# Kritik mot Socialnämnden i Motala kommun för dess hantering av ett ärende där ett trettonårigt barn som vårdades med stöd av LVU hade en sexuell relation med en sextonåring under vårdtiden

JO 2020-03-18 dnr 6874-2018

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2020-03-18              6874-2018              1 (5)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Kritik mot Socialnämnden i Motala kommun för dess hantering av ett
                        ärende där ett trettonårigt barn som vårdades med stöd av LVU hade
                        en sexuell relation med en sextonåring under vårdtiden


                          Beslutet i korthet: Barnet AA vårdades med stöd av LVU och var
                          familjehemsplacerad. När AA var 13 år gammal fick familjehemmet reda på att AA
                          hade en äldre flickvän som var 16 eller 17 år gammal och att AA och flickvännen hade
                          en sexuell relation. Familjehemmet vände sig då till socialtjänsten för att få hjälp att
                          hantera situationen. Socialnämnden polisanmälde inte det inträffade och nämnden
                          inledde inte heller någon utredning enligt 11 kap. 1 § SoL för att klarlägga AA:s behov
                          av stöd och hjälp. I stället fick familjehemmet rådet av socialtjänsten att prata med AA
                          om vikten av säkert sex. Till slut polisanmälde AA:s mor det inträffade.
                          I beslutet konstaterar JO att eftersom AA var omhändertagen av samhället för vård
                          hade socialnämnden ett långtgående ansvar för honom. Mot bakgrund av uppgifterna
                          från familjehemmet borde nämnden omgående ha inlett en utredning för att allsidigt
                          kunna belysa AA:s situation, och nämnden kritiseras för att inte ha inlett en utredning.
                          I nämndens svar till JO uppgavs att den övervägde att polisanmäla det inträffade men
                          att det beslutades att någon polisanmälan inte skulle göras. Nämndens bedömning
                          dokumenterades dock inte. I beslutet uttalar sig JO om rollfördelningen mellan polis-
                          och åklagarmyndigheten å ena sidan och socialnämnden å andra sidan, i de fall ett
                          barn kan vara utsatt för t.ex. sexualbrott. Enligt JO ska socialnämnden oberoende av
                          en eventuell polisutredning och åklagares bedömning bilda sig en egen uppfattning
                          om barnets behov av insatser för skydd och stöd. Om en socialnämnd beslutar att inte
                          polisanmäla ett misstänkt sexualbrott mot ett barn ska en sådan bedömning
                          dokumenteras. JO kritiserar nämnden för bristande dokumentation.
                          JO fastslår avslutningsvis att ett barn som är under 15 år har behov av ett absolut
                          skydd mot sexuella handlingar. Uppgifterna som familjehemmet lämnade till
                          socialtjänsten tydde på att AA var utsatt för ett allvarligt brott, och att då lämna
                          familjehemmet rådet att prata med AA om vikten av säkert sex är anmärkningsvärt.
                          För detta kritiseras socialnämnden.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade BB på socialtjänsten i Motala kommun och uppgav
                        i huvudsak följande: Han och hans fru var tidigare familjehem med Motala
                        kommun som uppdragsgivare. Kommunen placerade barnet AA hos dem. I
                        februari 2017 berättade AA, som då var 13 år gammal, att han hade en äldre



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                       Dnr 6874-2018        Sid 2 (5)




flickvän som var 16 eller 17 år gammal. De fick reda på att AA och flickvännen
hade sexuellt umgänge och AA verkade efter hand må dåligt av relationen. BB
och hans fru vände sig till socialtjänsten för hjälp, men de fick inte något stöd.
Socialtjänsten polisanmälde inte heller det inträffade. Till slut gjorde AA:s mor
en polisanmälan.

Utredning
Efter att ha hämtat in vissa handlingar från socialförvaltningen i Motala
kommun begärde JO att socialnämnden i kommunen skulle yttra sig över BB:s
anmälan.

