# Kritik mot Malmö tingsrätt för underlåtenhet att ta upp frågan om omhäktningsförhandling m.m.

JO 2009-03-17 dnr 6710-2008

## Beslut

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                    Sid
                                                                       2009-03-17        6710-2008             1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Malmö tingsrätt för underlåtenhet att ta upp frågan om
                        omhäktningsförhandling m.m.


                        AA och BB ifrågasatte i en anmälan Malmö tingsrätts beslut att vid en
                        häktningsförhandling, i enlighet med åklagarens begäran, förordna att åtal skulle
                        vara väckt först 19 dagar senare.

                        Handlingar infordrades från tingsrätten, bl.a. det aktuella häktningsprotokollet
                        och ett dagboksblad i mål B 10731-08. Av dessa framgick att tingsrätten den 20
                        december 2008 beslutade att häkta bl.a. AA och förordnade att åtal skulle vara
                        väckt senast den 8 januari 2009 samt att AA, sedan åklagaren den 7 januari 2009
                        kommit in med en begäran om förlängd tid för åtals väckande, genom sin offentliga
                        försvarare då begärde omhäktningsförhandling.

                        Muntliga upplysningar inhämtades från rådmännen CC och DD, se bifogad
                        tjänsteanteckning.

                        Jag har inte funnit tillräcklig anledning att utöver vad som inhämtats också begära
                        ett skriftligt yttrande från tingsrätten. Handläggningen föranleder emellertid följ-
                        ande uttalanden från min sida.

                        Om åtal inte redan har väckts ska rätten, enligt 24 kap. 18 § första stycket rätte-
                        gångsbalken (RB), då den beslutar om häktning sätta ut den tid inom vilken åtal
                        ska väckas. Tiden får inte bestämmas längre än vad som är oundgängligen nöd-
                        vändigt. Någon bestämd tid inom vilken detta ska ske anges således inte i lagen.
                        Enligt förarbetena till bestämmelsen får rätten efter omständigheterna i varje sär-
                        skilt fall och efter samråd med åklagaren samt den misstänkte och hans försvarare
                        pröva hur lång tid som kan behövas för förundersökningens slutförande. I regel
                        torde tiden kunna begränsas till en eller annan vecka, men i mer invecklade mål
                        eller då särskild sakkunnigutredning behövs kan förundersökningen kräva längre
                        tid och rätten bör i sådant fall bestämma tiden med hänsyn till detta (NJA II 1943
                        s. 338).

                        Vilken tid rätten ska sätta ut för åtals väckande är således, som framgått, en
                        bedömningsfråga och jag har inte underlag för att rikta kritik mot tingsrätten för
                        dess beslut i den frågan vid häktningsförhandlingen den 20 december 2008. Jag



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                   Dnr 6710-2008   Sid 2 (4)



anser emellertid, i likhet med vad som synes vara CC:s uppfattning, att grunden för
åklagarens begäran samt den misstänktes och dennes försvarares inställning i denna
del borde ha framgått av tingsrättens protokoll från den aktuella förhandlingen.

Av 24 kap. 18 § tredje stycket RB framgår att rätten ska, om åtal inte väcks inom
två veckor, så länge den misstänkte är häktad och till dess åtal har väckts, med
högst två veckors mellanrum hålla ny förhandling i häktningsfrågan och därvid
särskilt se till att utredningen bedrivs så skyndsamt som möjligt. Är det med hän-
syn till utredningen eller av annan anledning uppenbart att förhandling inom nu
angiven tid skulle vara utan betydelse, får rätten bestämma längre tids mellanrum.

Förhandling ska som regel hållas oavsett om tvåveckorsfristen överskridits redan
från början genom ett beslut om mer än två veckors åtalstid eller om detta sker
därefter genom förlängning av åtalstiden (prop. 1986/87:112 s. 54). Omhäktnings-
förhandling får underlåtas om det med hänsyn till utredningen eller av någon annan
anledning är uppenbart att förhandling med två veckors mellanrum inte behövs.
Som exempel nämns i förarbetena mål om grova våldsbrott där åtalet är beroende
av teknisk utredning (a. prop. s. 78). Högsta domstolen har i NJA 1997 s. 368 bl.a.
uttalat att det redan av lagtexten framgår att förutsättningarna för att bestämma
längre tids mellanrum mellan förhandlingarna är mycket begränsade. Betydelsen av
att rätten kontrollerar att utredningen bedrivs skyndsamt och att häktningsskälen
kvarstår ökar allt efter som tiden går. I kommentaren till rättegångsbalken anges att
syftet med en omhäktningsförhandling är att rätten ska utöva viss kontroll över
förundersökningens bedrivande och underkasta häktningsfrågan en förnyad pröv-
ning (Fitger, Rättegångsbalken, del 2, s 24:56 a).

CC, som prövade häktningsfrågan vid förhandlingen den 20 december 2008, har
uppgett att hon inte minns om saken togs upp vid denna. Som framgått finns inte
heller någon notering i protokollet rörande detta. Av utredningen har framkommit
att DD, som ansvarat för målets handläggning i tiden därefter, inte inom
tvåveckorsfristen prövade om en omhäktningsförhandling skulle hållas.

