# Allvarlig kritik mot Nacka tingsrätt bl.a. för att det dröjde mer än fem år innan man utfärdade stämning i ett brottmål och för att man under flera år inte vidtog tillräckliga åtgärder för att följa upp verkställigheten av ett beslut om utevarohäktning

JO 2019-04-30 dnr 6643-2017

BESLUT
                                                                            Datum                     Dnr                       Sid
                                                                            2019-04-30                6643-2017               1 (21)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Allvarlig kritik mot Nacka tingsrätt bl.a. för att det dröjde mer än fem
                        år innan man utfärdade stämning i ett brottmål och för att man under
                        flera år inte vidtog tillräckliga åtgärder för att följa upp
                        verkställigheten av ett beslut om utevarohäktning. Kritik mot
                        Polismyndigheten bl.a. för att man inte vidtog åtgärder för att
                        verkställa tingsrättens beslut om utevarohäktning


                          Beslutet i korthet: I februari 2012 åtalades en man för våldtäkt vid Nacka tingsrätt.
                          Efter några veckor beslutade tingsrätten, på begäran av åklagaren, att mannen skulle
                          häktas i sin utevaro. Enligt en anteckning i tingsrättens dagbok expedierades beslutet
                          till polisen. I november 2016 kom det dock fram att polisen inte kände till att mannen
                          var häktad i sin utevaro. Polisen efterlyste då mannen, men vidtog inga andra
                          åtgärder för att verkställa häktningsbeslutet. Tingsrätten har uppgett att målet
                          redovisats vid lagmannens målgenomgång varje halvår. I början av 2017 upptäckte
                          tingsrätten att stämning inte hade utfärdats. Stämning utfärdades i mars 2017.
                          Tingsrätten hade då fått nya kontaktuppgifter till mannen från Migrationsverket.
                          Mannen delgavs stämningen några dagar senare och angav ytterligare
                          kontaktuppgifter på delgivningskvittot. Åklagaren förmedlade kontaktuppgifterna till
                          polisen, men polisen vidtog inga aktiva åtgärder för att söka efter mannen. Han kom
                          självmant till tingsrättens huvudförhandling i september 2017 och frikändes.
                          JO:s utredning visar att bristfälliga rutiner och otillräckliga åtgärder hos Nacka
                          tingsrätt och polisen, men även hos Åklagarmyndigheten, tillsammans lett till att målet
                          i tingsrätten avgjordes mer än fem och ett halvt år efter att åtal väcktes, samt till att
                          den tilltalade under i stort sett hela den tiden var häktad i sin utevaro utan att åtgärder
                          vidtogs för att verkställa häktningsbeslutet. I beslutet anger JO vilka åtgärder polisen
                          bör vidta för att verkställa ett beslut om utevarohäktning och vilka kontrollåtgärder
                          domstolen och åklagaren bör vidta tills ett sådant beslut verkställts.
                          JO är mycket kritisk till att tingsrätten inte vidtog tillräckliga kontrollåtgärder under flera
                          års tid och till att stämning i målet utfärdades mer än fem år efter att
                          stämningsansökan kom in till domstolen. Tingsrätten kritiseras också för att man inte
                          säkerställde att polisen tagit emot häktningsbeslutet och för bristfällig dokumentation
                          av kontakter med åklagaren. Polismyndigheten kritiseras bl.a. för att man utöver en
                          efterlysning inte vidtog några åtgärder för att verkställa tingsrättens beslut om
                          utevarohäktning. Det finns inte tillräcklig grund för att kritisera Åklagarmyndighetens
                          handläggning, men JO framhåller att alla myndigheter i rättskedjan har ett ansvar för
                          att inom ramen för det uppdrag myndigheten har agera så att häktningsbeslut kan
                          verkställas och huvudförhandling hållas inom skälig tid.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A               Fax:           08-21 65 58                                        www.jo.se
                                                                    Dnr 6643-2017       Sid 2 (21)




Bakgrund
I juli 2010 inleddes en förundersökning med anledning av en polisanmälan om
en våldtäkt. Sedan förundersökningen slutförts väckte åklagaren åtal. I
stämningsansökan, som kom in till Nacka tingsrätt den 27 februari 2012, angavs
en adress till den tilltalade. Enligt vad som framgår av tingsrättens dagbok
vidtogs inga åtgärder i målet förrän den 19 mars 2012 då åklagaren begärde att
den tilltalade, som var på fri fot, skulle häktas. Som särskilda häktningsskäl
åberopade åklagaren flyktfara och s.k. obligatorisk häktning.

En häktningsförhandling hölls den 20 mars 2012 utan att den tilltalade var
närvarande. Vid häktningsförhandlingen kom det bl.a. fram att den tilltalade
inte hade någon adress registrerad i statens personadressregister, att såväl
polisens utredare som den offentliga försvararen haft svårt att få kontakt med
honom och att han begärt ut kopior av sina identitetshandlingar från
gränspolisen i syfte att få resehandlingar för att kunna gifta sig i sitt hemland.
Tingsrätten beslutade att häkta den tilltalade och angav som särskilda
häktningsskäl de skäl som åklagaren åberopat.

Enligt tingsrättens dagbok expedierades protokollet från
häktningsförhandlingen till åklagaren, den offentliga försvararen, polisen i
Nacka och jourdomstolen. Någon ytterligare notering eller handling som
bekräftar att expediering skett finns inte hos tingsrätten. Polismyndigheten har
inte någon notering om att häktningsprotokollet togs emot 2012, och den
tilltalade efterlystes inte.

Varken tingsrätten, polisen eller åklagaren vidtog därefter några åtgärder i
ärendet förrän i november 2016. Då hade kammaråklagaren AA tagit över
ärendet och noterat att den tilltalade hade godkänt ett föreläggande om
ordningsbot 2015. Hon kontaktade polisen och fick då veta att den tilltalade inte
var efterlyst. Åklagaren skickade protokollet från häktningsförhandlingen till
polisen och begärde att den tilltalade skulle efterlysas. Polisen efterlyste den
tilltalade den 11 november 2016. Några aktiva åtgärder för att söka efter den
tilltalade vidtogs inte.

Vid en målgenomgång i början av 2017 konstaterade tingsrätten att stämning
inte hade utfärdats i målet. Genom en förfrågan till Migrationsverket fick
tingsrätten bl.a. uppgift om den tilltalades adress. Stämning utfärdades den
29 mars 2017, och den tilltalade delgavs stämningen genom att underteckna ett
delgivningskvitto den 4 april 2017. På delgivningskvittot hade han antecknat en
gatuadress, ett telefonnummer och en e-postadress. Åklagaren förmedlade de
kontaktuppgifter den tilltalade angett till polisen. Vid flera tillfällen under våren
och sommaren 2017 frågade tingsrätten åklagaren om behovet av att den
tilltalade var häktad i sin utevaro kvarstod och fick jakande svar. Några aktiva
åtgärder för att söka efter den tilltalade vidtogs inte av polisen.

Tingsrätten kallade till huvudförhandling den 21 september 2017. Den tilltalade
kom självmant till förhandlingen och tingsrätten upphävde häktningsbeslutet
                                                                        Dnr 6643-2017      Sid 3 (21)




samma dag. Tingsrätten frikände den tilltalade i en dom den 2 oktober 2017.
Svea hovrätt fastställde tingsrättens dom den 22 maj 2018.

Med anledning av en artikel om ärendet i tidningen Metro den 27 september
2017 beslutade jag att i ett särskilt ärende utreda Nacka tingsrätts,
Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens handläggning.

Utredning
Nacka tingsrätt
Nacka tingsrätt (lagmannen BB) yttrade sig efter att ha gett de
befattningshavare som berörs av JO:s utredning tillfälle att lämna upplysningar.
Tingsrätten hänvisade inledningsvis till följande redogörelse från tidigare
chefsrådmannen CC.

