# Kommuner saknar möjlighet att fatta interimistiska beslut i LSS-ärenden

JO 2016-05-12 dnr 6900-2014

BESLUT
                                                                           Datum                     Dnr                     Sid
                                                                           2016-05-12                6900-2014              1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Kommuner saknar möjlighet att fatta interimistiska beslut i
                        LSS-ärenden


                          Beslutet i korthet: I samband med en ansökan om personlig assistans enligt lagen
                          om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) begärdes att en kommunal
                          nämnd i Kramfors kommun skulle fatta ett interimistiskt beslut i avvaktan på det
                          slutliga beslutet. Nämnden fattade inte något sådant beslut.
                          I beslutet uttalar JO att myndigheter utom i mycket speciella undantagsfall måste ha
                          ett uttryckligt stöd i lag eller annan författning för att kunna fatta interimistiska beslut.
                          Av socialförsäkringsbalken framgår att Försäkringskassan under vissa förutsättningar
                          har rätt att fatta interimistiska beslut om bl.a. assistansersättning. Någon motsvarande
                          bestämmelse finns varken i LSS eller i förvaltningslagen. Lagstiftningen på området
                          ger alltså inte något stöd för att kommuner har möjlighet att fatta interimistiska beslut i
                          LSS-ärenden. Eftersom författningsstöd saknades och någon undantagssituation inte
                          var aktuell hade den kommunala nämnden inte möjlighet att fatta något interimistiskt
                          beslut i ärendet.
                          I beslutet uttalas vidare att den omständigheten att kommuner saknar möjlighet att
                          fatta intermistiska beslut i LSS-ärenden inte innebär att den enskilde kan ställas helt
                          utan bistånd under utredningstiden. Fram till dess att det slutliga beslutet fattas får
                          den enskildes behov i stället tillgodoses genom insatser enligt socialtjänstlagen, vilket
                          också har skett i detta fall.
                          Allmänt gäller att myndigheter måste besvara enskildas yrkanden. Interimistiska
                          yrkanden ska dessutom besvaras skyndsamt. I beslutet konstateras att nämnden
                          skyndsamt borde ha avvisat yrkandet om ett interimistiskt beslut. Nämnden kritiseras
                          för att inte ha gjort det. Nämnden får även kritik för att handläggningen av ansökan
                          dragit ut på tiden.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 4 december 2014 framförde AA i egenskap
                        av ombud för BB klagomål mot handläggningen av ett ärende om personlig
                        assistans enligt LSS. Hon anförde bl.a. följande: I maj 2014 ansökte BB om
                        personlig assistans hos Kramfors kommun och hos Försäkringskassan. Ansökan
                        till kommunen innefattade även en begäran om interimistiskt beslut i avvaktan
                        på slutligt beslut. Något beslut har fortfarande inte fattats. Försäkringskassan
                        fattade sitt beslut den 1 december 2014. Fram till den tidpunkten hade nämnden




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                      Dnr 6900-2014        Sid 2 (6)




inte tagit det yttersta ansvar som ligger på kommuner. Nämndens handläggning
präglas av långa passiva perioder.

Utredning
Anmälan remitterades till Bistånds-, arbetsmarknads- och sociala
servicenämnden i Kramfors kommun. Av remissvaret den 2 februari 2015
framkom i huvudsak följande:

BB:s ansökan om personlig assistans enligt LSS kom in till kommunen den 22
maj 2014. Tre månader senare tog AA kontakt med utredaren i ärendet för att
höra hur det gick och om kommunen skulle fatta något interimistiskt beslut. I
samband med ett hembesök hos BB den 10 september 2014 påminde AA om
BB:s yrkande om ett interimistiskt beslut. Efter samråd med sin chef beslutade
kommunens utredare att rådfråga Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) om
möjligheterna att fatta ett interimistiskt beslut. Den 13 oktober 2014 svarade
SKL att kommunen inte var skyldig att fatta något interimistiskt beslut och att
kommunen inte heller borde göra det. Den 15 oktober meddelade kommunen
AA att BB inte skulle få något beslut förrän utredningen hade avslutats.
Utredningsprocessen fortsatte därefter, och den 4 december 2014 skickades
utredningen för kommunicering till BB och ombudet. Den 16 december 2014
återkallade BB sin ansökan. Av remissvaret framgick vidare att BB bl.a. hade
fått hemtjänstinsatser enligt socialtjänstlagen under utredningstiden. Nämnden
beklagade att handläggningstiden varit längre än brukligt.

AA kommenterade remissvaret.

