordnaren att handlandet är att bedöma som brott kan även
polisanmälan komma i fråga. (Se bl.a. prop. 2001/02:27 s. 65–66 och 88–89,
SOU 2006:22 Del 2 s. 126–127, prop. 2007/08:95 s. 296–297 och 300 samt
Fransson & Stüber, Diskrimineringslagen – En kommentar [18 juni 2021,
Version 3, JUNO], kommentaren till 2 kap. 7 §.)

Disciplinära åtgärder enligt 10 kap. högskoleförordningen
Disciplinära åtgärder får vidtas mot studenter som stör eller hindrar
undervisning, prov eller annan verksamhet inom ramen för utbildningen vid
högskolan, eller som utsätter en annan student eller en arbetstagare vid
högskolan för sådana trakasserier som avses i 1 kap. 4 § DL (se 10 kap. 1 §
första stycket andra och fjärde punkterna HF).

Grundad misstanke om sådan förseelse som anges i 1 § ska skyndsamt anmälas
till rektor. Rektor ska låta utreda ärendet och ge studenten tillfälle att yttra sig
över anmälningen. Rektor ska därefter, i förekommande fall efter samråd med
den lagfarna ledamoten i disciplinnämnden, avgöra om omständigheterna är
sådana att ärendet ska lämnas utan vidare åtgärd, föranleda varning av rektor,
eller hänskjutas till disciplinnämnden för prövning. (Se 10 kap. 9 § HF.)

Proportionalitet i förvaltningen
Grundläggande krav på legalitet, objektivitet och proportionalitet i
myndigheternas verksamhet finns i 5 § förvaltningslagen (2017:900), FL, som
gäller i all verksamhet som en myndighet bedriver (se prop. 2016/17:180 s.
289).

Proportionalitetsprincipen kommer till uttryck i bestämmelsens tredje stycke
som reglerar under vilka förutsättningar som en myndighet får ingripa i ett
enskilt intresse. Ett sådant ingripande får göras endast om åtgärden kan antas
leda till det avsedda resultatet (lämplighetskriteriet). Åtgärden får aldrig vara
mer långtgående än vad som behövs (nödvändighetskriteriet) och får vidtas
                                                                      Dnr 6615-2025     Sid 4 (10)




endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter
som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot (rimlighetskriteriet).
Innan myndigheten väger olika intressen mot varandra, måste den ha tagit
ställning till om åtgärden uppfyller principens krav på lämplighet och
nödvändighet. På ett övergripande plan syftar proportionalitetsprincipen till att
uppmärksamma myndigheterna på att vara försiktiga när de utnyttjar sin
lagenliga beslutsbefogenhet och det handlingsutrymme som rättsordningen gett
dem och i verksamheten sträva efter att minimera skadeverkningarna för
enskilda av de åtgärder som vidtas. (Se a. prop. s. 290 och Lundmark & Säfsten,
Förvaltningslagen – En kommentar [15 december 2025, Version 2, JUNO],
kommentaren till 5 §.)

Samverkan mellan myndigheter
En myndighet ska inom sitt verksamhetsområde samverka med andra
myndigheter (se 8 § FL). Avsikten är att en handläggande myndighet – i den
utsträckning som det är möjligt och lämpligt – själv ska ta den kontakt med
andra myndigheter som behövs för att utredningen i ärendet ska bli tillräcklig.
Det är vanligt att myndigheter samråder och lämnar varandra upplysningar eller
bistår med särskild sakkunskap genom informella kontakter per telefon eller vid
möten. (Se prop. 2016/17:180 s. 70–71 och 292–293.)

Myndigheternas verksamhet styrs enligt legalitetsprincipen av de föreskrifter
om arbetsuppgifterna som lagstiftaren eller någon annan normgivare har
meddelat. Bestämmelsen i 8 § FL ger inte stöd för samverkan som faller utanför
respektive myndighets verksamhetsområde. Däremot kan det i
specialförfattningar eller myndighetsinstruktioner finnas stöd för samverkan
som går längre eller annars avviker från FL. (Se a. prop. s. 71 och 293.)

Innan en samverkande myndighet lämnar uppgifter till en annan myndighet
måste den förvissa sig om att informationsutbytet är förenligt med eventuellt
tillämpliga bestämmelser om sekretess och beakta de begränsningar i
informationsutbytet som följer av nationell och EU-rättslig lagstiftning om
behandling av personuppgifter (se a. prop. s. 72 och 292–293). Det krävs t.ex.
en rättslig grund för att en myndighet på eget initiativ ska kunna lämna ut
personuppgifter till andra myndigheter (se t.ex. SOU 2025:45 s. 100–102 och
145–147).

