# Kritik mot Skatteverket angående handläggningen av ett skatteärende och mot Kronofogdemyndigheten för handläggningen av ett
utmätningsärende

JO 2012-02-23 dnr 6867-2010

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2012-02-23              6867-2010               1 (5)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot Skatteverket angående handläggningen av ett skatteärende
                        och mot Kronofogdemyndigheten för handläggningen av ett
                        utmätningsärende


                          Beslutet i korthet: En svensk medborgare som bodde i Norge ansökte hos Skatteverket
                          om anstånd med att betala skatt. Skatteverket behandlade inte hans ansökan utan
                          lämnade skatteskulden till indrivning. Kronofogdemyndigheten utmätte egendom för
                          betalning av skulden.
                          Skatteverket kritiseras för att inte ha behandlat ansökan om anstånd, för att inte ha lagt in
                          gäldenärens nya adress i sitt system och för att inte ha efterforskat den rätta adressen
                          när ett brev kom i retur. Kronofogdemyndigheten kritiseras för att ha verkställt
                          utmätningar utan att ha underrättat gäldenären enligt 4 kap. 12 § utsökningsbalken.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in den 29 november 2010, framförde AA klagomål mot
                        Skatteverket och Kronofogdemyndigheten. Han framförde bl.a. följande. Han var
                        sedan år 2004 bosatt i Norge. Han hade kvar en bostadsrättslägenhet i Lund som
                        han sålde år 2008. I maj 2009 gav han till Skatteverket in en ansökan om uppskov
                        med betalningen av den reavinstskatt som uppstod i samband med försäljningen.
                        Han fick inte någon respons från Skatteverket på ansökan om uppskov. Via banken
                        fick han i september 2010 besked om att utmätning hade skett av fondandelar. Vid
                        kontakt med Kronofogdemyndigheten framkom att myndigheten på uppdrag av
                        Skatteverket genom tre utmätningar i Swedbank och Handelsbanken ”plockat hem”
                        reavinstskatten. Det framgick att Kronofogdemyndigheten inte hade hans aktuella
                        utlandsadress men efter viss efterforskning beslutat om utmätning av tillgångar i
                        nämnda banker. Efter ett antal kontakter med Skatteverket framkom att hans
                        ansökan om anstånd hade inkommit till myndigheten den 5 maj 2009 men av
                        någon anledning inte blivit registrerad i ärendet. Vidare framkom att aktuell
                        utlandsadress fanns angiven i ansökan men att inte heller den hade lagts in i
                        systemet. Den bristfälliga handläggningen hade medfört att han själv inte fått
                        möjlighet att fatta beslut om hur reavinstskatten skulle betalas, t.ex. genom
                        banklån, försäljning av aktier eller andra fonder osv. samt att han lidit och skulle
                        komma att lida ekonomisk skada.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                         Dnr 6867-2010     Sid 2 (5)



Utredning
JO tog del av infordrade handlingar från Kronofogdemyndigheten gällande bl.a.
genomförd utmätning. Av dessa handlingar framgick att en underrättelse och ett
utmätningsbeslut kommit i retur till Kronofogdemyndigheten, att en
adressförfrågan gjorts till Norge och att svar inte inkommit. Någon uppföljning av
förfrågan eller ytterligare efterforskningsåtgärder föreföll inte ha vidtagits.

Skatteverket och Kronofogdemyndigheten anmodades att, i de delar som rör
respektive myndighet, göra en utredning och yttra sig över vad som framförts i
anmälan.

