# Kritik mot Blekinge tingsrätt för långsam handläggning av ett mål om vårdnad om barn m.m. Även kritik mot en av tingsrättens domare för utformningen av ett beslut om vilandeförklaring

JO 2015-12-21 dnr 6730-2014

## Beslut

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                     Sid
                                                                          2015-12-21               6730-2014              1 (9)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot Blekinge tingsrätt för långsam handläggning av ett mål om
                        vårdnad om barn m.m. Även kritik mot en av tingsrättens domare för
                        utformningen av ett beslut om vilandeförklaring


                          Beslutet i korthet: Ett mål om vårdnad om barn m.m. har pågått vid Blekinge
                          tingsrätt i två år och tre månader och är ännu inte avgjort. I JO:s beslut uttalas att det
                          är en orimligt lång tid för ett mål som gäller vårdnaden om barn. De huvudsakliga
                          orsakerna till att det har tagit så lång tid är avsaknaden av en tidsplan samt den
                          bristfälliga kontrollen av hur en utsedd medlare skötte sitt uppdrag. Tingsrätten får
                          kritik för sin handläggning av målet. I beslutet får även en rådman kritik för att ha
                          utformat ett beslut om vilandeförklaring av målet så bristfälligt att dess innebörd
                          kunnat missförstås.


                        Anmälan och JO:s begäran om handlingar
                        I en anmälan den 25 november 2014 framförde AA klagomål mot Blekinge
                        tingsrätt för handläggningen av ett mål om vårdnad om barn m.m. I sin anmälan
                        lämnade AA en utförlig redogörelse för den enligt henne mycket bristfälliga och
                        långsamma handläggningen av målet, inklusive den utsedda medlarens utdragna
                        och fruktlösa försök att åstadkomma samförståndslösningar mellan AA och
                        hennes förra make.

                        JO begärde in handlingar i tingsrättens mål T 2157-13. Av handlingarna
                        framgick bl.a. följande:

                        AA lämnade in en ansökan om stämning till tingsrätten den 10 september 2013.
                        Den 4 november 2013 beslutade rådmannen BB på parternas begäran att utse
                        CC till medlare. Enligt beslutet skulle CC lämna in ett yttrande till tingsrätten
                        senast den 15 december 2013.

                        Den 21 november 2013 ringde CC till BB och uppgav att hon önskade biträde
                        av DD för att nå framgång i sitt uppdrag. BB gav henne beskedet att hon kunde
                        anlita DD.

                        I en skrivelse till tingsrätten den 12 december 2013 lämnade CC en redogörelse
                        för de åtgärder som hon dittills hade vidtagit. Eftersom hon ansåg det
                        nödvändigt med ytterligare samtal med föräldrarna och ett av barnen begärde



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                Dnr 6730-2014      Sid 2 (9)




hon anstånd med att redovisa uppdraget till den 31 januari 2014. Tingsrätten
medgav det begärda anståndet.

Den 31 januari 2014 ringde CC till tingsrätten och uppgav att det behövdes en
muntlig förberedelse för att klargöra positionerna tillsammans med parterna och
ombuden.

Ett sammanträde för muntlig förberedelse hölls den 7 mars 2014. Den
tillförordnade rådmannen EE var ordförande vid sammanträdet. Parterna och
deras ombud samt CC och DD var närvarande. CC och DD redogjorde för
vidtagna åtgärder, bl.a. samtal med barnen, och drog slutsatsen att det krävdes
en avancerad familjebehandling, samt presenterade ett sådant förslag. Det
antecknades att parterna var överens om att genomgå den föreslagna
behandlingen. Tingsrätten beslutade

1. att ta kontakt med Karlshamns kommun för att undersöka möjligheterna för
   finansiering av den föreslagna familjebehandlingen
2. att, om Karlshamns kommun inte hade möjlighet att finansiera den
   föreslagna familjebehandlingen, låta socialnämnden i Karlshamns kommun
   yttra sig över förslag till lämplig lösning
3. att medlingsuppdraget för DD och CC skulle fortgå tills tingsrätten
   förordnade eller beslutade om något annat.

