# Kritik mot Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Norrköping, för handläggningen av förundersökningar angående brott mot lotterilagen m.m.

JO 2009-09-14 dnr 6652-2008

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                       Sid
                                                                           2009-09-14             6652-2008                1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Norrköping, för
                        handläggningen av förundersökningar angående brott mot lotterilagen
                        m.m.

## Initiativet

I november 2008 genomförde jag en inspektion vid Åklagarmyndigheten,
                        åklagarkammaren i Norrköping, under vilken bl.a. de tio äldsta ärendena på varje
                        rotel gicks igenom. Vid granskningen uppmärksammades åtta ärenden om brott
                        enligt lotterilagen m.m. (AM-18416-07, AM-97327-07, AM-97336-07, AM-
                        122323-07, AM-122326-07, AM-122345-07, AM-122347-07 och AM-122353-07)
                        i vilka handläggningen kunde ifrågasättas och jag beslutade att ta upp dessa
                        ärenden till utredning.

## Utredningen

Under inspektionen framkom att förundersökningsprotokoll hade inkommit till
                        åklagarkammaren mellan september 2007 och april 2008 och att beslut i åtals-
                        frågan vid tidpunkten för inspektionen inte hade fattats. I samtliga ärenden hade
                        egendom tagits i beslag och redan i september 2007 hade det hos polisen begärts
                        att beslagen i två av ärendena (AM-97327-07 och AM-97336-07) skulle hävas.
                        Uppgifter om detta fanns i förundersökningsprotokollen i de aktuella ärendena
                        vilka kom in till kammaren i november 2007. Såvitt framkom hade inte
                        framställningarna föranlett någon åtgärd.

                        Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande om
                        handläggningen av ärendena i ovan nämnda avseenden.

                        Åklagarmyndigheten (dåvarande vice riksåklagaren AA) kom in med ett yttrande
                        till vilket var fogat upplysningar från chefsåklagaren BB och kammaråklagaren
                        CC.

                        CC uppgav bl.a. följande.

                                  Jag har fram till sommaren 2009 tjänstgjort som åklagare i 31 år. Arbetssituationen
                                  har fram till åklagarväsendets omorganisation 1996 varit relativt rimlig. Därefter har
                                  arbetsbördan ökat år från år. Hösten 2000 började jag att tjänstgöra vid åklagar-
                                  kammaren i Örebro. Där fick jag en specialisttjänst som Eko-åklagare. Den tjänsten
                                  lämnade jag 2003 och har därefter tjänstgjort i Norrköping. Till att börja med som



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                          Dnr 6652-2008     Sid 2 (6)



      ”vanlig” åklagare men med lön motsvarande en specialisttjänst. För ca två år sedan
      fick jag en tjänst som relationsåklagare med inriktning på brott mot kvinnor och
      barn. Därutöver har jag handlagt både enkla och mer komplicerade brottmål.
      I och med att jag fick tjänsten som relationsåklagare ökade arbetsbördan, ibland på
      gränsen till det orimliga. Tjänsten innebar att det nästan dagligen satt personer
      frihetsberövade för olika typer av relationsbrott. En hel del av de brotten medförde
      att de misstänkta satt häktade i avvaktan på åtal och rättegång. Många av de målen
      var halv- eller heldagsmål i tingsrätt och i vissa fall hovrätt.
      Under 2007 fick jag i uppdrag att hålla i lotteriärendena. En del av dem härrör från
      ”Las Vegasprojektet”. Med för stor arbetsbörda hamnade jag i den situation att jag
      blev tvungen att prioritera vilka ärenden som var viktigast och vilka som inte var
      lika viktiga. Relationsbrotten var de som jag var tvungen att hantera i första hand.
      Därutöver var jag förundersökningsledare i ett antal omfattande utredningar rörande
      bedrägerier. Konsekvenserna blev att lotteriärendena lades på hög i avvaktan på att
      det skulle bli tid över för att handlägga dem. Flera gånger försökte jag ta tag i dessa
      men relationsbrotten förblev viktigare att handlägga. Frustrationen ökade hela tiden
      över att inte få möjlighet att ta tag i lotteriärendena. Våren 2008 var det på förslag att
      en extraåklagare, som då hjälpte flera av oss åklagare på kammaren, skulle hjälpa
      mig med lotteriärendena. Emellertid beslutade Riksåklagaren på grund av
      myndighetens ekonomiska problem att extra åklagarna inte fick fortsätta att
      tjänstgöra. Efter JO:s inspektion har en extra åklagare ansvar för handläggningen av
      dessa ärenden. Jag för dock talan i domstol.
      Det är naturligtvis olyckligt att lotteriärendena, som jag formellt haft ansvaret för,
      blivit liggande. På grund av att jag inte tittade igenom ärendena, såg jag inte att det
      fanns krav från ägarna till spelautomaterna att de ville ha tillbaka dem. Enligt min
      uppfattning har de emellertid inte gjort någon rättsförlust då apparaterna var illegala
      och i vilket fall som helst skulle förverkas. Vidare var ägarna, de illegala spel-
      företagen, inte nya i branschen och visste mycket väl att de kunde begära beslags-
      förhandling vid Norrköpings tingsrätt.
Slutligen upplyste CC att åtal hade väckts i alla ärenden utom två, i vilka
komplettering erhållits från polisen.

