# Kritik mot två domare vid Kammarrätten i Jönköping med anledning av långsam handläggning av ett yrkande om interimistiskt förordnande i ett mål om offentlig upphandling

JO 2013-10-31 dnr 6890-2012

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                     Sid
                                                                         2013-10-31             6890-2012              1 (6)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot två domare vid Kammarrätten i Jönköping med anledning av
                        långsam handläggning av ett yrkande om interimistiskt förordnande i ett
                        mål om offentlig upphandling


                          Beslutet i korthet: I ett mål där en anbudsgivare hade begärt överprövning av en
                          offentlig upphandling meddelade förvaltningsrätten dom den 16 november 2012. I domen
                          avslog förvaltningsrätten ansökan om överprövning. Enligt lagen fick det bolag som
                          genomförde upphandlingen inte träffa avtal förrän tio dagar hade gått från det att
                          domstolen hade avgjort målet, dvs. tidigast den 27 november 2012.
                          Den 20 november 2012 överklagade anbudsgivaren domen till kammarrätten. I
                          överklagandet begärde anbudsgivaren att kammarrätten i ett s.k. interimistiskt beslut
                          skulle förlänga den tid inom vilken avtal inte fick träffas. Kammarrätten avslog detta
                          yrkande först den 26 november 2012. Två domare vid kammarrätten får kritik för att
                          handläggningen av det interimistiska yrkandet inte varit tillräckligt skyndsam.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO i december 2012, framförde AA klagomål mot
                        Kammarrätten i Jönköping med anledning av handläggningen av ett mål om
                        överprövning enligt lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten,
                        energi, transporter och posttjänster, LUF. Han anförde bl.a. följande. I ett
                        överklagande till kammarrätten yrkade han, som ombud för anbudsgivaren Purac
                        AB, att kammarrätten interimistiskt skulle besluta att den upphandlande enheten
                        inte fick ingå avtal innan något annat hade bestämts. Kammarrätten prövade inte
                        det interimistiska yrkandet förrän den sista dagen på den tiodagarsfrist som löpte
                        efter förvaltningsrättens dom.

## Utredning

Vissa handlingar begärdes in och granskades. Av tillgängliga handlingar framgick
                        bl.a. följande. Sörmland Vatten och Avfall AB (Sörmland Vatten) genomförde en
                        upphandling avseende bl.a. maskinutrustning. Purac AB var en av anbudsgivarna.
                        Sörmland Vatten antog ett anbud från en annan anbudsgivare. Purac AB ansökte
                        hos Förvaltningsrätten i Linköping om överprövning av upphandlingen. Genom
                        dom den 16 november 2012 avslog förvaltningsrätten ansökan om överprövning.
                        Purac AB överklagade domen till Kammarrätten i Jönköping. Överklagandet kom
                        in till kammarrätten den 20 november 2012. I överklagandet begärde Purac AB att



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                      Dnr 6890-2012     Sid 2 (6)




kammarrätten, med stöd av 16 kap. 9 § LUF, skulle meddela ett s.k. interimistiskt
förordnande i målet. Kammarrätten avslog yrkandet om interimistiskt förordnande
den 26 november 2012, som var den sista dagen i tiodagarsfristen enligt 16 kap.
10 § LUF.

Kammarrätten anmodades att lämna upplysningar om handläggningstiden för pröv-
ningen av Purac AB:s yrkande om interimistiskt förordnande.

Kammarrätten (presidenten BB) kom in med ett yttrande, till vilket var fogat
upplysningar från kammarrättslagmannen CC och kammarrättsrådet DD (referent i
målet).

DD uppgav följande.

