# Allvarlig kritik mot dåvarande rektorn för Sörviks skola i Ludvika kommun för underlåtenhet att genast göra en anmälan till
socialnämnden efter att en elev berättat om våld i hemmet

JO 2013-12-18 dnr 6755-2012

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                       Sid
                                                                          2013-12-18               6755-2012                1 (5)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Allvarlig kritik mot dåvarande rektorn för Sörviks skola i Ludvika
                        kommun för underlåtenhet att genast göra en anmälan till
                        socialnämnden efter att en elev berättat om våld i hemmet


                          Beslutet i korthet: Vissa myndigheter, bl.a. skolor, samt anställda hos dessa myndig-
                          heter är enligt socialtjänstlagen skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin
                          verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa.
                          En flicka berättade i oktober 2010 för en lärare att hon utsattes för våld i hemmet. Hon
                          berättade återigen i oktober 2011 och i mars 2012 för skolpersonal om misshandel i
                          hemmet. Vid samtliga tillfällen vidarebefordrades informationen till rektorn. Först den
                          2 april 2012 gjordes en anmälan till socialtjänsten. Av remissvaret framgår att skolan i
                          stället för att anmäla till socialtjänsten gjorde ”flera interna bedömningar och över-
                          väganden” med anledning av flickans uppgifter.
                          I beslutet uttalas att det inte är skolans sak att värdera de uppgifter som framkommit, utan
                          att det är en fråga för socialtjänsten och eventuellt polis, åklagare och allmän domstol. En
                          anmälan till socialtjänsten borde ha gjorts omedelbart efter att flickan första gången
                          berättat att hon utsattes för våld i hemmet. Rektorn får allvarlig kritik för sin underlåtenhet
                          att uppfylla anmälningsskyldigheten.

## Bakgrund

AA, född 2002, elev vid Sörviks skola i Ludvika kommun, berättade den 25
                        oktober 2010 för sin lärare att hon hade blivit utsatt för våld av sin mamma.
                        Läraren förde omedelbart informationen vidare till den dåvarande rektorn BB. Den
                        25 oktober 2011 berättade AA för en annan lärare vid skolan om våld i hemmet.
                        Läraren framförde detta till rektorn samma dag. En fritidspedagog vid skolan fick
                        den 23 mars 2012 höra av AA att hennes mamma hade använt våld mot henne. Den
                        2 april 2012 samtalade pedagogerna med rektorn som samma dag gjorde en
                        anmälan till socialnämnden.

                        Socialnämnden gjorde en polisanmälan, som resulterade i att åtal väcktes mot AA:s
                        mamma. Falu tingsrätt dömde den 7 januari 2013 (mål nr B 2760-12) AA:s
                        mamma för sju fall av ringa misshandel mot AA och hennes två syskon. Domen
                        har överklagats.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                       Dnr 6755-2012   Sid 2 (5)




Anmälan
CC framförde klagomål mot Sörviks skola för att det dröjde ett och ett halvt år
innan skolan gjorde en anmälan till socialnämnden. Vidare klagade han på social-
tjänsten i kommunen.

CC anförde bl.a. följande. Läraren DD uppgav i polisförhör att hon den
25 oktober 2010 fick höra av sin åttaåriga elev att hon hade blivit slagen på
huvudet och armen, dragen i håret en till två gånger i veckan och att misshandeln
hade medfört smärta. I polisförhör med läraren EE framkom att hon den 25 oktober
2011 fick information om att samma elev hade fått ta emot slag och öron-
dragningar, vilka hade medfört smärta. I stället för att göra en anmälan till social-
nämnden med anledning av de uppgifter som framkommit bedrev rektorn en egen
utredning på skolan. Rektorn bad personalen anteckna vad AA och hennes syskon
berättade. Rektorn ringde och rådfrågade en enhetschef inom socialförvaltningen.
Hon gjorde inte heller någon anmälan. Flickan och hennes syskon hade kunnat
undgå att bli utsatta för misshandel och lidande om skolan hade fullgjort sin
anmälningsskyldighet.

Utredning
Anmälan remitterades till Social- och utbildningsnämnden i Ludvika kommun.
Nämnden anförde i huvudsak följande i remissvaret.