BB lämnade en ingående redogörelse och uppgav under rubriken sammanfattning
samt vidtagna åtgärder följande.
      CC har en mycket hög arbetskapacitet och tar som jag tidigare nämnt ett mycket
      stort ansvar för såväl hela kammarens verksamhet och hjälper alltid de kollegor som
      akut behöver hjälp och stöd. Det som nu inträffat är därför inte på något sätt ett
      uttryck för bristande arbetsvilja eller nonchalans. Det handlar helt enkelt om att det
      finns en gräns för hur mycket även en högpresterande och ytterst lojal och
      kompetent medarbetare orkar med under en mycket lång tid av oacceptabelt högt
      arbetstryck. Detta förhållande måste beaktas vid en bedömning
      av vilka krav som rimligen kan ställas på CC i hans egenskap av för-
      undersökningsledare och handläggare av aktuella lotteriärenden.
      Jag anser därutöver att jag i min egenskap av chef vidtagit de åtgärder som jag
      kunnat göra för att kammaren som helhet skall kunna handlägga så många ärenden
      som möjligt och för att skapa förutsättningar för åklagarna att få en rimlig
      arbetssituation. Jag har också försökt att tillföra kammaren mer åklagarresurser
      genom att aktivt verka för detta i en dialog med Åklagarmyndighetens centrala
      ledning. Till följd av anställningsstopp och bristande åklagarresurser inom hela
      Åklagarmyndigheten så kunde vi först under våren 2008 tillföras mer resurser.
      Inledningsvis så avdelades dessa resurser uteslutande för handläggning av
      förtursärenden och senare även för vissa större äldre ärenden som kunde förväntas
      medföra en frihetsberövande påföljd. Det tog drygt sex månader att helt avarbeta
      samtliga äldre ärenden och för att få en rimlig ärendebalans på hela kammaren.
      Jag anser att jag i min egenskap av chef och arbetsledare vidtagit de åtgärder som
      jag kunnat göra för att verksamheten skall fungera och för att denna skall bedrivas
                                                                          Dnr 6652-2008     Sid 3 (6)



      inom ramen för en acceptabel arbetsmiljö. I allt väsentligt så klarade kammaren av
      att handlägga ärendena på ett bra sätt. Nu aktuella ärenden är tyvärr ett undantag.
      Jag hade inte kännedom om att de blivit liggande i väntan på att beslut fattats i
      åtalsfrågan och att åtgärder behövde vidtagits rörande begäran om att beslag skulle
      hävas. Jag har därför inte kunnat vidta någon åtgärd för att omgående se till att
      beslut fattades. Jag beklagar därför att beslut i åtalsfrågan respektive beslagsfrågan i
      nu aktuella ärenden inte fattades tidigare än vad som nu blev fallet.
      Jag anser att man bör beakta att det inte varit fråga om annat än brott som inte kan
      förväntas medföra någon annan påföljd än ett bötesstraff. Det är självfallet aldrig
      tillfredsställande att en misstänkt får vänta för länge på att åklagaren fattar ett beslut
      i åtalsfrågan. Någon målsägande har dock inte blivit lidande i dessa fall. När det
      gäller frågan om beslag så har samtliga berörda kunnat begära rättens prövning.
      Beslagsprotokollen innehåller upplysning om detta förfarande. Man bör också
      beakta att det spelbolag som tillhandahållit aktuella spelautomater anlitar juridiska
      experter som har en nationell överblick över spelbranschen och den rättspraxis som
      råder. Dessa jurister har en god kunskap även om förfarandet rörande prövning av
      beslag och synes ha avstått från att driva frågan vidare till prövning i domstol. Tiden
      mellan det att förundersökningsprotokoll kom in för beslut och beslut i åtalsfrågan
      alternativt begäran om komplettering har objektivt sett varit för lång. Detta för-
      hållande har enligt min uppfattning emellertid inte medfört att något av ärendena
      blivit preskriberade.
      När förhållandet om den utdragna handläggningstiden uppmärksammades i samband
      med Justitieombudsmannens inspektion så erhöll kammaren omgående tillstånd att
      åter anlita extraåklagare Selhammar för att överta handläggningen av lotteri-
      ärendena. Ärendena har nu handlagts med skyndsamhet. Vi har således försökt att
      reparera det inträffade så mycket som detta varit möjligt. Vi har också sett över
      rutinerna för bevakning av äldre ärenden och hur rotelvården ytterligare skall kunna
      förbättras. En striktare tillämpning av Åklagarmyndighetens föreskrifter och
      allmänna råd om bevakning och uppföljning av pågående förundersökningar (ÅFS
      2007:5) har påtalats. Jag anser därför att kammaren vidtagit åtgärder för att det nu
      inträffade inte skall upprepas.
AA hänvisade beträffande handläggningen till CC:s redogörelse med följande
tillägg.

