# Granskning av Polismyndighetens handläggning av verkställighetsärenden

JO 2017-06-09 dnr 6758-2016

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2017-06-09              6758-2016             1 (15)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Granskning av Polismyndighetens handläggning av verkställighets-
                        ärenden


                          Beslutet i korthet: Under de senaste åren har JO uppmärksammat brister i
                          gränspolisens arbete med att verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut. Polisen har
                          bl.a. verkställt beslut trots att det funnits hinder för verkställighet, och det har
                          framkommit tveksamheter kring polisens användning av tvångsåtgärder. Mot den
                          bakgrunden inspekterade JO under 2015 och 2016 gränspolisverksamheten i
                          samtliga polisregioner i landet. Även vid denna granskning framkom brister bl.a. i
                          användningen av tvångsåtgärder. I juni 2016 överlämnade JO tre tillsynsbeslut om
                          gränspolisens användning av tvång till Justitiedepartementet och uttalade att
                          lagstiftningen borde förtydligas när det gäller polisens befogenheter att använda
                          tvångsmedel när beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas. Med anledning
                          av besluten har regeringen nyligen föreslagit ändringar i utlänningslagen.
                          I beslutet redogör JO för de övriga iakttagelser som gjordes vid inspektionerna. JO
                          noterade att det brister i dokumentation och diarieföring, särskilt när det gäller
                          tvångsmedel, verkställighetskontroller och andra åtgärder som vidtagits för att planera
                          och genomföra verkställigheten. JO har tidigare kritiserat polisen för liknande brister
                          och uttalar i beslutet att det är anmärkningsvärt att bristerna nu varit så utbredda.
                          JO fann också stora variationer i hur polisen informerar Migrationsverket och den
                          enskilde när nya identitetsuppgifter kommer fram under verkställighetsarbetet. JO
                          lyfter fram att Migrationsverket och den enskilde som regel bör informeras och ges
                          tillfälle att ta ställning till uppgifterna.
                          JO konstaterar att det är tydligt att det finns ett behov av enhetliga nationella rutiner
                          för Polismyndighetens verkställighetsarbete och att det är viktigt att myndigheten
                          säkerställer att de medarbetare som handlägger verkställighetsärenden är införstådda
                          med vilka rutiner som gäller för handläggningen och att myndigheten följer upp att
                          rutinerna följs.
                          Polismyndigheten har påbörjat ett arbete med att ta fram enhetliga rutiner för
                          gränspolisverksamheten, och utbildningsinsatser kommer att genomföras under 2017.
                          Mot bakgrund av att polisens förbättringsarbete ännu inte har genomförts fullt ut
                          kommer JO att följa upp de åtgärder som vidtas.

## Inledning

Beslut om avvisning eller utvisning som meddelas av Migrationsverket, en
                        migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen ska verkställas genom att



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                  Dnr 6758-2016      Sid 2 (15)




utlänningen sänds till det land eller, om flera länder angetts, något av de länder
som anges i beslutet. Migrationsverket har huvudansvaret för verkställigheten
av dessa beslut. Vissa beslut verkställs dock av Polismyndigheten. Om den som
ska avvisas eller utvisas håller sig undan och inte kan anträffas utan
Polismyndighetens medverkan eller om det kan antas att tvång kommer att
behövas för att verkställa beslutet ska Migrationsverket överlämna ärendet till
Polismyndigheten. Polismyndigheten ska även verkställa myndighetens egna
beslut om avvisning och en allmän domstols beslut om utvisning på grund av
brott. (Se 12 kap. 4 och 14 §§ utlänningslagen.)

Polismyndighetens verkställighetsärenden handläggs av gränspolissektionen
inom respektive polisregion.

En verkställighet med tvång är en ingripande åtgärd. Ett beslut om avvisning
eller utvisning får inte verkställas om det uppkommit något hinder mot
verkställighet. Om en verkställighet trots det genomförs kan det få allvarliga
konsekvenser och innebära stora rättssäkerhetsförluster för den enskilde.

JO:s inspektionsserie
JO har i sitt löpande tillsynsarbete uppmärksammat brister i gränspolisens
arbete med att verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut. Det har bl.a.
förekommit att gränspolisen inte kontrollerat om det fanns hinder mot
verkställighet och därför verkställt utvisningsbeslut trots att det fanns sådana
hinder (se bl.a. JO:s beslut den 15 september 2016, dnr 320-2015, JO:s beslut
den 4 maj 2015, dnr 1330-2014, och JO:s beslut den 31 januari 2014, dnr 4739-
13). Det har även framkommit tveksamheter kring polisens användning av
tvångsåtgärder (se bl.a. JO 2016/17 s. 619, dnr 836-2015, JO 2016/17 s. 626,
dnr 2488-2014, och JO 2016/17 s. 633, dnr 1548-2015). Mot den bakgrunden
genomförde JO under hösten 2015 och våren 2016 åtta inspektioner av
Polismyndighetens gränspolisverksamhet. Under inspektionsserien besöktes
gränspolissektionerna i landets sju polisregioner, och JO:s medarbetare träffade
i samband med detta samtliga sektionschefer.