      Målet anhängiggjordes den 20 november 2012. När jag tog emot akten bestod den
      av faxkopia av överklagandet, av förvaltningsrättens överklagade avgörande samt av
      förvaltningsrättens dagboksblad i målet.
      Jag kunde utifrån dessa handlingar konstatera att den sista dagen i tiodagarsfristen
      enligt 16 kap. 10 § LUF var den 26 november 2012. Jag gjorde bedömningen att det
      i det läget inte var nödvändigt att fatta ett beslut om interimistiskt förordnande på
      den grunden att domstolens möjlighet till överprövning annars skulle upphöra (jfr
      bland annat rättsfallet RÅ 2003 ref. 64), utan beslöt att invänta förvaltningsrättens
      akt och att lägga målet för bevakning till nästföljande dag.
      Förvaltningsrättens akt inkom tillsammans med överklagandet i original dagen
      därefter, dvs. den 21 november 2012. Av akten framgick att AA, som ombud för
      sökanden i förvaltningsrättens mål, hade tagit del av förvaltningsrättens dom den 19
      november 2012. Sista dagen för överklagande i kammarrätten var således den 10
      december 2012.
      Efter en första hastig genomgång av målet gjorde jag bedömningen att jag, med
      beaktande av målets beskaffenhet och min arbetssituation i övrigt, skulle – efter viss
      utredning – kunna komma fram till ett ställningstagande i såväl frågan om
      prövningstillstånd som frågan om interimistiskt förordnande inom loppet av ett par
      dagar. Vad gällde ställningstagandet till frågan om prövningstillstånd kunde detta
      dock – för det fall det utföll till klagandens nackdel – endast bli preliminärt,
      eftersom klagandens frist för överklagande av förvaltningsrättens avgörande inte
      hade gått ut (se Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden den 9 oktober 2012 i mål
      nr 3141-12 och 4111-12).
      Jag anmälde detta till ordföranden. Vi kom överens om att jag skulle föredra målet
      på eftermiddagen fredagen den 23 november 2012. (Jag arbetar deltid och detta
      innebär bland annat att min arbetsdag normalt börjar kl. 13.00 på fredagar.)
      Jag hade under torsdagen den 22 november 2012 underhandskontakter med
      ordföranden angående bland annat utredningens fortskridande.
      På fredagseftermiddagen den 23 november 2012 drog emellertid den föredragning
      som föregick min föredragning av det aktuella målet ut på tiden. När det blev dags
      att föredra målet var eftermiddagen långt gången och ett beslut i frågan om
      interimistiskt förordnande skulle inte hinna expedieras före kontorstidens slut. Jag
      hade inte haft någon kontakt med AA och han visste således inte om min avsikt att
      föredra målet på fredagen. Ordföranden och jag kom överens om att jag i stället
      skulle föredra målet följande måndag, den 26 november 2012, och att detta skulle
      ske på morgonen så att beslut skulle kunna fattas och expedieras till parterna genom
      e-postmeddelande under förmiddagen.
      Så skedde. Av e-postlogg i den expedierande domstolssekreterarens dator framgår
      att kammarrättens aktuella beslut sändes i ett e-postmeddelande kl. 12.00 den 26
                                                                            Dnr 6890-2012       Sid 3 (6)




      november 2012 till den e-postadress AA uppgett i överklagandet. Beslutet sändes
      samtidigt med vanlig postbefordran till parterna.
      Kammarrättens beslut att avslå yrkandet om interimistiskt förordnande överklagades
      inte.
      Den 11 december 2012, när tiden för överklagande av förvaltningsrättens avgörande
      gått ut, kontaktade jag den upphandlande enheten och fick besked att avtal i den
      aktuella upphandlingen hade slutits den 30 november 2012.
      Eftersom kammarrätten därmed i enlighet med 16 kap. 6 § andra stycket LUF var
      förhindrad att ta slutlig ställning till frågan om prövningstillstånd, avskrevs målet
      från vidare handläggning.
CC tillade följande.

