# Kritik mot Region Halland för att ha lämnat ut personuppgifter till tredje land i strid med gällande lagstiftning m.m.

JO 2019-06-04 dnr 6794-2017

## Beslut

BESLUT
                                                                          Datum                  Dnr                      Sid
                                                                          2019-06-04             6794-2017              1 (18)
Chefsjustitieombudsmannen                                                                        6864-2017
Elisabeth Rynning




                        Kritik mot Region Halland för att ha lämnat ut personuppgifter till
                        tredje land i strid med gällande lagstiftning m.m.


                          Beslutet i korthet: Region Halland lämnade inom ramen för ett utvecklingssamarbete
                          med Brigham and Women’s Physicians Organization Inc. (BWPO), med säte i USA, i
                          april 2016 ut uppgifter ur patientjournaler till BWPO. Uppgifterna lämnades ut utan
                          patienternas namn och personnummer men med angivande av ett löpnummer för
                          varje patient (pseudonymisering). Patienternas personnummer och löpnummer
                          bevarades i en referensfil som inte lämnades ut till BWPO.
                          ChefsJO uttalar inledningsvis att uppgifter ur patientjournaler typiskt sett är
                          information som är mycket känslig ur integritetssynpunkt och som inom hälso- och
                          sjukvården skyddas genom dels bestämmelser om hur personuppgifter får behandlas,
                          dels bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt. ChefsJO framhåller vidare att
                          utvecklingsarbete som utförs på vetenskaplig grund och innefattar behandling av
                          känsliga personuppgifter kräver etikgodkännande, men har vid granskningen av
                          dessa ärenden utgått från att det aktuella samarbetet enbart har innefattat annat
                          kvalitets- och utvecklingsarbete.
                          I beslutet konstaterar chefsJO att de uppgifter som lämnades ut till BWPO inte var
                          helt avidentifierade eftersom det med hjälp av referensfilen fortfarande var möjligt att
                          identifiera enskilda individer. Uppgifterna var därmed att anse som personuppgifter.
                          ChefsJO slår därefter fast att kraven i personuppgiftslagen för överföring av
                          personuppgifter till tredje land inte var uppfyllda vid utlämnandet till BWPO. Regionen
                          kritiseras för att ha lämnat ut personuppgifter i strid med då gällande lagstiftning.
                          När det gäller frågan om utlämnandets förenlighet med sekretesslagstiftningen
                          konstaterar chefsJO att pseudonymisering i sig kan medföra att det saknas risk för att
                          en enskild person ska lida skada eller men, och att uppgifterna därmed kan lämnas
                          ut. Det är emellertid viktigt att en myndighet även vid utlämnande av uppgifter i
                          pseudonymiserad form gör en noggrann sekretessprövning utifrån förhållandena i
                          varje enskilt fall. I det här fallet fanns flera omständigheter som chefsJO anser borde
                          ha manat till försiktighet, bl.a. att utlämnandet avsåg uppgifter som dels var av mycket
                          integritetskänsligt slag, dels rent generellt kan underlätta identifiering av enskilda
                          individer. I vilken utsträckning det faktiskt har varit möjligt att identifiera enskilda
                          individer har inte kunnat klarläggas genom utredningen. Enligt chefsJO:s mening
                          framstår det dock inte som osannolikt att s.k. bakvägsidentifikation i vissa fall skulle
                          ha varit möjlig. ChefsJO konstaterar att utlämnandet inte tycks ha föregåtts av någon
                          egentlig sekretessprövning hos regionen och är därför kritisk till hanteringen.
                          Regionen kritiseras även för bristande dokumentation i ärendet.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                       Dnr 6794-2017        Sid 2 (18)
                                                                           6864-2017




Anmälningarna
I två anmälningar som kom in till JO den 9 oktober 2017 (dnr 6794-2017) och
den 12 oktober 2017 (dnr 6864-2017) framförde AA och BB klagomål mot
Region Halland och anförde i huvudsak följande:

Region Halland har ett pågående forskningssamarbete med Brigham and
Women’s Hospital i Boston. Regionen har skickat känsliga uppgifter ur
patientjournaler till USA utan att det mottagande sjukhuset tecknat något
sekretessavtal. Regionen har inte heller informerat berörda patienter.

## Utredning

Utredning
Anmälningarna remitterades till Region Halland, regionstyrelsen, för yttrande. I
sitt remissvar anförde regionstyrelsen i huvudsak följande:

      Omständigheter
      För att möta hälso- och sjukvårdens framtida utmaningar har Region Halland
      sedan 2015 bedrivit ett omfattande förändringsarbete av hälso- och sjukvården i
      Hallands län benämnt Framtidsarbetet.
      Ur Framtidsarbetets inledande analyser drogs slutsatsen att det fanns ett stort
      behov av en mer långsiktig strategi för hälso- och sjukvården i Region Halland.
      Framtidsarbetet och de slutsatser som dragits i detta arbete ligger till grund för
      Region Hallands hälso- och sjukvårdsstrategi för perioden 2017–2025 och som
      antogs av Regionfullmäktige i november 2016. Strategin har ett flertal
      fokusområden, bl.a. ska regionens hälso- och sjukvård präglas av flödes- och
      resurseffektivitet samt skapa goda förutsättningar för patientnära forskning vars
      resultat ska integreras i det löpande arbetet.
      Som ett led i Region Hallands förbättringsarbete bedriver regionen – liksom
      andra landsting och regioner – analyser på vårddata i verksamheten. Ett problem
      är att regionen förfogar över en stor mängd olika data, men besitter inte själv
      fullt ut den expertis som krävs för att utnyttja denna kunskap i form av analyser
      av vårdflöden, behandlingsmetoder och kostnader per patient över tid. För att
      kunna utveckla kvalitén i vården finns ett behov av att kunna analysera fakta på
      gruppnivå.
      Den 29 januari 2016 beslutade därför regionstyrelsen i Region Halland om att
      godkänna tecknandet av ett flerårigt samarbetsavtal med Brigham and Women’s
      Hospital i Boston, USA, gällande forskning och utveckling, att uppdra åt
      regionstyrelsens ordförande att teckna avtalet och att resultatet av samarbetet ska
      återredovisas till regionstyrelsen fortlöpande.
      Samarbetsavtal tecknades sedermera den 2 februari 2016 mellan Region Halland
      och Brigham and Women’s Physicians Organization Inc. (BWPO). BWPO är
      den juridiska person som ansvarar för verksamheten vid sjukhuset Brigham and
      Women’s Hospital i Boston (BWH), USA. Samarbetet sträcker sig enligt avtalet
      t.o.m. 2 februari 2019. Av avtalet framgår bl.a. att parterna ska iaktta
      tystnadsplikt avseende alla uppgifter inom ramen för samarbetet.
      Det finns flera anledningar till att Region Halland har valt att samarbeta med
      BWPO. BWPO har lyckats väl i sitt utvecklingsarbete av BWH:s verksamhet,
      och det finns många likheter med den förändringsresa Region Halland behöver
      göra. BWPO har optimerat sin akutsjukvård och genomfört de förändringar i
      arbetssätt som Region Halland har framför sig. BWH rankas vidare som en av
      USA:s topp tio sjukhus, liksom bland akutsjukhus. Sjukhuset har också en erkänt
      högkvalitativ forskning som kan stimulera till ökad forskning och höjd
      kunskapsnivå i Halland. Sjukhuset samarbetar med bl.a. Harvard Medical
                                                                  Dnr 6794-2017         Sid 3 (18)
                                                                      6864-2017




