# Vissa uttalanden om hur en påstådd förälder som agerar som ställföreträdare för ett barn bör behandlas i processuellt hänseende i ett ärende om uppehållstillstånd på grund av anknytning

JO 2016-10-14 dnr 6839-2014

BESLUT
                                                                          Datum             Dnr                            Sid
                                                                          2016-10-14        6839-2014                     1 (9)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Vissa uttalanden om hur en påstådd förälder som agerar som
                        ställföreträdare för ett barn bör behandlas i processuellt hänseende i
                        ett ärende om uppehållstillstånd på grund av anknytning


                          Beslutet i korthet: Frågor om ställföreträdarskap för underåriga i ärenden om
                          uppehållstillstånd på grund av anknytning är komplexa, bl.a. på grund av att
                          utredningen och bedömningen av behörigheten att föra talan sammanfaller med
                          bedömningen av ärendet i sak. I beslutet behandlar JO frågan om ställföreträdarskap i
                          anknytningsärenden som rör föräldrar och barn som kommer från länder där det är
                          svårt eller omöjligt för sökandena att klarlägga sin identitet med traditionella
                          bevismedel.
                          JO uttalar bl.a. att i dessa fall bör den som gjort sannolikt att han eller hon är förälder
                          till en underårig sökande presumeras vara sökandens ställföreträdare och därmed
                          behörig att föra hans eller hennes talan. JO uttalar vidare att när presumtionen
                          tillämpas ska all kommunikation i ärendet ske med den presumerade
                          ställföreträdaren. I beslutet behandlar JO även frågan om i vilka fall en ansökan av en
                          påstådd ställföreträdare bör avvisas respektive prövas i sak, och anger att han eller
                          hon i samtliga fall bör underrättas om beslutet.
                          Enligt JO ger Migrationsverkets rättsliga ställningstagande angående behörig
                          ställföreträdare för barn i ärenden om uppehållstillstånd (SR 08/2015) en god grund
                          för en rättssäker tillämpning i dessa ärenden, även med beaktande av att det finns
                          vissa oklarheter om förfarandet.

## Bakgrund

En person under 18 år som söker uppehållstillstånd på grund av anknytning till
                        någon i Sverige kan inte själv göra en ansökan och föra sin talan i processen. I
                        stället måste en ställföreträdare för den underårige göra detta. En
                        ställföreträdare måste som utgångspunkt styrka sin behörighet att företräda den
                        underårige.

                        I de flesta fall är det inte något problem för en legal vårdnadshavare att styrka
                        sin behörighet att företräda den underårige. Om den underårige och den
                        påstådda föräldern kommer från ett land där det inte finns någon möjlighet att
                        ordna tillförlitliga dokument om identitet och släktskap kan dock kravet på att
                        styrka det påstådda ställföreträdarskapet vara svårt eller till och med omöjligt att




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327 26 Stockholm                        Telefon:       08-786 40 00
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Texttelefon:   08-786 61 15
                                               Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                     Dnr 6839-2014       Sid 2 (9)




uppfylla. Detta har i en del fall lett till att underåriga sökande inte kunnat få sin
sak prövad.

I ett tidigare ärende (se JO:s beslut i ärende 4759-2013) uppkom vissa frågor
om ställföreträdarskap för underåriga i ärenden om uppehållstillstånd på grund
av anknytning. Det gällde bl.a. frågan om en påstådd förälder ska underrättas
om ett beslut när den underåriges talan avvisas på grund av att föräldern inte
anses vara behörig att föra den underåriges talan. Migrationsverket var av
uppfattningen att det inte fanns någon underrättelseskyldighet för myndigheten i
dessa fall men utvecklade inte sitt ställningstagande närmare. Verket angav inte
heller hur bedömningen förhöll sig till verkets rättsliga ställningstagande
angående kraven på klarlagd identitet och pass i ärenden om uppehållstillstånd
(RCI 07/2012), som bl.a. angav att verket i vissa fall skulle presumera att en
påstådd förälder var behörig att föra den underåriges talan.

