# Allvarlig kritik mot Socialnämnden i Markaryds kommun för dröjsmål med att överlämna ett överklagande av ett beslut om omprövning av vård enligt LVU till förvaltningsrätten

JO 2013-11-22 dnr 6620-2012

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2013-11-22              6620-2012              1 (5)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Allvarlig kritik mot Socialnämnden i Markaryds kommun för dröjsmål
                        med att överlämna ett överklagande av ett beslut om omprövning av
                        vård enligt LVU till förvaltningsrätten


                          Beslutet i korthet: Ett barn vårdades med stöd av 3 § LVU. Socialnämnden i Markaryd
                          omprövade vården enligt dåvarande 13 § tredje stycket LVU och beslutade bl.a. att
                          vården skulle fortsätta. Barnets vårdnadshavare överklagade beslutet. I stället för att
                          överlämna överklagandet till förvaltningsrätten inledde nämnden en utredning av om
                          vården skulle upphöra. Därefter beslutade nämnden om fortsatt vård. När vårdnads-
                          havaren överklagade även det senare beslutet överlämnades båda överklagandena till
                          förvaltningsrätten. Det medförde att det dröjde mer än tre månader innan förvaltnings-
                          rätten fick möjlighet att pröva det första överklagandet, vilket enligt domstolen i viss mån
                          kunde anses ha påverkat utgången i målet.
                          Bestämmelsen om möjlighet att överklaga ett beslut om vård med stöd av 3 § LVU är en
                          grundläggande bestämmelse i LVU. Nämnden skulle, efter prövning av om överklagandet
                          kommit in i rätt tid, utan dröjsmål ha överlämnat överklagandet till förvaltningsrätten.
                          Nämnden får allvarlig kritik för sin bristfälliga handläggning.

## Bakgrund

Den 21 december 2011 förordnade Förvaltningsrätten i Växjö att AA (född 1996)
                        skulle beredas vård med stöd av 1 och 3 §§ lagen (1990:52) med särskilda
                        bestämmelser om vård av unga, LVU.

                        Den 13 juni 2012 omprövade Socialnämnden i Markaryds kommun vården enligt
                        13 § tredje stycket LVU (i dess dåvarande lydelse) och beslutade dels att vården
                        enligt 3 § LVU skulle fortsätta, dels att AA skulle omplaceras från det HVB-hem
                        där han var placerad till ett familjehem.

                        AA:s vårdnadshavare BB överklagade besluten den 27 juni 2012. Socialnämnden
                        inledde då en utredning om vårdens upphörande. Den 19 september 2012 beslutade
                        socialnämnden om fortsatt vård. Även detta beslut överklagades av
                        vårdnadshavaren. Den 17 oktober 2012 överlämnades överklagandena till
                        Förvaltningsrätten i Växjö som meddelade dom den 6 november 2012. I domen
                        anförde förvaltningsrätten, såvitt avsåg beslutet att omplacera AA till ett
                        familjehem, bl.a. följande. ”Förvaltningsrätten vill dock särskilt understryka att det
                        är mycket anmärkningsvärt att nämnden dröjt med att överlämna överklagandet till



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 6620-2012      Sid 2 (5)




förvaltningsrätten, i synnerhet som tidsutdräkten i viss mån kan anses ha påverkat
utgången i målet.”

Anmälan
Advokaten CC framförde, i egenskap av ombud för BB, i en anmälan klagomål
mot nämndens handläggning av ärendet. Klagomålen avsåg främst att nämnden
underlåtit att överlämna överklagandet till förvaltningsrätten. Hon anförde bl.a. att
BB på grund av dröjsmålet betogs möjligheten att få en domstolsprövning inom
rimlig tid och att dröjsmålet inverkade på målets utgång.

BB framförde i en separat skrivelse till JO klagomål mot socialnämndens
bemötande av och bristande information till henne under ärendets handläggning.
Hon anförde i huvudsak att beslut i ärendet har fattats utan att hon som
vårdnadshavare fått vara delaktig.

Utredning
Ärendet remitterades till Socialnämnden i Markaryds kommun. Nämndens
arbetsutskott anförde i ett remissvar i huvudsak följande.