Det är rätten som principiellt har ansvaret för kontrollen av att ett frihetsberövande
genom häktning inte tillåts fortgå längre än som kan anses oundgängligen nöd-
vändigt (se JO 2005/06 s. 38, särskilt s. 42 f.). Rätten kan därför inte, när tiden
för åtals väckande har satts längre än två veckor, låta frågan om omhäktnings-
förhandling ska hållas eller inte uteslutande bero av om försvararen, för den miss-
tänktes räkning, begär en sådan förhandling eller överklagar det meddelade
häktningsbeslutet. När rätten tar ställning till om en omhäktningsförhandling kan
underlåtas är dock givetvis den misstänktes inställning av betydelse vid bedöm-
ningen. Försvararen ska därför naturligtvis beredas tillfälle att yttra sig. Enligt min
uppfattning bör, mot bakgrund av syftet med kontrollen, en prövning i frågan om
en omhäktningsförhandling ska hållas normalt göras i anslutning till att tvåveckors-
fristen löper ut och inte redan vid den häktningsförhandling då tiden för åtals
väckande satts längre än två veckor. Det har i ärendet inte heller framkommit
någon omständighet som inneburit att tingsrätten i det aktuella brottmålet hade skäl
att pröva frågan redan i samband med förhandlingen. I förevarande fall borde så-
ledes tingsrätten strax innan tvåveckorsfristen löpte ut, efter hörande av parterna,
                                                                    Dnr 6710-2008    Sid 3 (4)



ha tagit ställning till om en omhäktningsförhandling uppenbart skulle vara utan
betydelse.

Mot bakgrund av att det inte är ovanligt med en beredningsorganisation där annan
domare tar över ansvaret för ett brottmål efter häktningsförhandlingen och den
långtgående delegation som förekommer såvitt gäller handläggningen av brott-
målen, vill jag framhålla att det är angeläget att det vid tingsrätten finns rutiner för
att bevaka tvåveckorsfristen för omhäktningsförhandling även i de fall där tiden för
väckande av åtal satts längre än två veckor.

Vad som i övrigt framkommit föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande
från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det som ovan anförts.

–––

Tjänsteanteckning
Telefonsamtal den 21 januari 2009 med rådmannen CC vid Malmö tingsrätt, som
upplyser bl.a. följande. Hon minns inte den aktuella förhandlingen i detalj, men
hon utgår ifrån att hon frågat åklagaren om när åtal kan väckas och att åklagaren då
har svarat att det inte finns någon möjlighet att väcka åtal före den 8 januari 2008.
Hon har förmodligen också tagit hänsyn till helgdagarna och att det under denna
period gick bort många arbetsdagar. Det har således stått klart att åtal inte kunde
väckas inom två veckor. Hon tror också att hon frågade försvararna om deras
inställning till tiden för väckande av åtal och har inte något annat minne än att de
samtyckte till detta. – Hon brukar inte sätta tiden för väckande av åtal längre än två
veckor, utan detta var ett undantagsfall. Om man bestämmer tid för väckande av
åtal till mer än två veckor utgår man ifrån att försvaren hör av sig för det fall en
omhäktningsförhandling påkallas. I detta fall rörde det sig om erfarna försvarare
som, såvitt hon minns det, inte motsatte sig tiden för åtals väckande. Hon vet att
hon i något fall uttryckligen har tagit upp att den misstänkte har rätt att begära
omhäktningsförhandling, men hon kan inte minnas om det sades något om det i
detta fall.– Såhär i efterhand anser hon att det i protokollet borde ha antecknats att
åklagarens uppfattning var att det inte gick att väcka åtal tidigare och försvararnas
inställning till detta samt – i förekommande fall – att försvararna hade erinrats om
möjligheten att begära omhäktningsförhandling. – Hon har inte haft någon dialog
med den som övertog ansvaret för målet efter att hon haft de aktuella häktnings-
förhandlingarna.

Telefonsamtal den 18 februari 2009 med rådmannen DD, som upplyser bl.a.
följande. Han är ansvarig domare för brottmålen på enhet 48. De har inte
den ordningen att han, när ett mål kommer från jouren, tittar på varje häktnings-
protokoll. Det ligger på den enskilde häktningsdomaren att bestämma tid för
väckande av åtal och han gör inte någon kontroll av om denne fattat ett riktigt
beslut. Det finns en möjlighet att överskrida 14-dagarsfristen för hållande av
omhäktningsförhandling. – Sekreterarna har långt gående delegation när det gäller
handläggningen av brottmål. Han får in akten först när det är aktuellt att fatta ett
                                                               Dnr 6710-2008   Sid 4 (4)



beslut som ska fattas av domare, exempelvis om förlängd tid för åtals väckande
eller utfärdande av stämning. Om en tid för åtals väckande satts av häktnings-
domaren läggs en bevakning in det datumet. Någon särskild bevakning av två-
veckorsfristen för omhäktningsförhandling görs i sådana fall inte. Om en misstänkt
anser sig inte ha samtyckt till tiden för åtals väckande kan man förvänta sig att
denne överklagar eller att försvararen reagerar och begär omhäktningsförhandling.
