# Kritik mot en f.d. åklagare för att känsliga uppgifter från en mobiltelefontömning delgavs den misstänkte trots att de saknade
betydelse för brottsutredningen

JO 2016-06-30 dnr 6673-2014

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                    Sid
                                                                         2016-06-30              6673-2014             1 (9)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot en f.d. åklagare för att känsliga uppgifter från en
                        mobiltelefontömning delgavs den misstänkte trots att de saknade
                        betydelse för brottsutredningen


                          Beslutet i korthet: I beslutet gör JO uttalanden om den misstänktes rätt till insyn i
                          förundersökningsmaterialet och möjligheterna att med hänvisning till sekretess
                          begränsa den insynsrätten. JO redogör för de skilda uppfattningar i frågan som har
                          kommit till uttryck i förarbeten, praxis och doktrin, och konstaterar att gällande rätt
                          numera är att den misstänktes insynsrätt kan begränsas med stöd av 10 kap. 3 §
                          första stycket offentlighets- och sekretesslagen (OSL). Enligt JO finns det goda skäl
                          för en sådan ordning. De rättssäkerhetsskäl som insynsrätten vilar på kan inte anses
                          kräva att den misstänkte ska ha en ovillkorlig rätt att ta del av alla uppgifter – även
                          sådana som helt saknar betydelse för brottsutredningen – som förekommit i en
                          förundersökning. Insynsrätten får dock självklart inte begränsas i en sådan omfattning
                          eller avse sådana uppgifter att det äventyrar eller inkräktar på den misstänktes
                          möjligheter att på alla sätt ta till vara sin rätt eller förbereda sitt försvar.
                          I den aktuella förundersökningen genomfördes en tömning av målsägandens
                          mobiltelefon. Protokollet över tömningen togs i sin helhet med i det preliminära
                          förundersökningsprotokoll som skickades till försvaret, trots att uppgifter utan
                          betydelse för brottsutredningen inte ska ingå i ett förundersökningsprotokoll. Enligt JO
                          ska en målsägande kunna utgå från att de rättsvårdande myndigheterna vidtar
                          relevanta åtgärder för att undvika att integritetskänsliga uppgifter sprids. Den
                          ansvarige åklagaren kritiseras för att hans kontroll av vilka uppgifter från
                          telefontömningen som skulle ingå i förundersökningsprotokollet har varit bristfällig.
                          Detta ledde dessutom till att uppgifter som sannolikt hade kunnat hemlighållas för den
                          misstänkte med stöd av 10 kap. 3 § första stycket OSL röjdes för honom.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 21 november 2014 förde AA, genom BB,
                        fram klagomål mot Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Falun. Hon
                        anförde i huvudsak följande.

                        Hon har blivit utsatt för fysiska och psykiska övergrepp av sin f.d. sambo, CC.
                        Han är tidigare dömd för dråpförsök. Sommaren 2014 gjorde hon en
                        polisanmälan mot CC. Han fick kontaktförbud gentemot henne, och han ansågs
                        som så farlig att hon fick skyddade personuppgifter och polisens personlarm.
                        Hon hade även kontinuerlig kontakt med Polismyndighetens



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                 Dnr 6673-2014      Sid 2 (9)




personsäkerhetsgrupp. Hon och hennes son har bott på två olika skyddade
boenden.

Under förundersökningen lämnade hon in sin mobiltelefon till polisen eftersom
det fanns sms-konversation mellan henne och CC som skulle användas som
bevisning. När hon senare läste förundersökningsprotokollet upptäckte hon att
det i protokollet fanns med många sms som inte skickats mellan henne och CC
och som inte hade med ärendet att göra. Av sms:en framgick bl.a. hennes
portkod, namnet på hennes områdes- och bostadsvärd, vilka av hennes vänner
som visste var hon bodde, att hon skulle på möten med personsäkerhetsgruppen,
ett privat nummer till en anställd vid ett av de skyddade boenden hon vistats på,
kontaktuppgifter till en annan boende på det skyddade boendet, adress till
ytterligare en person som hade skyddade personuppgifter och att hennes bror
kände till hennes bostadsadress. Att CC tog del av denna information utsatte
henne och hennes anhöriga för en allvarlig risk.