Granskningen var främst inriktad på att kontrollera vilka rutiner Polis-
myndigheten hade för att säkerställa att beslut om avvisning eller utvisning inte
verkställs om det finns hinder mot verkställighet. Granskningen avsåg också hur
gränspolissektionerna hanterade frågor om ambassadbesök och tvångsåtgärder i
form av husrannsakan och hämtning. Under inspektionerna gjordes även vissa
andra iakttagelser.

Vid varje inspektion granskades 50–70 verkställighetsärenden. Det rörde sig
både om ärenden som var överlämnade till Polismyndigheten från
Migrationsverket, Polismyndighetens egna avvisningar och ärenden där beslut
om utvisning hade fattats av allmän domstol.
                                                                    Dnr 6758-2016      Sid 3 (15)




Från var och en av inspektionerna finns ett protokoll där de iakttagelser som
gjordes har redovisats (se dnr 5380-2015, dnr 5563-2015, dnr 5590-2015, dnr
7204-2015, dnr 334-2016, dnr 383-2016, dnr 2185-2016 och dnr 2208-2016).

Inspektionerna kompletterade den bild som kommit fram i det löpande
tillsynsarbetet om polisens användning av tvångsåtgärder vid verkställighet. I
juni 2016 överlämnade jag tre tillsynsbeslut om gränspolisens användning av
tvång till Justitiedepartementet. I besluten konstaterade jag att det fanns
oklarheter om vilka tvångsåtgärder polisen har rätt att vidta för att verkställa ett
avvisnings- eller utvisningsbeslut, särskilt när den som åtgärden avser inte är
tagen i förvar. Jag konstaterade att lagstiftningen borde förtydligas så att
förutsättningarna för att använda tvångsmedel klart framgår. (Se JO 2016/17 s.
619, dnr 836-2015, JO 2016/17 s. 626, dnr 2488-2014, och JO 2016/17 s. 633,
dnr 1548-2015.) Med anledning av besluten har regeringen föreslagit ändringar
i utlänningslagen (se propositionen Tydligare befogenheter för polisen när
beslut om avvisning eller utvisning verkställs, prop. 2016/17:191). Ändringarna
föreslås träda i kraft den 1 november 2017.

Begäran om yttrande
Med anledning av det som kom fram vid inspektionerna uppmanades
Polismyndigheten att yttra sig i följande fem avseenden.

   Dokumentation och diarieföring.
   Husrannsakan och hämtning.
   Verkställighetsutredningar.
   Kontroll av verkställighetshinder.
   Identitet.

Polismyndigheten ombads också att redovisa sina rutiner på de angivna
områdena och hur myndigheten säkerställer att polisregionerna arbetar enligt
rutinerna. Polismyndigheten skulle vidare göra en bedömning av de iakttagelser
JO gjort och redogöra för vilka åtgärder myndigheten funnit skäl att vidta med
anledning av det som kommit fram.

I det följande redovisas Polismyndighetens övergripande synpunkter samt –
under respektive avsnitt – de huvudsakliga iakttagelser på varje område som
gjordes vid inspektionerna, Polismyndighetens yttrande och min bedömning.

Polismyndighetens övergripande synpunkter
Polismyndigheten yttrade sig efter att ha hämtat in yttranden från de regionala
gränspolissektionerna. Gränspolissektionen vid Nationella operativa
avdelningen (NOA), som har processansvar för myndighetens gränskontroll-
verksamhet, gav in ett eget yttrande.

Polismyndigheten lämnade den övergripande synpunkten att man instämmer i
de iakttagelser och påpekanden som gjorts vid inspektionerna. Myndigheten
uppgav också att gränspolissektionen vid NOA kommer att erinra de regionala
                                                                         Dnr 6758-2016   Sid 4 (15)




gränspolissektionerna om de bestämmelser och rutiner som redan finns när det
gäller verkställighetsärenden. Vidare angavs att man i augusti 2016 beslutade
om en modell för processtyrning och att det praktiska arbetet med att ta fram
arbetsmetoder och rutiner i enlighet med modellen påbörjades i slutet av 2016.

Polismyndigheten uttalade vidare att behovet av utbildning inom
gränspolisområdet är stort och att utbildningsfrågorna har varit eftersatta under
ett antal år. Man har tagit fram ett utbildningsprogram för gränspolisverk-
samheten, vilket omfattar en grundkurs för dem som ska arbeta inom
verksamheten samt speciella kurser för dem som arbetar med gränskontroll, inre
utlänningskontroll och verkställighet av avlägsnandebeslut. Utbildningarna
kommer att genomföras under 2017. Utöver det finns det en uppdaterad kurs för
beslutsfattare, och en första sådan kurs genomfördes i december 2016.

Allmänt om dokumentation och diarieföring
JO:s iakttagelser
Det fanns stora variationer mellan gränspolissektionerna i landets sju
polisregioner när det gällde vilka handlingar som registreras i polisens
ärendehanteringssystem (PÄR). Vid flera sektioner registrerades endast ett fåtal
handlingar, medan i princip samtliga inkomna och upprättade handlingar i ett
verkställighetsärende registrerades vid andra sektioner. Vissa sektioner ansåg att
ärendehanteringssystemet var svårhanterligt och att det inte var anpassat för
handläggningen av verkställighetsärenden. På något håll efterlystes mer
utbildning i ärendehanteringssystemet.