JO begärde därefter yttrande från SKL och Socialstyrelsen. Yttrandena skulle
innehålla en redogörelse för myndigheternas bedömning av rättsläget när det
gäller kommuners möjligheter och skyldigheter att ta ställning till en begäran
om ett tillfälligt beslut i LSS-ärenden.

I sitt svar den 17 augusti 2015 anförde SKL följande:

## Bakgrund

BB ansökte om personlig assistans hos Kramfors kommun. I avvaktan på slutligt
      beslut i ärendet begärde BB att kommunen skulle fatta ett interimistiskt beslut
      om personlig assistans.

## Rättslig reglering

Enligt 4 § förvaltningslagen (1986:223), FL, ska varje myndighet lämna
      upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör
      myndighetens verksamhetsområde. Frågor från enskilda ska besvaras så snart
      som möjligt.
      I 7 § FL anges att varje ärende där någon enskild är part ska handläggas så
      enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts.
      Av 2 § och 9 § 2 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
      funktionshindrade, LSS, framgår att kommunen svarar för insatsen biträde av
      personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan
                                                                         Dnr 6900-2014       Sid 3 (6)




      assistans, till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar
      enligt socialförsäkringsbalken.
      Enligt 112 kap. 2 § socialförsäkringsbalken (2010:110), SFB, har
      Försäkringskassan, under vissa förutsättningar, möjlighet att fatta interimistiskt
      beslut i ärenden om assistansersättning.

## Bedömning

Kommunen har enligt 2 § och 9 § 2 LSS det yttersta ansvaret för att alla som
      omfattas av lagens personkrets och som behöver personlig assistans får sådan
      assistans (se RÅ 2009 ref. 61).
      Ärenden om personlig assistans enligt LSS bör handläggas så skyndsamt som
      möjligt. Även om dessa ärenden kan vara brådskande måste besluten fattas på ett
      korrekt underlag. Det går inte att ange en bestämd tid inom vilken en utredning
      ska vara klar eftersom utredningens omfattning är beroende av omständigheterna
      i det enskilda fallet (se JO:s beslut i ärendena med dnr 3956-2013 och 5076-
      2012). Kommunen saknar dock, till skillnad från Försäkringskassan, möjlighet
      enligt LSS att fatta interimistiska beslut i avvaktan på slutligt avgörande i
      ärendet. Detta innebär inte att den enskilde kan ställas helt utan bistånd under
      utredningstiden. Behoven får i stället tillgodoses genom insatser enligt
      socialtjänstlagen fram till dess att slutligt beslut i ärendet kan fattas.
      I fall som förevarande bör kommunen meddela skriftligt avslagsbeslut på en
      ansökan om interimistiskt beslut enligt LSS. Därmed har den enskilde
      möjligheten att få frågan prövad av domstol.
I sitt svar den 23 augusti 2015 anförde Socialstyrelsen följande:

## Yttrande

Socialstyrelsens bedömning är att det saknas författningsstöd för ett sådant
      tillfälligt beslut som anmälan avser. Kommunen har således inte möjlighet att
      fatta ett sådant beslut. Någon korresponderande skyldighet kan därför inte
      aktualiseras.

      Tillämpliga bestämmelser m.m.

      Lagtext
      I 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS,
      anges att lagen innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild
      service åt personer
      1. med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd,
      2. med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter
         hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom,
         eller
      3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart
         inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande
         svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av
         stöd eller service.
      Enligt 7 § första stycket LSS har personer som anges i 1 § rätt till insatser i form
      av särskilt stöd och särskild service enligt 9 § 1-9, om de behöver sådan hjälp i
      sin livsföring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt. Personer som
      anges i 1 § 1 och 2 har, under samma förutsättningar, även rätt till insatser enligt
      9 § 10.
      Av 9 a § första och andra styckena LSS framgår att med personlig assistans
      enligt 9 § 2 avses personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal
      personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver
      hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera
                                                                    Dnr 6900-2014        Sid 4 (6)




med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den
funktionshindrade (grundläggande behov). Den som har behov av personlig
assistans för sina grundläggande behov har även rätt till insats enligt 9 § 2 för
andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt.
Av 7 § förvaltningslagen (1986:223), FL, framgår att varje ärende där någon
enskild är part ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att
säkerheten eftersätts.
Av 112 kap. 2 § första stycket socialförsäkringsbalken, SFB, framgår att
Försäkringskassan får för tid till dess att ett ärende har avgjorts besluta i fråga
om ersättning från samma myndighet, om
1. det inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om rätt till ersättning
   föreligger,
2. det är sannolikt att sådan rätt föreligger, och
3. det är av väsentlig betydelse för den som begär ersättningen.

