# Allvarlig kritik mot Kriminalvården för omfattande brister i en kriminalvårdsanstalts ärendehandläggning

JO 2015-06-09 dnr 6760-2014

BESLUT
                                                                          Datum                     Dnr                     Sid
                                                                          2015-06-09                6760-2014              1 (9)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Allvarlig kritik mot Kriminalvården för omfattande brister i en
                        kriminalvårdsanstalts ärendehandläggning


                          Beslutet i korthet: I samband med en inspektion av Kriminalvården, anstalten
                          Kalmar, uppmärksammades omfattande brister i anstaltens handläggning av
                          misskötsamhetsärenden och ärenden om placering av intagna i avskildhet. I JO:s
                          beslut konstateras att det har förekommit fel och brister i en omfattning som är helt
                          oacceptabel. Bland annat har handläggningen av misskötsamhetsärendena dragit ut
                          på tiden. En av förklaringarna till detta är att anstalten under en tid har haft en
                          vikarierande kriminalvårdsinspektör som haft en viss ”ställtid”. I beslutet uttalas att
                          detta inte kan tolkas på annat sätt än att vikarien inledningsvis inte hade tillräcklig
                          kunskap för att kunna lösa sina arbetsuppgifter. Enligt chefsJO måste Kriminalvården
                          ha en sådan organisation att perioder av ”ställtid” inte uppstår. Det är inte förenligt
                          med fängelselagens krav på skyndsam handläggning att misskötsamhetsärenden blir
                          liggande utan åtgärd på grund av semester, sjukdom, personalomsättning eller
                          liknande.
                          I beslutet konstateras vidare att anstalten Kalmar har haft ett stort ansvar i fråga om
                          att upptäcka och åtgärda de brister som funnits i ärendehandläggningen. Anstalten är
                          emellertid inte ensamt ansvarig. Även regionen och Kriminalvårdens huvudkontor har
                          brustit i sina kontroller av anstaltens ärendehandläggning och i sitt ansvar för att se till
                          att personalen har de kunskaper som krävs för att lösa uppgiften. Omfattningen av de
                          fel och brister som har uppmärksammats gör att Kriminalvården får allvarlig kritik.
                          I beslutet finns även ett uttalande i frågan om vad som kan sägas vara en acceptabel
                          handläggningstid i misskötsamhetsärenden och ett uttalande i frågan om avsaknaden
                          av enhetliga rutiner för hur ärenden med utdragen handläggningstid ska hanteras.

## Initiativ

Den 2 oktober 2014 genomfördes en inspektion av Kriminalvården, anstalten
                        Kalmar. Vid inspektionen granskades anstaltens ärendehandläggning. Med
                        anledning av vad som framkom i samband med inspektionen beslutade jag att
                        inom ramen för ett särskilt upplagt initiativ utreda anstaltens handläggning av
                        ärenden om avskildhet och misstänkta misskötsamheter.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                          Dnr 6760-2014        Sid 2 (9)




Utredning
Inledningsvis upprättades en promemoria med följande innehåll:

## Bakgrund

Den 2 oktober 2014 genomförde JO en inspektion av Kriminalvården, anstalten
      Kalmar. Vid inspektionen skedde bl.a. en granskning av handlingar avseende
      ärenden angående misstänkt misskötsamhet och placering av intagna i avskild-
      het. Vid granskningen kunde noteras ett antal brister i anstaltens ärendehand-
      läggning. I fråga om misskötsamhetsärendena framkom bl.a. att ett antal ärenden
      hade en handläggningstid överstigande en månad och att ett antal ärenden inte
      hade avslutats vid inspektionstillfället, trots att misskötsamheterna hade inträffat
      under perioden den 3 mars 2012 till och med den 4 juli 2014. I fråga om avskild-
      hetsbesluten noterades bl.a. att anstalten i flera av de granskade ärendena hade
      överskridit angiven frist för omprövning.
      –––

