# Försäkringskassan kritiseras för brister i motiveringen av ett beslut om återkrav

JO 2013-12-09 dnr 6804-2012

BESLUT
                                                                           Datum                Dnr                      Sid
                                                                           2013-12-09           6804-2012               1 (8)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Försäkringskassan kritiseras för brister i motiveringen av ett beslut om
                        återkrav


                          Beslutet i korthet: Försäkringskassan har brustit i sin motivering av ett beslut om
                          återkrav genom att endast anföra att hänsyn tagits till den försäkrades synpunkter men
                          utan att redogöra för vilka synpunkter och uppgifter som beaktats eller hur myndigheten
                          resonerat runt dessa. I beslutet uttalas att en motivering av det här slaget, som inte
                          besvarar frågan varför en viss bedömning gjorts, inte uppfyller sitt syfte och därför inte
                          kan anses tillfredsställande. Vidare har Försäkringskassan inför omprövningsbeslutet
                          erbjudit den försäkrade att ”stämma av” den föreslagna motiveringen till omprövnings-
                          beslutet med motiveringen i grundärendet. I detta sammanhang uttalas att erbjudandet
                          framstår som oerhört märkligt och erinras om att en omprövning innebär en ny fullständig
                          prövning av sakfrågan utan bundenhet till grundbeslutet.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 14 december 2012, anförde AA bl.a. följande.
                        Försäkringskassans hade inte motiverat sitt beslut den 4 oktober 2012 i den del som
                        gällde att inte medge BB eftergift i ett ärende om återkrav. Beslutet hade inte heller
                        föregåtts av någon kommunicering. När hon, i egenskap av ombud för BB, bad om
                        en motivering i efterhand nekades hon det och blev istället hänvisad till
                        omprövningsenheten som i sin tur hänvisade henne till den enhet som fattat
                        grundbeslutet. AA anförde vidare att Försäkringskassan inte hade utrett om det
                        förelåg några eftergiftsgrunder utan uppgett att det är upp till den försäkrade själv
                        att lämna in sådana handlingar som kan styrka att det finns skäl att efterge ett
                        återkrav.

## Utredning

Handlingarna i ärendet hämtades in och granskades. Ärendet remitterades därefter
                        till Försäkringskassan som anmodades att yttra sig över det som AA anfört.

                        I ett remissvar den 26 april 2013 anförde Försäkringskassan följande.

## Utredning

Återkravsenheten, som varit ansvarig för det grundläggande beslutet (grundenheten),
                                  fick den 22 och 23 februari 2012 impuls om återkrav från enheterna Sjuk- och
                                  aktivitetsersättning och Arbetsskador utland. Enligt ställningstagande avseende



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                  Dnr 6804-2012      Sid 2 (8)