      Åtal har väckts i ärendena AM-122326-07 och AM-122347-07 den 27 februari
      2009. Således har åtal väckts i alla åtta ärenden. I samtliga ärenden har i beslag
      tagna spelautomater m.m. yrkats förverkade i domstol.
      I två av ärendena har det i förundersökningsprotokollet antecknats att en företrädare
      för det bolag som påstår sig äga spelautomaterna gjort anspråk på dessa. Det framgår
      vidare att företrädaren fått ett exemplar av beslagsprotokollet där det framgår att
      beslutet om beslag kunde överklagas till Norrköpings tingsrätt. I förundersöknings-
      protokollet har även intagits en skrivelse från en annan person som begärt att
      beslagen skulle hävas omgående. Denna skrivelse har i förundersöknings-
      protokollens innehållsförteckningar upptagits under rubrikerna Förhör med annan –
      Bilaga – inlaga avseende beslag.
AA redogjorde sedan för den rättsliga regleringen och anförde därefter följande
under rubriken bedömning.

      I de aktuella ärendena har förundersökningsprotokoll avseende brott mot lotterilagen
      alternativt automatspelslagen redovisats till åklagarkammaren mellan september
      2007 och april 2008. Beslut i åtalsfrågan har fattats mellan november 2008 och
      februari 2009. I samtliga ärenden har beslag varit verkställda.
      En förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. När
      väl förundersökningen är klar är det naturligtvis önskvärt att beslut i åtalsfrågan
      fattas så snart som möjligt efter att förundersökningsprotokoll har inkommit. Att
      preskription kan vara nära förestående är givetvis en omständighet som medför att
      ett ärende bör ges särskild prioritet.
                                                                          Dnr 6652-2008     Sid 4 (6)