      Kort bakgrund och redogörelse för målets handläggning vid Nacka tingsrätt
      [– – –] I samband med att åtal väcktes begärde åklagaren hos Stockholms
      tingsrätt att målet skulle flyttas över till Nacka tingsrätt och målet kom därmed
      från den 27 februari 2012 att handläggas på Nacka tingsrätts dåvarande enhet 2.
      [– – –]
      Av Nacka tingsrätts dagboksblad framgår inte att det därefter vidtogs några
      åtgärder i målet förrän i samband med att åklagaren den 19 mars 2012 kom in till
      tingsrätten med en begäran om att den misstänkte/tilltalade skulle häktas i sin
      utevaro. [– – –] I åklagarens häktningsframställan angavs […] att det saknades
      adress för den misstänkte. [– – –]
      –––
      Efter avslutad häktningsförhandling den 20 mars 2012 beslutade tingsrätten att
      den tilltalade skulle häktas eftersom han ansågs vara på sannolika skäl misstänkt
      för våldtäkt den 23 juli 2010 och de av åklagaren åberopade särskilda
      häktningsgrunderna ansågs föreligga. [– – –]
      I tingsrättens dagbok den 20 mars 2012 har domstolshandläggare antecknat att
      häktningsprotokollet expedierades samma dag till åklagaren, den offentlige
      försvararen, Nackapolisen och Jourdomstolen Söder (gm Södertörns tingsrätt).
      Målet har från och med den 1 april 2013 tagits upp på den redovisning av ej
      avgjorda brottmål i vilka åtal väckts som görs till tingsrättens lagman två gånger
      om året, den 1 april resp. den 1 oktober […] varvid anmärkts att målet rör
      utevarohäktad och ännu inte gripen tilltalad.
      Av tingsrättens dagbok framgår att City åklagarkammare via telefon den
      8 november 2016 uppgett att polisen inte haft någon vetskap om att den tilltalade
      varit häktad i utevaro varvid åklagaren upplystes om att tingsrätten hade
      underrättat Nackapolisen den 20 mars 2012 samt att åklagaren också uppgett att
      polisen ”numera är underrättad”.
      Den 27 mars 2017 tog tingsrätten in en utskrift av belastningsregisterutdrag
      beträffande den tilltalade av vilket framgår bl.a. att denne den 16 oktober 2015
      hade lagförts genom att ha godkänt en ordningsbot avseende en trafikförseelse.
      Dagen efter, den 28 mars 2017, tillskrev tingsrätten Migrationsverket med
      begäran om specifika uppgifter för delgivning enligt delgivningslagen och en
      dag senare svarade Migrationsverket via mejl följande.
         Den person n(i) hänvisar till är hos Migrationsverket registrerad som NN
         med födelsedatum 19XXXXXX. Tidigare registrerat efternamn är XX. Det
         telefonnummer som Migrationsverket har registrerat är 076-XXXXXX och
         registrerad adress är XXXXX. I ett ärende om verkställighetshinder som ett
                                                                  Dnr 6643-2017        Sid 4 (21)




   ombud lämnade in i mars 2017 har denna adress angetts, dock med tillägget
   Co/XX, XX. Polismyndigheten är ansvarig myndighet för verkställigheten av
   utvisningsbeslutet. Migrationsverket har inte fått några uppgifter om att
   personen ifråga har lämnat landet. NN har en bror i Sverige, YY med
   personnummer 19XXXXXX-XXXX.
Den 29 mars 2017 tillskrev tingsrätten via mejl polisen med fråga om huruvida
protokoll från utevarohäktning mottagits. Samma dag utfärdades och skickades
stämning i målet till den tilltalade på den av Migrationsverket lämnade adressen
varefter den tilltalade bekräftade att han tagit del av åtalet genom att den 4 april
2017 underteckna ett delgivningskvitto, vilket kom in till tingsrätten den 7 april
2017.
Den 31 mars 2017 hade tingsrätten informerat åklagaren om att stämning i målet
av förbiseende inte hade utfärdats förrän den 29 mars 2017 och att
Migrationsverket upplyst om att den tilltalade troligtvis inte hade avvisats från
Sverige utan fortfarande befann sig i landet. Tingsrätten förelade samtidigt
åklagaren om att inkomma med besked om målets fortsatta handläggning och om
behov av utevarohäktning kvarstod. Åklagaren svarade samma dag och
meddelade som sin uppfattning att den tilltalade alltjämt skulle vara häktad i sin
utevaro.
Den 1 juni 2017 kallade tingsrätten till huvudförhandling den 21 september
2017; den tilltalade delgavs kallelsen och inställde sig på utsatt tid. Vid
huvudförhandlingen upphävde tingsrätten beslutet om utevarohäktning och dom
meddelades […] den 2 oktober 2017.

Tingsrättens handläggningsrutiner
Enligt de rutiner som tingsrätten tillämpar, och även tillämpade vid den här
aktuella tiden, sker handläggningen i första hand utifrån vad som följer av lag
och Domstolsverkets handbok för brottmål, vilket innebär i huvudsak följande.

Utfärdande av stämning i brottmål
Stämning ska utfärdas skyndsamt, senast inom en vecka, och tingsrätten strävar
alltid efter att samtidigt med att stämning utfärdas också kalla till
huvudförhandling. För det fall det inte går att kalla till huvudförhandling i
samband med att stämning utfärdas, ska stämning innehålla ett
bevisföreläggande, s.k. bevisstämning. Härvid beaktar tingsrätten givetvis de
särskilda bestämmelser som gäller s.k. förtursmål eller mål som eljest ska
handläggas skyndsamt.

Bevakning och uppföljning av att nödvändiga handläggningsåtgärder har vidtagits i
ett mål efter att åtal har väckts
Som ovan redogjorts för ska efter att åtal väckts stämning utfärdas skyndsamt
och senast inom en vecka, oavsett om det rör sig om stämning med kallelse eller
s.k. bevisstämning. I samband därmed förs målet upp på en bevakningslista
varvid målet med jämna mellanrum bevakas på sedvanligt sätt.

Expediering av ett beslut att häkta någon i hans eller hennes utevaro
Då tingsrätten har beslutat att häkta någon som inte varit närvarande underrättas
genast Polismyndigheten i det polisdistrikt där den häktade senast haft sitt
hemvist eller där den häktade senast vistades om häktningsbeslutet. Vid
tidpunkten för tingsrättens beslut i det här målet att utevarohäkta den tilltalade,
hade denne senast haft sin hemvist på ort i Nacka polisdistrikt.

Bevakning av uppföljning av mål där tingsrätten har beslutat att häkta någon i
hans eller hennes utevaro
I de fall utevarohäktning förekommer bevakas målen, framför allt med avseende
på preskription, två gånger om året enligt vad som gäller enligt punkt 15 i
                                                                        Dnr 6643-2017       Sid 5 (21)




      tingsrättens arbetsordning. Kontakt ska också tas med i första hand åklagare för
      att efterhöra vad som händer i polisärendet.

      Mitt agerande under målets handläggning
      –––
      Enligt tingsrättens arbetsordning som gällde då det här aktuella målet började
      handläggas vid Nacka tingsrätt var enhetscheferna på respektive allmän enhet
      beredningsansvarig för sin enhets brottmål. Övriga domare på enheten fattade
      beslut om beredningsåtgärder i brottmål som de utsetts att vid förhandling vara
      ordförande i. Övriga domare beslutade också om erforderliga beredningsåtgärder
      vid de tider då enhetschefen var upptagen av annat arbete på tingsrätten eller inte
      var i tjänst.
      –––
      Jag kan inte påminna mig att jag har varit direkt engagerad i några
      handläggningsåtgärder beträffande det här målet under den inledande fasen.
      Däremot har jag i anledning av det här yttrandet varit i kontakt med
      domstolshandläggare som tjänstgjorde på enheten vid den aktuella tiden och
      mycket talar för att det förekommit underhandskontakter med vederbörande
      åklagare om bl.a. den tilltalades adressuppgifter och att det fanns anledning
      befara att denne hade lämnat landet samt att åklagaren avsåg att ge in en begäran
      om utevarohäktning. Ytterligare en omständighet som talar för att det har
      förhållit sig på det sättet är att [det] på ett åtgärdsblad […] i akten finns ett
      förslag från domstolshandläggare om att stämning ska utfärdas, [det framgår]
      däremot inte att det förslaget passerat någon domare för godkännande. Vidare
      finns det enligt min mening ingen anledning att ifrågasätta det som antecknats i
      dagboken om att häktningsprotokollet den 20 mars 2012 expedierats till bland
      andra polisen [i] Nacka.
      Som ovan redogjorts för kom aktuellt brottmål från och med den 1 april 2013 att
      redovisas till lagmannen två gånger om året (per den 1 april resp. den 1 oktober)
      varvid anmärktes att målet rörde utevarohäktad och ännu inte gripen tilltalad.
      Det var jag som avdelningschef som lämnade den redovisningen till lagmannen.
      Inför redovisningen konstaterade jag att åtal var väckt och att den tilltalade var
      häktad i sin utevaro men ännu inte gripen. Den här kontrollen avsåg i första hand
      preskriptionsfrågan och syftade till att undvika att en person frihetsberövas för
      brott som kan vara preskriberat.
Tingsrätten lämnade därefter följande redogörelse.