Den 8 april 2014 meddelade socialnämnden i Karlshamns kommun att den inte
kunde finansiera den föreslagna familjebehandlingen.

I en skrift till tingsrätten den 23 april 2014 yrkade AA att domstolen skulle
besluta att barnen skulle bo hos henne. Hon begärde också att domstolen skulle
förordna om en s.k. vårdnads-, boende- och umgängesutredning. Hon uppgav
att medlingsuppdraget hade strandat och begärde att målet omgående skulle
sättas ut till ett nytt sammanträde för muntlig förberedelse.

CC och DD förelades att yttra sig. Efter att de hade beviljats anstånd lämnade
CC och DD in en skrivelse till tingsrätten den 8 maj 2014. De angav att det inte
fanns någon anledning att ändra uppfattning om vad som behövde göras eller
vilka insatser som familjen behövde. Deras avsikt var att hålla fortsatta samtal
med barnen och parternas ombud och därefter lämna in ett nytt yttrande ”kring
läget”. Alternativt skulle målet enligt CC och DD sättas ut till ett nytt
sammanträde för muntlig förberedelse. Skrivelsen ledde inte till något beslut
från tingsrättens sida.

Den 19 maj 2014 meddelade Karlshamns kommun att parterna hade beviljats en
insats i form av den föreslagna familjebehandlingen.

Efter att ha skickat över kommunens meddelande till parternas ombud och CC
beslutade rådmannen BB den 5 juni 2014 att målet skulle vilandeförklaras och
”återupptas på begäran av part”.
                                                                      Dnr 6730-2014        Sid 3 (9)




I en skrivelse till tingsrätten den 29 september 2014 meddelade AA att
familjebehandlingen inte hade varit framgångsrik, varför den hade avslutats.
Hon framställde ett interimistiskt yrkande om barnens boende och begärde att
handläggningen av målet skulle återupptas.

I en svarsskrift till tingsrätten den 20 oktober 2014 motsatte sig motparten AA:s
interimistiska yrkande och att ytterligare utredning skulle inhämtas, samt
begärde att målet skulle sättas ut till huvudförhandling. Efter viss ytterligare
skriftväxling mellan parterna avslog rådmannen BB i ett beslut den 5 december
2014 AA:s interimistiska yrkande om boende och begäran om vårdnads-,
boende- och umgängesutredning.

JO:s remiss och domstolens remissvar
JO remitterade ärendet till tingsrätten den 22 januari 2015. Tingsrätten
uppmanades att lämna upplysningar om och yttra sig över följande
frågeställningar:

4. Handläggningens förenlighet med bestämmelsen i 42 kap. 6 § tredje stycket
   rättegångsbalken, RB.
5. Skälen till att tingsrätten inte hade upprättat någon tidsplan för målets
   handläggning.
6. Handläggningen av frågan om medlarens uppdrag.
7. Utformningen av det beslut om vilandeförklaring som fattades den 5 juni
   2014.

Tingsrätten (lagmannen FF) lämnade in ett remissvar tillsammans med ett

## Utredning

yttrande från rådmannen BB.

FF lämnade följande yttrande:

