# Kritik mot Omsorgsnämnden i Södertälje kommun för felaktig hantering av frågor om godmanskap och fullmakt; även fråga om myndigheters anlitande av tolk

JO 2016-05-12 dnr 6855-2014

BESLUT
                                                                         Datum                 Dnr                     Sid
                                                                         2016-05-12            6855-2014              1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Kritik mot Omsorgsnämnden i Södertälje kommun för felaktig
                        hantering av frågor om godmanskap och fullmakt; även fråga om
                        myndigheters anlitande av tolk


                          Beslutet i korthet: I ärendet aktualiseras frågor om en god mans möjligheter att
                          genom en fullmakt låta någon annan person tillvarata huvudmannens intressen. I
                          beslutet konstateras att ett uppdrag som god man alltid är knutet till en viss person
                          som har att utföra de uppgifter som ställföreträdarskapet innebär. Uppdraget är
                          därmed personligt, och den som förordnas som god man har ansvaret för att
                          huvudmannens behov och intressen tillgodoses. En förordnad god man anses därför
                          inte genom t.ex. en fullmakt kunna överlåta det övergripande ansvaret för
                          ställföreträdarskapet på någon annan. Det hindrar dock inte att en god man som
                          anser sig sakna tillräcklig kunskap eller erfarenhet för att tillgodose sin huvudmans
                          intressen i en viss angelägenhet har möjlighet att anlita någon att företräda honom
                          eller henne. Den gode mannens förordnande utgör i sådana fall den yttersta gränsen
                          för vilken behörighet som kan ges till den utomstående personen i fullmakten.
                          I beslutet kritiseras omsorgsnämnden för att ha hanterat frågor om godmanskap och
                          fullmakter på ett felaktigt sätt. I beslutet behandlas också frågan om myndigheters
                          anlitande av tolk.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 1 december 2014 framförde advokaten AA
                        klagomål mot Omsorgsnämnden i Södertälje kommun och uppgav bl.a.
                        följande:

                        Hon är ombud för BB som är beviljad personlig assistans. I samband med en
                        omprövning av de beviljade insatserna genomfördes den 4 november 2014 ett
                        utredningsmöte hemma hos BB. Närvarande vid mötet var hon själv, BB, BB:s
                        personliga assistent och LSS-handläggaren CC. Under mötet uppstod en
                        situation som LSS-handläggaren tolkade som att den personliga assistenten
                        bättre begrep arabiska än svenska. Handläggaren övergick därefter till att ställa
                        frågor till och samtala med assistenten på arabiska, trots att de övriga
                        närvarande inte talar eller förstår det språket. Efter mötet uppgav assistenten att
                        hennes arabiska språkkunskaper är enormt begränsade och att hon därför inte
                        hade förstått vad LSS-handläggaren sagt samt att situationen dessutom varit
                        sådan att hon inte heller hade förstått vad handläggaren sagt när han talade



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                        Dnr 6855-2014       Sid 2 (5)




svenska. De frågor som LSS-handläggaren ställde till assistenten rörde BB:s
livssituation och hjälpbehov. Dessa omständigheter är av en sådan vikt för
utredningen att det är av avgörande betydelse att samtliga parter förstår vad som
sägs. Vid myndighetsutövning bör en handläggare inte använda något annat
språk än svenska, och om det finns språkmässiga brister bör en tolk alltid
anlitas. Även efter mötet har LSS-handläggaren försvårat för henne att tillvarata
sin klients intressen genom att begära in handlingar direkt från BB:s gode man
och vid förfrågan vägra att ge henne information om vilka handlingar som hade
efterfrågats.

Till sin anmälan bifogade AA utskrifter av en konversation som förts via e-post
mellan LSS-handläggaren CC och henne själv.

Utredning
JO begärde att Omsorgsnämnden i Södertälje kommun skulle yttra sig över vad
AA hade anfört i sin anmälan.

I sitt remissvar den 2 januari 2015 anförde nämnden bl.a. följande:

      Ärendets händelseförlopp
      Närvarande på mötet den 4 november 2014: BB (sökanden), DD (BB:s syster och
      även assistent), EE (också assistent), advokaten AA och LSS-handläggaren CC.
      Frånvarande är BB gode man och FF från Trea assistans och hemtjänst AB.
      BB har lite svårigheter att kommunicera och vad LSS-handläggaren uppfattar så
      förstår BB svenska bättre än sitt modersmål som är assyriska. DD pratar svenska
      och assyriska samt lite arabiska.
      I början av mötet försäkrar advokaten att hon har fullmakt att företräda BB i
      olika ärenden och säger att fullmakten finns hos myndigheten för äldre och personer
      med funktionsnedsättning. LSS-handläggaren har inga synpunkter på det och inleder
      mötet. Syftet med mötet är att följa upp insatsen och göra en rutinmässig bedömning
      av hjälpbehovet.