Skatteverket anförde i avgivet yttrande, genom verksjuristerna BB och CC, bl.a.
följande.
      Skatteverket ska enligt 3 kap. 1 och 2 §§ taxeringslagen (1990:324) tillse att
      skatteärenden blir tillräckligt utredda och i samband därmed bereda den som berörs
      (den skattskyldige) tillfälle att yttra sig över denna innan ärendet avgörs, såvida detta
      inte bedöms onödigt.
      Den som inte är obegränsat skattskyldig i Sverige är skattskyldig här endast för
      inkomst och förmögenhet med stark anknytning till Sverige. I förhållande till den
      som är begränsat skattskyldig tillämpar Sverige källstatsprincipen. De inkomster för
      vilka den begränsade skattskyldigheten föreligger finns uppräknade i 3 kap.
      18–20 §§ inkomstskattelagen (1999:1229), IL, 5 § lag (1991:586) om särskild
      inkomstskatt för utomlands bosatta, SINK, 7 § lag (1991:591) om särskild
      inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., A-SINK och 1 § kupong-
      skattelagen (1970:624), KupL.
      De inledande bestämmelserna i folkbokföringslagen (1991:481) behandlar frågor om
      fastställande av en persons bosättning samt registrering av uppgifter om identitet,
      familj och andra förhållanden som enligt lagen (2001:182) om behandling av
      personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet får förekomma i
      folkbokföringsdatabasen.
      Av 23 och 25–27 §§ folkbokföringslagen följer att den som flyttat, senast inom en
      vecka, ska anmäla detta till Skatteverket eller Försäkringskassan. Den som har
      utvandrat och ändrat sin adress i utlandet bör, bl.a. för tillvaratagandet av rätten att
      som svensk medborgare delta i val, skriftligen begära adressändring så att ändringen
      kan registreras i folkbokföringsdatabasen.

## Skatteverkets bedömning

Inom beskattningsverksamheten hämtas uppgift om adress i huvudsak från
      basregistret (skatteregistret). Som stöd för både beskattning och folkbokföring tjänar
      folkbokföringsregistret.
      Av utredningen i ärendet framgår att AA under perioden den 15 maj 2004 till den 24
      september 2010, i Skatteverkets folkbokföringsregister (FOLKE) varit registrerad på
      bostadsadress . . . , härefter benämnd gamla adressen.
      Den 24 september 2010 folkbokfördes AA, i FOLKE, på adressen . . . , härefter
      benämnd nya adressen.
      Den 28 november 2009 fastställde Skatteverket slutlig skatt att betala vid 2009 års
      taxering, för AA, till 110 491 kr, vilket bokfördes på skattekontot den 12 mars 2010.
      Skatteverkets betalningskrav sändes till den i registret förekommande gamla
      adressen. Efter avstämning den 3 april 2010 sände Skatteverket ett betalningskrav på
      112 340 kr, med sista betalningsdag den 24 april, och med information om eventuell
      restföring – återigen till AA:s gamla adress. Beloppet 112 340 kr restfördes den 2
      maj 2010 och Skatteverkets sista åtgärd – efter avstämning av AA:s skattekonto
                                                                        Dnr 6867-2010      Sid 3 (5)



      samma datum – resulterade i att ett ytterligare betalningskrav om 1 178 kr sändes till
      hans gamla adress med information om eventuell restföring för det beloppet.
      Av utredningen framgår att en ansökan om anstånd har kommit in till Skatteverket
      och att den inte föranlett något beslut från Skatteverkets sida. Detta är naturligtvis
      inte acceptabelt. Det är olyckligt att Skatteverket inte uppmärksammat att en ny
      adress i Oslo var angiven i ansökan om anstånd och att Skatteverkets brev därför
      skickades till fel adress.
      Att Skatteverket inledningsvis missat att den i ansökan angivna adressen var en
      annan än den som fanns i Skatteverkets register kan i och för sig vara förståeligt. Det
      fanns inte något i ansökan som antydde att det var en ny adress. När Skatteverkets
      brev kom i retur hade det dock varit naturligt att ändå jämföra den i ansökan angivna
      adressen med den adress Skatteverket använt. När Skatteverket i september 2010
      fick klart för sig att det fanns en ny adress gjordes en ändring i verkets register.
      Ur den enskildes perspektiv är det naturligt att förvänta sig att frågor av detta slag
      fungerar utan problem. Skatteverket beklagar att så inte blev fallet den här gången.
Kronofogdemyndigheten (genom biträdande processägaren DD) kom in med ett
yttrande. Inledningsvis hänvisades till ett yttrande från Södra
verkställighetsavdelningen. Av detta framgick bl.a. följande.