Dokumentation
En myndighet som får uppgifter på något annat sätt än genom en handling ska
snarast dokumentera dem, om de kan ha betydelse för ett beslut i ärendet. Det
ska framgå av dokumentationen när den har gjorts och av vem. (Se 27 § FL.)

JO har i flera tidigare avgöranden framhållit att god dokumentation även
omfattar uppgifter som rör ärendets gång, såsom kontakter med olika personer
samt myndighetens ställningstaganden och skälen för dessa. JO har även vid
flera tillfällen uttalat att en akt kontinuerligt ska tillföras alla de uppgifter som
                                                                  Dnr 6615-2025     Sid 5 (10)




kan vara av betydelse så att det är möjligt att vid varje tidpunkt utläsa vad som
har kommit fram i ärendet. (Se bl.a. JO 2024 s. 318, dnr 4056-2022.)

Bedömning
Inledning
AA har i flera avseenden klagat på universitetets handläggning av ärendet mot
honom. Jag har i huvudsak begränsat min granskning till att avse universitetets
inledande kontakt med Polismyndigheten och frågan om åtgärden var förenlig
med kraven på proportionalitet och diskretion.

Inledningsvis vill jag dock beröra de motstridiga uppgifter som framkommit
rörande kontakterna med Polismyndigheten och avsaknaden av dokumentation
om detta. Avslutningsvis gör jag även några uttalanden rörande universitetets
ansvar för studenters studiemiljö.

Inledande om händelseförloppet och universitetets beskrivning av
kontakterna med Polismyndigheten
Av utredningen framgår inledningsvis följande.

Den 26 september 2024 rapporterade en studentrepresentant om en obehaglig
och hotfull situation i samband med undervisningen vid ett internationellt
masterprogram. Den 3 oktober träffade studierektorn studentrepresentanten för
att få mer information om händelsen. Studentrepresentanten informerade om att
en student, som uppgett att han var delvis tjänstledig polis, ska ha ställt
obehagliga frågor och uppträtt som att han övervakade andra studenter, vilket
gjorde att vissa studenter kände sig otrygga och hotade. Utifrån att det påstådda
agerandet hade kopplingar till studenternas etniska tillhörigheter hanterade
fakulteten ärendet som ett diskrimineringsärende.

Den 7 oktober kontaktade universitetet Polismyndigheten och den 11 oktober
hölls ett möte mellan Polismyndigheten och representanter från universitetet.
Kontakten med Polismyndigheten togs innan AA kontaktades. AA kontaktades
den 11 oktober, varefter ett fysiskt möte med honom ägde rum den 16 oktober.
Kontakten med Polismyndigheten nämndes inte vid det mötet.

Utredningen innefattade därutöver bl.a. samtal med studenter, lärare och
programansvarig på den aktuella utbildningen, varefter en anmälan till rektor
om misstänkt disciplinförseelse avseende trakasserier och störande av
undervisning upprättades den 9 december. I anmälan angavs bl.a. att vissa
grupper av studenter upplevde sig otrygga, hotade och övervakade av AA i
samband med undervisningen. Enligt anmälan upplevde studenterna att de på
grund av AA:s yttranden och beteende inte kände att de tryggt kunde pröva nya
tankegångar och således inte kunde ta till sig utbildningen på ett adekvat sätt.
Denna anmälan inledde disciplinärendet. Ärendet togs upp av disciplinnämnden
den 20 maj 2025, då AA helt friades från samtliga misstankar.
                                                                  Dnr 6615-2025      Sid 6 (10)




Universitetet har i remissyttrandet redovisat bl.a. följande rörande kontakterna
med Polismyndigheten.

Samma dag som mötet med studentrepresentanten ägde rum, den 3 oktober
2024, tog studierektorn kontakt med universitetets säkerhetsavdelning. För att
kunna utreda ärendet vidare gjorde säkerhetsavdelningen bedömningen att man
behövde få klarhet i om det skedde någon polisiär verksamhet i universitetets
lokaler. Säkerhetsavdelningen kontaktade därför Polismyndigheten om detta
den 7 oktober. Polismyndigheten kontaktades alltså inte i egenskap av
arbetsgivare. Vilka åtgärder Polismyndigheten sedan vidtog internt är något
som universitetet inte råder över.