      Ärenden angående misstänkt misskötsamhet
      Av 12 kap. 3 § fängelselagen (2010:610) följer att ärenden angående missköt-
      samhet ska avgöras skyndsamt. Inför inspektionen fick JO del av en lista över de
      ärenden angående misstänkta misskötsamheter som handlagts av anstalten under
      perioden den 1 januari 2013 till och med den 17 september 2014. Av dessa
      ärenden valdes 91 stycken ut för granskning.
      49 stycken av de granskade ärendena har en handläggningstid som överstiger en
      månad. 34 ärenden hade inte avslutats vid inspektionen, trots att misskötsamhet-
      erna har skett relativt långt tillbaka i tiden. Totalt är det 83 ärenden, eller knappt
      25 procent av ärendena från den granskade perioden, som antigen har avslutats
      efter en utdragen handläggningstid eller som inte alls har avslutats. För en full-
      ständig sammanställning av de granskade ärendena, se bilaga [utelämnad här,
      JO:s anm.].
      Granskningen visar att anstalten i de flesta fall har genomfört förhören av intag-
      na i nära anslutning till det att misskötsamheterna har rapporterats. Därefter har
      ärendena av oklara skäl blivit liggande. De flesta av ärendena med lång hand-
      läggningstid avser misskötsamheter som har rapporterats under våren och hösten
      2013. I vissa fall har den långa handläggningstiden lett fram till att ärenden har
      skrivits av. I dessa fall har handläggningstiden överskridit två månader. Det finns
      emellertid även exempel på ärenden där anstalten har prövat ärendena i sak, trots
      att handläggningstiden uppgår till mellan två och tre månader.

      Ärenden angående placering i avskildhet
      I vilka situationer som Kriminalvården har möjlighet att placera intagna i av-
      skildhet anges i 6 kap. 4–9 §§ fängelselagen. I 4 § regleras förutsättningarna för
      placering i avskildhet på intagnas egen begäran och av paragrafens andra stycke
      framgår att ett sådant beslut ska omprövas så ofta det finns anledning till det,
      dock minst en gång i månaden. I fråga om avskildhetsplacering enligt 7 § ska
      omprövning av beslutet ske så ofta det finns anledning till det, dock minst var
      tionde dag.
      Av 10 § i samma kapitel framgår att en intagen som hålls avskild från andra
      intagna på grund av att han eller hon uppträder våldsamt eller är farlig för sin
      egen säkerhet till liv eller hälsa ska undersökas av läkare så snart det är möjligt.
      En intagen som av andra skäl hålls avskild från andra intagna ska undersökas av
      läkare om det behövs med hänsyn till den intagnes hälsotillstånd, dock minst en
      gång i månaden.
                                                                         Dnr 6760-2014         Sid 3 (9)




      Inför inspektionen fick JO del av en förteckning över avskildhetsplaceringar
      under åren 2013 och 2014. Av dessa valdes ut och granskades ett 50-tal avskild-
      hetsbeslut avseende ett 20-tal intagna.
      Av granskningen framgår att anstalten i flera ärenden har överskridit angiven
      frist för omprövning. Anstalten har överskridit tidsfristen för omprövning med
      allt från någon dag upp till fyrtio dagar. I några ärenden har anstalten fattat beslut
      om att en intagen inte längre var avskild upp till tre veckor efter det att han inte
      längre var avskildhetsplacerad. Några av ärendena har inte avslutats. Bl.a. fanns
      det ett ärende, avseende avskildhetsplacering i november 2013, som vid inspek-
      tionen bara innehöll ett beslut om avskildhetsplacering.
      Vidare noteras att beslutsmotiveringen i många ärenden är bristfälliga. Det sak-
      nas hänvisning till lagrum och/eller redogörelse för den relevanta bestämmelsens
      innehåll och på vilket sätt som rekvisiten i lagrummet är uppfyllda i det enskilda
      fallet. Vissa beslutsmotiveringar innehåller i princip bara lagrumshänvisningar.
      Andra beslutsmotiveringar innehåller endast en rad om att ”AA placeras i
      avskildhet på grund av måendet”. I en beslutsmotivering anges att en intagen
      placerades i avskildhet på grund av utredningsskäl (6 kap. 8 § fängelselagen
      [2010:610]) samtidigt som 6 kap. 7 § fängelselagen angetts i motiveringen och
      på en annan uppgiftsrad i beslutet om avskildhetsgrund.

