# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Västervik Norra, för brister i dokumentation av frågor kring s.k. ankomstsamtal, bristande
information om besök och otillräcklig möjlighet för intagna att genomföra bevakade besök

JO 2015-12-21 dnr 6877-2014

BESLUT
                                                                           Datum                     Dnr                      Sid
                                                                           2015-12-21                6877-2014               1 (8)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Kritik mot Kriminalvården, anstalten Västervik Norra, för brister i
                        dokumentation av frågor kring s.k. ankomstsamtal, bristande
                        information om besök och otillräcklig möjlighet för intagna att
                        genomföra bevakade besök


                          Beslutet i korthet: Enligt 3 § fängelseförordningen (2010:2010) har en intagen rätt att
                          i anslutning till att han eller hon tas in i anstalt få tillfälle att underrätta närstående om
                          var han eller hon befinner sig, om inte särskilda skäl talar emot det. Detsamma gäller
                          när den intagne har flyttats från en anstalt till en annan. En sådan underrättelse kallas
                          ofta för ankomstsamtal. Anmälaren hävdar att hennes sambo inte fick underrätta
                          henne när han kom till anstalten Västervik Norra. Av JO:s utredning framgår att det
                          inte finns någon dokumentation om att anmälarens sambo har tillfrågats om han vill
                          genomföra ett s.k. ankomstsamtal. Det finns inte heller någon anteckning om att ett
                          sådant samtal har genomförts eller om anstalten bedömt att särskilda skäl talat emot
                          det. I beslutet uttalar JO att en anstalt bör anteckna att den intagne har tillfrågats om
                          han eller hon vill underrätta en närstående och om ett sådant samtal har genomförts.
                          Anstalten bör också dokumentera sitt ställningstagande i de fall en intagen vill under-
                          rätta en närstående men anstalten bedömer att det finns särskilda skäl som talar emot
                          det. JO kritiserar anstalten för att den inte har dokumenterat om och hur frågan om
                          s.k. ankomstsamtal har hanterats i det aktuella fallet.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 3 december 2014 klagade AA bl.a. på hur
                        anstalten hade handlagt ärenden om besöks- och telefontillstånd som hennes
                        sambo BB ansökt om. Hon anförde i huvudsak följande:

                        Hennes sambo BB kom till anstalten Västervik Norra i början av augusti 2014
                        men hon fick inte något samtal som bekräftade att han kommit dit. BB ansökte
                        omedelbart om besöks- och telefontillstånd till AA. I slutet av augusti blev hon
                        uppringd av CC som arbetar i anstaltens brottsoffersluss (BOS). Under
                        telefonsamtalet sa CC ett stort antal gånger att AA har varit och är ett framtida
                        brottsoffer för BB. När AA sa emot svarade CC att AA inte blivit utsatt ännu.
                        Eftersom AA upplevde att hon inte blev lyssnad på bokade hon in ett
                        telefonmöte med CC den 27 augusti 2014 då en annan person skulle bistå AA
                        som ombud. Hon ringde CC på den avtalade tiden men möttes av en
                        telefonsvarare. Hon talade in ett meddelande på telefonsvararen och bad att CC



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                       www.jo.se
                                                                       Dnr 6877-2014      Sid 2 (8)




skulle ringa upp henne. Vid tidpunkten för anmälan hade CC fortfarande inte
ringt tillbaka.

BB fick så småningom tillstånd att ringa bevakade samtal till AA 30 minuter
var 14:e dag. Första samtalet ägde rum den 15 oktober 2014 vilket alltså innebär
att det tog mer än två månader för anstalten att fatta beslut om besöks- och tele-
fontillstånd.

AA har besökt BB två gånger. Det första besöket ägde rum den 29 oktober 2014
och övervakades av två vårdare. Det andra besöket ägde rum den 26 november
2014. När hon gick igenom säkerhetskontrollen vid det besöket fick hon veta att
hon inte skulle få ha fysisk kontakt med BB och att det skulle vara en glasruta
mellan dem. Hon fick ingen förklaring till detta. Den 2 december 2014 fick hon
en ursäkt och besked om att det var fel att besöket hade genomförts på detta
sätt.

Anstalten tar endast emot bevakade besök på onsdagseftermiddagarna. AA
kunde på grund av olika omständigheter inte besöka BB på onsdagarna den 3,
10 och 17 december. På de återstående onsdagarna i december månad 2014 –
julafton och nyårsafton – tog anstalten inte emot bevakade besök. Trots att två
av fem möjliga besöksdagar under december alltså utgick erbjöd anstalten inte
besök vid något annat tillfälle.

