# Försäkringskassan kritiseras för att i ett ärende om sjukpenning ha ställt frågor om våld som saknade betydelse för bedömningen i ärendet

JO 2025-05-28 dnr 6732-2023

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                     Sid
                                                                   2025-05-28               6732-2023              1 (5)


Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                   Försäkringskassan kritiseras för att i ett ärende om
                   sjukpenning ha ställt frågor om våld som saknade
                   betydelse för bedömningen i ärendet


                    Beslutet i korthet: Försäkringskassan har tillsammans med vissa andra myndigheter
                    fått i uppdrag av regeringen att samverka för ökad upptäckt av våld m.m.
                    Försäkringskassan har valt att genomföra uppdraget genom att i vissa ärendeslag
                    rutinmässigt ställa frågor om den enskildes erfarenheter av våld.
                    Försäkringskassan har mot den bakgrunden i ett ärende om sjukpenning frågat en
                    enskild om han utövat våld mot någon annan eller om han själv blivit utsatt för våld.
                    I beslutet framhåller JO att en myndighets utredning av ett ärende ska vara saklig,
                    vilket innebär att de frågor som ställs när rätten till en viss förmån utreds måste ha
                    relevans för de kriterier som gäller för den förmånen. Att myndigheten har fått ett visst
                    regeringsuppdrag förändrar inte den saken. De frågor om våldsutövande och
                    våldsutsatthet som ställdes i det aktuella ärendet saknade relevans för utredningen i
                    ärendet och borde inte ha ställts. JO är särskilt kritisk till att den enskilde inte
                    upplystes om rätten att avstå från att svara på frågan om han utsatt någon annan för
                    våld, dvs. om han hade begått en brottslig handling.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på Försäkringskassan och framförde att
                   myndigheten i ett ärende om sjukpenning hade ställt integritetskänsliga frågor
                   om våld som saknat betydelse i hans ärende. Med anledning av frågorna hade
                   AA berättat om en mycket traumatisk händelse, men efter det inte fått något
                   stöd från handläggaren.

## Utredning

JO hämtade in handlingarna i AA:s ärende om sjukpenning och begärde därefter
                   att Försäkringskassan skulle yttra sig över anmälan. Försäkringskassan ombads
                   att i yttrandet särskilt redogöra för hur myndighetens frågor om våld i samband
                   med utredningen av rätten till olika förmåner förhåller sig till regleringen om
                   saklighet i 1 kap. 9 § regeringsformen.




    Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm     Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                    E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                    Dnr 6732-2023       Sid 2 (5)




I sitt yttrande framförde Försäkringskassan bl.a. följande. Försäkringskassan har
tillsammans med Migrationsverket, Socialstyrelsen, Jämställdhetsmyndigheten
och Arbetsförmedlingen fått i uppdrag av regeringen att samverka för förbättrad
upptäckt av våld m.m. I uppdraget ingår att ta fram rutiner och metoder för att
upptäcka våldsutsatthet och våldsutövande, samt att hänvisa till rätt instans.
Försäkringskassan har därför infört en arbetsmetod som innebär att
handläggarna i vissa ärendeslag rutinmässigt ställer frågor om den enskildes
erfarenheter av våld. Detta eftersom det finns bättre förutsättningar att upptäcka
våld när frågorna ställs rutinmässigt till en bred målgrupp.

Försäkringskassan framhöll vidare att erfarenheter av våld kan vara en
bidragande och dold orsak till sjukskrivning och att myndigheten ska vidta de
utredningsåtgärder som är nödvändiga för att bl.a. kunna bedöma om den
enskilde har rätt till sjukpenning. Utredning kring våldsutsatthet kan därför falla
inom myndighetens utredningsskyldighet men gör inte nödvändigtvis det i alla
ärenden.

Beträffande AA:s ärende framförde Försäkringskassan att handläggaren hade
följt myndighetens rutiner.

AA fick tillfälle att kommentera yttrandet.

Bedömning
Inriktningen på min granskning
Försäkringskassans rutinmässiga frågor om enskildas erfarenheter av våld ställs
inom ramen för myndighetens handläggning av ärenden. Jag har valt att främst
rikta in min granskning på hur detta tillvägagångssätt förhåller sig till
bestämmelserna i bl.a. regeringsformen (RF) och socialförsäkringsbalken
(SFB). Granskningen tar särskilt sikte på de frågor som ställdes till AA. Jag
kommer även att beröra frågan om hur långt myndighetens serviceskyldighet
sträcker sig när det kommer fram att den enskilde har erfarenheter av våld.