      Förslag till åtgärd
      Kriminalvården bör föreläggas att yttra sig över vad som har redovisats ovan. Av
      yttrandet bör framgå vad som har gett upphov till den beskrivna situationen och
      vilka åtgärder som myndigheten har vidtagit för att komma till rätta med eventu-
      ella fel eller brister. Vidare bör Kriminalvården ge sin syn på hur ärenden där
      handläggningen drar ut på tiden ska hanteras, dvs. bör ärendet skrivas av eller
      ska det ske en prövning i sak.
Promemorian remitterades till Kriminalvården för yttrande. I sitt remissvar an-
förde Kriminalvården, huvudkontoret, genom enhetschefen BB, bl.a. följande:

## Sakförhållanden

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från anstalten Kalmar. Härvid har
      sammanfattningsvis följande kommit fram.

      Ärenden angående misstänkt misskötsamhet
      Anstalten Kalmar är organisatoriskt indelad i två områden med två kriminal-
      vårdsinspektörer som första linjens chefer. En av dessa har ansvar för verk-
      ställighetsplaneringen och därmed sammanhängande frågor för intagna i anstalt-
      en Kalmar (område 1). Tidigare ansvarade den kriminalvårdsinspektören även
      för handläggning och beslut i ärenden rörande misskötsamhet. Inom området
      arbetar bl.a. kriminalvårdare som är kontaktmän för intagna samt produktions-
      ledare. Den andra kriminalvårdsinspektören har ansvar för säkerhet och service i
      anstalten (område 2). Ansvaret omfattar verksamheten vid avskildhetsavdel-
      ningen med bl.a. handläggning och beslut i avskildhetsärenden. Inom området
      arbetar bl.a. kriminalvårdare i en konrollgrupp samt vakthavande befäl.
      Misskötsamhetsärenden inleds med att det upprättas en skrivelse över den aktu-
      ella händelsen. Denna föranleder sedan en utredning, vilken ofta omfattar ett
      eller flera förhör med den intagne. Förhören har tidigare genomförts av kriminal-
      vårdare efter beslut av vakthavande befäl. När ärendet varit färdigutrett och klart
      för att avgöras har det ankommit på kriminalvårdsinspektören för område 1 att
      fatta beslut.
      Under år 2013 och första halvåret 2014 har tjänsten som kriminalvårdsinspektör
      för område 1 inte varit tillsatt med en ordinarie kriminalvårdsinspektör, utan har
      upprätthållits av vikarierande kriminalvårdsinspektörer som haft en viss ”ställ-
      tid” för att komma in i arbetsuppgifterna. Detta, tillsammans med ett ökat hand-
                                                                  Dnr 6760-2014        Sid 4 (9)




läggningstryck för område 1 till följd av en ökad klienttillströmning av intagna
med kortare verkställighetstid i anstalten än tidigare och en handläggningsord-
ning med inblandning av personal från båda områdena, har föranlett den upp-
komna situationen.
Under våren 2014 uppmärksammade anstalten problem kring handläggningen av
misskötsamhetsärenden. Till följd av detta påbörjades en successiv förändring av
olika rutiner avseende handläggningen och uppföljningen av ärendegruppen. Den
organisatoriska hemvisten för handläggning och beslut av misskötsamhetsärend-
en har ändrats i syfte att uppnå bättre fördelning och bättre förutsättningar för en
sammanhållen handläggning. Beslut i nämnda ärenden har därför flyttats till
kriminalvårdsinspektören för område 2. Numera genomför vakthavande befäl
samtliga förhör med intagna. Vakthavande befäl har ett ansvar för att utredning-
en fortskrider och att ärendet blir klart att avgöra. Kriminalvårdsinspektören,
som är chef för vakthavande befäl, är den som sedan fattar beslut. Härigenom
kommer utredning och beslut att åvila område 2. Detta förenklar handläggningen
samt ger bättre möjligheter till styrning och kontroll. Sedan den 1 december 2014
genomförs en säkerhetsbriefing en gång per vecka. I samband med denna sker
genomgång av öppna misskötsamhetsärenden.
Efter de genomförda åtgärderna initierade kriminalvårdschefen den 8 december
2014 en granskning av handläggningen avseende misskötsamhetsärenden med
hjälp av kriminalvårdsjuristerna vid regionkontoret. Vid genomgång av gransk-
ningen den 26 januari 2015 kunde konstateras att samtliga misskötsamhetsärend-
en låg under 30 dagars handläggningstid.

