# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Österåker, för handläggningen av ett ärende om uppskjuten villkorlig frigivning

JO 2016-06-17 dnr 6923-2015

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                     Sid
                                                                          2016-06-17               6923-2015              1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Kritik mot Kriminalvården, anstalten Österåker, för handläggningen
                        av ett ärende om uppskjuten villkorlig frigivning


                          Beslutet i korthet: Enligt 26 kap. 6 § brottsbalken gäller som huvudregel att när två
                          tredjedelar av ett tidsbestämt fängelsestraff, dock minst en månad, har avtjänats ska
                          den dömde friges villkorligt. Om det finns synnerliga skäl mot villkorlig frigivning ska
                          den skjutas upp. Det är Kriminalvården som fattar beslut om uppskjuten villkorlig fri-
                          givning (26 kap. 9 § brottsbalken). Frågor om uppskjuten villkorlig frigivning ska enligt
                          12 kap. 3 § fängelselagen (2010:610) avgöras skyndsamt.
                          Frågan om uppskjuten villkorlig frigivning är av stor betydelse för den intagne. Det är
                          viktigt att Kriminalvården i god tid före tidpunkten då villkorlig frigivning enligt huvud-
                          regeln ska ske fattar beslut om eventuell uppskjuten villkorlig frigivning så att den in-
                          tagne har möjlighet att begära omprövning och överklaga. Att beslut fattas i god tid
                          före den villkorliga frigivningen är också av betydelse för att planeringen av eventuella
                          utslussningsåtgärder och andra frigivningsförberedelser inte ska försvåras.
                          I det aktuella ärendet var en intagen dömd till ett fängelsestraff om ett år och sex må-
                          nader. Den intagne hade fått besked av en klienthandläggare i anstalten om att frågan
                          om uppskjuten villkorlig frigivning normalt tas upp till prövning en månad innan tid-
                          punkten för villkorlig frigivning. Ärendet om uppskjuten villkorlig frigivning initierades
                          dock endast två dagar innan villkorlig frigivning skulle ske och beslut om uppskjuten
                          villkorlig frigivning fattades därför dagen innan den villkorliga frigivningen annars
                          skulle ha ägt rum. Det underlag som låg till grund för beslutet om uppskjuten villkorlig
                          frigivning avsåg ett flertal misskötsamheter som hade inträffat från verkställighetens
                          början och framåt.
                          Enligt chefsJO borde anstalten i det aktuella fallet i god tid före den utsatta tiden för
                          villkorlig frigivning ha kunnat pröva frågan om den villkorliga frigivningen skulle skjutas
                          upp. Anstalten får kritik för att den inledde ärendet om uppskjuten villkorlig frigivning
                          endast två dagar innan den villkorliga frigivningen skulle ha ägt rum.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan klagomål mot Kriminalvården, anstalten Österåker,
                        angående handläggningen av frågan om uppskjutande av hans villkorliga frigiv-
                        ning. Han anförde bl.a. följande:

                        Datumet för hans planerade villkorliga frigivning var den 25 november 2015.
                        Under verkställigheten hade han fått en del varningar på grund av misskötsam-
                        het. Han frågade därför klienthandläggaren i anstalten om han skulle få upp-



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                       Dnr 6923-2015        Sid 2 (7)




skjuten villkorlig frigivning och i så fall när han skulle få besked om detta. Kli-
enthandläggaren meddelade att han skulle underrättas senast en månad före den
planerade villkorliga frigivningen.

Först den 23 november 2015 meddelade personalen honom om att ett yttrande
om uppskjutande av den villkorliga frigivningen skulle skickas till huvudkon-
toret. Han fick till den 24 november 2015 kl. 15.00 på sig att yttra sig. Den
24 november kl. 16.30 fick han besked om att hans villkorliga frigivning hade
skjutits upp en månad.

Eftersom han utgick från att den villkorliga frigivningen skulle äga rum den
25 november hade han bokat möten med frivården och socialtjänsten samt en
tid för en jobbintervju. Hans mamma hade även tagit ledigt från jobbet för att
hämta honom den 25 november.

