# Polisen har med hänvisning till fordonslagen sökt igenom förarhytten på en lastbil utan att lagen gav förutsättningar för det

JO 2022-11-08 dnr 6726-2021

[P]

## BESLUT

Datum                Dnr
                                                                            2022-11-08           6726-2021          Sid 1 (7)
Justitieombudsmannen                                                                             6732-2021
Per Lennerbrant




                        Polisen har med hänvisning till fordonslagen sökt igenom förarhytten
                        på en lastbil utan att lagen gav förutsättningar för det


                          Beslutet i korthet: Polisen stoppade två lastbilar för en vägkontroll enligt
                          fordonslagen. Vid kontrollen uppstod misstanke om att lastbilschaufförerna hade
                          använt sig av andra personers förarkort. Med hänvisning till en bestämmelse i
                          fordonslagen beslutade polisen att genomsöka lastbilshytterna efter ytterligare
                          förarkort.
                          JO konstaterar att rätten till tillträde till ett fordon vid en vägkontroll enligt den
                          tillämpade bestämmelsen förutsätter att det ska göras en kontroll enligt fordonslagen.
                          Genomsökningen av förarhytterna hade ett annat syfte än de som anges i
                          fordonslagen. Polisernas tillträde till förarhytterna hade enligt JO därmed inte stöd i
                          den lagen.
                          Polismyndigheten kritiseras för det inträffade.
                          I beslutet behandlas också bl.a. en fråga om huruvida undersökningen av en av
                          chaufförerna var en kroppsvisitation eller en kroppsbesiktning och om polisen på plats
                          hade rätt att besluta om undersökningen på grund av s.k. fara i dröjsmål.

## Anmälningarna

I anmälningar som kom in till JO den 30 augusti 2021 förde lastbilschaufförerna
                        AA och BB fram klagomål mot Polismyndigheten. Klagomålen rörde åtgärder i
                        samband med en fordonskontroll där polisen kroppsvisiterade dem och gjorde
                        husrannsakan i deras lastbilar.

                        AA anförde bl.a. följande.

                        Han fick följa med in i polisbussen och poliserna sa att han måste erkänna att
                        han hade ytterligare ett förarkort, annars skulle han och hans kollegor få ett
                        helvete. Poliserna tvingade honom att klä av sig naken och lyste med en
                        ficklampa i hans rumpa.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                 Dnr 6726-2021      Sid 2 (7)
                                                                      6732-2021




BB anförde bl.a. följande.

Poliserna kroppsvisiterade honom och gick igenom hans plånbok utan resultat.
De påstod att han fuskade med andra förarkort, och först efter flera hot fick han
gå tillbaka till sin lastbil.

AA och BB förde också fram att poliserna varit inne i lastbilarna och vänt upp
och ned på allting.

Utredning
Polismyndigheten (juristen CC) yttrade sig den 16 februari 2022 efter att
berörda befattningshavare hade fått lämna upplysningar.

Av utredningen hos JO framgår följande.

En kväll i augusti 2021 stoppade polisen två lastbilar för en vägkontroll enligt
fordonslagen. Bilarna kördes av AA och BB. Närvarande vid kontrollen var
polisinspektören DD, en annan polis och två bilinspektörer.

Vid kontrollen kopierades och analyserades färdskrivarna i de båda lastbilarna.
Det uppstod misstanke om att reglerna om kör- och vilotider hade överträtts.
Förarna misstänktes också för missbruk av urkund genom att under färden ha
använt andra personers förarkort.

För att hitta gömda förarkort genomsöktes förarhytterna på lastbilarna och det
beslutades att AA och BB skulle kroppsvisiteras. DD fattade beslutet i fråga om
AA och genomförde också undersökningen av honom. Genomsökningarna av
förarhytterna gjordes med hänvisning till fordonslagen. Undersökningarna av
AA och BB genomfördes i en polisbuss.

Man hittade inga förarkort, och en jourhavande undersökningsledare beslutade
att lägga ned förundersökningen om missbruk av urkund. Polisen på plats
utfärdade därefter förlägganden om ordningsbot i fråga om bl.a. otillräcklig
dygnsvila, enligt förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.