      Tingsrättens rutiner
      Utöver vad som framgår av CC:s yttrande kan följande tilläggas.
      Stämning utfärdas normalt sett en kort tid, inom några dagar, efter att ansökan
      om stämning inkommit från åklagaren. Bevisstämning är ovanligt. Om den
      tilltalade undanhåller sig kan, som i det aktuella fallet, frågan om häktning i den
      tilltalades utevaro uppkomma. I normalfallet uppkommer dock frågan om
      utevarohäktning först efter det att åtal väckts och det uppstår svårigheter att
      delge stämningsansökan.
      Många domstolshandläggare, men inte alla, har efter förordnande från
      chefsrådmannen (delegerat från lagmannen) behörighet att besluta om stämning i
      brottmål. Om en domstolshandläggare saknar behörighet att besluta om stämning
      kan denne vända sig till en behörig domstolshandläggare eller domare för beslut.
      Ett beslut om stämning dokumenteras inte i domstolarnas målhanteringssystem
      Vera annat än indirekt, genom att det på dagboksbladet dokumenteras när
      stämning skickas till den tilltalade. Då antecknas följande: ”Stämning med
      kallelse skickat…”. I målen har funnits ett åtgärdsblad där en
                                                                   Dnr 6643-2017        Sid 6 (21)




domstolshandläggare signerar ett förslag och behörig person signerar att åtgärden
ska vidtas. Åtgärdsbladen fanns tills vi gick över till digital beredning.
Alla mål där beslut fattats om tvångsmedel (inklusive häktning i utevaro) förs
upp och bevakas. Bevakningarna synliggörs för avdelningens medarbetare
genom att information om målet, häktningsdatum, beslutad åtalstid, ansvarig
domare och handläggande domstolshandläggare, antecknas på en
avdelningsgemensam whiteboardtavla. Anteckningen på tavlan görs i samband
med att beslut om tvångsmedel har fattats. Bevakningsdatum läggs även in i
Vera, som ytterligare en kontrollfunktion.
I samband med tingsrättens halvårsvisa målgenomgång gås bl.a. avdelningarnas
mål med utevarohäktade igenom. I dessa mål, samt i övriga mål som på något
sätt väntar på utredning eller komplettering, ska kontakt tas med åklagare eller
polis för att se om någon åtgärd vidtagits från deras sida eller om något kan göras
från tingsrättens sida. Handläggarna utgår från den i målet tillgängliga
informationen, t.ex. uppgifter från åklagaren om var den tilltalade befinner sig,
kontrollerar preskriptionsdatum och kontaktar därefter åklagaren för att höra
efter om någon ny information framkommit. Därefter ska bevakningsdatum
flyttas fram. Vid den aktuella tidpunkten dokumenterades inte
underhandskontakten med åklagaren, utan kontakten togs vanligtvis direkt från
den enskilda handläggaren till åklagaren via e-post. Sedan december 2017 sker
kontakten med åklagaren via e-skick, genom att handlingar skickas direkt från
Vera till Åklagarmyndighetens verksamhetsstöd. E-skick innebär att all kontakt
numera dokumenteras. Allmänt sett ska de åtgärder som vidtas numera alltid
antecknas i målets dagboksblad och bevakningsdatum flyttas fram först efter
besked från åklagare/part.
Tingsrätten har sedan den 1 februari 2018 övergått till digital beredning av mål
och ärenden på de allmänna avdelningarna. Hanteringen innebär bl.a. att
åtgärdsförslag, såsom att utfärda stämning, skickas per e-post från en gemensam
handläggarbrevlåda till en domarbrevlåda. Ett åtgärdsförslag, som i det aktuella
målet att utfärda stämning, blir synligt för alla domare på avdelningen och
minskar risken för att förslaget inte blir uppmärksammat och åtgärdat.
Även om det i det aktuella målet inte rådde något tvivel om vilken domare som
ansvarade för målet, har tingsrätten i den senaste arbetsordningen ytterligare
förtydligat hur det s.k. 15 §-ansvaret, enligt 15 § förordningen med
tingsrättsinstruktion, fördelas mellan domarna.

Lagmannens rutiner
Två gånger per år, den 1 april och 1 oktober, hämtar jag in underlag från
chefsrådmännen om avdelningarnas mål- och ärendestatus inom ramen för en
målgenomgång. I målgenomgången listas, såvitt avser brottmål, samtliga öppna
mål som är äldre än nio månader. Den domare som är 15 §-ansvarig för målet
ska sammanfatta orsaken till att målet ännu inte avgjorts och vilka åtgärder som
planeras för att få målet avgjort. En kontroll ska göras av att målets s.k. statuspil
i Vera är uppdaterad samt att målet har ett pågående bevakningsdatum i Vera.
Målgenomgången rapporteras till mig genom en skriftlig rapport från
chefsrådmannen. Rapporten följs upp med ett enskilt samtal mellan mig och
chefsrådmannen, där ett urval av mål utan vidtagen åtgärd särskilt
uppmärksammas. Jag kontrollerar särskilt vad som antecknats i rapporten i fråga
om de mål som funnits med vid föregående målgenomgång.

Chefsrådmannens agerande vid handläggningen av detta mål
Utöver vad som framgår av CC:s yttrande kan följande tilläggas.
–––
I samband med målgenomgången hösten 2016 tog en handläggare kontakt med
åklagaren för att kontrollera om någon ny information om den tilltalade hade
                                                                          Dnr 6643-2017        Sid 7 (21)




      framkommit. Denna underhandskontakt har inte dokumenterats, men är troligen
      det som föranlett telefonsamtalet från åklagaren den 8 november 2016, där
      åklagaren upplyste om att polisen inte känt till häktningsbeslutet, men att polisen
      nu hade underrättats. Telefonsamtalet från åklagaren dokumenterades genom
      anteckning i dagboksbladet.
      Samtalet med åklagaren i november 2016, särskilt uppgiften att polisen saknat
      kännedom om häktningsbeslutet, föranledde att chefsrådmannen och
      handläggarchefen inför målgenomgången våren 2017 gjorde en fördjupad
      målgenomgång och bladade igenom akten. Först vid detta tillfälle
      uppmärksammades att stämning inte hade utfärdats. Så snart det
      uppmärksammades fattades beslut om stämning. I samband därmed togs det ut
      ett belastningsregisterutdrag av vilket framgick att det fanns ett föreläggande av
      ordningsbot från oktober 2015 varvid slutsatsen kunde dras att den tilltalade
      fortfarande befann sig i landet. Tingsrätten kontaktade Migrationsverket, som
      uppgav en ny adress till den tilltalade. Stämning utfärdades och den tilltalade
      bekräftade delgivning av åtalet. Fråga om polisen mottagit protokoll om
      utevarohäktning skickades till polisen. Något svar från polisen fick vi inte.
      Åklagaren tillfrågades om målets handläggning varvid åklagaren vidhöll
      häktningsyrkandet och uppgav att den tilltalades kontaktuppgifter skulle skickas
      till polisen för åtgärd.
      I samband med att den tilltalade bekräftade delgivning av kallelse till
      huvudförhandling kontaktades polisen som fick nya kontaktuppgifter till den
      tilltalade. Samtidigt väcktes frågan om utevarohäktning på nytt. Enligt åklagaren
      kvarstod behovet.

      Lagmannens agerande vid handläggningen av detta mål
      Som framgår av CC:s yttrande har detta mål tagits upp vid målgenomgången två
      gånger per år. Första gången målet togs upp var den 1 april 2013. Under
      anteckningar i mållistorna står det ”Utevarohäktad sedan den 20 mars 2012.”
      Vid genomgången har således anmärkts att målet rör utevarohäktad och att den
      tilltalade ännu inte har gripits. Jag kan inte påminna mig om att vi talat om detta
      mål särskilt men jag brukar alltid peka på vikten av att kontakt ska tas med
      åklagare när lång tid har gått utan att något hänt i ett brottmål. Det gäller särskilt
      om anteckningen varit densamma under flera års rapportering. Det förekommer
      att åklagare beslutar att lägga ner åtal för att någon misstänkt inte bedöms
      återvända till landet och att det misstänkta brottet preskriberas.
Tingsrätten redovisade följande bedömning.

      Som framgår av CC:s yttrande har tingsrätten huvudsakligen agerat i enlighet
      med sina rutiner. Av åtgärdsbladet framgår att en domstolshandläggare föreslagit
      att stämning ska utfärdas, men det framgår inte vem förslaget har lämnats till
      eller varför stämning inte kommit att utfärdas. Av protokollet från
      häktningsförhandlingen framgår att den tilltalade benämnts just som tilltalad och
      att det därmed hade uppmärksammats att åtal hade väckts. Tingsrätten borde
      givetvis ha utfärdat stämning skyndsamt efter att åtal väckts och detta oavsett om
      det fanns uppgift om att den tilltalade befann sig utomlands eller inte. En sådan
      åtgärd hade dock, med hänsyn till att tingsrätten inte hade någon adress till den
      tilltalade, inte i detta fall lett till att målet kunnat avgöras snabbare.
      Anledningen till att polisen saknat kännedom om häktningsbeslutet känner jag
      inte till. Det finns dock ingen anledning att ifrågasätta anteckningen i händelser
      om att beslutet har expedierats till bl.a. polisen samma dag som beslutet fattades
      den 20 mars 2012, i enlighet med tingsrättens rutiner. Beslutet expedierades även
      till andra aktörer som fick beslutet och ingen försändelse kom i retur. Inte heller
      den omständigheten att den tilltalade förblev häktad i sin utevaro under flera års
      tid gav mig anledning att misstänka att polisen saknade kännedom om beslutet.
      Att polisen inte har känt till beslutet är inte heller något som har framkommit vid
                                                                       Dnr 6643-2017        Sid 8 (21)




      tingsrättens kontakter med åklagaren, vid de halvårsvisa målgenomgångarna,
      förrän i samband med målgenomgången hösten 2016. Tingsrätten har under
      våren 2017 kontrollerat att polisen, i enlighet med vad åklagaren uppgett,
      mottagit beslutet om häktning och har sett till att polisen har fått aktuella
      kontaktuppgifter till den tilltalade.
      Målet har bevakats och tagits upp i rapporter till lagmannen två gånger per år.
      Det är beklagligt att de åtgärder som vidtagits för att försäkra sig om att målet
      drivs framåt inte har dokumenterats. Tingsrättens nya digitala beredningssätt
      medför numera att samtliga handläggningsåtgärder blir dokumenterade och
      spårbara. Jag vill understryka att den bristande dokumentationen inte innebär att
      tingsrätten skulle ha glömt bort målet, vilket påstås i den artikel som ligger till
      grund för JO:s initiativärende.
      Sammantaget bör, enligt min mening, inte tingsrättens handläggning föranleda
      kritik.
Polismyndigheten
Polismyndigheten (DD) yttrade sig efter att ha gett de befattningshavare som
berörs av JO:s utredning tillfälle att lämna upplysningar.

