# Kritik mot ett sjukhus för hanteringen av en fråga om s.k. vistelseförbud för en anhörig till en patient som vårdades på kliniken

JO 2012-11-30 dnr 6758-2010

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2012-11-30              6758-2010              1 (4)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Kritik mot ett sjukhus för hanteringen av en fråga om s.k.
                        vistelseförbud för en anhörig till en patient som vårdades på kliniken


                          Beslutet i korthet: Modern till en svårt sjuk kvinna förbjöds att tills vidare vistas på
                          den klinik där kvinnan vårdades. Beslutet fattades av klinikchefen. JO uttalar att den
                          självklara utgångspunkten är att en nära anhörig till en svårt sjuk person ska ges
                          mycket goda möjligheter att träffa patienten, men att det under vissa förhållanden kan
                          vara nödvändigt att förbjuda en person att besöka en patient. Då ett sådant beslut
                          måste anses vara ett beslut i kommunallagens mening har det ankommit på
                          regionstyrelsen, eller den som styrelsen delegerat ansvaret till, att fatta beslut i
                          frågan. Om regionstyrelsen fattat beslutet hade detta kunnat bli föremål för
                          laglighetsprövning enligt bestämmelserna i 10 kap. kommunallagen. Att så inte
                          skedde konstateras vara en brist i hanteringen.

## Anmälan

AA framförde, som ombud för BB, i en anmälan till JO klagomål mot en läkare
                        vid neurologiska kliniken i Malmö, Skånes universitetssjukhus inom Region
                        Skåne. Hon anförde bl.a. följande. BB:s dotter, CC, vårdades på neurologiska
                        kliniken för en hjärnskada. Den 28 oktober 2010 fick BB ett samtal från läkaren
                        DD som meddelade att hon nu hade besöksförbud hos dottern. Hon fick ingen
                        överklagandehänvisning. Att utfärda besöksförbud är en allvarlig kränkning mot
                        mänskliga rättigheter. I detta fall har besöksförbudet utgjort ett intrång i BB:s
                        familjeliv (se artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de
                        mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna). Lagen (1996:981) om
                        besöksinskränkningar vid viss tvångsvård var inte tillämplig eftersom det inte
                        var fråga om tvångsvård. Lagen (1988:688) om kontaktförbud var inte heller
                        tillämplig då den förutsätter prövning av allmän åklagare.

## Utredning

Regionstyrelsen gav efter remiss in yttranden av följande lydelse.

                                Regionstyrelsen har anmodats att göra en utredning och yttra sig angående den
                                formella handläggningen av anmälarens utlämnandeframställningar samt
                                beträffande det som anmälaren anfört om att s.k. besöksförbud ska ha meddelats.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                          Dnr 6758-2010         Sid 2 (4)




      Neurologiska kliniken Malmö har lämnat underlag för yttrande. Regionstyrelsen
      lämnar svar i enlighet med bifogade yttrande samt bilagor och gör följande
      tillägg.
      Regionstyrelsen konstaterar att neurologiska kliniken har i det aktuella fallet
      tillämpat de lokala ordningsreglerna för att ur patientsäkerhets- och
      arbetsmiljösynpunkt bestämma över vilka personer som får vistas på kliniken.
      Ordningsreglerna som 2008-10-08 fastställdes av sjukhuschefen har uppdaterats
      2010-11-25 med oförändrat innehåll gällande punkten Obehöriga.
      Ordningsreglerna bifogas yttrandet.
      ---
      Mot bakgrund av ovanstående bedömer regionstyrelsen att neurologiska
      kliniken, Skånes universitetssjukhus följt gällande regelverk.
Yttrandet från neurologiska kliniken, undertecknat av klinikchefen EE, hade
följande lydelse.