School. Samarbetet har av regionstyrelsen bedömts, kort sagt, vara förenligt med
och nödvändigt för regionens långsiktiga hälso- och sjukvårdsstrategi (se ovan).
Det övergripande syftet med samarbetet är att ”optimize the level of care and at
the same time increase quality of care, reduce costs and increase the patient
satisfaction.” I korthet stipulerar samarbetsavtalet följande gemensamma arbete:
1) Utveckla metoder för att analysera de data som redan finns i Region Halland.
2) Utveckling av akutprocessen med syfte att förbättra akutvården i Halland.
3) Skapa utökade möjligheter till forskning inom Region Halland.
I det följande uppehåller sig yttrandet vid punkten 1 ovan (”Utveckla metoder för
att analysera de data som redan finns i Region Halland”).
Som framhållits är flödes- och resurseffektivitet ett av fokusområdena i Region
Hallands hälso- och sjukvårdsstrategi för att optimera tillgängliga resurser. Vad
som avses här är analyser av hälso- och sjukvårdens flöden på systemnivå,
identifiera problemområden och kunna förutse vilka effekter olika åtgärder kan
ge. Det kan handla om att identifiera t.ex. inadekvat läkemedelsbehandling av
vissa diagnoser, bristande uppföljning av utskrivna patienter från den slutna
vården, t.ex. vid akutsjukvård, eller hälsorelaterade (dolda) risker som inte
uppmärksammas i tillräcklig hög grad, t.ex. hjärtsvikt samt komplext sjuka
patienter. Identifieringen av sådana brister i verksamheten kan ske medelst
datorsimuleringar baserade på tillgängliga data. Som referenser för att hitta
”flaskhalsar” och avvikelser kan man använda riktlinjer för vård, t.ex.
Socialstyrelsens nationella riktlinjer, eller jämförelsetal från Nationella
Kvalitetsregister.
En anledning till att Region Halland inledde ett samarbete med BWPO inom
forskning och utveckling på hälso- och sjukvårdens område är att BWPO besitter
en unik kompetens inom flödes- och resurseffektivitet och datorsimulering. Det
stod därför tidigt klart i samarbetet mellan Region Halland och BWPO att
BWPO skulle bygga upp en data- och simuleringsmiljö för sådana analyser åt
regionen – på plats i Halland. Denna data- och simuleringsmiljö, benämnd
SHARP (Strategisk HälsoAnalysPlattform) färdigställdes i november 2016.
SHARP bygger i stort på de metoder och analysverktyg som BWPO själva
använder.
För att kunna bygga SHARP krävdes en ingående analys av befintliga data i
olika vårdadministrativa system som regionen förfogade själv över. Det
förutsatte, enkelt uttryckt, ett förarbete i form av en ”kartläggning” av befintliga
typer av data, datastrukturer, dataflöden och vårdprocesser inom regionens hälso-
och sjukvårdsverksamhet. Sådana analyser behövde dessutom göras på
individuella patientflöden. Eftersom analysverktyg och tillgänglig
datakompetens fanns i BWPO:s datacenter i Boston, övervägdes ett utlämnande
av data från Region Hallands hälso- och sjukvårdsproduktion för 2015 till
BWPO.
Under februari–april 2016 bedrevs inom regionkontoret ett förberedande arbete
att sammanställa data för BWPO:s analys. En central fråga under beredningen
utgjorde skyddet för enskilda individers uppgifter om hälsa och personliga
förhållanden och de rättsliga förutsättningarna för att kunna lämna ut
uppgifterna.
Eftersom känsliga uppgifter skulle överföras till en mottagare i ett annat land och
regionen skulle få en sämre kontroll över uppgifterna, fördes diskussioner bland
berörda medarbetare på regionkontoret vilka variabler (uppgifter) som skulle
kunna lämnas ut för att uppnå tillräcklig kvalitet i analysarbetet utan att samtidigt
röja enskilda individer. Det bestämdes att uppgifterna skulle lämnas utan
angivande av namn och personnummer, men med ett löpnummer för varje grupp
om uppgifter per individ för att särskilja data mellan individer. Därmed var
                                                                          Dnr 6794-2017         Sid 4 (18)
                                                                               6864-2017




         bedömningen att varken offentlighets- och sekretesslagstiftningen eller
         persondataskyddsregleringen blir tillämplig på utlämnandet.
         Det bestämdes att datauttaget skulle omfatta 18 variabler. Förutom variabler om
         bl.a. diagnos, labbsvar, läkemedelsanvändning och vårdenhet på individnivå
         fanns även uppgift om födelseår och bosättningskommun. Inga namn eller
         personnummer förekom. Varje patients data åsattes ett löpnummer (1, 2, 3 osv.)
         för att särskilja individer i datauttaget. Varje patients löpnummer och
         personnummer bevarades i en fil som enbart tre medarbetare på Region Halland
         och tre konsulter i Region Hallands upphandlade konsultavtal (som arbetar med
         analysmiljön) samt Region Hallands anställda databasadministratörer på it-
         service hade teknisk tillgång till via sina administratörsrättigheter. Denna
         ”nyckel” lämnades inte ut till BWPO. Filen var en referenspunkt vid eventuella
         behov av kontroll av dataanalyser, eventuella uppdateringar av data till
         analysmiljön från källsystemen. I efterhand kan konstateras att diskussionerna
         och ställningstaganden internt om utelämnandet borde ha dokumenterats i form
         av minnesanteckningar o dyl.
         Den 19 april 2016 beslutade dåvarande chefen för enheten för uppdrag och
         analys, att lämna ut data till BWPO. Uppgifterna överfördes till BWPO i en
         krypterad fil över internet på en krypterad förbindelse. Detta beslut fattades med
         utgångspunkt i ovan beskrivna rutin.
         Beslutet skedde enligt gällande delegationsordning för regionstyrelsen. Vilket
         säger att ”beslut om utlämnande av patientuppgifter från vårdinformationssystem
         eller databaser för verksamhetsuppföljning, kvalitetssäkring och forskning kan
         beslutas av chefen för forskning och utvecklingsenheten”. Då ordinarie
         beslutsfattare vid tillfället var frånvarande fattades beslutet av dennes ersättare,
         dvs. chefen vid uppdrag och analys.

         Gällande rätt
         Region Halland är rättsligt sett ett landsting. Bestämmelser om landsting finns
         bl.a. i kommunallagen (1991:900). Landstingen har enligt hälso- och
         sjukvårdslagen (2017:30; HSL) ett omfattande ansvar på hälso- och sjukvårdens
         område och ska på ett övergripande plan erbjuda en god hälso- och sjukvård åt
         dem som är bosatta inom länet samt verka för en god hälsa hos hela
         befolkningen.
         I landstingens planeringsansvar ingår enligt HSL bl.a. att planera hälso- och
         sjukvården med utgångspunkt i befolkningens behov av sådan vård (7 kap. 2 §).
         Planeringen ska även avse den hälso- och sjukvård som bedrivs av privata och
         andra vårdgivare. Det är fråga om ett ”totalansvar”.1 Det ansvaret inkluderar
         också i samhällsekonomiska lägen med begränsad resurstillväxt att planeringen i
         den offentliga hälso- och sjukvården inriktas mot att kostnaderna ska kunna
         hållas nere.2
         Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i personuppgiftslagen
         (1998:204; PUL). Syftet med lagen är att skydda människor mot att deras
         personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter.
         Personuppgiftslagen är ett genomförande i svensk rätt av EU:s




1
    Lars-Åke Johnsson. Kommentar till hälso- och sjukvårdslagen. Zeteo. Kommentaren
till 7 kap. 2 § HSL.

2
    Prop. 1981/82:97 s. 61 f.
                                                                   Dnr 6794-2017        Sid 5 (18)
                                                                       6864-2017