      I vårdnadsmål läggs regelmässigt stor vikt vid att finna samförståndslösningar i
      avsikt att tillse barnets behov av en nära kontakt med båda föräldrarna. I
      vårdnadsmål som detta, där förhållandet mellan föräldrarna varit av mycket
      infekterad och komplicerad natur, finns det risk för att sökandet efter en
      samförståndslösning i barnets intresse tar tid. Enligt mitt förmenande måste stora
      ansträngningar göras och ges ett tidsmässigt utrymme med beaktande av vikten
      av att få föräldrarna att nå en överenskommelse som håller över tid. Där kan det
      ibland uppstå en konflikt mellan kravet på att nå ett snabbt avgörande av målet
      och kravet på att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut i denna typ av
      mål.
      I målet har emellertid inte någon tidsplan upprättats. En tidsplan hade sannolikt
      främjat snabbheten under förberedelsen. Kontrollen över hur medlaruppdraget
      har utförts har varit bristfällig och otydlighet har präglat medlaruppdragets
      utformning. Handläggningens förenlighet med bestämmelsen i 42 kap. 6 § tredje
      stycket rättegångsbalken kan därför ifrågasättas.
      Av JO:s beslut 1981/82 s. 37 framgår att rätten, vid beslut om vilandeförklaring
      av mål, inte bör låta målets återupptagande bli beroende av anmälan av part. Om
      rätten låter målets återupptagande bli beroende av anmälan av part avhänder sig
      rätten i viss mån ledningen av processen. Utformningen av vilandebeslut bör
      därför inte ske på det sätt som gjorts i målet.
                                                                       Dnr 6730-2014        Sid 4 (9)




BB uppgav följande:

     Målet lottades in på undertecknads rotel, men jag personligen har inte deltagit i
     samtliga beslutade handläggningsåtgärder. Därtill kommer att ett av
     undertecknads handläggningsbeslut inte verkställts i den ordning som
     undertecknad föranstaltat om. Till följd av detta kom handläggningens fortgång
     beklagligtvis att stanna upp vid en mycket olämplig tidpunkt.
     I fråga om de specifika förhållanden som undertecknad uppmanats att yttra sig
     över kan anföras följande.
     Punkterna 1 och 2 hör samman och undertecknad vill därför redovisa dessa i ett
     sammanhang. Det är ett riktigt konstaterande att någon tidsplan för målets
     handläggning inte upprättats. Undertecknad har uppmärksammats på vikten av
     detta genom den kritik som JO uttalat den 17 oktober 2014 och kommer
     naturligtvis fortsättningsvis att beakta given kritik. Även utan tidsplan fanns det
     enligt undertecknads mening likväl förutsättningar för en lösning till gagn för
     barnets bästa till följd av de åtgärder som medlarna vid muntlig förberedelse i
     målet den 7 mars 2014 föreslagit i form av familjebehandling. Efter viss tvekan
     hos någon part och efter dröjsmål hos beslutsfattarna i Karlshamns kommun kom
     frågan om familjebehandling att något dra ut på tiden. Likväl fanns det, utan
     någon egentlig tidsplan, i vart fall enligt undertecknads bedömning, en realistisk
     plan för hur målet med framgång skulle kunna drivas vidare.
     Sedan fakta erhållits om att familjebehandlingen avbrutits uppstod för
     undertecknad just den fråga som nu ifrågasatts, nämligen ställningstagandet till
     ett snabbt avgörande av målet. Den bedömning som då gjordes, efter muntligt
     samråd med medlaren, var att begära in uppgifter från Karlshamns kommun
     beträffande barnens aktuella situation och, med beaktande av deras ålder, deras
     egen syn på rådande förhållanden. Efter det att dessa uppgifter kommit in var
     undertecknads bedömning, vilket ombuden muntligen informerats om, att företa
     målet till huvudförhandling i stället för ny muntlig förberedelse. I den
     kommunikation som i denna del skulle ske med Karlshamns kommun, blev
     undertecknad efter några veckors tid varse att handläggningsbeslutet enligt givna
     direktiv inte verkställts. Den tidsutdräkt som uppstod till följd av detta anser sig
     undertecknad svårligen kunna lastas för.
     I fråga om medlarens uppdrag enligt punkten 3 kan konstateras att denna utsetts
     enligt parternas gemensamma vilja. De åtgärder som medlaren inledningsvis
     föreslagit i form av familjebehandling synes ha varit förankrade hos parterna och
     med välinriktat syfte att nå en situation som skulle vara till gagn för barnen och
     även förbättra vårdnadshavarnas förmåga att kunna kommunicera med varandra.
     Huruvida medlarens uppdrag varit alltför otydligt beskrivet överlåter
     undertecknad vördsamt åt JO att lämna vidare synpunkter på.
     Beträffande punkten 4 i JO:s remiss kan i efterhand konstateras att beslutets
     utformning gällande vilandeförklaring lätt kan misstolkas. För undertecknads del
     har det emellertid hela tiden varit fullt klart, oavsett beslutets faktiska
     formulering, att tingsrätten närhelst anledning därtill förekommer av eget
     initiativ kan återuppta handläggningen. Den något otydliga beslutsformuleringen
     beklagas, och en annorlunda formulering ska fortsättningsvis komma till
     användning.
     Vid en närmare genomgång av målets handläggning, då särskilt sett i ljuset av de
     klagomål som riktats mot mig, kan undertecknad medge att det finns uppkomna
     frågor i målet som vid närmare begrundande hade kunnat åtgärdas på ett bättre
     och framförallt tydligare sätt. För sådana brister är undertecknad naturligtvis
     beredd att ta till sig befogad kritik. Arbetsbelastningen vid tingsrätten har under
     den tid som är aktuell i målet varit tung, vilket enligt undertecknads uppfattning i
     väsentlig mån kan ha bidragit till eventuella tillkortakommanden.
AA kommenterade tingsrättens remissvar.
                                                                  Dnr 6730-2014       Sid 5 (9)