      I ärendena har spelautomater tagits i beslag. I två av ärendena har det i
      förundersökningsprotokollet antecknats att det har framställs anspråk på
      automaterna samt att en person begärt att beslagen skulle hävas omgående. Den
      handläggande åklagaren har uppgett att han inte sett att det framställts anspråk på
      beslagen eftersom han inte tittade igenom ärendena när förundersökningsprotokollen
      inkom.
      Vid lagföring ska spelautomater vanligen förverkas. Enligt min mening har det i de
      aktuella fallen varit naturligt att fatta beslut om beslagen i samband med att beslut i
      åtalsfrågan fattades, eftersom det först då har funnits möjlighet att ta ställning till
      förverkandefrågan. I likhet med kammarchefen anser jag att någon begäran om
      rättens prövning av beslaget inte kan anses ha framställts. Det faktum att beslag har
      gjorts i ett ärende påverkar självfallet också med vilken grad av skyndsamhet beslut i
      åtalsfrågan bör fattas.
      Handläggningstiden för beslut i åtalsfrågan har i de aktuella ärendena uppgått till
      omkring ett år. Som kammarchefen har framhållit är en sådan handläggningstid för
      lång. Kammarchefen har också utförligt redogjort för att arbetssituationen vid
      åklagarkammaren har varit oerhört ansträngd under våren 2007 till sommaren 2008.
      Som bekant har myndigheten som helhet haft ett mycket ansträngt arbetsläge,
      särskilt under denna tid. Tyvärr har resurserna inte varit tillräckliga för att möta alla
      de olika behov som funnits.
      Det står också klart att åklagaren har haft en mycket ansträngd arbetssituation och att
      han bl.a. har tagit ett väldigt stort ansvar för kammarens verksamhet. Jag har heller
      inte någon anledning att betvivla att handläggningen av de aktuella ärendena dragit
      ut på tiden till följd av den besvärliga arbetssituationen.
      När arbetsläget är ansträngt är det särskilt viktigt att åklagare har en god överblick
      över de ärenden som han eller hon har ansvar för och regelbundet följer upp
      behovet av åtgärder i de olika ärendena. Åklagaren synes inte ha påtalat för
      kammarchefen att han inte hann med de aktuella ärendena. Det är viktigt att chefen
      uppmärksammas när det uppkommer svårigheter av aktuellt slag så att han eller hon
      ges möjlighet att vidta de åtgärder som är möjliga. Vid åklagarkamrarna måste det
      således finnas rutiner för uppföljning och kontroll av ärendena. Det övergripande
      ansvaret för att etablera sådana rutiner samt kontrollera att dessa efterlevs har
      givetvis åklagarkammarens ledning.
      Jag noterar därför med tillfredsställelse att Åklagarkammaren i Norrköping har sett
      över sina rutiner för bevakning av äldre ärenden och vidtagit andra åtgärder för att
      det nu inträffade inte ska upprepas.
Efter att remissvaren inkommit infordrades handlingar från Polismyndigheten i
Östergötlands län i ärenden K17789-06 (AM-97327-07) och K17790-06 (AM-
97336-07) samt domar i tre mål från Norrköpings tingsrätt.

Bedömning
Dröjsmål med beslut i åtalsfrågan
Under min inspektion vid åklagarkammaren i Norrköping uppmärksammades åtta
ärenden som gällde brott mot lotterilagen m.m. i vilka förundersökningsprotokoll
inkommit till kammaren mellan 7 och 14 månader tidigare och i vilka beslut i
förundersökningsfrågan inte hade fattats. Åklagarmyndigheten har i remissvaret
angett att åtal numera väckts i samtliga ärenden och att handläggningstiden för
beslut i åtalsfrågan i de aktuella ärendena således har kommit att uppgå till om-
kring ett år.

En förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger och
finns det inte längre skäl att fullfölja förundersökningen ska den läggas ned (23
kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken [RB]). Det är självfallet angeläget att beslut
                                                                    Dnr 6652-2008    Sid 5 (6)



i åtalsfrågan meddelas så snart som möjligt efter det att utredningen slutförts. I
vissa ärenden gäller också särskilda tidfrister inom vilka sådant beslut ska
föreligga. I ärenden där frister saknas är det inte möjligt att generellt säga hur lång
tid som rimligen kan få förflyta från det att utredningen redovisas tills ett beslut
i åtalsfrågan fattas utan detta är beroende bl.a. av vad saken gäller och hur
omfattande förundersökningen är. Det nämnda skyndsamhetskravet gäller
emellertid till dess beslut i åtalsfrågan fattas, varför ett uppehåll i handläggningen
på detta stadium kan medföra att nyss nämnda bestämmelse åsidosätts.

CC, som var förundersökningsledare, har som förklaring till dröjsmålet uppgett att
hans arbetsbörda varit synnerligen stor och att han varit tvungen att prioritera andra
ärenden. BB har bekräftat att arbetsläget var mycket ansträngt och angett att CC,
som är en erfaren befordrad åklagare, haft kammarens största tilldelning av
ärenden. Jag har ingen anledning att betvivla detta.

Att det dröjde omkring ett år innan beslut i åtalsfrågan fattades är givetvis likväl
oacceptabelt och innebär att handläggningen står i strid med nyss nämnda
bestämmelse i rättegångsbalken. Som Åklagarmyndigheten framhållit är det,
särskilt när arbetsläget är ansträngt, viktigt att en åklagare har en god överblick
över de ärenden denne ansvarar för. När CC:s arbetssituation var sådan att han inte
hann med de aktuella ärendena borde han därför givetvis ha påtalat detta för BB.

