# En åklagare och en polis har brustit vid hanteringen av en misstänkts begäran om insyn i sidomaterialet i en avslutad förundersökning

JO 2021-02-26 dnr 6743-2019

BESLUT
                                                                        Datum                 Dnr                     Sid
                                                                        2021-02-26            6743-2019             1 (10)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        En åklagare och en polis har brustit vid hanteringen av en misstänkts
                        begäran om insyn i sidomaterialet i en avslutad förundersökning


                          Beslutet i korthet: En person begärde hos polisens utredare och hos åklagaren att få
                          del av sidomaterialet i en avslutad förundersökning där han själv var misstänkt.
                          Åklagaren gav polisens utredare direktiv att hantera den misstänktes begäran. Först
                          efter flera veckor fick den misstänkte del av visst material. Utredaren hade då tagit
                          bort handlingar ur sidomaterialet som hon bedömde omfattades av sekretess.
                          Åklagaren hade dock inte fattat något beslut om att begränsa den misstänktes insyn i
                          materialet.
                          JO konstaterar att begäran skulle prövas enligt rättegångsbalkens bestämmelser om
                          partsinsyn. JO konstaterar vidare att åklagaren, i egenskap av undersökningsledare,
                          ansvarade för att den misstänktes begäran prövades skyndsamt och i övrigt i enlighet
                          med de aktuella bestämmelserna. JO anser att åklagaren inte kan undgå kritik för
                          brister i hanteringen av den misstänktes begäran.
                          JO kritiserar Polismyndigheten för att undersökningsledaren inte underrättades om
                          den begäran som kom in till Polismyndigheten och för att handlingen registrerades
                          först omkring en månad efter det att den kom in till myndigheten.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 23 september 2019 förde AA fram
                        klagomål mot assistentåklagaren BB och polisens utredare polisinspektören CC.
                        AA klagade bl.a. på hur de hanterat hans begäran att få del av sidomaterialet,
                        den s.k. slasken, i en avslutad förundersökning där han var misstänkt. Åtal hade
                        väckts den 3 september 2019 och huvudförhandling hållits vid tingsrätten den
                        16 september.

                        AA uppgav i sin anmälan att han hos undersökningsledaren BB och utredaren
                        CC hade begärt att få tillgång till slasken vid tre olika tillfällen men att de hade
                        ignorerat hans begäran. Två av tillfällena var innan huvudförhandlingen hölls
                        eftersom han bedömde att slasken kunde innehålla viktig bevisning och
                        information.




 Riksdagens ombudsmän                        E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                   Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                            Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A            Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                       Dnr 6743-2019        Sid 2 (10)




AA bifogade till sin anmälan en kopia av en skriftlig begäran att få ut slasken
ställd till BB, daterad den 13 september 2019. I skrivelsen angavs att AA
tidigare hade begärt att få ut slasken utan att han fått något svar.

Utredning
BB uppgav den 27 september 2019 vid ett telefonsamtal med JO att han hade
fått flera framställningar från AA och att han hade vidarebefordrat dem till CC.
Hans senaste åtgärd hade varit att ge CC i uppdrag att skriva till AA och be
honom specificera sin begäran, eftersom hon hade bedömt att det i några
målsägandeförhör i utredningsmaterialet fanns uppgifter som kunde hänföras
till annan brottslighet än den som AA delgetts misstanke om.

CC uppgav i ett telefonsamtal med JO den 1 oktober 2019 att AA inte hade fått
något av det begärda materialet och inte heller något besked om att han inte
kunde få det. Hon sa även att hon behövde få klarhet i vad AA kunde få ta del
av och att hon hade en dialog med BB om det.

JO uppmanade Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten att yttra sig över
handläggningen av AA:s begäran.

Åklagarmyndighetens yttrande
Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren DD) yttrade sig den 5 maj 2020 efter
att ha begärt in upplysningar från BB och kammarledningen vid
åklagarkammaren i Karlskrona. Även områdeschefen för åklagarområde Syd
hade fått tillfälle att yttra sig.