Utredning
JO begärde att Kriminalvården skulle yttra sig över det som AA anfört.

Kriminalvårdens remissvar
I sitt remissvar anförde Kriminalvårdens huvudkontor, genom stf. sektions-
chefen DD, följande:

## Sakförhållanden

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från anstalten Västervik Norra.
      Information har vidare inhämtats från Kriminalvårdens klientadministrativa
      system KLAS och KVR. Genom utredningen har sammanfattningsvis följande
      kommit fram.

      Handläggning av besöks- och telefontillstånd samt möjligheten till s.k. ankomst-
      samtal
      BB skrevs in i anstalten Västervik Norra den 15 augusti 2014 och är dömd för
      bl.a. ofredande och överträdelse av kontaktförbud. Målsägande är BB:s före detta
      sambo, tillika mamma till hans dotter. AA är alltså inte brottsoffer i den dom BB
      verkställer. På grund av typen av brottslighet BB är dömd för handlades BB:s
      ansökan om besöks- och telefonitillstånd till AA av anstaltens brottsoffersluss.
      Såvitt går att utläsa ur KLAS/KVR fick brottsofferslussen ärendena för
      handläggning den 21 augusti. Beslut fattades av anstalten den 7 oktober.
      Ärendena rörande de aktuella tillstånden hade således en handläggningstid på
      cirka sju veckor.
      Under handläggningstiden togs ett flertal kontakter med bl.a. BB, AA, målsä-
      ganden i den aktuella domen (mamma till BB:s dotter) samt med socialtjänsten.
      Yttrandet från socialtjänsten tog nästan tre veckor att få, och BB underrättades
      om yttrandet den 2 oktober 2014. Det gjordes vidare en SARA-utredning
                                                                   Dnr 6877-2014         Sid 3 (8)




(Spousal Assault Risk Assessment) som var klar och underrättades BB den
22 september. Risken för psykiskt våld mot framtida partner samt risken för
psykiskt våld mot familjemedlemmar bedömdes som hög i utredningen. Dessa
utredningsåtgärder och kontakter bedömdes nödvändiga bl.a. för att BB även
hade ansökt om telefontillstånd till sin dotter. Anstalten behövde utreda om ett
telefontillstånd till AA skulle kunna innebära att BB också kunde samtala fritt
med sin dotter samt ta ställning till huruvida en sådan kontakt kunde vara till
skada för henne.
Anstalten Västervik Norra beslutade att BB:s besök av, respektive telefonsamtal
med, AA skulle ske med kontroll. BB begärde omprövning av beslutet avseende
såväl besökstillstånd som telefontillstånd. Båda besluten fastställdes efter
omprövning av Kriminalvården, region Öst. BB har inte överklagat besluten till
förvaltningsdomstol.
Det finns ingen dokumentation om att BB tillfrågats om han vill genomföra ett
s.k. ankomstsamtal för att underrätta närstående om var han befinner sig, om ett
sådant samtal genomförts, eller om anstalten Västervik Norra bedömt att sär-
skilda skäl talar emot det.

Kontakten mellan AA och anstalten
Anstalten Västervik Norra har anfört att begrepp som ”framtida brottsoffer” och
”presumtivt brottsoffer” har slutat användas med anledning av uttalanden från JO
(jfr JO:s beslut den 14 maj 2012 , dnr 343-2011). Kriminalvårdare CC har vidare
uppgett att hon aldrig har använt dessa begrepp, men att AA själv uttalat ”ska jag
tänka på mig själv som ett nytt brottsoffer, det kan jag inte göra” och att hon
därefter frågat AA hur denna tänker kring det hon sagt.
Enligt CC var något telefonmöte den 27 augusti 2014 aldrig inbokat. AA hade ett
önskemål om att ha ett sådant (med sitt ombud) då hon kände sig kränkt och
missförstådd av CC, och de diskuterade möjligheten att ha ett den 10 september.
Frågan togs upp på ett s.k. BOS-möte och man kom fram till att det inte fanns
anledning att ha ett trepartssamtal eftersom AA hade lämnat de uppgifter
Kriminalvården behövde för att gå vidare i handläggningen av besöks- och
telefontillstånden. CC försökte komma i kontakt med AA för att meddela detta,
dock utan framgång.