Förarbeten
I betänkandet Ny förvaltningslag (SOU 1983:73) anges bl.a. följande (s. 102).
Som huvudprincip får i dag anses gälla, att en myndighet endast med uttryckligt
författningsstöd får genom ett tillfälligt beslut i ett ärende förordna om saken i
avvaktan på det slutliga avgörandet. Rättsläget kan emellertid inte anses vara
klart på alla förvaltningsområden.
I regeringens proposition 1985/86:80 Ny förvaltningslag anges bl.a. följande
(s. 15).
Några särskilda frågor, som f.n. är oreglerade men som utredningen har
föreslagit att man ska reglera i lagen, anser jag bör lämnas utanför. Det gäller
bl.a. tillfälliga beslut, när beslutet blir gällande och myndigheters rätt att
överklaga varandras beslut. Jag har här tagit fasta på den kritik som från flera
håll har framförts under remissbehandlingen.

Socialstyrelsens bedömning
Rätten till insatser enligt LSS förutsätter att rekvisiten i 1 och 7 §§ och vad gäller
personlig assistans även 9 a § LSS är uppfyllda. Kommunen har således att
utreda dessa förutsättningar innan den kan fatta beslut om den enskildes rätt till
insatser.
En ansökan om insats enligt LSS ska som andra ansökningar, enligt 7 § FL
handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten
eftersätts. Det finns inte någon bestämd tidsgräns inom vilken utredningen ska
vara klar eftersom utredningens omfattning är beroende av omständigheterna i
det enskilda fallet.
Vad gäller tillfälliga eller provisoriska beslut hos en förvaltningsmyndighet som
är beslutsinstans får anses gälla att en förutsättning för ett sådant beslut är att
myndigheten har ett uttryckligt författningsstöd för beslutet i fråga. Något sådant
stöd finns inte i förvaltningslagen. Det närmaste man kan komma i den lagen är
29 § som dock gäller beslut om inhibition i överklagade ärenden, dvs. ärenden
där myndigheten inte är beslutsinstans utan besvärsinstans.
Det kan här noteras att motsvarande bestämmelse för överprövningsdomstol
(28 § förvaltningsprocesslagen) däremot innehåller en möjlighet för domstolen
att interimistiskt förordna rörande saken. Motsvarande bestämmelse saknas
således för myndigheternas del (se härtill Rune Lavin i FT 1993 s. 2, som anser
att denna omständighet dock inte behöver innebära att en besvärsmyndighet är
förhindrad att fatta andra beslut än inhibitionsbeslut).
Frågan om möjligheten för förvaltningsmyndighet att fatta ett tillfälligt eller
provisoriskt beslut har emellertid varit föremål för bedömning i
lagstiftningssammanhang. I SOU 1983:73 föreslogs ett uttryckligt lagstöd
                                                                           Dnr 6900-2014        Sid 5 (6)




      (bet. s. 73), men förslaget ledde inte till lagstiftning, varvid hänsyn tagits till den
      kritik som från flera håll framförts under remissbehandlingen av betänkandet
      (prop. 1985/86:80 s. 15).
      Det finns alltså inte något lagstöd för kommunen att, som första beslutsinstans,
      kunna fatta ett tillfälligt eller provisoriskt beslut i ärenden av detta slag. För
      jämförelsens skull kan här antecknas att det däremot finns ett sådant
      författningsstöd för Försäkringskassans del i 112 kap. 2 § SFB.
      Det är således Socialstyrelsens uppfattning att rättsläget är sådant att en kommun
      inte har någon möjlighet att förordna interimistiskt i ärenden av förevarande slag.
      Någon skyldighet att fatta sådana beslut kan följaktligen inte komma i fråga.

Bedömning
Kommuners möjlighet att fatta interimistiska beslut
Den huvudsakliga frågan i ärendet är om den anmälda kommunala nämnden har
haft möjlighet att fatta ett tillfälligt (interimistiskt) beslut i ett ärende om
insatser enligt LSS.

Handläggningsregler och andra formella regler, t.ex. om olika beslutsformer,
återfinns ofta i den s.k. speciallagstiftningen. Det är i sådana fall dessa som ska
tillämpas i första hand. I den mån en fråga är oreglerad i speciallagstiftningen
gäller i stället förvaltningslagens regler. När det gäller handläggningen av
ärenden om personlig assistans finns specialregler i LSS för kommunernas del
och i socialförsäkringsbalken för Försäkringskassans del.