Av yttrandet framgår att AA:s begäran att få ut sidomaterialet i
förundersökningen kom in till åklagarkammaren den 16 september 2019, dvs.
samma dag som huvudförhandlingen hölls, och att BB fick del av begäran på
eftermiddagen efter att förhandlingen avslutats. Den 20 september kom AA in
med en påminnelse om sin begäran till åklagarkammaren. Han fick den
9 oktober del av visst sidomaterial genom att det visades upp för honom på den
anstalt där han då befann sig.

BB lämnade följande upplysningar om hur han hade hanterat AA:s begäran att
få del av materialet.

      Eftersom jag inte hade direkt tillgång till något sidomaterial i
      Åklagarmyndighetens databas Cåbra tog jag den 16 september e-postkontakt
      med den ansvariga handläggaren på Polismyndigheten, CC. Instruktionen till CC
      löd att AA skulle få ta del av den så kallade slasken. …
      CC återkopplade med svar att slasken inte kunde lämnas ut på grund av att det
      fanns uppgifter hänförliga till ärenden som inte omfattades av åtalsaktuella
      misstankar. Vid telefonkontakt upplyste hon vidare att det inte fanns något
      ytterligare av saklig vikt för utredningen att lämna ut, utan materialet bestod av
      diverse domstolsframställningar etc.
      Jag svarade [per e-post den 18 september, JO:s anm.] att AA skulle få tillfälle att
      specificera vad han ville ha för uppgifter samt en upplysning om att hans begäran
      inte får lämnas utan åtgärd. …
                                                                         Dnr 6743-2019         Sid 3 (10)




      Den 23 september tog jag åter igen e-postkontakt med CC med en påminnelse
      gällande utlämning av handlingarna. Kontakt togs även med AA:s försvarare,
      … , där han informerades om hur AA:s begäran hanterades samt tillfrågades om
      han hade något att tillföra eller invända. [Försvararen] hade inget att invända och
      kunde endast tillföra att AA befann sig på [en anstalt]. …
      CC informerades därefter via e-post [den 24 september, JO:s anm.] om var AA
      befann sig. Hon instruerades att sammanställa en lista över vilka handlingar som
      fanns i slasken så att AA skulle kunna specificera vilka handlingar han ville
      begära ut. Denna handläggningsåtgärd valdes eftersom det framstod som
      meningslöst att skicka ut handlingar som uppenbart saknade betydelse för
      utredningen i ärendet samt att försvararen ansåg att det var ett lämpligt sätt att
      hantera frågan.
Den omnämnda e-postkorrespondensen med CC och en tjänsteanteckning som
BB upprättat den 23 september 2019 gavs in till JO. I tjänsteanteckningen anger
BB att AA vid flera tillfällen skriftligen begärt att få ta del av slasken samt
redogör för kontakten med försvararen och vilka instruktioner han gett CC.

I kompletterande upplysningar till åklagarkammaren i Karlskrona uppgav BB
bl.a. följande. Efter samtalet med JO hade han kontakt med CC för att
kontrollera att AA:s begäran hanterats. Enligt CC fick AA del av allt material
genom att en person visade upp tillgängligt material för honom på anstalten. Det
fanns enligt uppgift från CC inget ytterligare utredningsmaterial i ärendet som
inte hade inkluderats i förundersökningsprotokollet. Det har enligt vad BB
känner till inte funnits något sidomaterial.

Åklagarmyndigheten redovisade följande bedömning.