dataskyddsdirektiv. Den 25 maj 2018 upphör PUL och dataskyddsdirektivet och
ersätts av en ny europeisk dataskyddsförordning samt en ny dataskyddslag och
brottsdatalag.
Begreppet ”personuppgifter” är hämtat från PUL. Med personuppgift avses i
PUL all information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person
som är i livet (3 §). Det uppställs således inga kvalitetskrav på informationen för
att lagen ska bli tillämplig, t.ex. att det ska vara fråga om vissa särskilt privata
eller känsliga uppgifter. Det är tillräckligt att det är fråga om information som
kan hänföras till en viss identifierbar individ.
För att avgöra om en person är identifierbar ska alla hjälpmedel beaktas som i
syfte att identifiera vederbörande rimligen kan komma att användas av antingen
den som är ansvarig för behandlingen (den personuppgiftsansvarige) eller av
någon annan person. Begreppet personuppgift omfattar vidare all information om
individer, oavsett deras ställning eller kapacitet.
Även pseudonymiserade personuppgifter, t.ex. krypterade personuppgifter eller
andra liknande elektroniska identifikationsinstrument, kan utgöra
personuppgifter. Om de kan ”dekrypteras” med en kodnyckel, översättnings-
tabell eller andra medel utgör de personuppgifter. Det är inte nödvändigt att en
identifikation har skett för att det ska kunna vara fråga om en personuppgift. Det
är fullt tillräckligt att så kan komma att ske.
Det finns ett flertal situationer där PUL inte är tillämplig. T.ex. gäller inte lagen
för sådan behandling av personuppgifter som en fysisk person utför som ett led i
en verksamhet av rent privat natur (6 §). Som exempel kan nämnas
privatpersoners ord- och textbehandling, privat korrespondens med e-post och
privat inspelning med digitalkamera i hemmet. Lagen är inte heller tillämplig på
hantering av uppgifter som är helt avidentifierade, dvs. som inte kan bakåtspåras
eller indirekt hänföras till en fysisk levande person.
Utgångspunkten i PUL är att alla former av behandlingar av personuppgifter som
på något sätt är strukturerade är förbjudna. Lagen tillåter emellertid en juridisk
eller fysisk person, en personuppgiftsansvarig, att i vissa fall få behandla
personuppgifter. Sådana lagliga grunder för personuppgiftsbehandling finns i
10 § PUL. Samtycke är en sådan laglig grund, liksom t.ex. avtal med den
registrerade eller arbetsuppgifter av allmänt intresse för att nämna några
exempel.
Behandling av personuppgifter i en ostrukturerad form som inte påtagligt
underlättar sammanställning eller sökning av personuppgifter, t.ex. i e-post eller
på en Facebooksida, är också tillåten enligt PUL, oavsett ändamål, förutsatt att
behandlingen inte är kränkande för de personer vars personuppgifter behandlas
(5 a §).
Beträffande känsliga personuppgifter finns också bestämmelser i PUL. Som
känsliga personuppgifter betraktas bl.a. uppgifter om ras, etnicitet,
religionstillhörighet och hälsa (13 §). Utgångspunkten är att det råder ett förbud
för att behandla känsliga personuppgifter, såvida inte det finns en laglig grund.
Vilka dessa lagliga grunder är framgår av 15–19 §§ PUL. En sådan laglig grund
är hälso- och sjukvård (18 §). Därutöver får den som är yrkesmässigt verksam
inom hälso- och sjukvårdsområdet och har tystnadsplikt behandla känsliga
personuppgifter som omfattas av tystnadsplikten.
PUL innehåller också bestämmelser om grundläggande krav på behandling av
personuppgifter (9 §) som alltid måste vara uppfyllda, oavsett om behandlingen
grundas på den registrerades samtycke eller en annan laglig grund. Som exempel
kan nämnas kraven på att behandlingen är laglig, att den sker i enlighet med god
sed samt att ändamålen är särskilda, uttryckligt angivna och berättigade.
Enligt 31 § ska den personuppgiftsansvarige också vidta lämpliga tekniska och
organisatoriska åtgärder för att skydda de personuppgifter som behandlas. Om
den personuppgiftsansvarige anlitar ett personuppgiftsbiträde, dvs. osjälvständig
                                                                  Dnr 6794-2017         Sid 6 (18)
                                                                      6864-2017




aktör utanför den personuppgiftsansvariges organisation som behandlar
personuppgifter för den personuppgiftsansvariges räkning enligt instruktion, ska
ett avtal tecknas härom.
PUL är emellertid subsidiär i förhållande till annan författning, dvs. om det i en
annan lag eller i en förordning finns bestämmelser som avviker från lagen, ska
de bestämmelserna gälla (2 §). En sådan lag är patientdatalagen (2008:355).
När vårdgivare behandlar personuppgifter inom hälso- och sjukvården gäller
patientdatalagen (PDL). Med vårdgivare avses enligt 1 kap. 3 § PDL statlig
myndighet, landsting och kommun i fråga om sådan hälso- och sjukvård som
myndigheten, landstinget eller kommunen har ansvar för (offentlig vårdgivare)
samt annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och
sjukvård (privat vårdgivare). Region Halland är i grund och botten ett landsting
som bedriver bl.a. hälso- och sjukvård. Region Halland är således en vårdgivare.
PDL tar dock inte helt över PUL. PDL är en specialreglering, och om inte annat
framgår av PDL så gäller PUL. Åtskilliga bestämmelser i PUL kan alltså bli
tillämpliga vid personuppgiftsbehandling i hälso- och sjukvården. Vidare gäller
t.ex. PUL:s bestämmelser om säkerhet i 30–32 §§ och om överföring av
personuppgifter till tredje land i 33–35 §§.
l sammanhanget kan även nämnas att Socialstyrelsen, med stöd av
patientdataförordningen (2008:360), meddelat föreskrifter och allmänna råd
(HSLF-FS 2016:40) om journalföring och behandling av personuppgifter i hälso-
och sjukvården som på en rad områden preciserar och fyller ut bestämmelserna i
PDL och PUL.
l 2 kap. PDL finns grundläggande bestämmelser. Där framgår för vilka ändamål
en vårdgivare får behandla personuppgifter utan patientens samtycke (4 §).
Förutom individuell vård och behandling får en vårdgivare behandla känsliga
personuppgifter om hälsa för bl.a. ändamålen systematisk och fortlöpande
utvärdering, uppföljning och kvalitetssäkring. Som redovisas ovan har en
vårdgivare en skyldighet enligt HSL att följa upp och förbättra kvaliteten i
vården. Vidare får en vårdgivare behandla personuppgifter för statistiska
ändamål. En patient får enligt PDL spärra sina uppgifter vid en vårdenhet eller
en vårdprocess inom en vårdgivares verksamhet så att de inte är elektroniskt
åtkomliga för personal vid andra vårdenheter eller vårdprocesser (4 kap.).
Sådana spärrar behöver dock inte beaktas av en vårdgivare om uppgifterna
behövs för systematisk utvärdering, uppföljning eller kvalitetssäkring.
Bestämmelser om patientjournaler är samlade i 3 kap. Med patientjournal avses
enligt lagen en eller flera journalhandlingar, som rör samma patient, och med
journalhandling avses framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan
läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel och
som upprättas eller inkommer i samband med vården av en patient och som
innehåller uppgifter om patientens hälsotillstånd eller andra personliga
förhållanden eller om vidtagna eller planerade vårdåtgärder (1 kap. 3 §).
Syftet med att föra en patientjournal är, enligt PDL, i första hand att bidra till en
god och säker vård av patienten (3 kap. 2 §). Journalen är ett stöd för den eller de
personer som ansvarar för vården av patienten, men den är även en informations-
källa för patienten. Av förarbetena till lagen framgår vidare att journalen också är
ett viktigt instrument för vårdgivarens egenkontroll samt i kvalitets-, säkerhets-,
uppföljnings- och utvärderingsarbete. Inte sällan har patientjournalen även
betydelse i olika juridiska sammanhang, exempelvis i samband med
Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) verksamhets- och individtillsyn och
ärenden i Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN).
l 6 kap. PDL finns bestämmelser om s.k. sammanhållen journalföring.
Regleringen innebär att vårdgivare under vissa förutsättningar kan få
direktåtkomst till varandras elektroniska journalhandlingar och andra
personuppgifter. En väsentlig förutsättning för direktåtkomst är dock att
                                                                    Dnr 6794-2017        Sid 7 (18)
                                                                        6864-2017