I mitt beslut uttalade jag att den underårige riskerar att gå miste om sin rätt att få
beslutet överprövat, om den påstådda föräldern inte underrättas om ett
avvisningsbeslut, och att detta med styrka talar för att en påstådd förälder bör
underrättas om ett sådant beslut. Frågan om ställföreträdarskap för underåriga i
ärenden om uppehållstillstånd på grund av anknytning är dock komplex. Jag
valde därför att inte göra några ytterligare uttalanden i ärendet om hur en
påstådd förälder skulle behandlas i processuellt hänseende utan beslutade att
frågorna skulle utredas inom ramen för ett nytt ärende.

Begäran om yttrande
Migrationsverket uppmanades att yttra sig över följande frågor:

1. I vilka fall anser verket att presumtionen om behörig ställföreträdare som
   anges i det rättsliga ställningstagandet (RCI 07/2012) ska tillämpas?
2. Vad innebär det för handläggningen att presumtionen tillämpas, dvs. hur
   kommer den påstådda föräldern att behandlas i processuellt avseende?

Migrationsverket uppmanades vidare att särskilt kommentera följande frågor
med utgångspunkt i att presumtionen om rätt att företräda en underårig
upprätthålls fullt ut i ett ärende:

 Uppkommer det några svårigheter vid kommunicering under ärendets gång,
  t.ex. i fråga om sekretess?
 Hur påverkar tillämpningen av presumtionen möjligheterna till DNA-
  undersökning?
 Ska ställföreträdaren underrättas om alla avgöranden i ärendet (även
  avvisningsbeslut) i enlighet med 21 § förvaltningslagen och finns det några
  problem med detta, t.ex. i fråga om sekretess?
 Kan det, enligt Migrationsverket, uppstå svårigheter när verkets beslut
  överklagas till domstol, t.ex. om rätten för den påstådda föräldern att föra
  talan där?
                                                                       Dnr 6839-2014        Sid 3 (9)




 Är det självklart att en ansökan ska avvisas om nya omständigheter kommer
  fram eller kan presumtionen om behörig ställföreträdare upprätthållas till
  dess ärendet prövas i sak?

Migrationsverkets yttrande
Migrationsverket (generaldirektören AA) yttrade sig kortfattat över de frågor JO
ställt och bifogade ett nytt rättsligt ställningstagande om ställföreträdare för
barn. Följande kom fram.

I vilka fall ska presumtionen om behörig ställföreträdare tillämpas?
Det rättsliga ställningstagandet angående kraven på klarlagd identitet och pass i
ärenden om uppehållstillstånd (RCI 07/2012) upphävdes den 30 januari 2015.
Den 27 februari 2015 beslutades ett nytt rättsligt ställningstagande angående
behörig ställföreträdare för ett barn i ärenden om uppehållstillstånd
(SR 08/2015). Enligt det nya rättsliga ställningstagandet tillämpar verket en
presumtion om att en förälder är behörig ställföreträdare för sitt barn. När det
gäller beviskravet för släktskap anges följande.

