# Kritik mot en enhetschef inom Region Stockholm för att ha lämnat ut sekretessbelagda uppgifter till en överförmyndarnämnd

JO 2020-11-20 dnr 6629-2018

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                    Sid
                                                                          2020-11-20              6629-2018             1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Kritik mot en enhetschef inom Region Stockholm för att ha lämnat ut
                        sekretessbelagda uppgifter till en överförmyndarnämnd


                          Beslutet i korthet: En enhetschef vid ett habiliteringscenter gjorde en anmälan till
                          överförmyndarnämnden med synpunkter på hur en god man skötte sitt uppdrag. I
                          samma anmälan lämnade enhetschefen information om den gode mannens
                          huvudman, om bl.a. diagnos och sjukvårdsinsatser.
                          ChefsJO konstaterar att de uppgifter som enhetschefen lämnade om huvudmannen
                          är sådana att de omfattas av sekretess enligt 25 kap. 1 § offentlighets- och
                          sekretesslagen (OSL). Såvitt framkommit hade utlämnandet inte föregåtts av någon
                          menprövning. Det hade därmed krävts antingen att den enskilde som uppgifterna rör
                          hade lämnat sitt samtycke till utlämnandet eller att det fanns någon sekretessbrytande
                          bestämmelse som tillät det.
                          Habiliteringscentret har som grund för att uppgifterna lämnades ut hänvisat till 10 kap.
                          2 § OSL om nödvändigt utlämnande och 4 kap. 3 § 2 hälso- och sjukvårds-
                          förordningen (HSF) som reglerar hälso- och sjukvårdens möjligheter att anmäla en
                          intagen patients behov av god man och därmed sammanhängande frågor.
                          ChefsJO uttalar att enhetschefen inte hade den enskildes samtycke till att lämna ut
                          uppgifterna och att det inte framkommit att utlämnandet var nödvändigt för att
                          habiliteringscentret skulle kunna fullgöra sin verksamhet eller att någon annan
                          sekretessbrytande bestämmelse var tillämplig. Vidare konstaterar chefsJO att 4 kap.
                          3 § HSF endast gäller patienter som är inlagda på en sjukvårdsinrättning och därmed
                          inte är tillämplig i detta fall. ChefsJO uttalar mot denna bakgrund att enhetschefen inte
                          kan undgå kritik för att anmälan till överförmyndarnämnden innehöll sekretessbelagda
                          uppgifter om huvudmannen.
                          Slutligen framhåller chefsJO att hon har förståelse för att hälso- och sjukvårds-
                          personalen agerat utifrån vad som uppfattats vara patientens bästa och att det är
                          problematiskt att deras möjligheter att kontakta överförmyndaren är begränsade till
                          inneliggande patienter. JO har tidigare uppmärksammat regeringen på frågan om det
                          inte borde införas en skyldighet för läkare i öppenvården att anmäla behov av god
                          man för en patient. Eftersom frågetecken om den nuvarande regleringen på nytt har
                          aktualiserats i detta ärende ser chefsJO anledning att göra en framställan till
                          regeringen om en översyn av lagstiftningen. En kopia av beslutet skickas även för
                          kännedom till en pågående utredning om frågor om ställföreträdarskap.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                            Dnr 6629-2018      Sid 2 (6)




Anmälan
I en anmälan som kom in till JO den 3 oktober 2018 förde AA fram klagomål
mot Sollentuna habiliteringscenter, Stockholms läns sjukvårdsområde inom
Region Stockholm, och enhetschefen BB. Han uppgav i huvudsak följande:

Enhetschefen har gjort en anmälan till överförmyndarnämnden om olämplighet
hos en god man. I samma anmälan har hon dock lämnat sekretesskyddade
uppgifter om huvudmannen. Det finns inte någon sekretessbrytande
bestämmelse i lag som har gett henne rätt att lämna ut dessa uppgifter.

Utredning
Ärendet remitterades till Styrelsen för Stockholms läns sjukvårdsområde,
(SLSO). Styrelsen, genom sjukvårdsdirektören, anförde bl.a. följande:

## Utredning

Patientens gode man är mamman. Habiliteringsenheten har i samverkan med en
      kommunal utförare stått för insatserna till den vuxna patienten och patientens familj.
      Habiliteringsenheten har fått signaler om brister i godmanskapet när det gäller
      kontakter med myndigheter och att följa instruktioner och rekommendationer för
      patientens bästa vilket föranledde kontakt med överförmyndarnämnden.
      Yttrande har inhämtats från ansvarig sektionschef för Habilitering och Hälsa. Av
      skrivelsen framgår att kontakten med överförmyndarnämnden togs för att säkerställa
      förutsättningar för ökad livskvalité för patienten. Medarbetare på vårdenheten kände
      oro för att patienten inte fick sina behov tillgodosedda.
      Dessutom har i kontakt med sektionschefen framkommit att mottagningen först haft
      en telefonkontakt med överförmyndarnämnden som uppmanade mottagningschefen
      att göra en skriftlig anmälan om det bristande godmanskapet.