Polismyndigheten lämnade följande redogörelse för myndighetens rutiner för att
verkställa ett beslut att häkta någon i hans eller hennes utevaro.

## Allmänt

Polisregion Stockholm har ingen regional rutin vad gäller efterlysning med
      anledning av brott och verkställande av beslut om häktning i utevaro. Respektive
      polisområde har upprättat egna rutiner. De polisområden som berörs av
      förevarande ärende är polisområde Stockholm syd och polisområde Stockholm
      city.
      Gemensamt för Polismyndigheten är att personefterlysningar registreras i
      Polismyndighetens efterlysningsregister (Nepu). När en efterlysning registrerats
      är den sökbar genom personnummer eller samordningsnummer via polisens
      multifråga (PMF), vilken poliser i yttre tjänst har tillgång till i sina
      mobiltelefoner. Genom en slagning i PMF ser man alltså om aktuell person är
      efterlyst och skälet för efterlysningen (till exempel utevarohäktning). På detta
      sätt kan personen påträffas i till exempel en passkontroll eller trafikkontroll.

      Polisområde Stockholm syd
      Det område som 2012 utgjorde Nacka polismästardistrikt utgör i dag del av
      polisområde Stockholm syd.
      Häktningsprotokoll från domstol avseende häktade i utevaro inkommer per fax
      alternativt säker e-post under kontorstid till gruppchefen för
      handräckningsgruppen och under icke kontorstid till stationsbefälet. Denna rutin
      har stämts av med domstolarna inom polisregion Stockholms
      upptagningsområde. Mottagaren, det vill säga gruppchefen alternativt
      stationsbefälet, beslutar om efterlysning och registrerar efterlysningen i Nepu
      samt upprättar ärende i Polismyndighetens ärendehanteringssystem (Pär) och
      diarieför den inkommande handlingen. Vidare hantering, till exempel aktivt
      eftersök av den efterlysta personen, ankommer på ärendets handläggare. Om
      beslutet om häktning är fattat i ett ärende i vilket förundersökning pågår är det
      handläggaren i det ärendet som ansvarar för uppföljning av efterlysningen och
      eventuella åtgärder. Finns det inte något pågående kriminalärende ansvarar den
      som diariefört den inkommande handlingen för uppföljning och eventuella
      åtgärder. I brådskande fall på icke kontorstid ankommer det på stationsbefälet att
      vidta nödvändiga åtgärder.
                                                                         Dnr 6643-2017         Sid 9 (21)




      För det fall det finns till exempel adressuppgifter till den efterlyste ska
      handräckningsgruppen meddelas för eventuella åtgärder. Genom att ett ärende
      har upprättats i Pär kan man se om adressuppgifter under tid uppdateras i
      folkbokföringsregistret. Huruvida man vidtar någon åtgärd avgörs med hänsyn
      till karaktären på uppgifterna och övriga omständigheter med hänsyn till
      allmänna prioriteringar av tillgängliga resurser.
      Det har inte varit möjligt att närmare utreda vilka rutiner som var gällande under
      2012 i dåvarande Nacka polismästardistrikt.

      Polisområde Stockholm city
      Polisområde Stockholm citys rutiner för verkställande av beslut om häktning i
      utevaro och efterlysning av personer som utevarohäktats har inte dokumenterats
      skriftligen. Vilka rutiner som gäller skiljer sig åt beroende på om aktuellt ärende
      är öppet eller stängt.
      För det fall förundersökning pågår och kriminalärendet därmed är öppet följer
      det av handläggarens ansvar för ärendet att bevaka om till exempel häktning
      sker. Det är i dessa fall denne som beslutar om efterlysning, tillser att registrering
      av efterlysningen görs i Nepu och diarieför häktningen som ett tvångsmedel i
      den pågående förundersökningen. Huruvida eventuella åtgärder såsom aktivt
      eftersök av den häktade ska vidtas hanteras inom ramen för förundersökningen.
      Häktningsprotokollet kan också i vissa fall inkomma till en stödfunktion inom
      polisområdet, Opex (stöd i jourmiljö), som utöver kontorstid är bemannad
      kvällar och helger. I dessa fall görs omedelbart en tillfällig efterlysning av
      handläggare på Opex, som i Nepu har samma verkan som en ordinarie
      efterlysning. Handlingarna överlämnas sedan till en handläggare som tillhör en
      grupp för verksamhetsstöd, verksamhetsstöd 3 (VS 3), som bistår joursektionen i
      polisområdet. Denna handläggartjänst bemannas dagtid på vardagar av en och
      samma person. Denne kontaktar därefter aktuell handläggare i den pågående
      förundersökningen. Den senare ansvarar sedan enligt ovan.
      För det fall det inte pågår en förundersökning och kriminalärendet därmed är
      stängt inkommer häktningsprotokollet via fax till Opex, till handläggaren på
      VS 3 eller via e-post till en funktionsbrevlåda som tillhör handräckningsgruppen
      i polisområdet. Funktionsbrevlådan bevakas av handläggaren på VS 3. Oavsett
      hur häktningsprotokollet inkommer beslutar stationsbefäl eller handläggaren på
      VS 3 om efterlysning och Opex registrerar därefter efterlysningen i Nepu.
      Handläggaren på VS 3 upprättar ett ärende i Pär. Denne ansvarar därefter för
      bevakning av ärendet och hantering av information som kan föranleda åtgärder
      för att hitta den häktade. Finns det eller inkommer det senare exempelvis
      adressuppgifter meddelas handräckningsgruppen. Handläggaren på VS 3 är
      fysiskt placerad i anslutning till Opex och handräckningsgruppen.
      Häktningsprotokoll som efter kontorstid inkommer till ovan handläggares fax
      eller till handräckningens funktionsbrevlåda föranleder normalt åtgärd
      nästkommande vardag.
      Vid tiden då efterlysning gjordes i förevarande ärende, november 2016, saknades
      uttalade rutiner för vem som ansvarade för diarieföring i Pär.
      Polisområde Stockholm city har meddelat att man snarast ska se över de nu
      gällande rutinerna och säkerställa att dessa dokumenteras. I det arbetet kommer
      samverkan ske mot övriga berörda aktörer i polisregion Stockholm.
När det gäller det aktuella ärendet anförde Polismyndigheten huvudsakligen
följande.

Det har inte varit möjligt att närmare utreda om häktningsprotokollet togs emot
av myndigheten 2012. Det finns inte någon uppgift i myndighetens
ärendehanteringssystem om att ett ärende om den misstänkte upprättades 2012,
                                                                       Dnr 6643-2017        Sid 10 (21)




och det finns inte heller något häktningsprotokoll från den tiden. Uppgifter om
mejl som inkom 2012 har gallrats. Polismyndigheten har genom åklagaren fått
del av ett faxförsättsblad från Nacka tingsrätt den 21 mars 2012. På handlingen
finns åklagarens diarienummer i det aktuella ärendet, namnet på försvararen
samt åklagarens och försvararens faxnummer angivna. Några andra uppgifter
om mottagare finns inte på handlingen.

I november 2016 kontaktades en polis i polisområde Stockholm city av en
åklagare som uppmärksammat att den tilltalade inte var efterlyst. Polisen
beslutade om efterlysning, som registrerades i efterlysningssystemet. Något
ärende i ärendehanteringssystemet upprättades inte. Den 20 april 2017 skickade
åklagaren uppgifter om den tilltalades adress, telefonnummer och mejladress till
personal på sektionen för grova brott i polisområde Stockholm city. Uppgifterna
vidarebefordrades samma dag till gruppchefen för de poliser som arbetar med
handräckning i polisområde Stockholm city.