      Frågan om en person är barnets förälder har betydelse både för bedömningen av
      frågan om ställföreträdarskap och i flertalet fall även för sakprövningen av
      frågan om uppehållstillstånd på anknytning. Att personer som inte kan styrka sin
      identitet inte skulle kunna få sina barns ansökan prövad i sak skulle motverka
      syftet med den möjlighet till bevislättnad i vissa fall som Migrationsöver-
      domstolen uttalat i MIG 2012:1. Ett för högt beviskrav i denna del kan inte heller
      anses proportionerligt mot bakgrund av den möjlighet till DNA-analys som finns
      vid en senare sakprövning […] Det får därför anses tillräckligt, i det här skedet,
      att de sökande har gjort sannolikt att det uppgivna släktskapet är korrekt. [– – –]
      Kommer de sökande från ett land i vilket det bör gå att få fram handlingar som
      visar släktskap, t.ex. id-handlingar eller födelsebevis, bör detta normalt kunna
      krävas för att göra släktskapet sannolikt.
      Om de sökande inte kan förväntas få fram handlingar som gör släktskapet
      sannolikt i ärendet får en bedömning göras av om uppgifterna i sökandens
      ansökan eller utredning och i förekommande fall de uppgifter som finns i
      anknytningspersonens ärende gör släktskapet sannolikt. [– – –] Kommer det fram
      att sökanden och anknytningspersonen lämnat samstämmiga uppgifter om t.ex.
      familjemedlemmar, levnadsförhållanden och anknytningspersonens flykt från
      hemlandet, bör detta i de flesta fall medföra att släktskapet har gjorts sannolikt
      och det kan då presumeras att påstådd förälder, antingen en av dem eller båda, är
      behörig att föra barnets talan, till dess att något annat framkommer under
      handläggningen.
      Mot bakgrund av den sakprövning som senare görs och där de sökande som
      saknar möjlighet att styrka sin identitet kan visa släktskap genom DNA-analys är
      risken för att barn beviljas uppehållstillstånd på anknytning till en vuxen som
      felaktigt uppgivits vara dennes förälder liten (jfr prop. 2005/06:72 s 70). Om det
      senare framkommer, t.ex. efter DNA-analys, att släktskapet inte är det som
      uppgivits kan den ursprungliga bedömningen om ställföreträdarskap ändras.
                                                                       Dnr 6839-2014       Sid 4 (9)




      Om det av utredningen redan i detta inledande skede framkommer sådana
      omständigheter som medför att den sökande inte gjort föräldraskapet sannolikt
      kan det bli aktuellt att avvisa ansökan p.g.a. avsaknad av legal ställföreträdare.
      Den sökande måste då först få möjlighet att bemöta de omständigheter som talar
      mot föräldraskapet.

Vad innebär det för handläggningen att presumtionen tillämpas?
När presumtionen tillämpas ska all kommunikation i ärendet ske med den
presumerade ställföreträdaren. Kommunikationen innebär inte några problem ur
sekretesshänseende eftersom uppgifter kan hemlighållas även för
vårdnadshavare med stöd av 12 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen. Den
presumerade ställföreträdaren ska också underrättas om alla avgöranden i
ärendet. Om presumtionen bryts och ansökan avvisas ska den f.d.
ställföreträdaren underrättas om beslutet. I dessa fall kan det finnas skäl att
sekretessbelägga delar av beslutet.

Hur påverkar tillämpningen av presumtionen möjligheterna till DNA-
undersökning?
En DNA-analys kan inte erbjudas enbart för att utreda frågan om ställföre-
trädarskap. Däremot kan analysen erbjudas om släktskapet behöver styrkas (se
13 kap. 15 § utlänningslagen). En faktisk vårdnadshavare eller presumtiv
ställföreträdare kan underteckna ett samtycke för att genomföra en DNA-analys.

Kan presumtionen upprätthållas under ärendets gång även om nya
omständigheter kommer fram?
När det gäller frågan om när presumtionen kan brytas anges bl.a. följande i det
rättsliga ställningstagandet. Att en förälder inte anses vara vårdnadshavare får
stora konsekvenser för barnet som då inte kan få sin ansökan prövad. För att
presumtionen om behörig ställföreträdare ska brytas och ansökan avvisas krävs
därför en hög grad av säkerhet om vårdnadsförhållandena för det enskilda
barnet. Som regel krävs att det i det enskilda ärendet kommer fram att en annan
utpekad person är vårdnadshavare. Eftersom Migrationsverket måste pröva om
det finns en annan förälder som har vårdnaden om barnet och om han eller hon
lämnat sitt medgivande till flytten innan ett uppehållstillstånd beviljas, är risken
för att ett barn beviljas ett uppehållstillstånd i strid med en vårdnadshavares
vilja begränsad. En sakprövning kan därför inte anses stå i strid med någon
vårdnadshavares intressen.

