# Kritik mot Förvaltningsrätten i Stockholm för att inte ha handlagt ett underställt beslut från chefsöverläkaren enligt 12 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård i enlighet med den åttadagarsfrist som anges i 35 § andra stycket samma lag

JO 2013-02-05 dnr 681-2012

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                     Sid
                                                                       2013-02-05        681-2012               1 (7)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot Förvaltningsrätten i Stockholm för att inte ha handlagt ett
                        underställt beslut från chefsöverläkaren enligt 12 § lagen (1991:1128) om
                        psykiatrisk tvångsvård i enlighet med den åttadagarsfrist som anges i
                        35 § andra stycket samma lag


                          Beslutet i korthet: Ett s.k. konverteringsbeslut enligt lagen om psykiatrisk
                          tvångsvård ska underställas förvaltningsrätten. Den åttadagarsfrist som gäller för
                          handläggning av andra mål enligt lagen omfattar även underställda
                          konverteringsbeslut. Förvaltningsrätten kritiseras för att inte ha hanterat ett
                          konverteringsbeslut i enlighet med denna åttadagarsfrist.

## Initiativet

Jag genomförde den 30 november – 2 december 2011 en inspektion vid
                        Förvaltningsrätten i Stockholm.
                        Vid granskningen kunde konstateras att handläggningen vid domstolen av mål
                        enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT), där s.k.
                        konverteringsbeslut underställdes förvaltningsrättens prövning i enlighet med 12 §
                        första stycket och där konverteringsbeslutet inte åtföljdes av en ansökan om fortsatt
                        vård enligt 12 § andra stycket, varierade. I ett mål (22410-11) hade inte
                        handläggningstiden enligt 35 § andra stycket förlängts när beslut inte meddelades
                        inom åtta dagar men i ett annat mål (23223-11) hade två sådana förlängningsbeslut
                        meddelats.
                        Jag beslutade att till utredning i ett särskilt ärende ta upp frågan om 35 § andra
                        styckets tillämplighet i mål där chefsöverläkaren underställt ett beslut i enlighet
                        med 12 § första stycket men därefter inte ansökt om fortsatt vård enligt 12 § andra
                        stycket.

## Utredning

Handlingar i förvaltningsrättens mål 22410-11 och 23223-11 tillfördes JO:s akt.
                        Därefter anmodades förvaltningsrätten att lämna upplysningar om vilka
                        överväganden domstolen hade gjort i mål 22410-11 och 23223-11 i fråga om beslut
                        om förlängning enligt 35 § andra stycket. Domstolen skulle vidare redovisa sin
                        bedömning av det som kommit fram.



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                         Dnr 681-2012      Sid 2 (7)