rätten till sjukersättning för förfluten tid hade BB haft en hel arbetsförmåga i ett
förvärvsarbete på arbetsmarknaden från och med januari 2005 och i vart fall fram till
och med juni 2010. Enligt ställningstagandet till rätten till livränta för förfluten tid
hade BB inte haft rätt till livränta under perioden januari 2005 – februari 2012.
Utredning i återkravsärendet påbörjades den 23 februari 2012. Beräkning av krav på
sjukersättning och arbetsskadelivränta gjordes den 29 februari 2012 och beräkningen
kvalitetssäkrades den 2 mars 2012. Underlaget för återkrav kvalitetssäkrades den 27
april 2012.
Den 13 april 2012 kom det in en fullmakt från ombudet AA i omprövningsärendet
gällande rätten till livränta. Omprövningsärendet handlades i en pappersakt.
Kommunicering enligt 17 § förvaltningslagen (1986:223) (FL) sändes till BB den 27
april 2012. BB fick möjlighet att lämna synpunkter senast den 31 maj 2012. Av
kommuniceringsbrevet framgick i den del som gäller eftergift följande:
”Även om du blir skyldig att betala tillbaka ska Försäkringskassan ta ställning till
om det finns särskilda skäl att bevilja eftergift, det vill säga om du kan befrias helt
eller delvis från att betala tillbaka skulden. Särskilda skäl kan till exempel bero på
din ekonomiska eller sociala situation.
Försäkringskassan har inga uppgifter om din ekonomiska eller sociala situation som
skulle kunna vara skäl för att bevilja dig eftergift. Om du anser att det finns sådana
skäl är det viktigt att du hör av dig.”
AA ringde den 8 maj 2012 till handläggaren och ifrågasatte den utsända
kommuniceringen. AA meddelade att de kommer att JO anmäla Försäkringskassan
och att BB kommer att hungerstrejka då de anser att det föreslagna beslutet är
felaktigt samt att BB mår dåligt och är självmordsbenägen.
AA inkom den 10 maj 2012 med synpunkter på kommunicering som sänts till BB.
Hon lämnade synpunkter om att BB:s hälsotillstånd var kritiskt, han tog stark
medicin för att dämpa sina smärtor och kände sig dåsig och drogad. Upprivandet av
Kammarrättens dom och återkravsanspråket fick BB att känna sig utelämnad och
förnärmad då BB ansåg sig ha gjort rätt för sig genom att det belopp som angavs i
domen hade betalats av BB. AA ville uppmärksamma Försäkringskassan på att BB
hade påbörjat en hungerstrejk och att AA övervägde att göra en JO anmälan till följd
av Försäkringskassans agerande.
Den 15 maj noterade handläggaren att det i ett pågående omprövningsärende
avseende livränta fanns en fullmakt för AA att företräda BB. Fullmakten skannades
in i ärendehanteringssystemet. Synpunkterna från AA sändes även till
omprövningsenheten.
Den 30 maj ringde AA och ville ha förlängd tid att svara på kommuniceringen.
Förlängd tid beviljades samma dag till den 14 juni 2012. AA kontaktade
handläggaren via e-brev den 12 juni 2012 och ville ha ytterligare förlängd tid för
svar. Handläggaren förlängde svarstiden till den 27 juni 2012.
AA lämnade synpunkter i ärendet den 18 juni 2012. Synpunkterna om hälsotillstånd
var liknande de som hade lämnats den 10 maj 2012. AA hänvisade även till att BB
inte kunde arbeta på grund av arbetsskadan och att BB hade svåra rygg- och
bensmärtor. Därtill mådde BB psykiskt mycket dåligt av Försäkringskassans
processer mot honom. Det gick inte en dag som BB inte upplevde smärtor,
hjälplöshet och olust att leva.
På grund av fel i skanning/postgång skannades inte AA:s synpunkter in i
ärendehanteringssystemet. Handläggaren meddelade detta till AA den 3 juli 2012
och nästa dag kom en kopia på brevet från AA.
AA lämnade inte några synpunkter till grundenheten beträffande BB:s ekonomiska
situation.
Överklagan på omprövningsbeslut om livränta inkom den 20 augusti 2012.
                                                                 Dnr 6804-2012      Sid 3 (8)




Beslut om återkrav fattades den 1 oktober 2012 och skickades samma dag både till
AA och till BB. Beslutet om återkrav motiverades i den del som gällde eftergift
enligt följande:
”Om det finns särskilda skäl kan Försäkringskassan befria dig helt eller delvis från
att betala din skuld. Särskilda skäl kan till exempel bero på din ekonomiska eller
sociala situation.
Efter en sammanvägd bedömning av de uppgifter Försäkringskassan har i ditt
ärende finns inga skäl till hel eller delvis eftergift. Försäkringskassan har tagit del
av dina inkomna synpunkter men bedömt att dessa inte är skäl nog till att ge dig hel
eller delvis eftergift.
Försäkringskassan bedömer därför att det inte finns några särskilda skäl för att
befria dig från att betala din skuld.”
Den 19 november 2012 kontaktade AA handläggare återkrav via e-post. AA
önskade att få mer tid för omprövning. AA fick samma dag mer information om
omprövningsprocessen. Enhetschefen lämnade informationen. Grundenheten
beviljade inte förlängd tid för att komma in med begäran om omprövning utan
hänvisade till att ställningstagandet i frågan görs av omprövningsenheten.
Den 27 november 2012 kom AA:s begäran om omprövning till grundenheten, inom
två månader efter det att BB fick del av grundbeslutet. En specialist inom återkrav
prövade enligt 113 kap. 3 § socialförsäkringsbalken (SFB) om beslutet kunde ändras
helt enligt begäran, vilket det inte kunde. Därefter skickades därför begäran om
omprövning till omprövningsenheten den 27 november 2012.
Den 10 december 2012 kontaktade AA återkravshandläggaren genom ett e-
postmeddelande. AA ville höra hur det gick med BB: s ärende efter att AA skickat
in begäran om omprövning. AA framförde att Försäkringskassan inte hade motiverat
beslutet i den del som gällde eftergift. AA ville att Försäkringskassan skulle
återkomma med beslutsmotivering rörande eftergiften. Handläggaren överlämnade
AA:s e-postmeddelande till enhetschefen.
Den 10 december 2012 skrev enhetschefen ett e-post meddelande till AA och
informerade om att ärendet, efter AA:s begäran om omprövning, handlades vid
omprövningsenheten i Jönköping, enhetschefen lämnade även uppgift om
omprövningsenhetens adress.
Den 10 december 2012, klockan 19:53 skrev AA i e-postmeddelande till
enhetschefen att AA skulle kontakta handläggaren i Jönköping samt frågade om
enhetschefen visste vem som var omprövningshandläggaren. AA meddelade att hon
hade svårt att ringa och ville ha svar via e-post.
Den 12 december 2012 lämnade enhetschefen till AA uppgift om omprövnings-
handläggarens namn och telefonnummer samt uppgift om dennes arbetstider.
Enhetschefen hade i samband med AA:s begäran om beslutsmotivering en
telefonkontakt med verksamhetsområde (VO) processjuridik angående frågan om
grundenheten kunde ändra motivering under pågående omprövning av beslutet. Det
konstaterades att beslutet var motiverat men att motiveringen kunde ha varit
tydligare samt att fortsatt prövning var i första hand en fråga för omprövnings-
enheten.
Den 14 december 2012 fick enhetschefen en kopia på ett e-postmeddelande som AA
skickade till handläggaren på omprövningsenheten. Därefter handlades ärendet på
omprövningsenheten.