En prövning måste göras i varje enskilt ärende av om en ansökan ska avvisas
när nya omständigheter kommer fram eller om presumtionen ska upprätthållas
till dess ärendet prövas i sak. Avgörande för denna bedömning är vilka
uppgifter som kommit fram och vilket bevisvärde de kan tillmätas.

Har det uppstått några problem i samband med att verkets beslut
överklagats till domstol?
I ett fåtal ärenden har det uppstått problem i domstolarna när verkets beslut har
överklagats. Det har främst gällt frågan om samtycke funnits från den andra
vårdnadshavaren.
                                                                   Dnr 6839-2014     Sid 5 (9)




Rättslig reglering
Allmänna utgångspunkter
Av 5 kap. 3 § första stycket 2 utlänningslagen framgår att ett uppehållstillstånd
under vissa förutsättningar ska ges till bl.a. ett utländskt ogift barn som har en
förälder som är bosatt i Sverige. Med barn avses i utlänningslagen en person
som är under 18 år (se 1 kap. 2 § utlänningslagen).

I fall som rör barn ska särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och
utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver (se 1 kap. 10 § utlänningslagen).

Ställföreträdarskap
Enligt civilrättsliga regler och förvaltningsrättsliga principer kan var och en,
även ett barn, vara part i en process. Barnet saknar dock i allmänhet
processbehörighet, och barnets talan måste föras av en ställföreträdare, oftast
vårdnadshavaren. (Se 11 kap. 1 § rättegångsbalken och 9 kap. 1 §
föräldrabalken.)

Migrationsöverdomstolen har slagit fast att den underåriges talan vid en
ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning måste föras av barnets
legala vårdnadshavare eller en annan legal ställföreträdare. Som utgångspunkt
ska den som uppträder som ställföreträdare styrka sin behörighet. Frågan om
vem som ska anses vara ställföreträdare avgörs i enlighet med den lag som råder
i det land där barnet befinner sig. (Se MIG 2009:17.)

När det är omöjligt för en underårig sökande att med handlingar från hemlandet
eller på annat sätt visa vem som är legal ställföreträdare har
Migrationsöverdomstolen ansett att biologiska föräldrar är behöriga att föra
talan om det inte kommit fram något som talar emot att de är sökandens
ställföreträdare. (Se MIG 2012:1 som redovisas nedan.)

Beviskrav för identitet och släktskap
Inom förvaltningsprocessrätten är det en vedertagen bevisrättslig princip att den
som ansöker om en förmån har bevisbördan för att han eller hon uppfyller de
krav som uppställs i lagen för att förmånen ska beviljas. Den som ansöker om
uppehållstillstånd har således inledningsvis bevisbördan för de faktiska
omständigheter som krävs för uppehållstillstånd. (Se bl.a. MIG 2006:1 och
Hans Ragnemalm, Förvaltningsprocessrättens grunder, 9:e uppl., s. 111.)

I samband med vissa ändringar i utlänningslagen som stärkte rätten till
familjeåterförening angav regeringen bl.a. följande. En förutsättning för att en
ansökan om uppehållstillstånd för familjeåterförening ska kunna beviljas är att
sökandens identitet är fastställd och att det finns underlag som ger stöd åt ett
påstående om släktskap mellan sökanden och anknytningspersonen i Sverige.
Det kan ske genom t.ex. födelseattester eller personbevis. Det har emellertid
visat sig att det på grund av förhållandena i sökandens hemland ibland är
omöjligt att skaffa fram sådana dokument. När det gäller barn som vill
återförenas med en förälder har det därför ofta räckt med att det finns sannolika
                                                                     Dnr 6839-2014      Sid 6 (9)




skäl för att det uppgivna släktskapet är korrekt. (Se prop. 2005/06:72
Genomförande av EG-direktivet om rätt till familjeåterförening samt vissa
frågor om handläggning och DNA-analys vid familjeåterförening, s. 68 f.)