Om ett aktivt sökande av en efterlyst person genomförs eller inte avgörs av hur
ärendet prioriteras i förhållande till övriga arbetsuppgifter. Om polisen vidtar en
åtgärd för att aktivt söka efter en person ska åtgärden dokumenteras i en
händelserapport. Polismyndigheten har inte återfunnit någon händelserapport
om den tilltalade som är relevant för ärendet. Om polisen har kännedom om en
adress av intresse för polisen kan det dock hända att en polispatrull åker förbi
adressen utan att någon händelserapport upprättas. Den adress till den tilltalade
som fanns i häktningsprotokollet från 2012 var en c/o-adress. Denna adress
hade den tilltalade uppgett i ett tidigare ärende hos dåvarande
gränspolisavdelningen.

Den polis som tog emot den tilltalades nya adressuppgifter från åklagaren den
20 april 2017 har inte några anteckningar om att den tilltalade sökts på den
adressen. Det finns inte några anteckningar om att adressuppgiften
vidarebefordrats till handräckningsgruppen i polisområde Stockholm syd som
adressen hörde till. Polisområde Stockholm syd har inte kunnat kontrollera om
några uppgifter tagits emot eftersom det inte finns något ärende i
ärendehanteringssystemet.

Den adress som den tilltalade uppgav i april 2017 gick till en butik i
Stockholmsområdet. Av resursskäl genomförs i normalfallet inte
spaningsåtgärder när det gäller den typen av adressuppgifter.

Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

      När det gäller de rutiner som finns för att verkställa beslut om häktning i utevaro
      och besluta om efterlysning konstaterar Polismyndigheten inledningsvis
      följande. De två polisområden som berörts i förevarande ärende mottar enbart
      häktningsprotokoll från den domstol som beslutat om häktning i utevaro. Någon
      uttrycklig framställan om efterlysning enligt 6 § efterlysningskungörelsen görs
      därmed inte från domstolens sida. Det är emellertid tydligt att mottagandet av
      häktningsprotokollet av de aktuella polisområdena i praktiken betraktas som en
      framställan om att efterlysning ska göras av Polismyndigheten.
                                                                        Dnr 6643-2017         Sid 11 (21)




      […] De närmare rutinerna [skiljer sig] åt mellan de berörda polisområdena.
      Enligt Polismyndigheten är det en brist att polisområde Stockholm citys rutiner
      inte finns dokumenterade. Nuvarande rutin framstår också i viss mån som sårbar
      vad gäller ärenden i vilka förundersökning inte pågår, då del av handläggningen i
      de fallen åligger en enskild person, handläggaren på VS 3. Polisområdet har
      meddelat att man snarast kommer att påbörja ett arbete med att se över rutinerna
      och säkerställa att dessa dokumenteras.
      När det gäller hanteringen av [det aktuella] ärendet […] har det som framgått
      ovan inte varit möjligt att utreda huruvida dåvarande Nacka polismästardistrikt
      eller något annat polismästardistrikt mottog häktningsprotokollet 2012.
      Förundersökningen var då häktningsbeslutet fattades redovisad till åklagare och
      ärendet stängt och bevakades därmed inte aktivt av någon handläggare hos
      polisen.
      Vad avser den senare hanteringen, då efterlysning beslutades i november 2016,
      kan det konstateras att det då inte fanns någon pågående förundersökning. [En
      polisinspektör på sektionen för grova brott] beslutade om efterlysning vilket i
      normalfallet görs av handläggaren på VS 3 alternativt stationsbefälet då ärendet
      är stängt. Det finns emellertid enligt Polismyndigheten ingen anledning att
      anmärka på att [han] beslutade om efterlysningen i detta fall.
      Det förhållande att något ärende inte upprättades i Pär när efterlysningen gjordes
      2016 anser Polismyndigheten vara ett resultat av avsaknaden av existerande
      rutiner i polisområde Stockholm city vid tillfället. Om det inte finns ett ärende i
      Pär går man miste om att på ett enkelt sätt få information om att
      folkbokföringsadressen avseende den eftersökte personen uppdateras.
      Vad gäller frågan om vilka åtgärder som vidtogs för att verkställa häktningen
      […] efter det att efterlysningen gjorts konstaterar Polismyndigheten att, mot
      bakgrund av den typ av adressuppgift som inkom, ett eftersökande på adressen
      inte har prioriterats. Polismyndigheten finner inte anledning att ifrågasätta de
      prioriteringar som gjorts i detta enskilda fall.
      Polismyndigheten konstaterar avslutningsvis att det inte närmare går att utreda
      om det inkom något häktningsprotokoll till Polismyndigheten 2012.
      Polismyndigheten är dock kritisk till att det inte upprättades något ärende i Pär
      då efterlysningen gjordes 2016 och till att polisområde Stockholm citys rutiner
      inte har dokumenterats skriftligen. Polismyndigheten anser också att
      polisområdets rutiner framstår som sårbara. Det finns därför anledning att se
      över rutinerna vid polisområde Stockholm city vid polisregion Stockholm samt
      säkerställa att dessa dokumenteras och vidta åtgärder som kan bidra till att
      liknande situationer, där nödvändiga registreringar inte vidtas, inte inträffar igen.
Åklagarmyndigheten
Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren EE) yttrade sig efter att ha gett de
befattningshavare som berörs av JO:s utredning tillfälle att lämna upplysningar.
Några upplysningar från den åklagare som ansvarade för ärendet före november
2016 hade dock inte begärts in.

Åklagarmyndigheten lämnade en redogörelse för hur ärendet handlagts vid
myndigheten och redovisade följande bedömning.
      […] Det åligger domstolen att vidarebefordra rättens beslut om häktning i
      utevaro till polisen för verkställighet. Detsamma gäller för det fall att domstolen
      upphäver ett häktningsbeslut som inte har verkställts. På polisen ankommer det
      att verkställa häktningsbeslut av ifrågavarande slag. Någon skyldighet för
      åklagaren att ansvara för att ett beslut om häktning överlämnas till polisen för
      verkställighet finns däremot inte. Enligt min bedömning har åklagaren därmed
      inte heller något självständigt ansvar för att – genom egen kontroll –
                                                                         Dnr 6643-2017        Sid 12 (21)




      verkställigheten kommer till stånd. Att uppställa en sådan skyldighet för
      åklagaren i fall som detta skulle inte bara rimma mindre väl med [förordningen
      om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m.] och det förhållandet att
      åklagaren inte förfogar över häktningsbeslutet när åtal har väckts. En sådan
      skyldighet skulle också riskera att skapa otydlighet i ansvarsförhållandena
      mellan domstolen och Polismyndigheten å ena sidan och åklagaren å den andra.
      En annan sak är att det förstås är lämpligt att åklagaren, så som skett i detta fall,
      är observant på omständigheter av betydelse för verkställigheten och i
      förekommande fall tar reda på om något tycks ha blivit fel i handläggningen och
      i så fall uppmärksammar den aktör som har ansvar för frågan.
      Av det som nu sagts följer att något formellt bevaknings- eller
      uppföljningsansvar inte bör läggas på åklagare i fall som detta där den
      misstänkte varit åtalad och häktad i sin utevaro. [– – –]
      Sammanfattningsvis konstaterar jag att handläggningstiden blivit utdragen. Detta
      är givetvis olyckligt och jag har förståelse för att detta varit påfrestande för de
      berörda personerna. Utifrån omständigheterna i ärendet anser jag emellertid att
      det inte finns skäl att ifrågasätta handläggningen vid Åklagarmyndigheten.
I ett kompletterande yttrande över tingsrättens uppgift om kontakter mellan
tingsrätten och åklagare varje halvår anförde Åklagarmyndigheten att det inte
finns några förfrågningar från tingsrätten eller kontakter med tingsrätten
noterade i myndighetens verksamhetsstöd Cåbra under tiden den 21 mars 2012
till den 8 november 2016.

Åklagarmyndigheten redovisade följande bedömning med anledning av det
kompletterande yttrandet.

      Avsaknaden av såväl registrering i Cåbras diarieblad som någon upprättad
      tjänsteanteckning eller liknande under den tid som tillsynsärendet avser, cirka
      fyra och ett halvt år, talar för att inga formella kontakter förevarit mellan
      åklagare och tingsrätten under den tiden. Avsaknaden av även upplysningar från
      [den åklagare som ansvarade för ärendet under den tiden] medför att de
      kontakter tingsrätten uppgett varken kan bekräftas eller uteslutas.
      Som jag uppfattat tingsrätten finns inte heller där någon dokumentation av några
      sådana kontakter. Det ifrågasätts inte att den typen av kontakter enligt
      tingsrättens rutiner ska tas med viss regelbundenhet i frihetsberövade ärenden.
      Frånvaron av dokumentation om vad som faktiskt förevarit i ärendet och då
      tingsrättens rutiner när det gäller att utfärda stämning synes ha brustit […]
      medför att det föreligger osäkerhet även i fråga om några kontakter förevarit
      mellan tingsrätten och åklagaren under den aktuella tiden.
      Efter häktningsbeslutet har det ålegat domstolen att expediera beslutet inte bara
      till Åklagarmyndigheten utan […] även direkt till Polismyndigheten, som
      därmed i sin tur fått ansvar för att vidta åtgärder för att tingsrättens beslut kunde
      verkställas. I det nu sagda ligger även ett ansvar för att förvissa sig om att
      expedieringen i fråga lyckats och att inget hinder i den uppstått.
      I ärendet har förundersökningen slutförts och åtal väckts. Det enda som återstått
      har varit för polisen att verkställa tingsrättens beslut om häktning.
      Trots att den tid som detta ärende blivit liggande varit lång – och att det förstås
      ändå hade varit positivt om åklagare vid i vart fall något tillfälle under perioden
      hade vidtagit någon åtgärd för att undersöka skälet till tidsutdräkten – är det
      således fortfarande min mening att det inte förelegat något formellt bevaknings-
      eller uppföljningsansvar för Åklagarmyndigheten.
                                                                   Dnr 6643-2017      Sid 13 (21)




Rättsliga utgångspunkter
Vissa bestämmelser om handläggning av brottmål
En rättegång ska genomföras inom skälig tid (se 2 kap. 11 § regeringsformen).