JO:s begäran om handlingar efter domstolens remissvar
JO begärde in ett nytt dagboksblad i målet daterat den 26 oktober 2015, en
kopia av ett protokoll från ett sammanträde för muntlig förberedelse den
4 februari 2015 och en kopia av ett protokoll från Hovrätten över Skåne och
Blekinge den 24 mars 2015. Av dessa handlingar framgick bl.a. följande:

Vid sammanträdet för muntlig förberedelse den 4 februari 2015 yrkade
AA i första hand ensam vårdnad om barnen, även interimistiskt, och i andra
hand ett stadigvarande boende för dem hos henne. Hon vidhöll också sin
begäran om att en vårdnads-, boende- och umgängesutredning skulle inhämtas.
Motparten bestred yrkandena.

I ett beslut den 11 februari 2015 förordnade tingsrätten, genom rådmannen
Tomas Törnqvist, att vårdnaden om barnen interimistiskt skulle anförtros AA
och att en vårdnads-, boende- och umgängesutredning skulle verkställas, vilken
skulle vara tingsrätten till handa senast den 22 maj 2015.

I ett beslut den 2 april 2015 upphävde Hovrätten över Skåne och Blekinge
tingsrättens interimistiska beslut om ensam vårdnad, vilket innebar att
vårdnaden om barnen alltjämt tillkom parterna gemensamt.

Den begärda utredningen från socialnämnden i Karlshamns kommun kom in till
tingsrätten den 30 juni 2015.

JO begärde slutligen in ytterligare ett nytt dagboksblad daterat den 17 december
2015. Av det framgick att tingsrätten fortfarande inte hade kallat parterna till en
huvudförhandling i målet.

Rättslig reglering
I 2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen finns ett uttryckligt krav på att en
rättegång ska genomföras inom skälig tid. Vidare anges i 42 kap. 6 § tredje
stycket RB att rätten ska driva förberedelsen i ett tvistemål med inriktning på ett
snabbt avgörande. Denna förpliktelse ska rätten fullgöra genom formell och
materiell processledning. Rätten ska alltså dels styra upp processens yttre ramar,
dels verka för att tvistefrågorna blir klarlagda. Det är viktigt att rätten agerar
med fasthet i båda dessa avseenden och hela tiden är aktiv under förberedelsen.

För att främja snabbheten under förberedelsen av ett tvistemål är rätten skyldig
att upprätta en tidsplan för målets handläggning om det inte är obehövligt på
grund av målets beskaffenhet eller av något annat skäl (42 kap. 6 § fjärde
stycket RB). En omsorgsfullt upprättad tidsplan medför en uppstramning och
effektivisering av förberedelsen och ger såväl parterna som rätten en god
överblick över processen och vilka åtgärder som återstår att vidta för att kunna
avgöra målet. Det skapar förutsättningar för en snabbare handläggning.