      När målet kom in till kammarrätten tisdagen den 20 november 2012 fördelades det
      till min avdelning. Samma dag vidarefördelade jag målet till DD. På kammarrätten
      har vi sedan början av 2012 en specialiserad handläggning av upphandlingsmål och
      DD har sedan dess varit en av avdelningens specialister när det gäller denna måltyp.
      Innan jag vidarefördelade målet hade jag läst överklagandet och konstaterat att det
      fanns ett yrkande om interimistiskt beslut och att tiodagarsfristen löpte till och med
      måndagen den 26 november. Jag hade också ögnat igenom förvaltningsrättens dom.
      DD och jag hade sedan löpande kontakt med varandra om både de materiella
      frågorna i målet och handläggningen. Vi bedömde att det var mest lämpligt att inte
      ta ställning till det interimistiska yrkandet redan under tisdagen eftersom vi skulle ha
      ett bättre beslutsunderlag när vi fått tillgång till och läst akten, vilket beräknades
      kunna ske innan tiodagarsfristen löpte ut.
      Onsdagen den 21 november kom förvaltningsrättens akt. Vi inriktade oss då på att
      föredra målet och ta ställning till det interimistiska yrkandet fredagen den
      23 november, men kom senare att skjuta upp föredragningen och avgörandet av
      frågan om interimistiskt förordnande till måndagen den 26 november. Som jag
      minns det var ett skäl till att vi sköt på föredragningen att vi ville fundera ytterligare
      någon tid för att känna oss helt säkra på att vi rätt förstått de byggnadstekniska
      frågor som var aktuella i upphandlingen. Om vi skulle komma till slutsatsen att det
      fanns skäl för prövningstillstånd ansåg vi av effektivitetsskäl att det var lämpligt att
      besluta om detta samtidigt som vi prövade frågan om interimistiskt förordnande.
      Arbetsbelastning och prioriteringar av andra arbetsuppgifter spelade säkerligen
      också roll när vi bestämde att föredragningen kunde vänta till måndagen.
      När beslutet meddelades den 26 november hade vi också gjort den preliminära
      bedömningen att det inte fanns skäl att meddela prövningstillstånd. Något slutligt
      ställningstagande i den frågan kunde kammarrätten dock inte göra innan tiden för
      överklagande till kammarrätten hade löpt ut. Detta till följd av de avgöranden från
      Högsta förvaltningsdomstolen i oktober 2012 som DD har redovisat.
      Den möjlighet som upphandlingslagstiftningen ger att interimistiskt förordna att
      avtal inte får ingås syftar inte till att förhindra verkställighet utan till att säkerställa
      en effektiv överprövning, särskilt avseende tilldelningsbeslut. Även utan
      interimistiskt förordnande kvarstår möjligheten till överprövning så länge avtal inte
      har slutits, vilket inte får ske så länge tiodagarsfristen löper.
      I detta fall hade den klagande leverantören möjlighet att under eftermiddagen den
      26 november överklaga kammarrättens beslut till Högsta förvaltningsdomstolen med
      e-post eller telefax. Ett sådant överklagande skulle kammarrätten omedelbart ha
      rättidsprövat och vidaresänt till Högsta förvaltningsdomstolen, som hade haft
      möjlighet att utan överväganden om sannolikheten för bifall till ansökan om
      överprövning förordna interimistiskt i syfte att säkerställa möjligheten till
      överprövning (se RÅ 2003 ref. 64). Det är tämligen vanligt att sådana yrkanden
      inkommer just innan tiodagarsfristen löper ut eller t.o.m. kort därefter och
      domstolarna har god beredskap att hantera sådana situationer.
                                                                  Dnr 6890-2012      Sid 4 (6)