Socialnämnden i Motala kommun uppgav i sitt svar till JO i huvudsak följande:

      ———

## Yttrande

Under våren 2017 meddelade familjehemmet till ansvarig
      familjehemshandläggaren att den placerade pojken hade en flickvän som var
      äldre och att de troligtvis hade haft sexuellt umgänge. Den placerade pojken var
      vid tillfället 13 år, skulle fylla 14 och flickan var 16 år.
      Familjehemssekreteraren hade därefter tät kontakt med familjehemmet och
      handledde dem utifrån den uppkomna situationen. Familjehemssekreteraren
      uppmanade även familjehemmet att prata med flickans mamma om den
      relationen hon var involverad i och prata med pojken om säker sex samt att ta
      kontakt med ungdomshälsan för mer råd.
      Familjehemshandläggaren informerade omgående ansvarig socialsekreterare,
      CC, i barn och ungdomsgruppen om den uppkomna situationen.
      Diskussion fördes bland berörda handläggare, arbetsledare och chef på
      socialkontorets sektion för barn och unga om polisanmälan skulle göras eller inte
      och vad som i övrigt behövde göras. Det bedömdes svårt att hindra ungdomarna
      att träffas men det behövdes mer ramar och mer struktur i relationen dem
      emellan. I samtal med den placerade framkom inget som tydde på att han mådde
      dåligt av relationen med flickvännen eller att han tvingades vara med henne på
      något sätt han inte ville. Det var en vanlig pojk- och flickvänsrelation. Det fanns
      i dåläget inget som styrkte att de skulle haft sex och inte heller något som talade
      för att pojken befann sig i någon form av beroendeställning gentemot flickan.
      Efter övervägande i arbetsgrupp och med arbetsledare bedömdes att
      polisanmälan inte skulle göras och att inte inleda någon utredning. Utredning av
      person ska enligt förvaltningslagen göras enbart om det är nödvändigt. I det här
      fallet var kontakten med berörda parter god och kontinuerlig kontakt hölls med
      pojken och med familjehemmet. Det bedömdes som tillräckligt.
      Socialförvaltningen medger att det brustit i dokumentationen av bedömning och
      skälen till varför polisanmälan inte gjordes och utredning inte inleddes.
BB kommenterade därefter remissvaret.

Bedömning
Rättsliga utgångspunkter
En socialnämnd ansvarar, enligt 5 kap. 11 § tredje stycket socialtjänstlagen
(2001:453), SoL, för att ett barn, som utsatts för brott, och dennes närstående får
det stöd och den hjälp som de behöver.
                                                                   Dnr 6874-2018       Sid 3 (5)




I fråga om barn som placerats i t.ex. ett familjehem ska socialnämnden enligt
6 kap. 7 § SoL bl.a. medverka till att de får god vård och fostran och i övrigt
gynnsamma uppväxtförhållanden. Socialnämnden ska också enligt 6 kap. 7 b §
SoL noga följa vården av de barn och unga som vårdas i ett familjehem. En
socialnämnd har alltså ett särskilt ansvar för barn och unga som har placerats i
familjehem.

De övergripande bestämmelserna om socialnämndens ansvar gäller även när
barn och unga har omhändertagits för vård enligt lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga, LVU.

Enligt 11 § första stycket LVU bestämmer socialnämnden hur vården av den
unge ska ordnas och var han eller hon ska vistas under vårdtiden. Av fjärde
stycket samma bestämmelse framgår att nämnden eller den som nämnden
uppdragit vården åt ska ha uppsikt över den unge och, i den utsträckning som
behövs för att genomföra vården, bestämma om hans eller hennes personliga
förhållanden. Av bestämmelsen följer att nämnden efter ett beslut om vård
enligt LVU inträder vid sidan av vårdnadshavare eller i deras ställe och att
nämnden har samma skyldigheter och befogenheter som tillkommer
vårdnadshavarna. Att noga följa och stödja de barn som omhändertagits av
samhället för vård är en av de viktigaste uppgifterna för den sociala barn- och
ungdomsvården. Eftersom samhället tar över ansvaret för barnets fostran vid en
placering är det särskilt angeläget att uppföljningen av vården bedrivs
systematiskt och regelbundet (se prop. 2002/03:53 s. 84 och prop. 2012/13:10
s. 76).