Utöver kravet på ett snabbt avgörande ska rätten, om det inte är olämpligt med
hänsyn till målets beskaffenhet och övriga omständigheter, verka för att
                                                                   Dnr 6730-2014       Sid 6 (9)




parterna förliks eller på annat sätt uppnår en samförståndslösning (42 kap. 17 §
första stycket RB). I ett mål om vårdnad, boende och umgänge är det barnets
bästa som ska vara avgörande för alla beslut, och detta gäller även vid
samförståndslösningar. Lagstiftaren har ansett att en samförståndslösning
mellan föräldrarna i frågor om vårdnad, boende och umgänge normalt är till
barnets bästa. Det beror bl.a. på att det normalt är bra för barnet att den konflikt
som finns mellan föräldrarna får en så hållbar lösning som möjligt, och om en
samförståndslösning nås är förutsättningarna för att den ska hålla på sikt
betydligt större än i andra fall (prop. 2005/06:99 s. 62 f.).

Enligt 6 kap. 18 § föräldrabalken, FB, kan föräldrar få hjälp att nå en
samförståndslösning genom samarbetssamtal enligt socialtjänstlagen
(2001:453). Rätten kan ge socialnämnden eller något annat organ i uppdrag att
anordna sådana samarbetssamtal. Rätten kan också ge en medlare i uppdrag att
försöka få föräldrarna att nå en samförståndslösning som är förenlig med
barnets bästa (6 kap. 18 a § FB). Möjligheten att utse en medlare är framför allt
tänkt att användas i vissa fall där samarbetssamtal redan har förekommit men
föräldrarna inte lyckats nå en överenskommelse och det ändå kan finnas
möjligheter att nå en samförståndslösning. Medlaren ska inom den tid som
rätten bestämmer lämna en redogörelse för de åtgärder som har vidtagits. Tiden
får inte sättas längre än fyra veckor, men rätten får förlänga tiden om det finns
förutsättningar att nå en samförståndslösning (6 kap. 18 a § andra stycket FB).
När bestämmelsen i 6 kap. 18 a § infördes angavs att domstolen bör kunna
medge en kortare förlängning av tiden t.ex. om en samförståndslösning bedöms
vara nära förestående (prop. 2005/06:99 s. 64 och 91).

Rätten får fatta ett beslut om att vilandeförklara ett mål om det för prövningen
av målet är av synnerlig vikt att en fråga som är föremål för en annan rättegång
eller behandling i en annan ordning först avgörs eller om det finns något annat
hinder av längre varaktighet mot att handlägga målet (32 kap. 5 § RB).

JO:s bedömning
Allmänt
En tvistemålsrättegång i en tingsrätt leder normalt till att tingsrätten avgör målet
genom en dom. Innan tingsrätten kan döma i målet ska i regel en förberedelse
äga rum. Bestämmelserna om förberedelsen gäller för alla tvistemål, alltså både
tvister om exempelvis penningfordringar och, som i det nu aktuella fallet, tvister
mellan två föräldrar om deras gemensamma barn. Den fråga som aktualiseras
genom tingsrättens yttrande till JO är om det just i tvister av det sistnämnda
slaget kan finnas särskilda skäl att lägga ned tid på att nå en
samförståndslösning även om det sker på bekostnad av önskemålet om att målet
avgörs snabbt. Som tingsrätten varit inne på i sitt yttrande till JO kan det av
hänsyn till barnen vara särskilt angeläget att åstadkomma en
samförståndslösning.
                                                                     Dnr 6730-2014       Sid 7 (9)




I alla typer av tvistemål är rätten skyldig att driva förberedelsen med inriktning
på ett snabbt avgörande av målet. Den skyldigheten är enligt lagen
undantagslös. Samtidigt är det rättens skyldighet att verka för en
samförståndslösning. Den skyldigheten är däremot förenad med ett undantag:
rätten ska inte verka för en samförståndslösning om det är olämpligt med
hänsyn till målets beskaffenhet och övriga omständigheter. Detta innebär att
rättens grundläggande uppgift är att driva förberedelsen med inriktning på att
målet avgörs snabbt och att det är inom den ramen som domstolen ska verka för
en samförståndslösning (se bl.a. JO 2015/16 s. 86, dnr 7131-2014).