Också när det gällde dokumentationen i ärendena fanns det stora variationer
mellan sektionerna. I flera fall var det svårt att följa ärendets gång utifrån den
dokumentation som fanns. Det kom även fram att man vid flera sektioner ansåg
att dokumentationen av vidtagna åtgärder sköttes på ett bättre sätt innan PÄR
infördes och att man hoppades att dokumentationsmöjligheterna i PÄR skulle
förbättras.

Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten medgav att man brustit i dokumentation och diarieföring i
många ärenden och anförde följande.

      Vilka rutiner gäller nu inom området dokumentation och diarieföring?
      –––
      Polismyndigheten har flera olika styrdokument på området. Av Polis-
      myndighetens interna föreskrifter och allmänna råd om postbehandling och
      diarieföring framgår bland annat att gränspolisverksamheten, och inte
      Polismyndighetens registratorer, ansvarar för diarieföring av ärenden som
      registreras i allmänna diarier i gränspolisverksamheten (se PM 2015:24, FAP
      181-1). Sedan den 10 november 2016 finns Riktlinjer för diarieföring i det
      allmänna diariet (PM 2016:57). Riktlinjen är obligatorisk att använda sedan den
      1 januari 2017. I Polismyndighetens grundhandbok för PÄR (PM 2016:23) finns
      verksamhetsregler för registrering av ärenden i de allmänna diarierna. Utöver
      grundhandboken finns PÄR-handboken Utlänningsärenden som beskriver hur
                                                                           Dnr 6758-2016       Sid 5 (15)




      utlänningsärenden hanteras i PÄR. Målgrupp är användare som diarieför,
      registrerar och/eller handlägger utlänningsärenden i PÄR samt användare som tar
      fram statistik i utlänningsärenden. Samtliga styrdokument finns tillgängliga på
      Intrapolis, Polismyndighetens intranät.

      Hur säkerställer myndigheten att regionerna arbetar enligt gällande rutiner?
      Samtliga ovan nämnda styrdokument finns publicerade på Intrapolis.
      Flera regioner har efter JO:s inspektioner infört nya regionala rutiner för
      verkställighetsärenden. Utöver det har flera regioner sedan inspektionerna
      genomfört utbildningar i diarieföring och PÄR för handläggarna.

      Redogörelse för vilka åtgärder Polismyndigheten finner skäl att vidta med anledning av
      det som kommit fram
      [---] [Gränspolissektionen vid NOA] kommer att påminna om de styrdokument
      som nämns ovan. I it-planen har det beslutats om att ett handläggarstöd för
      verkställighetsärenden ska tas fram, vilket kommer att underlätta diarieföringen
      och dokumentationen i verkställighetsärenden. I den grundutbildning för
      handläggning av verkställighetsärenden som nu har tagits fram finns såväl
      utbildning i förvaltningsrätt som kunskap om PÄR-systemet med. De rutiner för
      verkställighetsutredningar som Polismyndigheten nu utvecklar […] kommer att
      bidra till en bättre dokumentation. Nätverket för verkställighetsarbetet med
      representanter från gränspolissektionen vid NOA och samtliga polisregioner
      kommer ständigt att arbeta för framtagande och upprätthållande av enhetliga
      rutiner och arbetssätt med verkställighetsärenden.

Rättsliga utgångspunkter
Allmänna handlingar ska som regel registreras så snart de kommit in till eller
upprättats hos en myndighet. En ovillkorlig registreringsskyldighet gäller dock
endast handlingar som omfattas av sekretess. (Se 5 kap. 1 § offentlighets- och
sekretesslagen, OSL.)

I den mån handlingar ska diarieföras ska det ske utan dröjsmål. Registreringen
ska göras så snart det är praktiskt möjligt, normalt samma dag eller senast dagen
efter handlingen kom in eller upprättades (se bl.a. JO 2002/03 s. 491, dnr 1384-
2000).

När det gäller de handlingar som registreras ska det av registret (diariet) framgå
vilket datum handlingen kom in eller upprättades samt diarienummer eller
annan beteckning som handlingen har fått vid registreringen. Det ska även
framgå i korthet vad handlingen rör och i förekommande fall vem som är
avsändare eller mottagare av handlingen. Sistnämnda uppgifter ska utelämnas
eller särskiljas om det behövs för att registret i övriga delar ska kunna hållas
tillgängliga för allmänheten. (Se 5 kap. 2 § OSL.)

Enligt 15 § förvaltningslagen ska uppgifter som en myndighet får på annat sätt
än genom en handling och som kan ha betydelse för utgången i ärendet
antecknas av myndigheten, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon
enskild.

JO har upprepade gånger uttalat att det inte är tillräckligt att endast anteckna
uppgifter som kan ha betydelse för utgången i ett ärende. Alla beslut och
                                                                   Dnr 6758-2016     Sid 6 (15)




åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av
betydelse bör redovisas. Även uppgifter som enbart rör ärendets gång och som
inte direkt tillför ärendet sakuppgifter bör i stor utsträckning dokumenteras.
Sådana uppgifter kan t.ex. gälla att det har förekommit kontakter med parter,
andra personer eller myndigheter. (Se bl.a. JO:s protokoll den 28 november
2014, dnr 5464-2014.)