## Bakgrund

Anmälarens dotter CC har vårdats på Neurologiska kliniken under hösten 2010.
      Hon drabbades av en mycket allvarlig sjukdom med svåra neurologiska
      symptom. Undertecknad har gått igenom allt journalmaterial och även pratat med
      patientansvarig läkare DD. Med anledning av patientens sjukdom har vården
      bedrivits med mycket omfattande och regelbundna kontakter med patientens
      anhöriga även inkluderande anmälaren. På grund av inskränkt förmåga att
      förmedla sig och ta tillvara på sina egna intressen utsåg överförmyndarenheten
      en god man till CC. I dokumenterade samtal med patientens anhöriga utsågs
      gemensamt patientens sambo till ”närmaste anhörig”. Den 28 oktober
      meddelades anmälaren att hon tills vidare inte fick vistas på Neurologiska
      kliniken i Malmö. Beslutet fattades av undertecknad, efter samråd med
      patientansvarig läkare, på följande grunder:
      1. Det bedömdes föreligga en omedelbar fara för patienten själv, då det
         framkommit uppgifter om att anmälaren skulle kunna påverka patientens
         medicinska vård på ett ogynnsamt sätt. Bakgrunden till dessa misstankar
         finns dokumenterade i journalen. Situationen upplevdes tillräckligt allvarlig
         för att vi med stöd av ordningsreglerna för Skånes universitetssjukhus
         kontaktade anmälaren och meddelade att vistelseförbud förelåg.
      2. Därtill förelåg en lång rad händelser som utgjorde ett direkt
         arbetsmiljöproblem för den personal som skulle utföra en säker vård. Att
         under rådande omständigheter inte kunna garantera en god och säker vård
         var i sig skäl nog att utfärda vistelseförbudet. Eftersom det fortsatt förelåg
         mycket täta kontakter med patientens anhöriga fanns goda möjligheter att
         fortlöpande ompröva vistelseförbudet och återigen tillåta besök om
         förutsättningarna skulle ändras.

## Kommentar

Allmänt kan sägas att det inte är ovanligt att anhöriga till patient med svår
      neurologisk sjukdom kan reagera mycket starkt. Det är givetvis att beklaga när
      den här typen av åtgärder måste sättas in, vilket sker ytterst sällan. I de allra
      flesta fall kan samtal lösa dessa frågor på ett för alla parter tillfredställande sätt.
      Dock måste patientsäkerheten och en god arbetsmiljö, som är en förutsättning för
      patientsäkerheten, alltid kunna upprätthållas på ett tillfredsställande sätt.
De till remissvaret fogade ordningsreglerna, i aktuellt avsnitt uppdaterade den
25 november 2010, hade under punkten ”Obehöriga” följande lydelse
(innehållet i sak var detsamma före uppdateringen).
                                                                       Dnr 6758-2010    Sid 3 (4)




      Reglerna är att SUS [Skånes universitetssjukhus; JO:s anmärkning] – utifrån
      patientsäkerhets-, smittskydds- och arbetsmiljösynpunkt – suveränt bestämmer
      vilka personer som får vistas här.
      SUS beslutar således vilka funktioner som ska finnas i olika lokaler, t.ex.
      väntrum, undersökningsrum, sammanträdesrum, etc. En person som inte
      respekterar detta, liksom en person som befinner sig ”i rätt rum” men stör
      ordningen, kan avvisas.
      SUS ska i första hand själv vidtaga nödvändiga åtgärder för upprätthållande av
      ordning och säkerhet, vid behov med hjälp av väktare. Visar sig resurserna vara
      otillräckliga ska polis tillkallas.
      Den som obehörigen intränger eller kvarstannar i byggnad kan dömas för olaga
      intrång jämlikt 4 kap. 6 § brottsbalken.
AA bereddes tillfälle att kommentera remissvaret.

Journalen avseende CC inhämtades från kliniken.

Från Socialstyrelsen inhämtades beslut den 23 augusti 2011 i ärende dnr 9.2-
35384/2010.

Bedömning
JO har flera gånger uttalat sig i frågan om allmänhetens tillträde till
myndigheters lokaler (se bl.a. JO:s ämbetsberättelser 1982/83 s. 203 och
2006/07 s. 408). Ett sjukhus utgör inte någon allmän plats. Tillträde till
lokalerna är därför beroende av eventuella regler som utfärdats av den som
driver verksamheten. I praktiken innebär det att endast den som har ett befogat
intresse av tillträde till lokalerna har rätt att vistas där. Mot denna bakgrund
finns det inte anledning att ha några invändningar mot de ordningsregler som
utfärdats för sjukhuset och som innebär att en person som befinner sig på
sjukhuset och stör ordningen där kan avvisas.

