# En kommun tillhandahöll skolskjuts genom att ge elever ett s.k. busskort. Fråga bl.a. om kommunen kunde ta ut en avgift av eleven om denne hade förlorat busskortet och bad om att få ett nytt kort

JO 2008-01-29 dnr 668-2006

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                     Sid
                                                                           2008-01-29             668-2006               1 (5)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        En kommun tillhandahöll skolskjuts genom att ge elever ett s.k.
                        busskort. Fråga bl.a. om kommunen kunde ta ut en avgift av eleven om
                        denne hade förlorat busskortet och bad om att få ett nytt kort

## Bakgrund

Barn- och utbildningsnämnden i Gagnefs kommun fattade den 17 juni 2004 beslut
                        om regler, riktlinjer och tillämpningsföreskrifter för skolskjuts (Bun § 3). I beslutet,
                        under rubriken ”Tillämpningsföreskrifter” angavs följande.

                        Förlorade busskort ersätts med 100 kronor första gången, andra och tredje gången
                        är avgiften 150 kronor.

## Anmälan

I en anmälan, som inkom till JO den 9 februari 2006, ifrågasatte AA om Barn- och
                        utbildningsnämnden i Gagnefs kommun ägde rätt att ”avgiftsbelägga skolskjuts” på
                        det sätt som skett.

                        Han anförde bl.a. följande. I den aktuella delen strider beslutet mot bl.a.
                        bestämmelsen i 3 kap. 9 § kommunallagen (1991:900) om att det är fullmäktige
                        som skall besluta om avgifter samt mot 4 kap. 7 § skollagen (1985:1100) som
                        ålägger kommunen att anordna kostnadsfri skolskjuts. Om nämnden kan anses ha
                        rätt att ta ut ersättning enligt beslutet önskar han att JO skulle yttra sig över den
                        differentierade taxan. Vid kontroll med bussbolaget som utför skolskjutsen har
                        framkommit att busskortet kostar 50 kronor oavsett om man köper det en eller flera
                        gånger.

                        AA begärde även att JO skulle yttra sig över att nämndens ordförande utgett
                        dokument avseende regler för skolskjuts under förespegling att dokumentet var ett
                        utdrag ur nämndens protokoll. Trots att nämnden bara hade beslutat om avgift för
                        borttappade busskort angavs i dokumentet bl.a. följande.
                                  Trasiga, ej fungerande busskort eller kvitton från chaufför måste lämnas till /…/ på
                                  Djuråsskolans exp. /…/ för erhållande av nytt kort. Vid egen åverkan på kortet får
                                  eleven betala 100 kr.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                          Dnr 668-2006     Sid 2 (5)




Utredning
Inledningsvis inhämtade en föredragande hos JO upplysningar per telefon från
barn- och utbildningschefen BB, Gagnefs kommun. Han anförde bl.a. följande.

Nästan all skolskjuts inom grundskolan är s.k. linjelagd skolskjuts, dvs. utförs
genom ordinarie linjetrafik. Undantaget är särskolan. De elever som enligt lag har
rätt till skolskjuts får därför ett särskilt skolskjutskort genom skolan. Kortet är
kostnadsfritt och gäller för en termin. Om kortet förkommer eller förstörs på grund
av att det har hanterats oaktsamt får eleven betala en avgift på 100 kr för ett nytt
kort. Av detta belopp hänför sig 50 kr till själva kortet, och 50 kr är en
administrativ avgift. Det görs i varje enskilt fall en bedömning av om eleven har
förlorat kortet på grund av oaktsamhet. Det är inte vanligt att avgift tas ut. Enligt
nämndens beslut ökar beloppet andra och tredje gången som kortet förkommer. Det
finns inte något delegationsbeslut från kommunfullmäktige, utan nämnden har
tolkat det som att den enligt kommunallagen har rätt att fatta beslut om en smärre
avgift som inte är av principiell natur och som saknar egentlig
kommunalekonomisk betydelse.