Bedömning
I flera av de ärenden som JO granskade förekom brister i dokumentationen och
diarieföringen av handlingar. Att dokumentation sker är en förutsättning för att
det ska finnas ett fullgott underlag i ett verkställighetsärende och för att detta
ska kunna handläggas även i en ordinarie handläggares frånvaro. Det är vidare
en av förutsättningarna för att det ska finnas möjlighet till insyn i och kontroll
av verksamheten.

Kraven på en fullgod dokumentation och diarieföring av handlingar är inte nya,
och JO har tidigare kritiserat polisen för brister i det avseendet. Det är
anmärkningsvärt att bristerna är så utbredda, och det är angeläget att en
förbättring kommer till stånd. Enligt min mening måste de enskilda
tjänstemännen få ökade kunskaper om betydelsen av dokumentation och
diarieföring. Polismyndigheten har redogjort för vilka åtgärder som man
vidtagit och vilka åtgärder som planeras samt redovisat att man arbetar aktivt
för att säkerställa att kraven uppfylls. Med de styrdokument och
utbildningsinsatser som Polismyndigheten redogjort för finns det enligt min
mening goda förutsättningar att komma till rätta med problemen. Jag förutsätter
att Polismyndighetens arbete på detta område fortsätter.

Frågan om dokumentationsskyldighet m.m. i vissa särskilda situationer
redovisas nedan under respektive avsnitt.

Husrannsakan och hämtning
JO:s iakttagelser
Det fanns stora variationer mellan gränspolissektionerna när det gällde
dokumentationen av bl.a. husrannsakan och hämtning. Vid två sektioner
uppgavs att man inte upprättade några protokoll över genomförda
husrannsakningar men att det framgick av händelserapporter hos
länskommunikationscentralen respektive av s.k. dagbesked att beslut om
husrannsakan fattats. Vid en sektion uppgavs att man först i anslutning till JO:s
inspektion hade börjat upprätta protokoll över genomförda husrannsakningar.
Hos vissa andra sektioner där beslut om husrannsakan och protokoll över
åtgärden saknades i akten uppgav man att dessa förvarades på annan plats.
Någon hänvisning till var handlingarna förvarades fanns dock inte i akten.

I flera fall kom det fram att gränspolissektionerna tillämpade 9 kap. 9 § eller
12 kap. 14 § utlänningslagen tillsammans med 20 § polislagen när man hämtade
                                                                           Dnr 6758-2016       Sid 7 (15)




personer i bostaden för att verkställa ett avvisnings- eller utvisningsbeslut (jfr
JO 2016/17 s. 619, dnr 836-2015).

Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten instämde i JO:s iakttagelser och påpekanden om att det fanns
stora variationer mellan de olika sektionerna när det gällde dokumentationen av
bl.a. beslut om husrannsakan och hämtning till förhör. Polismyndigheten
uppgav vidare att fel grund sannolikt hade tillämpats i flera fall när det gäller
beslut om husrannsakan.

När det gäller rutinerna för husrannsakan och hämtning redovisade
Polismyndigheten bestämmelserna i 27 § polislagen och hänvisade till sina
föreskrifter (RPSFS 2011:12, FAP 100-2) samt uppgav att det finns ett formulär
för dokumentationen i myndighetens formulärportal. Polismyndigheten anförde
vidare följande.

      Att ett beslut om hämtning till förhör enligt 9 kap. 9 § utlänningslagen ska
      dokumenteras framgår inte uttryckligen. Ur kontroll- och rättssäkerhetssynpunkt
      är det dock viktigt att beslut om och verkställighet av tvångsmedel alltid
      dokumenteras.
      Av 6.1.1. PÄR-handboken Utlänningsärenden framgår att tvångsåtgärder ska
      registreras som handlingar i det aktuella ärendet. Det framgår även att
      handläggaren inom gränspolisverksamheten, om tvångsåtgärden initieras av en
      annan del av Polismyndigheten, t.ex. en kommunikationscentral, och man där
      skapar ett ärende, lämpligen bör relatera ärendena till varandra.
      När det gäller grunden för husrannsakan vill Polismyndigheten framföra
      följande. Rättsliga bedömningar/utredningar och informationsspridning m.m.
      inom gränspolisverksamheten förmedlas genom s.k. cirkulärmeddelanden. Efter
      JO:s beslut den 22 juni 2016, dnr 836-2015 [JO 2016/17 s. 617, JO:s anm.],
      publicerade gränspolissektionen vid NOA den 7 juli 2016 ett
      cirkulärmeddelande, CM 14/16, som beskriver Polismyndighetens möjligheter
      att vidta tvångsåtgärder vid verkställighet av av- och utvisningsbeslut. Av
      cirkulärmeddelandet framgår bland annat att 20 § polislagen inte ger stöd för
      beslut om husrannsakan vid verkställighet av av- eller utvisningsbeslut om inte
      ett beslut om förvar har fattats.