Utredning
JO har tagit del av förundersökningsprotokollet och protokollet över den s.k.
tömning av anmälarens telefon som gjorts under förundersökningen.

Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren DD) yttrade sig efter att ha hämtat in
upplysningar från kammaråklagaren EE och chefsåklagaren FF, båda vid
åklagarkammaren i Falun.

FF anförde i huvudsak följande. Kammaråklagaren GG var ursprungligen
förundersökningsledare i ärendet men slutade vid Åklagarmyndigheten den 31
augusti 2014. Inför yttrandet har han varit i kontakt med den polis, HH, som
handlade ärendet hos polisen. GG lämnade den 25 juni 2014 direktiv om att
AA:s mobiltelefon skulle tas i beslag och tömmas på sms mellan AA och den
misstänkte. Den 4 juli 2014 översändes resultatet från tömningen till åklagaren.
GG gav den 22 augusti 2014 direktiv om att utredningen skulle sättas samman i
ett förundersökningsprotokoll och delges den misstänkte och dennes försvarare.
Den 28 augusti 2014 skickade polisen det preliminära förundersöknings-
protokollet till dem för delgivning. HH har uppgett att hon gick igenom
resultatet från telefontömningen innan det sattes in i förundersöknings-
protokollet i syfte att dels leta efter sådant som kunde ha relevans för
utredningen i målet, dels kontrollera att det inte fanns med uppgifter som skulle
kunna vara till skada för AA. Efter den genomgången gjorde hon bedömningen
att det inte fanns några uppgifter som skulle kunna skada AA. Det framgår inte
av handlingarna i ärendet om GG också gjorde en sådan genomgång innan han
gav direktiv om att förundersökningsprotokollet skulle sättas samman. HH kan
inte i dag minnas om hon och GG närmare diskuterade vad som skulle tas med i
protokollet från telefontömningen. FF har vid en genomgång av tömningen haft
svårt att hitta de närmare uppgifter som åsyftas när det gäller t.ex. namnet på
AA:s bostadsvärd och kontaktuppgifter till andra personer med skyddat boende
då han inte vet vilka dessa personer är. En portkod framgår men inte till vilken
                                                                         Dnr 6673-2014        Sid 3 (9)




adress den går. Eftersom materialet är mycket omfattande och det inte är
alldeles lätt att hitta och förstå uppgifterna har han viss förståelse för att HH inte
uppmärksammade dessa vid sin genomgång. Det finns dock ingen anledning att
ifrågasätta AA:s påståenden om att alla de uppgifter som påstås går att utläsa av
tömningen. Med anledning av detta ärende har samtliga åklagare på kammaren
uppmärksammats på vikten av att noggrant överväga vilka uppgifter som ska tas
med i ett förundersökningsprotokoll i samband med tömning av telefoner eller
datorer samt att det är förundersökningsledaren som är ytterst ansvarig för vad
som slutligen ska ingå i ett förundersökningsprotokoll.

EE, som tog över ledningen av förundersökningen från GG den 1 september
2014, lämnade i huvudsak följande upplysningar. När hon gick igenom det
preliminära förundersökningsprotokollet noterade hon att kontakter samt samtal
och sms som rörde en stor mängd andra människor än AA och den misstänkte
fanns med, uppgifter som inte var relevanta för att utreda brotten. Hon gav
direktiv om att protokollet skulle göras om och irrelevant material tas bort.
Detta ledde till att det mesta av uppgifterna från tömningen av AA:s telefon togs
bort. Det preliminära förundersökningsprotokollet felmarkerades av henne
eftersom hon ansåg att det var ett felaktigt upprättat protokoll som hon inte
kunde ta ansvar för. Det innehöll alltför mycket känsligt material som det inte
fanns någon som helst anledning att offentliggöra. Hon såg till att det togs bort
ur diariet för att minimera risken att det skulle sammanblandas med det slutliga
förundersökningsprotokollet och expedieras av misstag. Av uppgifterna i det
preliminära protokollet avseende AA:s telefon framgick att den misstänkte
redan under sommaren 2014 hade kännedom om var AA befann sig, dvs. alltså
redan före den 22 augusti 2014 då direktiv om slutdelgivning gavs.