Omprövning
AA begärde, som ombud för BB, omprövning av beslutet om felaktig utbetalning av
sjukersättning, garantiersättning och egenlivränta, som fattades den 1 oktober 2012.
Begäran om omprövning inkom den 27 november 2012. Bekräftelsebrev skickades
den 29 november 2012 till ombudet, men kom i retur den 19 december 2012, på
                                                                 Dnr 6804-2012      Sid 4 (8)




grund av adress okänd. Den 14 december 2012 kontaktade AA via e-post
omprövningsenheten. I e-postmeddelandet efterfrågade AA bland annat en
motivering till Försäkringskassans beslut, Försäkringskassan fick även rätt adress.
Omprövaren på omprövningsenheten erbjöd sig att skriva ner den motivering till det
beslut som omprövaren övervägde att fatta samt informerade om att AA sedan hade
14 dagar på sig att yttra sig över detta. AA godtog detta.
Omprövaren erbjöd också AA via e- postmeddelande den 14 december att stämma
av med grundenheten om omprövningsenhetens motivering stämde överens med den
motivering som låg till grund för grundbeslutet. AA svarade samma dag men
nämnde inget om detta erbjudande. Eftersom kontakt upprättats via e-
postmeddelanden den 14 december, fick Försäkringskassan tillgång till rätt adress.
Den 6 januari 2013 hörde AA av sig via e-post och önskade att omprövningsbeslutet
inte skulle fattas före den 22 januari 2013. Detta för att det skulle hållas en muntlig
förhandling i Förvaltningsrätten, avseende BB:s fortsatta rätt till livränta.
Omprövningsenheten beviljade anstånd till och med den 22 januari 2013, då
omprövaren ansåg att det kunde vara av värde att invänta domen. Omprövaren
meddelade i samma e-post att ett kommuniceringsbrev ändå skulle komma att
skickas med information om det beslut omprövaren övervägde att fatta.
Den 9 januari 2013 skickades ett kommuniceringsbrev till AA innehållande
information om vilket beslut omprövningsenheten övervägde att fatta samt
motiveringen till detta. Kommuniceringsbrevet innehöll även en motivering till
varför Försäkringskassan inte övervägde att bevilja eftergift. I detta brev framgick
det även att AA hade möjligheten att lämna synpunkter till och med den 24 januari
2013.
Den 11 januari 2013 hörde AA av sig per telefon och lämnade synpunkter på
kommuniceringen. Den 23 januari 2013 inkom även synpunkter via e-post.
Den 29 januari 2013 inkom en kopia av domen från Förvaltningsrätten den 25
januari 2013. Förvaltningsrätten avslog överklagandet angående BB:s livränta.
Den 6 mars 2013 sändes ett nytt kommuniceringsbrev till AA där det framgick att
även domen skulle komma att ligga till grund för beslutet. AA hörde av sig via e-
post den 12 mars 2013 och önskade anstånd för att inkomma med ytterligare
synpunkter. Anstånd har beviljats till och med den 13 april 2013. Omprövnings-
beslutet har fattats den 16 april 2013. Beslut om återkrav har ändrats endast i den
del som gäller beräkning. Minskning av beloppet beror på ett räknefel som grund-
enheten har gjort.
Omprövningsenheten ska enligt riktlinjerna (2011:43) för återkoppling i samband
med omprövning och processföring återkoppla till grundenheten bland annat när det
framkommer brister i motiveringen. Detta görs i samband med att ärendet avslutas
på omprövningsenheten. Omprövningsenheten har den 16 april 2013 återkopplat till
grundenheten att motiveringen i grundbeslutet är bristfälligt. Grundenheten borde ha
tagit upp omständigheter som kan vara aktuella och bemött dem.