      Hur säkerställer myndigheten att regionerna arbetar enligt gällande rutiner?
      Samtliga ovan nämnda styrdokument och CM 14/16 finns publicerade på
      Intrapolis.
      Flera regioner har uppgett att de nu har rutiner för dokumentation av beslut om
      husrannsakan och hämtning till förhör samt för hur besluten ska föras in i PÄR.
      –––

      Redogörelse för vilka åtgärder Polismyndigheten finner skäl att vidta med anledning av
      det som kommit fram
      [Gränspolissektionen vid NOA] kommer att erinra de regionala
      gränspolissektionerna om bestämmelsen i polislagen som anger att protokoll ska
      föras över husrannsakan samt att beslut om och verkställighet av hämtning till
      förhör ska dokumenteras och att protokollet/handlingen där tvångsåtgärden
      framgår ska tillföras akten enligt vad som anges i PÄR-handboken
      Utlänningsärenden.
                                                                  Dnr 6758-2016      Sid 8 (15)




Rättsliga utgångspunkter
Protokoll ska föras över ett ingripande som innebär att någon avvisas,
avlägsnas, omhändertas eller grips. Protokoll ska också föras över husrannsakan
och liknande åtgärder samt vid omhändertagande av föremål. Protokollet ska
innehålla bl.a. grunden för beslutet. (Se 27 § polislagen.)

Av Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om dokumentation enligt
27 och 28 §§ polislagen (RPSFS 2011:12, FAP 100-2) framgår bl.a. var och hur
dokumentationen ska göras. Det finns också bestämmelser om
dokumentationsskyldighet i 15 § förvaltningslagen.

Som beskrivits inledningsvis har jag tidigare i tre tillsynsbeslut uttalat att det
finns oklarheter i lagstiftningen när det gäller polisens möjligheter att vidta
tvångsåtgärder vid verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut.
Regeringen har därför föreslagit nya bestämmelser i utlänningslagen som rör
polisens tvångsanvändning. (Se JO 2016/17 s. 619, dnr 836-2015, JO 2016/17 s.
626, dnr 2488-2014, och JO 2016/17 s. 633, dnr 1548-2015, samt prop.
2016/17:191.)

Bedömning
Av de ovan nämnda besluten framgår att det saknas lagstöd för att använda
tvång vid verkställighet när den som ska avvisas eller utvisas inte är
förvarstagen. Vid inspektionerna kom det fram att Polismyndigheten i flera fall
hämtat personer i bostaden för att verkställa ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut. Polismyndigheten har således i vissa av de fall som
granskades vid inspektionen agerat felaktigt. Polismyndigheten har uppgett att
man med anledning av besluten informerat samtliga gränspolissektioner om att
det endast är möjligt att besluta om husrannsakan eller hämtning av en person
vid verkställighet av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut när myndigheten
beslutat om förvar och att förutsättningarna för ett sådant beslut då måste vara
uppfyllda. Mot denna bakgrund och med beaktande av de kommande
lagändringarna saknas skäl för mig att nu göra några ytterligare uttalanden i
frågan.

När det gällde dokumentation av husrannsakan och hämtning fanns stora
variationer mellan gränspolissektionerna. I vissa fall saknades dokumentation
och i andra fall var dokumentationen ofullständig. Polismyndigheten har anfört
att man kommer att erinra de regionala gränspolissektionerna om vilka krav på
dokumentation som gäller, vilket jag självklart ser positivt på.

Verkställighetsutredningar
JO:s iakttagelser
Det fanns inte några enhetliga rutiner för hur man förbereder ett
verkställighetsärende och planerar genomförandet av en verkställighet. Vid flera
av de granskade gränspolissektionerna saknades helt dokumentation av de
åtgärder som vidtagits i verkställighetsutredningarna. I många fall saknades
                                                                           Dnr 6758-2016       Sid 9 (15)




också skriftliga beslut om hur och till vilket land verkställigheten skulle
genomföras. Det fanns också skillnader mellan sektionerna när det gällde vilken
befattningshavare (administratör, handläggare eller gruppchef) som ansågs
behörig att fatta ett sådant beslut.

Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten delade uppfattningen att det saknades enhetliga rutiner för
hantering och dokumentation av verkställighetsutredningar. I frågan om vilka
rutiner som nu gäller för verkställighetsutredningar hänvisade Polismyndigheten
till sina föreskrifter (RPSFS 2014:8, FAP 638-1). Polismyndigheten anförde
vidare följande.

      Hur säkerställer myndigheten att regionerna arbetar enligt gällande rutiner?
      FAP 638-1 finns publicerad på Intrapolis.
      Flera regioner har efter JO:s inspektioner infört nya regionala rutiner för
      verkställighetsärenden.
      –––

      Redogörelse för vilka åtgärder Polismyndigheten finner skäl att vidta med anledning av
      det som kommit fram
      [Gränspolissektionen vid NOA] har tagit del av förslag från några regionala
      gränspolissektioner avseende enhetliga rutiner och beräknar att sådana rutiner
      kan fastställas senast den 1 maj 2017. Rutinen ska klargöra vad en
      verkställighetsutredning ska innehålla och hur den ska dokumenteras.

Rättsliga utgångspunkter
När ett verkställighetsärende har kommit in eller påbörjats, ska
Polismyndigheten snarast förbereda ärendet och planera genomförandet. De
åtgärder som vidtas ska dokumenteras. Vidare ska Polismyndigheten i varje
verkställighetsärende genomföra en verkställighetsutredning som ska ligga till
grund för ett skriftligt beslut om hur och till vilket land verkställigheten ska
genomföras. (Se 4 kap. 1–2 §§ Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
om verkställighet av beslut om avvisning och utvisning, RPSFS 2014:8, FAP
638-1.)