      Åklagaren har fått del av AA:s första begäran om att få ta del av sidomaterialet,
      som gjorts före huvudförhandlingen vid tingsrätten men inkommit till
      åklagarkammaren samma dag som förhandlingen hållits, först på eftermiddagen
      efter att förhandlingen avslutats. Han har då omedelbart gett direktiv till
      utredaren om att lämna ut sidomaterialet. Han har under dagarna därefter,
      eftersom utredaren varit osäker på hur hon skulle hantera frågan, följt upp
      direktivet och även gett utredaren närmare och tydliga besked om vilka
      handlingar som kunnat lämnas ut om så efterfrågats. Åklagaren har dessutom
      kontaktat den offentlige försvararen med information om AA:s begäran för att
      säkerställa dennes rätt. Sidomaterialet, som i fråga om den åtalade händelsen inte
      bestått av något utredningsmaterial, har inte funnits tillgängligt hos åklagaren.
      Åklagaren har enligt min bedömning vidtagit de åtgärder som kunnat krävas av
      en åklagare i en utredning av det aktuella slaget för att se till att AA skulle få del
      av sidomaterialet. Om JO bedömer att det tagit för lång tid att handlägga AA:s
      begäran kan därför inte åklagaren lastas för denna brist.
      Jag kan vidare konstatera att förundersökningsprotokollet saknat information om
      huruvida det funnits sidomaterial att ta del av i utredningen. Utifrån
      omständigheterna i det här ärendet har dock inte denna brist påverkat AA:s rätt
      till en rättvis rättegång.
Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten (EE) yttrade sig den 3 augusti 2020 efter att ha begärt in
upplysningar från chefen för utredningssektionen i polisområde Blekinge
nordöstra Skåne, och CC, inspektör vid utredningssektionen.

Polismyndigheten redovisade att CC lämnat följande upplysningar.
                                                                        Dnr 6743-2019         Sid 4 (10)




      Hon har tagit emot ett handskrivet brev från AA i vilket han begärde att få ta del
      av slasken. Hon tror att detta brev kom i mitten av september 2019. Hon har inte
      tagit del av den begäran som är ställd till BB men BB har muntligen uppgett att
      han har fått en begäran av AA. CC minns inte om AA uttryckligen bad om att få
      ta del av slasken före huvudförhandlingen som ägde rum den 16 september 2019.
      Den 7 oktober 2019 kontaktade CC ärendesamordningen för att få hjälp med att
      låta AA få ta del av slasken. Den 9 oktober 2019 åkte hennes kollega … till
      anstalten där AA är placerad och AA fick läsa igenom slasken. […] Innan AA
      fick ta del av slasken hade CC tagit bort två förhör. Dessa förhör gällde inte
      åtalet mot AA och han hade inte blivit delgiven någon misstanke kring det som
      förhören innehöll. CC tror att hon hade en diskussion med BB om att AA inte
      skulle få ta del av förhören. Hon har inte antecknat detta någonstans eftersom
      ärendet var stängt. AA har inte informerats om att han inte fick ta del av två
      förhör och inte heller om med vilket lagstöd som de togs bort.
Av upplysningar från chefen för utredningssektionen framgår bl.a. att AA:s
begäran att få ta del av sidomaterialet diariefördes som inkommen den
14 oktober 2019.

Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

      Av utredningen i ärendet har inte framkommit annat än att CC mottagit fler än en
      begäran om att få ta del av det aktuella sidomaterialet. Av CC:s uppgifter har
      dock framkommit att hon har fått information om att även åklagaren mottagit i
      vart fall en sådan begäran från AA. Den begäran som har inkommit till
      Polismyndigheten har diarieförts den 14 oktober 2019 men det är oklart när
      exakt denna har inkommit till myndigheten. Av CC:s uppgifter har framkommit
      att hon tror att det kan ha varit i mitten av september 2019. Den begäran som AA
      har bifogat till sitt klagomål är daterad den 13 september 2019, dvs några dagar
      före den huvudförhandling som ägde rum den 16 september 2019. Denna
      begäran är dock ställd till åklagaren och det finns ingen dokumentation som visar
      på att just denna begäran även har kommit in till Polismyndigheten.
      I avsaknad av dokumentation i ärendet är det svårt för myndigheten att göra
      någon närmare bedömning av handläggningen. Det kan dock konstateras att AA
      har haft rätt att ta del av det efterfrågade sidomaterialet. För det fall en sådan
      begäran har inkommit till Polismyndigheten före huvudförhandlingen har det
      ålegat myndigheten att uppmärksamma åklagaren på begäran, som i egenskap av
      förundersökningsledare har haft att ta ställning till denna. För det fall begäran har
      inkommit efter avslutat förfarande i målet har det istället ankommit på
      Polismyndigheten att diarieföra begäran och skyndsamt behandla denna som
      begäran om utfående av allmän handling. Oavsett vilket har utlämnandet inte
      skett tillräckligt skyndsamt.
      Det kan vidare konstateras att när AA fick ta del av sidomaterialet hade två
      förhör tagits bort ur detta. AA borde ha fått information om varför förhören togs
      bort och vilket lagrum som gav stöd för det. Han borde också ha informerats om
      möjligheten att begära myndighetens prövning och att det krävdes ett skriftligt
      beslut av myndigheten för att kunna överklaga beslutet att inte få ta del av de
      handlingar som utelämnats.
      Polismyndigheten beklagar bristerna i handläggningen. Polisregion Syd har
      meddelat att de har för avsikt att uppmana utredningssektionen i polisområde
      Blekinge nordöstra Skåne att se över sina rutiner när det gäller begäran av sådan
      information som är aktuell i detta ärende och att de även ska se över ett
      eventuellt behov av utbildningsinsatser.
                                                                      Dnr 6743-2019        Sid 5 (10)