Utredning
Inledningsvis hämtade JO in utdrag ur Kriminalvårdens klientadministrativa
system (KLAS), utdrag ur kriminalvårdsregistret samt underlag för och beslut
om uppskjuten villkorlig frigivning i fråga om AA för perioden den 1 januari
2015 t.o.m. den 4 december 2015.

Av handlingarna framgick bl.a. följande: Beslutat tidigaste datum för villkorlig
frigivning var den 25 november 2015. Underlaget för uppskjuten villkorlig fri-
givning färdigställdes av anstalten den 23 november 2015. Kriminalvårdens
huvudkontor beslutade den 24 november 2015 att den villkorliga frigivningen
skulle skjutas upp en månad. I beslutet angavs bl.a. följande:

      Kriminalvården har beaktat att beslutet om uppskjuten villkorlig frigivning med-
      delas kort tid innan tidigare beslutat datum för villkorlig frigivning då ärendet
      inkom sent till huvudkontoret för prövning. Den uppskjutna tiden har därför
      minskats med femton dagar.
JO begärde därefter att Kriminalvården skulle yttra sig över vad AA hade fram-
fört i sin anmälan. Kriminalvården, Region Stockholm, genom regionchefen
BB, anförde bl.a. följande:
      Kriminalvården, Region Stockholm, har inhämtat uppgifter från anstaltschef CC.
      De uppgifter som AA lämnar i sin anmälan är tyvärr korrekta. Efter att klient-
      handläggaren, som var helt ny på tjänsten, svarat AA om att frågan om uppskju-
      ten villkorligt medgiven frihet normalt prövas senast en månad innan planerad
      villkorlig frigivning, följde hon upp vad som hänt i frågan och upptäckte då att
      något ärende inte hade initierats till huvudkontoret (det borde ha gjorts innan hon
      började arbeta som klienthandläggare). Det var då den 23 november 2015 och
      bara två dagar kvar till planerad dag för frigivning den 25 november 2015. Kli-
      enthandläggaren kontaktade omedelbart huvudkontoret och samrådde med dem
      kring den fortsatta hanteringen.
      Anstalten Österåker upprättade därefter ett yttrande som underlag inför beslutet
      om uppskjuten villkorlig frigivning. Yttrandet innehöll även AA:s eget förslag på
      offentligt biträde. Yttrandet delgavs AA samma dag och en advokat förordnades
      som offentligt biträde. Advokaten och AA informerades om att Kriminalvården
      övervägde att skjuta upp AA:s villkorliga frigivning. I beslutet om förordnande
                                                                       Dnr 6923-2015       Sid 3 (7)




      informerades även om att ett yttrande skulle ha inkommit senast dagen efter, den
      24 november kl. 15.00. Advokaten inkom med ett yttrande inom den stipulerade
      tiden.
      Den 24 november beslutade Kriminalvården att skjuta upp den villkorliga frigiv-
      ningen med en månad. I beslutet angavs att Kriminalvården beaktade att beslutet
      meddelades kort tid innan tidigare beslutat datum för villkorlig frigivning. Den
      uppskjutna tiden minskades med femton dagar med anledning av detta.
      Under loppet av tre månader var det tre olika vikarierande klienthandläggare som
      tjänstgjorde vid aktuell avdelning.

## Kriminalvårdens bedömning

Det är ytterst beklagligt att frågan om att skjuta upp AA:s villkorliga frigivning
      initierades och beslutades mycket kort tid innan tidigaste dag för villkorlig fri-
      givning. Anstalten har dock inte tidigare varit med om att dylika misstag skett
      kring hanteringen av dessa frågor. Ledningen för anstalten har konstaterat att de
      täta handläggarbytena borde ha föranlett större uppmärksamhet över att bevak-
      ningen av ärenden om uppskjuten villkorlig frigivning skett på ett tillförlitligt
      sätt. Detta kommer givetvis att beaktas i hanteringen framöver.
AA gavs möjlighet att kommentera remissvaret.

Rättslig reglering
I 12 kap. 2 § fängelselagen (2010:610) anges att bestämmelser om att den vill-
korliga frigivningen kan skjutas upp finns i 26 kap. 6 och 7 §§ brottsbalken
(BrB).