Förvaltningsrätten (lagmannen AA) kom in med ett yttrande, till vilket var fogat en
bilaga. I bilagan hade de domare som handlade de två målen,
förvaltningsrättsfiskalen BB respektive rådmannen CC i samråd med sina
enhetschefer, rådmannen DD och chefsrådmannen EE, redovisat sina
överväganden.
AA uppgav följande.
      Som framgår av det bilagda yttrandet är rättsläget oklart om huruvida det krävs s.k.
      förlängningsbeslut när ett underställningsbeslut (konverteringsbeslut) inte följs av en
      ansökan av chefsöverläkaren om fortsatt vård. Någon uttrycklig bestämmelse finns
      inte som anger att det i ett sådant fall krävs ett förlängningsbeslut när domstolens
      beslut i konverteringsfrågan inte meddelas inom åtta dagar. Inte heller ger lagens
      förarbeten någon säker vägledning i frågan. Det har uppenbarligen överlämnats till
      rättstillämpningen att avgöra detta.
      I de två aktuella målen har ansvariga domare gjort olika bedömningar och de har
      klart och tydligt redovisat sina skäl för sina olika ställningstaganden. Jag kan inte se
      att någon av dem kan klandras i sammanhanget.
      Som jag ser det står det emellertid klart att domstolen, om ett konverteringsbeslut
      inte inom fyra dagar följs av en ansökan om fortsatt vård, endast har att pröva om
      konverteringsbeslutet var lagligt, dvs. göra en laglighetsprövning. Patienten är
      därvid inte längre föremål för ett frihetsberövande men bör likväl beredas tillfälle att
      yttra sig i målet. Någon åttadagarsfrist torde inte gälla i denna situation, bara det
      allmänna skyndsamhetskravet. På grund av detta och med beaktande av hur
      lagtexten i 35 § LPT är utformad anser jag för min del att övervägande skäl talar för
      att det i dessa fall inte krävs ett förlängningsbeslut för det fall prövningen inte kan
      ske inom åtta dagar.
      Även om prövningen i den här aktuella frågan är att betrakta som en
      rättstillämpningsfråga där domare kan komma att göra olika bedömningar, anser jag
      att strävan bör vara att rutinerna i domstolen i detta hänseende är enhetliga. Jag avser
      därför att låta göra ett förtydligande i den lathund som omnämns i det bifogade
      yttrandet.
      Jag har i detta ärende samrått med chefsrådmännen FF och GG.
I bilagan angavs följande.
      JO har beslutat att till utredning i ett särskilt ärende ta upp frågan om 35 § andra
      styckets tillämplighet i mål där chefsöverläkaren underställt beslut enligt 12 § första
      stycket men därefter inte ansökt om fortsatt vård. Förvaltningsrätten har i ett mål
      (22410-11) inte fattat något beslut om förlängning av tid, medan förvaltningsrätten i
      ett annat mål (23223-11) har meddelat beslut om att förlänga tiden för målets
      avgörande.
      I 35 § andra stycket LPT anges följande.
               Ett mål hos en förvaltningsrätt skall tas upp till avgörande inom åtta dagar
               från den dag då ansökan eller överklagandet kom in till förvaltningsrätten.
               Förvaltningsrätten får förlänga denna tid, om det behövs ytterligare
               utredning eller om någon annan särskild omständighet gör det nödvändigt.
               Förvaltningsrätten får även i fall som avses i 12 § första stycket förlänga
               den tid inom vilken prövningen skall ske, om chefsöverläkaren gör en
               ansökan enligt andra stycket i samma paragraf. Föreskrifterna i första och
               andra meningen gäller inte mål som avses i 33 § första stycket 2.
      I förvaltningsrättens interna arbetsmaterial i form av lathund benämnd ”Inledande
      handläggning av de typer av psykiatrimål som är vanligast förekommande i
      förvaltningsrätten” anges i punkt 1.4 bl.a. följande.
               Observera att det vid konvertering kan ifrågasättas om någon
               åttadagarsfrist för att ta upp målet till avgörande gäller (åttadagarsfristen
                                                                   Dnr 681-2012        Sid 3 (7)