Åklagarmyndigheten anförde följande.
      Uppgifter i folkbokföringen är normalt offentliga. Sekretess gäller endast om det
      av någon särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till
      denne lider men om uppgiften röjs, 22 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen
      (OSL). JO har nyligen redogjort för innebörden av det som med en gemensam
      beteckning brukar kallas skyddade personuppgifter, se beslut i ärende dnr 5085-
      2013, beslutsdatum 2014-08-29.

      Av 23 kap. 3 § första stycket rättegångsbalken (RB) och 1 a § förundersöknings-
      kungörelsen (FUK) framgår att det är förundersökningsledaren som har ansvar
      för förundersökningen i dess helhet. Förundersökningsledaren har således att ta
      ställning till inriktningen på och innehållet i förundersökningen. Ansvaret
      innefattar också att ta ställning till innehållet i ett förundersökningsprotokoll och
      eventuella förändringar av dess innehåll.

      En misstänkt har som part, enligt 23 kap. 18 § RB, rätt att ta del av materialet
      från utredningen. Även om delar av utredningen läggs i sidomaterialet, eller den
      s.k. slasken, har den misstänkte rätt att ta del även av detta material, dock med
      undantag för uppgifter som av ett eller annat skäl är belagda med sekretess. I
      10 kap. 3 § OSL finns bestämmelser som rör partsinsyn. Av bestämmelsen i OSL
      framgår att en parts insyn endast kan inskränkas om det är av synnerlig vikt att
      en sekretessbelagd uppgift inte röjs. Exempel på uppgifter som regelmässigt är
                                                                          Dnr 6673-2014         Sid 4 (9)




      av sådan beskaffenhet är bl.a. uppgifter om skyddade adresser enligt 22 kap. 1 §
      OSL (se Anna-Lena Dahlqvist, Sekretess inom rättsväsendet, upplaga 2, s. 91).
      Av Åklagarmyndighetens Rätts-PM 2008:4 om den misstänktes rätt till insyn
      under brottsutredningen framgår bl.a. att vikten av att uppgifterna förblir hemliga
      i förhållande till parten rimligen aldrig kan ha sådan omfattning eller avse sådana
      uppgifter att det äventyrar eller inkräktar på den misstänktes möjlighet att på alla
      sätt ta till vara sin rätt eller förbereda sitt försvar. Sekretessen hindrar aldrig den
      misstänktes rätt att ta del av alla omständigheter som läggs till grund för beslut
      eller dom och som har getts in till domstolen och blivit processmaterial, se
      10 kap. 3 § andra stycket OSL (se s. 8–10 i nämnda promemoria).


Åklagarmyndigheten redovisade följande bedömning.

      I aktuellt ärende har målsäganden en markering om särskild sekretessprövning i
      folkbokföringsregistret. Sekretessmarkeringen innehade målsäganden även vid
      tidpunkten för de aktuella brotten och under förundersökningen. De ifrågasatta
      uppgifterna har främst förekommit i ett protokoll över en telefontömning av
      målsägandens mobiltelefon. Liksom kammarledningen, finner jag inte anledning
      att ifrågasätta att det i materialet förekommit uppgifter som varit hänförliga till
      målsägandens personliga förhållanden.

      Det är givetvis olyckligt att uppgifter som kunnat hänföras till målsäganden och
      andra i målsägandens omgivning och som eventuellt kunnat röja målsägandens
      skyddade adress, funnits med i de handlingar som skickats ut till den misstänkte i
      samband med slutdelgivningen. Ett röjande av en skyddad adressuppgift kan få
      förödande konsekvenser för den vars adress är skyddad och det är naturligtvis
      allvarligt om så sker.

      Förundersökningsledaren är ytterst ansvarig för de uppgifter som bifogas i ett
      förundersökningsprotokoll. Upplysningar har […] inte kunnat inhämtas från GG.
      [---]

      Den misstänktes rätt till insyn i en brottsutredning är långtgående. Endast för det
      fall det är av synnerlig vikt att en sekretessbelagd uppgift inte röjs kan en parts
      insyn begränsas. De uppgifter som var skyddade i detta ärende var främst
      målsägandens folkbokföringsuppgifter. Även om man naturligtvis ska vara
      försiktig med att inkludera uppgifter som kan ge en indikation om var den
      skyddade personen har sin folkbokföring är jag ändå tveksam till, utifrån
      materialets utformning och innehåll, om samtliga anförda uppgifter hade kunnat
      förbli hemliga i förhållande till den misstänkte med stöd av reglerna i 10 kap. 3 §
      och 22 kap. 1 § OSL jämfört med hans rätt till insyn enligt 23 kap. 18 § RB.