uppgifterna behövs för individuell vård och behandling eller utfärdande av intyg.
Direktåtkomst för andra ändamål, t.ex. systematisk uppföljning eller utvärdering,
är inte tillåtet enligt lagen.
PDL innehåller inte någon särskild reglering om överföring av personuppgifter
till tredje land utan i dessa delar gäller PUL:s bestämmelser för en vårdgivare.
Med tredje land avses enligt PUL en stat som inte ingår i Europeiska unionen
eller är ansluten till EES-avtalet. Eftersom det inte finns några universella
generella regler som ger motsvarande garantier för persondataskyddet för
européer utanför EU/EES-området begränsar dataskyddsdirektivet överföring av
européers personuppgifter till tredje länder. Dessa begränsningar finns i 33–
35 §§ PUL.
En vårdgivare som avser att överföra patientuppgifter till en mottagare i utlandet
måste således först avgöra huruvida den behandling som överföringen innebär
(utlämnandebehandlingen) är laglig i sig, och därefter bedöma vad som krävs för
en överföring till ett specifikt tredje land. Vid laglighetsbedömningen ska även
sekretess- och tystnadspliktsbestämmelser beaktas.
Som huvudregel gäller ett förbud mot att lämna ut personuppgifter till länder
utanför EU eller EES (33 § PUL). Förbudet får dock sättas åt sidan av den
personuppgiftsansvarige i vissa fall som framgår närmare av 33 § andra stycket,
34 § och 35 § PUL. Personuppgifter får överföras till tredje land om
mottagarlandet har en adekvat skyddsnivå. Frågan om en skyddsnivå är adekvat
skall bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter som har samband med
överföringen. Särskild vikt ska läggas vid uppgifternas art, ändamålet med
behandlingen, hur länge behandlingen skall pågå, ursprungslandet, det slutliga
bestämmelselandet och de regler som finns för behandlingen i det tredje landet.
Regeringen får emellertid meddela föreskrifter om undantag från förbudet i 33 §
för överföring av personuppgifter till vissa stater. Regeringen får också meddela
föreskrifter om att överföring av personuppgifter till tredje land är tillåten, om
överföringen regleras av ett avtal som ger tillräckliga garantier till skydd för de
registrerades rättigheter. Vilka dessa stater är framgår av bilaga 1 till
personuppgiftsförordningen (1998:1191).
Vidare får överföring ske till tredje land om den registrerade gett sitt samtycke
till överföringen, om det är nödvändigt i vissa fallsituationer som finns
uppräknade i 34 § PUL, t.ex. för att fullgöra ett avtal mellan den
personuppgiftsansvarige och den registrerade, eller om det i annat fall är tillåtet
enligt föreskrifter av regeringen eller Datainspektionen som behövs med hänsyn
till ett viktigt allmänt intresse eller om det finns tillräckliga garantier till skydd
för de registrerades rättigheter. Sådana garantier har ställts bl.a. genom
standardavtalsklausuler som EU-kommissionen godkänt (13 § första stycket 2
personuppgiftsförordningen).
Standardavtalsklausulerna är avtalsklausuler med skyldigheter för både
personuppgiftsansvariga som vill överföra uppgifter till tredje land och
personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträdena som tar emot uppgifterna.
Klausulerna reglerar även andra frågor, t.ex. de registrerades rättigheter och hur
tvister med anledning av avtalet ska lösas. Syftet med avtalsklausulerna är att ge
tillräckliga garantier så att enskildas rättigheter skyddas vid överföring av
personuppgifter till länder som inte har en adekvat skyddsnivå. Den 3 oktober
2017 har Irlands högsta domstol för övrigt på begäran av den irländska
dataskyddsombudsmannen beslutat att inhämta ett förhandsavgörande från EU-
domstolen huruvida kommissionens standardavtalsklausuler ger tillräckliga
garantier för européers fri- och rättigheter vid överföring av personuppgifter till
USA (mål nr 2016 No. 4809 P).
Oaktat möjligheten att överföra personuppgifter till ett tredje land enligt PUL
måste en personuppgiftsansvarig, t.ex. en vårdgivare, i Sverige alltid följa alla de
övriga krav som följer av PUL, t.ex. de grundläggande kraven för all
                                                                  Dnr 6794-2017       Sid 8 (18)
                                                                      6864-2017




personuppgiftsbehandling (9 §) och reglerna om när sådan behandling över
huvud taget är tillåten.
Som framhållits ingår i den personuppgiftsansvariges laglighetsprövning att
bedöma huruvida behandlingen av personuppgifter är laglig (9 § PUL). Det
innebär indirekt ett krav på att beakta tillämpliga sekretess- och
tystnadspliktsbestämmelser.
Bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt i den offentliga förvaltningen finns
i huvudsak i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400; OSL). Bestämmelser
om tystnadsplikt hos privata rättssubjekt regleras normalt i annan lagstiftning.
Sekretess definieras enligt OSL som ett förbud att röja en uppgift, vare sig det
sker muntligen, genom utlämnande av en allmän handling eller på något annat
sätt (3 kap. 1 §). En bestämmelse om sekretess medför således både tystnadsplikt
för de personer som har en skyldighet att följa bestämmelsen och handlings-
sekretess för de handlingar som omfattas av bestämmelsen.
När det gäller sekretessens styrka är det normala att den bestäms med hjälp av
s.k. skaderekvisit. Man skiljer i detta avseende mellan rakt och omvänt
skaderekvisit. Vid rakt skaderekvisit är utgångspunkten att uppgifterna är
offentliga och att sekretess endast gäller om det kan antas att viss skada uppstår
om uppgifterna lämnas ut. Vid omvänt skaderekvisit är utgångspunkten den
motsatta, dvs. att uppgifterna omfattas av sekretess. Vid omvänt skaderekvisit
får uppgifterna således bara lämnas ut om det står klart att detta kan ske utan att
viss skada uppstår. Sekretessen enligt en bestämmelse kan även vara absolut,
vilket innebär att de uppgifter som omfattas av bestämmelsen ska hemlighållas
utan någon skadeprövning.
Bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt ska inte bara iakttas av myndighet
när uppgifter begärs utlämnade av enskilda utan även när en myndighet, t.ex. en
hälso- och sjukvårdsnämnd inom ett landsting, självmant eller på begäran av en
annan vårdgivare överväger att lämna ut patientuppgifter.
Sekretess inom den offentliga hälso- och sjukvården finns reglerad i 25 kap. 1 §
OSL. Sekretessen har ett omvänt skaderekvisit, dvs. utgångspunkten är att det
råder sekretess för uppgifter om enskilds personliga förhållanden och hälsa. Ett
utlämnande till enskild eller myndighet får därmed enbart ske med patientens
medgivande, efter en skadeprövning (menprövning) eller med stöd av en
sekretessbrytande bestämmelse.
Det finns inte utrymme i detta yttrande för att gå igenom alla sekretessbrytande
bestämmelser som finns spridda i OSL och andra författningar, t.ex.
patientsäkerhetslagen. Av intresse är 10 kap. 2 § OSL. Enligt bestämmelsen
hindrar sekretess inte att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan
myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna
fullgöra sin verksamhet. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att
sekretessregleringen gör det omöjligt för en myndighet och dess personal att
sköta sina uppgifter, dvs. att fullgöra det uppdrag som följer av myndighetens
instruktion, andra författningar, regleringsbrevet och särskilda regeringsbeslut. I
förarbetena nämns flera exempel på situationer när bestämmelsen aktualiseras
(prop. 1979/80:2 Del A s. 121).
Även om bestämmelsen ska tillämpas restriktivt är avsikten inte att den ska
tillämpas endast i situationer av undantagskaraktär. Både E-delegationen och
eSam anser efter en utförlig genomgång av förarbeten och praxis att
tillgängliggörande av uppgifter i samband med sådan outsourcing som sker i
syfte att dra nytta av utförarens expertkompetens eller tekniska utrustning i
särskilda fall bör anses utgöra ett nödvändigt utlämnande som bryter sekretess
(se E-delegationen, Sekretess vid outsourcing – en förstudie, Fi 2009:01/2015/4
respektive eSam, Outsourcing – en vägledning om sekretess och
persondataskydd). I det s.k. Conscriptorbeslutet har emellertid JO givit uttryck
                                                                            Dnr 6794-2017       Sid 9 (18)
                                                                                6864-2017