Utgångspunkten i ett anknytningsärende är alltså att både sökandens identitet
och anknytning till personen i Sverige ska vara klarlagda. Identitetsfrågan ska
prövas före frågan om anknytning. (Se bl.a. MIG 2011:11.)

När det varit omöjligt att visa identitet och anknytning med traditionella
bevismedel har Migrationsöverdomstolen ansett att en individuell bedömning
ska göras. Bedömningen ska innefatta frågan om proportionaliteten i ett högt
beviskrav i familjeåterföreningsärendena (se MIG 2012:1). I det fallet ansåg
domstolen att det var tillräckligt att sökanden gjort sin identitet sannolik. I målet
fanns en DNA-analys som visade ett biologiskt föräldraskap mellan den
underåriga sökanden, den vuxna sökanden och anknytningspersonen. De
biologiska föräldrarna ansågs behöriga att föra den underåriges talan eftersom
det inte kommit fram något som talade emot att de också var den underåriges
ställföreträdare.

I ett senare avgörande har Migrationsöverdomstolen använt sig av den
bevislättnadsprincip i fråga om identitet som tillämpades i MIG 2012:1.
Migrationsöverdomstolen uttalade att det var tillräckligt att sökanden i ett
ärende om familjeåterförening gjorde sin identitet sannolik och beaktade bl.a.
att en DNA-utredning visade att sökanden var far till ett barn som han uppgavs
ha gemensamt med anknytningspersonen. (Se MIG 2014:16.) Frågor om
bevislättnad har också behandlats i MIG 2016:6 och MIG 2016:13.

I ärenden om uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning, t.ex. när det
gäller ett utländskt barn som söker uppehållstillstånd och åberopar anknytning
till en förälder i Sverige, ska Migrationsverket ge sökanden och
anknytningspersonen tillfälle att få en DNA-analys utförd när det gäller det
biologiska släktskap som åberopas i ansökan, om den övriga utredningen om
släktskapet inte är tillräcklig för att uppehållstillstånd ska beviljas och det inte
är uppenbart att det inte är fråga om något sådant släktskapsförhållande som
åberopas. (Se 13 kap. 15 § första stycket utlänningslagen.)

Bedömning
Inledande avgränsning
Min granskning har avsett Migrationsverkets hantering av ställföreträdarfrågor i
anknytningsärenden med föräldrar och barn från länder där det är svårt eller
omöjligt för sökandena att med traditionella bevismedel klarlägga sin identitet.
Mina uttalanden begränsar sig till denna typ av ärenden.

Behörig ställföreträdare för barn i anknytningsärenden
När en underårig ansöker om uppehållstillstånd på grund av anknytning till en
förälder som är bosatt i Sverige måste talan föras av hans eller hennes legala
vårdnadshavare eller av en annan legal ställföreträdare eftersom den underårige
                                                                     Dnr 6839-2014      Sid 7 (9)




inte har egen processbehörighet. I fråga om den som kommer från ett land där
det är svårt eller till och med omöjligt att visa identitet och släktskap genom
traditionella bevismedel har biologiska föräldrar ansetts vara behöriga att föra
den underåriges talan när släktskapet är visat genom en DNA-utredning och det
inte kommit fram något som talat emot att de är ställföreträdare (se MIG
2012:1).

Frågan som föranledde min utredning var, som nämnts inledningsvis, den
oklarhet som tycktes råda om en påstådd förälder ska underrättas om ett beslut
att avvisa en underårigs ansökan när detta sker på grund av att den påstådda
föräldern inte anses vara behörig att föra den underåriges talan. I mitt tidigare
beslut uttalade jag att om den påstådda föräldern inte underrättas om
avvisningsbeslutet kan detta medföra att den underårige går miste om sin rätt att
få beslutet överprövat, och att detta med styrka talar för att en påstådd förälder
bör underrättas om ett sådant beslut.