Ärenden angående placering i avskildhet
Beträffande överskridande av angiven tid för omprövning har detta haft sin
grund i en otillräcklig kontroll och uppföljning. När ett avskiljande faktiskt har
upphört har det inte alltid följts av ett formellt beslut vid tiden för upphörandet,
exempelvis när avskiljandet har upphört i samband med att den intagne förflytt-
ats från anstalten i samband med en omplacering till en annan anstalt. Ärendet
har då fortsatt vara öppet trots att det faktiska avskiljandet upphört.
När det sedan gäller bristande motivering av beslut är detta följden av en upplevd
brådska att skriva ett beslut i nära anslutning till en uppkommen situation då den
intagne faktiskt placerats i avskildhet samt en bristande förståelse för vad som
krävs för en fullgod motivering av ett beslut.
Under november månad 2014 påbörjades en planering för att höja kunskapen om
skyldigheten att motivera beslut enligt 20 § förvaltningslagen (1986:223). Det
togs fram en plan för kompetenshöjning och under december 2014 företogs en
gruppvis genomgång med vakthavande befäl rörande beslutsfattande i ärenden
om avskildhet. Härefter genomfördes enskilda samtal/handledning i frågan i
februari 2015. Dessa planeras att fortsätta under mars 2015.
Pågående avskildheter gås numera igenom dagligen i samband med morgonut-
sättningen under medverkan av bl.a. kriminalvårdsinspektören för område 2 samt
vakthavande befäl. Härigenom sker en kontinuerlig uppföljning i syfte att bl.a.
förhindra att lagstadgade tidsfrister överskrids.
Efter de genomförda åtgärderna har kriminalvårdschefen initierat en granskning
av handläggningen avseende avskildheter med hjälp av kriminalvårdsjuristen.
Genom granskningen kunde konstateras att situationen förbättrats betydligt
sedan JO:s inspektion av anstalten.

Författningsbestämmelser m.m.
Av 6 kap. 4–9 §§ fängelselagen (2010:610, FäL) framgår i vilka situationer som
Kriminalvården har möjlighet att placera intagna i avskildhet.
                                                                   Dnr 6760-2014         Sid 5 (9)




Av 6 kap. 4 § FäL följer att ett medgivande till avskildhet på egen begäran av
den intagne ska omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst en gång
i månaden.
I fråga om avskildhetsplaceringar enligt 6 kap. 7 § FäL ska omprövning av be-
slutet ske så ofta det finns anledning till det, dock minst var tionde dag.
Enligt 12 kap. 1 § FäL får en intagen som bryter mot de föreskrifter och villkor
som gäller för verkställigheten tilldelas en varning.
Av 12 kap. 3 § FäL framgår bl.a. att frågor om varning enligt 1 § ska avgöras
skyndsamt.
Av 7 § förvaltningslagen (1986:223, FL) framgår bl.a. att varje ärende där någon
enskild är part ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att
säkerheten eftersätts.
Av 20 § FL framgår bl.a. att ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende
ska innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsut-
övning mot någon enskild.