      […]


      LSS-handläggaren ställer en fråga om förflyttning och LSS-handläggaren märkte
      att BB assistent DD inte har förstått vad som menas med frågan. Advokaten och
      LSS-handläggaren försöker förklara tre gånger på svenska men hon förstår inte.
      Då frågar LSS-handläggaren om det är okej att ta det på arabiska och frågar
      advokaten om hon förstår arabiska. Advokaten säger att hon inte förstår så
      mycket och hon har ingenting emot att LSS-handläggaren förklarar frågan på
      arabiska. Sedan fortsätter samtalet på svenska.

      […]

      God man och fullmakt till juridiskt ombud
      LSS-handläggaren har efter mötet undersökt fullmakten som advokaten AA har
      lämnat in sedan tidigare. Nämndens bedömning är att fullmakten inte kan
      godkännas därför att:
       Fullmakten är daterad oktober 2012 d.v.s. för gammal
       Fullmakten är generellt skriven
       Fullmakten inte är tydligt avgränsad och omfattar inte en specifik sak/fråga
                                                                      Dnr 6855-2014        Sid 3 (5)




       Fullmakten gäller inte utredningsförfarandet

      Det som står i fullmakten handlar om att advokaten ska företräda gode mannen
      och inte BB. BB har via överförmyndaren fått en person i form av god man som
      ska vara hennes företrädare i kontakten med bland annat myndigheter.
      Nämnden anser att utredningsmötet inte skulle genomförts utan god mans
      närvaro.
AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
Godmanskap och fullmakter
Jag har i ett annat beslut denna dag (i ärende med dnr 6948-2014) anfört
följande i fråga om godmanskap och fullmakter:

      Ett uppdrag som god man är alltid knutet till en viss person som har att utföra de
      uppgifter som ställföreträdarskapet innebär. Uppdraget är med andra ord
      personligt och den som förordnas som god man har ansvaret för att
      huvudmannens behov och intressen tillgodoses. En förordnad god man anses
      därför inte genom t.ex. en fullmakt kunna låta någon annan person ta över det
      övergripande ansvaret för ställföreträdarskapet. Det hindrar dock inte att en god
      man som anser sig sakna tillräcklig kunskap eller erfarenhet för att kunna
      tillgodose sin huvudmans intressen i en viss angelägenhet har möjlighet att anlita
      någon att företräda honom eller henne (jfr JO:s inspektionsprotokoll, dnr 5719-
      2010, s. 7-8). Den gode mannens förordnande utgör i sådana fall den yttersta
      gränsen för vilken behörighet som kan ges till den utomstående personen i
      fullmakten. Om det står i förordnandet att den gode mannen ska bevaka
      huvudmannens rätt och förvalta hans eller hennes egendom betyder det att den
      gode mannen kan företräda sin huvudman i angelägenheter som t.ex. rör den
      enskildes rätt till sociala förmåner. Den gode mannen kan därmed även överlåta
      på någon annan att tillgodose huvudmannens intressen i dessa frågor. En
      förutsättning för detta är dock, i enlighet med vad som ovan angetts, att
      fullmakten begränsas till att avse en viss angelägenhet, t.ex. ett ärende hos en
      myndighet. Den gode mannen anses på så vis inte ha överlåtit sitt övergripande
      ansvar som god man för den enskilde på ombudet. Om en god man har utfärdat
      en giltig fullmakt för någon annan att företräda honom eller henne för
      huvudmannens räkning innebär det i praktiken att det är ombudet som
      myndigheten ska ha både skriftliga och muntliga kontakter med under
      handläggningen. Det hindrar emellertid inte att det ur servicesynpunkt ibland kan
      vara lämpligt att myndigheten också skickar material för kännedom till den gode
      mannen eller huvudmannen. För att den som anlitar ett ombud ska vara hjälpt av
      det i praktiken är det viktigt att fullmakter respekteras. Om ett ombud som har
      fullmakt inte får del av handlingar eller annat material kan det leda till
      rättsförlust för den enskilde.
      För det fall en myndighet finner att ett ombud bör styrka sin behörighet med en
      fullmakt ska den uppmana ombudet att göra det. Myndigheten bör samtidigt göra
      klart för ombudet att dennes talan kan komma att avvisas om fullmakten inte
      kommer in. Om en myndighet bedömer att en befintlig fullmakt inte längre kan
      godtas bör myndigheten på motsvarande sätt underrätta fullmaktsgivaren och
      ombudet om detta samt redovisa skälen för sitt ställningstagande. Av allmänna
      rättsgrundsatser anses vidare följa att berörda parter i sådana fall måste beredas
      en möjlighet att rätta eventuella formella brister.
Av utredningen i detta ärende framgår att BB:s gode man hade lämnat fullmakt
åt advokaten AA att bl.a. företräda henne inför kommunen i frågor om sociala
insatser så som personlig assistans och assistansersättning. I sitt yttrande till JO
                                                                  Dnr 6855-2014      Sid 4 (5)




uppger myndigheten att LSS-handläggaren undersökte fullmakten efter
utredningsmötet och att nämndens bedömning är att det finns flera skäl till att
den inte kan godtas. Nämnden poängterar vidare att ”fullmakten handlar om att
advokaten ska företräda gode mannen och inte BB”.

