# Publicering på Lantmäteriets webbplats har inte ansetts uppfylla kravet på underrättelse enligt 4 kap. 33 a § fastighetsbildningslagen

JO 2010-06-18 dnr 6697-2009

BESLUT
                                                                            Datum                    Dnr                  Sid
                                                                            2010-06-18               6697-2009           1 (5)
Justitieombudsmannen
Hans Ragnemalm




                        Publicering på Lantmäteriets webbplats har inte ansetts uppfylla kravet
                        på underrättelse enligt 4 kap. 33 a § fastighetsbildningslagen

## Anmälan

I en anmälan till JO förde AA fram klagomål mot Lantmäteriet. Han anförde i
                        huvudsak följande. Den 2 december 2008 avslutade Lantmäteriet ett
                        förrättningsärende utan sammanträde. Någon underrättelse om beslutet och hur det
                        kan överklagas skickades inte till sakägarna. Han fick kännedom om beslutet först i
                        april 2009 i samband med att slutfakturan skickades ut. Fristen för att överklaga
                        beslutet hade då gått ut. Genom lantmäterimyndighetens underlåtelse att skicka en
                        underrättelse till honom har han betagits möjligheten att överklaga beslutet.

## Utredning

Handlingar hämtades in från Nacka tingsrätt, fastighetsdomstolen, Svea hovrätt och
                        Högsta domstolen.

                        Härefter anmodades Lantmäteriet att göra en utredning och yttra sig över innehållet
                        i AA:s anmälan.

                        I remissvaret anförde Lantmäteriet följande.

                                  Lantmäteriets hantering av den aktuella anläggningsförrättningen
                                  Ansökan (AB 07239) om anläggningsförrättning beträffande enskilda vägar inom
                                  aktuellt område och bildande av samfällighetsförening inkom till Lantmäteriet den
                                  15 januari 2007 från tre fastighetsägare. Ytterligare fastighetsägare anslöt sig
                                  därefter till ansökan.
                                  Under förrättningens gång hade Lantmäteriet enligt dagboksbladet flera muntliga
                                  och skriftliga kontakter med anmälaren AA, som var en av sakägarna i förrättningen.
                                  Följande är antecknat:
                                  Den 15 maj 2007 får Lantmäteriet samtal från AA där han är tveksam till
                                  förrättningen och vill bli kontaktad av förrättningslantmätaren.
                                  Den 23 november 2007 vill AA att sammanträde hålls snarast. Han vill ha alla
                                  handlingar i akten. Han vill att all samfälld mark i området utreds angående
                                  eventuellt övertagande eller avveckling. Begärda handlingar skickas till AA.
                                  Den 21 januari 2008 och den 7 februari 2008 kommer brev med frågor från AA.
                                  Båda besvaras av förrättningslantmätaren.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                 Dnr 6697-2009      Sid 2 (5)