         gäller nämligen vid ansökan eller överklagande, se ovan, och alltså inte vid
         underställning). Indirekt kan man dock av 35 § LPT utläsa att lagstiftaren
         anser att åttadagarsfristen gäller vid konvertering, när man anger att
         förvaltningsrätten i konverteringsfallet får förlänga den tid inom vilken
         prövningen ska ske, om chefsöverläkaren gör en ansökan enligt 12 § andra
         stycket LPT. Att lagstiftaren är av denna uppfattning framgår även av
         förarbetena (se prop. 1999/2000:44 s. 71 och 121).
Den obligatoriska domstolsprövningen i konverteringsfall infördes den 1 juli 2000. I
samband med detta ändrades också 35 § andra stycket LPT. Första meningen
ändrades dock inte. I prop. 1999/2000:44 föreslår lagstiftaren att om en ansökan om
fortsatt vård lämnas in ges länsrätten möjlighet att förlänga den tidsfrist inom vilken
prövningen av själva konverteringsbeslutet måste ske (s. 71). I
författningskommentaren till 35 § andra stycket LPT anges bl.a. följande (s. 121).
         I de situationer där, beträffande samma patient, både ett
         konverteringsbeslut underställs länsrättens prövning och en ansökan om
         medgivande till fortsatt tvångsvård ges in kan länsrätten komma att, på
         grund av tidsfristen om åtta dagar, tvingas till att hålla två förhandlingar
         inom några dagar. Detta synes omotiverat. Därför införs en möjlighet till
         undantag från åttadagarsregeln så att länsrätten ges möjlighet att vid ett och
         samma tillfälle pröva bägge frågorna.
Frågan är således om åttadagarsfristen bör tillämpas vid underställningar av
konverteringsbeslut utan efterföljande ansökan om vård, trots att det inte införts i
lagtexten att en sådan ska gälla även vid underställningar.
Om någon ansökan om fortsatt vård inte inkommer till förvaltningsrätten från
chefsöverläkaren upphör tvångsvården enligt 28 § LPT. En laglighetsprövning av
konverteringsbeslutet ska dock ändå ske. Vid införandet av den skärpta
domstolsprövningen i konverteringsfallen yttrade lagrådet bl.a. att det framstod som
om länsrätterna skulle få ett inte obetydligt antal mål, där förfarandet är
förhållandevis omständligt och där det ofta kanske inte finns något intresse hos
patienten själv att få konverteringsbeslutet omprövat, eftersom det inte längre ligger
till grund för ett frihetsberövande (prop. 1999/2000:44, bilaga 5 s. 172). För att
möjliggöra en hantering som är väl anpassad till det aktuella ärendet infördes därför
i dessa fall lättnader bl.a. i reglerna om muntlig förhandling (36 § LPT) och om
domförhet vid förvaltningsrätten med en lagfaren domare ensam (18 § lagen
[1971:289] om allmänna förvaltningsdomstolar) (prop. 1999/2000:44 s. 71). Vidare
förordnas offentligt biträde i mål gällande prövning av konverteringsbeslut endast
om beslutet har överklagats (38 a § LPT).
Nedan redovisas de överväganden som ordförandena gjorde i målen.

Mål 22410-11
Att det allmänna skyndsamhetskravet gäller i de fall då en underställning inte åtföljs
av någon ansökan om fortsatt vård men inte den specifika tidsfristen om åtta dagar
är i linje med ovan nämnda lättnadsregler samt den praktiska hanteringen och
handläggningen vid förvaltningsrätten. Behovet av en snabb prövning inom en viss
tidsfrist måste anses större i de fall då den enskilde faktiskt är föremål för
tvångsvård. Vidare tillgodoses rättssäkerhetsaspekterna genom att målet handläggs
skyndsamt och en sakprövning av konverteringsbeslutet alltid sker även om
tvångsvården har upphört vid tidpunkten för förvaltningsrättens prövning. I detta
sammanhang bör framhållas att det av regeringsformens 11 kap. 2 § framgår att
bestämmelser om domstolarnas rättskipningsuppgifter och om rättegång ska
meddelas i lag.
Mot bakgrund av att det inte framgår av lagtexten att någon åttadagarsfrist gäller vid
underställningar gjordes i mål nr 22410-11 bedömningen, efter samråd med
handledaren och enhetschefen, att någon åttadagarsfrist inte gällde och att något
beslut om förlängning av tiden för målets avgörande inte behövde fattas. Det
bedömdes även att det inte fanns anledning att anta att en tidsfrist om åtta dagar ändå
                                                                          Dnr 681-2012     Sid 4 (7)




      skulle tillämpas (trots att en sådan tidsfrist inte framgår uttryckligen av lagtexten)
      eftersom den enskilde då inte var föremål för tvångsvård. Vidare stärktes denna
      uppfattning efter kontakt med andra enheter på förvaltningsrättens allmänna
      avdelning som bekräftade att en sådan hantering av dessa mål är bruklig vid
      förvaltningsrätten. Det bör understrykas att målet naturligtvis handlades i enlighet
      med det allmänna skyndsamhetskravet i 35 § första stycket LPT.
      Avslutningsvis kan beträffande det som anges i förvaltningsrättens lathund punkt
      1.4, att man indirekt av 35 § LPT kan utläsa att lagstiftaren anser att
      åttadagarsfristen gäller vid konvertering, påpekas att detta gäller under förutsättning
      att chefsöverläkaren inkommit med en ansökan enligt 12 § andra stycket LPT och
      den enskilde därmed är under tvångsvård. Att lagstiftaren skulle anse att en
      åttadagarsfrist gäller vid underställning av konverteringsbeslut då chefsöverläkaren
      inte inkommit med någon ansökan om fortsatt tvångsvård och tvångsvården därför
      upphört, kan inte utläsas varken direkt eller indirekt.