Om en stämningsansökan inte avvisas ska rätten utfärda stämning på den
tilltalade att svara på åtalet (se 45 kap. 9 § rättegångsbalken, RB). Någon
tidsfrist för att utfärda stämning har inte angetts, men bestämmelsen förutsätter
att stämning utfärdas utan dröjsmål. Stämning bör inte utfärdas senare än inom
ett par veckor efter det att stämningsansökan kommit in till rätten (se bl.a. JO
1989/90 s. 30, dnr 2855-1987, och JO 2007/08 s. 53, dnr 238-2006).

Rätten ska bestämma tid för huvudförhandling så snart som möjligt (se 45 kap.
14 § RB).

Häktning av den som inte är närvarande vid rätten
Om rätten beslutat att häkta någon som inte varit närvarande (s.k.
utevarohäktning) ska rätten genast underrätta Polismyndigheten om beslutet. Av
underrättelsen ska det framgå var den häktade senast haft sin hemvist eller var
han eller hon senast vistats. Kan domstolen inte få fram hemvisten eller
vistelseorten, ska underrättelsen innehålla uppgift om det. Detsamma gäller om
domstolen har kännedom om att den häktade vistas utomlands. (Se 5 a §
förordningen om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m.)

Utgångspunkten är att Polismyndigheten ska verkställa beslut om häktning
genom att den häktade personen grips (se Gunnel Lindberg, Straffprocessuella
tvångsmedel, 2018, avsnitt 7.3, 18.3.4 och 22.14, och JK:s beslut den 11
oktober 2007, dnr 110-06-22, och den 8 oktober 2008, dnr 6030-08-21). Den
som har häktats ska tas i förvar och utan dröjsmål föras till ett häkte (se 24 kap.
22 § första stycket RB).

Polismyndigheten ska omedelbart underrätta åklagaren om att ett beslut att
häkta någon i hans eller hennes utevaro har verkställts. Åklagaren ska sedan
anmäla till domstolen att beslutet har verkställts. Därefter ska domstolen utan
dröjsmål hålla förhandling i häktningsfrågan. (Se 24 kap. 17 § tredje stycket RB
och 29 § fjärde stycket förundersökningskungörelsen.)

Rätten ska omedelbart häva ett häktningsbeslut om det inte längre finns skäl för
beslutet. Innan åtal har väckts får häktningsbeslutet hävas även av åklagaren.
(Se 24 kap. 20 § RB.)

Efterlysning
Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, åklagare eller Kriminalvården får besluta
om efterlysning. Andra myndigheter kan göra en framställan om efterlysning till
Polismyndigheten. En efterlysning verkställs genom att den förs in i
Polismyndighetens efterlysningsregister. (Se 2 och 6 §§
efterlysningskungörelsen.)
                                                                   Dnr 6643-2017      Sid 14 (21)




Bedömning
Utgångspunkter för bedömningen
I 2 kap. 11 § regeringsformen finns ett uttryckligt krav på att en rättegång ska
genomföras inom skälig tid. I brottmål som avser allmänt åtal gäller dessutom
att rätten ska bestämma en tid för huvudförhandlingen så snart som möjligt. JO
har tidigare uttalat att det är angeläget att domstolen vinnlägger sig om att följa
den regeln. Särskilt kvaliteten på den muntliga bevisningen blir ofta sämre ju
längre tid som går. Dessutom är ett dröjsmål med handläggningen en påtaglig
olägenhet för de inblandade som måste leva i ovisshet och oroa sig över
utgången. (Se JO:s beslut den 30 augusti 2007, dnr 1676-2006, och
den 1 november 2018, dnr 8152-2017.)

Är en misstänkt eller tilltalad häktad är det ofta med hänsyn till de skäl som
ligger till grund för häktningsbeslutet, t.ex. att förhindra att den häktade
fortsätter sin brottsliga verksamhet eller undandrar sig lagföring genom att
lämna landet, av stor vikt att ett sådant beslut verkställs så fort som möjligt (se
även JK:s beslut den 11 oktober 2007, dnr 110-06-22). När, som i det här fallet,
ett häktningsbeslut har varit gällande utan att verkställas under en mycket lång
period måste också de konsekvenser det kan innebära för den häktade beaktas.

Jag konstaterar att tingsrättens häktningsbeslut aldrig verkställdes och att det
dröjde över fem och ett halvt år från att åtal väcktes till dess att
huvudförhandling hölls. Det är naturligtvis oacceptabelt. Enligt min mening har
alla myndigheter i rättskedjan ett ansvar för att inom ramen för det uppdrag
myndigheten har agera så att häktningsbeslut kan verkställas och
huvudförhandling hållas inom skälig tid.

Tingsrättens handläggning
Utfärdandet av stämning och tid för huvudförhandling
Som framgått ska rätten utfärda stämning utan dröjsmål om stämningsansökan i
ett brottmål inte avvisas och så snart som möjligt bestämma tid för
huvudförhandling. Utredningen har inte kunnat ge något klart svar på frågan
varför tingsrätten inte utfärdade stämning och bestämde tid för
huvudförhandling i samband med att stämningsansökan kom in till domstolen.

CC har uppgett att mycket talar för att det förekommit underhandskontakter
med åklagaren om bl.a. den tilltalades adressuppgifter och att det fanns
anledning att befara att denne hade lämnat landet samt att åklagaren avsåg att ge
in en begäran om utevarohäktning. Jag har inget att invända mot att sådana
kontakter förekommer i syfte att t.ex. hämta in kompletterande uppgifter eller
planera en rättegång på ett effektivt sätt och att domstolen avvaktar något med
att utfärda stämning under tiden kontakterna pågår. Jag vill dock framhålla att
sådana kontakter ska dokumenteras. Det kan bidra till att brister av det slag som
förekommit i det aktuella ärendet upptäcks och möjliggör också en granskning
av handläggningen i efterhand.
                                                                    Dnr 6643-2017    Sid 15 (21)




Det är anmärkningsvärt att det, trots att målet redovisats vid lagmannens
målgenomgång varje halvår, dröjde cirka fem år innan tingsrätten upptäckte att
stämning inte hade utfärdats. Om tingsrätten utfärdat stämning och regelbundet
försökt att delge den tilltalade stämningen talar mycket för att målet hade
kunnat avgöras tidigare. Jag tänker framför allt på att den tilltalade i vart fall
under 2015 befunnit sig i Sverige och att han snabbt kunde delges sedan
tingsrätten kontaktat Migrationsverket och fått information om bl.a. en ny
adress till honom.

Den tilltalade delgavs stämning i april 2017. I juni 2017 kallade tingsrätten till
en huvudförhandling i september 2017. Av utredningen framgår inte vilka
överväganden tingsrätten gjorde i frågan om när huvudförhandling kunde hållas
efter att den tilltalade blivit delgiven stämningen. Jag vill dock framhålla att
rätten så snart som möjligt ska kalla till huvudförhandling.

Expedieringen av beslutet att häkta den tilltalade i hans utevaro
När en domstol beslutar att häkta någon som inte varit närvarande vid rätten ska
domstolen genast underrätta Polismyndigheten om beslutet (se 5 a §
förordningen om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m.). Det är sedan en
uppgift för Polismyndigheten att verkställa beslutet. Ett led i verkställigheten
kan vara att Polismyndigheten beslutar att efterlysa den häktade.

I en anteckning i tingsrättens dagbok i målet anges att beslutet expedierats till
Polismyndigheten den 20 mars 2012. Anteckningen innehåller ingen uppgift om
på vilket sätt beslutet expedierats. Polismyndigheten har uppgett att det inte
finns några noteringar om att beslutet tagits emot förrän en åklagare skickade
det i oktober 2016 och att myndigheten inte är angiven som mottagare på det
faxförsättsblad som tingsrätten använde när beslutet skickades till åklagaren och
försvararen. Någon ytterligare utredning finns inte. Jag kan därför inte dra
någon säker slutsats i frågan om Polismyndigheten underrättades om beslutet i
mars 2012 eller inte. Det inträffade illustrerar vikten av att domstolen i dessa
fall säkerställer att Polismyndigheten tagit emot handlingen och förstått att den
innehåller ett häktningsbeslut som myndigheten ska verkställa (se också JK:s
beslut den 11 oktober 2007, dnr 110-06-22). Såväl hur underrättelsen skett som
de kontakter som varit med Polismyndigheten i frågan om häktning ska
dokumenteras.