Kriminalvårdens bedömning
Av anstalten Kalmars beskrivning framgår varför det förelegat brister i hand-
läggningen i vissa av anstaltens misskötsamhets- respektive avskildhetsärenden.
Anstalten har vidare redovisat de åtgärder som anstalten under en tid vidtagit för
att säkerhetsställa en adekvat och rättssäker handläggning. Kriminalvården be-
dömer att de insatser som anstalten Kalmar vidtagit är tillräckliga och att de
rutiner och den ordning som numera tillämpas, t.ex. gällande uppföljning och
arbetsfördelning, torde innebära att de brister i handläggningen som tidigare varit
för handen avhjälps. Även den granskning som genomförts efter att anstalten
Kalmar ändrat sina rutiner visar på detta.
JO har vidare angett att Kriminalvården bör ge sin syn på hur ärenden där hand-
läggningen dar ut på tiden ska hanteras, dvs. om de bör skrivas av eller om det
ska ske en prövning i sak. Inledningsvis förtjänar att konstateras att det inte går
att fastslå en generell tidsgräns för när en handläggningstid i ett ärende ska anses
för lång då tiden är beroende av det enskilda ärendets beskaffenhet. Bedöms
emellertid handläggningstiden i ett pågående ärende vara för lång utifrån det
skyndsamhetskrav som föreskrivs i 12 kap. 3 § fängelselagen (2010:610) är det
dock Kriminalvårdens uppfattning att detta – så länge rättssäkerheten i ärendet
inte kan anses påverkas – inte automatiskt medför att ärendet ska avskrivas.
Hålls förhör inom rimlig tid och det finns konkreta uppgifter, t.ex. i form av ett
positivt urinprov, bör Kriminalvården, även om handläggningstiden bedöms för
lång, kunna fatta beslut om disciplinåtgärd. Skulle det däremot vara så att hand-
läggningen drar ut på tiden och det t.ex. dröjer orimligt länge innan förhör hålls,
så att det kan antas att den intagne exempelvis kan ha svårt att minnas väsentliga
delar av den händelse som utreds, kan det finnas anledning att avskriva ärendet
då omedelbarheten i ärendet tappats och det finns risk att rättssäkerheten annars
skulle eftersättas. Huruvida handläggningstiden i sig påverkat bevisläget är dock
en fråga som måste avgöras utifrån de omständigheter som föreligger i det en-
skilda fallet. Ett disciplinärende kan i sak vara riktigt trots att handläggningstiden
skulle kunna komma att kritiseras av t.ex. JO. Ett JO-ärende som kan nämnas i
sammanhanget är JO:s beslut den 8 maj 2012, dnr 3200-2011, där JO kritiserade
en anstalt för den långa handläggningstiden i ett misskötsamhetsärende (nästan
åtta veckor mellan rapporten och beslutet). JO:s kritik omfattade dock inte för-
hållandet att anstalten prövat ärendet i sak, vilket renderade den intagne en var-
ning.
                                                                         Dnr 6760-2014   Sid 6 (9)




Bedömning
Hur lång är en acceptabel handläggningstid?
I ärendet aktualiseras bl.a. frågan om vad som kan sägas vara en godtagbar
handläggningstid i ett misskötsamhetsärende. Kriminalvården har framhållit att
svaret på den frågan är beroende av förhållandena i det enskilda fallet. Därmed
är det, enligt Kriminalvården, inte möjligt att fastslå en generell tidsrymd inom
vilken ett misskötsamhetsärende ska vara avgjort.

Givetvis måste ett ärendes karaktär vägas in vid bedömningen av vad som är en
acceptabel handläggningstid. Det är exempelvis inte möjligt att ställa samma
krav på snabb handläggning i ett komplicerat ärende som i ett mer rutinbetonat
ärende. Det är inte heller möjligt att kräva att ärenden där Kriminalvården är
beroende av analysresultat från en annan myndighet ska avgöras inom samma
tidsrymd som ett ärende där sådana utredningsåtgärder inte är nödvändiga.