Den klagande leverantören led alltså ingen rättsförlust av att kammarrättens beslut
dröjde till måndagen den 26 november. Möjligheten till överprövning kvarstod.
Dock blev tiden för att färdigställa ett överklagande kort och det hade sannolikt
underlättat för klaganden att få längre tid på sig.
Interimistiska förordnanden enligt upphandlingslagstiftningen kan alltså – till
skillnad från andra interimistiska förordnanden – göras utan att sannolikheten för
bifall till talan vägs mot de risker som står på spel för parterna. Detta gäller om
möjligheten till överprövning annars riskerar att gå förlorad för att tiodagarsfristen är
på väg att löpa ut eller redan har löpt ut utan att avtal ännu har slutits.
När situationen inte är sådan utan det faktiskt finns utrymme för tanke och handling
anser jag att kammarrätten bör göra en avvägning mellan de olika intressen som
parterna i målet kan antas ha. Om detta inte hade varit lagstiftarens mening borde
bestämmelser om s.k. automatisk avtalsspärr ha funnits även i överrättsprocessen.
Den leverantör som begär interimistiskt förordnande har normalt intresse av att avtal
inte sluts förrän överprövning av tilldelningsbeslutet (målen gäller oftast sådana
beslut) har kunnat ske. Den upphandlande myndigheten och den leverantör som
gynnats av ett tilldelningsbeslut har som regel intresse av att avtal kan slutas så snart
som möjligt. Parternas intressen är således motstridiga. De är också av allmänna skäl
beaktansvärda.
I detta fall valde kammarrätten att vänta med att ta ställning till det interimistiska
yrkandet till dess att ett preliminärt ställningstagande kunde göras i frågan om
prövningstillstånd. Den frågan krävde viss eftertanke och beslutet kom därför inte
förrän på måndagen den 26 november. Att klagandens tid för vidare överklagande
blev kort vägde inte särskilt tungt i de överväganden som gjordes.
Kammarrätten hade kunnat hantera frågan på andra sätt.
Ett sätt hade kunnat vara att utan djupare överväganden genast förordna
interimistiskt och att sedan vägra prövningstillstånd när tiden för överklagande till
kammarrätten hade löpt ut den 11 december. Detta hade medfört att en ny
tiodagarsfrist börjat löpa efter beslutet att vägra prövningstillstånd. Det hade gett den
klagande leverantören ytterligare tid att färdigställa ett överklagande till Högsta
förvaltningsdomstolen, men det hade samtidigt fördröjt den upphandlande
myndighetens och den vinnande leverantörens möjlighet att ingå avtal.
Ett annat sätt hade kunnat vara att genast förordna interimistiskt och att sedan
upphäva det beslutet när det preliminära ställningstagandet att inte meddela
prövningstillstånd var klart den 26 november. Även ett sådant beslut hade enligt
lagen följts av en ny tiodagarsfrist. Den klagande leverantören hade fått mer tid till
förfogande men möjligheten att sluta avtal hade samtidigt fördröjts.
I båda de scenarier som nyss beskrivits hade kammarrätten kunnat välja att i
samband med det senare beslutet också besluta att någon ny tiodagarsfrist inte skulle
gälla. Detta hade medfört att avtal kunnat slutas direkt därefter och hade följaktligen
helt kunnat avskära den klagande leverantören från möjligheten till överprövning.
Alla de handlingsalternativ som jag kan se har både för- och nackdelar. Självfallet
kan det finnas olika uppfattningar om vilken tyngd parternas skilda intressen ska
tillmätas när kammarrätten har möjlighet att välja hur ett yrkande om interimistiskt
förordnande ska hanteras. På avdelningen har vi ägnat en hel del diskussioner åt hur
vi lämpligen bör gå tillväga. Tidigare avgjorde vi ofta frågan om prövningstillstånd
så snart vi hade en klar uppfattning i frågan, eftersom vi utgick från att upp-
handlingsmål bör avgöras med förtur av hänsyn till upphandlande myndigheters och
andra leverantörers intressen. Efter att Högsta förvaltningsdomstolen i oktober 2012
klargjorde att vi som regel måste avvakta utgången av tiden för överklagande till
kammarrätten har vi fått tänka om och i det läget gjorde vi de ställningstaganden
som är aktuella nu. Jag ser fram emot möjligheten att JO kan bidra med ytterligare
klargörande uttalanden till ledning för vår fortsatta rättstillämpning vid
handläggningen av upphandlingsmål.
                                                                     Dnr 6890-2012     Sid 5 (6)




BB tillade följande.