Huruvida nämndens ställningstagande till den ifrågavarande fullmaktens
giltighet är korrekt eller inte är en sådan bedömningsfråga som JO brukar vara
återhållsam med att uttala sig om. Jag finner ingen anledning att i detta ärende
frångå denna princip. För tydlighets skull vill jag dock påpeka att en god man,
under de förutsättningar som jag ovan redogjort för, kan utfärda en fullmakt för
någon annan att företräda honom eller henne för huvudmannens räkning och att
det i en sådan situation är tillräckligt att den gode mannen undertecknar
fullmakten. Däremot bör det naturligtvis framgå av fullmakten vem
huvudmannen är.

När det gäller den formella hanteringen av saken konstaterar jag att
myndigheten borde ha underrättat AA om den ansåg att hennes fullmakt inte
längre kunde godtas. Såvitt framkommit har något sådant besked inte lämnats
till henne under handläggningens gång. När det gäller den faktiska hanteringen
av saken kan i stället konstateras att myndigheten har tillåtit AA att agera i
ärendet som om fullmakten godtagits fram till dess att handläggaren valt att
begära in vissa kompletteringar direkt från den gode mannen utan att informera
AA.

Utredningen i ärendet tyder på att det finns en generell osäkerhet hos nämnden
om hur myndigheten ska förfara i de fall en god man anlitar ett ombud för att
tillgodose sin huvudmans intressen. Som jag redogjort för tidigare i detta beslut
ska myndigheter i de ärenden där det finns ett ombud med fullmakt i första hand
vända sig till ombudet. Om en god man har utfärdat en giltig fullmakt för någon
annan att företräda honom eller henne för huvudmannens räkning innebär det
således i praktiken att det är ombudet som myndigheten ska ha både skriftliga
och muntliga kontakter med under handläggningen. Under förutsättning att en
giltig fullmakt fanns blir min slutsats därför att nämnden skulle ha begärt in
kompletteringarna från AA eller i vart fall informerat henne om sin åtgärd.

Nämnden förtjänar kritik för den felaktiga handläggningen.

Jag har i beslut denna dag konstaterat att omsorgsnämnden har hanterat frågor
om godmanskap och fullmakter felaktigt i ytterligare två ärenden (dnr 6825-
2014 och 6948-2014). Utredningen i ärendena visar att det finns allmänna
kunskapsbrister hos förvaltningen. Jag noterar att omsorgsnämnden vid
tidpunkten för sitt yttrande till JO i ärende med dnr 6948-2014 avsåg att
genomföra vissa utbildningsinsatser och utgår från att dessa nu har fullföljts och
fått avsedd effekt.
                                                                 Dnr 6855-2014      Sid 5 (5)




Anlitande av tolk
Av 8 § förvaltningslagen (1986:223) framgår att en myndighet som har att göra
med någon som inte behärskar svenska eller som är allvarligt hörsel- eller
talskadad vid behov bör anlita tolk.

Bestämmelsen gäller alla ärenden och är alltså inte inskränkt till ärenden som
avser myndighetsutövning mot någon enskild. Däremot förutsätter
bestämmelsen att myndigheten prövar om det finns något verkligt behov av att
anlita tolk i det enskilda fallet. Något slentrianmässigt anlitande av tolk ger
bestämmelsen således inte stöd för. Behovet av tolk ska i stället bedömas
objektivt från fall till fall. Vid bedömningen kan, förutom den enskildes
språkkunskaper, ärendets art, ärendets betydelse för den enskilde och de
språkkunskaper som myndighetens egen personal har eller som den enskildes
ombud eller biträde har beaktas. Kan angelägenheten inte klaras upp utan stöd
av tolk, bör som regel tolk anlitas. Till skillnad från många andra regler i
förvaltningslagen innehåller bestämmelsen ordet ”bör” och inte ”ska”. Den
innebär alltså inget absolut krav på att en tolk alltid ska anlitas ens i de
situationer där ett behov av tolkning bedömts föreligga (se Hellners m.fl.,
Förvaltningslagen med kommentarer, 3 u. 2010, s. 108 f.).

Som jag berört ovan har myndigheten haft att på egen hand bedöma frågan om
behovet av tolk inför utredningsmötet den 4 november 2014. Huruvida det var
rätt eller fel av myndigheten att inte anlita en extern tolk till det aktuella
tillfället är en sådan bedömningsfråga som jag inte uttalar mig om. Av
utredningen går det inte heller att få någon närmare klarhet i vilka frågor som
handläggaren ställde till assistenten, hur väl assistenten förstod och kunde
besvara frågorna eller i vilken utsträckning samtalet fördes på arabiska eftersom
uppgifterna om detta går isär. Det är naturligtvis inte tillfredsställande om AA
upplevde att hennes och BB:s delaktighet i utredningsmötet försvårades av att
handläggaren ställde frågor till och samtalade med assistenten på ett språk som
de inte behärskar. Omständigheterna är dock inte sådana att handläggarens
agerande i denna del ger anledning till någon kritik från min sida.

Ärendet avslutas.