Jag vill emellertid framhålla att många misskötsamhetsärenden är av en okom-
plicerad karaktär. Som exempel kan nämnas de ärenden som granskades vid
inspektionen av anstalten Kalmar. I de allra flesta ärendena hade anstalten som
enda utredningsåtgärd hört den intagne. Förhören hade regelmässigt hållits sam-
ma dag eller som längst några dagar efter det att den intagne hade rapporterats
för misskötsamheten. Trots att ärendena därefter varit färdigutredda har de blivit
liggande i upp till flera månader innan de har avgjorts. Att färdigutredda och
okomplicerade ärenden blir liggande på ett sådant sätt är inte förenligt med
fängelselagens krav på en skyndsam handläggning.1 I sammanhanget vill jag
även peka på att lagstiftaren i motiven till fängelselagen har uttalat att beslut om
varning normalt ska meddelas i anslutning till överträdelsen.2

Det sagda kan sammanfattas på följande sätt: Kriminalvården bör sträva efter att
utreda misskötsamhetsärendena omedelbart och meddela en eventuell varning i
anslutning till överträdelsen. Okomplicerade ärenden bör enligt min mening
kunna avslutas inom någon eller några veckor, eller som allra längst en månad,
efter det att misskötsamheten rapporterats. I ärenden där en anstalt behöver
hämta in någon ytterligare utredning, exempelvis analysresultat, är det inte möj-
ligt att ge samma tydliga riktlinjer. Jag vill emellertid understryka att även dessa
ärenden ska avgöras skyndsamt och att de inte får blir liggande utan åtgärd.

Kriminalvårdens, anstalten Kalmar, ärendehandläggning
Ett misskötsamhetsärende kan leda till att en intagen meddelas en varning, och
det kan i sin förlängning leda till att den villkorliga frigivningen skjuts upp.3




1
    Se 12 kap. 3 § fängelselagen.
2
    Se prop. 2009/10:135 s. 172.
3
    Se 12 kap. 1 § fängelselagen och 26 kap. 6 § andra stycket brottsbalken.
                                                                   Dnr 6760-2014       Sid 7 (9)




Ärendena kan alltså leda till ingripande åtgärder mot en intagen. Även en av-
skildhetsplacering – som innebär en avsevärd begränsning av en intagens frihet
– är en ingripande åtgärd. Av den anledningen är det viktigt att dessa ärenden
handläggs på ett tillfredsställande sätt.

Skälet till att jag beslutade att granska anstalten Kalmars ärendehandläggning
var den omfattning av fel och brister som framkom vid inspektionen. I fråga om
misskötsamhetsärendena var det nära en fjärdedel av samtliga ärenden under
den granskade perioden som antingen hade avslutats efter en utdragen hand-
läggningstid eller som inte hade avslutats alls. Även i avskildhetsärendena
förekom fel och brister i en omfattning som dessbättre hör till ovanligheten.
Mot den bakgrunden är det med viss förvåning jag noterar att Kriminalvården
har beskrivit situationen som att det uppmärksammats brister i ”vissa” ärenden.
Det har enligt min uppfattning varit fråga om fel och brister i en omfattning som
är helt oacceptabel.

En del av förklaringen till den bristfälliga handläggningen av misskötsamhets-
ärendena är att anstalten Kalmar under 2013 och en del av 2014 hade en vik-
arierande kriminalvårdsinspektör. Enligt Kriminalvården behövde vikarien viss
”ställtid” och det kan, enligt min mening, inte tolkas på annat sätt än att den per-
son som fick ansvar för ärendehanteringen inledningsvis inte hade tillräcklig
kunskap för att kunna lösa uppgiften. Det är naturligtvis otillfredsställande, och
Kriminalvården måste ha en sådan organisation att perioder av ”ställtid”, som
innebär att ärenden läggs på hög, inte uppstår. Det är inte förenligt med fäng-
elselagens krav på skyndsam handläggning att ärenden blir liggande utan åtgärd
på grund av semester, sjukdom, personalomsättning eller liknande. I sådana sit-
uationer måste det finnas annan personal som sköter handläggningen eller en
möjlighet för den enskilda anstalten att begära hjälp från annat håll inom myn-
digheten.

Av remissvaret framgår att anstalten efter inspektionen har fått hjälp av en
kriminalvårdsjurist från regionkontoret med att granska ärendehandläggningen.
Det är bra att denna åtgärd har vidtagits. Det framgår emellertid inte om det har
varit fråga om en enstaka insats eller om det inom Kriminalvården finns rutiner
som innebär att kriminalvårdsjuristerna gör regelbundna kontroller av anstalter-
nas ärendehandläggning. Omfattningen av de fel och brister som uppmärksam-
mades i anstalten Kalmar talar emot att det skulle ha skett någon sådan kontroll
under de senaste åren före inspektionen.