Det kan konstateras att varken regionstyrelsen eller klinikchefen i yttrandena till
JO har tagit avstånd från den beskrivning som lämnats i anmälan till JO. I
klinikchefens yttrande anges att han, efter samråd med patientansvarig läkare,
fattade ett beslut om ”vistelseförbud” och att detta gällde ”tills vidare”. BB har
således inte avvisats från sjukhuset, utan meddelats ett förbud att komma dit.

Lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård gäller
beträffande besök på vårdinstitutioner och sjukvårdsinrättningar till dem som är
tvångsintagna för vård enligt bl.a. lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
och lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall. Om det med hänsyn
till bl.a. vårdens bedrivande är nödvändigt med inskränkningar av besök, får,
enligt lagens 3 §, huvudmannen för vårdinstitutionen eller vårdinrättningen i
särskilda fall besluta om besöksrestriktioner. Ett sådant beslut kan vara generellt
eller avse besök av en viss person eller vissa personer. Ett beslut enligt 3 § får
enligt 5 § överklagas genom s.k. förvaltningsbesvär hos allmän förvaltnings-
domstol. Som anmälaren anfört var lagen om besöksinskränkningar vid viss
tvångsvård inte tillämplig i detta fall, eftersom CC vårdades enligt hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763). Det har inte heller varit fråga om ett sådant beslut
                                                                    Dnr 6758-2010       Sid 4 (4)




om kontaktförbud som prövas av åklagare enligt lagen (1988:688) om
kontaktförbud.

CC var medvetslös och kunde inte uttala någon egen uppfattning i frågan om
hennes mor skulle tillåtas besöka henne. Såvitt framkommit var det inte på
begäran av den gode mannen, CC:s sambo, som BB förbjöds att besöka sin
dotter på kliniken, utan initiativet till beslutet synes ha kommit från den
patientansvariga läkaren och beslutet fattats av klinikchefen.

Den självklara utgångspunkten måste givetvis vara att en nära anhörig till en
svårt sjuk person som vårdas på sjukhus ska ges mycket goda möjligheter att
träffa patienten. Under vissa förhållanden kan det dock vara nödvändigt att
förbjuda en person att besöka en patient. Det torde röra sig främst om
situationer när en person utgör en direkt fara för patienten eller skapar mycket
svåra arbetsmiljöproblem (jfr Högsta förvaltningsdomstolens dom den 7
november 2012 i mål nr 2486-11).

Ett beslut om att förbjuda någon att tills vidare besöka en anhörig som vårdas på
ett sjukhus måste enligt min mening vara att betrakta som ett beslut i
kommunallagens (1991:900) mening och inte som en åtgärd av rent
verkställande art. Det har därför ankommit på regionstyrelsen eller den som
styrelsen delegerat ansvaret till att fatta beslut i frågan. Klinikchefen har således
inte – i avsaknad av delegation – kunnat fatta beslutet.

Regionstyrelsen borde ha fattat det aktuella beslutet. Därigenom hade detta
kunnat bli föremål för laglighetsprövning enligt bestämmelserna i 10 kap.
kommunallagen. Det är en brist i hanteringen att så inte skedde.

Med utgångspunkt från de uppgifter som lämnats i regionens yttranden och vad
som framgår av journalanteckningarna anser jag att det kan ifrågasättas om
omständigheterna var sådana att det var motiverat att förbjuda BB att tills vidare
besöka kliniken. Såvitt framgår av det beslut jag inhämtat från Socialstyrelsen
flyttades dock CC från kliniken några dagar efter det att BB förbjudits att
komma dit. Det synes alltså ha rört sig om en mycket kort period som
”vistelseförbudet” rent faktiskt var aktuellt. Jag anser mig därför kunna lämna
saken med de uttalanden som har gjorts.

Ärendet avslutas med den kritik som har uttalats.