      Det ska dock understrykas att oavsett om sekretess förelegat eller inte avseende
      vissa uppgifter så bör förundersökningsledaren, såsom EE gjort, inför
      åtalsbeslutet gå igenom materialet och ta bort de uppgifter som inte är av
      betydelse i målet och som kan anses vara känsliga, såväl för målsäganden som
      den misstänkte.

      Slutligen ser jag positivt på att man på kammaren har uppmärksammat ärendet
      och vikten av att noggrant överväga vilka uppgifter som ska tas med i
      förundersökningsprotokollet och att det ytterst är förundersökningsledaren som
      är ansvarig för vad som slutligen ska ingå.
JO gav GG tillfälle att yttra sig över anmälan. Han anförde i huvudsak följande.
Han kände till att AA:s adressuppgifter var skyddade på grund av den hotfulla
situation som rådde för hennes del i förhållande till den misstänkte. Han hade
flera telefonkontakter med utredaren vid polisen där frågan om slutdelgivning
                                                                   Dnr 6673-2014       Sid 5 (9)




diskuterades. Utskriften av innehållet i telefonen var på ca 240 sidor. Han gick
så gott han kunde igenom detta material och fann inte omedelbart någonting
som han uppfattade kunde göra att AA:s adress röjdes. Han kunde inte uttyda
uppgifter som skulle kunna leda till att en person med närmare kännedom om de
faktiska förhållandena och vilka personer som fanns i AA:s närhet skulle kunna
förstå var hon uppehöll sig. Han ifrågasätter dock inte det som påstås om att
någon mer insatt skulle kunna hitta sådan information bland det delgivna
materialet. Han vill minnas att utredaren hade gjort motsvarande genomgång
och att han förlitade sig på deras gemensamma bedömning. I efterhand kan han
se att resultatet av denna bedömning inte blev tillfredsställande för AA:s del och
att det funnits anledning till den gallring av materialet som sedan gjorts. Det var
även motiverat med tanke på andra uppgifter av mer personlig karaktär från
telefontömningen.

Rättsliga utgångspunkter
Förundersökningsprotokoll och den misstänktes insynsrätt
Vid en förundersökning ska föras protokoll över vad som förekommit av
betydelse för utredningen (23 kap. 21 § första stycket RB). Förundersöknings-
protokollets huvudsakliga betydelse är att ge åklagaren underlag för
bedömningen av åtalsfrågan och att förbereda målet inför huvudförhandling.
Utredningsåtgärder, beslut och material som upprättas eller inhämtats under en
förundersökning ska dokumenteras löpande. Med termen förundersöknings-
protokoll åsyftas normalt inte denna löpande dokumentation. I stället brukar
avses den sammanställning av utredningen som görs i slutet av en
förundersökning.

Förundersökningsprotokollet ska ge en trogen bild av vad som förekommit vid
förundersökningen av betydelse för målet (se 22 § FUK). Bedömningen av vad
som ska ingå i protokollet är av central betydelse för en rättvis rättegång och
ställer stora krav på åklagarens objektivitet (jfr 23 kap. 4 § RB). Såväl sådant
som är till fördel som sådant som är till nackdel för den misstänkte ska
redovisas. Det som är betydelselöst för utredningen ska inte tas med i
protokollet. Det är samtidigt viktigt att uppgifter som ur försvarets synvinkel
framstår som betydelsefulla inte utmönstras. (Se t.ex. SOU 2010:14 s. 56, prop.
1994/95:23 s. 83, JO 1964 s. 212 och JO 2007/08 s. 87, särskilt s. 96–97,
dnr 2181-2005.) Det förundersökningsmaterial som åklagaren bedömer inte ska
ingå i förundersökningsprotokollet utgör s.k. sidomaterial.

Det är förundersökningsledaren som har ansvaret för förundersökningen i dess
helhet. Han eller hon ska se till att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till
vara och ska ge dem som biträder honom eller henne de direktiv som behövs för
arbetet. (Se 1 a § andra stycket FUK.)