      Gällande rätt
      Av kap. 25 § 1 OSL framgår att sekretess gäller inom hälso- och sjukvården för uppgift
      om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står
      klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne
      lider men.
      Enligt kap. 10 § 2 offentlighets- och sekretesslagen får myndighet lämna information
      till annan myndighet om det behövs om det är nödvändigt för att den utlämnande
      myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet.
      I kap. 4 § 3 p. 2 hälso- och sjukvårdsförordningen framgår att en verksamhetschef
      ansvarar för att överförmyndaren underrättas när en intagen person kan antas behöva
      god man eller förvaltare enligt föräldrabalken samt när ett förvaltaruppdrag bör
      upphöra.

## Förvaltningens synpunkter

Förvaltningen anser att det rör sig om två frågor i aktuellt ärende. Hade chefen för
      mottagningen rätt att underrätta överförmyndarnämnden samt har man brutit mot
      sekretessen när man gjorde anmälan till samma nämnd.
      Chefen ansåg sig ha rätt att underrätta överförmyndarnämnden. Som stöd för detta
      hänvisas till kap 4 § 3 punkt 2 i hälso- och sjukvårdsförordningen som i det här
      fallet bör tolkas analogt då patienten inte var intagen i slutenvården men väl
      inskriven hos mottagningen och vårdpersonalen hade ett vårdansvar.
      Det är känt att patienten hade god man dels av överförmyndarnämnden och
      vårdpersonalen. Mottagningens chef som kontaktade överförmyndarnämnden hade
                                                                         Dnr 6629-2018        Sid 3 (6)




      patientens bästa för ögonen då chefen fått flera signaler från personalen som kände
      en stark oro för att patienten inte fick sina behov tillgodosedda, vilket även
      påverkar den vård som enheten försöker ge. Det har på intet sätt varit avsikten att
      skada patienten och enligt förvaltningens sätt att se på saken var det ett nödvändigt
      utlämnande.
      Dock kan man i efterskott konstatera att berörd chef uppgett mer information om
      patienten än vad som var nödvändigt när chefen kontaktade överförmyndar-
      nämnden. I den skriftliga anmälan till nämnden framgår vilka sjukvårdsinsatser som
      getts till patienten vilket inte varit nödvändigt för anmälan om bristande
      godmanskap.
      Sammanfattningsvis anser förvaltningen att kontakten med överförmyndaren var
      befogad för att informera om bristande godmanskap då man hade patientens bästa för
      ögonen, med stöd av ovan nämnd lagstiftning. Dock är det beklagligt att mer
      sekretessklassad information än nödvändigt förmedlades till överförmyndarnämnden.
AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
Inledning
Genom utredningen har det framkommit att en enhetschef vid Sollentuna
habiliteringscentrum gjorde en anmälan till överförmyndarnämnden med
synpunkter på hur en god man skötte sitt uppdrag. I samma anmälan lämnade
hon information om den gode mannens huvudman, om bl.a. diagnos och
sjukvårdsinsatser. Styrelsen för Stockholms läns sjukvårdsområde har i sitt
yttrande till JO gjort bedömningen att kontakten med överförmyndarnämnden
var befogad med hänvisning till en analog tillämpning av reglerna i 4 kap. 3 § 2
hälso- och sjukvårdsförordningen (2017:80), HSF, och till att det mot bakgrund
av hälso- och sjukvårdspersonalens vårdansvar var ett nödvändigt utlämnande.
Styrelsen har dock beklagat att mer sekretesskyddad information än nödvändigt
lämnades genom den aktuella anmälan.

Ärendet aktualiserar frågor om hälso- och sjukvårdens möjligheter att underrätta
överförmyndaren i vissa frågor som rör godmanskap och förvaltarskap samt hur
dessa förhåller sig till hälso- och sjukvårdssekretessen.