Vid den första kontakten gav Polismyndigheten inte svar på universitetets fråga
utan skulle återkomma. Polismyndigheten hörde sedan av sig till en
säkerhetssamordnare och ville få kontakt med utbildningsanordnaren.
Säkerhetssamordnaren förmedlade kontaktuppgifter till studierektorn och
Polismyndigheten hörde därefter av sig via telefon till studierektorn för att
koordinera ett mötestillfälle. Vid mötet den 11 oktober gav Polismyndigheten
information om att den aktuella studenten var polis som var tjänstledig på
deltid, men att han inte agerade på Polismyndighetens vägnar och att det inte
skedde någon polisiär verksamhet i universitetets lokaler.

Förekomsten av motstridiga uppgifter rörande kontakterna med
Polismyndigheten och avsaknaden av dokumentation
Enligt vad universitetet anfört i remissyttrandet kontaktades Polismyndigheten
inte i egenskap av arbetsgivare utan endast för att klargöra om det skedde någon
polisiär verksamhet i universitetets lokaler. Jag noterar dock att det under
handläggningen vid universitetet även förekommit delvis andra uppgifter om
skälen för kontakterna.

I en tidslinje med minnesanteckningar som bifogades studierektorns anmälan
till rektorn den 9 december 2024 anges t.ex. att studierektorn och personal vid
säkerhetsavdelningen bjöd in en polisrepresentant till mötet den 11 oktober för
att diskutera händelserna som möjligt tjänstefel och att ett ärende vid polisen
öppnades.

Enligt disciplinnämndens protokoll med beslut uppgav studierektorn vidare bl.a.
följande vid disciplinnämndens sammanträde den 20 maj 2025. Hon tror att de
kontaktade AA:s arbetsgivare, Polismyndigheten, och att det öppnades ett
ärende om tjänstefel innan de själva pratade med honom. Det har aldrig hänt
tidigare att de kontaktat studenters arbetsgivare eller andra inom privatlivet för
att påtala misstankar. När studenterna studerar är de just studenter och de vet
inget mer om dem än så. Deras resonemang kring tillvägagångssättet var att det
fanns uppgifter från tidigt i oktober 2024 från en student som representerade
andra studenter där det angavs att AA hade utnyttjat sin position som polis och
gjort uttalanden som skulle tolkas som en del av hans yrkesutövning, och de
                                                                  Dnr 6615-2025      Sid 7 (10)




tänkte att det var en fråga för Polismyndigheten. Därför kontaktade de
Polismyndigheten.

De nyss redovisade uppgifterna är enligt min mening inte förenliga med det
som redovisats i remissyttrandet utan kan tyda på att Polismyndigheten
kontaktades i egenskap av AA:s arbetsgivare. Det är dessutom tydligt att AA
uppfattade att Polismyndigheten kontaktades i denna egenskap.

Granskningen försvåras av att det saknas närmare dokumentation av
universitetets kontakter med Polismyndigheten. Såvitt framkommit upprättade
den aktuella fakulteten exempelvis inget formellt ärende innan anmälan till
rektorn skedde den 9 december 2024 och om de åtgärder som vidtogs
dessförinnan finns ingen dokumentation utöver den tidslinje med
minnesanteckningar som bifogades anmälan. Utöver det som redovisats ovan
innehåller dessa minnesanteckningar dock inga detaljer rörande varför
kontakten med Polismyndigheten togs eller vad som närmare förekom vid dessa
kontakter. JO har fått ta del av vissa handlingar från säkerhetsavdelningen med
uppgifter om avdelningens kontakter med Polismyndigheten – bl.a. en
anteckning daterad den 7 oktober 2024 som anger en kontakt med
Polismyndigheten som bekräftade att AA var anställd men delvis tjänstledig –
men inte heller dessa handlingar innehåller några närmare detaljer i nämnda
hänseenden. Avsaknaden av närmare dokumentation av kontakterna med
Polismyndigheten är en brist (jfr 27 § FL samt t.ex. JO 2024 s. 318, dnr 4056-
2022, och JO 2024 s. 337, dnr 8143-2023).