Den misstänkte och försvararen har rätt att fortlöpande ta del av vad som
förekommit vid förundersökningen, i den mån det kan ske utan men för
                                                                    Dnr 6673-2014      Sid 6 (9)




utredningen. De har vidare rätt att ange den utredning de anser önskvärd och i
övrigt anföra vad de anser nödvändigt. Den misstänkte och försvararen ska
underrättas om detta och ges skäligt rådrum att lämna synpunkter. (Se 23 kap.
18 § första stycket RB.) Vid denna s.k. slutdelgivning får den misstänkte och
försvararen vanligen var sitt exemplar av det preliminära förundersöknings-
protokollet (se t.ex. JO 1996/97 s. 72, dnr 4276-1994, JO 2007/08 s. 87, särskilt
s. 96, och Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken [1 oktober 2015, Zeteo],
kommentaren till 23 kap. 18 §). Vid den tidpunkten anses det inte längre möjligt
att med stöd av rättegångsbalkens bestämmelser undanhålla försvaret några
uppgifter i förundersökningen. Det gäller oavsett om de har tagits in i ett
preliminärt förundersökningsprotokoll eller finns i sidomaterialet. (Se t.ex. SOU
2010:14 s. 66, JO 1964 s. 212, särskilt s. 214, och JO 2007/08 s. 87, särskilt
s. 99–100.)

Insynsrätt och sekretess
Enligt 21 kap. 3 § första stycket OSL gäller sekretess för uppgift om en enskilds
bostadsadress eller annan jämförbar uppgift som kan lämna upplysningar om
var den enskilde bor stadigvarande eller tillfälligt, om det av särskild anledning
kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne kan komma att
utsättas för hot eller våld eller lida annat allvarligt men om uppgiften röjs.

I en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål gäller
sekretess för uppgift om en enskilds personliga förhållanden om det inte står
klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till
honom eller henne lider skada eller men (35 kap. 1 § första stycket OSL). I ett
förundersökningsförfarande är således sekretesskyddet starkare för sådana
uppgifter som avses i 21 kap. 3 § första stycket OSL än vad som följer av den
bestämmelsen (jfr 7 kap. 3 § OSL).

I 10 kap. 3 § OSL finns en bestämmelse som reglerar förhållandet mellan rätten
till partsinsyn och sekretess. Enligt första stycket hindrar sekretess inte att en
enskild som är part i ett mål eller ärende hos en domstol eller annan myndighet
och som på grund av sin partsställning har rätt till insyn i handläggningen, tar
del av handling eller annat material i målet eller ärendet. En sådan handling
eller ett sådant material får dock inte lämnas ut till parten om det är av synnerlig
vikt att en sekretessbelagd uppgift inte röjs. Enligt andra stycket innebär
sekretess inte någon begränsning i en parts rätt enligt rättegångsbalken att få del
av alla omständigheter som läggs till grund för ett avgörande i ett mål eller
ärende.

Frågan om den misstänkte är part i ett förundersökningsförfarande – och om
10 kap. 3 § OSL över huvud taget är tillämplig när det gäller den misstänktes
insynsrätt – har varit föremål för skilda uppfattningar. Enligt ett synsätt är ett
förundersökningsförfarande inte ett ärende där någon kan vara part. Sekretess
kan därför över huvud taget inte åberopas av en förundersökningsmyndighet
mot den misstänkte. Detta synsätt har tidigare framhållits av JO (JO 1995/96
                                                                    Dnr 6673-2014    Sid 7 (9)




s. 29, se särskilt s. 49–51, dnr 2388-1990), Buggningsutredningen (SOU
1998:46, s. 111) och Ekosekretessutredningen (SOU 1999:53, s. 413–414).
Enligt ett annat synsätt är förundersökningsförfarandet ett ärende där den
misstänkte är part. Konflikten mellan den misstänktes rätt till partsinsyn och
sekretessbestämmelserna ska enligt det synsättet lösas med hjälp av 10 kap. 3 §
OSL. Det innebär att sådana uppgifter som inte omfattas av andra stycket i den
bestämmelsen kan hållas hemliga för den misstänkte om det är av synnerlig
vikt. (Se SOU 2010:14 s. 90–91, prop. 1986/87:89 s. 146, RÅ 2001 ref. 27, JK:s
beslut den 21 september 2006, dnr 3704-04-21, och Riksåklagarens yttrande till
JK i det ärendet, Anna-Lena Dahlqvist, Sekretess inom rättsväsendet, andra
uppl., s. 88, och Åklagarmyndighetens Rätts-PM 2008:4 – Den misstänktes rätt
till insyn under en brottsutredning, s. 8.)