         för en mer restriktiv syn på tillämpningsområdet för 10:2 OSL (beslut
         9 september 2014). Rättsläget är således oklart för 10:2 OSL.
         Av betydelse vid röjande av sekretessbelagda uppgifter med stöd av en
         sekretessbrytande bestämmelse är att uppgifterna alltjämt har ett godtagbart
         skydd hos mottagaren. Om mottagaren är en myndighet kan sekretess råda för
         uppgifterna hos den myndigheten. Om mottagaren är en privat aktör, t.ex. en
         expert eller en leverantör av digitala tjänster som myndighet anlitar, är det inte
         självklart att dessa omfattas av en lagstadgad tystnadsplikt. Lagstiftaren har i
         vissa fall sett till att auktoriserade tolkar och chaufförer som bedriver färdtjänst
         omfattas av en lagstadgad tystnadsplikt (se förordning [1985:613] om
         auktorisation av tolkar och översättare samt lagen [1997:736] om färdtjänst).
         Företag som levererar digitala tjänster åt myndigheter omfattas däremot inte av
         en lagstadgad tystnadsplikt. (Det fanns emellertid en sådan lagstadgad
         tystnadsplikt för leverantörer i den äldre datalagen, 13 §, men den fördes inte
         över till PUL av okänd anledning.)
         l förarbetena till den numera upphävda sekretesslagen förordas för en sådan
         situation, nämligen då en ”skrivbyrå” anlitas för utskrift av handlingar som
         innehåller sekretessbelagda uppgifter, att myndigheter ställer krav på att det
         utförande företaget ska sluta avtal om tystnadsplikt med sin personal.3 Huruvida
         ett sådant krav är tillräckligt för att en myndighet ska kunna lämna ut
         sekretessbelagda uppgifter i samband med outsourcing råder det delade meningar
         om. Förvisso kan en sådan mottagare inte åtalas för brott mot tystnadsplikt
         (20 kap. 3 § brottsbalken) eftersom tystnadsplikten enbart är avtalsreglerad och
         inte lagstadgad, men det utesluter inte att andra brott kan aktualiseras, t.ex.
         brotten dataintrång eller trolöshet mot huvudman (se E-delegationen, Sekretess
         vid outsourcing – en förstudie), vilket skulle tala för att avtalsreglerad
         tystnadsplikt ger samma skydd som en lagstadgad tystnadsplikt.
         Sammanfattningsvis finns enligt regionstyrelsens mening en påtaglig otydlighet i
         lagstiftningen i vilken utsträckning en avtalsreglerad tystnadsplikt är tillräcklig
         för att skydda sekretessbelagda uppgifter som lämnas ut till en privat
         tjänsteleverantör.
         Frågan har fått ny aktualitet genom den nya dataskyddsförordningen.
         Datainspektionen har i en skrivelse till Justitiedepartementet den 7 juli 2017
         (Datainspektionens dnr 1704-2017) bl.a. angett att det skyndsamt bör utredas
         huruvida den omfattande behandling av personuppgifter som sker inom bl.a.
         hälso- och sjukvården, genom outsourcing, är förenlig med art. 9.2 h och 9.3 i
         dataskyddsförordningen eller om det behöver införas en lagstadgad tystnadsplikt
         för de personuppgiftsbiträden som i dag inte omfattas av en sådan.
         Om tveksamhet råder huruvida en överlåtelse av arbetsuppgifter som innefattar
         sekretessbelagda uppgifter till en privat tjänsteleverantör, t.ex. med stöd av 10
         kap. 2 § OSL, får samma skydd hos leverantören med ett avtal om tystnadsplikt,
         står ett annat alternativ till buds – sekretessförbehåll. Bestämmelsen finns i 10
         kap. 14 § OSL. Denna sekretessbrytande bestämmelse möjliggör för
         myndigheter att i förhållande till en privat aktör lämna ut uppgifter som är
         sekretessbelagda enligt en sekretessbestämmelse som har ett skaderekvisit.
         Utlämnande kan ske under förutsättning att den risk för skada, men eller annan
         olägenhet som hindrar att uppgifterna lämnas till den enskilde kan undanröjas
         genom att uppställa ett förbehåll. Det sagda innebär att uppgifter som omfattas
         av absolut sekretess inte kan lämnas ut med förbehåll. Ett förbehåll kan t.ex. avse
         ett förbud mot att lämna uppgifterna vidare eller utnyttja dem. Den tystnadsplikt




3
    Prop. 1981/82:186 s. 41–42.
                                                                  Dnr 6794-2017       Sid 10 (18)
                                                                      6864-2017




som uppkommer genom förbehållet inskränker i vissa fall rätten att meddela och
offentliggöra uppgifterna (meddelarfrihet).
Fördelen med sekretessförbehåll är att mottagarens röjande av uppgifterna kan
medföra straffansvar för brott mot tystnadsplikten. Det finns emellertid
begränsningar kring hur och när ett förbehåll får utfärdas. För det första får ett
förbehåll inte meddelas i förväg utan ska föregås av en prövning i varje särskilt
fall och avse en konkret mängd uppgifter. För det andra ska ett förbehåll
meddelas som ett formligt beslut, dvs. det ska dokumenteras. För det tredje ska
själva uppgiftsutlämnandet ske till en utpekad fysisk person. Det går inte enligt
de uttalanden som gjorts om bestämmelsen (se t.ex. JK 2001-03-21, dnr 1719-
99-22) att i avtal reglera generella förbehåll. Förbehållslösningen verkar bara
fungera i sådana situationer där leverantören inte har behov av åtkomst till
myndighetens information annat än i undantagsfall. Bestämmelsen om
sekretessförbehåll har alltså inte anpassats för den senaste tidens digitalisering
med upprepade behov av automatiserade ADB-utlämnanden till en mottagare
som är en juridisk person, eller för den delen direktåtkomst. Det går inte då att i
varje enskilt fall fatta ett beslut om sekretessförbehåll.

Yttrande
Såvitt regionstyrelsen förstår avser anmälningarna till JO det datautlämnande
som skedde i april 2016 till BWPO och som uppmärksammades av
Hallandsposten i ett flertal artiklar i oktober 2017. Anmälningarna korrelerar
tidsmässigt med dessa artiklar.
Anmälarna har bl.a. ifrågasatt om utlämnandet av ”journalhandlingar” var
lagligt, om berörda patienter informerats och om det funnits risker för
anmälarnas fri- och rättigheter. Anmälarna menar att det inte har funnits några
sekretessavtal eller sekretessförbindelser mellan Region Halland och BWPO.
Som framgår av redogörelsen för datautlämningen stämmer det att utlämnandet
inte uppfyllde i alla delar författningsenliga krav på persondataskydd. Eftersom
mottagarlandet USA saknar ett adekvat skydd för personuppgifter, och BWPO
för övrigt inte omfattades av Kommissionens genomförandebeslut den 12 juli
2016 om adekvat skydd som säkerställs genom skölden för skydd av privatlivet i
EU och Förenta staterna (EU-US Privacy Shield), skulle EU-kommissionens
standardklausuler ha tecknats före överföringen, närmare bestämt
standardavtalsklausulerna för personuppgiftsbiträden (2002/16/EC).
Region Halland har förvisso ingått ett samarbetsavtal med BWPO, men det
samarbetet har förutsatt enligt regionstyrelsens beslut att BWPO ska ”Utveckla
metoder för att analysera den data som redan finns i Region Halland” (se ovan). I
dessa delar är BWPO i PUL:s mening anlitad av Region Halland i rollen som
expert på dataanalyser och vårdflöden och behandlar således uppgifterna för
regionens räkning på uppdragsbasis, dvs i rollen som personuppgiftsbiträde. Att
BWPO i andra delar av samarbetet har en mer självständig ställning förändrar
inte det förhållandet att organisationen ska ses som en utförare av dataanalyser åt
Region Halland.
Det stämmer emellertid inte såsom anmälarna påstår att det inte fanns några avtal
om tystnadsplikt mellan parterna. Av samarbetsavtalet mellan Region Halland
och BWPO (punkten 4.5) framgår att parterna är eniga om att all information
inom ramen för samarbetet ska betraktas som konfidentiell information, vilken
information inte får röjas för obehörig part. Samtidigt erkänner BWPO Region
Hallands skyldighet att iaktta offentlighetsprincipen. Tystnadsplikten är på en
organisatorisk nivå utan några som helst förpliktelser eller sanktioner för
BWPO:s medarbetare. Givetvis skulle regionstyrelsen kunnat ha övervägt en
individuell avtalad tystnadsplikt vid tillfället med varje medarbetare vid BWPO,
men faktum är att BWPO har gett garantier om att iaktta sekretess för uppgifter
som regionen röjer för BWPO.
                                                                 Dnr 6794-2017       Sid 11 (18)
                                                                     6864-2017