      Betalningsanmaning har skickats till AA i enlighet med 4 kap. 12 § utsöknings-
      balken och SVA (Södra verkställighetsavdelningen, JO:s anm.) har vid utskicket
      använt sig av den adress som har funnits registrerad i folkbokföringsregistret. SVA
      har verkställt den första utmätningen när betalning inte har inkommit i enlighet med
      anmaningen, d.v.s. efter avitidens utgång. Vid tidpunkten för utmätningen hade inte
      betalningsanmaningen kommit i retur till avdelningen.
      När betalningsanmaningen väl har kommit i retur så har ny adress efterforskats.
      SVA har då använt sig av de register som KFM förfogar över och även skickat
      adressförfrågan via Behörig Myndighet i Stockholm. Den omständigheten att en
      betalningsanmaning kommer i retur innebär inte i sig ett hinder för fortsatt
      verkställighet och SVA har därför också verkställt ytterligare två utmätningar.
I bilagd promemoria från EE, SVA, framfördes vidare bl.a. följande.
      När en retur inkommer till KFM görs en adressefterforskning via de register som vi
      har tillgång till. Handläggaren har då inte hittat någon ny adress eller telefonnummer
      varför adressförfrågan skickades till Norge med stöd av OECD-avtalet. En sådan
      förfrågan skickas via Behörig Myndighet i Stockholm. KFM hade under våren och
      sommaren problem med adressförfrågningar till Norge. Detta blev känt först i juli
      månad för Utlandsteamen. Det är dock inte brukligt att påminna mottagandelandet
      innan åtminstone tre månader har passerat från förfrågan sändes. Det var således inte
      möjligt att påverka snabbheten på svaret.
Kronofogdemyndigheten gjorde följande bedömning.

      Enligt 4 kap. 10 § utsökningsbalken (UB) ska verkställighet ske så snart som möjligt
      efter det att de handlingar som behövs har kommit in till Kronofogdemyndigheten
      (KFM). Enligt 4 kap. 12 § UB ska KFM som huvudregel underrätta gäldenären om
      ett nytt mål som kommit in för verkställighet. Syftet är att bereda gäldenären
      möjlighet att antingen betala skulden frivilligt eller invända mot skulden om
      gäldenären anser att skulden är felaktig. Det finns inget krav på att underrättelsen
      ska ha delgetts gäldenären och enligt 6 kap. 1 § UF får underrättelsen skickas med
      vanligt brev. Endast om målets beskaffenhet kräver det ska underrättelsen delges.
      HK:s (Kronofogdemyndighetens huvudkontor, JO:s anm.) uppfattning är att AA:s
      mål inte varit av den beskaffenhet att delgivning har krävts. Det är således inte
      hinder mot verkställighet av målet även om gäldenären inte fått del av
      underrättelsen. När KFM får indikationer på att gäldenären inte nåtts av
      myndighetens handlingar eftersöker KFM ny adress. Någon möjlighet att med stöd
                                                                      Dnr 6867-2010     Sid 4 (5)



      av 4 kap. 15 § UB begära adressuppgifter hos bank föreligger inte. Såsom framgår
      av Södra verkställighetsavdelningens yttrande har KFM efterforskat adressuppgifter.
      Genom beslut den 5 oktober 2010 har Kronofogdemyndigheten beslutat att gallra
      uppgifterna om AA:s skuld ur utsöknings- och indrivningsdatabasen, då uppgifterna
      har ansetts missvisande beträffande AA:s vilja eller förmåga att uppfylla sina
      ekonomiska förpliktelser. Att uppgifterna har gallrats innebär inte nödvändigtvis att
      handläggningen har varit felaktig.
      Kronofogdemyndighetens huvudkontor gör bedömningen att handläggningen hos
      KFM har följt gällande regler.
AA yttrade sig över remissvaren.

Bedömning
Skatteverkets handläggning
AA gav den 5 maj 2009 in en skrivelse till Skatteverket i vilken han begärde
anstånd med att betala skatt på den realisationsvinst som uppstått vid försäljningen
av hans bostadsrättslägenhet. I skrivelsen fanns också AA:s aktuella utlandsadress
angiven.