Besökstillfällen
Av anstaltens beslut framgår att besök av AA ska vara bevakade och ske i när-
varo av personal. Vid AA:s besök den 26 november 2014 hade anstalten
Västervik Norra inte tillräckliga personalresurser för att genomföra ett besök i
närvaro av personal. För att inte behöva ställa in besöket, och då det vid det
aktuella tillfället ansågs vara tillräckligt ur säkerhetssynpunkt, valde anstalten att
genomföra besöket i ett s.k. glasruterum. Huruvida detta inverkade på möjlighet-
en till fysisk kontakt är svårt att uttala sig om, då frågan huruvida kroppskontakt
vid kontrollerade besök avgörs i det enskilda fallet efter en avvägning bl.a. mel-
lan skälen till att besöket ska kontrolleras och risken med kroppskontakt.
Gällande besökstider har anstalten Västervik Norra uppgett att kontrollerade
besök normalt genomförs på vardagar, och att bemanningen i normalfallet då är
anpassad till detta. Under helger erbjuds istället okontrollerade besök, som är
mindre resurskrävande. Infaller en helgdag på exempelvis en onsdag genomförs
därför inga kontrollerade besök den dagen. På julafton och nyårsafton används
helgbemanning, vilket innebär att vissa aktiviteter som normalt erbjuds på var-
dagar inte genomförs.

Författningsbestämmelser
Enligt 7 § förvaltningslagen (1986:223), FL, ska varje ärende där någon enskild
är part handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten
eftersätts.
                                                                     Dnr 6877-2014         Sid 4 (8)




---
Av 3 § fängelseförordningen (2010:2010), FäF, framgår följande. En intagen ska
i anslutning till att han eller hon tas in i anstalt få tillfälle att underrätta närstå-
ende om var han eller hon befinner sig, om inte särskilda skäl talar emot det.
Detsamma gäller när den intagne har flyttats från en anstalt till en annan.
Av 7 kap. 1 § fängelselagen (2010:610), FäL, framgår följande. En intagen får ta
emot besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Ett besök får dock vägras
om det
  1. kan äventyra säkerheten på ett sätt som inte kan avhjälpas genom kontroll
enligt 2 eller 3 §,
  2. kan motverka den intagnes anpassning i samhället, eller
  3. på annat sätt kan vara till skada för den intagne eller någon annan.
Av första och andra stycket i allmänna råd till 7 kap. 1 § FäL i Kriminalvårdens
föreskrifter och allmänna råd om fängelse, (KVFS 2011:1), FARK Fängelse,
framgår följande. Med uttrycket lämpligen kan ske avses praktiska förutsätt-
ningar för besök, t.ex. vad som är möjligt med hänsyn till anstaltens rutiner samt
tillgången till personal och besöksrum.
Besök av en person som avtjänar ett fängelsestraff eller är föremål för kriminal-
vård i frihet bör normalt inte beviljas. Detsamma gäller besök av en person som
är misstänkt för brott, missbrukar narkotika eller är medlem i eller har annan
koppling till ett kriminellt nätverk eller grov organiserad brottslighet. Om perso-
nen är närstående till den intagne kan dock kontrollerade besök medges, om ris-
kerna kan hanteras genom kontrollen.
Av 7 kap. 2 § FäL framgår följande. Ett besök får, om det är nödvändigt av
säkerhetsskäl, kontrolleras genom att
   1. personal övervakar besöket, eller
   2. besöket äger rum i ett besöksrum som är så utformat att det omöjliggör att
föremål överlämnas.
Ett besök av en advokat som biträder den intagne i en rättslig angelägenhet får
kontrolleras endast om advokaten eller den intagne begär det.
Av 7 kap. 4 § FäL framgår följande. En intagen får stå i förbindelse med en
annan person genom elektronisk kommunikation i den utsträckning det lämpli-
gen kan ske. Sådan kommunikation får dock vägras om den
  1. kan äventyra säkerheten på ett sätt som inte kan avhjälpas genom avlyss-
ning enligt 5 §,
  2. kan motverka den intagnes anpassning i samhället, eller
  3. på annat sätt kan vara till skada för den intagne eller någon annan.
Av allmänna råd till 7 kap. 4 § FäL i FARK Fängelse framgår följande. Med
uttrycket lämpligen kan ske avses praktiska förutsättningar för elektronisk kom-
munikation, t.ex. vad som är möjligt med hänsyn till anstaltens rutiner samt till-
gången till personal och utrustning för sådan kommunikation.
Tillstånd till elektronisk kommunikation med en person som avtjänar ett fängel-
sestraff eller är föremål för kriminalvård i frihet bör normalt inte beviljas. Det-
samma gäller elektronisk kommunikation med en person som är misstänkt för
brott, missbrukar narkotika eller är medlem i eller har annan koppling till ett
kriminellt nätverk eller grov organiserad brottslighet. Om personen är närstående
till den intagne kan dock tillstånd till avlyssnad kommunikation medges, om
riskerna kan hanteras genom avlyssningen.
Av 7 kap. 5 § FäL framgår följande. Elektronisk kommunikation mellan en inta-
gen och en annan person får avlyssnas om det är nödvändigt av säkerhetsskäl. De
som ska kommunicera med varandra ska i förväg informeras om kontrollen.
Elektronisk kommunikation mellan en intagen och en advokat som biträder den
intagne i en rättslig angelägenhet får inte avlyssnas.
                                                                  Dnr 6877-2014        Sid 5 (8)