Bedömning
Jag kan konstatera att det i många fall helt har saknats dokumentation av de
åtgärder som vidtagits i verkställighetsutredningen. I många fall har det också
saknats skriftliga beslut om hur och till vilket land verkställigheten skulle
genomföras, trots att detta krävs enligt de föreskrifter som Polismyndigheten
ska tillämpa. Detta är självklart allvarligt.

De föreskrifter som finns är mycket generella till sin karaktär. Granskningen
visar vikten av att det vid sidan av föreskrifterna finns tydliga och enhetliga
rutiner för vilka faktiska åtgärder som ska vidtas när myndigheten handlägger
ett verkställighetsärende. Jag ser positivt på att Polismyndigheten nu tagit fram
sådana rutiner för verkställighetsutredningarna.
                                                                           Dnr 6758-2016       Sid 10 (15)




Kontroll av verkställighetshinder
JO:s iakttagelser
I de flesta granskade ärendena framgick det inte om, och i så fall när, det hade
kontrollerats om det fanns något hinder mot att verkställa avvisnings- eller
utvisningsbeslutet. Granskningen visade att de flesta gränspolissektionerna,
åtminstone fram till tidpunkten för JO:s inspektion, inte hade några rutiner som
angav hur och när kontroller skulle göras och var de skulle dokumenteras. I ett
antal fall kom det fram omständigheter som gjorde att det kunde ifrågasättas om
beslutet om avvisning eller utvisning hade verkställts i strid med utlännings-
lagens regler. Avsaknaden av dokumentation gjorde att det, utifrån handlingarna
i akten, inte gick att utesluta att det hade skett.

Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten instämde i att det saknades enhetliga rutiner för hantering och
dokumentation av kontroll av verkställighetshinder. I frågan om vilka rutiner
som nu gäller inom området verkställighetsutredningar hänvisade Polis-
myndigheten till sina föreskrifter (RPSFS 2014:8, FAP 638-1) och anförde
följande.

      Hur säkerställer myndigheten att regionerna arbetar enligt gällande rutiner?
      FAP 638-1 finns publicerad på Intrapolis.
      Flera regioner har efter JO:s inspektioner infört nya regionala rutiner för kontroll
      av verkställighetshinder. Fem av regionerna har uppgett att de även
      dokumenterar kontroll av verkställighetshinder.
      –––

      Redogörelse för vilka åtgärder Polismyndigheten finner skäl att vidta med anledning av
      det som kommit fram
      PÄR är inte anpassat efter gränspolisverksamheten. Gränspolissektionen vid
      NOA har framfört att PÄR bör byggas ut och anpassas till gränspolis-
      verksamheten. It-avdelningen vid Polismyndigheten har påbörjat en kartläggning
      av hur behovet ser ut. I avvaktan på en lösning kommer en nationell rutin för
      dokumentation om att kontroll av verkställighetshinder gjorts att tas fram. Det
      kommer att ske genom att den blankett som en av de regionala gränspolis-
      sektionerna tagit fram ska bearbetas och spridas till samtliga regioner. Dessutom
      kommer redan initierade förbättringar och uppdateringar av nuvarande system att
      genomföras.

Rättsliga utgångspunkter
Under vissa förhållanden får ett beslut om avvisning eller utvisning inte
verkställas. Detta gäller bl.a. om utlänningen ansökt om eller beviljats en ny
prövning, om avvisnings- eller utvisningsbeslutet inhiberats eller om
utlänningen beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Bestämmelserna om
hinder mot verkställighet finns i 12 kap. utlänningslagen. De redovisas nedan
under avsnittet Identitet.

Polismyndigheten ska kontrollera bl.a. om förbud mot verkställighet har inträtt
innan ett avvisnings- eller utvisningsbeslut verkställs (se 7 kap. 1 § RPSFS
2014:8, FAP 638-1).
                                                                   Dnr 6758-2016      Sid 11 (15)




Bedömning
När Polismyndigheten verkställer ett avvisnings- eller utvisningsbeslut ansvarar
myndigheten för att verkställigheten sker i enlighet med utlänningslagens
regler. De kontroller som görs för att säkerställa att man inte genomför en
verkställighet trots hinder måste vara noggranna och fullständiga. Den sista
kontrollen bör ske i nära anslutning till avresan. Vilka kontroller som gjorts och
när de gjorts bör dokumenteras. Att dokumentation sker är en förutsättning för
att det ska finnas ett fullgott underlag i ärendet och det är vidare en av
förutsättningarna för insyn i och kontroll av verksamheten. Verkställighet med
tvång är en ingripande åtgärd som kan få allvarliga konsekvenser och innebära
stora rättssäkerhetsförluster för den enskilde om en verkställighet sker trots att
det finns hinder mot den.

I ett antal granskade fall kunde det sättas i fråga om beslutet om avvisning eller
utvisning hade verkställts i strid med utlänningslagens regler. Avsaknaden av
dokumentation gjorde att det utifrån handlingarna i akten inte gick att utesluta
att det hade skett. Det som kommit fram ger mig dock inte grund för att
konstatera att Polismyndigheten verkställt beslut i strid med utlänningslagens
regler. Den bristfälliga dokumentationen av kontroller om verkställighetshinder
är emellertid anmärkningsvärd.