Därefter remitterades anmälan till Barn- och utbildningsnämnden i Gagnefs
kommun för utredning och yttrande. Som sitt remissvar ingav nämnden,
arbetsutskottet, ett av BB upprättat yttrande i vilket anfördes följande (i yttrandet
omnämnd bilaga har här utelämnats; JO:s anm.).
      Barn- och utbildningsnämnden i Gagnefs kommun har fastställt regler, riktlinjer och
      tillämpningsföreskrifter för skolskjuts 2004-01-14, 2004-05-13 och 2004-06-17.
      Beslutet följer skollagens krav 4 kap. 7 § på kostnadsfri skolskjuts. Hänsyn har
      tagits till färdvägens längd, trafikförhållanden, funktionshinder och annan särskild
      omständighet. Gagnefs kommun erbjuder alla elever som har skolskjutsrätt
      kostnadsfri skolskjuts.
      Skolskjutstrafiken i kommunen utförs till stor del av den linjebundna
      kollektivtrafiken. Det innebär att de elever som är berättigade till kostnadsfri
      skolskjuts erhåller ett färdbevis, busskort. Busskortet är en värdehandling och är
      personligt och om det skulle tappas bort eller göras obrukbart så kan eleven beställa
      ett ersättningskort mot en administrativ avgift på 100 kronor.
      Avseende kommunens rätt att ta ut avgifter så hävdar Gagnefs kommun, att stöd ges
      i 3 kap. 13 § kommunallagen för nämnden att besluta i frågor som rör förvaltningen.
      Barn- och utbildningsnämnden anser att man följer kommunallagen när det
      gäller beslut om att ta ut en administrativ avgift som täcker den självkostnad som
      uppstår i samband med beställning av ett ersättningskort. Elever som är
      berättigade till skolskjuts är en tydligt avgränsad grupp kommunmedborgare som
      ligger inom nämndens ansvarsområde. Utifrån det ser kommunen att frågan inte är
      av principiell beskaffenhet eller av större vikt för kommunen.
      Kommunen medger att nämndens beslut från 2004-01-14, 2004-05-13 och 2004-06-
      17 på en punkt bör revideras. Kommunen skall enbart ta ut en administrativ avgift
      som motsvarar en faktisk kostnad och avgiften skall inte vara differentierad.
      Vid barn- och utbildningsnämndens arbetsutskott 2006-05-17 beslöt man att
      fastställa den administrativa avgiften för ett borttappat busskort till 100 kr och inte
      tillämpa en differentierad avgift. Nämnden kommer besluta i frågan 2006-06-01.
                                                                         Dnr 668-2006    Sid 3 (5)




      Anmälaren hävdar vidare att nämndens ordförande har utgett ett dokument avseende
      regler för skolskjuts med förespegling att dokumentet är ett utdrag ur nämndens
      protokoll.
      Dokumentet som åsyftas är en information som delas ut i samband med läsårsstarten
      till alla skolskjutsberättigade elever. Dokumentet består av två delar, dels ett utdrag
      ur nämndens protokoll och dels barn- och utbildningsförvaltningens tillämpnings–
      föreskrifter. Det framgår tydligt att det är ett utdrag ur nämndens protokoll. Dock
      finns det delar i dokumentet som kan upplevas som otydliga. Dessa har omarbetats
      och gjorts tydligare. Se bilaga: Information till elever som har rätt till skolskjuts.
      AA kommenterade remissvaret.
Från Länsrätten i Dalarnas län inhämtades uppgift om att barn- och
utbildningsnämndens beslut den 17 juni 2004 (Bun § 3) respektive den 1 juni 2006
(Bun § 66) inte hade överklagats.

Vissa kompletterande upplysningar inhämtades per telefon från BB. Från
kommunen inhämtades även ”Reglemente för kommunstyrelsen och nämnderna”,
fastställt av kommunfullmäktige den 11 juni 2007.

I ett beslut den 29 januari 2008 anförde JO André följande.

Rättslig reglering
Av 4 kap. 7 § skollagen (1985:1100) framgår att hemkommunen är skyldig att sörja
för att det för eleverna i grundskolan anordnas kostnadsfri skolskjuts, om sådan
behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, funktionshinder hos
en elev eller någon annan särskild omständighet.

Enligt den grundläggande uppgiftsfördelningen inom en kommun har fullmäktige
beslutanderätten i allmänhet. Principen kommer till uttryck i 3 kap. 9 §
kommunallagen (1991:900), KL. I paragrafen föreskrivs i första stycket att
fullmäktige beslutar i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt
för kommunen. I lagtexten ges i punktform en exemplifierande uppräkning av vilka
slags ärenden som åsyftas. I punkten 2 av uppräkningen anges att fullmäktige skall
besluta om ”budget, skatt och andra viktiga ekonomiska frågor”.

Fullmäktige får enligt 3 kap. 10 § KL delegera viss beslutanderätt till en nämnd. De
ärendegrupper som anges i 9 § första stycket faller dock utanför möjligheten att
delegera.

I 3 kap. 13 § KL stadgas följande. Nämnderna beslutar i frågor som rör
förvaltningen och i frågor som de enligt lag eller annan författning skall handha.
Nämnderna beslutar också i frågor som fullmäktige har delegerat till dem.

Bedömning
Barn- och utbildningsnämnden i Gagnefs kommun fastställde genom beslut den 17
juni 2004 regler, riktlinjer och tillämpningsföreskrifter för skolskjuts. Beslutet
innebar bl.a. följande. De elever som är berättigade till kostnadsfri skolskjuts
erhåller ett busskort. Om busskortet tappas bort eller görs obrukbart kan eleven
beställa ett ersättningskort. Första gången tas en avgift om 100 kr ut för
                                                                    Dnr 668-2006    Sid 4 (5)




ersättningskortet. Andra och tredje gången erhålls ersättningskort mot en avgift om
150 kr. Av remissvaret och senare ingivna handlingar har framkommit att nämnden
senare, den 1 juni 2006, beslutade att fastställa ”den administrativa avgiften” för
ersättningskort till 100 kr och att avgiften inte skall vara differentierad.

