# En djurskyddsmyndighets rätt att bereda sig tillträde till en bostad

JO 2010-10-18 dnr 6650-2009

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                     Sid
                                                                           2010-10-18            6650-2009              1 (4)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        En djurskyddsmyndighets rätt att bereda sig tillträde till en bostad


                          Beslutet i korthet: Länsstyrelsens djurskyddshandläggare har på egen hand gått in i
                          en djurhållares olåsta bostad. Myndigheten har rätt att få tillträde till lokaler där djur
                          hålls. Gäller det en bostad måste dock skyddet för den enskildes privatliv beaktas. Om
                          kontrollen förutsätter våld eller tvång krävs handräckning av polis. I praktiken kan
                          kontrollmyndigheten inte på egen hand bereda sig tillträde till en djurhållares bostad när
                          denne inte samtyckt till detta, såvida inte en nödsituation föreligger. Länsstyrelsen och
                          djurskyddshandläggaren har därför kritiserats.

## Bakgrund och utredning

Den 19 november 2009 genomförde länsstyrelsen en inspektion hemma hos AA.
                        Djurskyddshandläggaren BB gick då in i hennes bostad utan att först knacka på
                        dörren. Vid det aktuella tillfället låg AA och sov. Hon vaknade av en hård smäll
                        mot sovrumsdörren som sedan brutalt vräktes upp. In kom en för henne främmande
                        människa som skrek åt henne, vad hann hon inte uppfatta förrän dörren smälldes
                        igen. Smällen var så kraftig att en tavla föll i golvet och gick sönder. AA tog på sig
                        en tröja och gick ut i sitt kök. Där väntade BB som under hela inspektionen
                        fortsatte att skrika åt henne.

                        AA ifrågasatte djurskyddshandläggarens rätt att gå in bostaden på det sätt som
                        skedde.

                        Länsstyrelsen i Västerbottens län anmodades yttra sig över. Länsstyrelsen, genom
                        länsrådet CC, anförde i huvudsak följande.

                                  En anonym anmälan från allmänheten inkom till länsstyrelsen den 22 oktober 2009.
                                  Anmälaren uppgav att ca 20–30 katter fanns i och kring AA:s bostad, och att djuren
                                  levde under mycket dåliga förhållanden.
                                  Djurskyddshandläggare BB beskriver händelseförloppet enligt följande:
                                  Uppgifterna i anmälan föranledde oanmäld kontroll den 19 november 2009 hos AA.
                                  När djurskyddshandläggaren anlände till djurhållarens adress, kunde konstateras att
                                  belysningen var tänd i bostaden. Djurskyddshandläggaren knackade på dörren, och
                                  kunde i samband med detta se att dörren var olåst, och uppfattade det som att
                                  djurhållare var hemma, men inte hörde att det knackade på dörren.
                                  Djurskyddshandläggaren öppnade därför dörren och ropade in i bostaden för att få
                                  kontakt med djurhållaren. Ingen gav sig till känna, varvid handläggaren gick in i
                                  bostaden, alltjämt ropandes för att få kontakt. En dörr öppnades och djurhållaren



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                    Dnr 6650-2009    Sid 2 (4)




      kom ut från ett angränsande rum, och handläggaren angav sitt ärende.
      Djurskyddshandläggaren förnekar att hon skulle ha ryckt upp en dörr och därefter
      smällt igen densamma. Hon kan heller inte se att något i hennes agerande kan ha
      orsakat skada på egendom, vilket djurhållaren hävdar.

Bedömning
Skydd för den enskildes bostad
Enligt 1 kap. 2 § regeringsformen gäller att den offentliga makten ska utövas med
respekt för den enskilda människans värdighet och att det allmänna ska värna den
enskildes privatliv. Bestämmelsen utgör ett målsättningsstadgande och kan inte
direkt läggas till grund för att påkalla en domstols ingripande, men den innebär att
det allmänna ska verka för att de rättigheter som omnämns i stadgandet skyddas,
främjas och i största möjliga utsträckning förverkligas (se Holmberg m.fl.,
Grundlagarna, 2:a upplagan, 2006, s. 55 f.). Bestämmelsen torde få ges bl.a. den
betydelsen att om olika, annars likvärdiga åtgärder står till buds bör den väljas som
är minst ägnad att inkräkta på skyddet för den enskildes privatliv.

En enskilds bostad åtnjuter grundlagsskydd (2 kap. 6 § RF). Skyddet är inte
absolut; det kan under vissa förutsättningar begränsas genom lag (2 kap. 12 § RF).
Till de förutsättningar som ska vara uppfyllda hör att en sådan begränsning endast
får göras för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt
samhälle. Den får inte heller gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det
ändamål som föranlett den.

Skyddet för den enskildes hem fullföljs genom bestämmelser i allmän lag, framför
allt 4 kap. 6 § brottsbalken, som gäller hemfridsbrott. För detta brott straffas den
som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad.