Sekretesskyddade adressuppgifter är regelmässigt så känsliga att det är av
synnerlig vikt att de inte röjs för en part (se Anna-Lena Dahlqvist, a.a., s. 91).

Bedömning
Under en förundersökning kan det vidtas utredningsåtgärder som leder till att
uppgifter som saknar betydelse för brottsutredningen flyter in i
förundersökningsmaterialet. När utredningsåtgärden består i tömning av en
målsägandes privata mobiltelefon är naturligtvis risken påtaglig för att sådana
uppgifter, som dessutom kan vara mycket känsliga ur integritetssynpunkt,
förekommer. Enligt min mening ska en målsägande kunna utgå från att de
rättsvårdande myndigheterna – under förutsättning att det inte går ut över den
misstänktes möjligheter att försvara sig – vidtar relevanta åtgärder för att
undvika att integritetskänsliga uppgifter sprids.

Av utredningen framgår att det undersökningsprotokoll som upprättades över
tömningen av AA:s mobiltelefon i sin helhet fanns med i det preliminära
förundersökningsprotokoll som skickades till CC vid slutdelgivningen. Av
förundersökningsmaterialet framgår att AA bodde hemma hos sin mor under
perioden maj–juni 2014 och att hon i slutet av juni 2014 flyttade till en ny
bostad. När det gäller de känsliga uppgifter som AA har lyft fram i sin anmälan
har jag kunnat konstatera att det i det preliminära förundersökningsprotokollet
fanns uppgifter om portkoden till det nya boendet, telefonnumret till en
vaktmästare och om personer som kände till hennes nya boendeadress. Jag har
inte anledning att ifrågasätta att även de övriga uppgifter som AA har pekat på
framgick. Dessa uppgifter saknade såvitt jag kan bedöma helt betydelse för
brottsutredningen. Det fanns även ytterligare uppgifter som uppenbart saknade
betydelse för brottsutredningen och som därför inte heller skulle ha funnits med
i förundersökningsprotokollet, t.ex. telefonbok, sms-konversationer av privat
natur med andra personer än CC, lösenord och koder. Att uppgifterna ändå
fanns med i det preliminära förundersökningsprotokollet utgör en brist i
handläggningen, oavsett hur man ser på frågan om det hade varit möjligt att
hemlighålla dem för CC om han hade begärt att få ta del av dem.
                                                                    Dnr 6673-2014       Sid 8 (9)




När det gäller frågan om 10 kap. 3 § OSL är tillämplig på den misstänktes rätt
till insyn enligt 23 kap. 18 § RB och alltså i viss utsträckning begränsar den
rätten gör jag följande överväganden. Enligt den praxis som utbildats genom
Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden anses – med utgångspunkt i
uppfattningen att den misstänkte intar ställning som part i förundersöknings-
förfarandet – att den misstänktes insynsrätt kan begränsas med stöd av 10 kap.
3 § OSL (se t.ex. RÅ 1995 ref. 28, RÅ 2001 ref. 27 samt Kammarrätten i
Stockholms domar den 9 februari 2004 i mål nr 7873-03 och den 7 december
2006 i mål nr 6537-06 och 6633-06). Den är också det synsätt som
Justitiekanslern har anslutit sig till i det ovan nämnda beslutet och som
Åklagarmyndigheten fört fram såväl i ärendet här som i andra sammanhang.
Som framgått av redogörelsen ovan är det en uppfattning som får stöd också i
den juridiska litteraturen och som Insynsutredningen redovisat som gällande rätt
i SOU 2010:14. Mot den bakgrunden får det anses stå klart att den förhärskande
uppfattningen numera är att rätten till insyn i en brottsutredning kan begränsas
med tillämpning av den s.k. kollisionsregeln i 10 kap. 3 § OSL och att det är
gällande rätt.