      Ärendebeskrivning och redogörelse av handläggningen i det aktuella ärendet
      ---
      Av de intervjuer som genomförts med berörd personal där personalen beretts
      möjlighet att lämna synpunkter framkommer att befattningshavare FF fick veta,
      2010-10-25, av flickan (eleven) att hon hade blivit utsatt för våld av mamman. FF
      informerade omedelbart rektor om detta, skriftlig dokumentation finns.
      Vid andra tillfället 2011-10-25, när en annan personal på skolan, GG, fick ungefär
      samma information av flickan, som vid första tillfället, reagerade berörd personal
      GG samt FF starkare och GG meddelade - både skriftligt och muntligt - rektor
      samma dag om att det fanns misstanke om övergrepp. GG har senare berättat för
      rektor att hon efter samtalet med honom trodde att han gjorde en anmälan till
      socialtjänsten, vilket inte blev gjort.
      När sedan en tredje personal, HH, 2012-03-23, fick höra av flickan att mamman har
      brukat våld mot henne reagerade HH kraftigt på detta, skriftlig dokumentation finns.
      HH ville senare träffa flickan i enrum för att i lugn och ro prata med henne om det
      hon berättade 2012-03-23, men flickan var sjuk i början av veckan vilket gjorde att
      HH inte hade möjlighet träffa flickan förrän fredagen den 2012-03-30, i samtalet
      stod flickan fast vid det hon berättade i barngruppen på fritidshemmet den 2012-03-
      23.
      Enligt anmälaren CC har rektor kontaktat enhetschefen JJ på socialtjänsten och haft
      ett samråd i ärendet. Enligt uppgift från både rektor och enhetschefen har berörda
      befattningshavare inte haft något samråd innan anmälan till individ- och
      familjeomsorgen (IFO) gjordes. Enligt anmälaren har HH "under en längre tid
      terroriserar utsatt barn". HH tar bestämt avstånd från anklagelsen i anmälan både
      vad gäller terroriseringen av flickan och att HH "frågat ut" flickan. Det HH gjorde
      var att hon förde ett samtal kring det flickan berättade om på samlingen på
      fritidshemmet 2012-03-23.
                                                                        Dnr 6755-2012      Sid 3 (5)




      l samtliga fall där flickan berättat för de olika befattningshavarna om de inträffade
      händelserna har hon fått ett tydligt besked om att ingen vuxen får slå eller bruka våld
      mot barn.

      Förvaltningens bedömning
      Berörd personal inom förvaltningen har inte i någon del av handläggningen beaktat
      annat än de uppgifter som framkommit från flickan. Grunden för orosanmälan är
      information från flickan som vid olika tillfällen framkommit och som kan innebära
      att flickan kan behöva hjälp. I anmälan uttrycker befattningshavarna sin oro för hur
      flickan har det, befattningshavarna uttalar sig inte om orsakerna till detta eller i
      någon skuldfråga. Informationen från flickan, vid olika tillfällen, har legat till grund
      vid prövningen, innan orosanmälan. Det gjordes flera interna bedömningar och
      överväganden av uppgifterna i sakfrågan med början 2010-10-25 och fram tills
      anmälan gjordes. Denna hantering ska inte ta längre tid än nödvändigt, men tecknen
      från flickan var inte entydiga vilket initialt gjorde det svårt vid avvägningen.
      Samtidigt finns det ingen anledning att inte sätta sin tillit till det som flickan
      framfört till de vuxna på skolan. Socialtjänsten har följt de gängse rutiner som finns.
      I det aktuella ärendet finns en skriftlig dokumentation från både berörd pedagogisk
      personal och rektor.
      Bedömningen rektor gjorde vid första tillfället 2010-10-25 var att flickan med sin
      berättelse sökte uppmärksamhet, flickan visade heller inga tecken på t.ex.
      kroppskada som kunde styrka det hon berättat. Enligt rektor fick berörd personal
      besked om att de skulle vara vaksamma på barnets beteende och vad de såg och
      hörde från henne, som kunde kopplas till att hon kunde vara utsatt för misshandel.
      Inga tecken under den närmaste tiden, efter det första tillfället, när hon berättade att
      hon var utsatt för våld, tydde på att flickan var utsatt för fortsatt våld. Enligt rektor
      gjorde han 2011-10-25, efter den information han då fick, ånyo en bedömning och
      övervägande om han skulle göra en anmälan till socialtjänsten eller ej. Rektors
      övervägande och bedömning blev att inte anmäla. Skälet till att inte anmäla var bl.a.
      att han även denna gång gjorde bedömningen att flickan ville ha uppmärksamhet och
      därför berättade att hon har blivit utsatt för övergrepp.
      Efter att flickan 2012-03-23 berättat för personal HH om att hon blivit utsatt för våld
      beslöt de tre befattningshavarna, som fått höra av flickan att hon utsatts för våld, att
      kontakta rektor. Direkt på morgonen måndag 2012-04-02 gick samtliga tre
      befattningshavare till rektor för att göra en anmälan till socialtjänsten, IFO, vilket
      också gjordes av rektor 2012-04-02.
CC yttrade sig över remissvaret.

JO tog del av Falu tingsrätts dom den 7 januari 2013 i mål nr B 2760-12.