Av utredningen framgår att skrivelsen inte blivit registrerad i ärendet och att den
därför inte heller föranlett något beslut från Skatteverkets sida. Den utlandsadress
som AA uppgivit i ansökan lades inte heller in i systemet. Utredningen ger inte
stöd för annat antagande än att dessa förbiseenden skett av misstag. Detta är
självfallet beklagligt.

Med anledning av att AA:s aktuella utlandsadress inte hade noterats av
Skatteverket skickades myndighetens brev till fel adress. När brevet därför kom i
retur anser jag i likhet med Skatteverket att myndigheten borde ha företagit
åtgärder för att försöka hitta den rätta adressen.

Sammanfattningsvis ger Skatteverkets handläggning anledning till kritik.

Kronofogdemyndighetens handläggning
Skatteverket lämnade därefter AA:s skatteskuld till Kronofogdemyndigheten för
indrivning.

Enligt 4 kap. 12 § utsökningsbalken (1981:774), UB, ska Kronofogdemyndig-
heten, innan utmätning sker, skicka eller lämna en underrättelse om målet till
gäldenären. Som framgår av lagtexten är syftet med underrättelsen att gäldenären
ska få tillräcklig tid att bevaka sin rätt. Gäldenären ska således få viss tid på sig att
t.ex. betala, ställa säkerhet eller anvisa egendom till utmätning och i övrigt
tillvarata sina intressen. Underrättelseskyldigheten gäller även om gäldenären bor
utomlands. Kronofogdemyndigheten behöver emellertid inte skicka någon
underrättelse om gäldenären saknar känt hemvist och det inte har kunnat klarläggas
var han eller hon uppehåller sig. Enligt 6 kap. 1 § utsökningsförordningen
(1981:981) ska underrättelsen delges om målets beskaffenhet kräver det.

Kronofogdemyndigheten har uppgett att AA:s mål inte var av den beskaffenheten
att delgivning krävdes. Jag har ingenting att invända mot den bedömningen.
Kronofogdemyndigheten skulle således skicka underrättelsen till AA med vanligt
                                                                    Dnr 6867-2010    Sid 5 (5)



brev. Myndigheten skickade också en underrättelse till den adress i Norge som
fanns registrerad i folkbokföringsregistret. Myndigheten hade givetvis ingen
anledning att tro att adressen inte var korrekt och visste inte heller något om
bristerna i Skatteverkets handläggning. När den första utmätningen sedan ägde rum
hade den tid inom vilken AA skulle betala för att undvika utmätning passerat och
brevet med underrättelsen hade ännu inte kommit i retur till
Kronofogdemyndigheten. Det finns därför inte anledning att kritisera myndigheten
för att den utmätningen verkställdes.

Kort därefter kom emellertid underrättelsen i retur. När en underrättelse kommer i
retur med uppgift om att adressaten inte finns på den angivna adressen måste
myndigheten, så långt som möjligt, försöka att efterforska en ny adress för att
fullgöra sin skyldighet att underrätta gäldenären om målet. Som angetts ovan är det
först om det inte kan klarläggas var gäldenären uppehåller sig som en under-
rättelse inte krävs.

Kronofogdemyndigheten gjorde först efterforskningar genom att söka i tillgäng-
liga register, dock utan resultat. Myndigheten skickade också en adressförfrågan till
Norge. Innan Kronofogdemyndigheten hade fått svar från den norska myndigheten
verkställde myndigheten två ytterligare utmätningar.

Syftet med adressförfrågan har naturligtvis varit att försöka klarlägga var AA
uppehöll sig. När en sådan förfrågan gjorts, men något svar ännu inte erhållits och
förfrågan inte heller följts upp, har det inte funnits grund för att konstatera att det
inte kunde klarläggas var AA uppehöll sig. Det har således inte funnits
förutsättningar att underlåta att underrätta AA enligt 4 kap. 12 § UB. Det
förhållandet att en utmätning redan hunnit verkställas förändrar inte den
bedömningen. Kronofogdemyndigheten förtjänar kritik för att de två senare
utmätningarna gjordes utan att kravet i 4 kap. 12 § UB var uppfyllt.

---

Upplysningsvis kan nämnas att JO inte är behörig att pröva frågor om skadestånd.

Ärendet avslutas.