Rättslig reglering
Förundersökningsprotokollet och sidomaterial
Vid en förundersökning ska det föras ett protokoll över det som har förekommit
som är av betydelse för utredningen (se 23 kap. 21 § första stycket rättegångs-
balken, RB). Närmare bestämmelser om förundersökningsprotokollets innehåll
finns i 20–23 §§ förundersökningskungörelsen (FUK).

Lite förenklat kan man säga att förundersökningsprotokollet ska innehålla alla
uppgifter som har betydelse som underlag för åklagarens ställningstagande i
åtalsfrågan eller för den misstänktes försvar. Det material som inte redovisas i
förundersökningsprotokollet utgör s.k. sidomaterial och kallas ofta för slasken.
Av förundersökningsprotokollet ska det framgå om det finns utredningsmaterial
som inte har tagits med i protokollet (se 20 § FUK).

Den misstänktes rätt att ta del av utredningsmaterial
Insynsrätt enligt rättegångsbalken
En misstänkts rätt till insyn i en förundersökning regleras av bestämmelser i
rättegångsbalken och i offentlighets- och sekretesslagen (OSL).

Den som underrättats om att han eller hon är skäligen misstänkt för ett brott har
rätt att fortlöpande, i den mån det kan ske utan men för utredningen, ta del av
det som har förekommit vid förundersökningen (se 23 kap. 18 § andra stycket
RB). Denna rätt gäller med de begränsningar i sekretesshänseende som följer av
10 kap. 3 § OSL.

När undersökningsledaren har slutfört den utredning som han eller hon anser är
nödvändig har den misstänkte rätt att ta del av det som har förekommit vid
förundersökningen (se 23 kap. 18 a § första stycket RB). Efter denna s.k.
slutdelgivning kan rätten att ta del av förundersökningsmaterialet inte längre
begränsas enligt rättegångsbalken. Det gäller oavsett om uppgifterna har tagits
in i ett preliminärt förundersökningsprotokoll eller finns i sidomaterialet. (Se
prop. 2016/17:68 s. 61 f.)

Sekretess kan dock även i detta skede hindra att den misstänkte får insyn i
förundersökningsmaterialet. Begränsningarna enligt 10 kap. 3 § OSL gäller
dock endast om det är fråga om en uppgift som inte har betydelse för beslutet i
åtalsfrågan och det står klart att det intresse som sekretessen ska skydda har
företräde framför den misstänktes intresse av att ta del av uppgiften. Om
insynen i materialet begränsas efter en sådan intresseavvägning ska den
brottsutredande myndigheten lämna upplysningar om vad materialet innehåller i
den utsträckning det behövs för att den misstänkte ska kunna ta till vara sin rätt
och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen ska skydda.
Rätten att ta del av det som har förekommit vid förundersökningen gäller i
samma utsträckning även efter det att åtal har väckts och fram till dess att åtalet
slutligt har prövats eller saken slutligt har avgjorts på annat sätt, dvs. till dess att
                                                                  Dnr 6743-2019       Sid 6 (10)




det finns ett avgörande i målet som har fått laga kraft. (Se 23 kap. 18 a § andra
stycket RB, 10 kap. 3 och 3 a §§ OSL och prop. 2016/17:68 s. 118.)

