# Initiativärende mot Förvaltningsrätten i Stockholm avseende fördelningen av mål på dömande domare

JO 2013-03-01 dnr 682-2012

BESLUT
                                                                          Datum                      Dnr                      Sid
                                                                          2013-03-01                 682-2012               1 (11)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Initiativärende mot Förvaltningsrätten i Stockholm avseende
                        fördelningen av mål på dömande domare


                          Beslutet i korthet: Frågan om fördelning av mål mellan domare utreddes av
                          Domarlagsutredningen, som i betänkandet SOU 2011:42 föreslog en regel i
                          rättegångsbalken om fördelning av mål. I beslutet konstateras att den föreslagna
                          lagbestämmelsen motsvarar vad som rimligen bör gälla redan idag. Domarlags-
                          utredningen uttalade vidare vilka krav som bör ställas på domstolarnas fördel-
                          ningsbestämmelser. Enligt beslutet ger det uttalandet uttryck för ett krav som det redan
                          idag är rimligt att ställa på domstolarna.

                          I beslutet konstateras att de metoder att fördela mål mellan dömande domare som
                          förekommer på förvaltningsrättens allmänna avdelning i huvudsak kan godtas. Däremot
                          uttalas kritik mot hur förvaltningsrätten har utformat sina skriftliga regler för fördelningen.

## Initiativet

Förvaltningsrätten i Stockholm är organiserad på tre dömande avdelningar; en
                        skatteavdelning, en migrationsavdelning och en allmän avdelning. Avdelningarna
                        är i sin tur indelade i enheter. Den 30 november–2 december 2011 genomfördes en
                        inspektion vid förvaltningsrättens allmänna avdelning. I samband med inspek-
                        tionen noterades vid en genomgång av samtliga enheters s.k. enhetsdokument att
                        sätten för att tilldela domare mål för avgörande skilde sig åt mellan enheterna.
                        Såvitt framgick av enhetsdokumenten fördelades målen till dömande domare inom
                        vissa enheter på så sätt att domarna själva ”plockade” mål.
                        Jag beslutade mot denna bakgrund att ta upp saken till utredning i ett särskilt
                        ärende.

## Utredning

Ärendet remitterades till förvaltningsrätten som anmodades att bl.a. lämna upp-
                        lysningar och redovisa sin bedömning av fördelningsprincipernas – vid den
                        allmänna avdelningen – överensstämmelse med kravet på att fördelning av mål ska
                        ske genom ett slumpmässigt, i förväg angivet system (jfr bl.a. 8 § andra stycket
                        förordningen (1996:382) med förvaltningsrättsinstruktion).




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                       www.jo.se
                                                                           Dnr 682-2012      Sid 2 (11)




Förvaltningsrätten (lagmannen AA) kom in med ett remissvar till vilket fogades en
sammanställning av svar från enheterna samt ett yttrande från avdelningschefen
och chefsrådmannen BB.
AA anförde följande.
      Jag beskriver först hur vi har tänkt när vi har organiserat oss på domstolen och
      redogör för vilka överväganden vi har gjort när vi delat in oss i enheter. Sedan
      redogör jag för olika dokument som reglerar frågan om fördelning av mål. Slutligen
      redovisar vi svar på frågorna om fördelning på enheterna och jag redovisar hur jag
      ser på om vi har lyckats möta kraven i olika regelverk.

      Vår omorganisation och hur vi har resonerat
      Hösten 2009 omorganiserades domstolen så att den delades in i tre dömande
      avdelningar, som i sin tur delades in i sammanlagt 22 dömande enheter och tre
      kanslienheter. Varje avdelning leds av en chefsrådman. På varje dömande enhet
      finns tre eller fyra rådmän, varav en är enhetschef, oftast en eller två fiskaler samt
      tolv-sexton handläggare (föredragande och notarier). Antalet enheter på de olika
      avdelningarna har förändrats sedan dess beroende på vilken avdelning vi för tillfället
      satsar mest på. Att vi valde att dela in oss i tre avdelningar beror på att vi vill ge våra
      parter ett så bra bemötande som möjligt genom att vi specialiserar oss, vilket är
      viktigt på en så här stor domstol med en stor personalstyrka (drygt 500 anställda i
      tjänst) och många olika måltyper (ca 500).
      Att dela in domstolar i enheter har varit en trend inom förvaltningsrätterna och
      tingsrätterna. Att vi valde enheter i stället för rotlar beror på vår erfarenhet att rotlar
      är sårbara på det sättet att vissa fungerar väldigt bra medan andra kan ha problem av
      olika skäl. Detta kunde drabba parterna bl.a. genom att genomströmningstiden kunde
      vara väsentligt olika på olika rotlar. Ett mål vid omorganisationen var alltså att
      minska sårbarheten och att hålla omloppstiderna jämnare inom domstolen. Ett annat
      skäl var att genom att de anställda specialiserar sig inom enheterna – såväl
      föredragande som i viss utsträckning rådmän och notarier – får de djupare kunskaper
      inom vissa områden och på det sättet kan de arbeta både mer rättssäkert och mer
      effektivt. En större arbetsenhet har dessutom fler mål att välja mellan när det blir
      dags för handläggarna att ”sätta upp” målen och för domarna att döma. Då kan man
      lättare hålla samman en ”bunt” av mål. Genom att man kan göra en gemensam
      rättsutredning och få frågan belyst ur flera olika synvinklar kan man få såväl en
      högre rättssäkerhet som en bättre effektivitet. Är det frågan om enklare mål är det
      framförallt effektiviteten som kan gynnas av ett sådant arbetssätt. Oavsett vilket
      menar vi att våra parter får bättre service från domstolen. Inför förvaltningsrätts-
      reformen i februari 2010 fick jag dessutom som lagman ett uppdrag från regeringen
      att se till att öka specialiseringen på domstolen. Det är därför något som vi i
      ledningen arbetat hårt för och som vi har reglerat i vår arbetsordning och tryckt på i
      vår verksamhetsplan.

      Regleringar av fördelning av mål

      Förvaltningsrättsinstruktionen
      Enligt 8 § första stycket förvaltningsrättsinstruktionen ska mål fördelas mellan de
      organisatoriska enheter som anges i arbetsordningen. Fördelningen av mål ska enligt
      andra stycket ske genom lottning. Undantag från kravet på lottning får göras bl.a. för
      mål av särskild art och för att mål som har inbördes samband ska kunna handläggas
      av samma organisatoriska enhet.

      Arbetsordningen
      I förvaltningsrättens arbetsordning regleras i 2.2 att det finns enheter på de dömande
      avdelningarna.
      I ett senare avsnitt finns regler om fördelning av mål enligt följande:
                                                                   Dnr 682-2012      Sid 3 (11)




4 Fördelning av mål, ansvarig domare och förtursmål m.m.
4.1 Fördelning av mål
4.1.1 Mellan avdelningarna
Huvudprincipen är att nya mål fördelas mellan avdelningarna så att migrations-
avdelningen tilldelas migrationsmål, skatteavdelningen tilldelas skattemål och
allmänna avdelningen tilldelas övriga mål. Den närmare fördelningen beslutar
lagmannen i ett administrativt beslut.
4.1.2 Mellan enheterna
Inom avdelningen fördelas målen mellan enheterna i turordning genom lottning.
Avdelningschefen bestämmer efter samråd med lagmannen och enhetscheferna på
avdelningen efter vilka grunder lottningen ska göras och beslutar avdelningens
lottningsschema. Turordningen gäller inte mål som har ett sådant inbördes samband
att de ska handläggas vid samma enhet som ett tidigare inkommet mål.
Av 3.5.2 framgår att avdelningschefen får omfördela mål.
4.1.3 Inom enheterna
Inom enheterna tilldelas målen den eller de domare som ansvarar för beredningen av
mål av en viss måltyp (beredningsansvarig domare). Vem eller vilka domare som är
beredningsansvarig domare för en viss måltyp fastställs av enhetschefen efter
samråd med domarna på enheten. Om det finns flera beredningsansvariga domare
för samma måltyp ska målen tilldelas beredningsdomarna i turordning efter en
förutbestämd andel. Enhetschefen kan för ett visst mål eller för en viss fråga i målen
besluta att en annan domare är beredningsansvarig domare, om det finns särskilda
skäl för det.
När beredningen av ett mål är avslutad, tilldelar enhetschefen en domare på enheten
målet för avgörande (dömande domare). När enhetschefen tilldelar en dömande
domare ett mål, ska enhetschefen utgå från vad som sägs i 4.3 och då ta hänsyn till
den enskilde domarens arbetsbelastning vid tillfället. Om det för ett enskilt mål eller
för en viss måltyp bedöms lämpligt kan målet tilldelas en dömande domare innan
beredningen är avslutad. För domare som inte är indelade på en enhet sker
tilldelningen av målen i särskild ordning.
Mål som har återförvisats till förvaltningsrätten tilldelas en annan domare än den
som tidigare handlagt eller dömt i målet, om målet har prövats i sak av
förvaltningsrätten.
4.2 Ansvarig domare
Ansvaret för ett mål enligt 14 § första stycket förvaltningsrättsinstruktionen är vid
varje tidpunkt fördelat enligt följande.
•   Den beredningsansvarige domaren har ansvaret för målet under beredning-en av
    målet.
•   Enhetschefen har ansvar för målet när beredningen är avslutad men målet inte
    har tilldelats någon annan domare.
•   Den dömande domaren har ansvaret när målet har tilldelats domaren, även om
    beredningen av målet vid denna tidpunkt inte är avslutad.
Ansvaret för ett mål vid varje tidpunkt framgår av registreringar i målhante-
ringssystemet Vera. Om det inte finns någon domare registrerad, har enhetschefen
ansvaret för målet.
I 14 § andra stycket förvaltningsrättsinstruktionen finns bestämmelser om ansvar för
mål som notarier handlägger med stöd av förordnanden enligt 20–21 §§. I 3 §
förordningen (2001:989) om försöksverksamhet med förändrad berednings-
organisation vid förvaltningsrätt finns bestämmelser om ansvar för mål som före-
dragande handlägger med stöd av sådana förordnanden.
                                                                   Dnr 682-2012     Sid 4 (11)




4.3 Förtursmål och i vilken turordning övriga mål avgörs
I bilaga 2 anges vilka mål som är förtursmål enligt 17 § förvaltningsrätts-
instruktionen eller annars av förturskaraktär.
I bilaga 3 anges i vilka fall registraturen utan dröjsmål ska anmäla inkomna mål och
andra handlingar till en dömande avdelning eller den administrativa avdelningen.
Den som är ansvarig domare enligt 4.2 ska se till att målen handläggs med den
skyndsamhet som krävs.
Mål som inte är förtursmål eller av förturskaraktär ska som regel tas upp till slutligt
avgörande i den ordning som bidrar till effektivitet och kvalitet i arbetet och i övrigt
i den ordning som de kommit in till förvaltningsrätten. De målsättningar som anges i
enhetens verksamhetsplan ska särskilt beaktas.
För mål som i beslut har förtursförklarats enligt lagen (2009:1058) om
förtursförklaring i domstol gäller den handläggningstid som anges i beslutet.

Andra dokument
I artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna (EKMR) slås det fast att var och en har rätt till en
rättvis förhandling inför en oavhängig och opartisk domstol. I detta ligger också ett
krav på att domarna på ett opartiskt och korrekt sätt förordnats att döma i målet.
Det finns ytterligare internationella dokument som tar upp frågan, t.ex. Euro-
parådets rekommendation om domares självständighet, effektivitet och ansvar.
Dessa frågor har utförligt diskuterats i Domarlagsutredningens betänkande SOU
2011:42, avsnitt 7.
JO har i ärendet 2700-2010 angående Attunda tingsrätt behandlat en likartad fråga.
JO godtog i det ärendet det system som tillämpades vid Attunda tingsrätt. Han
uttalade att han vid den bedömningen fäster avgörande vikt vid att den inledande
fördelningen av mål och ärenden på enheter med grupper av domare sker helt
slumpvis, att en eventuell omfördelning normalt sker inom den grupp av domare på
vilka målet initialt lottats samt att fördelningen av ordförandeskap sker öppet vid ett
gemensamt möte och uteslutande på grundval av sådana arbetsrelaterade hänsyn
som t.ex. intresset av en jämn arbetsbelastning.

Rutiner på domstolen. Fördelas målen genom ett slumpmässigt i förväg angivet system? Är
kravet på en förhandling inför en oavhängig och opartisk domstol uppfyllt?
Målen lottas på våra enheter på registratorskontoret i samband med registreringen.
Vi har tolkat lagen om allmänna förvaltningsdomstolar på så sätt att vi uppfyller
kravet i 8 § andra stycket på lottning genom att målen lottas på våra numera 21
enheter (se 4.1.2 i arbetsordningen). En uppfattning som så småningom stärktes av
JO:s bedömning av den fördelning som sker på Attunda tingsrätt.
En svårare fråga är hur vi ska åstadkomma en sådan fördelning att vi uppfyller
kraven på att vara en oavhängig och opartisk domstol i bl.a. 6 § EKMR. Vi har
därför varit angelägna om att reglera fördelningen av målen till domarna på ett
tydligt och transparant sätt. Vi menar att vår arbetsordning är en utgångspunkt för att
få en sådan fördelning att den uppfyller kraven. Där framgår av 4.1.3 första stycket
hur målen ska fördelas på beredningsansvarig domare. Det normala är att ansvaret
sedan går över till enhetschefen (se 4.2) för att denne ska samordna fördelningen av
målen och enligt 4.1.3 andra stycket fördela målen till dömande domare på ett sätt
som leder till effektivitet och kvalitet och som i övrigt utgår från en åldersordning,
med beaktande av den enskilde domarens arbetsbelastning vid tillfället. Med
effektivitet och kvalitet menar vi bl.a. att enhetschefen ska se till att uppnå en
specialisering, att likartade mål ska sammanföras och att mer brådskande mål tas
före andra.
Vi har gått vidare för att få transparanta och på förhand beslutade kriterier för hur
målen fördelas genom att ta in ytterligare reglering av detta i enhetsdokumenten. Vi
                                                                         Dnr 682-2012     Sid 5 (11)




     har diskuterat frågan vid åtskilliga tillfällen inom ledningen på domstolen och har
     tagit upp frågan bl.a. genom att vi i domstolens Verksamhetsplan under några år har
     skrivit in som ett kvalitativt delmål: ”Det är också viktigt att fördelningen av mål till
     domarna sker enligt ett i förväg angivet system för att tillgodose kravet på
     domstolarnas opartiskhet. Därför är det viktigt att reglerna i vår arbetsordning
     kompletteras med regler i enhetsdokumenten.” Som JO har sett så regleras dessa
     frågor i enhetsdokumenten. Jag har bett avdelningschefen BB att redogöra närmare
     för hur fördelningen sker på den allmänna avdelningen och att göra en
     sammanställning av våra enhetschefers svar på de frågor som JO ställt om
     fördelning av mål på vissa enheter. Jag har tagit in hans yttrande i bilaga 2 och
     sammanställningen i bilaga 3.
     Frågan är då om vi har lyckats i våra enhetsdokument. En frågeställning som är
     slående när man läser våra enhetsdokument är hur olika fördelningen går till. Kan
     det vara ett problem i förhållande till 6 § EKMR? Vi har från ledningens sida sagt att
     den interna fördelningen av arbetsuppgifter ska ske på så sätt att enhetschefen tar till
     vara allas kompetens på bästa sätt och så att de får den kompetensutveckling som är
     viktig bland personalen. Motivet är att vi ska bli så effektiva och så rättssäkra som
     möjligt. Vi har därför initialt låtit enheterna avgöra hur de ska uppnå kraven om
     fördelning av målen på domarna. Vi avser att ha en uppföljning av vår
     omorganisation senare detta år och det skulle kunna resultera i att vi kräver en mer
     enhetlig reglering av fördelningen.
     Den fördelning av mål till dömande domare som sker, görs – liksom på Attunda
     tingsrätt – inom gruppen av domare på enheten. Några enheter tillämpar samma
     metod för fördelning på dömande domare som vid Attunda tingsrätt, dvs. vid ett
     gemensamt enhetsmöte. På andra enheter har enhetschefen beslutat i vilken ordning
     uppsatta mål ska avgöras och strävar då på annat sätt efter effektivitet, flexibilitet
     och rationalitet i verksamheten. Att flera enheter har en annan metod att fördela
     målen än den de tillämpade på Attunda tingsrätt kan bero på att våra mål skiljer sig
     från målen på tingsrätterna. Domarna på förvaltningsrätterna dömer i genomsnitt
     mer än dubbelt så många mål som på tingsrätterna. Vi arbetar på ett helt annat sätt
     än tingsrättsdomarna med våra handläggare. Jag tror att det är naturligare på en
     tingsrätt att samlas och gå igenom domarnas scheman för att avgöra vilken domare
     som ska ta hand om vilken förhandling en viss vecka än att samlas och diskutera
     vilka mål en domare ska döma på handlingarna en viss vecka. Men självklart
     fungerar ett sådant system även på en förvaltningsrätt.
     Det viktiga är, som i alla fördelningssystem, att man i efterhand kan kontrollera att
     systemet har följts och att domstolen kan redovisa varför en domare har tilldelats ett
     mål. Vi inser att det kan vara svårare att följa upp att rätt domare dömt målet i ett
     enhetssystem än i ett rotelsystem och därför är det särskilt viktigt i ett enhetssystem
     att domstolen kan redovisa varför en domare har dömt i målet. Det är därför vi har
     ett krav på att detta ska framgå av alla enhetsdokument på domstolen.
     Jag har noterat att JO ställer frågor om att domarna själva ”plockar” målen och det är
     något som jag också har reagerat inför. Jag har dock kommit till slutsatsen att om
     ”plockningen” sker av objektivt godtagbara skäl och på ett i förväg i enhetsdoku-
     menten bestämt sätt som också kan förklaras i efterhand, så kan det i kombination
     med den initiala lottningen på enheter accepteras också utifrån kravet på domstol-
     arnas oavhängighet och opartiskhet.
BB uppgav följande.

     Principer för fördelning av mål
     En domstol ska inte bara vara oavhängig och opartisk. Det förutsätts också att den är
     rättvis och dömer rättssäkert. Rättskipningen ska vara effektiv och av hög kvalitet.
     Den ordning som tillämpas vid fördelningen av mål bör medverka till att rättsskip-
     ningen uppnår detta.
     Fördelning av mål mellan organisatoriska enheter i domstolen ska ske genom
     lottning (8 § andra stycket förvaltningsrättsinstruktionen). Härigenom uppnås en
                                                                   Dnr 682-2012     Sid 6 (11)




sorts slumpmässighet vid fördelningen. Ett syfte med denna ordning är att domstolen
ska framstå som oavhängig och opartisk. I nyss nämnda paragraf anges emellertid
också några tillåtna undantag från huvudregeln, bl.a. för mål av särskild art, för att
mål som har inbördes samband skall kunna handläggas av samma organisatoriska
enhet, samt för att uppnå en fördelning av mål mellan förvaltningsrättens domare
som tillgodoser kraven i 10 och 24 §§ och i övrigt framstår som rimlig.
Fördelning, liksom omfördelning, av mål får vidare bara ske på objektiva grunder,
detta främst för att inte domarnas och därmed domstolens självständighet ska
äventyras. Ovidkommande hänsyn får inte tas vid fördelningen av mål på dömande
domare (jfr JK 1989 s. 70).
I förvaltningsrättens arbetsordning (avsnitt 4.3) anges att mål som inte är förtursmål
enligt arbetsordningen eller annars av förturskaraktär som regel ska tas till slutligt
avgörande i den ordning som bidrar till effektivitet och kvalitet i arbetet och i övrigt
i den ordning som de kommit in till förvaltningsrätten. Enligt arbetsordningen
(4.1.3) ska vidare en enhetschef vid fördelning av mål på dömande domare ta hänsyn
till den enskilde domarens arbetsbelastning vid tillfället.
För att tillgodose samhällets och medborgarnas krav på insyn i och kontroll av
fördelningen av mål bör fördelningssystemet vara normbundet och transparent. Inom
allmänna avdelningen finns regler om fördelningen av mål i lottningsschemat och i
varje dömande enhets enhetsdokument.

Allmänna avdelningens organisation och verksamhet
Allmänna avdelningen består numera av nio dömande enheter och en kanslienhet. På
varje dömande enhet finns en enhetschef, ytterligare två eller tre rådmän, oftast en
fiskal samt mellan 14 och 16 handläggare (föredragande och notarier). Sammanlagt
finns det för närvarande två chefsrådmän, 29 rådmän och 10 fiskaler på avdelningen.
Lagmannen har i ett administrativt beslut beslutat vilka målkategorier som ska
fördelas på varje dömande avdelning i domstolen. I avdelningens lottningsschema
anges hur målen ska fördelas mellan de dömande enheterna. På allmänna avdel-
ningen handläggs upp mot 450 måltyper. Biståndsmål och socialförsäkringsmål är
de klart största målkategorierna. Andra stora målkategorier är t.ex. psykiatrimål,
LOU-mål, LVU-mål, kommunalbesvärsmål, skolmål och kriminalvårdsmål. En hel
del måltyper är emellertid mycket små. De två senaste åren har det totalt kommit in
omkring 23 000 resp. 19 000 mål till avdelningen och har avgjorts omkring 18 000
resp. 23 000 mål.
När jag för drygt två år sedan blev chef för allmänna avdelningen var målbalansläget
mycket besvärande. Överbalansen var betydande och ökande, handläggningstiderna
– målens omloppstider – var alldeles för långa och antalet gamla mål av flera slag,
inte minst socialförsäkringsmål av alla sorter, var alldeles för många. Avdelningen
var därför tvungen att fokusera på att minska balanserna och förkorta handlägg-
ningstiderna. För att uppnå detta vidtogs åtskilliga åtgärder för vilka har redogjorts i
andra sammanhang.
En åtgärd som vidtogs var att öka specialiseringen i målhanteringen. Avsikten med
detta var att stärka beredningen av målen och öka effektiviteten i dömandet och
kvaliteten på avgörandena. För såväl domare som handläggare är det enklare att
handlägga måltyper som man är väl bekant med. Dessutom förenklar en specialis-
ering samordningen av målen, dvs. det blir lättare att hitta mål att ”bunta”.

Fördelningen av mål mellan de dömande enheterna
Inom avdelningen skedde specialiseringen på det sättet att det beslutades om för-
ändringar i lottningsschemat. Nu gäller i princip följande. De stora målgrupperna –
biståndsmål, vanliga socialförsäkringsmål, körkortsmål och flertalet fristmål (LVU,
LVM och psykiatrimål) – lottas på alla eller nästan alla dömande enheter. Mindre
målgrupper lottas på två eller flera enheter, t.ex. skolmål, LOU-mål, LSS-mål, Hsan-
mål och kommunalbesvärsmål. Härigenom anser vi att vi lever upp till kravet i 8 §
                                                                  Dnr 682-2012     Sid 7 (11)




förvaltningsrättsinstruktionen på slumpmässighet enligt en i förväg bestämd
ordning. De riktigt små målgrupperna lottas emellertid bara på en enhet. I detta fall
anser vi oss kunna åberopa undantagsbestämmelsen avseende mål av särskild art i
nämnda paragraf.

Fördelningen av mål inom de dömande enheterna
Även inom de dömande enheterna arbetar man numera mer och mer specialiserat.
Flertalet enheter har en form av förtursgrupp, som handlägger fristmål och vissa
förtursliknande mål. Sedan har de olika måltyperna fördelats mellan grupper eller
team av olika storlek. På vissa avdelningar är endast handläggarna indelade i sådana
grupper, men det blir allt vanligare att även domarna är indelade för viss tid i
grupperna. På flertalet enheter finns det både beredningsgrupper och uppsättande-
grupper med inriktning på särskilda måltyper. Handläggarna i uppsättandegrupperna
är inte sällan knutna till vissa speciella domare, som dömer i de mål i vilka
handläggaren sätter upp domsförslag. Knytningen handläggare och domare kan
grundas på måltyper eller på handledarskap. På några enheter sköter grupperna såväl
beredningen av målen som uppsättningen av domsförslag. Åtskilliga mål fördelas då
genom s.k. direktlottning. En sådan ordning underlättar handledningen och kun-
skapsöverföringen och bidrar till att dubbelarbete kan undvikas. Genom att en och
samma domare har ansvaret från målet under hela handläggningstiden tydliggörs
just den enskilde domarens ansvar för målet.
När det gäller de största målgrupperna – främst socialförsäkringsmål och bistånds-
mål – måste regelmässigt mer än en domare på enheten vara engagerad i dömandet. I
dessa fall finns i enhetsdokumenten instruktioner om hur fördelningen av målen ska
ske. Därvid tas hänsyn huvudsakligen till måltyp, angelägenhetsgrad, mängden mål i
balans, målens ålder och samordningsfördelar.
Rena förtursmål och en del förtursliknande mål fördelas mellan domarna i regel i
turordning på sätt som anges i enhetsdokumenten.
Muntliga förhandlingar kan undantagsvis kräva omfördelning av mål på grund av
tidsskäl och arbetsbelastning men oftast påverkar sådana förhandlingar inte den
fördelning som sker med stöd av enhetsdokumenten.
I domstolens notarieplan och fiskalsplan, liksom i enhetsdokumenten, finns
härutöver anvisningar som reglerar hur s.k. behörighetsdömande och fiskalernas
dömande ska organiseras (jfr 8 § andra stycket 4 i instruktionen).
Enhetschefen har, oavsett vilket fördelningssystem som tillämpas, ett verksamhets-
ansvar för arbetet på enheten. Häri ligger bl.a. att vid behov omfördela mål så att
kraven på effektivitet och kvalitet uppnås, att tillse att arbetsbördan är rimligt
fördelad mellan domarna på enheten, att notarier och fiskaler får lämpliga mål att
avgöra samt att tillse att mål av lika slag buntas och avgörs i rätt ordning.
Det bör i sammanhanget avslutningsvis framhållas att domarna på enheterna
regelmässigt har domarmöten på vilka frågor om fördelning av mål och eventuella
omfördelningar av mål återkommande dryftas. Här diskuteras också prioriteringar av
mål, särskilda avverkningsprojekt, fördelningen av muntliga förhandlingar och
domarnas arbetsbelastning (jfr JO 2700-2010). Dessutom bör det nämnas att
avdelningen till sitt förfogande har haft några förstärkningsdomare, som arbetat i
varierande omfattning och som tilldelats uppsatta mål för att avlasta dömande
enheter när behov härav har uppstått.

Några slutsatser
Genom att flertalet mål som tillhör avdelningen fördelas på enhet genom lottning
anser jag att kravet på slumpmässighet uppfylls. Den ordningen att några, relativt få,
mål fördelas direkt till viss enhet har stöd i det undantag som finns i instruktionen.
Vid den vidare fördelningen av mål på dömande domare är effektivitet och kvalitet
ledstjärnan. Rättskipningen blir härigenom rättssäker. Den specialisering som före-
kommer ska säkerställa att domare och handläggare har goda kunskaper på rätts-
                                                                       Dnr 682-2012     Sid 8 (11)




      området och att goda rutiner tillämpas vid målhanteringen. Verksamhetsnytta och ett
      medborgarperspektiv präglar arbetet på avdelningen.
      Jag anser också att vi når upp till kravet på oavhängighet och opartiskhet. Endast
      objektiva faktorer får ligga till grund för fördelningen och omfördelningen av mål
      mellan domare på avdelningen.
      Systemet är normbundet och i huvudsak transparent. I arbetsordningen, lott-
      ningsschemat och enhetsdokumenten finns anvisningar om hur fördelningen av mål
      ska ske. Enheterna har emellertid av olika skäl valt något olika lösningar på frågan
      hur målen ska fördelas inom enheten. I en föränderlig värld måste reglerna dock
      vara flexibla och kunna anpassas till olika och nya förutsättningar. Vår strävan är
      likväl att på sikt söka skapa ett något enhetligare och tydligare regelverk avseende
      fördelningen av mål inom enheterna.
Enheternas svar är här utelämnade.

Bedömning

Inledning
Frågan om fördelning av mål avhandlas i flera internationella dokument, där frågan
ses som en aspekt av domstolarnas och domarnas självständighet. I Sverige har
frågan behandlats av JO, som uttalat att det förhållandet att ansvaret för mål och
ärenden fördelas slumpvis enligt ett i förväg angivet system är av stor betydelse
inte främst för att säkerställa domarnas oberoende i snäv mening utan mera för att
tillgodose kravet på opartiskhet, dvs. för att undvika att ens misstanke uppkommer
om att obehöriga hänsyn tas vid fördelningen av nya mål (JO 2008/09 s. 42 och
2011/12 s. 58).
Frågan har också behandlats av Domarlagsutredningen i betänkandet SOU
2011:42. Utredningen föreslår en särskild regel i rättegångsbalken om fördelning
av mål. Bestämmelsen föreslås få följande lydelse:
      Varje domstol bestämmer själv hur mål och ärenden ska fördelas mellan enskilda
      domare. Fördelningen får inte vara ägnad att påverka målens eller ärendenas utgång.
      Fördelningen ska vara baserad på i förväg fastställda objektiva kriterier som är
      ägnade att medföra en rimlig arbetsfördelning och ett effektivt utnyttjande av såväl
      domstolens resurser som domarnas särskilda kunskaper. Om det föreligger särskilda
      skäl får domstolen besluta att visst mål ska fördelas på annat sätt än vad som följer
      av dessa kriterier.
Den föreslagna lagbestämmelsen motsvarar enligt min mening vad som rimligen
bör gälla redan idag. För förvaltningsrätternas del tillkommer regler i förordningen
(1996:382) med förvaltningsrättsinstruktion. Enligt 8 § i förordningen ska mål
fördelas mellan de organisatoriska enheter som anges i domstolens arbetsordning.
Fördelningen ska ske genom lottning. Undantag från kravet på lottning får göras
för mål av särskild art, för mål från en viss del av domkretsen, för att mål som har
inbördes samband ska kunna handläggas av samma organisatoriska enhet och för
att uppnå en fördelning av mål som tillgodoser kraven i förordningens 10 § (avser
tilldelning till fiskal) och 24 § (avser deltagande av chefsdomare i vissa fall) och
som i övrigt framstår som rimlig.
Domarlagsutredningen uttalade vidare angående fördelningssystemets transparens
(SOU 2011:42 s. 240):
                                                                       Dnr 682-2012     Sid 9 (11)




      Som tjänsteman vid domstolen, som part eller som utomstående betraktare bör det
      vara möjligt att kunna få veta på vilket sätt en viss domare tilldelas ett visst mål.
      Detta förutsätter att domstolarna utformar sina arbetsordningar mer konkret än vad
      som idag är fallet vid många domstolar. De i arbetsordningen upptagna fördelnings-
      bestämmelserna måste ha ett reellt innehåll så att fördelningen verkligen styrs av i
      förväg uppsatta objektiva kriterier.
Även detta uttalande ger enligt min mening uttryck för ett krav som det redan idag
är rimligt att ställa på domstolarnas fördelningsbestämmelser.
I det följande kommer jag först att översiktligt gå igenom hur enheterna på den
allmänna avdelningen i praktiken går till väga för att fördela mål mellan de domare
som slutligt ska avgöra målen. Därefter kommer jag att redovisa min syn på frågan
om domstolens fördelningsbestämmelser är tillräckligt konkreta och i övrigt
godtagbara.

Fördelningen av mål
Målen fördelas mellan förvaltningsrättens domare i flera steg. Den första
fördelningen sker mellan domstolens tre avdelningar och har att göra med vad det
är fråga om för mål – skattemål och migrationsmål fördelas på var sin
specialavdelning medan övriga mål tilldelas domstolens allmänna avdelning. Mot
denna första fördelning kan naturligtvis ingen kritik riktas.
Det nästa ledet i fördelningen, när det gäller den allmänna avdelningen, sker mellan
avdelningens nio dömande enheter. Här sker viss specialisering så att några
målgrupper bara tilldelas en enhet. Dessutom gäller att mål som har inbördes
samband ska handläggas på samma enhet. I övrigt sker lottning, vilken går till så
att mål som tillhör de stora målgrupperna tilldelas alla enheterna medan andra mål
tilldelas vissa av avdelningens enheter. Inte heller denna fördelning kan kritiseras.
När målet väl har tilldelats en av de nio dömande enheterna gäller enligt 14 § första
stycket förordningen med förvaltningsrättsinstruktion att det ska finnas en domare
som ansvarar för målet. Den domaren ansvarar för målet under ett beredningsskede
och kommer i de flesta fall inte vara samma domare som till slut ska avgöra målet.
Jag har inga erinringar mot hur förvaltningsrätten utser den domaren.
Den ur ett opartiskhetsperspektiv känsligaste fördelningen är den sista – att utse
den domare som ska avgöra målet. Här har olika metoder kommit till användning
inom enheterna.
I vissa brådskande mål fördelas målet genom lottning mellan domare när målet
kommer till enheten och den domaren avgör därefter målet. En sådan fördelning
kan inte kritiseras.
En annan metod är att målen fördelas på handläggare beroende på måltyp och att
valet av handläggare sedan styr vem av enhetens domare som ska avgöra målet.
Inte heller denna metod kan kritiseras.
I något fall sker fördelning av mål vid domarmöten. I JO 2011/12 s. 58 granskade
JO en tingsrätt där målen lottades på enheter bestående av flera domare och
fördelningen av muntliga förhandlingar mellan enhetens domare skedde vid
domarmöten. JO ansåg att systemet borde kunna godtas. JO fäste vikt vid att den
                                                                   Dnr 682-2012    Sid 10 (11)




inledande fördelningen skedde helt slumpvis, att en eventuell omfördelning
normalt skedde inom den grupp av domare på vilka målet initialt lottats samt att
fördelningen av ordförandeskap skedde öppet vid ett gemensamt möte och
uteslutande på grundval av sådana arbetsrelaterade hänsyn som t.ex. intresset av en
jämn arbetsbelastning. Då jag förutsätter att även den fördelning som sker vid
förvaltningsrättens domarmöten uteslutande sker på grundval av arbetsrelaterade
hänsyn måste enligt min mening systemet godtas även här.
På en enhet gäller att vissa mål kan domarbindas t.ex. om handläggaren och en
domare haft en mer ingående diskussion i någon sakfråga – den domaren kommer
då att avgöra målet. Vidare gäller på den enheten att den domare som fattar beslut
om att hålla muntlig förhandling i regel blir dömande domare i målet. Dessa
principer är i regel ägnade att främja effektiviteten i domstolsarbetet och kan inte
kritiseras.
På två enheter är det beträffande flera måltyper så att uppsatta mål läggs ut
sorterade efter måltyp och att domarna själva går och tar mål ur dessa högar varvid
förtursmål tas först och övriga mål i princip tas i åldersordning. Jag kan förstå
fördelarna med detta system. Det är lätt att administrera och rätt skött kan det leda
till att domarresurserna blir effektivt utnyttjade. Däremot kan man ifrågasätta om
systemet har tillräcklig stadga för att kunna godtas. För en utomstående betraktare
kan systemet uppfattas som godtyckligt. Jag vill inte underkänna systemet men det
bör utgå från klara och tydliga regler med reellt innehåll. Det är närmast en fråga
om hur reglerna för plockningen utformas i arbetsordning eller enhetsdokument
och jag kommer in på hur detta kan ske i det följande.

Förvaltningsrättens fördelningsbestämmelser
De metoder att fördela mål som enligt det sagda förekommer på den allmänna
avdelningens enheter bör alltså enligt min mening i huvudsak kunna godtas. Men
som jag varit inne på tidigare räcker inte det. För att systemet ska vara godtagbart
bör också krävas att det är baserat på i förväg fastställda objektiva kriterier. Det
krävs skriftliga regler för fördelningen; regler som är konkreta och begripliga så att
en part eller en utomstående betraktare kan ta del av dem och förstå dem. I det
följande ska jag ta ställning till hur förvaltningsrätten uppfyller detta krav.
Enligt 7 § förordningen med förvaltningsrättsinstruktion ska grunderna för
fördelningen av arbetsuppgifterna och de övriga bestämmelser som behövs för
verksamheten i förvaltningsrätten framgå av arbetsordningen. Beslut om
arbetsordning är ett administrativt ärende som enligt huvudregeln i förordningens
26 § första stycke avgörs av lagmannen. Lagmannen kan enligt 26 § andra stycket
hänskjuta frågan till domstolens kollegium. Om lagmannen väljer att avgöra frågan
själv, är han eller hon enligt 29 § andra stycket skyldig att samråda med kollegiet
före sitt beslut. Lagmannen kan enligt 32 § uppdra åt en avdelning eller någon som
är anställd vid förvaltningsrätten eller vid en tingsrätt på samma ort som
förvaltningsrätten att i sitt ställe avgöra administrativa ärenden.
Av AA:s yttrande framgår vad som föreskrivs i arbetsordningen rörande
fördelningen av mål mellan avdelningarna, mellan enheterna och inom enheterna.
                                                                    Dnr 682-2012    Sid 11 (11)




Det måste i och för sig vara möjligt att förvaltningsrätten i arbets-ordningen
fastställer övergripande grunder för denna fördelning och med stöd av 32 §
förordningen med förvaltningsrättsinstruktion delegerar till avdelningschef eller
enhetschef att med utgångspunkt från dessa grunder närmare besluta om
fördelningen. Så är också tanken i förvaltningsrättens arbetsordning.
Enligt min mening uppfyller förvaltningsrättens arbetsordning inte fullt ut kravet
att den ska ange grunderna för den slutliga fördelningen av mål till dömande
domare. Arbetsordningen ger det intrycket att enhetschefen beträffande varje mål
fattar ett beslut om vem av domarna som ska avgöra målet. Som framgått går det
emellertid inte till så på den allmänna avdelningens enheter. De flesta målen
fördelas mellan dömande domare utan att enhetschefen kopplas in. Arbets-
ordningen är alltså missvisande.
För att arbetsordningen ska stämma med verkligheten när det gäller fördelningen
av mål mellan dömande domare bör den alltså innehålla ett uppdrag till enhets-
cheferna att meddela föreskrifter om denna fördelning enligt de grunder som anges
i arbetsordningen. Dessa grunder kan vara ganska allmänt hållna. En utgångspunkt
kan t.ex. vara den lagregel om fördelning av mål som Domarlagsutredningen
föreslog och som jag har redovisat i det föregående.
Enheternas regler om fördelning av mål mellan dömande domare återfinns i de s.k.
enhetsdokumenten. Dessa dokument bör enligt min mening ses över när det gäller
regleringen av hur mål fördelas till dömande domare. De nuvarande dokumenten är
uppenbarligen avsedda för internt bruk på domstolen och är delvis ganska svåra att
förstå för en utomstående. Det är viktigt att dokumenten har ett reellt innehåll så att
fördelningen verkligen styrs av i förväg uppsatta objektiva kriterier. Dokumenten
bör utformas med tanke på att det för tilltron till verksamheten är viktigt att kunna
visa – även för andra än domstolens egna anställda – att domstolen fördelar målen
enligt objektiva kriterier. Siktet bör vara inställt på att huvudreglerna och
undantagen preciseras mera noggrant än idag och samlas i ett avsnitt som vid
behov kan visas upp för den som vill ifrågasätta varför ett mål fördelats på ett visst
sätt.
____________


Sammanfattningsvis anser jag alltså att de metoder att fördela mål mellan dömande
domare som förekommer på förvaltningsrättens allmänna avdelning i huvudsak kan
godtas. Däremot är jag kritisk till hur förvaltningsrätten har utformat sina skriftliga
regler för fördelningen.
Med dessa uttalanden avslutas ärendet.