Den 20 februari 2008 kommer två telefonsamtal från AA. AA yrkar att
förrättningslantmätaren kallar till sammanträde. Diskussion förs om nyttan med
förrättningen. AA återtar tills vidare sitt yrkande om att samfällda vägar ägande ska
regleras i förrättningen. Samma dag kommer även ett mail från AA med önskemål
att få del av all dokumentation som visas eller skickas till sakägare m.fl.
Den 30 april 2008 inkommer mail från AA med begäran om kopior av vissa
handlingar.
Den 28 maj 2008 inkommer yrkanden från AA.
Den 18 november 2008 inkommer skrivelse från AA med frågor, synpunkter och
yrkanden. AA önskar få ett särskilt möte och begär kopia av dagboksbladet.
Den 21 november 2008 skickar Lantmäteriet ett svarsbrev till AA med begäran om
bekräftelse på yrkandet om fastighetsreglering för de samfällda vägarna. Brevet
avslutas med en information om att det i förrättningsbeslut alltid hänvisas till hur
man kan överklaga och att sammanträde kommer att hållas den 25 november 2008.
Enligt anteckning i anmärkningskolumnen i sakägarförteckningen, aktbilaga SA2,
har AA bekräftat delgivningen till sammanträdet i brev som inkom till Lantmäteriet
den 18 november 2008. I kallelsen till detta slutsammanträde meddelades att
förrättningen skulle avlutas då eller senast en vecka senare.
Den 25 november 2008 hålls förrättningssammanträde i Trappströmsskolans matsal
i Trappström, Ekerö. I protokollet från mötet anges att samtligaförslag inklusive
iståndsättningsförslaget har varit tillgängliga för sakägarna i förrättningen på
förrättningsärendets hemsida. Det antecknades även att förrättningen skulle komma
att avslutas utan sammanträde den 2 december 2008 på lantmäterimyndighetens
kontor. Beslutet skulle överensstämma med de förslag och korrigeringar som
överenskommits och redovisats vid sammanträdet. Förrättningslantmätaren
informerade om hur man överklagar samt att ett överklagande kan ske inom fyra
veckor från avslutningsdagen och därför ska vara lantmäterimyndigheten tillhanda
senast den 30 december 2008. Enligt förrättningslantmätaren erbjöds alla sakägare
som inte hade tillgång till Internet att få utskick av beslutshandlingarna.
Förrättningen avslutades på Lantmäteriets kontor den 2 december 2008och resultatet
kom att överensstämma med de förslag och korrigeringar som överenskommits och
redovisats på sammanträdet. Handlingar hölls i enlighet med beslutet tillgängliga på
Lantmäteriets kontor och på ärendets webbplats under den tid som överklagande
kunde ske.
Den 4–5 december 2008 publicerades samtliga relevanta beslutshandlingar på
webbplatsen. Karta m.m. fanns där sedan tidigare.
Den 5 maj 2008 fanns antecknat på dagboksbladet följande av intresse för
klagomålet: Kallelse till sammanträde via e-brevkallelse samt webbinfo.

Regelverket
Underrättelse om beslut ska enligt 4 kap. 33 a § fastighetsbildningslagen(FBL)
sändas till kända sakägare och andra som får överklaga beslut som meddelats i
samband med att en förrättning avslutats eller ställts in eller beslut som får
överklagas särskilt (se 15 kap. 2 § första stycket FBL). Underrättelse ska lämnas
även om beslutet meddelats och blivit uppläst på ett sammanträde. En sådan
underrättelse ska enligt andra meningen även lämnas till andra som har rätt att
överklaga beslutet (se 15 kap. 7 och 8 §§ FBL)
Andra stycket nämnda paragraf innehåller bestämmelser om hur underrättelse ska gå
till. Enligt detta stycke bestämmer lantmäterimyndigheten om underrättelse skall ske
genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt.
Något krav på delgivning av underrättelsen har således inte ställts. Det räcker med
att underrättelsen skickas med vanligt brev. Underrättelse kan också ske genom
                                                                        Dnr 6697-2009     Sid 3 (5)




     något slag av elektroniskt meddelande, där de tekniska förutsättningarna för detta är
     för handen (prop. 2003/04:115 s. 22).
     En underrättelse ska enligt 24 § första stycket fastighetsbildningskungörelsen
     lämnas genast och senast inom en vecka efter den dag då beslutet meddelades.

     Lantmäteriets bedömning
     Före tillkomsten av 4 kap. 33 a § FBL gällde att sakägarna enbart skulle underrättas
     om tid och sätt för meddelande av beslut. Det innebar att det förelåg en risk att
     sakägare som inte var närvarande på sammanträdet kunde gå miste om möjlighet att
     överklaga beslutet. Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 2005 ändrades
     detta och bestämmelsen om att sakägarna i förvägskall underrättas om tid och sätt
     för meddelande av beslut upphävdes. Istället stadgades att underrättelser om sådana
     beslut som meddelas i samband med att en förrättning avslutas eller ställs in eller
     som får överklagas särskilt ska lämnas till kända sakägare och andra som får
     överklaga besluten.
     I förarbetena anges att underrättelsen bör vara skriftlig men att regeringen inte
     utesluter att den sker genom något slags elektroniskt förfarande där de tekniska
     förutsättningarna är för handen.
     Sedan den 5 maj 2008 har i den aktuella förrättningen förslag, protokoll och beslut
     lagts ut på ärendets webbplats. Sakägarna har således kontinuerligt informerats om
     förrättningen via elektroniskt media. I protokollet från den25 november 2008
     antecknades att samtliga förslag inklusive iståndsättningsförslaget har varit
     tillgängliga för sakägarna i förrättningen på förrättningsärendets webbsida. Att
     därför underrätta om den avslutade förrättningen via webbinfo måste därför ha känts
     naturligt för förrättningslantmätaren särskilt med hänsyn till det stora antal sakägare
     i förrättningen.
     Enligt 4 kap. 33 a § andra stycket FBL är det lantmäterimyndigheten som
     bestämmer hur underrättelse ska ske. En elektronisk underrättelse kan enligt
     förarbetena godkännas. Genom att det i kallelsen till förrättningssammanträdet den
     25 november 2008 framgick att nästa sammanträde var slutsammanträde kunde de
     sakägare som ville överklaga beslutet titta på webbsidan för att se protokollet med
     överklagandehänvisning. För att åstadkomma ännu större tydlighet kunde
     förrättningslantmätaren även aktivt ha skickat ut ett meddelande till alla sakägare att
     de nu kan se protokollet på webbplatsen eller alternativt begära att få ett utskick. Att
     det är upp till sakägarna att aktivt söka efter information var sannolikt inte
     intentionen med lagändringen. Lantmäteriet överväger därför att ge ytterligare
     instruktioner i den interna handboken över fastighetsbildningslagen beträffande
     detta. Lagens formella krav på underrättelse torde dock ha blivit uppfyllt i ärendet.