Det stämmer inte att Region Halland lämnade ut ”journalhandlingar”. Det var ett
begränsat antal specifika uppgifter ur patientjournaler och andra
vårdadministrativa system som lämnades ut. Uppgifterna innehöll inte några
uppgifter som direkt kunde hänföras till enskilda patienter hos mottagaren. Några
namn eller personnummer lämnades således inte ut.
Med facit på hand kan konstateras dock att det vid utlämnandetillfället rörde sig
om personuppgifter i PUL:s mening, dock i pseudonymiserad form. Berörda
medarbetare och chefer inom regionkontoret ansåg dock att det var fråga om helt
avidentifierade uppgifter på vilka PUL och patientdatalagen inte var tillämpliga.
Det betyder dock inte att regionkontoret negligerade persondataskyddet.
Pseudonymisering betraktas som en godtagbar kompensatorisk mekanism för att
minska risken för enskildas fri- och rättigheter vid personuppgiftsbehandling. I
dataskyddsförordningen finns flera artiklar och skäl som upptar uttryckligen
pseudonymisering som en effektiv metod för att skydda enskildas personliga
integritet, t.ex. art. 25.1 (inbyggt dataskydd).
BWPO har vidare efter genomförda analyser av utlämnade data utplånat
desamma, vilket organisationen intygat skriftligen. Konverteringsfilen
innehållande löpnummer för varje patients data som lämnades ut, och namn och
personnummer i regionens eget datalager, är också utplånad.
Beträffande den lagliga grunden för utlämnandebehandlingen så äger Region
Halland i rollen som sjukvårdshuvudman och vårdgivare laglig rätt med stöd av
PDL att behandla patientuppgifter utan registrerades samtycke för bl.a.
uppföljning, utveckling och kvalitetssäkring av hälso- och sjukvården som
bedrivs i länet, förutsatt att behandlingen är nödvändig. Information om
regionens personuppgiftsbehandling förmedlas på olika sätt, bl.a. genom
regionens hemsida och anslag i väntrum. Region Hallands utnyttjande i detta fall
av ett personuppgiftsbiträde (BWPO) ställer inga särskilda krav på information
till de registrerade utöver den informationsplikt som framgår av PDL.
Utlämnandebehandlingen har således skett som ett led i Region Hallands
behandling av personuppgifter för de ändamål som anges i 2 kap. 4 § PDL och
har ansetts nödvändig för regionens utvecklingsarbete (Framtidsarbete) och
hälso- och sjukvårdsstrategi.
Beslutet om att lämna ut uppgifterna har fattats i laga ordning, däremot kan det i
efterhand konstateras att delegatens beslut och skäl för beslutet borde ha
dokumenterats tydligare än vad som är fallet. Å ena sidan ställs inga
författningsenliga krav på dokumentation av ett beslut om utlämnande av
uppgifter som omfattas av sekretess. Å andra sidan får det anses viktigt för
rättssäkerheten och allmänhetens insyn i den offentliga förvaltningen att större
uppgiftsutlämnanden, s.k. massuttag (prop. 1979/80:2 Del A s. 81 f.), som
innefattar såpass känsliga uppgifter som uppgifter om enskildas hälsa
dokumenteras på lämpligt sätt av ansvarig tjänsteman eller nämnd.
Regionstyrelsens uppfattning är att det inte funnits någon risk alls för enskildas
fri- och rättigheter, bl.a. rörande skyddet för privatlivet, genom det utlämnande
av data som skedde i april 2016 till BWPO och rådande avtalad tystnadsplikt.
Detta varken vid överföringen över internet eller vid BWPO:s databehandling av
uppgifterna. BWPO har inte haft en möjlighet att bakåtidentifiera enskilda
individer. Regionstyrelsen baserar den uppfattningen bl.a. på de åtgärder som
vidtogs vid överföringen av uppgifterna, bl.a. pseudonymiseringen av
personuppgifterna.
Det bör också i sammanhanget uppmärksammas att BWPO själva driver en
välrenommerad hälso- och sjukvårdsverksamhet, och är därför väl förtrogna med
de krav som ställs inom hälso- och sjukvården på konfidentialitet för
patientuppgifter, liksom att tystnadsplikten utgör en viktig del av en god och
säker hälso- och sjukvård. BWPO har också givit skriftliga garantier att
uppgifterna är utplånade.
                                                                     Dnr 6794-2017       Sid 12 (18)
                                                                         6864-2017




      Med anledning av den förda diskussionen rörande samarbetet mellan Region
      Halland och BWPO har regionstyrelsen under 2017 bland annat genomfört en
      juridisk analys avseende persondataskyddet i samarbetet med BWPO. Något
      utlämnande av det slag som skedde i april 2016 har dessutom inte förekommit
      sedan dess, och som beskrivits var syftet med utlämnandet att lägga grunden till
      SHARP. BWPO:s arbete sker under strikt kontrollerade former och enbart på
      plats i Region Hallands egna lokaler och egen data- och analysmiljö.
AA och BB gavs tillfälle att kommentera remissvaret.

JO hämtade därefter in och granskade i valda delar det aktuella samarbetsavtalet
mellan regionen och Brigham and Women’s Physicians Organization Inc.
(BWPO).

## Bedömning

Bedömning
Allmänna utgångspunkter
Av utredningen får bl.a. följande anses utrett. Region Halland tecknade den
2 februari 2016 ett samarbetsavtal med BWPO, med säte i USA, gällande
forskning och utveckling. I avtalet fanns en klausul om att all information inom
ramen för samarbetet var konfidentiell och inte fick röjas för någon obehörig
part. Det tecknades dock inte några avtal om individuell tystnadsplikt för
BWPO:s medarbetare. Ett syfte med samarbetet var att utveckla metoder för att
analysera de data som redan fanns inom regionens hälso- och sjukvård. Som ett
led i detta lämnade regionen i april 2016 ut uppgifter ur patientjournaler – bl.a.
diagnoser, labbsvar, läkemedelsanvändning och födelseår – till BWPO.
Uppgifterna lämnades ut utan patienternas namn och personnummer, men med
angivande av ett löpnummer för varje patient. Patienternas personnummer och
löpnummer bevarades i en separat referensfil som inte lämnandes ut till BWPO.
De aktuella uppgifterna fördes över till BWPO i en krypterad fil över internet på
en krypterad förbindelse. Såvitt framkommit har såväl de data som lämnades ut
till BWPO som referensfilen numera utplånats.

Uppgifter ur patientjournaler är typiskt sett information som är mycket känslig
ur integritetssynpunkt. Inom hälso- och sjukvården skyddas sådana uppgifter
genom dels bestämmelser om hur personuppgifter får behandlas, dels
bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt. Utgångspunkten är att sekretess
gäller för sådana uppgifter.

Regler om behandling av personuppgifter inom hälso- och sjukvården fanns –
vid den tidpunkt då data lämnades ut till BWPO – framför allt i patientdatalagen
(2008:355) och personuppgiftslagen (1998:204). Personuppgiftslagen
upphävdes den 25 maj 2018 när Dataskyddsförordningen (GDPR, The General
Data Protection Regulation) trädde i kraft. I samband med det ändrades även
vissa bestämmelser i patientdatalagen. Nedan hänvisas till de bestämmelser i
personuppgiftslagen och patientdatalagen som gällde i april 2016 om inte annat
anges.

De båda ärendena aktualiserar ett flertal komplexa integritetsfrågor. Jag har
dock inte haft möjlighet att fördjupa mig i samtliga dessa frågor inom ramen för
                                                                  Dnr 6794-2017       Sid 13 (18)
                                                                      6864-2017




denna utredning. Min granskning kommer därför främst att rikta in sig på
frågorna om det aktuella utlämnandet av uppgifter var förenligt med dels
reglerna om behandling av personuppgifter, dels sekretesslagstiftningen. Jag
kommer även att kort beröra frågan om dokumentation.

I sammanhanget vill jag även framhålla att utvecklingsarbete som utförs på
vetenskaplig grund och innefattar behandling av känsliga personuppgifter
kräver etikgodkännande (se vidare lagen [2003:460] om etikprövning av
forskning som avser människor). Jag har i min granskning valt att inte närmare
undersöka syftet med det aktuella samarbetet mellan regionen och BWPO utan
utgått från att det enbart har innefattat annat kvalitets- och utvecklingsarbete på
det sätt som regionen har angett. Vid min bedömning har jag vidare utgått från
att BWPO i förhållande till regionen agerar i egenskap av personuppgiftsbiträde
och behandlar personuppgifter för den personuppgiftsansvariges (dvs.
regionens) räkning (jfr 3 § personuppgiftslagen).