      Planeringen var redan från början att AA efter en kortare tids placering på institution
      skulle flyttas till ett familjehem. Planeringen var också att AA under placeringstiden på
      institutionen skulle genomgå en utredning av sin beteendeproblematik vilken också
      genomfördes. Denna planering diskuterades första gången vid möte med AA:s mamma
      BB den 21 mars 2012.
      Den utredning som genomfördes visade att AA har en uppförandestörning samt
      depression. […]
      Vid mötet uttalade psykiatrikern som anlitades av HVB att det bästa för AA vore att
      stanna på HVB. Denna uppfattning delades av AA:s mamma […] Socialnämndens
      uppfattning var och är att AA behöver en långvarig placering som är så familje-
      liknande som möjligt. Allt för att ge honom en miljö med trygga vuxna personer
      som är tillgängliga för honom och kan ge honom social och känslomässig vägledning.
      Det är alltid olyckligt när en expert som endast träffat ungdomen vid några tillfallen
      uttalar sig tvärsäkert om den vidare vården. Trovärdigheten blir inte så hög när denne
      expert är knuten till en institution som är ekonomiskt beroende av socialnämndens
      placering. När socialnämnden gör sin bedömning grundar den sig på en långvarig
      kontakt med familjen och att socialnämnden har kännedom om ungdomens hela
      situation.
      Efter en omprövning av LVU-vården fattar socialnämndens arbetsutskott 2012-06-13
      beslut om fortsatt vård enligt LVU samt omplacering till ett familjehem. 2012-06-27
      inkom en överklagan av socialnämndens beslut och BB begärde att vården skulle
      upphöra men att placeringen på institutionen skulle fortsätta.
      Socialnämnden gjorde här ett handläggningsfel och behandlade ärendet som om det vore
      ett § 2 LVU-ärende varvid en utredning inleddes. Syftet var att göra en mer ingående
      utredning avseende AA:s behov av vård med anledning av hans mammas begäran om
      vårdens upphörande.
      Det är beklagligt att handläggningsfelet medförde att överklagandeprocessen fördröjdes
      men socialnämndens uppfattning är att AA inte tagit skada av detta då han idag har
      en fungerande vård. Socialnämndens, familjehemmets och behandlarnas uppfattning
      är att AA idag mår bättre. […]
                                                                          Dnr 6620-2012       Sid 3 (5)




      BB skriver i sin anmälan till JO att hon ej fått vara med på möte med skola och BUP. Vid
      ett första möte på BUP var det AA:s önskan att hans mamma inte skulle vara med.
      AA är 16 år och har rätt att delta i möte med socialtjänst och sjukvård utan att
      vårdnadshavare är närvarande. Vid ett planerat möte på BUP i januari 2013 ska BB
      vara med då AA nu godkänner detta. När det gäller AA:s skolgång har BB fått all
      information av handläggaren och BB har också deltagit i möte med skolan.
      BB har också framfört synpunkter på att hon inte fått information. Socialnämnden delar
      inte denna uppfattning då BB löpande har fått information om AA:s vård.
      Socialnämndens uppfattning är att BB vill bestämma över vården men då AA är
      föremål för vård enligt LVU är det socialnämnden som har det yttersta ansvaret över
      vården och även måste ta hänsyn till AA:s vilja som ibland har varit att utesluta
      mammans deltagande i vården.
      BB skriver att AA:s vårdplan inte upprättats i samråd med henne eller AA.
      Socialnämndens uppfattning är att detta inte stämmer då handläggaren gjort ett förslag till
      vårdplan som hon gått igenom tillsammans med AA och hans mamma som då kunnat
      framföra synpunkter och förslag på förändringar. AA och hans mamma har godkänt
      vårdplanen genom att skriva under den.
      Socialnämndens bedömning är att det handläggningsfel som gjorts är beklagligt ur
      ett rättssäkerhetsperspektiv men att det ej medfört några negativa konsekvenser för
      AA och hans vård. AA får idag den vård han behöver genom placering i ett familjehem
      med trygga och stabila vuxna som kan ge honom social och känslomässig
      vägledning.
      BB har under ärendets gång fått information och varit delaktig i AA:s vård och
      planering. Socialnämndens handläggare har idag en tät kontakt med BB där hon får
      information muntligt och skriftligt om AA:s aktuella situation och hans vård.
CC och BB kommenterade remissvaret.

Bedömning
Av 13 § LVU framgår att om den unge har beretts vård med stöd av 3 § LVU ska
socialnämnden inom sex månader från dagen för verkställighet av vårdbeslutet
pröva om vård med stöd av lagen ska upphöra. Denna fråga ska därefter prövas
fortlöpande inom sex månader från senaste prövning. Nämndens omprövning av
vården ska föranleda ett formellt beslut och beslutet kan överklagas till
förvaltningsdomstol.

I förvaltningslagen (1986:223), FL, finns bestämmelser om hur beslut överklagas.
Ett överklagande ska ges in till den myndighet som har meddelat beslutet.
Beslutsmyndigheten prövar om överklagandet har kommit in i rätt tid och om så
har skett ska myndigheten, enligt 25 § FL, överlämna överklagandet och övriga
handlingar i ärendet till den högre instansen. I FL anges inte inom vilken tid
beslutsmyndigheten ska överlämna ett överklagande till den överprövande
instansen. Det ligger i sakens natur att överlämnandet måste ske utan dröjsmål. JO
har vid flera tillfällen uttalat att tiden som regel inte bör överstiga en vecka (se bl.a.
JO 1995/96 s. 314).