AA:s klagomål i denna del kan sammanfattas enligt följande. Kommunen har över
huvud taget inte rätt att ta ut den aktuella avgiften eftersom skolskjuts skall vara
kostnadsfri för grundskoleelever. I vart fall har det ankommit på
kommunfullmäktige att besluta om avgiften.

Nämnden har i remissvaret uppgett att den beslutar om avgift för ersättningskort
med stöd av bestämmelsen i 3 kap. 13 § KL om nämndernas beslutanderätt i frågor
som rör förvaltningen. Nämnden har anfört att det rör sig om en administrativ
avgift som täcker den faktiska kostnad som uppstår i samband med beställning av
ett ersättningskort.

Inledningsvis vill jag framhålla att ett bindande besked i frågan om nämnden hade
befogenhet att meddela det aktuella avgiftsbeslutet har kunnat komma till stånd
endast genom prövning av domstol i ett mål angående laglighetsprövning. Jag vill
dock utveckla min syn på saken enligt följande.

Den första fråga som inställer sig är om kommunernas lagstadgade skyldighet att
anordna kostnadsfri skolskjuts innebär att kommunerna måste bekosta ett nytt
busskort (nedan ersättningskort) för elever som förlorat kortet. Enligt min mening
har kommuner inte generellt en sådan skyldighet. Genom att, som i detta fall,
tillhandahålla busskort har skyldigheten enligt 4 kap. 7 § skollagen att sörja för att
det för eleverna i grundskolan anordnas kostnadsfri skolskjuts fullgjorts. Jag anser
således inte att det på grund av nyss nämnda bestämmelse har förelegat hinder för
Gagnefs kommun att fatta beslut om avgift för ersättningskort. I sammanhanget bör
dock tilläggas att det självfallet kan tänkas situationer när det ändå är lämpligt att
en kommun tillhandahåller ett ersättningskort kostnadsfritt.

Frågan är då om barn- och utbildningsnämnden kunde besluta rörande avgiften
eller om detta ankom på kommunfullmäktige.

Av förarbetena till bestämmelserna om fullmäktiges uppgifter i 3 kap. 9 och 10 §§
framgår att avgiftsbeslut generellt sett innefattar sådana viktiga ekonomiska frågor
som avses i 3 kap. 9 § första stycket 2 KL och således inte är möjliga att delegera
från fullmäktige till en nämnd. Emellertid framgår att lagstiftarens intentioner inte
har varit att fullmäktige måste avgöra avgiftssättningen i varje enskilt fall. Om
fullmäktige har antagit riktlinjer för avgiftsuttagen bör det vara möjligt att delegera
till en nämnd att bestämma avgiften. Utanför gruppen ”viktiga ekonomiska frågor”
kan också falla avgiftsuttag som inte har någon direkt betydelse för
kommunalekonomin i stort (jfr prop. 1990/91:117 s. 158 f.).
                                                                  Dnr 668-2006   Sid 5 (5)




Nämnden har inte i sitt remissvar gjort gällande att det i detta fall förelåg
delegation från fullmäktige utan har uppgett att den beslutade rörande avgiften med
stöd av bestämmelsen i 3 kap. 13 § KL.

Enligt 3 kap. 13 § KL beslutar nämnderna bl.a. i frågor som rör förvaltningen, dvs.
den fortlöpande verksamheten och frågor som är förknippade med denna. I detta
ingår att nämnderna har en viss ”avgiftsrätt” inom ramen för sin förvaltning.
Exempel på sådana avgifter är bl.a. hyror och arrenden inom fastighetsförvaltning
(se t.ex. prop. 1993/94:188 s. 79). Rättspraxis ger föga vägledning när det gäller
tolkningen av bestämmelsen.

Nämnden har i förevarande ärende fattat ett generellt beslut rörande uttag av avgift
för ersättningskort. Det kan ifrågasättas om avgiftsbeslutet kan anses ha utgjort
förvaltning, dvs. om barn- och utbildningsnämndens beslut den 17 juni 2004 – och
den 1 juni 2006 – har legat inom ramen för nämndens befogenheter. Som påpekats
ovan är dock detta ytterst en fråga för domstol att avgöra. Omständigheterna är inte
sådana att jag finner anledning att rikta kritik mot nämnden. Jag lämnar frågan med
de uttalanden som har gjorts.

Vad AA har anfört i övrigt föranleder inte något uttalande från min sida.