Enligt en upplysning från en polis vid trafiksektionen i region Nord har åklagare
fört fram en önskan om att man vill pröva om körning på någon annans förar-
kort är att bedöma som missbruk av urkund.

Polismyndigheten redovisade den rättsliga regleringen och huvudsakligen
följande bedömningar.

Med hänvisning till fordonslagen och förordningen om kör- och vilotider samt
färdskrivare, m.m. får en vägkontroll omfatta åtminstone det förarkort och de
diagramblad som använts med färdskrivaren och som föraren är skyldig att visa
upp. Det är dock tveksamt om en kontroll enligt fordonslagen också innefattade
en rätt att söka igenom fordonen efter andra personers förarkort.
                                                                 Dnr 6726-2021      Sid 3 (7)
                                                                      6732-2021




Med beaktande av det bedömningsutrymme som finns när det gäller skälig
misstanke finns det inte tillräcklig anledning att ifrågasätta bedömningen att AA
och BB skäligen kunde misstänkas för missbruk av urkund. Det fanns därmed
förutsättningar att besluta om kroppsvisitation av AA och BB, och en sådan
åtgärd fick anses vara proportionerlig. Undersökningen av AA fick dock med
hänsyn till hur den utfördes rättsligt sett anses ha utgjort den mer ingripande
åtgärden kroppsbesiktning och det kunde ifrågasättas om den åtgärden var
proportionerlig i det här fallet.

Av allt att döma fanns det, med utgångspunkt i misstanken om missbruk av
urkund, förutsättningar för husrannsakan i förarhytterna med stöd av
rättegångsbalken.

Däremot var det inte fråga om fara i dröjsmål (dvs. ett brådskande fall) som
medförde att en polis hade behörighet att besluta om kroppsvisitation och
husrannsakan.

De omständigheter som låg till grund för bedömningen att det var fara i
dröjsmål hade inte dokumenterats, vilket är beklagligt. Även dokumentationen
av beslutet om kroppsvisitationen av BB var bristfällig.

Bedömning
Genomsökningen av förarhytterna
Regeringsformen och legalitetsprincipen
Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot husrannsakan och liknande
intrång (se 2 kap. 6 § regeringsformen). Skyddet mot husrannsakan får
begränsas genom lag (se 2 kap. 20 §).

Legalitetsprincipen, som gäller för all tvångsmedelsanvändning, följer av
regelsystemet i regeringsformen och Europakonventionen. Den innebär att en
myndighet inte utan stöd i lag får ingripa i en enskilds rättssfär och att
bestämmelser om tvångsmedel ska tolkas enligt sin ordalydelse. Att en
tvångsmedelsbestämmelse inskränker det skydd som föreskrivs i grundlagen ger
särskild anledning till restriktivitet vid tolkningen (se t.ex. Högsta domstolens
avgörande NJA 2016 s. 1165).

Fordonslagen
Innan fordonslagen trädde i kraft 2003 var bestämmelser på fordonsområdet
uppdelade i olika författningsnivåer. Det huvudsakliga skälet till införandet av
fordonslagen var att vissa bestämmelser som reglerar kontrollen av fordon var
sådana att de enligt regeringsformen krävde lagform (se prop. 2001/02:130
s. 51).

Fordonslagen innehåller bestämmelser om bl.a. kontrollformer och allmänna
bestämmelser om kontrollen (se 2 och 3 kap.).
                                                                     Dnr 6726-2021      Sid 4 (7)
                                                                          6732-2021




När det gäller färdskrivare sägs det att en vägkontroll får göras för att
kontrollera att skrivaren är av godkänd typ och uppfyller föreskrivna krav i
fråga om montering, funktion och användning. Kontrollen ska utföras av en
polis eller en bilinspektör. (Se 2 kap. 13 §.) Bestämmelsen är intagen under
rubriken Vägkontroll m.m. av viss teknisk utrustning.

En förutsättning för att en kontroll av färdskrivare ska kunna göras på ett
ändamålsenligt sätt är att den som ska utföra kontrollen har tillträde till
fordonet. I propositionen till fordonslagen konstaterades att tillträdet till
fordonet är en inskränkning i det skydd mot husrannsakan eller liknande intrång
som finns enligt regeringsformen, och måste regleras i lag (se s. 86). Av det
skälet infördes en bestämmelse som gav bl.a. en polis och en bilinspektör rätt
till tillträde till fordon och slutna utrymmen i fordon vid kontroll enligt
fordonslagen (se 3 kap. 3 § första stycket).