Det finns också anledning att nämna att en underrättelse om ett häktningsbeslut
till Polismyndigheten inte är en begäran om att den häktade ska efterlysas.

Tingsrättens bevakning av målet
Rätten ska omedelbart häva ett häktningsbeslut om det inte längre finns skäl för
beslutet (se 24 kap. 20 § RB). Om någon som närvarat vid rätten har häktats
prövar rätten normalt om skälen för häktning kvarstår vid nya förhandlingar i
häktningsfrågan. Dessa hålls som regel med högst två veckors mellanrum. Om
den som häktats inte närvarat vid rätten finns ingen skyldighet för rätten att
                                                                  Dnr 6643-2017      Sid 16 (21)




hålla sådana förhandlingar. Rätten har dock en skyldighet att löpande ta
ställning till om skälen för häktning kvarstår.

För att få ett underlag för den löpande prövningen av häktningsfrågan, och som
ett led i domstolens skyldighet att se till att huvudförhandling hålls inom rimlig
tid, bör regelbundna kontakter tas med Polismyndigheten för att följa upp vilka
åtgärder som vidtagits för att verkställa häktningsbeslutet och med åklagaren för
att få dennes uppfattning om förutsättningarna för fortsatt häktning. Som en
allmän utgångspunkt är det rimligt att domstolen tar dessa kontakter ungefär en
gång per halvår (se även JO:s beslut den 30 augusti 2007, dnr 1676-2006, och
protokoll från JK:s inspektion av Halmstads tingsrätt den 4–5 april 2017,
beslutsdatum den 8 maj 2017, dnr 1781-17-2.5). JO har tidigare uttalat att
domstolen måste göra aktiva efterforskningar, t.ex. genom registerslagningar,
även om en tilltalad är efterlyst (se protokoll från JO:s inspektion av Södertörns
tingsrätt den 14–16 december 2015, dnr 6685-2015). Det är enligt min mening
lämpligt att sådana efterforskningar görs i anslutning till de regelbundna
kontakter som domstolen har med åklagaren och Polismyndigheten när en
misstänkt eller tilltalad är häktad i sin utevaro. Resultatet av de kontroller som
domstolen gör ska dokumenteras.

Tingsrätten har beskrivit en handläggningsrutin som innebär att lagmannen
varje halvår har en genomgång av de mål med bl.a. utevarohäktade som är äldre
än nio månader. En domstolshandläggare ska inför genomgången kontakta
åklagare eller polis för att få information om någon åtgärd vidtagits från deras
sida och om något kan göras från tingsrättens sida. Ansvarig domare ska sedan
redogöra för lagmannen vilka åtgärder som planeras för att få målet avgjort. När
det gäller det aktuella målet har tingsrätten uppgett att åklagaren kontaktades en
gång i halvåret fr.o.m. den 1 april 2013 och att kontakten vanligtvis togs av en
domstolshandläggare per mejl. Kontakterna dokumenterades inte.
Åklagarmyndigheten har uppgett att det inte finns några noteringar i ärendet om
förfrågningar från tingsrätten, men anfört att uppgiften om kontakter varken kan
bekräftas eller dementeras eftersom upplysningar från den ansvariga åklagaren
inte har begärts in. Såvitt framgår av tingsrättens yttrande har inga andra
kontrollåtgärder än kontakterna med åklagaren vidtagits, och tingsrätten har inte
uppgett att det gjorts någon sådan planering för att få målet avgjort som ska
göras enligt tingsrättens rutiner.

Enligt min uppfattning framstår tingsrättens rutiner som otydliga och
otillräckliga. Av tingsrättens redogörelse framgår att domstolshandläggaren
utgår från den befintliga informationen i målet, t.ex. om var den tilltalade
befinner sig, och kontakten med åklagaren avser endast frågan om någon ny
information kommit fram. Av det CC uppgett framgår vidare att den kontroll
som gjordes i första hand avsåg om det brott som målet rör hade preskriberats.
BB har framhållit vikten av att kontakta åklagaren när lång tid gått utan att
något hänt i ett brottmål. Åklagaren har dock inte någon formell skyldighet att
bevaka eller följa upp att ett häktningsbeslut verkställs. När någon häktats i sin
                                                                   Dnr 6643-2017       Sid 17 (21)




utevaro bör tingsrätten därför, som framgått, även kontakta Polismyndigheten
för att följa upp vilka åtgärder som vidtagits för att verkställa häktningsbeslutet
och dessutom göra egna aktiva efterforskningar av kontaktuppgifter till den
häktade personen. Det som kommer fram i kontakterna ska dokumenteras. Mot
bakgrund av de bristfälliga kontroller som gjordes i det aktuella målet finns det
enligt min mening anledning för tingsrätten att i handläggningsrutinerna
klargöra vilka kontroller som bör genomföras när någon häktats i sin utevaro
och vad syftet med kontrollerna är. Det inträffade illustrerar också att det när ett
mål inte kunnat avgöras under lång tid ibland kan behövas en grundlig
genomgång av målet utförd av en jurist.

Jag ser positivt på att kontakter med åklagaren som sker genom domstolens
verksamhetsstöd numera alltid dokumenteras, men vill stryka under att även
kontakter som tas på annat sätt än genom verksamhetsstödet måste
dokumenteras.

Om tingsrätten hade utfört sådana kontroller som jag redogjort för ovan talar
mycket för att häktningsbeslutet hade kunnat verkställas och målet avgöras
tidigare. Som jag nämnt ovan avser jag i första hand det förhållandet att den
tilltalade i vart fall under 2015 befunnit sig i Sverige och då godkänt ett
föreläggande om ordningsbot och att han snabbt kunde delges efter att
tingsrätten kontaktat Migrationsverket och fått information om bl.a. en ny
adress till honom.

Polismyndighetens handläggning
Som framgått har utredningen inte kunnat ge svar på om Polismyndigheten
underrättades om häktningsbeslutet i mars 2012. Min bedömning av
Polismyndighetens handläggning utgår därför från att myndigheten
underrättades om beslutet först i november 2016.

Polismyndigheten ska verkställa ett beslut om häktning i utevaro. Med
anledning av att myndigheten anfört att ett mottaget häktningsprotokoll i
praktiken uppfattas som en framställan om efterlysning finns det anledning att
framhålla att det inte krävs någon särskild framställan om verkställighet av ett
häktningsbeslut utöver den underrättelse om beslutet som domstolen ska lämna
till Polismyndigheten. När domstolen underrättat myndigheten om beslutet är
det polisens uppgift att vidta nödvändiga åtgärder för att verkställa beslutet,
t.ex. besluta om efterlysning, göra registerslagningar eller spana efter den
häktade. En annan sak är att domstolen kan göra en särskild framställan om
efterlysning. Även om domstolen gör en sådan framställan kvarstår
Polismyndighetens skyldighet att verkställa ett beslut om utevarohäktning.

Polismyndigheten har förklarat att frågan om ett aktivt eftersökande av en
efterlyst person ska vidtas eller inte avgörs av hur ärendet prioriteras i
förhållande till andra arbetsuppgifter. Som jag anfört inledningsvis är det med
hänsyn till de skäl som ligger till grund för ett häktningsbeslut ofta angeläget att
ett beslut om häktning i utevaro verkställs så fort som möjligt. Jag har inte
                                                                   Dnr 6643-2017      Sid 18 (21)




underlag för att göra några generella uttalanden om hur Polismyndigheten ska
prioritera sina arbetsuppgifter. Enligt min mening bör Polismyndigheten dock i
vart fall vidta sådana åtgärder för att verkställa ett häktningsbeslut som kan
genomföras utan större arbetsinsatser, t.ex. registerslagningar, förfrågningar till
andra myndigheter om det där finns några uppgifter som kan leda till att den
häktade hittas eller kontroll på den häktades senast kända adress.

Av Polismyndighetens yttrande framgår att myndigheten inte har några
anteckningar om att några åtgärder för att verkställa häktningsbeslutet, utöver
en efterlysning, vidtogs efter att myndigheten underrättades om
häktningsbeslutet i november 2016. Som jag uppfattar Polismyndigheten var
anledningen till att några aktiva åtgärder inte vidtogs att myndigheten hade en
gammal adressuppgift till den häktade mannen och att han inte var folkbokförd
på någon adress. Enligt min mening var dessa omständigheter inte sådana att
Polismyndigheten kunde avstå från att genomföra registerslagningar och fråga
andra myndigheter om det där fanns uppgifter som kunde leda till att den
häktade mannen hittades.