Enligt 26 kap. 6 § BrB gäller som huvudregel att när två tredjedelar av ett tids-
bestämt fängelsestraff, dock minst en månad, har avtjänats ska den dömde friges
villkorligt. Om det finns synnerliga skäl mot villkorlig frigivning ska den skju-
tas upp. Vid bedömningen av om det finns synnerliga skäl mot villkorlig frigiv-
ning ska det särskilt beaktas om den dömde på ett allvarligt sätt har brutit mot
de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten.

Om den villkorliga frigivningen skjuts upp, ska det i beslutet anges en ny tid-
punkt för när den dömde ska friges villkorligt. Vid denna tidpunkt ska villkorlig
frigivning ske om det inte även då finns sådana synnerliga skäl som avses i
26 kap. 6 § BrB. När den nya tidpunkten för villkorlig frigivning bestäms ska
arten och omfattningen av de överträdelser som föranleder att den villkorliga
frigivningen skjuts upp särskilt beaktas. Den villkorliga frigivningen får skjutas
upp högst sex månader åt gången (26 kap. 7 § BrB).

Av 26 kap. 9 § BrB framgår att det är Kriminalvården som fattar beslut om upp-
skjuten villkorlig frigivning och att sådana beslut gäller omedelbart om inte
något annat förordnas. Kriminalvårdens beslut om uppskjuten villkorlig frigiv-
ning får överklagas till allmän förvaltningsdomstol (14 kap. 1 § fängelselagen).
Ett sådant beslut får dock inte överklagas innan beslutet har omprövats av Kri-
minalvården (14 kap. 2 § fängelselagen).

Enligt 12 kap. 3 § fängelselagen ska frågor om uppskjutande av villkorlig fri-
givning avgöras skyndsamt.
                                                                   Dnr 6923-2015      Sid 4 (7)




I mål och ärenden om uppskjuten villkorlig frigivning enligt 26 kap. 6 och 7 §§
BrB ska ett offentligt biträde förordnas för den intagne, om det inte måste antas
att behov av biträde saknas. Innan ett beslut om uppskjuten villkorlig frigivning
meddelas ska den intagne ges tillfälle att yttra sig (12 kap. 5 § fängelselagen).

Bedömning
Allmänna utgångspunkter
Verkställigheten ska utformas så att den intagnes anpassning i samhället under-
lättas och så att negativa följder av frihetsberövandet motverkas. Verkställighet-
en ska vidare, i den utsträckning det är möjligt utan att kravet på samhällsskydd
eftersätts, särskilt inriktas på åtgärder som är ägnade att förebygga återfall i
brott (1 kap. 5 § fängelselagen). Inför frigivningen ska verkställigheten vara
särskilt inriktad på konkreta åtgärder som kan underlätta övergången till ett liv i
frihet. Utifrån den intagnes behov ska, i lämplig tid, samverkan ske med bl.a.
olika myndigheter (1 kap. 7 § fängelselagen).

Den villkorliga frigivningen syftar till att kontrollera övergången från vistelse i
anstalt till vistelse i frihet. Avsikten med reglerna om villkorlig frigivning är
bl.a. att genom en mer individualiserad verkställighet främja de intagnas moti-
vation att förändra sitt beteende samt skapa förutsättningar för dem att själva
medverka till sin anpassning i samhället. Ytterst syftar reglerna till att minska
risken för återfall i brott (se prop. 2005/06:123 s. 53).

I förarbetena framhålls att regleringen med villkorlig frigivning ställer höga
krav på förutsägbarhet och rättssäkerhet. Kriminalvården har ett ansvar för att
på ett tydligt sätt informera om vad som gäller bl.a. i fråga om uppskjutande av
villkorlig frigivning (se prop. 2005/06:123 s. 58 f.).

Mot denna bakgrund och som en utgångspunkt för mina uttalanden i detta
ärende vill jag framhålla att planeringen inför den villkorliga frigivningen och
frågan om uppskjuten villkorlig frigivning har stor betydelse för den intagne.

Jag begränsar mina uttalanden nedan till den formella handläggningen av ären-
det om uppskjuten villkorlig frigivning när det gäller AA.