Mycket talar för att sådana regelbundna kontroller skulle ha lett fram till att
bristerna i anstaltens organisation och personalens kunskapsbrister uppmärk-
sammats och hade kunnat åtgärdas i ett mycket tidigare skede. Enligt min men-
ing har såväl Kriminalvårdens regioner som huvudkontoret ett ansvar för att
regelbundet följa upp anstalternas ärendehandläggning och se till att den per-
sonal som är satt att sköta denna del av verksamheten har den kunskap som
krävs. Anstalten Kalmar är inte det enda verksamhetsställe där jag och mina
                                                                         Dnr 6760-2014      Sid 8 (9)




medarbetare har uppmärksammat omfattande brister i ärendehandläggningen.4
Även i Kriminalvårdens internrevision har det framkommit uppgifter om
omfattande brister i myndighetens handläggning av avskildhetsärenden.5

Kriminalvården är en myndighet, och en central uppföljning samt utbildning av
personalen är en nödvändig förutsättning för att uppnå en jämn och god myn-
dighetsstandard. En intagen ska inte behöva möta olika handläggningsstandard-
er beroende på vilken anstalt han eller hon placeras i. Anstalten Kalmar har haft
ett stort ansvar i fråga om att upptäcka och åtgärda de brister som funnits i
ärendehandläggningen. Anstalten är emellertid inte ensamt ansvarig. Även
regionen och myndighetens huvudkontor har enligt min mening brustit i sina
kontroller av anstaltens ärendehandläggning och i sitt ansvar för att se till att
personalen har de kunskaper som krävs för uppgiften. Omfattningen av de fel
och brister som har uppmärksammats gör att myndigheten förtjänar allvarlig
kritik.

Frågan om avskrivning på grund av utdragen handläggningstid
Under de inspektioner som jag gjort under de senaste åren har det framträtt en
bild av att landets kriminalvårdsanstalter hanterar ärenden med lång handlägg-
ningstid på olika sätt. I vissa anstalter skrivs sådana ärenden av, medan de i
andra anstalter prövas i sak trots att handläggningen dragit ut på tiden.6 Det
saknas skäl för mig att ifrågasätta Kriminalvårdens uppfattning om att en lång
handläggningstid inte är ett hinder mot att pröva frågan i sak.

Mitt syfte med att ta upp den här frågan har emellertid varit att göra Kriminal-
vården uppmärksam på den olika praxis som har utvecklats i landets kriminal-
vårdsanstalter. Jag menar att det inte är acceptabelt att det inom en och samma
myndighet utvecklas olika praxis, där ett verksamhetsställe har en rutin som
innebär att ärenden aldrig skrivs av med hänvisning till lång handläggningstid,
medan andra verksamhetsställen – som exempelvis anstalten Kalmar – relativt
frekvent skriver av ärenden med hänvisning till en utdragen handläggning.
Kriminalvården har en skyldighet att utforma rutiner som säkerställer att det




4
    Se exempelvis protokoll från inspektion av Kriminalvården, anstalten Kirseberg, den
12–14 maj 2014 (dnr 2690-2014).
5
    Se Kriminalvårdens internrevision – rapport 2014:23 (dnr 2014-021506) där det anges
bl.a. att det förekom brister av varierande art i ca 30 procent av de granskade ärendena.
6
    Se exempelvis protokollet från min inspektion av Kriminalvården, anstalten Kumla,
den 13–15 februari 2013 (dnr 771-2013) av vilket det framgår bl.a. att anstalten har
infört en rutin som innebär att ärenden vid händelse av lång handläggningstid inte ska
skrivas av. I stället ska det fattas beslut i sak, men den långa handläggningstiden ska
vägas in vid bedömningen i samband med beslut om eventuell uppskjuten villkorlig
frigivning.
                                                             Dnr 6760-2014    Sid 9 (9)




inte förekommer skillnader som, av den enskilde, kan uppfattas som godtyck-
liga.

Ärendet avslutas.