Vid en samlad bedömning av det som framkommit i denna del framstår det som
att i vart fall studierektorn och AA uppfattade att Polismyndigheten kontaktades
i egenskap av AA:s arbetsgivare. Det är dock utrett att den inledande kontakten
med Polismyndigheten togs av säkerhetsavdelningen och att det sedan var
Polismyndigheten som hörde av sig och ville få kontakt med
utbildningsanordnaren. Det som framkommit rörande studierektorns och AA:s
uppfattningar utesluter således inte att den inledande kontakten kan ha tagits av
det skäl som universitetet redovisat i remissyttrandet, dvs. endast för att
klargöra om det skedde någon polisiär verksamhet i universitetets lokaler. Jag
kommer därför att utgå från denna förklaring i det följande.

Det har ålegat Lunds universitet att överväga om det var förenligt med
kraven på proportionalitet och diskretion att kontakta Polismyndigheten
Om ett universitet får kännedom om att en student anser sig ha blivit utsatt för
trakasserier, är universitetet bl.a. skyldigt att utreda omständigheterna kring de
uppgivna trakasserierna (se 2 kap. 7 § DL). Universitetet har anfört att det hade
fått kännedom om uppgivna trakasserier och behövde utreda omständigheterna
kring den aktuella studentens agerande. Kravet för att det ska finnas en
utredningsskyldighet är lågt ställt och jag har inga synpunkter på att
universitetet inledde en utredning.
                                                                  Dnr 6615-2025       Sid 8 (10)




Det kan vara befogat för ett universitet att inom ramen för en utredning av
uppgivna trakasserier eller ett disciplinärende ta kontakt med Polismyndigheten
för att t.ex. inhämta upplysningar (se t.ex. 8 § FL och prop. 2016/17:180 s. 70–
71). Även t.ex. polisanmälningar torde kunna komma i fråga (se t.ex. prop.
2001/02:27 s. 66 och Fransson & Stüber, a.a., kommentaren till 2 kap. 7 §).

Universitetet har i detta fall uppgett att det bedömdes vara en nödvändig del i
utredningen av de uppgivna trakasserierna att få klarhet i om det skedde någon
polisiär verksamhet i universitetets lokaler. Universitetet har dock inte förklarat
varför detta skulle vara nödvändigt för utredningen, på vilka rättsliga grunder
kontakten togs eller vilka närmare uppgifter som lämnades till
Polismyndigheten. Detta har försvårat en bedömning av hur universitetets
agerande förhållit sig till exempelvis principerna om legalitet och objektivitet
eller kravet på rättslig grund för att lämna ut personuppgifter (jfr t.ex. 5 och
8 §§ FL, prop. 2016/17:180 s. 289–290 och 292–293 samt SOU 2025:45 s. 145–
147).

Det står dock klart att ett påstående om att en student har gjort sig skyldig till
trakasserier kan få allvarliga konsekvenser för denne. Som framgått ovan måste
ett universitet agera med den diskretion som situationen kräver (se bl.a. prop.
2001/02:27 s. 65 och 88, SOU 2006:22 Del 2 s. 127 och prop. 2007/08:95 s.
297). Ett universitet måste även beakta de krav som följer av
proportionalitetsprincipen i 5 § FL (se bl.a. prop. 2016/17:180 s. 290 och jfr JO
2024 s. 337, dnr 8143-2023).

Mot denna bakgrund har det enligt min mening ålegat universitetet att överväga
om det var förenligt med kraven på proportionalitet och diskretion att kontakta
Polismyndigheten, särskilt då Polismyndigheten även var AA:s arbetsgivare.

Det har under aktuella förhållanden inte varit förenligt med kraven på
proportionalitet och diskretion att kontakta Polismyndigheten
Som nyss konstaterats har någon förklaring till varför information om
förekomsten av polisiär verksamhet var nödvändig för utredningen inte lämnats.
För det fall att universitetet t.ex. önskade utreda om AA hade agerat i tjänsten
har det inte framkommit några skäl till varför universitetet inte kunde ha frågat
honom om detta innan man övervägde att kontakta Polismyndigheten. En
utredning av uppgivna trakasserier bör dessutom i regel innefatta samtal i ett
tidigt skede med den som utpekas som trakasserande (se bl.a. prop. 2007/08:95
s. 297 och 300). JO har fått del av rutiner för utredning av uppgivna trakasserier
som såvitt framkommit tillämpades vid universitetet under den aktuella tiden
och en utgångspunkt i dessa är att utredaren inledningsvis ska tala med både den
som känner sig utsatt och den eller de som pekats ut. Universitetet har i
remissyttrandet vidgått att det förmodligen hade varit mer lämpligt att ha hört
AA innan kontakt togs med Polismyndigheten.