Av 7 kap. 13 § FARK Fängelse framgår följande. En intagen får beviljas tillstånd
att ringa telefonsamtal utanför INTIK-systemet endast om
  1. tillstånd till samtalet av säkerhetsskäl inte kan beviljas inom det systemet
och
  2. den intagne har starka skäl för att få ringa samtalet.
    Tillstånd till ett telefonsamtal som Kriminalvården ska bekosta genom bidrag
till den intagne får medges utanför INTIK-systemet, även om tillstånd inom det
systemet kan beviljas.
Av allmänna råd till bestämmelsen framgår följande. Starka skäl att få ringa tele-
fonsamtal utanför INTIK-systemet kan finnas t.ex. för samtal till en närstående,
om behovet av kontakt inte kan tillgodoses på annat sätt, eller för samtal till en
advokat.
Av 7 kap. 14 § FARK Fängelse framgår följande. Om tillstånd till telefonsamtal
inom INTIK-systemet inte kan beviljas på grund av säkerhetsskäl och samtal i
stället genomförs utanför det systemet enligt 13 § ska samtalet avlyssnas, om det
inte är uppenbart obehövligt.
Av 7 kap. 25 § FARK Fängelse framgår att vid prövningen av om besök eller
elektronisk kommunikation kan medföra skada för annan ska särskilt beaktas om
den som kontakten ska äga rum med är brottsoffer till den intagne eller annars
har en sådan relation till den intagne att en kontakt skulle medföra skada för den
personen eller för ett brottsoffer.

Kriminalvårdens bedömning

Handläggning av besöks- och telefontillstånd samt möjligheten till s.k. ankomst-
samtal
Ärendena rörande de aktuella tillstånden hade en handläggningstid om cirka sju
veckor, vilket i och för sig får sägas vara en lång handläggningstid. Vid prövning
av intagnas ansökningar om besöks- eller telefontillstånd har dock Kriminalvår-
den en skyldighet att ta ställning till bl.a. om besöket eller kommunikationen kan
vara till skada för den intagne eller någon annan. Under handläggningstiden har
anstalten Västervik Norra arbetat aktivt med ärendena och ett flertal kontakter
och utredningsåtgärder har bedömts nödvändiga att ta respektive genomföra.
Mot bakgrund av att exempelvis socialtjänsten behövde ca tre veckors tid för att
yttra sig kan inte handläggningstiden, utifrån vad Kriminalvården har kunnat
påverka, anses orimligt lång.
AA är inte att anse som part i ärendena avseende besöks- och telefontillstånd.
Det kan konstateras att båda besluten fastställdes efter omprövning av Kriminal-
vården, region Öst, och att BB inte har överklagat besluten till förvaltningsdom-
stol.
AA har gjort gällande att BB inte fick ringa ett s.k. ankomstsamtal för att
underrätta henne, i egenskap av närstående, om var han befinner sig. Det kan
konstateras att det inte finns någon dokumentation avseende vare sig att BB ska
ha velat genomföra ett s.k. ankomstsamtal men att anstalten bedömt att särskilda
skäl talar emot det eller avseende att ett sådant samtal genomförts. Det kan där-
för hållas för troligt att ett s.k. ankomstsamtal inte har genomförts. Om så är fal-
let trots att BB velat genomföra ett samtal är det givetvis inte acceptabelt.