Det är undersökningsledaren som beslutar i frågor som rör den misstänktes rätt
att ta del av det som har förekommit vid förundersökningen (se 23 kap. 21 d §
första stycket RB). Det gäller såväl före som efter slutdelgivning av
förundersökningen. Undersökningsledaren ska besluta om i vilken utsträckning
den misstänkte ska få insyn i förundersökningen, på vilket sätt insynen ska
tillgodoses i det enskilda fallet och om det ska uppställas förbehåll som
inskränker den misstänktes rätt att förfoga över sådana sekretesskyddade
uppgifter som han eller hon i och för sig har rätt att ta del av (se
prop. 2016/17:68 s. 112).

Ett beslut från undersökningsledaren att begränsa rätten att ta del av det som
förekommit vid förundersökningen kan efter slutdelgivningen anmälas till
domstol av den misstänkte (se 23 kap. 21 d § andra stycket RB).

Begäran om allmän handling enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen
Det finns också möjlighet att begära ut förundersökningsmaterial med stöd av
bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen (TF). Enligt dessa bestämmelser har var och en rätt att
ta del av en allmän handling som förvaras hos en myndighet om den har
kommit in till myndigheten eller upprättats där, förutsatt att den inte omfattas av
sekretess (se 2 kap. 1–4 §§ TF). Vid en sådan begäran är det den myndighet
som förvarar handlingen som ska pröva om den kan lämnas ut och då i första
hand den befattningshavare som ansvarar för vården av handlingen (se 2 kap.
17 § TF och 6 kap. 3 § OSL).

Ska en begäran från en misstänkt om insyn i förundersökningen hanteras enligt
rättegångsbalken eller enligt tryckfrihetsförordningen?
För den misstänkte ger rättegångsbalkens bestämmelser en större möjlighet till
insyn än bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen. I propositionen till
bestämmelserna i rättegångsbalken uttalas att så länge inget annat anges eller
det annars framgår att det är fråga om en begäran om att få ta del av en allmän
handling, kan man därför i allmänhet utgå från att en misstänkt som begär att få
ta del av utredningsmaterial vill få frågan prövad enligt rättegångsbalkens
reglering och inte som en begäran om att få ta del av en allmän handling med
stöd av bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen (se prop. 2016/17:68 s. 112).

Oavsett vilket regelsystem som tillämpas, rättegångsbalkens eller
tryckfrihetsförordningens, ska en framställan om att få ta del av handlingarna i
ärendet behandlas skyndsamt (se bl.a. JO 2007/08 s. 87 och JO 2014/15 s. 644).
När det gäller utlämnande av allmänna handlingar enligt reglerna i
tryckfrihetsförordningen har JO i ett flertal beslut uttalat att ett besked i en
utlämnandefråga normalt bör lämnas samma dag som framställan har gjorts.
Någon eller några dagars fördröjning kan dock godtas om det är nödvändigt för
att ta ställning till om handlingen får lämnas ut.
                                                                 Dnr 6743-2019       Sid 7 (10)




Om det är oklart vilket material som en begäran avser eller om det rör sig om ett
mycket omfattande material eller många uppgifter som omfattas av sekretess
kan det finnas anledning att kontakta den misstänkte och ge honom eller henne
tillfälle att precisera eller avgränsa sin begäran. På så sätt kan man undvika att
hanteringen dröjer längre än nödvändigt. (Se t.ex. JO 2015/16 s. 665.)

Bedömning
Utgångspunkter för bedömningen
Av utredningen framgår att AA hos såväl åklagaren BB som polisens utredare
CC begärde att få ut allt sidomaterial i en förundersökning där han själv var
misstänkt. AA gjorde sin begäran efter slutdelgivningen men innan det fanns ett
avgörande i målet som hade fått laga kraft. Ansvaret för att AA:s begäran
prövades på ett korrekt sätt låg hos BB i hans egenskap av undersökningsledare.