      Mål 23223-11
      I det aktuella målet fattades konverteringsbeslutet den 20 november 2011 och
      underställdes förvaltningsrätten den 21 november 2011. Den 22 november 2011
      fattades beslut om förlängning av tidsfristen till den 30 november 2011. Den
      23 november 2011 fattade chefsöverläkaren beslut om att tvångsvården skulle
      upphöra. Detta beslut kom in till domstolen samma dag. Mot bakgrund av att det
      ansågs viktigt att patienten fick en möjlighet att yttra sig över det underställda
      beslutet och att tiden för yttrande bestämdes till senast den 2 december 2011 fattades
      ett beslut om förlängning av tidsfristen till den 6 december 2011. De överväganden
      som låg till grund för beslutet om förlängning av tidsfristen var att den tidsfrist på
      åtta dagar som föreskrivs i 35 § LPT när det gäller domstolens handläggning av
      ansökningar och överklaganden även gäller när domstolen prövar ett underställt
      beslut. Formuleringen i tredje meningen i andra stycket i paragrafen ger visst
      utrymme för olika tolkningar av bestämmelsen. Starka rättssäkerhetsskäl talar för att
      tolka att kravet på skyndsam handläggning även gäller när ett underställt beslut som
      inte åtföljs av en ansökan om fortsatt vård ska prövas. Det måste ligga i både
      patientens och chefsöverläkarens intresse att beslutet om tvång prövas skyndsamt.
      Ett aktivt ställningstagande till förlängning av tidsfristen innebär att kravet på
      skyndsam handläggning säkerställs.

Rättslig reglering
Av 12 § första stycket LPT framgår att när chefsöverläkaren har beslutat om sluten
psykiatrisk tvångsvård enligt 11 § ska detta beslut senast dagen därpå underställas
förvaltningsrättens prövning. I 12 § andra stycket anges att om chefsöverläkaren
anser att tvångsvården bör fortsätta, ska han eller hon senast inom fyra dagar från
dagen för sitt beslut ansöka hos förvaltningsrätten om medgivande till fortsatt vård.
Enligt 35 § första stycket ska mål enligt lagen handläggas skyndsamt. Av andra
stycket samma bestämmelse framgår bl.a. att ett mål hos en förvaltningsrätt ska tas
upp till avgörande inom åtta dagar från den dag då ansökan eller överklagandet
kom in till förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten får förlänga denna tid, om det
behövs ytterligare utredning eller om någon annan särskild omständighet gör det
nödvändigt. Förvaltningsrätten får även i fall som avses i 12 § första stycket
förlänga den tid inom vilken prövningen av ett underställt beslut ska ske, om
chefsöverläkaren gör en ansökan om medgivande till fortsatt vård enligt andra
stycket i samma paragraf.
Av förarbetena till bestämmelserna, prop. 1999/2000:44 (s. anges nedan), framgår
bl.a. följande.
                                                                         Dnr 681-2012     Sid 5 (7)