Kontakten mellan AA och anstalten
Berörd kriminalvårdspersonal och AA synes ha olika uppfattning om vad som
sagts vid kontakter mellan AA och anstalten Västervik Norra samt hur dessa
kontakter har gått till. Att missförstånd tycks ha uppkommit är givetvis beklag-
ligt men vad som framkommit i utredningen ger enligt Kriminalvårdens uppfatt-
ning inte anledning att ifrågasätta eller anmärka på de uppgifter som lämnats av
anstalten och berörd kriminalvårdspersonal.
                                                                          Dnr 6877-2014        Sid 6 (8)




      Besökstillfällen
      En intagen får ta emot besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Med
      uttrycket lämpligen kan ske avses praktiska förutsättningar för besök, t.ex. vad
      som är möjligt med hänsyn till anstaltens rutiner samt tillgången till personal och
      besöksrum. Om ett besök ska kontrolleras ska proportionalitetsprincipen beaktas
      på så vis att den minst ingripande kontrollåtgärden, som uppfyller ändamålet
      med kontrollen, ska väljas. Vid AA:s besök den 26 november 2014 hade anstal-
      ten Västervik Norra inte praktiska förutsättningar att genomföra ett övervakat
      besök. För att inte behöva ställa in besöket, och då det vid det aktuella tillfället
      ansågs vara tillräckligt ur säkerhetssynpunkt, valde anstalten att genomföra
      besöket i ett s.k. glasruterum. Förändringar avseende genomförandet av bokade
      besök kan behöva göras eftersom förhållanden kan komma att ändras även om
      man har försökt planera på ett visst sätt exempelvis kring bemanning. Detta är
      enligt Kriminalvårdens uppfattning inget anmärkningsvärt så länge ändamålet
      med kontrollen uppfylls. Anstalten har uppgett att en sådan bedömning gjordes i
      det aktuella fallet. Anstalten borde dock ha informerat AA och BB om att formen
      av kontroll skulle ändras vid det aktuella besökstillfället.
      Att anstalten Västervik Norra endast har erbjudit övervakade besök en dag i
      veckan (onsdagar) är inte tillfredsställande. JO har uttalat att det inte är tillräck-
      ligt att erbjuda sådana under endast en dag per vecka (JO-beslut den 18 maj
      2010, dnr 2009-1941 och 2009-1985). Även bortsett från detta borde anstalten i
      det nu aktuella fallet varit mer flexibel så att AA kunde ha kommit på övervakat
      besök till BB någon annan dag när nu två ”ordinarie besöksdagar” föll bort i
      december månad. Denna synpunkt har anstalten underrättats om. Anstalten
      Västervik Norra har uppgett att man ska se över möjligheten för att utöka
      besökstiderna för övervakade besök.
Anmälarens kommentarer över yttrandet
AA kommenterade remissvaret och anförde bl.a. följande: BB bad att få ringa
ett s.k. ankomstsamtal till henne men nekades med motiveringen att samtal
skulle ske genom BOS, dvs. anstaltens brottsoffersluss. Socialtjänstens yttrande
om kontakten mellan BB och hans dotter har inget med AA att göra. CC kan
omöjligen ha försökt komma i kontakt med AA men inte lyckats. AA har under
den aktuella perioden ingen notering om missade samtal från något nummer
som skulle kunna vara anstaltens, varken på mobiltelefonen eller på den fasta
telefonen. Om hon vid besöket den 26 november 2014 hade informerats om att
anstalten antingen kunde ställa in besöket eller genomföra det i ett rum med
glasruta hade hon haft viss förståelse för det. Hon fick dock aldrig någon
förklaring, varken vid besöket eller vid samtalet med Maria Spjut i början av
december.

Rättslig reglering
Kriminalvården har i sitt remissvar redogjort för bestämmelser som har bety-
delse i ärendet. För egen del finner jag anledning att redogöra för bestämmel-
serna om journalföring.

Grundläggande bestämmelser om journalföring finns i 5 § fängelseförordningen
(2010:2010). Enligt 5 § ska Kriminalvården föra en journal som dokumenterar
varje intagens verkställighet. Närmare bestämmelser om journal finns i 14 kap.
1–4 §§ Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för fängelse, KVFS
2011:1, (fängelseföreskrifterna). Enligt 14 kap. 1 § fängelseföreskrifterna ska
                                                                   Dnr 6877-2014       Sid 7 (8)




Kriminalvården i journalen dokumentera alla beslut som har fattats, viktiga
händelser under verkställigheten och väsentliga uppgifter om vidtagna eller
planerade åtgärder som rör den intagne. Uppgifter om omständigheter i övrigt
som är av betydelse för verkställigheten ska också antecknas. Dokumentationen
ska ske så snart som möjligt.