Det är domstolen och inte parterna som bestämmer hur förberedelsen av ett
tvistemål ska skötas. Och just i mål om vårdnad, boende och umgänge är
domstolens ansvar särskilt påtagligt. I dessa mål är det inte bara parterna som
berörs av hur förfarandet anordnas utan även, och ibland framför allt, deras barn
som inte har någon möjlighet att påverka valet mellan olika alternativ. För att
man som domare ska ta på sig ansvaret att dra ut på processen för att söka nå en
samförståndslösning måste man enligt min mening noga ha tänkt igenom om ett
sådant förfarande är till nytta för barnen eller om det främst är föräldrarnas
intressen som tillgodoses. Det ligger i sakens natur att det inte är bra för någon
att vara inblandad i en rättegång som det är svårt att se något slut på. Framför
allt för ett barn måste den otrygghet som följer av detta vara plågsam.

I familjemål har rätten särskilda verktyg till sin hjälp för att underlätta
samförståndslösningar. Det är mycket vanligt att rätten ger socialnämnden i
uppdrag att anordna samarbetssamtal för detta ändamål. Vid sidan av detta finns
det också möjlighet för domstolen att utse en medlare som hjälper föräldrarna
att komma överens. Både samarbetssamtalen och medlingen äger rum under
målets förberedelseskede. Det innebär att tillämpningen av dessa institut
begränsas av rättens skyldighet att driva förberedelsen med inriktning på ett
snabbt avgörande av målet.

Tingsrätten borde ha upprättat en tidsplan
Jag har i flera beslut påtalat vikten av att tingsrätten upprättar en tidsplan för ett
tvistemåls handläggning om det inte är obehövligt på grund av målets
beskaffenhet eller av något annat skäl (se JO 2015/16 s. 38, s. 83 och s. 86, dnr
6418-2013, 7131-2014 och 382-2015). Genom att upprätta en tidsplan kan man
många gånger som domare förhindra att ett mål lever sitt eget liv och i stället ta
kontroll över handläggningen.

BB har i sitt yttrande till JO skrivit att det fanns en realistisk planering för hur
målet med framgång skulle drivas vidare även om en tidsplan saknades. En
upprättad tidsplan hade emellertid tidigt klargjort för såväl tingsrätten själv som
parterna och medlaren hur denna planering såg ut, och tingsrätten hade varit
tvungen att kontinuerligt följa upp den. Därigenom hade domstolen enkelt
kunnat ha en bättre kontroll över handläggningen. Det var alltså inte obehövligt
                                                                  Dnr 6730-2014       Sid 8 (9)




att upprätta en tidsplan, och enligt min uppfattning borde detta ha gjorts senast i
anslutning till att medlaren utsågs.

Tingsrätten har brustit i kontrollen över medlarens uppdrag
Den 4 november 2013 utsåg rådmannen BB en medlare, CC. Hon fick den 25
november 2013 tillåtelse av BB att anlita ett biträde, DD CC:s och DD:s arbete
avslutades formellt när de lämnade i sina kostnadsräkningar den 20 januari
2015. Medlingsarbetet hade dock avslutats betydligt tidigare.