Som framgått av redogörelsen för den rättsliga regleringen bör en misstänkts
begäran att få ta del av utredningsmaterial som utgångspunkt prövas enligt
rättegångsbalkens reglering om partsinsyn eftersom de bestämmelserna ger den
misstänkte större möjlighet till insyn än bestämmelserna om rätten att ta del av
allmänna handlingar i 2 kap. tryckfrihetsförordningen. Det har inte kommit
fram att det funnits någon särskild anledning att utgå från att AA ville att hans
begäran skulle prövas som en framställan om att få ta del av allmänna
handlingar.

Det har av utredningen inte kunnat klarläggas när AA första gången begärde att
få ta del av materialet. Han har i anmälan uppgett att han framställde sin
begäran två gånger före huvudförhandlingen den 16 september 2019. CC har
uppgett att hon tog emot AA:s begäran någon gång i mitten av september.
Begäran har dock diarieförts som inkommen hos Polismyndigheten först den
14 oktober. AA:s begäran till BB är daterad den 13 september och i den står det
att en begäran har gjorts tidigare utan att AA fått något svar. Handlingen har
diarieförts som inkommen hos Åklagarmyndigheten den 16 september, dvs.
samma dag som huvudförhandlingen hölls, och BB har uppgett att han fick del
av den först efter förhandlingen. I mina fortsatta överväganden utgår jag från att
AA:s begäran kom in den 16 september.
                                                                  Dnr 6743-2019      Sid 8 (10)




Åklagarens hantering av AA:s begäran
När BB den 16 september 2019 tagit del av AA:s begäran kontaktade han
samma dag CC och gav henne direktiv att låta AA få del av sidomaterialet. CC
förde fram att materialet inte kunde lämnas ut på grund av att det fanns
uppgifter i det som kunde hänföras till ärenden som inte omfattades av de
misstankar som var aktuella i åtalet och att det inte fanns några ytterligare
uppgifter av saklig vikt för utredningen. BB instruerade CC den 18 september
att ge AA möjlighet att specificera vad han ville ha för uppgifter. BB upplyste
också CC om att AA:s begäran inte fick lämnas utan åtgärd.

Den 20 september kom en påminnelse in från AA om hans begäran och BB
kontaktade den 23 september på nytt CC med en påminnelse om utlämnande av
handlingar. Han kontaktade samma dag AA:s försvarare och informerade
honom om hur AA:s begäran hanterades. Dagen därpå, dvs. den 24 september,
instruerade han CC att sammanställa en lista över vilka handlingar som fanns i
sidomaterialet så att AA skulle kunna specificera vilka handlingar han ville
begära ut. AA fick tillfälle att ta del av visst sidomaterial den 9 oktober, genom
att det visades upp för honom.

Det framgår av utredningen hos JO att sidomaterialet, utöver
domstolsframställningar och liknande handlingar, enbart bestod av två förhör
med målsäganden som rörde förhållanden som AA inte var delgiven misstanke
om. AA:s begäran kan således varken sägas ha avsett ett omfattande material
eller varit otydlig eller krävt att många uppgifter sekretessprövades. Jag kan
därför inte se att det fanns något behov av att be AA precisera sin begäran. BB
hade alltså mycket snabbt och enkelt kunnat ta ställning till vilket material som
AA kunde ta del av. Enligt min mening borde AA:s begäran ha kunnat hanteras
inom någon eller några dagar. Det saknar i sammanhanget betydelse att
materialet inte var direkt tillgängligt för BB via Åklagarmyndighetens
verksamhetsstöd Cåbra.

BB valde att ge CC hos Polismyndigheten direktiv att hantera AA:s begäran.
Detta föranleder inget principiellt uttalande från min sida, annat än en erinran
om att ansvaret för prövningen naturligtvis låg kvar hos BB i egenskap av
undersökningsledare.