## Sammanfattning

Lantmäteriets huvudkontor anser att lantmäterimyndigheten hanterat föreskriven
     underrättelse på ett nytt, kanske väl kortfattat, men dock formellt lagligtsätt.
     Förfarandet kan utvecklas och göras tydligare, vilket också är Lantmäteriets
     intention.
     Klaganden har haft täta kontakter med Lantmäteriet under förrättningens gång och
     han har även mottagit kallelse till slutsammanträdet. Eftersom han således haft god
     kännedom och kunskaper om den information och övrigt material som
     tillhandahållits även elektroniskt har det enligt Lantmäteriets uppfattning inte
     förelegat någon risk för att klaganden skulle åsamkas någon rättsförlust till följd av
     det valda sättet att underrätta sakägarna.
AA kommenterade remissvaret.
                                                                        Dnr 6697-2009      Sid 4 (5)




Rättslig reglering
Enligt 30 § första stycket anläggningslagen (1973:1149) äger i fråga om fullföljd
av talan mot lantmäterimyndighetens beslut 15 kap. fastighetsbildningslagen
(1970:988), FBL, motsvarande tillämpning. Av 6 § första stycket i sistnämnda
kapitel följer att en skrivelse med överklagande av ett förrättningsbeslut av nu
aktuellt slag ska ges in till lantmäterimyndigheten inom fyra veckor från det att
förrättningen förklarades avslutad.

Fastighetsbildningslagens regler om underrättelser om beslut tillämpas även i fråga
om förrättningar enligt anläggningslagen. Enligt den huvudregel som anges i 4 kap.
33 a § första stycket FBL ska kända sakägare underrättas skriftligen om t.ex. beslut
som har meddelats i samband med att en förrättning har avslutats. En sådan
underrättelse ska också lämnas till andra som har rätt att överklaga beslutet.
Underrättelsen ska innehålla uppgifter om innehållet i beslutet och om hur det kan
överklagas. Vad gäller sättet att förmedla underrättelsen – huvudfrågan i JO-
ärendet – bemyndigas lantmäterimyndigheten i stadgandets andra stycke att
bestämma om det ska ske ”genom vanligt brev, genom delgivning eller på något
annat sätt”.

I motiven till 4 kap. 33 a § FBL (prop. 2003/04:115 s. 22–23) anges bl.a. följande.

      Underrättelsen bör, enligt vår mening, vara skriftlig. Därmed vill vi inte utesluta att
      den sker genom något slag av elektroniskt meddelande, där de tekniska
      förutsättningarna för detta är för handen.
      Underrättelsen bör givetvis redovisa hur myndigheten har beslutat i ärendet och hur
      beslutet kan överklagas. I fråga om underrättelsens uppgifter om innehållet i beslutet
      bör i regel själva beslutet och de viktigaste bilagorna bifogas. I en del fall kan det
      emellertid, som flera remissinstanser har påpekat, ifrågasättas om inte en sådan
      ordning skulle föra för långt. Om beslutshandlingarna är omfattande eller sakägarna
      många, skulle en generell skyldighet att skicka ut det fullständiga beslutet kunna
      medföra ett mycket tidsödande och kostsamt arbete. Det kan synas tala för att det
      görs undantag från underrättelseskyldigheten i vissa fall, t.ex. när antalet sakägare är
      stort. Enligt vår mening talar emellertid rättssäkerhetsskäl starkt för att en
      underrättelse om ett meddelat beslut normalt bör skickas ut även om det finns många
      sakägare.
I ett beslut den 18 juni 2010 uttalade JO Ragnemalm följande.