Rättslig reglering m.m.
Regler om hantering av personuppgifter inom hälso- och sjukvården
Patientdatalagen innehåller särskilda regler om behandling av personuppgifter
inom hälso- och sjukvården, medan det i personuppgiftslagen fanns allmänna
regler om behandling av personuppgifter. Den dåvarande regleringen innebar att
personuppgiftslagen skulle tillämpas om frågan inte var reglerad i patientdata-
lagen eller i en annan lag eller förordning (se 2 § personuppgiftslagen och
1 kap. 4 § patientdatalagen).

Med personuppgift avses all slags information som direkt eller indirekt kan
hänföras till en fysisk person som är i livet (3 § personuppgiftslagen). Även
krypterade uppgifter omfattas av lagen så länge någon kan göra uppgifterna
läsbara och därmed identifiera individer (se bl.a. SOU 1997:39 s. 341). Också
sådana i sig anonyma uppgifter som gör det möjligt att utföra en s.k. bakvägs-
identifikation av en fysisk person omfattas. Det krävs bara att en fysisk person
kan identifieras med hjälp av uppgifterna, inte att den personuppgiftsansvarige
själv ska förfoga över samtliga uppgifter som gör identifieringen möjlig.

Personuppgifter får behandlas inom hälso- och sjukvården om det behövs bl.a.
för att systematiskt och fortlöpande utveckla och säkra kvaliteten i
verksamheten samt för administration, planering, uppföljning, utvärdering och
tillsyn av verksamheten (2 kap. 4 § första stycket 3 och 4 patientdatalagen).

Det är vårdgivaren som är personuppgiftsansvarig för den behandling av
personuppgifter som vårdgivaren utför (2 kap. 6 § patientdatalagen). Den
personuppgiftsansvarige skulle bl.a. se till att personuppgifter bara behandlades
om det var lagligt samt på ett korrekt sätt och i enlighet med god sed (9 § första
stycket a och b personuppgiftslagen).

Vårdgivare måste även bl.a. beakta Socialstyrelsens föreskrifter (t.ex. SOSFS
2008:14 om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården,
                                                                  Dnr 6794-2017       Sid 14 (18)
                                                                      6864-2017




den 1 mars 2017 ersatt av HSLF-FS 2016:40 om journalföring och behandling
av personuppgifter i hälso- och sjukvården).

Överföring av personuppgifter till tredje land
I patientdatalagen saknas bestämmelser om överföring av personuppgifter till
tredje land. I personuppgiftslagen reglerades frågan i 33–35 §§. Huvudregeln
var att tredjelandsöverföring var förbjuden till länder som inte hade en adekvat
nivå för skyddet av personuppgifter (33 §). Frågan om huruvida en skyddsnivå
var adekvat skulle bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter som hade
samband med överföringen. Särskild vikt skulle läggas vid uppgifternas art,
ändamålet med behandlingen, hur länge behandlingen skulle pågå,
ursprungslandet, det slutliga bestämmandelandet och de regler som fanns för
behandlingen i det tredje landet. Med tredje land avses en stat som inte ingår i
EU eller är ansluten till EES (3 § personuppgiftslagen).

Regeringen kunde meddela föreskrifter om generella undantag från förbudet
(35 §). Överföring kunde vara tillåtet till exempelvis bolag i USA som var
anslutna till de s.k. Safe Harbor-principerna eller om parterna använde sig av
EU-kommissionens standardavtalsklausuler (se vidare 13 § personuppgifts-
förordningen [1998:1191] och bilaga 1–2 till förordningen).

Regler om sekretess m.m. inom den allmänna hälso- och sjukvården
Inom hälso- och sjukvården gäller sekretess för en uppgift om en enskilds
hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller
henne lider men (25 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400],
OSL). Det innebär att det råder presumtion för sekretess och i vilka fall
uppgifter kan lämnas ut måste avgöras efter en skadeprövning från fall till fall
(se Lenberg m.fl., Offentlighets- och sekretesslagen [9 januari 2019, Zeteo],
kommentaren till 25 kap. 1 §).

Sekretess gällde även tidigare för personuppgift, om det kunde antas att ett
utlämnande skulle medföra att uppgiften behandlades i strid med person-
uppgiftslagen (21 kap. 7 § OSL i dess lydelse före den 25 maj 2018).

En uppgift för vilken sekretess gäller enligt OSL får inte röjas för enskilda eller
för andra myndigheter, om inte annat anges i OSL eller i lag eller förordning
som OSL hänvisar till (8 kap. 1 § OSL). Det är förbjudet för såväl myndigheter
som vissa personer (som har tystnadsplikt) att röja uppgifter som är sekretess-
belagda (2 kap. 1 § OSL). Förbudet gäller för personer som har fått kännedom
om uppgiften genom att för det allmännas räkning delta i en myndighets
verksamhet på grund av anställning eller uppdrag hos myndigheten, på grund av
tjänsteplikt, eller på annan liknande grund (2 kap. 1 § andra stycket OSL).
Bestämmelsen gäller i princip inte den som är anställd hos ett privat rättssubjekt
(se prop. 1979/80:2 Del A s. 128). JO har tidigare uttalat att personalen hos ett
personuppgiftsbiträde som journalförde patientuppgifter inte omfattades av
                                                                  Dnr 6794-2017       Sid 15 (18)
                                                                      6864-2017




någon straffsanktionerad tystnadsplikt som följer av 2 kap. 1 § andra stycket
OSL (se JO 2015/16 s. 606).

Ett flertal sekretessbrytande bestämmelser finns i OSL. Sekretess hindrar som
regel inte att en uppgift lämnas till en annan enskild eller till en myndighet om
den enskilde samtycker till det (10 kap. 1 § och 12 kap. OSL). Sekretess hindrar
inte heller att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan myndighet, om
det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin
verksamhet (10 kap. 2 § OSL). Av förarbetena framgår att bestämmelsen i
10 kap. 2 § OSL ska tillämpas restriktivt, och det räcker t.ex. inte att myndig-
hetens verksamhet blir mindre effektiv om uppgiften inte lämnas ut (a. prop.
s. 465 och 494). JO har i flera ärenden resonerat om bestämmelsens räckvidd
och ansett att det handlar om situationer av undantagskaraktär (se bl.a. JO
2015/16 s. 606).

En sekretessbelagd uppgift kan i vissa fall även lämnas ut om myndigheten
ställer upp ett förbehåll som inskränker den enskildes rätt att lämna uppgiften
vidare eller utnyttja den (10 kap. 14 § OSL). Ett sådant förbehåll ska dock
ställas upp i förhållande till en enskild mottagare, föregås av en prövning i varje
enskilt fall och avse en konkret mängd uppgifter (se bl.a. JO 1992/93 s. 197 och
1994/95 s. 574).

Ett röjande av en uppgift kan ske muntligen, genom utlämnande av en allmän
handling eller på något annat sätt (3 kap. 1 § OSL). Den som omfattas av
tystnadsplikt och felaktigt röjer en uppgift kan i vissa fall dömas för brott mot
tystnadsplikten (20 kap. 3 § brottsbalken).

Bedömningen i det aktuella fallet
Utlämnandets förenlighet med reglerna om överföring av personuppgifter till
tredje land
Utifrån de omständigheter som framgår av remissvaret har jag inte några
principiella synpunkter på att regionen har ansett det nödvändigt att behandla
personuppgifter i sitt arbete med kvalitetssäkring av verksamheten (jfr 2 kap.
4 § patientdatalagen). Vidare delar jag regionens uppfattning att användandet av
ett personuppgiftsbiträde i sig inte medförde några särskilda krav på
information till patienterna.

När det gäller de data som lämnades ut till BWPO kan jag konstatera att
uppgifterna inte var helt avidentifierade eftersom det med hjälp av referensfilen
fortfarande var möjligt att identifiera enskilda individer. Uppgifterna var
därmed att anse som personuppgifter, även om de lämnades ut i
pseudonymiserad form. Jag noterar att regionen vid utlämnandet av uppgifterna
således hade en felaktig uppfattning i den frågan.