Av 112 kap. 2 § socialförsäkringsbalken framgår att Försäkringskassan under
vissa förutsättningar har rätt att fatta interimistiska beslut i bl.a. ärenden om
statlig assistansersättning. LSS innehåller emellertid inte någon motsvarande
bestämmelse som ger kommuner möjlighet att fatta interimistiska beslut. Inte
heller i förvaltningslagen finns det någon sådan bestämmelse. Lagstiftningen på
området ger alltså inte något stöd för att kommuner har möjlighet att fatta
interimistiska beslut i LSS-ärenden. Det kan dock nämnas att för det fall ett
kommunalt beslut i ett LSS-ärende överklagas har domstolen möjlighet att
besluta interimistiskt.

Frågan om myndigheters möjligheter att fatta interimistiska beslut och under
vilka omständigheter det i så fall skulle få ske diskuterades i förarbetena till den
nuvarande förvaltningslagen. Av betänkandet (SOU 1983:73 s. 101–103)
framgår att huvudprincipen vid den tidpunkten ansågs vara att det krävdes ett
uttryckligt författningsstöd för att en myndighet skulle få fatta ett tillfälligt
beslut i avvaktan på det slutliga beslutet. Rättsläget ansågs emellertid inte klart
på alla förvaltningsområden, och utredningen föreslog därför att en
bestämmelse om tillfälliga beslut skulle tas in i den nya lagen.
Departementschefen ansåg dock att denna fråga skulle lämnas utanför den nya
förvaltningslagen (se prop. 1985/86:80 s. 15). Så blev också fallet.

Även Justitiekanslern har i ett äldre beslut framfört uppfattningen att det krävs
uttryckligt författningsstöd för att myndigheter ska få fatta tillfälliga beslut i
avvaktan på det slutliga avgörandet (JK 1985 C.27, s. 292).
                                                                   Dnr 6900-2014      Sid 6 (6)




Jag delar dessa tidigare uppfattningar och finner att huvudregeln alltjämt bör
vara att en myndighet måste ha uttryckligt stöd i lag eller annan författning för
att kunna fatta interimistiska beslut. Undantag bör dock kunna göras i vissa
mycket speciella situationer (se t.ex. ovannämnda betänkande s. 101 om
myndigheters nödrätt att tillfälligt hindra en tjänsteman från att utöva sin tjänst
eller polisens möjlighet att vidta provisoriska ingrepp för att upprätthålla allmän
ordning och säkerhet). Eftersom författningsstöd saknades och någon
undantagssituation inte var aktuell blir min slutsats att den anmälda kommunala
nämnden inte hade möjlighet att fatta något interimistiskt beslut i BB:s ärende
om personlig assistans enligt LSS.

Den omständigheten att kommuner saknar möjlighet att fatta interimistiska
beslut i ärenden enligt LSS innebär emellertid inte att den enskilde kan ställas
helt utan bistånd under utredningstiden. Fram till dess att det slutliga beslutet
fattas får den enskildes behov i stället tillgodoses genom insatser enligt
socialtjänstlagen, vilket också har skett i BB:s fall.

Allmänt gäller att myndigheter måste besvara enskildas yrkanden. Interimistiska
yrkanden ska dessutom besvaras skyndsamt. Av utredningen framgår att BB
redan i samband med sin ansökan den 22 maj 2014 begärde att nämnden skulle
fatta ett interimistiskt beslut. Den 15 oktober 2014 fick han besked om att något
beslut inte skulle komma att fattas förrän utredningen i ärendet hade avslutats.
När det som i detta fall saknas möjlighet att pröva ett yrkande ska det avvisas.
Ett avvisningsbeslut kan överklagas till förvaltningsdomstol. Nämnden borde
alltså skyndsamt ha avvisat BB:s yrkande om ett interimistiskt beslut. Nämnden
förtjänar kritik för att inte ha gjort det.

Handläggningstiden
Enligt 7 § förvaltningslagen ska varje ärende där en enskild är part handläggas
så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts.

Av utredningen framgår att ansökan om personlig assistans enligt LSS kom in
till kommunen den 22 maj 2014. Den egentliga handläggningen av ärendet
påbörjades emellertid inte förrän tre månader senare och drevs inte heller
därefter framåt på ett tillräckligt aktivt sätt. Beslut i ärendet hade ännu inte
fattats när BB den 16 december 2014 återkallade sin ansökan. En så långsam
handläggning är inte acceptabel.

Ärendet avslutas.