Enligt Polismyndighetens yttrande kan en del av förklaringen till att
kontrollerna inte alltid dokumenterats vara att polisens ärendehanteringssystem
inte är anpassat till gränspolisverksamheten. Man har därför påbörjat en
anpassning av sitt it-system och uppgett att man i avvaktan på detta kommer att
ta fram en nationell rutin för dokumentation av kontroll av verkställighets-
hinder. Jag välkomnar detta och förutsätter att Polismyndigheten också
säkerställer att medarbetarna har kännedom om och arbetar i enlighet med de
rutiner som finns.

Identitet
JO:s iakttagelser
I vissa av de granskade ärendena hade det under handläggningen vid
gränspolissektionerna kommit fram att utlänningen hade en annan identitet än
den som angavs i beslutet om avvisning eller utvisning. JO:s granskning visade
att sektionerna hanterade frågan på olika sätt. Vid vissa sektioner upplystes
utlänningen i god tid inför avresan om att hans eller hennes avlägsnandebeslut
skulle verkställas i en annan identitet och Migrationsverket underrättades om
detta. Vid andra sektioner informerades utlänningen om de nya
identitetsuppgifterna först i anslutning till avresan. Det fanns inte några rutiner
vid någon av sektionerna för hur frågan skulle hanteras.

Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten delade uppfattningen att det fanns stora variationer mellan
gränspolissektionerna när det gällde hanteringen av uppgifter om en annan
                                                                           Dnr 6758-2016       Sid 12 (15)




identitet som uppkommit under handläggningen av ett verkställighetsärende.
Polismyndigheten anförde följande.

      Vilka rutiner gäller nu inom området identitet?
      Om det vid handläggning av ett ärende om av- eller utvisning kommer fram
      uppgifter om att utlänningen har en annan identitet än den som angavs i beslutet
      och innebär den informationen hinder för verkställighet, ska Migrationsverket
      underrättas enligt 12 kap. 17 § utlänningslagen. Enligt 4 kap. 7 § FAP 638-1 bör
      Polismyndigheten, om myndigheten utan utlänningens medverkan får kännedom
      om att han eller hon är medborgare i ett annat land än det som anges i beslutet,
      anmäla verkställighetshinder till Migrationsverket.
      Utöver det saknas det enhetliga rutiner inom Polismyndigheten för hur man ska
      hantera frågan om det under handläggningen av ett ärende kommer fram
      uppgifter om att utlänningen har en annan identitet än den som angavs i beslutet
      om av- eller utvisning.

      Hur säkerställer myndigheten att regionerna arbetar enligt gällande rutiner?
      FAP 638-1 finns publicerad på Intrapolis.
      Två av regionerna har rutiner eller ska införa rutiner som innebär att utlänningen
      informeras om den nya identiteten som blivit känd för Polismyndigheten.
      –––

      Redogörelse för vilka åtgärder Polismyndigheten finner skäl att vidta med anledning av
      det som kommit fram
      [Gränspolissektionen vid NOA] kommer att ta upp frågan med Migrationsverket
      hur Polismyndigheten ska agera när en ny identitet kommer fram. Därefter
      kommer enhetliga rutiner att införas.

Rättsliga utgångspunkter
I de fall Polismyndigheten inte kan verkställa ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut eller behöver ytterligare besked ska myndigheten underrätta
Migrationsverket. Detsamma gäller om utlänningen åberopar att det finns
politiska verkställighetshinder, eller om det på annat sätt kommer fram att det
kan finnas sådana hinder. Migrationsverket ska i sådana fall ge anvisningar om
verkställigheten eller vidta andra åtgärder. (Se 12 kap. 17 § första och andra
stycket utlänningslagen.)

Om det kommit fram nya uppgifter som innebär hinder mot verkställighet kan
Migrationsverket bevilja uppehållstillstånd, trots att det tidigare beslutet om
avvisning eller utvisning fått laga kraft. Migrationsverket kan också bestämma
att beslutet tills vidare inte får verkställas (inhibition). (Se 12 kap. 18 §
utlänningslagen.)

På begäran av den berörda utlänningen ska Migrationsverket bevilja en ny
prövning av ett beslut som fått laga kraft, om han eller hon åberopar sådana nya
omständigheter som kan antas utgöra ett bestående politiskt
verkställighetshinder och som inte kunnat åberopas av honom eller henne
tidigare, eller utlänningen visar giltig ursäkt för att inte ha åberopat
omständigheterna tidigare. När en sådan begäran har gjorts om ny prövning får
                                                                  Dnr 6758-2016       Sid 13 (15)




beslutet inte verkställas innan Migrationsverket beslutat om ny prövning ska
ske. Beviljas en ny prövning får beslutet inte verkställas innan frågan om
uppehållstillstånd avgjorts genom ett beslut som fått laga kraft. (Se 12 kap. 19–
19 a §§ utlänningslagen.)

Ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas genom att utlänningen
sänds till det land eller, om flera länder angetts, något av de länder som anges i
beslutet (se 12 kap. 4 § utlänningslagen). Polismyndigheten accepterar i vissa
fall önskemål från den berörde om att sändas till ett annat land som tar emot
honom eller henne. Om Polismyndigheten utan utlänningens medverkan får
kännedom om att han eller hon är medborgare i ett annat land än det som anges
i beslutet innebär det inte att utlänningen ska anses ha visat att mottagande kan
ske i det landet. I ett sådant fall bör verkställighetshinder anmälas till
Migrationsverket (se de allmänna råden till 4 kap. 7 § i RSPFS 2014:8, FAP
638-1).