Bedömning
Av 14 kap. 1 § 1 st socialtjänstlagen (2001:453), SoL, framgår att vissa myndig-
heter, exempelvis skolor, samt anställda hos dessa myndigheter är skyldiga att
genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller
misstänker att ett barn far illa.

Paragrafen har en ny lydelse sedan den 1 januari 2013. Kriteriet för när de
anmälningsskyldiga ska göra en anmälan till socialnämnden har förtydligats. Enligt
den tidigare lydelsen förelåg en skyldighet att anmäla ”något som kan innebära att
socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd”. Av den nya formuleringen
framgår att anmälaren inte behöver sätta sig in i om socialnämnden behöver ingripa
till ett barns skydd, utan kan utgå från sina egna iakttagelser och sin egen
                                                                  Dnr 6755-2012   Sid 4 (5)




bedömning om ett barn far illa eller misstänks fara illa. Den ändrade formuleringen
är inte avsedd att vare sig begränsa eller utvidga den grupp barn som anmäls till
socialtjänsten. Den utgår i stället från förhållanden när socialnämnden behöver
ingripa till ett barns skydd (prop. 2012/13:10 s. 136).

JO har i tidigare ärenden behandlat frågan om anmälningsskyldigheten och då
uttalat att skyldigheten att göra en anmälan inte förutsätter att det är klarlagt att
nämnden behöver ingripa. Även uppgifter som är svårbedömda eller obestyrkta ska
anmälas, om de tyder på att ett barn kan vara i behov av stöd och hjälp från
nämndens sida. Det ankommer därefter på socialnämnden att undersöka vilken
grund som kan finnas för uppgiften och utreda det eventuella behovet av åtgärder
(se bl.a. JO 1993/94 s. 264). Skolan bör inte bedriva någon egen utredning rörande
misstänkta missförhållanden. Om och på vilket sätt en misstanke ska utredas
ankommer på socialnämnden att bedöma. När personalen vid skolan fattar
misstanke om att en elev far illa i hemmet ska en anmälan ske genast.

När det gäller det aktuella ärendet kan konstateras att en anmälan till social-
nämnden angående AA gjordes den 2 april 2012. Redan i oktober 2010 berättade
emellertid den då åttaåriga AA för en lärare att hon utsattes för våld i hemmet, av
sin mamma. Därefter berättade AA återigen i oktober 2011 och i mars 2012 för
skolpersonal om misshandel i hemmet. Vid de två första tillfällena vidare-
befordrades informationen omedelbart till rektor BB av de pedagoger som tagit
emot uppgifterna. Vid det sista tillfället fick rektorn information av pedagogen i
nära anslutning till att AA hade berättat om händelserna. Det var först efter att
flickan för tredje gången hade berättat om misshandel i hemmet, och sedan
samtliga tre berörda pedagoger tillsammans sökt upp BB i saken, som han gjorde
en anmälan till socialtjänsten. Av remissvaret framgår att skolan i stället för att
anmäla till socialtjänsten gjorde ”flera interna bedömningar och överväganden”
med anledning av flickans uppgifter.

Uppgifter om att ett barn har blivit utsatt för våld måste tas på mycket stort allvar.
Det är inte skolans sak att värdera de uppgifter som framkommit, utan det är en
fråga för socialtjänsten och eventuellt polis, åklagare och allmän domstol. Anmälan
till socialtjänsten gjordes i detta fall ett år och fem månader efter att AA första
gången berättat att modern utsatte henne för våld. En anmälan borde ha gjorts
omedelbart efter att AA berättat att hon utsattes för våld i hemmet. Rutinen vid
skolan förefaller vara att det är rektor som tar beslut om en anmälan till social-
nämnden ska göras eller inte och BB förtjänar allvarlig kritik för sin underlåtenhet
att uppfylla anmälningsskyldigheten. Mot bakgrund av skolans rutin finns det
däremot inte anledning att kritisera någon av de tjänstemän som vidarebefordrade
flickans uppgifter till rektorn. I sammanhanget vill jag dock framhålla att
anmälningsskyldigheten gäller såväl myndigheter som anställda hos myndigheter.

Jag finner det anmärkningsvärt att nämnden i sitt remissvar inte har ifrågasatt
skolans agerande i anledning av elevens uppgifter om våld i hemmet. Jag
förutsätter att skolans rutiner när det gäller anmälningar till socialnämnden ses över
                                                                Dnr 6755-2012   Sid 5 (5)




så att skolan i fortsättningen hanterar liknande situationer i överenstämmelse med
lagstiftarens intentioner.

Vad CC i övrigt anfört i anmälan föranleder inget uttalande från min sida.

Ärendet avslutas med den allvarliga kritik som uttalats ovan.