När domstolen överväger att anlita en medlare måste den beakta att den
grundläggande regeln för förberedelsearbetet i ett tvistemål är att inriktningen
ska vara att målet avgörs snabbt. Kravet på snabbhet har också lett till att
huvudregeln i lagen är att medlarens uppdrag ska slutföras inom fyra veckor. I
förarbetena till lagregeln om medlare sägs också att en medlare framför allt bör
utses när samarbetssamtal förekommit men föräldrarna trots detta inte har
lyckats nå en överenskommelse, eftersom det i sådana situationer finns goda
möjligheter för domstolen att avgöra om det finns förutsättningar för medlaren
att lyckas med sitt uppdrag inom en rimlig tid. Och självklart måste domstolen
bevaka att medlaren verkligen redovisar i tid och att medlaren annars ansöker
om förlängning av tiden. När domstolen tar ställning till en begäran om
förlängning måste den också kontrollera om en samförståndslösning är nära
förestående.

BB:s beslut den 4 november 2013 att utse en medlare hade inte föregåtts av
några samarbetssamtal eller en genomgång av målet vid en muntlig
förberedelse. Inte heller innehåller beslutet några anvisningar till medlaren om
hur uppdraget skulle fullgöras. Det är dessutom anmärkningsvärt att medlaren
fick nästan sex veckor på sig för att lämna in ett yttrande trots att lagen
föreskriver en längsta tid om fyra veckor.

Redan i CC:s yttrande den 12 december 2013 framstod det med hänsyn till vad
hon skrev som tveksamt om en samförståndslösning kunde bedömas vara nära
förestående. Utan några närmare kontroller beviljade tingsrätten henne mer än
sex veckors anstånd med uppdragets utförande. I protokollet från sammanträdet
den 7 mars 2014 förefaller det som om målet med förfarandet inför tingsrätten –
att avgöra tvisten mellan AA och hennes tidigare make – kommit i bakgrunden.
Anteckningarna i protokollet handlar om familjebehandling och om
kommunens möjlighet att finansiera en sådan behandling. Det finns ingenting i
protokollet som ger vid handen att en samförståndslösning låg inom nära
räckhåll. Enligt min mening borde tingsrätten i samband med sammanträdet ha
tagit upp frågan om avslutande av CC:s uppdrag. I stället förlängde tingsrätten
uppdraget på obestämd tid utan att ge några anvisningar för hur det skulle
utföras.

Enligt min mening har tingsrätten misslyckats med kontrollen över medlarens
uppdrag.
                                                                  Dnr 6730-2014     Sid 9 (9)




Utformningen av beslutet om vilandeförklaring var bristfällig
När det stod klart att parterna i målet hade enats om att genomföra en
familjebehandling fattade BB följande beslut:
      Målet vilandeförklaras och återupptas på begäran av part.
Rätten har, som redan framgått, ett ansvar för att ett måls avgörande inte skjuts
upp i onödan och således även för att eventuella uppehåll i handläggningen inte
blir längre än vad som är nödvändigt. Om rätten fattar ett beslut om att
vilandeförklara ett mål bör den därför inte låta målets återupptagande bli
beroende av en anmälan av en part (se bl.a. JO 1981/82 s. 25). Så snart det
hinder som var skälet till att ett mål förklarades vilande har upphört bör
handläggningen av målet återupptas.

BB har i sitt yttrande till JO uppgett att han hela tiden hade klart för sig att
tingsrätten, om det hade funnits anledning till det, när som helst kunde ha
återupptagit handläggningen av målet. Beslutet kom dock inte att utformas på
det sättet.

Sammanfattning
Målet mellan AA och hennes tidigare make har hittills pågått i två år och tre
månader. Det är en orimligt lång tid för ett mål som gäller vårdnaden om barn.
Tingsrätten har inte, som det föreskrivs i 42 kap. 6 § tredje stycket RB, drivit
förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande av målet. De
huvudsakliga orsakerna till att det har tagit så lång tid är avsaknaden av en
tidsplan samt den bristfälliga kontrollen av hur medlaruppdraget utfördes.
Tingsrätten förtjänar kritik för sin handläggning av målet.

BB kan inte undgå kritik för den bristfälliga utformningen av beslutet om
vilandeförklaring den 5 juni 2014.

Vad AA i övrigt har anfört ger inte anledning till någon ytterligare åtgärd eller
något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