Underrättelse enligt hälso- och sjukvårdsförordningen
Bestämmelser som reglerar hälso- och sjukvårdens möjligheter att anmäla en
patients behov av god man och därmed sammanhängande frågor finns bl.a. i
4 kap. 3 § 2 HSF. Där framgår att verksamhetschefen ska ansvara för att över-
förmyndaren underrättas när en intagen person kan antas behöva en god man
eller förvaltare enligt föräldrabalken samt när ett förvaltaruppdrag bör upphöra.
Paragrafen avser alltså endast personer som är inlagda på en sjukvårdsinrättning
och är således inte tillämplig i det här fallet.

I ett tidigare ärende hos JO väckte Socialstyrelsen frågan om det inte borde
införas en skyldighet för en läkare i öppenvården att, i likhet med vad som
gäller inom den slutna vården, anmäla behov av god man för en patient (se
JO 2000/01 s. 512). Frågan aktualiserades mot bakgrund av att personal inom
den öppna hälso- och sjukvården i ökande omfattning torde komma i kontakt
                                                                   Dnr 6629-2018       Sid 4 (6)




med patienter som är i behov av god man. JO delade Socialstyrelsens
uppfattning i frågan och fann det därför befogat att överlämna en kopia av
beslutet till Regeringskansliet för kännedom. Några bestämmelser som reglerar
detta har emellertid ännu inte införts.

Förhållandet till hälso- och sjukvårdssekretessen
I fråga om de uppgifter i anmälan som gäller huvudmannen har vårdgivaren haft
skyldighet att beakta den sekretess som enligt 25 kap. 1 § offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400), OSL, gäller inom hälso- och sjukvården. Enligt
bestämmelsen gäller sekretess för en uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller
andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan
att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Sekretessen gäller
enligt 8 kap. 1 § OSL även i förhållande till andra myndigheter om inte något
undantag som föreskrivs i OSL eller i lag eller förordning som OSL hänvisar till
är aktuellt.

Det kan konstateras att de uppgifter om huvudmannen som lämnades i
skrivelsen till överförmyndarnämnden är sådana att de omfattas av sekretess
enligt 25 kap. 1 § OSL. Såvitt framkommit har utlämnandet inte föregåtts av
någon menprövning som visat att det stått klart att uppgifterna kunde lämnas ut
utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men.
Det har därmed krävts antingen att den enskilde som uppgifterna rör hade
lämnat sitt samtycke till utlämnandet eller att det fanns någon sekretessbrytande
bestämmelse som tillät det.

Av 12 kap. 1 och 2 §§ OSL framgår att sekretess till skydd för en enskild inte
gäller i förhållande till den enskilde själv, om inte annat anges i OSL, och att
den enskilde kan samtycka till att sekretess som gäller till skydd för honom eller
henne helt eller delvis hävs. I de fall den som på grund av bristande mognad
eller psykisk sjukdom saknar all förmåga till bedömning av sekretessfrågan
gäller att ställföreträdarens samtycke till utlämnande krävs och är tillräckligt (se
Lenberg m.fl., Offentlighets- och sekretesslagen [1 januari 2020, version 21,
JUNO], kommentaren till 12 kap. 1 §).

Det har inte framkommit att något samtycke till att lämna ut uppgifterna har
begärts från den enskilde eller hans ställföreträdare. Jag vill i sammanhanget
understryka att det ska framgå av en patients journal om samtycke har begärts.

Enligt remissvaret har Sollentuna habiliteringscenter åberopat 10 kap. 2 § OSL
som stöd för att vissa av uppgifterna lämnades ut. Av den nämnda paragrafen,
som reglerar s.k. nödvändigt utlämnande, framgår att sekretess inte hindrar att
en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan myndighet om det är
nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin
verksamhet. Bestämmelsen syftar till att förhindra att sekretessregleringen
omöjliggör för en myndighet att sköta de uppgifter som åvilar den. Det är alltså
det intresse som den utlämnande myndigheten har av att lämna uppgiften som
                                                                 Dnr 6629-2018       Sid 5 (6)




är avgörande, inte vilket intresse den mottagande myndigheten har av uppgiften
(a.a., kommentaren till 10 kap. 2 §).