I april 2017 fick Polismyndigheten information om de kontaktuppgifter som den
häktade mannen angett på delgivningskvittot till tingsrätten: en c/o-adress som
gick till en butik i Stockholmsområdet, en mejladress och ett telefonnummer.
Såvitt framkommit vidtog Polismyndigheten trots detta inte några åtgärder för
att söka efter honom. Polismyndigheten har uppgett att man av resursskäl i
normalfallet inte vidtar spaningsåtgärder när det gäller det slag av adress som
angetts på delgivningskvittot. Jag konstaterar att den häktade mannen blev
delgiven efter att tingsrätten skickat en försändelse till den adress han uppgett
på delgivningskvittot. Polismyndigheten hade därför anledning att undersöka
om det gick att få kontakt med honom på den adressen. Det fanns också skäl för
Polismyndigheten att undersöka om det fanns möjlighet att få kontakt med
honom genom den mejladress och det telefonnummer han angett på
delgivningskvittot. Det är inte acceptabelt att Polismyndigheten inte vidtar
aktiva åtgärder för att verkställa ett beslut om häktning när det finns aktuella
kontaktuppgifter eller uppgifter om var den häktade personen kan befinna sig.

Av Polismyndighetens yttrande framgår vidare att det inte gått att utreda om
kontaktuppgifterna vidarebefordrades till den polispersonal som arbetar med
handräckning i det polisområde där adressen fanns. Anledningen till det är att
det trots myndighetens rutiner inte upprättades något ärende i
ärendehanteringssystemet när efterlysningen registrerades i november 2016. Det
är inte heller acceptabelt. Såväl en underrättelse om ett häktningsbeslut som en
framställan om efterlysning och de kontakter som tas med t.ex. åklagare och
domstol måste självfallet dokumenteras och diarieföras. Det inträffade
illustrerar vikten av att ett ärende om verkställighet av ett beslut om häktning
dokumenteras i enlighet med de regler som gäller.
                                                                 Dnr 6643-2017       Sid 19 (21)




Det finns också anledning att kort beröra Polismyndighetens rutiner.
Myndigheten har beskrivit rutiner för verkställighet av beslut om
utevarohäktning i de två polisområden som berörs av JO:s utredning. Jag delar
Polismyndighetens bedömning att det är en brist att det inte funnits några
dokumenterade rutiner i polisområde Stockholm city och att de beskrivna
rutinerna framstår som sårbara eftersom en enskild tjänsteman ansvarar för delar
av handläggningen. Den omständigheten att en polis som normalt inte beslutar
om efterlysning registrerade efterlysningen i november 2016 och då inte
registrerade något ärende i ärendehanteringssystemet illustrerar denna brist. Jag
ser positivt på att Polismyndigheten ser över rutinerna vid polisområde
Stockholm city.

Vidare noterar jag att det i en handling om hanteringen av utevarohäktningar i
polisområde Stockholm city som Polismyndigheten bifogat anges att ett beslut
om häktning i utevaro vidarebefordras till de poliser som arbetar med
handräckning endast om den häktade har en folkbokföringsadress inom
Stockholm. Som jag redogjort för måste Polismyndigheten vidta vissa åtgärder
för att försöka verkställa ett beslut om häktning även om den häktade inte är
folkbokförd, och det är naturligtvis inte acceptabelt att aktiva åtgärder för att
verkställa ett beslut endast vidtas om den häktade är folkbokförd i Stockholm.
De skyldigheter som polisen har för att försöka verkställa ett häktningsbeslut
bör enligt min mening framgå av Polismyndighetens rutiner. Det kan därför
finnas anledning att se över rutinerna för verkställighet av beslut om
utevarohäktning i alla polisområden.

Åklagarmyndighetens handläggning
Som Åklagarmyndigheten anfört finns det inte någon formell skyldighet för en
åklagare att självständigt bevaka eller följa upp att ett häktningsbeslut
verkställs. Det är dock en självklarhet att en åklagare ska samverka med andra
myndigheter i rättskedjan bl.a. i syfte att en rättegång ska kunna genomföras
inom skälig tid och tvångsmedel hanteras på ett korrekt sätt. Det finns ju
dessutom i dessa fall ett ärende hos Åklagarmyndigheten som åklagaren har ett
ansvar för att bevaka och där det kan krävas förnyade överväganden från
åklagarens sida när det gäller behovet av tvångsmedel. Åklagaren måste därför
vara observant på omständigheter som rör verkställigheten liksom på sådant
som kan tala för att det förekommit något fel i handläggningen och
uppmärksamma den som har ansvar för detta. Ett gott exempel på detta är de
åtgärder som AA vidtog efter att hon tagit över ärendet i slutet av 2016.

Det är dock anmärkningsvärt att Åklagarmyndigheten dessförinnan inte vidtog
någon dokumenterad åtgärd i ärendet på över fyra och ett halvt år. När ett åtal
väckts och tingsrätten inte kallat till huvudförhandling bör åklagaren enligt min
mening efter en tid kontakta tingsrätten för att informera sig om anledningen till
tidsutdräkten. När en sådan kontakt bör tas beror på omständigheterna i det
enskilda fallet. Mot bakgrund av att åklagaren normalt är den som initierat
frågan om häktning i utevaro är det rimligt att han eller hon, oavsett om åtal är
                                                                       Dnr 6643-2017        Sid 20 (21)




väckt eller inte, regelbundet kontaktar tingsrätten för att informera sig om vilka
åtgärder som vidtagits för att häktningsbeslutet ska kunna verkställas. Det kan
vara rimligt att sådana kontakter tas åtminstone en gång per år, och det som
kommer fram vid dessa kontakter ska dokumenteras. Det är lämpligt att
åklagaren i samband med kontakterna hör efter om det finns något som han eller
hon kan bistå med för att domstolen ska kunna kalla till huvudförhandling eller
för att ett beslut om häktning i utevaro ska kunna verkställas.

Om detta görs kan det bidra till att sådana brister i tingsrättens och polisens
handläggning som förekommit i det aktuella ärendet upptäcks, och det kan ge
åklagaren underlag för en bedömning för egen del av om det finns
förutsättningar för fortsatt häktning.

Sammanfattande och avslutande synpunkter
Utredningen visar att bristfälliga rutiner och otillräckliga åtgärder hos Nacka
tingsrätt och Polismyndigheten, men även hos Åklagarmyndigheten,
tillsammans lett till att brottmålet i tingsrätten avgjordes över fem och ett halvt
år efter att åtal väcktes, samt till att den tilltalade under i stort sett hela den tiden
var häktad i sin utevaro utan att åtgärder vidtogs för att verkställa
häktningsbeslutet. Det framstår som att en förutfattad uppfattning om att den
tilltalade lämnat landet bidrog till de brister som förekommit. Det inträffade är
naturligtvis helt oacceptabelt.

Att prövningen av ett åtal för våldtäkt fördröjs på detta sätt har stor negativ
inverkan för målsäganden. Även om den som varit häktad i sin utevaro inte
blivit föremål för något frihetsberövande kan beslutet – som den berörde
normalt inte känner till och som i det aktuella fallet gällt under en mycket lång
tid – få konsekvenser även för denne.

Tingsrätten hade det huvudsakliga ansvaret för att brottmålet kunde avgöras
inom skälig tid och för den utevarohäktning som rätten beslutat om. Jag är
mycket kritisk till att tingsrätten inte vidtog tillräckliga kontrollåtgärder under
flera års tid och till att stämning i målet utfärdades mer än fem år efter att
stämningsansökan kom in till tingsrätten. Tingsrätten kan vidare inte undgå
kritik för att man inte säkerställde att Polismyndigheten tagit emot
häktningsbeslutet och för den bristfälliga dokumentationen av kontakterna med
åklagaren dels om bl.a. den tilltalades adressuppgifter i tiden efter att
stämningsansökan kom in till domstolen, dels inför lagmannens genomgång av
äldre mål varje halvår.

Polismyndigheten hade ansvaret för att verkställa tingsrättens beslut om
utevarohäktning. Polismyndigheten ska kritiseras för att inga åtgärder utöver en
efterlysning vidtogs för att verkställa beslutet efter att man fick del av det 2016
och för den bristfälliga dokumentationen av verkställigheten.

Det som kommit fram ger inte tillräcklig grund för kritik mot
Åklagarmyndighetens handläggning. Jag vill dock återigen framhålla att alla
                                                                Dnr 6643-2017   Sid 21 (21)




myndigheter i rättskedjan har ett ansvar för att inom ramen för det uppdrag
myndigheten har agera så att häktningsbeslut kan verkställas och
huvudförhandling hållas inom skälig tid.

Med anledning av de uttalanden jag gör om tingsrättens rutiner vid
utevarohäktning skickar jag en kopia av beslutet till Domstolsverket för
kännedom eftersom det kan finnas anledning för verket att se över den handbok
som bl.a. tingsrätten hänvisat till.

Ärendet avslutas.