      s. 71: I de fall som chefsöverläkaren anser att det föreligger ett fortsatt behov av
      tvångsvård skall han som ovan nämnts inom fyra dagar hos länsrätten ansöka om
      fortsatt tvångsvård. Några förändringar av denna bestämmelse föreslås inte. Detta
      innebär att chefsöverläkaren måste, dels inom en dag från konverteringsbeslut
      underställa detta beslut länsrättens prövning, dels inom fyra dagar ansöka om fortsatt
      tvångsvård. Så som t.ex. Länsrätten i Stockholm har påpekat kan detta, i
      kombination med de tidsfrister som gäller för länsrättens handläggning, leda till
      vissa svårigheter. Regeringen föreslår därför att om en ansökan om fortsatt vård
      lämnas in ges länsrätten möjlighet att förlänga den tidsfrist inom vilken prövningen
      av själva konverteringsbeslutet måste ske. Detta för att möjliggöra en gemensam
      handläggning av målen.
      s. 117: Ett konverteringsbeslut skall alltid underställas länsrättens prövning och
      prövas i sak av länsrätten, således även i de fall då patienten vid tidpunkten för
      länsrättens prövning vårdas frivilligt eller har skrivits ut från sjukvårdsinrättningen.
      Anser chefsöverläkaren att vården skall fortsätta skall han inom fyra dagar från
      konverteringsbeslutet ansöka hos länsrätten om detta. Länsrätten skall alltid pröva
      själva konverteringsbeslutet. Det gäller även om ansökan om fortsatt tvångsvård har
      getts in. Inget hindrar dock att frågan om vården skall fortsätta prövas samtidigt med
      konverteringsfrågan. Såsom framgår av förslaget till tillägg i 35 § finns möjligheter
      till undantag från åttadagarsregeln då länsrätten har att pröva både ett
      konverteringsbeslut och frågan om fortsatt tvångsvård beträffande samma patient.
      s. 120: I de situationer där, beträffande samma patient, både ett konverteringsbeslut
      underställs länsrättens prövning och en ansökan om medgivande till fortsatt
      tvångsvård ges in kan länsrätten komma att, på grund av tidsfristen om åtta dagar,
      tvingas till att hålla två förhandlingar inom några dagar. Detta synes omotiverat.
      Därför införs en möjlighet till undantag från åttadagarsregeln så att länsrätten ges
      möjlighet att vid ett och samma tillfälle pröva bägge frågorna.
      s. 172 (lagrådets yttrande): Lagrådet anser emellertid att det är tveksamt om det är
      ändamålsenligt att konverteringsbeslut alltid skall underställas länsrättens prövning.
      Det har vid föredragningen i Lagrådet upplysts att cirka 40 % av konverteringsfallen
      inte följs av en ansökan om fortsatt tvångsvård (se nuvarande 12 § LPT som
      motsvaras av 12 § andra stycket i lagförslaget). Tvångsvården pågår i dessa fall i
      högst fyra dagar. Om patienten vid länsrättens prövning efter underställning av
      konverteringsbeslutet inte längre är föremål för tvångsvård synes bestämmelserna i
      36 och 37 §§ LPT, inte minst efter föreslagen ändring i sistnämnda paragraf, vara
      mindre väl utformade för förfarandet i länsrätten. Det framstår mot bakgrund av det
      anförda som om länsrätterna enligt remissförslaget skulle få ett inte obetydligt antal
      mål, där förfarandet är förhållandevis omständligt och där det ofta kanske inte finns
      något intresse hos patienten själv att få konverteringsbeslutet omprövat, eftersom det
      inte längre ligger till grund för ett frihetsberövande. En lösning av det problem som
      nu har diskuterats är att inte göra underställning absolut obligatorisk utan vara
      beroende av patientens önskan om en omprövning i domstol. En annan lösning är att
      införa nya handläggningsregler för fall där ett konverteringsbeslut har underställts
      men där ansökan om fortsatt tvångsvård inte görs. Sådana nya handläggningsregler
      kan t.ex. innebära skriftligt förfarande utan sakkunnig och med
      endomarhandläggning som huvudprincip.

Bedömning
Som framgår av 12 § första stycket LPT ska ett s.k. konverteringsbeslut enligt 11 §
underställas förvaltningsrättens prövning och prövas i sak av förvaltningsrätten.
Detta gäller oavsett om tvångsvården vid förvaltningsrättens prövning övergått till
frivillig vård eller om chefsöverläkaren ansökt om fortsatt tvångsvård enligt 12 §
andra stycket eller t.o.m. om patienten har skrivits ut från sjukvårdsinrättningen.
Bestämmelser om handläggningen i domstol av mål enligt LPT finns i 34-49 §§
samma lag. Av 35 § framgår att alla mål enligt lagen ska handläggas skyndsamt.
                                                                    Dnr 681-2012    Sid 6 (7)