Det har inte heller framkommit om universitetet beaktade de olägenheter en
kontakt med Polismyndigheten kunde komma att få för AA eller övervägde
                                                                   Dnr 6615-2025      Sid 9 (10)




några mindre ingripande åtgärder. Som ovan konstaterats har universitetet inte
redogjort för vilka närmare uppgifter som lämnades till Polismyndigheten. För
det fall det trots allt ansågs nödvändigt att kontakta Polismyndigheten för att
utreda förekomsten av polisiär verksamhet har annat dock inte framkommit än
att detta borde ha varit möjligt att göra utan att nämna AA.

Mot den angivna bakgrunden anser jag att det inte framkommit stöd för att det
var nödvändigt att kontakta Polismyndigheten och att åtgärden inte heller stått i
rimligt förhållande till de olägenheter som den inneburit för AA. Universitetets
åtgärd har under aktuella förhållanden inte varit proportionerlig och
universitetet har enligt min mening inte heller iakttagit den diskretion som
situationen krävt. Universitetet kritiseras för detta.

Avslutande synpunkter
Som universitetet konstaterat i remissyttrandet ansvarar universitetet för att
studenternas studiemiljö är utvecklande, säker och trygg.

Universitetets ledning har dock även ett ansvar för att värna en kultur som
tillåter fritt kunskapssökande och fri kunskapsspridning inom de rättsliga ramar
som finns och utifrån den värdegrund som gäller. Undervisning och andra
lärandesituationer ska präglas av ett öppet samtalsklimat där olika idéer och
perspektiv kan brytas mot varandra och oväntade, även kontroversiella, resultat
lyftas fram. Både lärare och studenter, i ömsesidig respekt, har ett ansvar för att
främja och värna en sådan kultur. (Se bl.a. prop. 2020/21:60 s. 130–131.)

Mot denna bakgrund är det naturligtvis även av största vikt att studenternas
yttrandefrihet respekteras. En student vid ett universitet har rätt att offentligt
uttrycka sina åsikter utan att myndigheten ställer personen till svars för att han
eller hon har använt sin grundlagsskyddade yttrandefrihet. Det är också av stor
vikt att myndighetsföreträdare inte försöker få enskilda att avstå från att
använda sin yttrandefrihet eller påverka hur de yttrar sig. (Jfr bl.a. mina beslut
JO 2022/23 s. 220, dnr 3567-2020, och JO 2025 s. 382, dnr 10801-2024.)

Att kontakta Polismyndigheten eller en students arbetsgivare inom ramen för en
utredning av uppgivna trakasserier eller ett disciplinärende torde av de flesta
studenter ses som en mycket ingripande åtgärd, särskilt om kontakten tas med
anledning av ett klagomål som bl.a. rör uttalanden studenten gjort i samband
med undervisningen. Att bli föremål för en sådan kontakt torde många gånger
inverka menligt på en students benägenhet att våga yttra sig.

Jag noterar att det av handlingarna framgår att det den 16 oktober 2024 hölls ett
möte med representanter från universitetet och AA där det förmedlades att
studenter rapporterat att de kände sig otrygga och hotade av kommentarer från
honom, och att representanterna från universitetet ville se att han framåt agerade
mer omdömesgillt i samband med undervisningen och inte blandade ihop
identiteten som polis med identiteten som student. Vidare framgår att AA efter
detta möte synes ha backat och intagit en mer nedtonad roll.
                                                                    Dnr 6615-2025       Sid 10 (10)




Universitetet har vidgått att det fanns brister när det kom till att säkra och trygga
AA:s studiemiljö före och under den period då ärendet utreddes i
disciplinnämnden, vilket också konstaterades av disciplinnämnden i samband
med att ärendet avgjordes. Enligt universitetet finns det således ett behov av att
se över hur universitetet fortsättningsvis, i samband med den här typen av
utredningar, kan säkra och trygga studiemiljön för berörda studenter.

Jag ser positivt på att universitetet avser att se över nämnda frågeställningar och
förutsätter att universitetet vid behov vidtar åtgärder för att undvika liknande
situationer framöver.

Vad som i övrigt kommit fram i ärendet föranleder inte någon ytterligare åtgärd
eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av chefsJO Erik Nymansson. Dokumentet har fastställts
digitalt och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Erik Thilén har föredragit ärendet och byråchefen Stefan
Nyman har deltagit i beredningen.