      De sakuppgifter som lämnas i de bifogade yttrandena överensstämmer med de
      handlingar som är tillgängliga i målet. Jag delar de bedömningar av rättsläget
      rörande den aktuella frågan som särskilt redovisas i CC:s yttrande. Det hade givetvis
      varit önskvärt om beslut rörande klagandens yrkande om interimistiskt förordnande
      hade kunnat prövas och expedieras tidigare, men jag kan inte finna att
      kammarrättens handläggning varit felaktig eller på annat sätt klandervärd.
AA yttrade sig över remissvaret.

Bedömning
Avtalsspärr betyder att den som har upphandlat något under en viss period inte får
ingå avtal med den som har vunnit upphandlingen. Om den som har förlorat en
upphandling har ansökt om att förvaltningsrätten ska överpröva upphandlingen,
fortsätter en avtalsspärr att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (s.k.
förlängd avtalsspärr, se 16 kap. 8 § LUF). En sådan avtalsspärr innebär också att
den upphandlande enheten inte får ingå ett avtal förrän tio dagar har gått från det
att förvaltningsrätten har avgjort målet (se 16 kap. 10 § LUF).

Förvaltningsrätten i Linköping avslog Purac AB:s ansökan om överprövning av
upphandlingen den 16 november 2012. Den ovan beskrivna tiodagarsfristen
innebar därmed att Sörmland Vatten hade möjlighet att träffa avtal med den
vinnande leverantören efter den 26 november 2012. Och om ett avtal skulle komma
att träffas, hade kammarrätten enligt 16 kap. 6 § andra stycket LUF inte kunnat ta
ställning till Purac AB:s överklagande.

Den 20 november 2012 kom Purac AB:s överklagande av förvaltningsrättens dom
in till kammarrätten. Sex dagar återstod då av tiodagarsfristen. Det fanns möjlighet
för kammarrätten att besluta att Sörmland Vatten inte heller efter utgången av
tiodagarsfristen fick ingå avtal innan något annat hade bestämts (16 kap. 9 § LUF).
I sitt överklagande begärde Purac AB att kammarrätten skulle meddela ett sådant
s.k. interimistiskt beslut.

Ur Purac AB:s perspektiv var det angeläget att kammarrätten fattade sitt beslut så
snart som möjligt. Bolaget hade nämligen ett intresse av att hinna överklaga ett
eventuellt avslagsbeslut i sådan tid att överklagandet kunde komma in till Högsta
förvaltningsdomstolen inom tiodagarsfristen. Kammarrätten tog emellertid
ställning till Purac AB:s begäran om ett interimistiskt beslut först under måndagen
den 26 november 2012, dvs. under tiodagarsfristens sista dag, och kammarrättens
avslagsbeslut expedierades per e-post till Purac AB:s ombud AA samma dag
kl. 12.00. Av tiodagarsfristen återstod då endast resten av måndagen. När fristen
löpte ut kunde Sörmland Vatten träffa ett avtal med anledning av upphandlingen
och då skulle Purac AB:s möjlighet att få upphandlingen överprövad försvinna.

Eftersom lagen gav Purac AB möjlighet att överklaga ett beslut om avslag på det
interimistiska yrkandet borde kammarrätten enligt min mening ha planerat sitt
arbete så att beslutet inte sköts upp till en tidpunkt då det bara fanns timmar kvar av
                                                                Dnr 6890-2012    Sid 6 (6)




kammarrättens arbetstid innan tiodagarsfristen löpte ut. AA har uppenbarligen
ansett att Purac AB inte har fått en rättvis behandling eftersom han i sin JO-
anmälan har skrivit att kammarrätten har förhalat beslutet och därigenom satt
möjligheten att överklaga sakfrågan ur spel.

Jag anser att DD och CC borde ha sett till att kammarrättens beslut med anledning
av det interimistiska yrkandet hade meddelats senast under fredagen den 23
november 2012. De ska kritiseras för att så inte blev fallet.

Ärendet avslutas.