Jag anser att det finns goda skäl för en sådan ordning, även med beaktande av
att rätten att ta del av vad som förekommit vid en förundersökning är av
grundläggande betydelse för att den misstänktes intressen ska kunna tillgodoses.
Det bör i detta sammanhang framhållas att enligt rättegångsbalkens regler
(23 kap. 18 § RB) har den misstänkte rätt till insyn i allt förundersöknings-
material, dvs. även i sådant material som ansetts vara betydelselöst för
utredningen och därför inte tagits med i förundersökningsprotokollet. Detta är
huvudregeln och måste vara utgångspunkten. Rätten till insyn är, som nyss
anförts, en viktig rättssäkerhetsgaranti till skydd för den misstänkte. De
rättssäkerhetsskäl som insynsrätten vilar på kan dock inte anses kräva att den
misstänkte ska ha en ovillkorlig rätt att ta del av alla uppgifter som förekommit
i en förundersökning. Det är enligt min mening svårt att motivera en ordning
som innebär att den misstänkte har en obegränsad rätt att ta del av sådana
uppgifter som inte tagits in i ett förundersökningsprotokoll och som helt saknar
betydelse för den misstänktes möjligheter att försvara sig men som skulle leda
till stora skadeverkningar, t.ex. för en målsägande, om de röjdes för den
misstänkte. Mot bakgrund av att det i brottsutredningar allt oftare förekommer
tömning av elektroniska informationsbärare – vilka kan innehålla en stor mängd
personliga uppgifter helt utan relevans för brottsutredningen – kan man
dessutom förvänta sig att sådana uppgifter kommer att bli vanligare i sådant
material som ingår i en förundersökning. Den misstänktes insynsrätt får dock
självklart aldrig begränsas i en sådan omfattning eller avse sådana uppgifter att
det äventyrar eller inkräktar på den misstänktes möjligheter att på alla sätt ta till
vara sin rätt eller förbereda sitt försvar.

Mot bakgrund av att AA hade en sekretessmarkering i folkbokföringsregistret
samt de uppgifter om skyddat boende och relationen med CC som fanns i
                                                                    Dnr 6673-2014      Sid 9 (9)




brottsutredningen kan det enligt min mening inte råda någon tvekan om att
uppgifter som kunde avslöja AA:s bostadsadress var sekretesskyddade med stöd
av 35 kap. 1 § första stycket OSL, och att det var av synnerlig vikt att sådana
uppgifter inte röjdes för CC. Med anledning av vad EE har anfört om att CC
ändå visste var AA bodde vill jag här framhålla att det visserligen framgår att
CC visste att AA bodde hos sin mor en period under sommaren, men att det inte
finns några uppgifter som tyder på att han kände till vart AA flyttade i slutet av
juni. I det preliminära förundersökningsprotokollet fanns vidare uppgifter om
AA:s portkod, lösenord till tre.se, kod för online-inköp hos ett matföretag,
bekräftelsekod från Facebook och säkerhetskod för ett Microsoftkonto. Det kan
ifrågasättas om inte även dessa uppgifter hade kunnat hemlighållas för CC vid
en prövning enligt 35 kap. 1 § OSL och 10 kap. 3 § första stycket OSL om de –
som jag redan konstaterat borde ha skett – hade hanterats som sidomaterial.

GG hade i egenskap av förundersökningsledare det yttersta ansvaret för
innehållet i det preliminära förundersökningsprotokoll som försvaret fick ta del
av. Även om jag har viss förståelse för att det varit lätt att förbise karaktären av
vissa uppgifter i det omfattande undersökningsprotokollet konstaterar jag att
hans kontroll av vilka delar av det protokollet som skulle ingå i
förundersökningsprotokollet varit bristfällig. Detta ledde dessutom till att
uppgifter som helt saknade betydelse för brottsutredningen och som sannolikt
hade kunnat hemlighållas för CC med stöd av 10 kap. 3 § första stycket OSL
även om han hade begärt att få ta del av sidomaterialet röjdes för honom, vilket
är allvarligt. GG ska kritiseras för handläggningen.

Jag ser positivt på att åklagarkammaren i Falun har vidtagit åtgärder för att
informera om vikten av att åklagare noggrant överväger vilka uppgifter som ska
ingå i förundersökningsprotokollet i samband med tömning av telefoner och
datorer.

Ärendet avslutas.