Socialnämnden ska enligt 11 kap. 1 § första stycket SoL utan dröjsmål inleda
utredning av vad som genom ansökan, anmäla eller på annat sätt har kommit till
nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden. Enligt
11 kap. 1 § andra stycket SoL ska vad som har kommit fram vid utredning och
som har betydelse för ett ärendes avgörande tillvaratas på ett betryggande sätt.
Av 11 kap. 5 § första stycket SoL framgår vidare att handläggningen av ärenden
som rör enskilda samt genomförande av beslut om stödinsatser, vård och
behandling ska dokumenteras. Dokumentationen ska utvisa beslut och åtgärder
som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse.

Inom socialtjänsten gäller enligt 26 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400), OSL, sekretess för uppgift om en enskilds personliga förhållanden,
om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon
närstående till denne lider men. Sekretessen hindrar alltså socialnämnden att
anmäla brott om det inte finns särskilt lagstöd för att bryta sekretessen. Enligt
undantagsbestämmelsen i 10 kap. 21 § OSL har dock socialnämnden en
möjlighet att anmäla brott enligt bl.a. 6 kap. brottsbalken till polisen utan hinder
av sekretess.

I Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2014:6) om socialnämndens
handläggning av ärenden som gäller barn och unga sägs bl.a. att om det finns en
                                                                  Dnr 6874-2018       Sid 4 (5)




misstanke om brott mot barn enligt bl.a. 6 kap. brottsbalken bör en
polisanmälan skyndsamt göras, såvida det inte strider mot barnets bästa. Om det
är oklart huruvida en polisanmälan ska göras, bör polis eller åklagare
konsulteras. Om en socialnämnd har fått kännedom om att ett barn kan ha varit
utsatt för brott enligt bl.a. 6 kap. brottsbalken, men har avstått från att göra en
polisanmälan, bör skälen för detta framgå av barnets journal (se 4 kap. 11 §
SOSFS 2014:5).

JO har tidigare uttalat att när en socialnämnd överväger att göra en
polisanmälan om ett misstänkt brott mot barn bör nämnden beakta bl.a. barnets
behov av skydd, brottets svårighetsgrad, barnets relation till den misstänkte
gärningsmannen och hur barnet kan reagera om nämnden gör en anmälan (jfr
t.ex. JO 2011/12 s. 426 och JO 2019/20 s. 493).

Bedömning av nämndens handläggning i detta fall
Av bestämmelsen i 6 kap. 4 § första stycket brottsbalken, i dess lydelse före den
1 juli 2018, framgår att den som har samlag med ett barn under 15 år eller som
med ett sådant barn genomför en annan sexuell handling som med hänsyn till
kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt mot barn till
fängelse i lägst två och högst sex år. Alla sexuella handlingar mot någon som
inte fyllt 15 år är således otillåtna (jfr dock bestämmelsen om sexuellt
utnyttjande av barn i 6 kap. 5 § och ansvarsfrihetsregeln i 6 kap. 14 §
brottsbalken) och ett barn som inte har fyllt 15 år och som har en sexuell
relation med någon över 15 år utsätts alltså för ett brott. Det har inte någon
betydelse om barnet har deltagit frivilligt i de sexuella handlingarna (se prop.
2004/05:45 s. 21 f).