Enligt artikel 8 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter, vilken gäller som
lag i Sverige, ska var och en ha rätt till respekt för sitt hem. En offentlig myndighet
får inte inskränka denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett
demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den
allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av
oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers
fri- och rättigheter. Artikel 8 kan läggas till grund för prövning i domstol och
innefattar således ett konkret, rättsligt skydd för den enskilde (se närmare Danelius,
Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 3:e upplagan, 2007, s. 301 ff.). –
Bestämmelsen ger, tillsammans med Europadomstolens praxis, ett rättsligt konkret
innehåll åt samma allmänna värdegrund som kommer till uttryck i 1 kap. 2 §
regeringsformen.

En kontrollmyndighets befogenheter enligt djurskyddslagen
Enligt 27 § första stycket 2 djurskyddslagen (1988:534) har en kontrollmyndighet i
den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att få tillträde till områden,
anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls eller som
berör djurhållningen och där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.
Det ligger i sakens natur att bestämmelsen tar sikte på områden och byggnader som
                                                                    Dnr 6650-2009    Sid 3 (4)




till sin funktion är avsedda för djurhållning, t.ex. stall, ladugårdar och beteshagar.
Djur kan dock även hållas i en bostad. Djurskyddslagen omnämner inte bostäder
särskilt. Den konflikt som kan uppkomma mellan intresset av djurskyddskontroll
och skyddet för den enskildes bostad är inte heller berörd under lagens förarbeten,
och den synes inte närmare diskuterad i andra rättskällor.

Djurskyddslagen ger inte kontrollmyndigheten befogenhet att bruka våld eller
tvång för att bereda sig tillträde till lokaler där djur hålls. Vid behov ska
polismyndigheten lämna den hjälp som behövs (handräckning), se 27 a §
djurskyddslagen. Innebörden av detta är att om kontrollen förutsätter våld eller
tvång ska detta ske genom polisens försorg. Begäran om handräckning bör dock
ske först sedan andra möjligheter att genomföra kontrollen är uttömda. Det är
därför naturligt att kontrollmyndigheten, innan begäran om handräckning görs, på
ett korrekt sätt upplyser den som motsätter sig kontroll att denna kan komma att
genomföras med polishjälp.

Med tanke på det starka skydd bostaden ges i grundlagen, brottsbalken och
Europakonventionen, kan det hävdas att frånvaron av ett uttryckligt lagstöd för
kontrollmyndigheten att bereda sig tillträde till en djurhållares bostad, innebär att
myndigheten saknar rätt till sådant tillträde. Av 27 § djurskyddslagen måste
emellertid anses framgå att en sådan rätt i och för sig föreligger, men det innebär
inte att kontrollmyndigheten kan bereda sig tillträde till bostäder på samma sätt
som till typiska djurhållningslokaler. De restriktioner myndigheten här måste
ålägga sig sträcker sig väsentligt längre. I praktiken torde lagstiftningen inte ge
kontrollmyndigheten någon befogenhet att utan handräckning från polisen bereda
sig tillträde till en bostad, när den kontrollerade inte samtycker till detta.

Nöd
I brottsbalken finns bestämmelser om nöd. Enligt 24 kap. 4 § kan en annars
brottslig gärning vara straffri om den begås när fara hotar liv, hälsa, egendom eller
något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse. Syftet med bestämmelsen är
inte att ge en myndighet andra befogenheter än sådana den redan har, men var och
en, även företrädare för en kontrollmyndighet, har ett visst utrymme att i en
nödsituation bereda sig tillträde till en bostad. Att djur utsätts för svårt lidande kan
vara att betrakta som en sådan situation (jfr Holmqvist m.fl., Brottsbalken. En
kommentar, s. 24:44).

Bedömning i detta ärende
I det nu aktuella ärendet har handläggaren sökt upp anmälaren genom att knacka på
hemma hos denna. Hon har därefter konstaterat att bostaden var olåst, varvid hon
öppnat dörren och ropat in i bostaden. När ingen gav sig till känna gick hon in
”alltjämt ropandes för att få kontakt”. En innerdörr öppnades då, och en person,
som visade sig vara djurhållaren, gav sig till känna.

Även om anmälarens beskrivning av händelseförloppet är mer dramatisk är
huvuddragen av det som inträffat ostridiga: länsstyrelsens handläggare har på egen
                                                                   Dnr 6650-2009   Sid 4 (4)




hand och utan samtycke gått in i anmälarens bostad och ropat efter henne. För detta
har hon saknat befogenhet. Hon har självfallet haft rätt att knacka på och att på
andra sätt försöka påkalla uppmärksamhet, men hon har inte haft rätt att gå in i
bostaden.

Det har från länsstyrelsens sida inte gjorts gällande att någonting liknande en
nödsituation i brottsbalkens mening förelåg. Jag noterar i det sammanhanget att det
gick närmare en månad från det att länsstyrelsen fick in anmälan i ärendet till det
att den nu aktuella inspektionen genomfördes, och att inga handläggningsåtgärder
synes ha blivit vidtagna under mellantiden.

Länsstyrelsen och djurskyddshandläggaren BB ska mot denna bakgrund kritiseras
för att olovligen ha berett sig tillträde till anmälarens hem och för att därigenom ha
kränkt hennes privatliv.