Bakgrund och omständigheter i det aktuella ärendet
AA började sin verkställighet den 2 januari 2015. Tidigaste datum för villkorlig
frigivning var den 25 november 2015. Från och med den 8 januari 2015 var AA
placerad i anstalten Österåker. AA fick information av en klienthandläggare i
anstalten om att frågan om uppskjuten villkorlig frigivning normalt prövas sen-
ast en månad innan planerad villkorlig frigivning.

Den 23 november 2015 uppdagades att det inte hade initierats något ärende om
uppskjuten villkorlig frigivning för AA. Anstalten färdigställde samma dag
underlag och ett yttrande för prövning av frågan och skickade handlingarna till
Kriminalvårdens huvudkontor. Av underlaget framgick bl.a. att AA under peri-
oden fr.o.m. den 10 januari t.o.m. den 5 oktober 2015 hade rapporterats för
                                                                     Dnr 6923-2015       Sid 5 (7)




misskötsamhet vid 20 tillfällen. Samma dag som underlaget färdigställdes för-
ordnades ett offentligt biträde för AA och yttrandet delgavs både AA och biträ-
det. AA fick möjlighet att senast dagen efter, den 24 november kl. 15.00, yttra
sig i frågan. Biträdet yttrade sig inom den angivna tiden. Den 24 november be-
slutade huvudkontoret att skjuta upp den villkorliga frigivningen med en månad.

Av Kriminalvårdens daganteckningar framgår att AA under november månad
2015 hade flera kontakter med frivården och socialtjänsten om planeringen av
tiden efter den villkorliga frigivningen samt att han bl.a. hade fått tid för en
kursstart i början på december.

Tidpunkten för prövning av frågan om uppskjuten villkorlig frigivning
m.m.
Det finns inte någon uttrycklig bestämmelse som anger när frågan om uppskju-
ten villkorlig frigivning senast måste tas upp till prövning. I förarbetena anges
att när tidpunkten för villkorlig frigivning närmar sig ska Kriminalvården göra
en saklig och objektiv bedömning av hur verkställigheten har sett ut (se prop.
2005/06:123 s. 66). Mot denna bakgrund och utifrån hur bestämmelsen i
26 kap. 7 § BrB är utformad får det anses stå klart att frågan som senast måste
prövas innan den villkorliga frigivningen enligt gällande strafftidsbeslut skulle
ha inträffat.

Som redovisats ovan ställer fängelselagen krav på att frågan om uppskjutande
av villkorlig frigivning ska avgöras skyndsamt. I förarbetena anges i anslutning
till att skyndsamhetskravet behandlas att det är viktigt att Kriminalvården i god
tid före tidpunkten då villkorlig frigivning enligt huvudregeln ska ske fattar
beslut om eventuell uppskjuten villkorlig frigivning så att den intagne har möj-
lighet att begära omprövning och överklaga. Att beslut fattas i god tid före den
villkorliga frigivningen är också viktigt för att planeringen av eventuella ut-
slussningsåtgärder och andra frigivningsförberedelser inte ska försvåras (se
prop. 2005/06:123 s. 65).

I Kriminalvårdens handbok om varning och uppskjuten villkorlig frigivning
2015:1 anges bl.a. följande: Kriminalvårdens målsättning är att i normalfallet
hinna utreda och fatta beslut i ärenden om uppskjuten villkorlig frigivning sen-
ast en månad före planerad dag för villkorlig frigivning. Ett ärende bör därför i
normalfallet komma in till huvudkontoret cirka åtta veckor före planerad dag för
villkorlig frigivning.

Det kan givetvis uppstå situationer där t.ex. misskötsamhet äger rum kort tid
innan planerad villkorlig frigivning. Som huvudregel krävs dock att den dömde
på ett allvarligt sätt har brutit mot reglerna vid ett flertal tillfällen för att upp-
skjuten villkorlig frigivning ska komma i fråga (se Berggren m.fl., Brottsbalken
m.m. [den 3 maj 2016, Zeteo], kommentaren till 26 kap. 6 § BrB).