Av utredningen i ärendet framgår att socialnämnden i februari 2017 fick
information om att AA, som då var 13 år gammal, hade en äldre flickvän, som
var 16 eller 17 år gammal, och att AA och flickvännen hade en sexuell relation.
Detta innebär att nämnden alltså hade information om att AA kunde ha blivit
utsatt för sexualbrott.

Det är viktigt att notera att polis- och åklagarmyndigheten å ena sidan, och
socialnämnden å andra sidan har att utreda misstanke om sexuella övergrepp
mot barn, men att myndigheterna har olika roller. De brottsutredande
myndigheterna ska genom förundersökning utreda om brott har begåtts och
finna en gärningsman. Socialnämnden har till uppgift att utreda barnets och
familjens situation samt barnets behov av hjälp och stöd. Socialnämnden ska
alltså, oberoende av en eventuell polisutredning och åklagares bedömning, bilda
sig en egen uppfattning om barnets behov av insatser för skydd eller stöd. För
att kunna göra det behöver nämnden genomföra en utredning enligt 11 kap. 1 §
SoL.

Av utredningen i ärendet framgår att nämnden inte inledde någon utredning för
att utreda AA:s behov av stöd och hjälp. Eftersom AA var omhändertagen av
samhället för vård hade nämnden ett långtgående ansvar för honom. Mot
                                                                   Dnr 6874-2018      Sid 5 (5)




bakgrund av de uppgifter som nämnden fått in i februari 2017 om att AA kunde
ha blivit utsatt för sexualbrott borde nämnden därför omgående ha inlett en
utredning för att allsidigt kunna belysa AA:s situation. Nämnden ska kritiseras
för att den inte inledde en utredning.

Jag kan vidare konstatera att nämnden i sitt remissvar vad gäller frågan om
utredning endast resonerat utifrån regelverket i förvaltningslagen. En
socialnämnds utredningsskyldighet regleras i SoL och det är anmärkningsvärt
att nämnden i sitt remissvar resonerar kring utredningsskyldigheten utifrån en
lag som inte reglerar denna fråga. Detta tyder på en oroväckande okunskap om
det grundläggande regelverk som styr nämndens verksamhet.

Nämnden har i sitt svar till JO uppgett att den övervägde att anmäla det
inträffade till polisen, men att det beslutades att någon polisanmälan inte skulle
göras. Denna bedömning dokumenterades dock inte i ärendet. Som jag
redogjort för ovan ska en sådan bedömning dokumenteras, och jag är kritisk till
att så inte skedde i detta fall.

Avslutningsvis kan jag konstatera att BB och hans fru vände sig till
socialtjänsten för att få råd om hur de skulle hantera situationen kring AA och
flickvännen. De fick då rådet av socialtjänstens handläggare att prata med AA
om vikten av säkert sex. Ett barn som är under 15 år har behov av ett absolut
skydd mot sexuella handlingar. Uppgifterna som nämnden hade vid tillfället
tydde på att AA var utsatt för ett allvarligt brott, och att då lämna detta råd är
anmärkningsvärt. Det är med förvåning som jag noterar att nämnden inte ens i
samband med remissvaret insett det felaktiga i handläggningen. Möjligen tyder
det inträffade på att nämnden inte förstått allvaret i uppgifterna. Oavsett hur det
förhåller sig i denna fråga ska nämnden kritiseras för rådet som gavs till
familjehemmet.

Avslutande synpunkter
I ärendet har framkommit att nämnden har begått fel på flera punkter vid
handläggningen av ärendet om AA. Felen rör delvis grundläggande regler och
jag avser då främst utredningsskyldigheten i 11 kap. 1 § SoL samt
bestämmelserna om dokumentation. Jag utgår från att nämnden nu vidtar
utbildningsinsatser för att komma till rätta med de brister som framkommit vid
granskningen. Detta torde vara centralt för att något liknande inte ska kunna
inträffa igen.

Det som i övrigt har kommit fram i ärendet ger inte anledning till någon
kommentar från min sida.

Ärendet avslutas.