Försäkringskassans slutsatser
AA anför i sin anmälan att Försäkringskassan har brustit i sitt utredningsansvar
eftersom Försäkringskassan inte har frågat personen som ärendet gäller om dennes
ekonomiska och sociala situation.
Försäkringskassan, grundenheten, har dock i sitt kommuniceringsbrev förklarat att
särskilda skäl kan leda till att BB befrias helt eller delvis från att betala tillbaka
skulden. Av kommuniceringsbrevet framgår att Försäkringskassan inte hade
uppgifter om BB:s ekonomiska eller sociala situation som skulle kunna utgöra skäl
för att bevilja eftergift. Det framgick tydligt att om BB ansåg att det fanns sådana
skäl var det viktigt att höra av sig.
Enligt Försäkringskassans uppfattning har utredningsskyldigheten i enlighet med
110 kap. 13 § första stycket SFB därmed uppfyllts.
                                                                          Dnr 6804-2012          Sid 5 (8)




      Vidare anför AA att Försäkringskassan har brustit i sin kommunikationsskyldighet i
      och med att grunderna för beslutet inte har kommunicerats och att part därför inte
      har getts tillfälle att yttra sig.
      Försäkringskassans grundenhet har kommunicerat information om det beslut som
      Försäkringskassan övervägde att fatta. BB har getts möjlighet att lämna synpunkter
      vilket BB också har gjort genom ombudet AA. Den omständigheten att
      Försäkringskassan har tagit ställning till inkomna synpunkter samt att dessa inte
      ändrar tidigare bedömning, framgår av återkravsbeslutet.
      Så vitt Försäkringskassan kan se har kommunikationsskyldigheten enligt 17 § FL
      uppfyllts på ett tillfredsställande sätt och part har getts tillfälle att yttra sig över
      informationen om det beslut som Försäkringskassan övervägde att fatta.
      AA:s begäran om beslutsmotivering gjordes den 10 december 2012 under pågående
      omprövning av återkravsbeslutet. Försäkringskassan har i enlighet med service-
      skyldigheten enligt 4 § FL förklarat för ombudet vad omprövning innebär. Att ändra
      grundbeslutets motivering var inte möjligt men det var fullt möjligt att läka en
      eventuell brist genom utförligare motivering i omprövningsbeslutet.
      Slutligen anför AA att Försäkringskassan brustit gällande beslutsmotiveringen och
      att Försäkringskassan nekat att ge en sådan motivering.
      Försäkringskassan, grundenheten, har motiverat det så kallade grundbeslutet att inte
      medge eftergift genom att förklara att om det finns särskilda skäl så kan eftergift
      medges. Som exempel på särskilda skäl har angivits omständigheter som kan bero
      på BB:s ekonomiska eller sociala situation. Den sammanvägda bedömningen av det
      som har tillförts ärendet, det BB/AA har haft att tillföra och de ekonomiska
      uppgifter som varit kända av Försäkringskassan – den ersättning som betalas ut
      månatligen till BB – har bedömts inte vara nog för att medge hel eller delvis
      eftergift.
      Försäkringskassan anser att grundbeslutet har motiverats. Försäkringskassan
      konstaterar dock att motiveringen kunde ha varit tydligare.
      Enligt Försäkringskassans uppfattning har myndigheten försökt hjälpa AA att förstå
      ärendets gång hos Försäkringskassan, efter det att skriftligt grundbeslut fattats i
      återkravsärendet.
      Försäkringskassan kan inte se annat än att myndigheten har besvarat de önskemål
      AA har haft och gått ombudet till mötes i det hon har efterfrågat.
AA gavs tillfälle att kommentera remissvaret.