I det aktuella ärendet rörde det sig om en förhållandevis lång verkställighet, och
det underlag som låg till grund för beslutet om uppskjuten villkorlig frigivning
                                                                    Dnr 6923-2015       Sid 6 (7)




avsåg ett flertal misskötsamheter som hade inträffat från verkställighetens bör-
jan och framåt. Vid dessa förhållanden borde Kriminalvården i god tid före den
utsatta tiden för villkorlig frigivning ha kunnat pröva frågan om den villkorliga
frigivningen skulle skjutas upp. Ärendet initierades dock endast två dagar innan
den planerade villkorliga frigivningen och beslut om uppskjuten villkorlig fri-
givning fattades därför dagen innan den villkorliga frigivningen skulle ske. An-
stalten förtjänar kritik för att ärendet inleddes så kort tid innan den villkorliga
frigivningen skulle ha ägt rum.

Yttrandetid och offentligt biträde
Som redovisats ovan ska den intagne få tillfälle att yttra sig innan ett beslut om
uppskjuten villkorlig frigivning meddelas. Det är viktigt för att han eller hon då
får möjlighet att argumentera för sin sak (se prop. 2005/06:123 s. 66 f.). När
kommunicering sker bör beslutsmyndigheten regelmässigt bestämma en tid för
yttrande. Svarstiden bör bestämmas så att den som är berörd får skäligt rådrum,
dvs. tillräcklig tid att svara på begäran. Kommuniceringstidens längd får be-
stämmas med hänsyn till bl.a. utredningsmaterialets omfattning. Givetvis måste
tiden vara så väl tilltagen att det är praktiskt möjligt att yttra sig (se bl.a. JO:s
beslut den 20 augusti 2015, dnr 6786-2013).

Enligt huvudregeln ska även ett offentligt biträde förordnas för den intagne i
mål och ärenden om uppskjuten villkorlig frigivning. Behovet av biträde inträ-
der när Kriminalvården, vid den samlade bedömningen av verkställigheten som
görs inför den villkorliga frigivningen, överväger att skjuta upp den villkorliga
frigivningen. Biträdet bör därför förordnas i samband med att den intagne ges
tillfälle att yttra sig (se prop. 2005/06:123 s. 68).

I det aktuella ärendet förordnades ett offentligt biträde för AA och han fick möj-
lighet att yttra sig till en utsatt svarstid, vilket han även gjorde genom biträdet.
Med anledning av att ärendet sattes igång så sent fick AA endast till nästkom-
mande dag på sig att yttra sig. Jag har visserligen förståelse för att svars-tiden
under de rådande förhållandena blev mycket begränsad. Mot bakgrund av om-
fattningen av det underlag som låg till grund för beslutet är det dock min be-
dömning att AA hade behövt ett längre rådrum för att gå igenom ärendet med
sitt ombud och yttra sig.

Frigivningsförberedelser m.m.
AA hade fått information om att frågan om uppskjuten villkorlig frigivning
skulle prövas senast en månad före planerad dag för villkorlig frigivning. Enligt
vad som framkommit utgick han från att villkorlig frigivning skulle bli av det
planerade datumet eftersom han inte hade fått meddelande om något annat för-
rän två dagar innan den utsatta tidpunkten. Månaden innan den planerade fri-
givningen hade han vidtagit vissa frigivningsförberedelser, bl.a. planerat in träf-
far med socialtjänsten och frivården. Handläggningen av ärendet fick således till
följd att AA inte kunde fullfölja uppgjord planering inför frigivningen. Detta är
givetvis inte tillfredsställande.
                                                                  Dnr 6923-2015   Sid 7 (7)




Jag vill i detta sammanhang framhålla vikten av att Kriminalvården, för att
kunna upprätthålla kravet på förutsebarhet vad gäller verkställigheten och även
främja intagnas frigivningsförberedelser, ger intagna tydlig information om vad
som gäller beträffande villkorlig frigivning.

Sammanfattande bedömning
Sammanfattningsvis förtjänar Kriminalvården kritik för handläggningen av
frågan om uppskjuten villkorlig frigivning för AA.

Jag förutsätter att anstalten ser över sina rutiner rörande bevakningen av tid-
punkten för intagnas villkorliga frigivning och handläggningen av frågan om
uppskjuten villkorlig frigivning.

Ärendet avslutas.