Det finns vidare i samma bestämmelse föreskrivet att ett mål hos en
förvaltningsrätt ska tas upp till avgörande inom åtta dagar från det att ansökan eller
överklagandet kom in till förvaltningsrätten.
Förvaltningsrätten har i sitt remissvar ifrågasatt om åttadagarsfristen är tillämplig i
mål där ett konverteringsbeslut underställts förvaltningsrättens prövning men där
chefsöverläkaren därefter inte inkommer med en ansökan om medgivande till
fortsatt vård.
Fram till den 1 juli 2000 fanns det två sätt att anhängiggöra mål om psykiatrisk
tvångsvård i domstol: ansökan och överklagande. I 35 § andra stycket första
meningen LPT föreskrevs att målen i länsrätt skulle tas upp till avgörande inom
åtta dagar från den dag då ansökan eller överklagandet kom in till domstolen.
Denna bestämmelse avsåg alla mål enligt lagen eftersom ansökan och
överklagande var de enda sätten som fanns att väcka en fråga i domstol. Ingen
tvekan kunde alltså råda om att domstolen hade åtta dagar på sig om det inte fanns
något skäl till förlängning av tiden. Den 1 juli 2000 ändrades lagen och det tillkom
ett nytt sätt att anhängiggöra ett mål i domstolen, nämligen genom underställning
enligt 12 § LPT. Men bestämmelsen i 35 § andra stycket första meningen LPT
ändrades inte. Där anges fortfarande som huvudregel att domstolen har åtta dagar
på sig från den dag då ansökan eller överklagandet kom in till domstolen.
Av de uttalanden som gjordes i prop. 1999/2000:44, vilka har redovisats i det
föregående, framgår emellertid med all önskvärd tydlighet att lagstiftaren har varit
av den uppfattningen att även mål som anhängiggörs genom underställning ska tas
upp till avgörande inom åtta dagar från det att konverteringsbeslutet kom in till
domstolen. Lagstiftaren har, enligt min tolkning, utgått ifrån att uttrycken
”ansökan” och ”överklagande” även innefattar underställningsfallen. Det har heller
ingen betydelse om det har kommit in en ansökan om fortsatt vård eller inte,
åttadagarsfristen gäller ändå. Om chefsöverläkaren ansöker om fortsatt vård, kan
domstolen emellertid förlänga den tid inom vilken prövningen ska ske med stöd av
tredje meningen i 35 § andra stycket LPT.
Förvaltningsrättens mål 22410-11 gällde prövning av ett av chefsöverläkaren
underställt konverteringsbeslut. Beslutet åtföljdes inte av en ansökan om fortsatt
tvångsvård av patienten. Av dagboksblad och förvaltningsrättens remissvar har
framkommit att målet inte togs upp till avgörande inom åtta dagar från det att
underställningen kom in till domstolen. Inte heller beslutade domstolen om någon
förlängning av denna tidsfrist. Förvaltningsrättens mål 23223-11 gällde också
prövning av ett underställt konverteringsbeslut. Inte heller i detta fall åtföljdes
konverteringsbeslutet av en ansökan om fortsatt tvångsvård. Målet togs inte upp till
avgörande inom åtta dagar från det att underställningen kom in till domstolen men
under handläggningen fattades två beslut om förlängning av tiden enligt 35 § andra
stycket.
Som framgått ovan anser jag att åttadagarsfristen i 35 § har varit tillämplig i de
angivna målen. Då chefsöverläkaren inte i något fall ansökte om fortsatt tvångsvård
enligt 12 § andra stycket har det endast funnits förutsättningar att förlänga
                                                                  Dnr 681-2012    Sid 7 (7)




handläggningstiden med stöd av 35 § andra stycket om det behövdes ytterligare
utredning eller om någon annan särskild omständighet gjorde detta nödvändigt.
Med anledning av vad förvaltningsrätten har anfört som skäl till
förlängningsbesluten i mål 23223-11 finner jag inte anledning att rikta kritik mot
domstolen för att inte ha avgjort det målet inom åttadagarsfristen. När det gäller
mål 22410-11 bör förvaltningsrätten däremot kritiseras för att varken ha fattat
beslut om förlängning av denna tidsfrist eller ha prövat konverteringsbeslutet i sak
inom åttadagarsfristen.
Med den kritik som nu uttalats avslutas ärendet.