En chefsåklagare har det övergripande ansvaret för verksamheten och uppgiften att
planera, leda och fördela arbetet vid kammaren. I en sådan ansträngd situation som
rått vid åklagarkammaren är det viktigt att kammarchefen inte endast är väl
informerad om arbetsläget i stort, utan också att denne får kännedom om de
enskilda ärenden som åklagare inte har möjlighet att prioritera i den utsträckning
som fordras. Endast med sådan kunskap kan kammarchefen som ytterst ansvarig
vidta åtgärder och göra nödvändiga prioriteringar. BB har uppgett att han inte fått
kännedom om att de aktuella ärendena legat utan åtgärd innan saken
uppmärksammades vid inspektionen. Som nyss sagts ankom det i första hand på
CC att informera BB om svårigheten att hinna med de aktuella ärendena. Det
ankommer emellertid även på en chefsåklagare att följa upp äldre oavslutade
ärenden. Det förtjänar att understrykas att det just i tider när arbetssituationen är
mycket pressad är av särskild vikt att sådana kontroller genomförs.

Jag noterar att kammarens rutiner för uppföljning av gamla ärenden numera har
reviderats.

Hanteringen av skrivelserna med begäran om ”omgående” hävande av
beslag
Föremål som bl.a. skäligen kan antas ha betydelse för utredning om brott eller vara
förverkat på grund av brott får tas i beslag (27 kap. 1 § RB). Om det inte längre
finns skäl för beslaget ska det omedelbart hävas. Ett beslag hävs av rätten, eller, om
beslaget inte meddelats eller fastställts av rätten, av undersökningsledaren eller
åklagaren (27 kap. 8 § RB). Den som drabbats av ett beslag, som verkställts utan
rättens förordnande, får begära rättens prövning av beslaget och rätten ska då som
huvudregel inom fyra dagar hålla en särskild förhandling (27 kap. 6 § RB).
                                                                       Dnr 6652-2008    Sid 6 (6)



I två av ärendena (AM-97327-07 och AM-97336-07) hade företrädare för ägaren
till spelautomaterna i september 2007 i likalydande brev till polisen hemställt att
respektive beslag ”omgående” skulle hävas. Någon dag efter det att skrivelserna
kom in till polisen lottades ärendena in vid åklagarkammaren. Skrivelserna
bifogades sedermera förundersökningsprotokollet, men såvitt framgår av
protokollen och inhämtad ärendehistorik från polisens datasystem har skrivelserna
inte föranlett någon åtgärd från polisens sida. Jag har emellertid inte funnit det
meningsfullt att ytterligare försöka utreda polisens hantering av framställningarna,
men jag vill ändå framhålla att en sådan begäran naturligtvis omgående ska
underställas förundersökningsledaren för ställningstagande. Det är i vart fall
viktigt, för det fall skrivelserna som i det aktuella fallet endast förts till protokollet,
att polisen särskilt markerar eller tydliggör för åklagaren när ärendet lämnas dit att
en sådan begäran har framställts.

Av CC:s upplysningar framgår att han inte gick igenom protokollen när de kom in
till kammaren och därför inte uppmärksammade de aktuella skrivelserna. Även vid
en ansträngd arbetssituation är det givetvis viktigt att nya ärenden eller redovisade
förundersökningsprotokoll granskas översiktligt i anslutning till att de kommer in
för att nödvändiga prioriteringar ska kunna göras och för att brådskande frågor ska
kunna hanteras.

Om CC gått igenom protokollen och uppmärksammat skrivelserna kunde han i
första hand ha hört efter med polisen om någon åtgärd vidtagits med anledning av
skrivelserna. Om så inte var fallet hade det krävts att han, i egenskap av
förundersökningsledare, vidtog åtgärder. Åklagarmyndigheten har angett att
skrivelserna inte kan uppfattas som en begäran om rättens prövning av beslaget.
Jag har inga synpunkter på den bedömningen. Om en åklagare däremot gör
bedömningen, när anspråk framställs på att ett beslag omgående ska hävas, att det
inte finns skäl för detta och att framställningen inte heller kan uppfattas som en
begäran om rättens prövning, måste den som framställt anspråket informeras om
åklagarens ställningstagande.

–––––

Min sammanfattande bedömning är att det finns anledning att kritisera CC för att
han inte informerat kammarchefen om de svårigheter han hade att handlägga de
aktuella ärendena på ett godtagbart sätt och för att han underlåtit att översiktligt
granska innehållet i förundersökningsprotokollen allteftersom de kom in till
kammaren. BB kan inte undgå kritik för de brister som funnits vad gäller
bevakning av äldre ärenden.

Vad som i övrigt framkommit föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas
