# Kritik mot Polismyndigheten Värmland för att ha lämnat ut sekretessbelagda uppgifter till en socialnämnd

JO 2014-12-03 dnr 682-2014

## Beslut

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                      Sid
                                                                          2014-12-03               682-2014                1 (6)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Polismyndigheten Värmland för att ha lämnat ut
                        sekretessbelagda uppgifter till en socialnämnd


                          Beslutet i korthet: En kvinna misstänktes för rattfylleri och narkotikabrott (eget bruk).
                          Med anledning av att hon hade en underårig son (född 1999) gjorde Polismyndigheten
                          Värmland en s.k. orosanmälan till socialnämnden. Anmälan gjordes trots att den
                          provtagning som gjorts endast visade positivt resultat för substanser i en smärtstillande
                          medicin som hon hade recept på. Förundersökningen avseende brotten lades senare
                          ned.
                          Uppgifter i en förundersökning omfattas av sekretess. Poliser har en anmälnings-
                          skyldighet till socialnämnden när de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker
                          att ett barn far illa, vilken bryter sekretessen och innebär att sådana uppgifter kan lämnas
                          ut. De får dock inte lämnas ut rutinmässigt. En bedömning av omständigheterna i det
                          enskilda fallet ska alltid göras.
                          När polismyndigheten lämnade ut uppgifterna om brottsmisstankarna till socialnämnden
                          måste det enligt JO ha stått klart för polisen att kvinnan inte längre var misstänkt för brott
                          och att det enbart rörde sig om ett normalt bruk av medicin som hon hade recept på.
                          Uppgifterna gav inte grund för misstanke om att hennes barn riskerade att fara illa och
                          omfattades därmed inte av anmälningsplikten. Polismyndigheten kritiseras i beslutet för
                          att ha lämnat ut uppgifterna.


                        Anmälan m.m.
                        I en anmälan till JO riktade AA klagomål mot Polismyndigheten Värmland för att
                        polisen, utan att det funnits anledning till det, lämnat ut uppgifter till socialtjänsten
                        i AA:s hemkommun om att hon misstänktes för rattfylleri och ringa narkotikabrott.

                        Av anmälan och handlingarna i ärendet framgick bl.a. följande. AA:s bil stoppades
                        av polisen i en kontroll den 12 december 2013. Polisen misstänkte att AA var
                        narkotikapåverkad och hon fick följa med för att lämna urin- och blodprov. I
                        samband med provtagningarna berättade AA att hon åt smärtstillande medicin som
                        var narkotikaklassad och hon gav samtidigt polisen lov att hämta in hennes
                        medicinlista. Av Rättsmedicinalverkets rättskemiska undersökning som blev klar
                        den 22 januari 2014 framgick att provet innehöll just den narkotikaklassade
                        substans som ingick i AA:s medicin.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                         Dnr 682-2014      Sid 2 (6)




Med anledning av analysresultatet och då AA hade en underårig son (född 1999)
skickade polisen protokollet, där det framgick att AA misstänktes för rattfylleri och
ringa narkotikabrott, till socialtjänsten i kommunen. Socialtjänstens vuxenenhet
kallade därefter AA till ett möte. Efter att AA hade förklarat att analysresultatet
berodde på hennes medicin sade den person hon kallats till att socialtjänsten
egentligen inte skulle ha fått protokollet från polisen och att misstankarna skulle
skrivas av. Den 11 februari 2014 lades förundersökningen om rattfylleri och
narkotikabrott ned.

AA ansåg att det var fel av polisen att lämna uppgifterna till socialtjänsten eftersom
hon hade berättat om att hon åt medicin som skrivits ut av läkare och polisen hade
tillgång till hennes medicinlista.

## Utredning

Utredning
Efter att ha granskat handlingarna begärde JO att Rikspolisstyrelsen skulle hämta
in upplysningar från polismyndigheterna om praxis när det gäller att underrätta
socialtjänsten om misstankar om narkotikabrott och sedan yttra sig över det
aktuella förfarandet.

Polismyndigheten Värmland lämnade bl.a. följande upplysningar om den anmälda
händelsen till Rikspolisstyrelsen:

      Sammanfattningsvis menar polismyndigheten att utlämnande av uppgifter om att en
      person testats positivt avseende bruk av droger inte kan ske slentrianmässigt, utan
      måste föregås av en särskild sekretessprövning i varje enskilt fall.
      I aktuellt fall har polisinspektör BB uppgett att bedömningen att lämna ut
      information till socialtjänsten har gjorts gentemot 3 § polislagen och 14 kap. 1 §
      socialtjänstlagen (SoL). Vidare att den sistnämnda bestämmelsen har använts
      eftersom AA har en son född 1999.
      Polismyndigheten får konstatera att det är korrekt att bedöma situationen utifrån
      14 kap. 1 § SoL eftersom det finns barn med i bilden som kan fara illa men att det
      saknas en prövning utifrån den sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 28 §
      offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, om uppgiftsskyldighet.
      Bestämmelsen i 14 kap. 1 § SoL ger ingen självständig rätt att lämna ut
      sekretessbelagda uppgifter utan sekretessprövningen skulle också ha innefattat
      bestämmelsen i OSL.
Rikspolisstyrelsen lämnade därefter bl.a. följande upplysningar:

      Av [polismyndigheternas] yttranden kan den slutsatsen dras att det inte finns någon
      enhetlig praxis när det gäller hur uppgiftslämnande till socialtjänsten närmare går till
      vid misstanke om rattfylleri och ringa narkotikabrott. Det finns dock inget som tyder
      på att uppgifter inte lämnas till socialtjänsten i enlighet med de bestämmelser som
      finns i bl.a. 6 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM).
      –––
      De flesta polismyndigheter anger att de inte lämnar ut uppgifter rutinmässigt till
      socialtjänsten utan först efter en sekretessprövning. Två myndigheter hänvisar dock
      enbart till 3 § polislagen i sina yttranden och det är något oklart om dessa
      myndigheter rutinmässigt lämnar ut uppgifter till socialtjänsten utan föregående
      sekretessprövning.
                                                                        Dnr 682-2014     Sid 3 (6)




      Ett antal polismyndigheter lämnar ut uppgifter till socialtjänsten med hänvisning till
      14 kap. l § SoL, 6 § LVM samt 6 och 34 §§ lagen (1964:167) med särskilda
      bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL). En myndighet har hänvisat till l, 3 och
      21 §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och
      uppger att de tillämpar generalklausulen i OSL [10 kap. 27 §] vid utlämnande.
      Några myndigheter anför att praxisen kan skifta från polisområde (eller liknande) till
      polisområde eller enhet, men att man genom utbildning och lokala tjänsteföreskrifter
      avser att få till stånd en enhetlig praxis.
      Flera polismyndigheter anger att då de lämnar uppgifter avseende rattfylleri och
      ringa narkotikabrott sker det efter att analysresultaten är färdiga. Någon myndighet
      lämnar ut uppgifter först då förundersökningen är klar och det är klart att åtal ska
      väckas. Några myndigheter anger att när det gäller unga sker uppgiftslämnandet
      redan då misstanke uppkommit.
      Ett fåtal polismyndigheter har uppgett att de lämnar hela förundersökningen till
      socialtjänsten. Det är oklart om dessa myndigheter menat såväl när misstänkt är
      underårig som icke underårig.
Rikspolisstyrelsen (rikspolischefen CC) gjorde bl.a. följande bedömning:

      Uppgifter om att en person misstänks för rattfylleri och ringa narkotikabrott omfattas
      av sekretess.
      Den uppgiftsskyldighet som finns i bl.a. 14 kap. l § SoL och 6 § LVM innebär en
      sådan uppgiftsskyldighet som avses i 10 kap. 28 § OSL och som bryter sekretessen
      och möjliggör att uppgifter kan lämnas ut till socialtjänsten.
      Polisens skyldighet enligt 3 § polislagen att underrätta myndigheter inom
      socialtjänsten innebär enligt Rikspolisstyrelsens bedömning inte en sådan
      uppgiftsskyldighet som avses i 10 kap. 28 § första stycket OSL och som bryter
      sekretessen.
      Härutöver bör uppgifter också kunna lämnas ut till socialtjänsten med stöd av
      10 kap. 2 § samt 10 kap. 27 § OSL.
      En annan fråga är hur många och vilka uppgifter som omfattas av
      uppgiftsskyldigheten. Rikspolisstyrelsen delar Polismyndigheten Värmlands
      bedömning att en prövning måste ske för att kunna avgöra vilka uppgifter som
      omfattas av uppgiftsskyldigheten och att endast sådana uppgifter som kan antas vara
      av betydelse för socialtjänstens bedömning ska lämnas (se Lenberg m.fl.
      Offentlighets- och sekretesslagen - En kommentar l jan 2014 Zeteo).
      Styrelsen vill härutöver nämna att vill polismyndigheten exempelvis att ett utdrag
      från misstankeregistret eller en sammanställning av uppgifter från detta register
      medföljer anmälan till socialnämnden måste detta bedömas separat, skilt från frågan
      om anmälningsskyldigheten och bestämmelserna i 10 kap. 28 § OSL.
      I dessa fall blir det bestämmelserna i respektive registerförfattning, t.ex. lagen
      (1998:621) om misstankeregister och förordningen (1999:1135) om
      misstankeregister som styr möjligheten att lämna ut uppgifter, tillsammans med
      bestämmelserna i OSL (i detta fall 35 kap. l § 7 OSL). Bestämmelserna om för vilka
      ändamål uppgifter får behandlas och bestämmelser om till vilka myndigheter
      uppgifter får lämnas ut kan i dessa fall innebära begränsningar i möjligheten att
      lämna uppgifter från vissa register till socialnämnden. En bedömning måste göras i
      varje enskilt fall.
      En ytterligare fråga som är av betydelse är när en uppgift ska lämnas. Av 14 kap. l §
      SoL och 6 § LVM framgår att anmälan ska ske genast. Det ligger i sakens natur att
      ett sådant uppgiftslämnande ska ske skyndsamt för att socialtjänsten ska kunna agera
      snabbt vid behov. Det finns dock för polisen i vissa fall möjlighet att avvakta med
      underrättelse. "I de fall då det kan antas att syftet med beslutade åtgärder motverkas
      eller den framtida verksamheten - t.ex. en förundersökning i brottmål - skadas om
                                                                          Dnr 682-2014       Sid 4 (6)




      uppgiften lämnas måste enligt motiven (prop. 1983/84:111 s. 57) förutsättas att
      uppgiften lämnas först när en sådan risk inte längre föreligger" (Berggren & Munck,
      Polislagen, En kommentar, uppl. 8, s. 44). I det nu aktuella fallet underrättade
      polismyndigheten socialtjänsten skyndsamt vilket följer av lagstiftningen.
      Rikspolisstyrelsen finner inte att polismyndigheten agerat felaktigt i detta
      hänseende.
      Praxis inom polisen i den aktuella typen av ärenden visar att polismyndigheterna
      som regel gör en bedömning i varje enskilt fall innan uppgifter lämnas till
      socialtjänsten av såväl uppgiftsskyldigheten som sekretessen. Av
      polismyndigheternas yttranden framgår dock att det finns ett behov av uppföljning
      av och i en del fall förtydliganden av rutiner och riktlinjer avseende bl.a. enligt vilka
      lagrum en prövning ska ske samt vilka uppgifter som kan och i så fall bör lämnas.
      Rikspolisstyrelsen anser det mycket angeläget att relevanta uppgifter avseende
      personer som misstänkts för rattfylleri kan lämnas till socialtjänsten som ett led i
      trafiksäkerhetsarbetet. Detta måste dock ske efter en bedömning av
      uppgiftsskyldigheten och sekretessen i varje enskilt fall.
AA kommenterade yttrandet.

Rättslig reglering
Enligt 35 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (OSL) gäller
sekretess för uppgift om enskilds personliga förhållanden som förekommer i en
förundersökning, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde
eller någon närstående till denne lider skada eller men.

En uppgift som omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen får
inte röjas för enskilda eller för andra myndigheter, om inte annat anges i bl.a. den
lagen (8 kap. 1 § OSL). Enligt 10 kap. 28 § OSL hindrar sekretess inte att en
uppgift lämnas till annan myndighet om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller
förordning. Sekretessbelagda uppgifter kan i vissa fall också lämnas till en annan
myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde
framför det intresse som sekretessen ska skydda, enligt den s.k. generalklausulen i
10 kap. 27 § OSL.

Polisens samverkan med andra myndigheter regleras i 3 § polislagen. I bestämmel-
sen anges bl.a. att det särskilt åligger polisen att samarbeta med myndigheterna
inom socialtjänsten och snarast underrätta dessa om förhållanden som bör föran-
leda någon åtgärd av dem. I paragrafen erinras det även om att bestämmelser om
skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd
finns i 14 kap. 1 § socialtjänstlagen.

Enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen är myndigheter vars verksamhet berör barn och
ungdomar skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får
kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Med att ett barn far illa avses
t.ex. alla de fall då det kan antas att brister i omsorgen om en underårig eller något
annat förhållande i hemmet medför fara för den underåriges hälsa eller utveckling.
Om en förälder som bor tillsammans med underåriga barn frihetsberövas på grund
av misstankar om allvarlig brottslighet bör enligt JO en anmälan till socialtjänsten
göras (se JO 2010/11 s. 130, dnr 4981-2008).
                                                                    Dnr 682-2014    Sid 5 (6)




Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse den 1 januari 2013. De ändringar som då
gjordes avsåg att tydliggöra när en anmälan ska ske och klargöra att anmälaren inte
behöver sätta sig in i om socialtjänsten behöver ingripa till ett barns skydd utan kan
utgå från sina egna iakttagelser och sin egen bedömning om att ett barn far illa eller
misstänks fara illa (se prop. 2012/13:10 s. 46). Anmälningsplikten förutsätter alltså
inte att det är klarlagt att socialnämnden behöver ingripa och även uppgifter som är
svårbedömda eller obestyrkta ska anmälas om de tyder på att ett barn kan vara i
behov av stöd eller hjälp från socialtjänstens sida (se Lundgren, Sunesson och
Thunved, Nya sociallagarna, den 1 januari 2014, Zeteo, kommentaren till 14 kap. 1
§ socialtjänstlagen).

## Bedömning

Bedömning
Uppgifterna om att AA misstänktes för rattfylleri och narkotikabrott var
sekretessbelagda hos polismyndigheten enligt 35 kap. 1 § första stycket OSL.
Sekretessen gällde som utgångspunkt även i förhållande till andra myndigheter.

Enligt bestämmelsen i 10 kap. 28 § första stycket OSL bryter emellertid en
uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning den sekretess som gällde för
uppgifterna. Den anmälningsplikt som gäller för bl.a. polisen enligt 14 kap. 1 §
socialtjänstlagen är en sådan uppgiftsskyldighet. Polismyndigheterna och deras
anställda ska alltså, om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att
ett barn far illa, lämna de uppgifter som föranleder den bedömningen till
socialtjänsten, även om uppgifterna är sekretessbelagda. Avgörande för om det var
riktigt av polisen att lämna de aktuella uppgifterna om AA till socialtjänsten är
alltså om det fanns en anmälningsplikt för polisen beträffande uppgifterna.

Uppgifter om att en person är misstänkt för narkotikabrott och rattfylleri, och de
omständigheter som ligger till grund för misstankarna, är sådana uppgifter som
mycket väl kan omfattas av anmälningsplikten. Polisanställda får dock inte med
stöd av bestämmelserna om anmälningsplikt lämna ut sekretessbelagda uppgifter
om brottsmisstankar eller andra förhållanden till socialtjänsten på ett rutinmässigt
sätt, t.ex. genom att misstankar om vissa brott alltid anmäls när den misstänkte har
ansvar för ett barn. Det måste alltid göras en bedömning i det enskilda fallet om en

## Anmälan och bakgrund

anmälan ska göras. Det kan ofta vara svårt för den enskilde polismannen att
bedöma om det finns en anmälningsplikt. Genom de ändringar i 14 kap. 1 §
socialtjänstlagen som trädde i kraft den 1 januari 2013 betonades att en
anmälningspliktig person kan utgå från sina egna iakttagelser och sin egen
bedömning om att ett barn far illa eller misstänks fara illa. Även uppgifter som är
svårbedömda eller obestyrkta kan anmälas. Lagstiftaren har alltså, i barnets
intresse, gett dem som omfattas av bestämmelsen ett inte obetydligt utrymme att
själva bedöma när en anmälan ska göras.

När polisen lämnade uppgifterna om brottsmisstankarna mot AA till socialtjänsten
måste det, trots att förundersökningen ännu inte lagts ned, ha stått klart att hon inte
längre var misstänkt för något brott och att det endast rörde sig om ett normalt bruk
av medicin som AA hade recept på. De aktuella uppgifterna var därmed under alla
                                                                   Dnr 682-2014    Sid 6 (6)




förhållanden inte sådana att det fanns grund för någon misstanke om att AA:s barn
riskerade att fara illa. Uppgifterna omfattades alltså inte av anmälningsplikt och
polisen skulle inte ha lämnat ut dem till socialtjänsten. Polismyndigheten ska
kritiseras för att detta ändå gjordes.

När det gäller frågor om polisens uppgiftsskyldighet i förhållande till socialtjänsten
finns, som Rikspolisstyrelsen framhåller, ett behov av uppföljning och
förtydligande av rutiner och riktlinjer. Jag förutsätter att detta kommer att ske.