JO har tidigare uttryckt tveksamhet i frågan om polisen borde ha fullföljt en
avvisning utan att ha underrättat Migrationsverket om nya identitetsuppgifter
som kommit fram under polisens verkställighetsarbete. JO bedömde att ett
klarläggande av en persons identitet under polisens verkställighetsarbete
allmänt sett ter sig som väsentlig information. I avsaknad av dokumentation
kring identitetsfrågan var det dock svårt att i det enskilda ärendet bedöma om de
nya uppgifterna var sådana att de kunde påverka bedömningen av eventuella
verkställighetshinder. (Se JO:s beslut den 9 december 2008, dnr 4023-2007.)

Migrationsverket har utarbetat en rutin för att registrera eventuella uppgifter och
handlingar som leder till att en annan identitet kan anses ha gjorts sannolik eller
styrkt. Rutinen har tagits fram mot bakgrund av att nya uppgifter om identitet
kan ha en praktisk betydelse men också betydelse för en eventuell prövning av
verkställighetshinder. (Se Migrationsverkets Rättsliga ställningstagande
angående registrering av identitetsuppgifter, RCI 03/2013.)

Bedömning
Under inspektionerna noterades ett antal fall där det under verkställighetsarbetet
kommit fram nya identitetsuppgifter från någon annan än den person som skulle
avvisas eller utvisas. Gränspolissektionerna handskades med dessa uppgifter på
olika sätt. Verkställigheten genomfördes dock som regel i den nya identiteten.
Vid vissa sektioner underrättades den berörde om de nya uppgifterna i ett tidigt
skede, vilket innebar att han eller hon kunde bemöta uppgifterna. Vid andra
sektioner lämnades informationen först i anslutning till avresan. När det gällde
frågan om och när Migrationsverket underrättades om de nya
identitetsuppgifterna varierade rutinerna mellan gränspolissektionerna.

Ett ärende som har överlämnats till Polismyndigheten för verkställighet kan
enligt gällande regler inte återlämnas till Migrationsverket. Om nya uppgifter
kommer fram under verkställighetsarbetet måste Polismyndigheten ta ställning
till uppgifternas betydelse och hur de ska hanteras inom ramen för arbetet med
                                                                    Dnr 6758-2016       Sid 14 (15)




verkställigheten. Som framgått ovan ska Polismyndigheten underrätta
Migrationsverket om man inte kan verkställa avlägsnandebeslutet eller om man
behöver ytterligare besked.

När polisen under verkställighetsarbetet klarlägger en persons identitet är det
fråga om nya viktiga uppgifter som skulle kunna påverka bedömningen av om
det finns ett verkställighetshinder. Migrationsverket bör mot den bakgrunden
som regel informeras om de nya uppgifterna och ges möjlighet att ta ställning
till dem. Det kan också vara så att utlänningen vill ansöka om en ny prövning
mot bakgrund av de nya uppgifter som kommit fram. Även denne bör därför
informeras om de nya uppgifterna. De åtgärder polisen vidtar i dessa avseenden
bör dokumenteras.

Polismyndigheten har anfört att man ska ta upp frågan med Migrationsverket
och därefter utarbeta nya rutiner. Jag förutsätter att det som kommit fram här
beaktas.

Avslutande synpunkter
Många av de brister som kommit fram vid min granskning rör frågor som sedan
länge varit reglerade i lag eller i föreskrifter. Det gäller bl.a. dokumentations-
och diarieföringsskyldigheten samt hur man hanterar verkställighetsutredningar
och verkställighetskontroller. JO har tidigare kritiserat polisen för brister i dessa
hänseenden. JO har också tidigare behandlat frågan om hur polisen behandlar
nya identitetsuppgifter under verkställighetsarbetet. Mot den bakgrunden är det
anmärkningsvärt att bristerna nu varit så utbredda.

Polismyndigheten har anfört att man har vidtagit åtgärder i form av
utbildningsinsatser och att enhetliga rutiner har införts i vissa avseenden.
Myndigheten har även uppgett att de regionala gränspolissektionerna ska erinras
om de bestämmelser och rutiner som redan finns i dag när det gäller
verkställighetsärenden samt att vissa ytterligare åtgärder planerats. Jag är
naturligtvis positiv till detta arbete.

Det är tydligt att det finns ett behov av enhetliga nationella rutiner för
Polismyndighetens verkställighetsarbete. Det är också viktigt att myndigheten
säkerställer att de medarbetare som handlägger verkställighetsärenden är
införstådda med vilka rutiner som gäller för handläggningen, särskilt vad gäller
dokumentationen av beslut om tvångsmedel och av de andra åtgärder som
vidtagits, och att myndigheten följer upp att rutinerna följs. Det är självklart
också angeläget att berörda medarbetare får tydlig information och utbildning
när nya rutiner införs och när det finns ny praxis på området.

Mot bakgrund av att Polismyndighetens arbete med att förbättra
handläggningen av verkställighetsärendena ännu inte har genomförts fullt ut
kommer jag att följa upp de åtgärder Polismyndigheten vidtar med anledning av
de iakttagelser som gjorts vid inspektionerna.
                                             Dnr 6758-2016   Sid 15 (15)




Med dessa uttalanden avslutar jag ärendet.