Bedömning
Kommunikationsplikten
Enligt 17 § förvaltningslagen (1986:223), FL, får ett ärende som avser
myndighetsutövning mot någon enskild inte avgöras utan att sökande, klagande
eller annan part har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet genom
någon annan än honom eller henne själv och han eller hon har fått tillfälle att yttra
sig över det.

Det finns ingen skyldighet i FL att i samband med kommuniceringen även
informera den försäkrade om det beslut som myndigheten överväger att fatta.
Att Försäkringskassan väljer att göra det får uppfattas som en serviceåtgärd som
underlättar för den enskilde att ta ställning till de kommunicerade uppgifterna.
FL saknar vidare bestämmelser om när i tiden kommuniceringen ska ske. Om
myndigheten väljer att i kommuniceringsskrivelsen även informera om sitt förslag
                                                                         Dnr 6804-2012      Sid 6 (8)




till beslut kan kommuniceringen självfallet inte ske förrän myndigheten anser att
ärendet är färdigutrett och klart för beslut.

Motiveringsskyldigheten
Av 20 § FL framgår att ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende ska
innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning
mot någon enskild. Skälen får dock utelämnas helt eller delvis bl.a. om beslutet inte
går någon part emot eller om det av någon annan anledning är uppenbart
obehövligt att upplysa om skälen. Har skälen utelämnats, bör myndigheten på
begäran av den som är part om möjligt upplysa honom om dem i efterhand.

I ett tidigare beslut i år (dnr 6160-2011 med beslutsdatum den 18 april 2013)
uttalade jag bl.a. följande angående motiveringsskyldigheten.

      Motiveringskravet syftar bl.a. till att garantera att myndigheterna prövar sina
      ärenden på ett sakligt och enhetligt sätt. En bra motivering ökar förståelsen för
      beslutet och gör det lättare för parten att bedöma om det lönar sig att överklaga eller
      inte. Meningslösa klagomål kan undvikas och i andra fall hjälper motiveringen
      parten att bygga upp sitt resonemang. En utebliven eller alltför generell motivering
      försvårar på motsvarande sätt partens möjligheter att finna argument för sin
      inställning. Motiveringen får på så sätt även betydelse för den överprövande
      instansen. Väl motiverade beslut är vidare en förutsättning för att allmänheten ska
      känna förtroende för myndigheternas kompetens och objektivitet.
      För att motiveringen ska fylla sin funktion krävs att den håller en viss kvalitet.
      Enligt lagtexten ska en motivering innehålla ”de skäl som har bestämt utgången”.
      Lagen ställer alltså inte krav på detaljerade redogörelser för varje omständighet som
      har haft betydelse för utgången. Det är de springande punkterna – de omständigheter
      som har varit avgörande för myndigheternas beslut – som ska redovisas. I
      kommentaren till förvaltningslagen uttalas att man visserligen inte kan begära att
      förvaltningsmyndigheternas beslut ska efterlikna domstolarnas domar men att
      beslutet måste göra det begripligt för parten vilka faktiska förhållanden som är
      avgörande, vilka rättsregler som är tillämpliga och hur myndigheten har resonerat på
      de punkter där meningarna kan gå isär (Hellners och Malmqvist, 3 uppl., s. 237). Det
      sistnämnda innebär vidare att myndigheten i sin motivering bör bemöta de argument
      och synpunkter som den enskilde har fört fram t.ex. i samband med kommunicering
      eller vid begäran om omprövning.
      ---
      Vilka krav som kan ställas på en motivering skiftar naturligtvis beroende på
      beslutets karaktär. Många av de beslut som Försäkringskassan fattar får stor
      betydelse för den enskildes liv och ekonomi, t.ex. beslut om sjukersättning eller
      andra försörjningsförmåner. Sådana beslut kräver självfallet utförligare motiveringar
      än enkla rutinbeslut. Vissa grundläggande krav bör emellertid alltid vara uppfyllda.
      JO har beträffande vilka krav som kan ställas på Försäkringskassans motiveringar
      tidigare uttalat att det är den egentliga motiveringen som ska anges och att den
      föreskrift som den grundar sig på ska återges (JO 2000/01 s. 388). I ärendet ifråga
      hade Försäkringskassan i ett beslut om avslag på en ansökan om underhållsstöd som
      enda motivering angett att sökanden inte kommit in med en komplettering. Den
      egentliga motiveringen – att föräldrarna ansågs sammanbo – hade däremot inte
      kommit till uttryck i beslutet. Försäkringskassan hade inte heller hänvisat till det
      lagrum som angav att rätt till underhållstöd förutsätter att föräldrarna inte bor
      tillsammans.
      Som framgått ovan ska alltså en beslutsmotivering alltid ange vilka rättsregler som
      tillämpats. Att det däremot inte är tillräckligt att enbart redogöra för innehållet i den
      tillämpade bestämmelsen har JO tidigare konstaterat. Försäkringskassan hade i ett
                                                                      Dnr 6804-2012     Sid 7 (8)