Såvitt har framkommit i ärendena saknade mottagarlandet USA vid utlämnandet
av uppgifterna ett adekvat skydd för personuppgifter, BWPO var inte ansluten
till de s.k. Safe Harbor-principerna och parterna hade inte heller tecknat EU-
                                                                          Dnr 6794-2017       Sid 16 (18)
                                                                              6864-2017




kommissionens standardavtalsklausuler. Mot den bakgrunden delar jag
regionens bedömning att utlämnandet inte var förenligt med då gällande
lagstiftning om behandling av personuppgifter. För detta förtjänar regionen
kritik.

Utlämnandets förenlighet med sekretesslagstiftningen
Som framgått ovan är huvudregeln inom hälso- och sjukvården att sekretess
råder för uppgifter i t.ex. en patientjournal. Utifrån den information som jag har
tagit del av kan BWPO:s medarbetare inte anses omfattas av bestämmelserna
om tystnadsplikt i 2 kap. 1 § OSL (jfr bl.a. JO 2015/16 s. 606). Sekretess enligt
25 kap. 1 § OSL gällde alltså i förhållande till BWPO och dess medarbetare.

Vid utlämnandet hade de aktuella journaluppgifterna pseudonymiserats, och
BWPO fick inte tillgång till den referensfil som innehöll patienternas
löpnummer och personnummer. I förarbetena till den tidigare sekretesslagen
(1980:100) anges bl.a. följande (se prop. 1979/80:2 Del A s. 84):

      För att enskild person ska lida skada eller men krävs givetvis att uppgifterna är
      hänförliga till en viss individ. Det innebär att man i allmänhet bör kunna lämna
      ut s.k. avidentifierade uppgifter utan att risk för skada eller men uppkommer. I
      enstaka fall kan det emellertid tänkas att en avidentifiering inte är tillräcklig för
      att hindra att sambandet mellan individen och uppgiften spåras. Huruvida en
      sådan risk föreligger får givetvis bedömas efter omständigheterna i det enskilda
      fallet.
Begreppet ”avidentifierade uppgifter” definieras såvitt jag har kunnat se inte i
den ovan angivna propositionen. Jag vill därför framhålla att tillämpningen av
begreppet under senare år har blivit mer restriktiv och att det som avsågs i
förarbetena till den tidigare sekretesslagen torde ha varit det som i dag kallas
pseudonymiserade uppgifter, dvs. information utan direktidentifierande
uppgifter (jfr definitionen i artikel 4 punkten 5, GDPR).

Att lämna ut uppgifter i pseudonymiserad form kan alltså medföra att det saknas
risk för att en enskild person ska lida skada eller men, och att uppgifterna då
kan lämnas ut. Det är emellertid viktigt att den utlämnande myndigheten gör en
noggrann prövning av vilka uppgifter som kan lämnas ut, och hur utlämnandet
bör ske, för att inte riskera att röja enskilda individer. Vid bedömningen anser
jag att myndigheten bör beakta bl.a. vilken typ av uppgifter som omfattas, vem
som är mottagare, vilken spridning uppgifterna kommer att få, hur uppgifterna
kommer att hanteras av mottagaren, vilka som har tillgång till referensuppgift-
erna och vilka risker som finns för ytterligare spridning av uppgifterna.

I det här fallet anser jag att det finns flera omständigheter som borde ha manat
till försiktighet. Utlämnandet har omfattat ett stort antal olika variabler, bl.a.
uppgifter om diagnos, läkemedelsanvändning, vårdgivare, födelseår och
bosättningskommun. Det rör sig enligt min mening om uppgifter som dels är av
mycket integritetskänsligt slag, dels rent generellt kan underlätta identifiering
av enskilda individer. Utredningen har inte gett svar på hur många medarbetare
hos BWPO som hade tillgång till de aktuella personuppgifterna. Jag kan dock
                                                                      Dnr 6794-2017       Sid 17 (18)
                                                                          6864-2017




konstatera att dessa personer såvitt kommit fram i ärendena inte omfattades av
någon individuell tystnadsplikt, vare sig lagreglerad eller avtalad, i förhållande
till dessa uppgifter. Vidare tycks den aktuella referensfilen ha varit en
elektronisk fil som ett flertal medarbetare inom regionen hade teknisk tillgång
till i sina datorer. Jag noterar att det enligt remissvaret har rört sig om i vart fall
åtta medarbetare, varav tre konsulter.

Det har genom utredningen inte gått att klarlägga i vilken utsträckning det i
detta fall var möjligt att trots pseudonymiseringen identifiera enskilda individer
utifrån de uppgifter som lämnades ut. Såväl de utlämnade uppgifterna som
referensfilen är enligt uppgift i remissvaret numera utplånade. Det framstår
dock enligt min mening inte som osannolikt att s.k. bakvägsidentifiering i vissa
fall skulle ha varit möjlig. Det framgår inte av regionstyrelsens remissvar att
utlämnandet föregåtts av någon egentlig prövning av risken för att enskilda
skulle lida men. Jag är kritisk till hanteringen och vill erinra om vikten av att en
myndighet även vid utlämnande av personuppgifter i pseudonymiserad form gör
en noggrann sekretessprövning utifrån omständigheterna i varje enskilt fall.

Särskilt om tillämpningen av 10 kap. 2 § OSL och avtalsreglerad tystnadsplikt
Regionstyrelsen har i sitt remissvar anfört att rättsläget är oklart vad gäller
tillämpningen av bestämmelsen i 10 kap. 2 § OSL om nödvändigt utlämnande
för att kunna fullgöra myndighetens verksamhet samt att det finns en otydlighet
i fråga om i vilken utsträckning en avtalsreglerad tystnadsplikt är tillräcklig för
att skydda sekretessbelagda uppgifter som lämnas ut till en privat tjänste-
leverantör.

Som framgått av redogörelsen för den rättsliga regleringen ovan har såväl
förarbetsuttalanden som uttalanden från JO förespråkat en restriktiv tillämpning
av bestämmelsen i 10 kap. 2 § OSL. Jag är medveten om att det finns andra
uppfattningar (se t.ex. Outsourcing – en vägledning om sekretess och
persondataskydd, eSam, januari 2016 s. 27 f.) och att det finns ett behov av
ytterligare vägledning i dessa frågor. De frågor som regionstyrelsen lyfter fram
har behandlats i offentliga utredningar, bl.a. i betänkandet Juridiken som stöd
för förvaltningens digitalisering (SOU 2018:25). Där föreslås bl.a. en
straffsanktionerad tystnadsplikt för privata leverantörer när myndigheter har
utkontrakterat it-drift eller andra it-baserade funktioner. Jag har i mitt yttrande
över betänkandet ställt mig positiv till det förslaget (se mitt yttrande den 20
september 2018, dnr R 53-2018).

Mot den redovisade bakgrunden finner jag för närvarande inte anledning att
göra några uttalanden i dessa frågor. Jag kommer dock att fortsätta följa
utvecklingen på området.

Frågan om dokumentation
Avslutningsvis kan jag konstatera att det av remissvaret framgår att det finns
brister i regionens dokumentation i det aktuella ärendet, t.ex. vad gäller skälen
för beslutet att lämna ut personuppgifter till BWPO. Jag vill därför framhålla att
                                                                  Dnr 6794-2017    Sid 18 (18)
                                                                      6864-2017




jag anser det mycket angeläget att viktiga åtgärder i myndigheters verksamhet
dokumenteras på lämpligt sätt, bl.a. för att garantera allmänhetens insyn och
möjliggöra en kontroll av handläggningen i efterhand. Det gäller i synnerhet när
åtgärderna som i detta fall innefattar hantering av mycket integritetskänsliga
uppgifter där det finns ett befogat intresse av insyn och granskning, såväl från
enskilda som från andra externa kontrollfunktioner. Regionen kan mot den

## Anmälan och bakgrund

bakgrunden inte undgå kritik för sin bristande dokumentation.

Övrigt
Vad som i övrigt har kommit fram i ärendena föranleder inte några uttalanden
från min sida.

Jag anser att det finns anledning att skicka beslutet till Datainspektionen och
Socialdepartementet för kännedom.

Ärendena avslutas.