Det infördes också en bestämmelse som gav en polis rätt att använda våld för att
genomföra kontrollen (se 10 § första stycket 5 polislagen).

Bestämmelser om kör- och vilotider
Bestämmelser om kör- och vilotider samt färdskrivare finns i ett antal EU-
förordningar. Kompletterande bestämmelser till dessa rättsakter finns i den
svenska förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. (kör- och
vilotidsförordningen). Förordningen innehåller också bestämmelser om kontroll
av kör- och vilotider samt av färdskrivare, och det finns en upplysning om att
det finns bestämmelser i fordonslagen om rätten att kontrollera ett fordons
färdskrivare (se 7 kap. 5 §).

Straffet för brott mot regler om kör- och vilotider samt färdskrivare är
penningböter eller böter (se 9 kap.).

Min bedömning
Rätten enligt 3 kap. 3 § första stycket fordonslagen att få tillträde till ett fordon
förutsätter att det ska göras en kontroll enligt fordonslagen.

Med stöd av fordonslagen hade polisen i det här fallet rätt till tillträde till
förarhytterna för en kontroll av färdskrivarnas typ och kravuppfyllelse i fråga
om montering, funktion och användning (se 2 kap. 13 §). Det handlar alltså
framför allt om en kontroll av teknisk utrustning.

Det framgår dock av utredningen att poliserna redan före genomsökningen hade
kopierat och analyserat färdskrivarna och att AA och BB hade visat upp sina
förarkort. Genomsökningen avsåg inte någon ytterligare kontroll av
färdskrivarna utan syftade i stället till att hitta andra förarkort som AA och BB
misstänktes ha använt under färd. Enligt poliserna var det misstänkta agerandet
brottsligt som missbruk av urkund (se 15 kap. 12 § brottsbalken).

Med det angivna syftet kan det inte anses ha varit fråga om en sådan kontroll
som avses i 2 kap. 13 § fordonslagen. Genomsökningarna var alltså inte en
                                                                    Dnr 6726-2021       Sid 5 (7)
                                                                        6732-2021




kontroll enligt fordonslagen. Polisernas tillträde till förarhytterna hade därför
inte stöd i 3 kap. 3 § första stycket fordonslagen.

Det fattades inget beslut om husrannsakan med stöd av rättegångsbalken. Jag
uttalar mig därför inte om huruvida det fanns rättsliga förutsättningar för en
sådan åtgärd.

Undersökningen av AA var en kroppsbesiktning
I denna del begränsar jag min granskning till hur undersökningen av AA
gjordes.

Uppgifterna går isär om huruvida AA fick klä av sig kläderna. DD har dock
uppgett att han drog ut AA:s kalsonger fram och bak och lyste med en fick-
lampa innanför kalsongerna. Jag utgår från DD:s uppgifter för min fortsatta
bedömning.

En kroppsvisitation och en kroppsbesiktning får göras bl.a. för att söka efter
föremål som kan tas i beslag eller annars för att utröna omständigheter som kan
vara av betydelse för utredning om brottet. Med kroppsvisitation avses en
undersökning av bl.a. kläder och annat som någon bär på sig. Med kropps-
besiktning avses en undersökning av bl.a. människokroppens yttre. (Se tredje
stycket i 28 kap. 11 respektive 12 § rättegångsbalken.)

Jag har i ett tidigare beslut uttalat att när en undersökning genomförs på ett
sådant sätt att också intima delar av en människas kropp kan iakttas är
undersökningen att betrakta som en kroppsbesiktning och inte en kropps-
visitation. (Se mitt beslut den 25 januari 2022, dnr 6365-2019.)

Mot bakgrund av hur DD beskrivit undersökningen av AA anser jag att den i
rättslig mening var en kroppsbesiktning, vilket alltså är en annan och mer
ingripande åtgärd än den som DD hade beslutat om.