      beslut att inte bevilja en person arbetsskadeersättning som motivering endast angett
      att ”skälen mot ett samband mellan olycksfallet och de besvär som orsakat
      arbetsförmågan efter samordningstidens utgång, är betydligt starkare än skälen för
      ett sådant samband” (dåvarande 2 kap. 2 § lagen om arbetsskadeförsäkring). JO
      ansåg inte att en sådan motivering kunde godtas om det inte samtidigt klargjordes
      vilka skäl det var som talade mot ett samband (JO 1981/82 s. 276).
Handläggningen av grundärendet
Av utredningen framgår att Försäkringskassan i en kommuniceringsskrivelse den
27 april 2012 underrättade BB om de uppgifter som tillförts återkravsärendet från
bl.a. Skatteverket. Myndigheten informerade även om sitt förslag till beslut samt
upplyste om vikten av att BB själv lämnade upplysningar om eventuella
eftergiftsgrunder. BB svarade på kommuniceringen och framförde bl.a. att hans
hälsotillstånd var kritiskt. Jag har inte något att invända mot utrednings- och
kommuniceringsförfarandet i denna del.

I ett beslut den 1 oktober 2012 fann Försäkringskassans att BB var återbetalnings-
skyldig och att det inte fanns några särskilda skäl för eftergift. Jag har tagit del av
beslutet i sin helhet. Beslutet har ett motiveringsavsnitt med bl.a. underrubriken
”Du kan inte befrias från att betala skulden”. I den text som sedan följer, och som
återges ovan i Försäkringskassans remissvar, anges endast att myndigheten har
tagit hänsyn till den försäkrades synpunkter, vägt samman uppgifterna i ärendet
och gjort bedömningen att dessa inte givit skäl nog för eftergift. Det framgår
däremot inte vilka synpunkter och uppgifter som beaktats eller hur myndigheten
resonerat runt dessa. En motivering av det här slaget, som inte besvarar frågan
varför en viss bedömning gjorts, uppfyller knappast sitt syfte och kan därför inte
anses tillfredsställande.

Handläggningen av omprövningsärendet
Av remissvaret framgår att Försäkringskassan den 9 januari 2013 skickade ett
kommuniceringsbrev med sitt beslutsförslag till ombudet. Eftersom
Försäkringskassan hade medgivit anstånd i avvaktan på förvaltningsrättens
muntliga förhandling den 22 januari 2013 och dessutom för egen del funnit att det
fanns anledning att invänta domstolens avgörande, kan myndigheten rimligen inte
ha ansett att ärendet var färdigutrett den 9 januari 2013. Av remissvaret framgår
även att Försäkringskassan erbjudit ombudet att kontrollera om omprövnings-
enhetens motivering stämde överens med grundenhetens. Erbjudandet om en sådan
”avstämning” verkar oerhört egendomligt, det framgår inte heller i vilket syfte det
framförts. Jag finner i detta sammanhang anledning att påminna om att en begäran
om omprövning innebär att myndigheten ska göra en ny fullständig prövning av
sakfrågan. Vid omprövningen finns alltså inte någon bundenhet till motiveringen i
grundbeslutet.

JO har vid upprepade tillfällen understrukit betydelsen av att Försäkringskassan
fattar sina beslut om omprövning inom sex veckor om inte särskilda skäl
föreligger. BB:s begäran om omprövning inkom till Försäkringskassan den 27
november 2012 och beslut i ärendet fattades den 16 april 2013 och således efter
                                                               Dnr 6804-2012   Sid 8 (8)




fyra och en halv månad. Det har funnits omständigheter som har motiverat en viss
fördröjning av handläggningen, dock inte i den omfattning som blev följden.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan sagda.