Migrationsverket har efter mitt beslut tagit upp frågan om ställföreträdarskap
för barn på nytt i ett rättsligt ställningstagande som särskilt behandlar dessa
frågor (SR 08/2015). I det ställningstagandet utvecklar och tydliggör
Migrationsverket vilket beviskrav som gäller för den som påstår sig vara
förälder till en underårig sökande. När det gäller en sökande som kommer från
ett land där det är svårt att visa sin identitet med traditionella bevismedel, är det
enligt ställningstagandet tillräckligt att det görs sannolikt att han eller hon är
sökandens förälder genom de omständigheter och fakta som finns i ärendet.

När det gäller frågan om vilken typ av bevisning som krävs för att göra
föräldraskapet sannolikt anges i ställningstagandet att myndigheten ska göra en
sammantagen bedömning utifrån alla de omständigheter och fakta som har
presenterats i ärendet och eventuellt finns i tidigare ärenden hos verket.
Principen om fri bevisprövning ska tillämpas.

Migrationsverkets utgångspunkt är alltså att den som sannolikt är förälder också
är behörig att föra den underåriges talan.

Jag delar den bedömningen, liksom den uppfattning som Migrationsverket
redovisar i ställningstagandet om att det inte är proportionerligt med ett högt
beviskrav i förfarandets inledning, bl.a. mot bakgrund av att det inte går att få
till stånd en DNA-analys enligt 13 kap. 15 § första stycket utlänningslagen
annat än för prövningen i sak. Att beviskravet inte sätts alltför högt är särskilt
viktigt eftersom det handlar om underårigas möjlighet att förenas med en
förälder.

Behandling av ställföreträdare i processuellt hänseende
I det rättsliga ställningstagandet (SR 08/2015) anges att när presumtionen om
ställföreträdarskap tillämpas ska all kommunikation i ärendet ske med den
presumerade ställföreträdaren, och han eller hon ska underrättas om alla
avgöranden i ärendet. Även för det fall att presumtionen om ställföreträdarskap
                                                                  Dnr 6839-2014       Sid 8 (9)




skulle brytas och ansökan avvisas ska den f.d. ställföreträdaren enligt
Migrationsverket underrättas om beslutet.

Eftersom ett barn saknar rättslig handlingsförmåga och inte heller har samma
möjligheter som en vuxen att ta till vara sina rättigheter är det viktigt att den
som uppträder som ställföreträdare får del av uppgifter i ärendet och underrättas
om de beslut som fattas. Det är t.ex. endast ställföreträdaren som kan överklaga
beslut som uppfattas som felaktiga. Det sagda gäller även i de fall
Migrationsverket under handläggningen eller vid avgörandet i sak gör
bedömningen att presumtionen om ställföreträdarskapet brister. Som
Migrationsverket påpekat finns det då en möjlighet att sekretessbelägga vissa
uppgifter om det skulle behövas.

Jag har inte några invändningar mot det som Migrationsverket anger i sitt nu
gällande ställningstagande om hur den presumerade ställföreträdaren ska
behandlas i processuellt hänseende, och utgår från att verket även
fortsättningsvis agerar på det sätt som beskrivs.

DNA-utredning
En DNA-utredning kan få betydelse både för frågan om sökandens identitet och
för frågan om släktskap med anknytningspersonen. En DNA-utredning kan
enligt bestämmelserna i utlänningslagen dock endast genomföras för att styrka
släktskapet, inte för att inledningsvis avgöra frågan om en person har rätt att
som ställföreträdare föra en underårig sökandes talan. Jag vill återigen
understryka att ett för högt beviskrav för det påstådda föräldraskapet när rätten
att föra talan prövas kan omöjliggöra en prövning i sak, också i de fall där det
genom en DNA-utredning enkelt skulle kunna visas att sökanden är barn till
anknytningspersonen.

Om Migrationsverket tillämpar det beviskrav som anges i det rättsliga
ställningstagandet – att släktskapet ska vara sannolikt – för att bedöma om
sökanden och anknytningspersonen är barn respektive förälder ser jag dock inte
några större risker för att underåriga sökande inte får sina ärenden prövade i sak.