Polismyndigheten har ifrågasatt om en kroppsbesiktning var proportionerlig.
Jag har inte tillräckligt underlag för att göra något uttalande i den frågan men
vill betona att en kroppsbesiktning, eller en kroppsvisitation, får beslutas endast
om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden
innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse (se 28 kap.
13 och 3 a §§ rättegångsbalken). Med detta lämnar jag undersökningen av AA.

Det var inte fara i dröjsmål
Ett beslut om kroppsvisitation eller kroppsbesiktning ska i första hand fattas av
undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. En polis får fatta beslutet om det
är fara i dröjsmål. (Se 28 kap. 4 och 13 §§ rättegångsbalken.)

Fara i dröjsmål är det allmänt sett om ändamålet med åtgärden skulle gå förlorat
om den fick vänta till dess att polisen fått ett beslut av en behörig beslutsfattare.
Det ska alltså vara fråga om ett brådskande fall. Om polisen har praktiska
möjligheter att hinna kontakta en undersökningsledare är det som regel inte ett
                                                                   Dnr 6726-2021      Sid 6 (7)
                                                                        6732-2021




brådskande fall. Det ska framgå av protokollet varför det var fara i dröjsmål. (Se
bl.a. JO 2020/21 s. 370, dnr 5316-2018, och Gunnel Lindberg,
Straffprocessuella tvångsmedel, femte uppl. s. 696 f.)

DD har som skäl till att det var ett brådskande fall fört fram bl.a. att det var
mörkt ute och att AA skulle kunna gömma eller kasta bort ett förarkort i eller ut
ur polisbussen.

Av DD:s uppgifter framgår att beslutet om kroppsvisitation av AA fattades när
de redan satt i polisbussen. Det framgår inte av utredningen vem av poliserna
som beslutade om kroppsvisitation av BB eller vilka överväganden som gjordes
inför beslutet. Jag kan dock konstatera att det fanns flera poliser på plats som
kunde hålla AA och BB under uppsikt, och det framstår som osannolikt att
någon av dem obemärkt skulle kunna göra sig av med ett förarkort. Jag kan inte
se att det framkommit något till stöd för att situationen var så brådskande att en
undersökningsledare inte hade kunnat kontaktas. Det var därmed inte fara i
dröjsmål. Poliserna på plats var alltså inte behöriga att besluta om undersökning
av AA och BB.

Det saknas också dokumentation om att man gjorde bedömningen att det var
fara i dröjsmål.

Vidare framstår det som att det fanns en osäkerhet om hur den gärning som AA
och BB misstänktes för rättsligt sett skulle bedömas. Även det förhållandet talar
för att beslutet om tvångsåtgärden borde ha underställts en undersökningsledare.

Dokumentationen av kroppsvisitationen av BB var bristfällig
Det ska föras protokoll över en kroppsvisitation och en kroppsbesiktning där
skälen för åtgärden och vad som förekommit vid den anges (se 28 kap. 9 och
13 §§ rättegångsbalken).

En tvångsåtgärd måste dokumenteras på ett sådant sätt att det är möjligt att i
efterhand bilda sig en fullständig och korrekt uppfattning om vad som
förekommit. Det är ur rättssäkerhets- och kontrollsynpunkt av stor vikt att
beslut om tvångsmedel dokumenteras klart och noggrant med bl.a. angivande av
samtliga grunder för beslutet.

Det framgår av utredningen att BB kroppsvisiterades och att åtgärden omfattat
åtminstone en kontroll av hans plånbok och sannolikt också hans byxfickor.
Någon dokumentation av visitationen finns dock inte i form av vare sig ett
skriftligt beslut eller ett protokoll över verkställigheten. Det är naturligtvis en
klar brist, vilket också försvårat min granskning.

Polismyndigheten kritiseras
Polismyndigheten kritiseras för att förarhytterna söktes igenom utan att det
fanns stöd för det i fordonslagen. Polismyndigheten kritiseras också för hur
undersökningen av AA genomfördes och för att en polis som inte var
undersökningsledare beslutade om tvångsåtgärder trots att det inte var fara i
                                                              Dnr 6726-2021     Sid 7 (7)
                                                                  6732-2021




dröjsmål. Vidare kritiseras Polismyndigheten för de dokumentationsbrister som
förekommit.



Ärendena avslutas.