Bedömning
Genom beslut den 2 december 2008 avslutades på Lantmäteriets kontor utan
sammanträde en förrättning enligt anläggningslagen för vägar i Hallsta byområde.
Av utredningen framgår att lantmäterimyndigheten inte underrättade sakägarna om
att förrättningen avslutats på något annat sätt än att beslutet och relevanta
handlingar i ärendet hölls tillgängliga på lantmäterimyndighetens kontor samt lades
ut på ”ärendets webbplats” under överklagandefristen.

Som framgår av remissvaret synes Lantmäteriet anse att underrättelseskyldigheten
enligt 4 kap. 33 a § FBL i detta fall har uppfyllts. Jag delar inte den uppfattningen
och vill i sammanhanget något utveckla vad som allmänt gäller i fråga om
användande av elektroniska kommunikationsformer i förvaltningsförfarandet.
                                                                   Dnr 6697-2009   Sid 5 (5)




I 21 § tredje stycket förvaltningslagen (1986:223) anges att myndigheten
bestämmer om underrättelse om beslut ska ske muntligt, genom vanligt brev,
genom delgivning eller på något annat sätt. Bestämmelsen – liksom den nu aktuella
4 kap. 33 a § FBL – lägger alltså i beslutsmyndighetens hand att välja på vilket sätt
underrättelse om beslut lämnas, dock att part alltid har rätt att kräva skriftlig form.
En skriftlig underrättelse förutsätter inte nödvändigtvis översändande av ett
konventionellt pappersdokument. Det kan också godtas att underrättelse sker per
telefax eller genom ett e-postmeddelande. När underrättelsen avser ett beslut som
går part emot och det finns någon klagoberättigad part har JO dock starkt
rekommenderat att myndigheterna väljer den vanliga skriftliga underrättelseformen
(se JO 1990/91 s. 412, JO 1999/2000 s. 155).

Förvaltningslagsutredningen har nyligen lagt fram sitt betänkande En ny
förvaltningslag (SOU 2010:29). Ett genomgående tema i betänkandet är att
användning av ny och effektivare teknik inte ska onödigtvis hindras utan i stället
främjas. Bestämmelserna i den föreslagna lagen har därför utformats på ett
teknikoberoende sätt för att inte bara möjliggöra en ökad användning av
existerande, väl etablerade kommunikationsformer av typ e-post utan också lämna
en öppning för tillämpning av nya varianter, som den tekniska utvecklingen kan
tänkas frambringa (se t.ex. s. 531 f.)

Vad gäller tillkännagivanden på en myndighets webbplats kan nämnas att en sådan
publicering i ett rättsfall (RÅ 2004 ref. 8) ansetts kunna innefatta (en del av) ett
beslut. Det förekommer numera också att vissa ärendetyper nästan helt hanteras
elektroniskt genom anlitande av olika typer av webbformulär. De
rationaliseringsvinster som kan uppnås med ökad teknikanvändning får emellertid
inte åstadkommas på bekostnad av den rättssäkerhet som utgör det grundläggande
syftet med de processregler som bär upp förvaltningsförfarandet.

Som framgår av det anförda kan en lantmäterimyndighet således under vissa
förutsättningar använda elektroniska kommunikationsformer för underrättelse om
beslut. För att det krav på skriftlig underrättelse som ställs upp i 4 kap. 33 a § FBL
ska anses ha uppfyllts genom användande av e-post måste dock förutsättas att
avsändare och mottagare är införstådda med att denna underrättelseform kan
komma att anlitas. Denna förutsättning är naturligtvis långt ifrån alltid uppfylld. I
detta fall har Lantmäteriet avlägsnat sig än mer från vad som får förstås med en
skriftlig underrättelse, då något individuellt meddelande över huvud inte sändes till
berörda sakägare m.fl., utan dessa i stället var hänvisade till att själva söka
information på en webbplats. Det synes mig uppenbart att det valda
tillvägagångssättet inte uppfyller lagens krav.

Med den kritik som ligger i det sagda är ärendet avslutat.