När en ansökan ska prövas och när den ska avvisas
Enligt vad som redogjorts för ovan ska en underårigs ansökan om
uppehållstillstånd prövas i sak om det gjorts sannolikt att den person som gör
ansökan och agerar i ärendet är den underåriges förälder. Han eller hon
presumeras då vara behörig ställföreträdare för den underårige. Om något
föräldraskap inte kan göras sannolikt och en presumtion aldrig uppstår kan
ansökan däremot avvisas.

Migrationsverket har i sitt ställningstagande redovisat att när en presumtion väl
uppstått krävs det som regel att det i det enskilda ärendet kommer fram att
vårdnaden tillfaller en annan utpekad person för att presumtionen om
ställföreträdarskap ska brytas. Jag delar denna uppfattning. Resultatet i ett
sådant fall blir då att ansökan får avvisas på den grunden att talan inte längre
                                                                   Dnr 6839-2014      Sid 9 (9)




kan föras för sökandens räkning. Om en annan behörig person skulle anmäla sig
bör han eller hon emellertid kunna fortsätta att föra den underåriges talan i
ärendet.

Utgångspunkten får alltså anses vara att presumtionen enbart bryts och en talan
avvisas när det kommer fram att det finns en annan legal ställföreträdare för
barnet. Det kan emellertid förekomma att det relativt tidigt i ett ärende kommer
fram andra omständigheter som gör att det presumerade ställföreträdarskapet
kan ifrågasättas. Jag vill med anledning av detta understryka vikten av att
Migrationsverket inte beslutar att presumtionen ska brytas i andra fall än när det
finns ett robust underlag för en sådan bedömning och att verket noggrant tar
ställning till möjligheten att pröva ansökan i sak. Som verket anfört måste den
som påstår sig vara förälder också få en möjlighet att bemöta de omständigheter
som talar mot föräldraskapet innan beslut fattas i frågan. Vidare måste, som jag
angett ovan, den påstådda föräldern underrättas om beslutet, även i de fall
Migrationsverket fattar ett avvisningsbeslut.

Det kan självklart även förekomma att den slutförda utredningen i ärendet ger
vid handen att det inte är sannolikt att den påstådda ställföreträdaren är
sökandens förälder. Migrationsverket får då ta ställning till detta vid avgörandet
av ärendet, och det bör enligt min mening göras genom en prövning i sak. Det
finns flera skäl som talar för en sådan ordning, bl.a. att handläggningen redan är
inne i det materiella skedet av prövningen och att en materiell prövning normalt
är mer fullödig och beslutet utförligare motiverat än vad som är fallet vid en
prövning av om ansökan ska avvisas.

Avslutande synpunkter
Frågan om ställföreträdarskap för underåriga i ärenden om uppehållstillstånd på
grund av anknytning är komplex, bl.a. på grund av att utredningen och
bedömningen av behörigheten att föra talan sammanfaller med bedömningen av
ärendet i sak. Frågorna om ställföreträdare, identitet och beviskravets styrka har
under lång tid varit aktuella i anknytningsärenden. Migrationsöverdomstolen
har i några avgöranden berört frågan om beviskravets styrka för en sökandes
identitet i familjeåterföreningsärenden och hur man ska se på frågan om
behörigheten att företräda underåriga i dessa ärenden. Det finns dock
fortfarande ett antal frågor i dessa avseenden som inte är klarlagda.

I min utredning har jag koncentrerat mig på frågan om ställföreträdarskap i
anknytningsärenden som rör föräldrar och barn som kommer från länder där det
är svårt eller omöjligt för sökandena att klarlägga sin identitet med traditionella
bevismedel. Det är min uppfattning att Migrationsverkets rättsliga
ställningstagande, i de delar som min utredning berört, ger en god grund för en
rättssäker tillämpning i dessa ärenden, även med beaktande av att det
fortfarande finns vissa oklarheter om förfarandet.

Ärendet avslutas.