BB:s överklagande inkom till förvaltningen den 27 juni 2012. I stället för att
överlämna överklagandet till förvaltningsrätten inledde nämnden en utredning av
om vården skulle upphöra. Utredningen avslutades den 31 augusti 2012 och beslut
om fortsatt vård meddelades av nämnden den 19 september 2012. När BB
                                                                  Dnr 6620-2012    Sid 4 (5)




överklagade det senare beslutet överlämnades båda överklagandena till
förvaltningsrätten. Detta skedde den 17 oktober 2012.

Nämndens hantering av överklagandet medförde att det dröjde innan förvaltnings-
rätten fick möjlighet att pröva överklagandet. Jag vill framhålla att det ur
rättsäkerhetssynpunkt är viktigt att ett överklagande handläggs på korrekt sätt.
Särskilt angeläget är det att ett överklagande av beslut som avser tvång mot den
enskilde utan dröjsmål överlämnas till domstolen. Förvaltningsrätten i Växjö
uttalade i domen den 6 november 2012 att just tidsutdräkten i viss mån kunde anses
ha påverkat utgången i det där aktuella målet. Om utgången av målet kunde ha
blivit en annan om förvaltningsrätten fått in överklagandet tidigare har nämndens
felaktiga handläggning medfört allvarlig skada.

Orsaken till den bristfälliga handläggningen av överklagandet synes vara att
nämnden ”av misstag” behandlade ärendet som om AA vårdades med stöd av 2 §
LVU, dvs. att vården hade föranletts på grund av brister i den unges hem. När det
gäller vård enligt 2 § LVU ska nämnden enligt 13 § första stycket LVU ( i dess
nuvarande lydelse) minst en gång var sjätte månad överväga behovet av fortsatt
vård men nämndens ställningstagande i ett sådant fall kan, till skillnad från en s.k.
omprövning av vård som ges med stöd av 3 § LVU, inte överklagas. Bestämmelsen
om möjlighet att överklaga ett beslut om fortsatt vård med stöd av 3 § LVU är en
grundläggande bestämmelse i LVU och jag vill uttrycka viss förvåning över att
nämnden beskrivit det inträffade som ett misstag och att ett sådant misstag över
huvud taget har kunnat inträffa.

Om AA hade vårdats med stöd av 2 § LVU hade, som nyss nämnts, nämndens
övervägande av vården inte kunnat prövas av förvaltningsrätten. Det ankommer
dock inte på beslutsmyndigheten att ta ställning till om ett beslut går att överklaga
utan det är en fråga som domstolen ska avgöra. Nämnden skulle därför ha
vidarebefordrat överklagandet till förvaltningsrätten även om det överklagade
beslutet enligt nämndens mening inte var överklagbart. Handläggningen hade
således inte varit felfri ens om nämnden hade haft rätt i sitt antagande, att
överklagandet avsåg ett övervägande av vård enligt 2 § LVU.

Det finns skäl att se allvarligt på nämndens bristfälliga handläggning av BB:s
överklagande. Jag förutsätter att nämnden ser över sina rutiner när det gäller
handläggningen av överklaganden.

I anmälan har även förts fram klagomål mot vårdens utformning och nämndens
bristande samarbete med barnets vårdnadshavare. Utgångspunkten är att det är
socialnämnden som bestämmer hur vården av den unge ska ordnas och var den
unge ska vistas under vårdtiden. Den omständigheten att nämnden har tagit över
ansvaret för vården av den unge får emellertid inte leda till att föräldrarna fråntas
allt inflytande. Nämnden har en skyldighet att låta vårdnadshavarna vara delaktiga i
frågor rörande vården av den unge. Även om det är nämnden som beslutar om
vårdplanens innehåll är det viktigt att involvera den unge och vårdnadshavarna så
                                                                  Dnr 6620-2012    Sid 5 (5)




långt det är möjligt i vårdplaneringen. Hur samarbetet ska gå till får avgöras i varje
enskilt fall beroende på vårdnadshavarnas och den unges vilja och förmåga.
Utredningen visar dock inte att nämnden brustit i detta avseende gentemot BB.

Vad som i övrigt framförts om nämndens handläggning och bedömningar
föranleder inget särskilt uttalande från min sida.

Ärendet avslutas med den allvarliga kritik som innefattas i det ovan anförda.

Jag finner vidare skäl att översända en kopia av beslutet till Inspektionen för vård
och omsorg, som har tillsyn över bl.a. socialtjänsten.