Försäkringskassans metod för att öka upptäckten av våld
Försäkringskassan har sedan 2019 i uppdrag att öka upptäckten av våld genom
att införa metoder för att uppmärksamma våldsutsatthet och våldsutövande. I
uppdraget ingår även att ta fram rutiner så att de enskilda som berörs kan
hänvisas till rätt instans och personalen ges ett förstärkt stöd för att kunna hjälpa
och stötta dem som har erfarenhet av våld. I syfte att fullgöra uppdraget har
Försäkringskassan som mål att ställa frågor om våld i ärenden om
aktivitetsersättning, rehabiliteringsersättning, sjukpenning och underhållsstöd.

Av Försäkringskassans metodstöd framgår bl.a. att handläggaren ska ställa
frågor om våld i alla ärenden där rehabiliterande förutsättningar för återgång i
arbete ska utredas. När det gäller sjukpenning ska sådana frågor ställas när den
enskildes förutsättningar för återgång i arbete utreds. Sådana frågor ska också
ställas när det finns indikationer på erfarenheter av våld oavsett i vilket
ärendeslag som indikationen uppkommer.
                                                                    Dnr 6732-2023       Sid 3 (5)




Försäkringskassan har således valt att genomföra regeringens uppdrag genom
att ställa frågor om våld inom ramen för myndighetens handläggning av
ärenden. Hur Försäkringskassans utredningar i ärenden får genomföras är
reglerat i bl.a. regeringsformen, förvaltningslagen (2017:900), FL, och
socialförsäkringsbalken.

Försäkringskassans utredning av rätten till sjukpenning
När AA ansökte om fortsatt sjukpenning ålåg det Försäkringskassan att utreda
om förutsättningarna för det var uppfyllda. En sådan utredning ska, enligt
110 kap. 13 § SFB, vara så omfattande som dess beskaffenhet kräver och kan
innebära att myndigheten ställer frågor till den enskilde. Den enskilde är enligt
andra stycket i bestämmelsen skyldig att lämna de uppgifter som är av betydelse
för bedömningen av frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen av
socialförsäkringsbalken. Av en hänvisning till 4 § andra stycket i samma kapitel
följer att uppgifterna ska lämnas på heder och samvete, om inte särskilda skäl
talar mot det.

När utredningsskyldigheten fullgörs ska Försäkringskassan enligt 1 kap. 9 § RF
vara saklig, vilket innebär att utredningen ska vara inriktad på den sakfråga
(t.ex. rätten till en förmån) som utreds utan att det tas ovidkommande hänsyn.
De frågor som ställs måste ha relevans för de kriterier som ställs upp i de
materiella regler som är aktuella. Tillämpningen ska med andra ord vara
normbunden.

De ovan redovisade bestämmelserna innebär att Försäkringskassan vid sin
utredning av sakfrågan, i det här fallet rätten till sjukpenning, endast ska fråga
efter uppgifter som behövs för att kunna ta ställning till den. Med hänsyn till att
den enskilde som huvudregel har en skyldighet att svara och att svaren ska
lämnas på heder och samvete, är det viktigt att Försäkringskassan inte ställer
irrelevanta frågor. Syftet med att frågan ställs får endast vara att svaret förväntas
ha direkt betydelse för ärendet. Varken regeringsformen, förvaltningslagen,
socialförsäkringsbalken eller förordningen (2009:1174) med instruktion för
Försäkringskassan ger myndigheten utrymme att inom ramen för
ärendehandläggningen rutinmässigt ställa andra slags frågor. Att myndigheten
har fått ett visst regeringsuppdrag förändrar inte den saken.

Hur metoden förhåller sig till kraven på saklighet
Kravet på saklighet i ärendehandläggningen innebär att Försäkringskassan
måste skilja på å ena sidan tillämpningen av reglerna i socialförsäkringsbalken
(t.ex. reglerna om sjukpenning) och å andra sidan fullgörandet av
regeringsuppdraget att öka upptäckten av våld. Eftersom regeringsuppdraget
inte inneburit några regeländringar med syftet att påverka Försäkringskassans
tillämpning av bestämmelserna om olika socialförsäkringsförmåner får
genomförandet av uppdraget heller inte inverka på tillämpningen av dessa.
                                                                  Dnr 6732-2023       Sid 4 (5)




Om Försäkringskassan inte gör en tydlig åtskillnad mellan genomförandet av
uppdraget och sin ärendehandläggning finns en risk att handläggningen upplevs
som rättsosäker. Det kan nämligen vara svårt för den enskilde att avgöra vilka
frågor som rör bedömningen i ärendet och som han eller hon är skyldig att svara
på och vilka frågor som inte behöver besvaras eftersom de saknar relevans för
ärendet.