Bedömning
Vad JO inte uttalar sig om
JO granskar främst att myndigheterna har handlagt ärenden på ett korrekt sätt.
JO kan inte ändra myndigheters beslut och brukar inte ta ställning till om beslut
är riktiga. Det gör att jag inte kommer att uttala mig om det var riktigt av anstal-
ten att besluta att BB:s kontakt med AA skulle ske med kontroll.

Anstalten kritiseras för brist på dokumentation av ankomstsamtal
Av utredningen framgår att det inte finns någon dokumentation om att BB har
tillfrågats om han vill genomföra ett s.k. ankomstsamtal för att underrätta när-
stående om var han befinner sig. Det finns inte heller någon anteckning om ett
sådant samtal har genomförts eller om anstalten har bedömt att det finns sär-
skilda skäl som talat emot det. Enligt Kriminalvården är det troligt att något
ankomstsamtal inte har genomförts. Vad orsaken till det i så fall var går det inte
att få klarhet i. Om BB hade velat underrätta en närstående och anstalten
bedömt att särskilda skäl talat mot det borde anstalten, enligt min mening, ha
dokumenterat sitt ställningstagande i frågan. Enligt min mening bör en anstalt
även anteckna att den intagne har tillfrågats om han eller hon vill underrätta en
närstående och om ett sådant samtal har genomförts. Eftersom en intagen enligt
huvudregeln i 3 § fängelseförordningen har rätt att underrätta en närstående om
var han eller hon befinner sig måste åtgärder om detta rimligtvis omfattas av det
som ska dokumenteras enligt 14 kap. 1 § fängelseföreskrifterna. Jag är kritisk
till att anstalten inte har dokumenterat om och hur frågan om s.k. ankomstsam-
tal har hanterats i BB:s fall.

Handläggning av besöks- och telefontillstånd
Av utredningen framgår att det dröjde ungefär sju veckor från det att BB
ansökte om besöks- och telefontillstånd för AA till att anstalten fattade beslut.
För de som berörs av ett beslut är det klart att sju veckor är en lång tid. Av
Kriminalvårdens yttrande framgår dock att anstalten arbetat aktivt med ärendet
och att ett flertal kontakter och utredningsåtgärder har bedömts nödvändiga. Jag
finner inte något skäl att ifrågasätta anstaltens bedömning att det var nödvändigt
att invänta socialtjänstens yttrande. Jag konstaterar att det som har kommit fram
i utredningen inte ger mig någon anledning att kritisera anstalten för handlägg-
ningstiden.

Kontakten mellan AA och anstalten
AA och Kriminalvården har lämnat olika beskrivningar av vad som sagts i
samtalen mellan AA och CC. Det är inte meningsfullt att försöka utreda frågan
                                                                   Dnr 6877-2014      Sid 8 (8)




ytterligare. Jag konstaterar att det som kommit fram i utredningen inte ger stöd
för någon kritik.

Besökstillfällen
Jag har förståelse för att det i vissa situationer kan bli nödvändigt för Kriminal-
vården att ändra formerna för bokade besök på grund av exempelvis otillräck-
liga personalresurser. För den intagne och besökaren kan det förstås upplevas
som mycket ingripande att formen av kontroll ändras. Som Kriminalvården
anfört borde anstalten ha informerat AA och BB om att formen av kontroll
skulle ändras vid det aktuella besökstillfället. Anstalten borde också ha informe-
rat om orsaken till ändringen. Anstalten kan inte undgå kritik för bristen på
information.

Av utredningen framgår att anstalten endast har erbjudit övervakade besök en
dag i veckan (onsdagar). Som Kriminalvården redogjort för har JO tidigare utta-
lat att det inte är tillräckligt att erbjuda bevakade besök under endast en dag per
vecka (JO:s beslut den 18 maj 2010, dnr 1941-2009 och 1985-2009). Jag är
kritisk till att anstalten inte har erbjudit övervakade besök i större omfattning.

Det är vidare otillfredsställande att anstalten inte gav AA tillfälle att besöka BB
någon annan dag när två ordinarie besöksdagar föll bort i december månad. Jag
noterar att anstalten har uppgett att möjligheten att utöka besökstiderna för
övervakade besök ska ses över.

Ärendet avslutas.