Mellan den 16 och 24 september gav BB direktiv till CC vid fyra tillfällen. Av
utredningen framgår inte om det förekommit några kontakter mellan dem efter
instruktionen till CC den 24 september om att sammanställa en lista över
handlingarna i sidomaterialet. Det har inte heller kommit fram att det förekom
några ytterligare kontakter med AA om hans begäran. Först den 9 oktober fick
AA ta del av sidomaterial genom att det visades upp för honom. Jag kan inte
komma till någon annan slutsats än att tiden det tog att handlägga AA:s begäran
var oacceptabelt lång. Att AA:s offentliga försvarare verkar ha godtagit
hanteringen saknar betydelse eftersom begäran gjorts av AA personligen.
                                                                  Dnr 6743-2019       Sid 9 (10)




När AA fick del av materialet hade CC tagit bort två förhör som hon bedömde
omfattades av sekretess, och hon har uppgett att hon tror att hon diskuterade
frågan med BB. BB har emellertid inte själv uppgett att han fattat något beslut
om att begränsa AA:s insynsrätt i materialet och något sådant beslut har inte
heller dokumenterats. CC har vidare förklarat att AA inte informerades om att
han inte fick del av allt material han hade begärt.

Som jag konstaterat låg ansvaret hos BB för att AA:s begäran hanterades
korrekt. Mot bakgrund av vad jag uttalat ovan är det min uppfattning att BB
borde ha tagit ställning till AA:s begäran senast några dagar efter den
16 september. Om BB då ansett att det var motiverat att begränsa AA:s rätt att
ta del av utredningsmaterialet skulle han ha fattat ett beslut med den
innebörden. AA skulle då ha haft möjlighet att få frågan prövad av domstol, om
han inte varit nöjd med beslutet. BB skulle i det sammanhanget även ha
övervägt om AA skulle ha upplysts om vad ett borttaget material innehöll.

Av det sagda framgår att BB:s hantering av AA:s begäran att få ta del av
sidomaterialet i utredningen var bristfällig. För detta kan BB inte undgå kritik.

Av utredningen i JO:s ärende framgår även att förundersökningsprotokollet inte
innehöll någon anteckning om att det fanns utredningsmaterial som inte tagits
med i protokollet. Detta är givetvis en brist. I den här delen stannar jag dock vid
att konstatera att BB i egenskap av undersökningsledare hade det yttersta
ansvaret för att förundersökningsprotokollet innehöll de uppgifter som ett
sådant protokoll ska innehålla.

Polismyndighetens hantering av AA:s begäran
Begäran som AA skickade till Polismyndigheten har diarieförts som inkommen
hos myndigheten först den 14 oktober 2019 trots att CC enligt egen uppgift tog
emot begäran någon gång i mitten av september. En sådan fördröjning i
registreringen är naturligtvis inte godtagbar (se 5 kap. 1 § OSL).

Av uppgifterna i anmälan och formuleringarna i AA:s begäran till BB framgår
att han skickade sin begäran till Polismyndigheten innan han skickade den till
Åklagarmyndigheten. När begäran kom in till Polismyndigheten borde CC
omedelbart ha underrättat BB så att han i egenskap av undersökningsledare
skyndsamt kunde ta ställning till AA:s begäran. Enligt det som har kommit fram
vidtog hon dock inga åtgärder alls med anledning av begäran.

Polismyndigheten kritiseras för den bristande hanteringen av den begäran som
kom in till Polismyndigheten.

Som jag tidigare konstaterat har utredningen inte gett något närmare besked om
vilka kontakter som förekom mellan BB och CC efter direktivet den
24 september 2019. Det har inte framgått om CC agerade i enlighet med
instruktionerna eller vidtog några andra åtgärder innan hon den 7 oktober
kontaktade ärendesamordningen för att få hjälp att låta AA ta del av materialet.
                                                                  Dnr 6743-2019   Sid 10 (10)




Jag har därför inte tillräckligt underlag för att uttala mig om huruvida hon
genomförde BB:s direktiv med tillräcklig skyndsamhet.

Frågan om AA:s rätt till insyn i sidomaterialet skulle alltså prövas enligt
rättegångsbalkens bestämmelser. Jag finner därför inte anledning att gå in på
hur Polismyndigheten skulle ha hanterat AA:s begäran vid en tillämpning av
bestämmelserna om rätten att ta del av allmänna handlingar i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen.

Ärendet avslutas.