Med hänsyn till att den enskildes svar dessutom som huvudregel ska lämnas på
heder och samvete, dvs. under sanningsförsäkran, finns också en risk att
Försäkringskassans frågor om den enskilde utövat våld ställs i strid med artikel
6.2 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och
36 kap. 14 § rättegångsbalken. Enligt de bestämmelserna ska den enskilde
upplysas om att han eller hon inte är skyldig att yttra sig om omständigheter
vars yppande skulle röja att den enskilde själv eller någon närstående till denne
begått en brottslig eller vanärande handling.

Försäkringskassans upplysningar och frågor om våld med anledning av
regeringsuppdraget bör mot denna bakgrund hållas strikt utanför
ärendehandläggningen. I den mån det överhuvudtaget är lämpligt att
Försäkringskassan frågar enskilda om deras erfarenheter av våld behöver
myndigheten därför vara mycket tydlig med varför frågorna ställs och noggrant
förklara att de inte behöver besvaras och att svaren saknar betydelse för den
enskildes ärende.

Serviceskyldigheten
Enligt 6 § andra stycket FL ska en myndighet lämna den enskilde sådan hjälp
att han eller hon kan ta till vara sina intressen. Hjälpen ska ges utan onödigt
dröjsmål och i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den
enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.

Som framgår av bestämmelsen är serviceskyldigheten främst knuten till den
egna myndigheten. Om Försäkringskassan ställer frågor till en enskild som gör
att han eller hon berättar om sådant som ligger inom andra myndigheters
kompetens får, enligt min mening, det i serviceskyldigheten också anses ingå att
Försäkringskassan ska hänvisa den enskilde dit. När det gäller
regeringsuppdraget att öka upptäckten av våld framgår det dessutom av
uppdraget som sådant att myndigheten är skyldig att hänvisa den enskilde till
lämplig instans där han eller hon kan få adekvata insatser.

Bedömningen i det aktuella ärendet
AA blev under ett utredningssamtal i sitt ärende om fortsatt sjukpenning oväntat
tillfrågad om han hade utövat våld mot någon annan och därefter om han själv
hade blivit utsatt för våld. Frågorna ställdes rutinmässigt och det finns inget som
tyder på att de ställdes för att svaren var avsedda att tillmätas någon betydelse
vid bedömningen av AA:s möjligheter att återgå i arbete, behov av
rehabilitering eller hans fortsatta rätt till sjukpenning. Frågorna saknade såldes
relevans för utredningen i ärendet. De var därför onödiga och osakliga och
                                                                   Dnr 6732-2023       Sid 5 (5)




borde inte ha ställts. Myndigheten förtjänar kritik för att inom ramen för
handläggningen av ett ärende ha ställt integritetskänsliga frågor som saknade
relevans för bedömningen i ärendet. Jag är särskilt kritisk till att AA fick en
fråga om huruvida han hade utövat våld mot någon annan utan att samtidigt få
information om att han inte var skyldig att besvara frågan.

När frågorna ändå ställdes borde Försäkringskassan, efter att AA hade berättat
om sina erfarenheter om våld och det framkommit att han haft kontakt med
vården, ha tagit reda på om AA behövde vidare stöd och lämnat information om
vart han i så fall kunde vända sig. Eftersom det inte gjordes har
Försäkringskassan brustit i att uppfylla sin serviceskyldighet.

Avslutande synpunkter
Som redovisas ovan är det alltså min uppfattning att det inom ramen för
handläggningen av ett ärende om t.ex. sjukpenning endast får ställas frågor som
har betydelse för den sak som utreds och att de aktuella frågorna om våld
således endast får ställas när det finns anledning att anta att svaren har betydelse
för bedömningen i det ärende som frågan ställs. Jag är därför kritisk till det som
framkommit om att Försäkringskassan rutinmässigt ställer sådana frågor utan att
överväga vilken relevans som uppgifterna har för ett ärende.

Jag har dock inga synpunkter på att frågan om våldsutsatthet lyfts och att
Försäkringskassan arbetar brett med att informera enskilda om hur våld
påverkar hälsan och om att det finns hjälp att få. Det finns inte heller något som
hindrar att Försäkringskassan erbjuder vägledning och hänvisning till rätt
instans i kontakten med en enskilde, men det måste då tydliggöras att detta
ligger utanför handläggningen i hans eller hennes ärende.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Thomas Norling. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Seniora rättssakkunniga Sofia Lönnberg har föredragit ärendet och byråchefen
Anneli Svensson har deltagit i beredningen.