Enligt förarbetena till den nyss nämnda bestämmelsen ska den tillämpas
restriktivt (prop. 1979/80:2 Del A s. 465 och 494). Sekretessen får efterges bara
i sådana fall där ett utlämnande av sekretessbelagda uppgifter är en nödvändig
förutsättning för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra ett visst
åliggande. Enbart en bedömning att effektiviteten i myndighetens handlande
sätts ned genom en föreskriven sekretess får alltså inte leda till att sekretessen
åsidosätts (se Lenberg m.fl., a.a.). Som exempel på situationer där
bestämmelsen kan komma att aktualiseras anges i förarbetena att en myndighet
kan vara tvungen att ge en annan myndighet hemlig information till grund för
ett remissyttrande (s. 121 f. i propositionen). Många gånger måste det ligga
inom en myndighets verksamhet att se till att misstanke om brott blir utredd
(s. 123). Så är exempelvis fallet när misstanke om skattebedrägerier
uppkommer hos Skatteverket. Ett annat exempel är att fall av misstänkt
barnmisshandel kommer till en socialnämnds kännedom. Det ligger i denna
myndighets intresse att få utrett huruvida misshandel verkligen har förekommit,
och i vissa fall måste nämnden se till att brottet beivras. Inom en myndighets
verksamhet ligger också att se till att misstanke om förmögenhetsbrott, som
riktar sig mot den del av den offentliga verksamhet som företräds av
myndigheten, blir utredd. När det gäller hälso- och sjukvården kan en sådan
situation vara om en patient åberopar förfalskade recept, eftersom gärningen
riktar sig mot hälso- och sjukvården (se JO 1986/87 s. 159).

Utgångspunkten är alltså att bestämmelsen i 10 kap. 2 § OSL ska tillämpas
restriktivt. Sekretessen får bara efterges i fall då ett utlämnande av
sekretessbelagda uppgifter är en nödvändig förutsättning för att den utlämnande
myndigheten ska kunna fullgöra en uppgift som tillkommer myndigheten. I
praktiken handlar det om situationer av undantagskaraktär (se JO 2015/16
s. 606). Utifrån de uppgifter som framkommit i ärendet bedömer jag inte att det
rörde sig om en sådan situation i detta ärende.

Min bedömning av enhetschefens handlande
Av det som anförts ovan framgår alltså att bestämmelsen i 4 kap. 3 § 2 HSF om
sjukvårdens skyldighet att anmäla en patients behov av god man eller förvaltare
inte var tillämplig när enhetschefen lämnade ut de aktuella uppgifterna till
överförmyndarnämnden. Det har inte heller framkommit att utlämnandet av de
sekretesskyddade uppgifterna var nödvändigt för att Sollentuna habiliterings-
center skulle kunna fullgöra sin verksamhet eller att någon annan sekretess-
brytande bestämmelse var tillämplig. Enhetschefen kan därför inte undgå kritik
för att anmälan till överförmyndarnämnden innehöll sekretessbelagda uppgifter
om huvudmannen.
                                                                  Dnr 6629-2018       Sid 6 (6)




Avslutande synpunkter
Slutligen vill jag framhålla att jag har förståelse för att hälso- och
sjukvårdspersonalen har agerat utifrån vad som uppfattats vara patientens bästa
och att det är problematiskt att möjligheterna att kontakta överförmyndaren är
begränsade till inneliggande patienter. Som en jämförelse kan nämnas att
socialnämnden enligt 5 kap. 3 § socialtjänstförordningen (2001:937) och 15 § 6
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, är
skyldig att anmäla till överförmyndaren om den finner att en god man eller en
förvaltare enligt föräldrabalken bör förordnas för någon. Enligt samma
bestämmelse i socialtjänstförordningen är nämnden också skyldig att anmäla
om någon inte längre bör ha förvaltare och enligt bestämmelsen i LSS när
förmynderskap, förvaltarskap eller godmanskap bör kunna upphöra. Enligt min
uppfattning är det otillfredsställande att hälso- och sjukvården till skillnad från
socialtjänsten inte har möjlighet att påtala vare sig ett behov av god man eller
förvaltare eller när ett sådant uppdrag bör upphöra i fråga om patienter i
öppenvården.

JO har tidigare uppmärksammat regeringen på frågan om det inte borde införas
en skyldighet för läkare i öppenvården att anmäla behov av god man för en
patient. Eftersom frågetecken om den nuvarande regleringen på nytt har
aktualiserats i detta ärende finner jag anledning att, enligt 4 § lagen (1986:765)
med instruktion för Riksdagens ombudsmän, väcka frågan om en översyn av
lagstiftningen i de hänseenden som berörts. Jag överlämnar därför en kopia av
detta beslut till regeringen.

Det har vidare kommit till min kännedom att regeringen har gett en särskild
utredare i uppdrag att se över reglerna om gode män och förvaltare för att bl.a.
förbättra tillsynen på området (se dir. 2019:44 Ställföreträdarskap att lita på –
en översyn av reglerna om gode män och förvaltare). Jag finner därför skäl att
även skicka en kopia av beslutet till utredningen för kännedom.

Ärendet avslutas.
